Senaste kommentarerna i forumet

i skratt naturligvis när jag går igenom och läser dina inlägg! Du skriver riktigt kul och duktigt, du kanske skulle bli en skribent av något slag?

Känner igen mig i så mycket du beskriver...

Har nu käkat antabus och varit nykter i 11 månader, fram tills årskiftet kör jag.

Keep up the good work ( så trendigt att inflika med engelska ju ), forsätt skriv av dig.

Peace ( jepp )

Ingen nämnd och ingen glömd. Jag tar mina vitaminer och probiotika varje dag och skickar dej ett tack i tanken, finaste vännen ?

Nu förstår jag bättre vad stödet här innebär.. Sug åt dig Sigge...:-)
Här stöttar vi varandra... Ävvlans bra beskrivet Nurture...

En avgörande faktor i mitt tillfrisknande är min psykolog.

Jag sökte mej till henne när jag var i slutänden av ett långt, komplicerat förhållande som berövat mej mitt självförtroende, min stolthet och min sömn. Åh, släng in värdighet och initiativkraft också. Jag kallade det en livskris.

Jag kunde inte somna utan alkohol men ville inte dricka egentligen. Det var en början på en lång resa där mitt mående först blev sämre tills en alkoholinducerad kris, kombinerat med en kulmen av min chefs mobbning av mej, ledde till en allvarlig incident där jag kunde ha dött. Jag hade tur. Men jag messade min psykolog en julafton för två år sedan och jag var ett vrak.

Den avgörande faktorn i mitt tillfrisknande har varit professionellt stöd, varannan vecka i snart 2,5 år. Kanske var mitt missbruk inte så avancerat som vissa här, men det var illa nog.

Så till er som tvekar att söka stöd i psykiatrin - för *mig* har det betytt allt. Jag åt egentligen bara antidepressiva de tre första månaderna med ett visst stöd av Propavan ( alla andra sömnmedel får mej att gå i sömnen ) en tid. Utan alkoholen kom sömnen till slut tillbaka.

Med hjälp av Sigge och min psykolog ( det du Sigge - det var du som gav mej den sista pushen ) anmälde jag min chef för trakasseri och blev förflyttad. Nu lever jag ett annat (arbets-) liv.

En utomstående kan ge ett torrt, men samtidigt inkännande, perspektiv på dina känslor. I mitt fall har det varit avgörande.

Jag är inte utom fara än och kommer alltid att behöva vara vaksam. Jag väljer ett nyktert liv i det stora hela. Alla fixar inte det. Kanske tar jag ett år 2019 utan alkohol, av hälsoskäl ( främst vikten ).

Utan forumet hade det inte gått lika bra, även om jag varit på min resa i gott och väl 22 månader innan jag hittade hit. Men nu stannar jag här.

Styrkekramar till alla ?

Hoppas att du mår bättre nu...

Kram

John

är ju till slut vårt minsta problem - vad andra tycker ( imho ). Och andras föreställningar om *alla* våra personlighetsdrag kommer att läggas på oss, likt filter. De som betyder nåt för dej vet vem du egentligen är och att alkoholen inte definierar dej.

Nu handlar det om att bli frisk. Viktigt. Glappkäft vårdpersonal - polisanmäl om du misstänker dataintrång, annars härda ut.

Styrkekram ?

Har vart hos min syster och bakat pepparkakor i helgen. Sov över från fredag till lördag. Det är trevligt att träffa henne, hennes barn och man. Men jag är ganska känslig för hur det t.ex är vid matbordet när det sitter en ettåring, treåring och sexåring vid matbordet. Det leks med maten, det är lek, det är lite högljutt? För att sedan ska det gråtas för att ena inte får efterrätt för den inte ätit upp tillräckligt. Det blir sedan bråk, någon har tagit den andres leksak och någon delar inte med sig. Hela dagen är sådan.

Jag säger inget, jag antar att sådant är normalt. Men det skär i öronen. Inte direkt lugn och ro precis vilket jag värderar ganska högt efter att ha varit utmattad tidigare i år.

Jag säger till mig själv ibland att jag skulle vela vara den normala familjefadern, vara normal som så många andra. Men allt för ofta undrar jag om det är en bra idé. Orkar jag?

-----

jag fortsätter att träna, det går framåt. Blir starkare för varje vecka som går. Har sett ganska många på företagsgymmet som kommer dit i någon vecka för att sedan aldrig dyka upp igen. Men inte jag. Jag är medveten. Och har faktiskt inget annat att göra förutom att gymma och laga lean-gains hemma.

vet inte om jag berättade att jag var på födelsedagsfest för en vecka sedan, två fredagar sedan. Vad högljutt det var, tjugofem personer i en tvåa. Jag har inte alltid vart ljudkänslig. Tror att det på något vis kom samtidigt som ångesten. Man är för medveten om precis allt runt omkring sig. Alldeles för medveten att vara vid liv.

Det är jobbigt att inte kunna sitta vid lunchen och filtrera bort allt ljud som jag tidigare kunnat göra.

Nurture... du är så förbaskat fin på flera sätt, tack!

Känner mig naken just nu, blottad. Kommer jag någonsin ses som en seriös person igen? Hur mycket får vården sprida mitt missbruk inom vården, när tvättas stämpeln och är det ens rättvist egentligen? Hade oerhörd hjälp av benzon, trappade dock på eget bevåg ner då behovet kändes mindre än rekommenderat, men mer får man inte oavsett bara för att man är klassad som missbrukare, i min värld helt tokigt.

Well, efter världens ångesthelg är allt iallafall perfekt, allt är planerat för julfirande (jag roddar rubbet ensam)och granen står på plats, värsta instaytan vill jag lova. Barna är mätta o glada, trygga. Önskar sig inget i julklapp till mitt stora förtret. Va fasen liksom!

Vill bara bli sedd som den människa jag är, utan andras förställningar.

Vad bra att du hittat hit till forumet och startat en egen tråd. Utifrån det du beskriver låter det som du börjat dricka efter en gastric by pass operation, stämmer det? det är flera här som skriver om att de upplever att alkoholen tagit mer plats och påverkat mer efter en sådan operation.

Kanske är det något annat du menar när du skriver?

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack, det blir en kväll med mycket skratt om jag känner tjejerna rätt. ? Precis vad jag behöver. Önskar dig en fin kväll och lite bättre mående. ?

Allt går åt rätt håll nu, så det tusende inlägget ska banne mig bara vara positivt.

?????????????

Hoppas du får en fin kväll!

FinaLisa, det där behövde jag höra lite extra nu. Tack för det. Känner mig ibland som en dramaqueen, men mina känslor är ofta väldigt starka.

Tack även till dig, Manda. Kul att du tittar in lite då och då. Skönt att din frånvaro berott på mestadels positiva saker. Lycka till på nya jobbet.

I dag mår jag lite bättre. Ska faktiskt ut och äta med några kompisar i kväll. Självklart kör jag en helvit kväll. En extra säkerhetslina är att restaurangen ligger avsides och kräver bil. Gissa vem som genast anmälde sig som chaufför...

Ha en fin dag önskar en återigen hoppfull Vinäger. ?

Vad fint att läsa ditt svar.
Din dröm blev en stark bild som har dykt upp lite då och då under veckan. Jag förstår hur du menar.
Jag skulle så hemskt gärna gå i terapi och få reda på i grunden vad som händer, men jag tror inte jag kommer få det, och jag har inte ekonomi att gå privat. Jag tror jag kommer bli erbjuden ett par kbt-samtal för att hantera det akuta, och jag väljer att hoppas på att det kan hjälpa.
Det känns som att min vändpunkt var på riktigt. Det är någonting i mig som alltid har fått ta så mycket plats, som att jag alltid rättat universum efter mitt mörker, och jag känner mig redo att bryta igenom nu. Rösten i mig säger liksom "ja, det gör skitont, men jag måste".
Och det kanske är en slags självkänsla. Min omgivning har alltid behandlat mig som att jag när som helst kan gå sönder, och att det är livsfarligt om jag gör det, så jag har såklart aldrig trott att jag kan. Nu känns det som att jag kan tro på mig själv.

Och hurra för dina nyktra dagar! Vad du är stark!!

Förlåt mina självcentrerade inlägg. Tack som f-n för som vanligt jättefin input.

Ska tänka lite extra på dig på onsdag. ?

Precis som du säger, att dö av cancer är en sak, men av alkohol är det ännu mera onödigt. Min M har ju nyss haft cancer och fått behandling för den. Samvetet för att han var tvungen att delvis ta hand om mig under den tiden är inte det bästa, för att uttrycka mig milt, även om han inte beklagar sig det minsta.

Kram på dig!

Att du mår bra och har fullt upp?

Kramar
???

Det är den enda vägen annars går du fullständigt vilse...
Och vi är många härinne på forumet som gärna vill veta var du håller hus och hur du mår.
Just för att vi tycker om dig och för att du är en betydelsefull person ?

Kramar
???

Skönt att du är tillbaka! Nu kämpar vi vidare tillsammans ? .Jag har inte skrivit på länge, men är inne och läser då och då. Detta forum är ett stort stöd även för mej även om jag inte orkat skriva så mycket senaste tiden (pga nytt jobb mm, mm, mest positiva saker) Stor kram ❤️

fina compadres - John, Märtha, Vinäger(intelängre) och ni andra. Jag kämpar för att ni kämpar. Det här forumet är unikt och väldigt viktigt för mig. Alla här är en del av min lösning och min upprättelse.

Styrkekramar ?

Jag ångrar inte min operation. Älskar hur jag ser ut nu . St 38. Köpa utan att prova. Utan att bli ledsen över hur tjock man är. Men jag visste inte om alkohol missbruk eller att man inte ens kan kräkas

av min underbara känsla av att känna mig befriad från alkoholspöket. Det finns inget positivt i att dricka för oss som i många år mest bara mått skit av alkoholen, läs gärna Allen Carrs bok Äntligen full kontroll. Roligt och tankeväckande, ingen skräckpropaganda alls. Boken ligger till grund för den kurs jag gick för ett par veckor sedan, många människor slutar bara sedan de läst boken. Såg på forumet någon tråd om fördelar och nackdelar med att dricka. I boken finns någonstans i mitten ett kapitel om fördelarna med att dricka. Kapitlet innehåller 4-5 helt vita sidor?Engelsk humor som bäst. Ha en bra kommande vecka!
/Fenix

Nurture säger att tiden har ben..
Älskar uttrycket... Stämmer bra...
Tiden är ju det som vi A-kompisar har som helt avgörande
i vår lilla kit för framtiden.Tiden ... är bra..för oss
Kram alla..

förbannad, kränkt, sur, stark, envis och full av revansch..

Vänd det som suger till något gott. Du ska visa de där tomtarna vart skåpet ska stå - plocka fram stålet i dej nu !!!! Som jag känner dej...

Styrkekramar ?

"Stå ut med exmaken över jul för tjejernas skull."

Åh, vad jag älskar den meningen. Tänk om bara en bråkdel av alla föräldrar kunde tänka så i denna egocentrerade värld. ?

Du är så bra!

Kram

Here we go again...

Känner mig som en gammal skiva som hakat upp sig och mal på om samma saker. Skillnaden är att antingen är det åttio till hundra procent bra eller tvärtom bara skit. Eller... Ok då... Kanske inte riktigt så svart eller vitt, men ändå...

Vet inte vad jag skriva riktigt, känns mest pinsamt nu - trots att jag vet att det inte är en rättvis känsla.

Tack för alla fina tips, MM, John och alla ni andra, ni är så genomkloka och ger mig hopp. Förutom på jobbet har jag sänkt mina krav till ett minimum. Tänk att få ha kommit så långt inom åtminstone något område.

Tänkte ett tag ta en paus och ge upp skrivandet här och kämpa i tysthet, men vet faktiskt inte om jag skulle klara det.

Ni har kommit att betyda så mycket för både mig och mitt mående att jag tycker att det skulle kännas fel. Tänker på alla er jag själv följer lite extra och försöker stötta, varje gång ni "försvinner" kommer oron över hur det är med er. Förhoppningsvis känner någon lika för mig.

Så jag säger, nja, åtminstone viskar fram, det jag brukar:

Jag tror tammef-n I'm lite back!