Senaste kommentarerna i forumet

Kul att du flyttat hit. Har ju också gjort några försök, men skrivit på min gamla tråd igen efter ett tag. Ja mörkret är ju inget vidare. Jag använder dom ljusa timmarna till vedarbete. Sen sitter jag inomhus med tända ljus på kvällen. Tycker det är lite kravlöst och bra. Önskar ändå att vintern går fort över, och att värmen kommer. Jag håller med om att det finns alldeles för många a-missbrukare i Sverige. Sviterna av drickandet jobbar jag med just nu..Tjejer på hvb-hem. Föräldrar som missbrukat eller har psykisk ohälsa..oftast både och..Det är inte många av alla människor jag mött i mitt yrke. där familjen levt sunt och varit stabil. Att den psykiska ohälsan ökar i landet är ju inte konstigt eftersom missbruk av både alkohol och psykofarmaka ökar..Nu gör vi det så bra vi kan lim..Fram med ljus, julmust och fika..God kväll..Kram

Trött Misstänksam Distanserad Ledsen

❤️❤️❤️

Bra skrivet...

<3

Tiden har ben. Nu ska det bli sååå skönt att bara avverka de 3 sista arbetsdagarna och sedan sova och vila i två veckor. Vita dagar sträcker sej framför mej likt en snöslänt. Det är så skönt. Stå ut med exmaken över jul för tjejernas skull. Men sen är huset mitt. Mina katter i knät, min tystnad, min tv-serie, min nattmacka...och mina älsklingsungar. Till dem ger jag min egen finaste julklapp - min nykterhet.

Styrkekramar ?

Tack Ellan och Vitis för ert stöd!
Jag skrattade lite inombords när du Ellan beskrev hur du ber din sjuka hjärna att hålla truten. Såna diskussioner har jag haft med mig själv angående min tidigare vana att vara en riktig bitch mot mig själv. Nu är jag inte det längre och därför söker jag hjälp.

Man borde starta ett tråd om "vad är det dummaste din hjärna har tänkt?"
"Ingen kan älska mig om jag inte är perfekt" är en av mina pärlor samt "lyckliga människor fejkar eller är bara otroligt dumma". Tack och lov har livet och människor visat mig annat.

Nykterhet borde vara nummer ett förstår jag så klart. Men jag älskar mitt jobb, det känns fel att kalla det för jobb för att det är mer. Vill inte prata aldeles för mycket om det, men ni vet vad är större än livet? Mitt jobb. Hunden, nykterhet, jobb, jag måste på något sätt dela första platsen med dom tre saker.

Fast det här är ju helt irrationell tanke inser jag nu. Om jag inte är nykter kan jag inte sköta min hund och mitt jobb på ett bra sätt!

Nästa helg ska jag gå på möten!

Jag är helt övertygad om att du kan medicinera för att må bättre..
Det går inte annars... Det är som trappan, lustiga huset på Grönan
Man åker ner igen... Alkoholism är en nervrelaterad sjukdom
och ska behandlas utifrån fakta.
Nu är det ju så att nervskador behandlas med mediciner som
tar bort symtomen. Be din läkare att skriva ut medicin mot neuropatisk
smärta. Lyrica ex.vis..Du klarar det då. Bättre än A..
Som att tvätta golv med smutsvatten, men bättre än A. Du dör inte..

Tänker på dig

Kramar

John

och att dö för alkohol är för banalt. Jag har ju cellförändringar, ska in på operation nr 2 på onsdag. Ja dör jag i cancer så är det så.
Men dö för att jag drack ihjäl mig. Nä. Bättre kan vi. Du har så många som behöver Vinäger i sitt liv. Försök att få sömnisarna på
recept. Ta en direkt och sov, istället för att tampas med skräcködlorna.

Och om du inte orkar: Skit i disken. Laga mat: Ta hämtmat. Klä på dig: Men hasa i nattlinnet då.
Släpp alla krav och ha fokus på det som är viktigt.

3:de veckan är jobbig. Tror hjärnan förstår att det är aldrig mer som gäller. Det är en sorg.
Vi kan helt plötsligt inte ta nödutgången - vi måste rida ut skiten utan A.

När du orkar......
Tips på att få hjärnan att fokusera på annat... Handarbete - jag börjar virka i början på min nykterhet.
Babysockor, barbiekläder - små projekt till barnbarnen? Titta på en lång fängslande serie - en sådan som är helt fängslande.
Spela ex. wordfeud på mobilen. Måla - kladda ner ångesten på en duk. Gör saker du mår bra av. Sätt dig vid havet eller i skogen.
Andas. Köp ett akvarium och inred. Ha ett projekt som just du fänglas av.

Det går över.

MM

Hej allihopa.

Vilken märklig tid detta är. December, advent. Mysigt samtidigt som jag tycker det är så mörkt och tråkigt. Väntan på julafton, förberedelser som jag i år tycker känns okej. Men ändå lever jag liksom inte i nuet den här tiden. Lever mest i "väntan på".... julafton och nyår först och sedan våren. Ljuset och orken. Det är tråkigt att det inte blir någon ordentlig vinter oftast förrän långt efter nyår när jag brukar börja hoppas på vårtecken ?

En veckas jobb till innan lite julledighet. Den ledigheten måste jag nästan planera upp med lite aktiviteter så att det inte blir att sitta av de mörka dagarna. Inga stora grejer utan det viktiga för mig är att spendera tid utomhus och röra på mig mycket. Jag är väldigt beroende av det. Självklart tillsammans med barnen.

Gud vad jag saknar solen. Men som jag ofta skrivit.... när jag drack saknade jag den ännu mer för då var jag ju också i princip deprimerad (pga alkoholen). Så jag har det ju bättre. Det är svårt att tro att jag nyss var utomlands. Känner mig ändå helt drenerad av detta mörker. Hur orkar man?? Finns det människor som mår bra i detta?

Nåväl. Måste tänka positivt. Fokusera på det bra...

Kram och trevlig söndag!

Ett spontant ärligt svar på din fråga, MM, är att som det var i går vet jag inte om jag vill leva. Men någonstans där inom mig vill jag förstås det ändå.

Det vore skönt att få dö, men att ta mitt liv är tack och lov en helt utesluten handling. Jag är bara 50+, har en massa underbara barn och flera barnbarn, för att inte tala om hur ledsen jag skulle göra Mr Fantastic, min M, min partner, vän, älskare och stöttepelare i livet.

Jag har haft Zopiklon att sova på under ett par år, men de är slut för tillfället. Ska beställa nya, onödigt att trötta ut mig på Alprazolamen.

Tack för att ni bryr er.

Förlåt för så pessimistiska inlägg, ibland tänker jag att jag inte ska skriva när det känns som värst. Men då blir det ju inte ärligt och visar inte just min resa. Brutalt ärligt har kommit att bli lite av mitt sätt att skriva här - på gott och ont.

Känner ändå lite lite tillförsikt och hopp. En jätteskillnad mot i går. Det tänker jag ta tillvara. Så i dag ska jag försöka vända skutan, mitt liv, på rätt köl igen. Det går för att det måste gå. Ingen ska då någonsin kunna anklaga mig för att inte kämpa i alla fall.

Kram till den som vill ha och behöver.

PS. Inte ett klockslag stämmer vad gäller inläggen. Det här upodaterades vid 10-tiden och det har registrerats som att det är skrivet mitt i natten. Antar att det blev fel efter teknikstrulet som nyss varit. DS

Lider så med dig , vet hur det är .
Skönt att du har M hos dig .
Att du klarar av att hålla dig nykter mitt i allt detta är otroligt starkt !!
Tror inte jag fixat det .
Håller med MM att du behöver något att sova på . Det har oxå räddat mig många gånger . Jag har Imovane.
Hoppas du får en lugnare dag idag ,
Tänker på Dig
Kramis

Som ett slags avslut på året.
Nytt år står vid dörren och nya intentioner kan sättas. Min intention för nästa år är att älska mig själv i alla lägen. Ha tålamod till att allt har en mening en väg.
Utvecklas och finna lagom.
Vara genuin och ta hand om mig själv. Detta gör att jsg kan finnas till för andra.
Det finns inget bra och inget dåligt allt innehåller båda.
Förståelse och tålamod, vetskapen om att välja. Vi har fria viljor men är under påverkan.
Kram i december?

Ty jag har syndat.
Känns weird att sammanfatta veckan, för det har hänt så mycket. Kanske därför jag borde skriva varje dag ändå. Jag ligger på soffan hos kompis i Malmö nu.
Herregud vilken helg det varit, kommer vara helt jävla slut på måndag.
Jag vet inte hur andra gör för att hitta lagom? Men jag hittar lixom inte lagom. Vad är lagom?

Kort sammanfattat;
Låg med kollega, skitsöt! Gick i från mina preciper att inte göra det, han skulle ju ändå bli sparkad. Tills han var på möte och blev tillfrågad att så stanna kvar?! Han blev ju sparkad?! Studenten...?‍♀️
Kan inte sluta skriva med honom ändå, pga that body ?? jag är ytligt, so sue Me.

Saknar Mr klick fortfarande. Mamma förstår inte riktigt hur jag kan träffa andra när jag är kär. Svarade att jag är så ?‍♀️ Alla mina relationer lever lixom parallellt, icke att beblandas. (Om man inte väljer att vara monogam. Men jag har inga sådana tankar just nu).
(Monogami känns så jävla utdaterat. Och kör jag med öppnakort med de Som finns i mitt liv, varför ska jag anpassa mig då? För normen? Nei).

Var på begravning. Den var vacker. Alla grät. Maten var god. Det var en pers.

Exet som fuckade upp mig som fan hörde av sig och vill ses. Det är nog en dålig idé.

Min ena lekkamrat ”Mr grey” (Hahahha!!) skrev att han älskade mig. Jag älskar ju honom oxå. Det är sedan länge.

Jag saknar Mr klick, Han är kvar i Norrköping.

Och Mr musikproducer saknar mig. Säger han iaf. Jag saknar honom å.
Hade han inte raincheckat i tisdags hade kollegan och jag nog aldrig setts. Men jag ville inte vara ensam den natten. Min advokat hörde av sig och sa att mitt fall med våldtäkten läggs ner. Inte det att de inte tror på mig. För bevismaterial finns ju, våldtäktsmannen har till och med skrivit om våldtäkten och bett om ursäkt till mig. För att han våldtog mig.
Åklagaren saknar vittnen (Nähä?! Kanske för att vi var själv i min lägenhet när han våldtog mig).

Har ändå redan gett upp hoppet på alla system, så beslutet kom inte som en chock. Det var riktigt jobbigt, så jag gick in på jobbtoan och körde en mindfullness övning. En massa jävla benböj så det gjorde ont i låren. Smärta i lår ist för själ. Låg med en kollega.

Jag är ju frisk nu.
Statistiken säger det.
Så då måste det vara sant.
Han kom undan med våldtäkt.

Fridens ?

Hej,
Grattis till nykter tid. Jag har läst din tråd och gillar hur du resonerar. Jag har varit nykter en längre tid och känner igen många av dina tankar. Hur ska jag kunna lita på mig själv? Tänk om jag får för mig att jag dricka som vanligt igen? Ska jag aldrig mer kunna dricka? Med tiden har dessa tankar minskat och jag har lite knep i ryggsäcken som gör att jag inte är rädd för tankarna längre. Jag vet att jag inte kan dricka alkohol för då blir jag sjuk. Så ser jag på det. Jag kallar en liten del av min hjärna för beroendehjärnan. Den är helt ologisk och visar sig väldigt sällan numera. Tidigare visade den sig kan ofta och då menar jag att det kunde dyka upp tankar som att det nog inte hade varit så farligt osv. Det är bara tankar och jag agerar inte på dem. Ibland blir jag faktiskt full i skratt åt den för den är inte rationell för fem öre. Jag har också bett den hålla truten och fara åt... I början var jag väldigt rädd för att jag skulle falla tillbaka men jag blev starkare dag för dag. Att ha rutiner och strategier kring min tillvaro gjorde det enklare. För mig är detta starkt kopplat till mitt känslomässiga mående och det behöver jag ta hand om. Att våga stanna upp och känna efter och inte bara rusa på eller stänga av.
I början av min nykterhet gick jag på 2-3 möten i veckan beroende på mitt mående och vad som fungerade där och då. Jag prioriterade det som nummer ett. Min nykterhet var nummer ett. Gick på möte min första nyktra nyårsafton då jag kände att jag behövde det för att fixa kvällen. Så kan du få till två möten i veckan eller ibland ett så är det jättebra. Det är skönt att träffa människor som känner igen sig i detta och kunna prata. Malmö har riktigt bra grupper och det finns flera att välja mellan.
Och du min friska hjärna visste att jag inte skulle dricka men jag agerade inte efter den... jag lyssnade och agerade på känslan jag fick från den sjuka delen av min hjärna. Så vi resonerar ganska lika.
Ta hand om dig.
Kram
Ellan

Jag måste rekomendera AA, Rörsjögruppen på Ehrensvärdsgatan är bra. Lördagar 12.00 har dom kvinnomöte, dvs bara kvinnor dör då. Annars vanliga möten varje dag.

Kostar inget och du kommer att bli hjärtligt välkomnad. Lyssna, prata om du vill. Alla typer av människor där.

Vill du leva?

Om svaret är nej; Drick. Det finns inget som säger att vi, du, jag m.fl.. inte får dricka. Trots att det tar våra liv.
Om svaret är ja: Då har du inget val. Då är det bara att stånga sig igenom.

Du har utvecklat ett mönster för din alkoholism där du balanserar mellan att leva och inte leva.
Där är vi lika, i mångt och mycket olika, vi är på samma ställe.
Ett återfall till och då går det rakt ner i helvetet.

Ledsen för min brutala ärlighet när du inte mår bra.
Förlåt.

MM

Har du inte fått något att sova på? Propavan el dylikt. Inte ovanligt att man får det utskrivet första tiden. Många gånger när det är överjävligt så är det
bättre att bara sova bort skiten. Räddat mig många gånger.
Det går över. Det gör det alltid. Det GÅR över.
Känner med dig. Glad att du har din man som stöd.

MM

Ångesten äter upp mig inifrån, trots dubbel dos Alprazolam. Gråter och försöker andas mellan attackerna. M håller om och tröstar, vyssjar, som till ett litet barn: Såja såja, det kommer att bli bra...

Fan fan fan, hur kunde det bli så här?

Tack för att ni finns och orkar läsa och kommentera alla röriga inlägg.

Jag är i alla fall nykter, även om det just nu inte känns som ett så starkt och självklart beslut som jag skulle önska.

God kväll.

Jag blev nyss arg på mina barn pga småsaker. Känner hur irritationen pyr i mig.

Min man drack massor igår (halva mängden hemma och halva ute). Han sov hela dagen men jobbar nu på kvällen.

Kombinationen av dessa två grejer fick mig att tänka på varför man dricker och varför man inte ska dricka. Många dricker ju för att ta udden av känslor. Nu t.ex... om jag var en som drack skulle det vara ett typiskt tillfälle för mig att vilja dricka bort irritationen.

Men jag bara kände nu att shit vad oansvarigt att göra så. Mot mig själv och mot de runt mig.

Min uppgift när det händer att jag är irriterad är ju att komma på orsaken och försöka lösa det eller acceptera att mitt humör inte är så bra men försöka andas och inte låta irritationen styra mig.

Min man kan inte göra som jag gör. Han tar till flaskan direkt. Och jag kan tro att han hade det rätt så kul igår till en viss punkt. Men idag mår han skit och de negativa känslorna han drack bort igår är ju antagligen större idag plus att en bakfylla är adderad.

Ibland vill man ju dricka för att släppa ansvaret ett tag. Men det är detta man måste komma över. Det finns ingen anledning eller klokhet i att släppa ansvaret över sig själv och sitt beteende. Man får göra på andra sätt. Göra tokiga saker och skita i att städa eller vad det nu är. Släpp ansvaret på ett annat sätt. Jag vet att det är svårt men man kan lära sig. Man måste lära sig!

Jag har börjat djupandas när jag får känslor som jag skulle vilja döva. Djupandas i irritationen och den släpper ganska snart.

Det är oansvarigt att dricka bort verkligheten. Och det är inte något negativt att ta ansvar över sig själv! Det behöver inte kännas jobbigt. Det är bara ursäkter som gör att man vill dricka bort jobbigheter.

Nu ska jag andas några gånger till. Och dricka ett stort glas vatten.

PS. Jag vet att jag skriver lite väl rakt nu kanske men det är här jag är i min nykterhet. Jag är förbi ursäkterna och offerkoftan. De har jag redan levt med och anammat alldeles för mycket. Jag förstår att alla är på olika plats i det vita livet. Det är väl av den här orsaken jag ville flytta till det vidare livet. För att jag ska våga vara rak trots att jag sympatiserar MASSOR med de som fortfarande har svårt för att inte dricka bort det jobbiga. KRAM!

Hej, tack för ditt svar. Jag kämpar med vardagen, jag har svårt att hinna annat än jobba och ta hand om hunden. Därför är det svårt att motivera mig själv att gå på AA möten. Men nu när jag är lite ledig vid jul och nyår så tänker jag att gå dit.

Jag är 3 veckor nykter idag. Hurra?
Jag har också tagit kontakt på soc och besökt dom 2 gånger angående min alkoholproblem. Har en tid hos dom nästa veckan igen. Mannen som jag pratade med tyckte att jag är intelligent, stark och trygg i mig själv. Det känns bra att höra.

Igår slog tanken som jag har fruktat mig första gången. "Kanske jag överreagerar? Kanske jag har lärt min läxa och ska bara vara nykter ett tag och sen börja dricka som normala människor?"

Jag var beredd för dessa tankar att komma. Det var ändå läskigt att lyssna hur rationellt allt lät i mitt huvud. Jag får inte lita på mina tankar om att kunna dricka alkohol som normal människa!
Hjälp mig gärna att få mig fatta ni som läser detta!

Jag läste någonstans att tydligen vet min rationella, medveten hjärna att jag får inte dricka, men mitt undermedvetet fattar inte det. Dom flesta beslut man gör är baserad på känslor dom kommer från de undermedvetna. Jag känner mig osäker när jag försöker skriva det här på svenska, vet inte om det "makes any sense".

Hur många gånger i veckan behöver man gå på möte? Räcker med 2 gånger i veckan?

Igår berättade jag till min bror att jag har läst en bok om en kvinna som drack för mycket och jag funderar på att sluta helt. Det var en halv lögn.

Han, precis som dom andra tyckte att jag hanterar ju mitt drickande. Jag berättade inte att jag inte gör det för att jag skäms. Det är alltid så här med min bror som står mig mycket nära. Jag vågar inte och för någon anledning vill inte, att han ska komma för nära. Är jag så rädd att förlora honom? Eller är det så att jag helt enkelt vill inte att han ska oroa sig för mig? Eller är det förnedrande på något sätt att jag inte är perfekt i hans ögon? Att han ska stötta mig i någonting som jag verkligen inte klarar av?

Hur mår du? Tänker på dig...

Stor kram

Lycka till dig med FinaLisa❤️ Sen glad över att jag gått ner tre kg med? Idag ska jag till stan och köpa mig en gran? Kram på dig?

Tack ironwill, Ler och finalisa för era svar, de gjorde mig glad!

Jadu ironwill jag skulle nog säga att det tog över ett år att bli såhär pass varm i kläderna som nykter. Vet inte exakt men jag tror jag skulle säga att man måste nog ge det 1,5 år i alla fall för att uppnå "full effekt". Dock upptäcker jag ständigt nya fördelar med nykterheten och jag kommer allt längre ifrån risken att bli sugen på att dricka. Det kanske också är lite psykologiskt. Att dricka nu när det snart gått två år känns rent av farligt för hela min självkänsla och mitt psykiska mående.

Jag tror de tar tid också för att man ska hitta nya vanor. Och ge sig tid att identifiera sig med den personen man är utan berusningsmedel. Jag har i alla fall behövt ta mig förbi alla årstider två gånger nykter för att sluta förknippa dem med alkohol. Jag har varit glad och ledsen och arg utan att bli rädd för att känna. Analyserat mycket. Och landat i vem JAG är. Jag har också klarat av saker som jag vet att jag aldrig hade klarat nykter. Och det har stärkt mig och gjort mig ännu lyckligare över mitt nyktra liv.

Men ja, det tar tid men tillsist är det verkligen ett lugn som lägger sig. Äntligen slipper jag dricka. Men som jag skrev sist, när jag hade varit nykter nästan ett år hade jag fortfarande en inre stress. Men den har försvunnit nu. Och jag kan leva med tristess, ångest och ledsamhet nu ibland utan att ens tänka på att alkohol skulle vara ett bot.

Vissa vill inte tänka att de måste vara nyktra för evigt för att det känns för övermäktigt. Men för mig är det nyckeln till lugnet. Jag ska vara nykter för evigt och det är så skönt att inte behöva låtsas något annat eller ha en dörr till helvetet på glänt. Jag tänker inte en dag i taget. Jag tänker ett liv i taget och mitt liv ska vara fritt från alkohol.

Ha en fin lördag allesammans. Många kramar till er.

Du hittar tillbaka till din inre styrka??✨✨✨?

Hur går det för dig? Vi är många som tänker på dig och vet att du är stark. Dina fina inlägg har varit så bra att läsa och att fått följa dig till att du till slut tog steget att söka hjälp har varit som att läsa om min egen resa.
Se till att ta hjälp av din M, läs dina gamla inlägg och de kommentarer du fått så kommer du att få kraft. Efter mina nyktra veckor så vet jag nu att suget minskar.