Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du lyckades stå emot!

Grattis till dig som kunde stå emot suget. Bra jobbat, du klarade av att hantera faran väldigt bra.

Tänk på att dina organ har ett nyktert partaj nu.. Stort jubel inne i kroppen din.:-)

Kör hårt... tygla A-fanskapet...

Styrkekram

John

Har inte haft ett dugg längtan efter A på två veckor. Har passerat Systemet X antal gånger utan andra känslor än avsmak.

Och så plötsligt i dag, som en blixt från klar himmel, kom suget med full kraft.

Nu sitter jag på händerna och försöker vänta ut anfallet.

Jag kommer att lyckas, allt annat är otänkbart.

Uppdatering:

Andas ut efter anspänningen, är lite skakig, hjärtat slår några extraslag, tårarna rinner sakta av lättnad...

Jag klarade det!

Varför träffar man någon som man inte kan träffa... bröööööl.
Han borde flytta till Sthlm.

Idag kommer tjejerna över efter jobbet för planering av nyår. Sen kommer nog Mr musikproducent över i kväll. Länge sedan vi sågs. Jag behöver närhet ❤️
I morgon behöver jag packa inför helgen.

Men Hey jag slingade håret igår, blev svinbra. Kanske borde sadla om till frisör ?

Fridens ?

Alltid lika mysigt att läsa dina inlägg Lim!
Man blir så varm och ombonad inombords ?

Kramar
???

Godmorgon Denhärgången?
Har läst hela din tråd nu och blev väldigt berörd.
Du kämpar så otroligt med ditt inre kaos vissa stunder och du är enastående som inte faller och tar till flykten med alkoholen! Du borde ha medalj!?

Jag funderar på om du gått i terapi och analyserat vad du har i din ryggsäck som sätter igång dina destruktiva tankar om dig själv?
Jag känner nämligen igen mig, har haft en väldigt dålig självkänsla men ett bra självförtroende genom livet.
Självkänslan är ju a och o för att man ska må hyfsat och den grundas ju till stor del i barndomen.
Kan man få hjälp att förstå varför vissa känslor uppstår är det också lättare att hantera dem.
För tyvärr försvinner de inte men man kan lära sig parera och styra om dem så de inte tar över hjärnan.
Du nämnde i något inlägg att du var övertygad om att "man skulle lämna dig när man upptäckte vem du var"
Dessa ord gör ont att läsa och ont att känna men jag förstår dig!
Precis så var jag som yngre, gjorde sjukt elaka saker mot min partner för att testa om hans kärlek höll. Givetvis på fyllan..
Och när han gick så fick jag ju vatten på min kvarn... Jag är värdelös! Ingen kan älska en sådan som mig...

Men så småningom började jag i terapi och fick verktygen till att förstå och förändra mina tankar.
En period höll jag mycket på med mina drömmar och lärde mig komma ihåg och tolka dem. En dröm minns jag mycket väl fortfarande:
Jag åkte runt till olika personer som jag kände och ringde på deras dörrar. När de öppnade så sa jag att jag ville ge bort mig själv och frågade om de ville ha mig?
En efter en tackade nej, precis alla tackade nej! Så kom jag till den sista dörren och då öppnade jag själv!
Och till och med jag tackade nej till mig själv!!??
Jag vaknade och var så himla ledsen men samtidigt var det ju en ögonöppnare också. Man kan inte gå och tänka så om sig själv, det är ju sjukt!

Så med mycket möda och tidens gång så har jag åtminstone tyckt om mig bättre de senaste 20 åren.
Men alkoholen är ju så förrädisk och jag har alltid druckit mycket genom livet men kontrollerat fram till för 4 år sedan.

Hittade detta forum för drygt ett år sedan och det har hjälp mig otroligt mycket.
Har nu bestämt mig för att sluta helt med alkoholen och är på dag 42 idag.

Förlåt om jag blev så långrandig i din tråd men blev så engagerad i din historia.
Önskar dig lycka och styrka på vägen???

Kramar
???

Vaknade PIGG och nykter för en stund sedan. Hade svårt att somna igår. Tankarna bara snurrade om hur jag ska hinna fixa allt på jobbet innan fredag. Fick typ ångest när jag inser allt som måste ramla på plats vad det människor/roller innan fredag. Tog djupa andetag och försökte slappna av så mycket som möjligt. Lyckades tänka ut en strategi för hur jag ska aggera den närmaste tiden innan jag somnade. Ny dag och nya möjligheter står framför mig! ?

Tuffa jävla dygn.
När det där skakar i mig är det precis som förut. Det spelar ju ingen roll att jag inte dricker, det blir likadant. Jag skriker, hotar, blir våldsam mot mig själv. Och efteråt kommer skammen. Allt är mitt fel, vad har jag gjort. Jag tycker att julpyntet hånar mig. Jag blir arg på mig själv för att jag förväntade mig att jag skulle klara det. Vara glad, ha ett liv, ha en jul, helt i mig själv.
Jag tror att jag förstår att det jag känner inte är verkligt. Det är något som har slitits sönder i psyket och det är inte konstigt. Jag har inte märkt att jag pressat mig själv så hårt eftersom alla val varit för att jag ska må bättre. Helt enkelt är det såhär: det tar rätt mycket energi att bryta med hela livet och börja om. Jag borde tvingat mig själv att ta en paus.
Det är som att hjärnan inte orkar mer. Jag kan inte skilja på vad som händer och vad jag känner. Jag har tillfälligt tappat förmågan att reagera i proportion till situationen.

Det kändes avdramatiserat efter läkarbesöket. Hon reagerade inte som att det var akut eller katastrof, jag ska bara få träffa en kurator. Det är ju pyttelitet. Då borde det finnas hopp. Jag tappade bort det ganska snabbt, men jag tror att jag förstår. Det här som jag känner är inte det som verkligen är. Jag vill inte egentligen dö, det är en tankemiss som jag kan lära om.
Jag erkände också öppet min alkoholism och var beredd på det värsta, som jag hade lovat mig själv. Och det som hände var det andra, äntligen. Det som räknas är inte vem jag varit utan att jag vill bättre nu. Inte att jag druckit utan att jag slutat, inte att jag skiljt mig utan att jag tar ansvar för vårdnaden.

När jag kom hem igår kväll trillade jag ihop på köksgolvet innan jag fått av mig kängorna. Jag skrek och grät och sen tror jag att jag bad. Plötsligt blev det alldeles tyst och lugnt, och jag visste det här:
Jag måste bli starkare.
För att det är det man gör när man har barn. För att det är det man gör när man är själv.
Det här är ett löfte, igen. Jag tror att det kan fungera på samma sätt. När jag gav upp att diskutera med mig själv om alkoholen lyckades jag hitta vändpunkten och jag borde kunna göra samma sak med det här.
Jag ska sluta gå in i dom här känslorna. Jag ska vara starkare än tankarna. Det här kan jag lära mig, därför att jag inte har något val.

Exakt den där känslan har jag haft många, många gånger..
Det är ingen ursäkt att dricka för men hjärnan spökar till det och bildar ett ursäktsscenario.
För att orka med vill man ha bensin som du säger..
Ävvlans likt mitt eget beteende..
intressant att läsa och det är märkvärdigt hur lika våra hjärnor tänker
Bra att du valde soffan.. :-)

John

Tack för ditt inlägg och välkomnande och kramen ( den satt fint idag) i min tråd. Mitt liv och mina alkoholproblem så långt från dina, går inte att jämföra ...och du har tagit dig hit nu. Så beundransvärt, vilken styrka! Önskar dig ett fortsatt nyktert och välmående liv. Det är du verkligen värd.
Kram

Vill jag bara säga att jag är så imponerad av ditt namn här på forumet: miss lyckad!
Det känns bara så himla...rätt! Och roligt! Istället för misslyckad, menar jag. Klockrent!

Du låter till freds tycker jag? Själv närmar jag mig 7 månader nykter. Mycket, mycket positivt som kom ut av att sluta dricka, bland det bästa jag gjort. Men jag känner mig inte till freds. Speedad, uppåt eller nedåt. Rastlös, trött förbannad och allt möjligt i en påse. Trots det så är det ändå bättre än när jag drack. Mellan fyllorna alltså. Kanske är det därför jag drack oftare och mer. Eller så blir det bättre med tiden. Hur och när började du känna som det låter i ditt inlägg ovan?
Jag tror iaf att jag måste göra fler förändringar för att hitta nån balans i min maskin mellan öronen som jobbar 24/7 i 120. Nu när jag inte kan olja hjulen måste jag kanske kasta in en skiftnyckel.
/metaformannen
(Just nu känner jag mig både destruktiv och som en kollega sa skämtsamt idag, ”knäpp”.)

Hejsan!

Jag fick hjälp att flytta min tråd till det vidare livet. Ärligt talat brukar jag inte läsa här. Jag hinner liksom inte utan jag har hållt mig på förändra sitt drickande sidan. Men jag har känt att jag borde vara här. Och kanske blir det mer naturligt för mig att läsa här på denna sida av forumet nu när min tråd också är här.

Jag känner väl att jag behöver läsa mer från andra som är ungefär där jag är i nykterheten. 1 år och 10 månader har jag varit nykter nu. Och jag har helt lärt mig att leva utan alkohol. Saknar det inte. Och jag vill väl mer inspireras av andra som också lever helt nyktra.

Intresserar mig förstås för de som försöker sluta också. Men just för min egen skull är det skönt med andra nykterister också eftersom det trots allt finns ganska få i min närhet i det verkliga livet (tyvärr).

Vissa vill ju dricka fastän de skriver på forumet. Och vissa vill aldrig nånsin dricka igen. Jag hör till det sistnämnda och jag har dessutom kommit till en punkt nu där jag har börjat säga till människor runt mig att jag inte dricker. Alltså jag kan säga det fast ingen undrar eller fast vi inte ens är i ett sammanhang där det dricks. Det räcker att alkohol nämns för att jag ska känna att jag vill berätta att jag är nykterist. Jag gillar det!!

Tror till och med jag är redo att prata om alkoholproblem... kanske. Det tar längre tid. Men jag börjar känna hur det vaknar i mig... en önskan om att dela med mig av det jag varit med om de snart två åren jag har varit på den här resan. Jag är helt säker på att jag skulle kunna hjälpa andra runt mig. Jag har några stycken runt mig som jag tror har liknande problem som jag hade.

När vi nyligen var utomlands så var det en i mitt ressällskap som drack väldigt lite men ändå ett glas vin till middagen och kanske en öl under dagen någon enstaka dag. Efter vinglaset... om jag kom nära personen (om vi till exempel gav varandra en godnattkram) så kändes personens andedräkt som att någon hällde syra i min näsa. Det är en sådan oerhört tydlig doft (stank) av alkohol. Från ett enda glas.

Senast min man hade druckit dagen innan så kände jag på allvar att hans andedräkt kanske skulle göra mig full? Att alkoholångorna skulle ta sig in i mina lungor. Det borde inte vara möjligt men jag sa faktiskt till honom att han inte kunde andas på mig för jag kände det som att jag fick i mig alkohol.

Tänk vad sjukt att jag kunde dricka en flaska vin förut och tro att ingen skulle känna det på min andedräkt om jag borstade tänderna noga. Varenda por i kroppen måste ju ha avslöjat mig. Nu har jag sådan distans till det men förut när jag tänkte på det där fick jag sådan ångest. Men jag börjar bli fri från den också. Tiden har gått och jag kommer aldrig lura mig själv sådär igen.

Jag köpte en lagrad flaska julmust och ställde den i kylskåpet. Den stod där i några dagar tills min man såg den. Han stod med näsan i kylskåpet och läste på flaskan ett bra tag. Jag förstod att han trodde det var någon slags öl. Men han vågade inte fråga mig utan det var som att han ville göra sig säkert först. Jag blev lite irriterad över att han ens tänkte det kunde vara en öl med alkohol i, till mig! Men jag sa inget. Jag är nykter för mig och mina barn, inte för honom.

Undrar vad han skulle säga om jag började dricka? En del av honom skulle nog bli nöjd för då slipper han känna sig sämre. Men en annan del skulle nog bli ledsen av många orsaker.

Jag tror att det finns något hoppfullt i att jag inte dricker. Som att jag bidrar till att hans stora alkoholkonsumtion mildras om vi skulle slå ut all alkohol mellan oss båda. Totalt i vårt hem dricks det ju inte så sjukligt mycket. Om det vore utslaget mellan oss båda. Jag gör att statistiken ser bättre ut både hemma hos oss och i Sverige. Det gör vi ju alla som inte dricker.

Jaa hörrni det blev ett rörigt inlägg som vanligt. Jag saknar solen men mår bättre än vad jag nånsin gjorde förut när jag drack för att mota bort vinterdeppet förr i tiden. Har ingen julstress eller ångest heller. Det hade jag förra året trots att jag varit nykter nästan ett år då. Det blir bättre och bättre hela tiden egentligen.

Ha en fin kväll allihop (oj klockan var bara 16! Trodde den var mycket mer!) Kramar!

Att må ok och ha så mycket att göra att man inte hinner skriva. Så glad att det åtminstone tillfälligt har ordnat sig för dig/er. ?

Kram och lycka till med huset.

Nu har det kört ihop sig rejält på jobbet. Det blir övertid resten av veckan. En kollega ute i Europa har tänkt fel!! Jag måste fixa och uppdatera en massa här hemma innan vi kan releasa. Kände faktiskt ett sug efter en skvätt "bensin" dvs alkohol. Hur fanken ska jag orka och hinna bli klar med allt innan fredag. En typisk alkohol situation för mig enligt mitt gamla mönster. Istället tar jag ett djupt andetag och lägger mig på soffan. Jag hinner det jag hinner!!

Kul att läsa att det går så bra för dig. Din Skönt att slippa-lista skulle kunna vara min lista också. Ha det fortsatt bra!

And not soo in löv in My wörk. Det går ändå förvånadsvärt enkelt. Går dit och gör mina timmar, dagdrömmer och lyssnar på musik. Insåg att jag går på semester nästa vecka, i 3 veckor?! Tack dåtida studenten.

Stuff är stabila. Inget ljud från varken polis, läkare eller FK. Fattar inte vadfan som händer där. Oklart om jag ens får någon ersättning från fk denna månaden. Jobbet kommer punga ut iaf 6000kr vet jag. Så nästan hyran. Orkar helt ärligt inte bry mig ett skit. Och genom det mår jag bättre. Snart går jag upp i heltid = lön. Så då löser sig ekonomin oxå. Hoppas jag.

Fick en ny läkartid, i januari. Deeeeet är sjuuuuuuukt att det ska ta månader för någon som varit (ich i teorin fortfarande skulle kunna vara) suicidal, att få en läkartid.

Släpper det, och lägger fokus på stuff som får mig att må bra ist. Blockar negativa tankar. Blockar medvetet som ickemedvetet. Tack minnet att du suger, it helps ALOTT.

Nu ska jag gå och leka svinglad och energisk, som vanligt på le work. ?‍♀️

Fridens ?

Ni är ju bara för härliga. ? Att ni orkat följa denna berg- och dalbanetråd är helt otroligt. Tack för alla fina kommentarer. Ni vet, utan er vore jag inte här i dag.

Lägger upp min Skönt att slippa-lista igen. Tycker att den passar nu när jag mår så bra som jag gjorde när jag skrev den för nästan exakt ett år sedan.

Skönt att slippa

Slippa all skit som följer i alkoholens spår:

*Ågren-ånger-ångest (varje dag)
*Smusslande och pusslande (livrädd att bli upptäckt)
*Förnedrande planerande (när är det minst med folk på Systemet?)
*Gömmande för tömmande (olika flaskor under sängen och i garderoben)
*Sölande ölande (fläckar på vita koftan mer regel än undantag)
* Hattande slattande (en klunk whiskey, en klunk rom, en klunk OP, en klunk Baileys. Bläää...)
*Flängande slängande (varenda kommunal papperskorg har haft besök)
*Slött slappande och sovande (få, eller helt försvunna, helgaktiviteter)

Men nu, kära ni, nu är det slut på detta.
Nu är känslan av att vilja må bra starkare.
Nu är jag absolut värd något bättre.
Nu vaknar jag pigg och utan minnesluckor.

Jag mår så himla bra!

Vilken styrka du förmedlar. Wow! Trots att du är less på jobbet och ibland alla sysslor, så vänder du det till något positivt.

Tror också att det är viktigt att på lagom nivå ha något att göra, främst under den första tiden av nykterhet.

Vad gäller A-fria alternativ är jag glad för att de finns. Älskar öl och att t o m kunna få en IPA som smakar bra, men som är ofarlig, är en förmån.

Tack för kloka ord, både här och hos mig, och för att du finns här. ?

Kram

Alla fina och underbara människor!!!❤️❤️❤️ Fick ett mail från Rosette och insåg att jag än en gång gått vilse... Jag skulle ju stanna här, hos er, på en stig som är ljus och där man håller sig torr om tassarna.
Jag mår ganska bra. Vi flyttar nästa vecka till eget hus, har fullt upp att måla och tapetsera☺️ Huset är skruttigt och gud vet hur länge vi kommer kunna bo där innan det faller ihop men hyran är obetydlig och vi får ett eget hem... Det är det viktigaste för mig just nu. Jag skriver snart mer, jag saknar er ju, men just nu finns ingen tid.
Men jag håller mig flytande, jag mår ändå ganska bra❤️
??‍♀️

Ge oss ett livstecken...

Hoppas glädjen sitter i och att du fortsätter klättra uppåt. Du är viktig för mig <3

Tack för att du finns! Kram <3

Starkt av dig att dumpa resten av cidern! För mig funkar alkoholfria alternativ (har bara provat öl) bra än så länge, men jag är ju helt gröngöling på det här, men det är klart: ruset och kicken är ju ett kapitel för sig..
kämpa på!!

Förstår att vissa inte vill känna sig utanför och väljer a-fria drycker som vin och öl..För mig är det inget alternativ..Har aldrig varit intresserad av smaken(blä) utan ruset..Därför är jag försiktig..Råkade dricka 0,75 procentig cider på kalaset här hemma. Som en vän köpt..Slängde ut resten.Hellre för försiktig än att få sug..Jag vill aldrig mer dricka alkohol. Punkt. Livet kan vara tufft fast jag inte dricker..Varför göra det ännu värre då...Kram?