Senaste kommentarerna i forumet

@Ljusmorgon Grattis till 2 nyktra år! 🥳🥳🥳 Bra att du har börjat skriva igen. Att sluta dricka är nummer 1. Nummer 2, 3, 4, 5 osv är att ta itu med allt som fanns under alkoholdimman. Vi drack för att kväva olika tankar och känslor. Utan alkohol tvingas vi ta itu med en massa issues. Då är forumet bra som ett bollplank. Stöt och blöt alla svåra frågor med oss här på forumet. Flera hjärnor tänker bättre än en.

Gladpåskkram 🐘

@Andrahalvlek Varmt innerligt tack för att du delar med dig av dina erfarenheter🙏🏻Jag kommer ha detta m mig när jag pratar m chefen. ❤️

Jag har börjat sova ruskigt dåligt till följd av detta kommer huvudvärken. Jag somnar och sover bra tills jag vaknar och då är det stört omöjligt att somna om. Då grubblar jag på jobbet.

Jag är verkligen helt exkluderad. Bara för att jag är sjukskriven så har jag inte tappat mitt förstånd. Kollegan som går in och tar vissa ärenden för mig plockar mer och mer från mig. Han gör om min planering. Han hänvisar föräldrar att själva ringa t Försäkringskassan och be om hjälp. Föräldrar som pratar knagglig svenska, har inte svenska som modersmål och har svårt att förstå systemet. Föräldrar som jag skulle hjälpa med ansökningar mm. Men det är ok för chefen.

Jag är så j-a arg för så här behandlar man inte någon. Jag tänker att jag ger det här en chans t sommaren sedan måste jag göra något radikalt och förresten redan nu. Är lite feg för att kalla in facket men jag vet att fackliga sekreteraren kommer om jag ber henne.

Nu ska jag sätta en plan för påsken hur jag ska hålla negativa tankar borta fr min hjärna och framför allt jobbet. Jag vet att jag inte är bra på det men jag ska göra vad jag kan!

Önskar er en fin skärtorsdag🐣🥰❤️

@Vinäger Grattis till 500dagar! Stort!

@Ljusmorgon Så gott att du nu har en egen tråd och grattis till ca 2 års nykterhet. Själv har jag varit nykter i snart 20 månader.

Jobbigt för dig att känna dig ensam och att din make fortfarande dricker. Jag blev väldigt intresserad av personlig utveckling när jag blev nykter, läst oändligt mycket böcker och lyssnat på poddar i ämnet. Det har utvecklat mig mycket och även resulterat i nya vänner, en stor tro på mig själv och en strävan att alltid försöka vara så sann jag kan. Bara vara mig själv, inte lägga på någon fasad.
Jag tror det är viktigt att hitta intressen att grotta ner dig i som man finner glädje i. Har du hittat nya intressen? Söka en bokklubb eller danskurs, våga tänka utanför sin bekvämlighetsson.

Min make kämpade jag med länge och hade tillit till processen även med honom. Han drog ner på drickat sakta men säkert och efter ett år var han inne på spåret med att dricka bara när det är tillställning. Jag har tänkt att han också behövt kämpa för att lära sig bli måttlig. Jag har även tänkt att han faktiskt kämpat mycket mer än mig för jag anser att det är lättare att sluta dricka helt än att lära sig bli måttlig. Om min make inte hade valt att ändra sitt drickande var jag beredd på att lämna honom och det sa jag till honom 2 gånger med ett halvår emellan.

Jag hoppas jag kunnat inspirera dig något. Kram och trevlig påsk 🐣

För sju år sedan hade jag en egen liten kort tråd, 2 månader kort blev den bara under namnet Ågrenskan. Min förhoppningsfulla tråd mot ett bättre liv.Vet inte hur man söker I forumen men jag hittar den när jag googlar. Testar att
länka den.
https://alkoholhjalpen.se/comment/173170

Fattar inte att det gått sju år! Men jag har i alla fall varit nykter i drygt två nu och har tänkt så många gånger att det nog skulle kännas bra att starta en egen tråd. Jag går in och läser då och då när jag känner mig som mest ensam och jag känner mig alltid gladare och starkare efteråt och som en del i en gemenskap fast jag inte syns.
Jag är otroligt tacksam att jag fortfarande är nykter men jag kan ofta känna mig ensam. Har haft många år med stress på jobbet och flera sjukskrivningar pga utmattning och värkproblematik. Nu har stressen minskat men jag är fortfarande väldigt ofta trött så det är svårt att ha ett socialt liv och mannen dricker fortfarande även om han har minskat sen jag slutade.
Men någon gång under dessa två åren så började jag känna igen mig själv i spegeln igen. Jag är i alla fall till utseendet väldigt lik hon som jag var förr och det gör mig glad. Och jag kan tänka klart igen.
Så nu har jag i alla fall startat denna tråd...😊

@aeromagnus Full rulle, och vila. Perfekt påskledighet 🤩 Glad Påsk!

Kram 🐘

Snart påsk som tur är. Kaotiskt på jobbet. Ska lämna in lite ansökningar nu i påskledigheten. Ullared blir det också, klippning, träning och vila. Nykter naturligtvis. Lite jobbigt att dricka på antabus men vill inte dricka ändå.

Skriv ned varför du inte ska dricka och varför du ska ta "ETT" glas. Fundera sedan om det är värt risken/chansen. Där har du sanningen. Det går aldrig att förhandla med sanningen.

500 dagar respekt. Bra jobbat.

@Vinäger Grattis till 500 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Tack alla som har kommenterat. 🩷 Som sagt, blir så glad av att få respons, särskilt när jag inte är så aktiv, varken hos andra eller mig själv. Skriver mer och svarar på lite funderingar snart. Just nu vill jag bara berätta att:

I dag har jag varit nykter i 500 dagar!

Glad påsk på er! 🐣💛🐣

@Rustning Bra att du är bestämd! Lista plus och minus med nykterheten, så du tar dig tid att analysera lite. Glad Påsk!

Kram 🐘

Jahapp snart är det påsk. Några dagar ledigt. Det kommer att bli tufft att vara ledig utan alkohol. Påsken. Har alltid druckit en hel del under denna högtid men icke detta år. Känns verkligen som att jag missar något om jag inte dricker nu på ledigheten. Det känns som inte kommer att kunna slappna av ordentligt. Men jag ska inte börja förhandla med mig själv. Det är färdigförhandlat. Jag har mitt datum där i framtiden och det gäller. Det står jag fast vid. Samtidig som jag alltså tycker att jag missar något när jag inte dricker vet ja ju att alkoholen skulle stressa mig och att den i sig skapar ångest osv. Det är verkligen dubbelt detta. Man vill dricka men samtidigt vill man inte dricka.
Veckorna flyter annars på utan några större bekymmer. Inte ens helgerna är särskilt bekymmersamma numera. Man vänjer sig helt enkelt med att vara nykter. Senaste gången som det var lite utmanade var när jag var på resa med min sambo för någon månad sedan. Men jag tog mig igenom resan nykter trots allt..det var bra att jag inte föll till föga då. Så kommer det inte bli nu heller.
Glad påsk 🐣

PS. Jag har lärt mig av misstagen. Lillprinsen får hålla sig i hallen, inga fönster kan fresta honom att skälla på förbipasserande. Han är långsamt tillvand vid att vara hemma själv, först korta stunder och sen längre och längre. Han är van att vänta i bilen när jag handlar också. Längsta stunden jag lämnar honom är 6 tim, då jag kör till jobbet. Jobbar delvis hemifrån, så kallad delad dag. Först jobba hemma några timmar, sen köra till jobbet och jobba. Funkar svinbra, både med hunden och jobbet. Och jag får tjöta lite med folk också.

@Geggan Min förra hund lät nog mer än jag ville tro. Grannarna klagade ofta. Han var en omplacering. Precis i början när jag hade honom gjorde jag misstaget att lämna honom själv hemma i min dåvarande pojkväns lägenhet. Vi skulle på restaurang, kunde inte ha hunden med oss. När vi kom hem hade grannarna ringt störningsjouren, som ringt låssmed eller dyl för att bryta upp dörren. Vi hann precis hem i tid. När vi öppnade dörren var han överlycklig att se mig.

Kram 🐘

@Varafrisk Jag har själv återgått i arbete efter sjukskrivning några gånger, och i min roll som personalansvarig i 15 år har jag hjälpt flera andra medarbetare att återgå i arbete. Min erfarenhet är att det är viktigt att ha en gemensam plan, som man gör ihop med medarbetare, närmaste chef, läkare och/eller psykolog. Även en fackrepresentant kan vara med. När man gör planen ska alla vara överens. Detta gäller. I planen ska det detaljerat framgå arbetstider och arbetsuppgifter, steg för steg.

Generellt kan man säga att regelbundenheten är viktig, att man jobbar varje dag men ett fåtal timmar och sen ökar antalet timmar gradvis. Man ska göra uppgifter som man behärskar bra, tex inte lära sig nya saker. De ska helst vara avklarat relativt snabbt och det ska bli ett färdigt resultat. Så att medarbetaren känner att hen gör nytta och känner sig nöjd med sin arbetsinsats.

Lära sig nya saker tar otroligt mycket energi. Att inte göra något vettigt tar också otroligt mycket energi. Man ska ha lagom mycket att göra, men absolut inte så det upplevs stressigt. Inga deadlines att hålla. Man ska känna sig nöjd med sin insats när man går hem, hur liten den är.

Sen när man jobbar tex två timmar per dag så hinner man inte så mycket, vid fyra timmar lite mer. Svårigheten är att hitta vettiga arbetsuppgifter, men det är därför viktigt att man har en gemensam plan för återgång i arbete. Så ingen svävar i ovisshet. Att din arbetsplats, som jobbar med utsatta människor, inte kan ta hand om sina egna medarbetare på ett bra sätt är inget annat än uruselt.

Ta hjälp av din fackliga kollega, kontakta läkare och ev samtalskontakt - kräv att ni gör en gemensam plan för återgång i arbete. Men allra först tycker jag, som lekman, att du borde vara sjukskriven på heltid lite längre. Du visar alla symtom på att vara just utbränd. Tyvärr. Vilket inte är konstigt med tanke på din arbetssituation och allt bekymmer med din dotter. Tusen miljoner gånger omtanke till dig kommer hääääär ❤️

Kram 🐘

@Vinterdag

Fint stt du kommit hit! Skriv och läs mycket här! Det hjälper. Din ångest kommer stt försvinna snabbare än du tror, men bara om du inte dricker. Så ge inte upp, så värt det!
Jag har varit nykter i ett drygt år och mår så mycket bättre. Går inte att jämföra. ❤️😊

@Vinägermamman Jag tar inte illa upp. Grejen är att jag har i princip inget att göra….🥰

@Varafrisk OK, jag förstår. Kan det kanske ändå vara en fördel för dig att hellre ha för lite än för mycket just nu? Lätt för mig att säga, men försöka acceptera hur det är just nu? Oj, vad jag svamlar. Hoppas du inte tar illa upp. Stor kram 🥰

@Vinägermamman Tack för din omtanke❤️

Jag är sjukskriven 50%. Problemet är inte att arbetsbelastningen är för hög problemet är att jag har i princip inget göra. Chefen gör mig totalt beroende av henne dessutom är hon väldigt sällan på jobbet. Så hela min yrkesidentitet tas ifrån mig och jag är väldigt ensam.

@Varafrisk Fy sjutton så tufft du har det😖 och vad jag skulle vilja hjälpa dig. Jobbar du 100% nu? Galet isåfall.
Vad kan facket göra för dig? Tänk inte tanken att vara duktig flicka eller känna skam när du pratar med läkaren nästa vecka. Såvida du inte tycker att det skulle vara hjälpsamt för dig. Låt henne/honom förstå att du inte orkat. Nu blir det i alla fall några dagars extra ledighet för dig över påsken. Hoppas och önskar att du får möjlighet att återhämta dig lite. Tänker igen på arbetsbelastningen. Om du inte kan bli sjukskriven igen, finns det möjlighet för dig, och har du isåfall övervägt, att för en tid arbeta deltid, så du får möjlighet att läka? Vill att du är rädd om dig💝

@Andrahalvlek Tack för info! Ska lägga det på minnet!

Måste bara spy lite grann...Jag har det verkligen inte bra på jobbet. Jag har alltid varit ganska diplomatisk när det gäller chefen. Tänkt att det finns både för- och nackdelar i hennes ledarroll. Under hösten hade jag många korttidssjukskrivningar vid ett av de tillfällena ringde hon till mig. Jag tror att hon kände sig pressad utav mitt team därför ringde hon till mig inte direkt för att fråga hur jag mår utan när jag kommer till jobbet. Så jag kände mig pressad vilket ledde till att jag kom följande dag till jobbet. Jag visade väldigt tydligt min irritation gentemot henne vilket teamet märkte av. Jag upplever att sedan dess är hon inte trevlig mot mig när hon möter på motstånd fr mig.
Igår kom hon in på mitt kontor tillsammans med en av med.sekreterarna trots att jag har bett om att vi ska ha bestämda tider så att jag kan vara förberedd. Vi skulle gå igenom väntelistan. Det blev hur rörigt som helst för mig. Hon gick hela tiden i försvar. Till slut brast det för mig och jag sa "kan du inte bara lyssna på mig utan att gå i försvar hela tiden". Då svarade hon "jo, om du lyssnar på mig". Jag svarade att "du har sagt tre gånger nu att jag inte får plocka patienter från väntelistan". Jag trodde först att anledningen till att jag inte fick plocka från väntelistan var att jag kanske skulle plocka för många patienter och att det skulle bli för mycket för mig. Nu vet jag att det är en annan kurator fr en annan arbetsplats som hjälper till därför får jag inte bestämma. Det är patienter som jag har en planering kring men det är inte min planering som gäller utan hen får gå till mitt team och fråga om hen kan göra som hen har tänkt. Så andra professioner får besluta insatser i en kurators arbete. Jag förstår att jag inte kan börja jobba med alla men jag förstår inte varför hen inte kan gå fem meter bort till mig för att fråga om min planering. Jag som tidigare känt mig väldigt ensam känner mig oerhört ensam på min arbetsplats just nu. Jag bad att få vara med vid teamkonferensen som vi har varje vecka. Sitta med ca 30 minuter utan att vara med i diskussion eller att ta ärenden men att få en känsla av sammanhang men ingen återkoppling. Jag tappar hela min yrkesidentitet. Pratade med facket igår som tyckte att det var rent förfärligt hur jag blir behandlad. Den här situationen påskyndar verkligen inte mitt sjukdomstillstånd till det bättre. Hade jag ekonomi och var yngre så skulle jag säga upp mig för det här kommer inte bli bra. Min chef kommer aldrig få tillbaka mitt förtroende för henne...hon har verkligen visat sig från en mycket dålig sida. Hon vill gärna framhålla att hon har oerhört mycket att göra vilket hon har men det får hon ta med sin chef.
Jag känner mig så ledsen, tom och förtvivlad.

Kramar!

@Andrahalvlek så skönt att han sover! Stor fördel med webbkamera faktiskt. Minns en hund som när jag gick o kom var helt lugn men däremellan skrek som en stucken gris o grannarna bkk öl ev tokiga. Säkert skönt med mera ledigt. Heja! 👏🐕🤟

Jag har överlevt första kvällspasset. Fast det kändes lite som att stoppa in huvudet i torktumlaren, med alla nya rutiner. Kl 22.20 kunde jag inte göra mer, då körde jag hem. Nu ligger jag i badet 😍

Lillprinsen blev överlycklig när jag kom hem, som han alltid blir. Varje gång jag tittat i webbkameran har han sovit gott. I vi hann med en rejäl promenad i förmiddags, så jag tänker inte ha dåligt samvete. Han var hemma själv kl 17.30 till 23.10. Max sex timmar är tydligen reglerna. På sikt behöver jag inte köra till jobbet, men jag vill ha möjlighet att få guidning av min kollega på plats.

Det är jobbigt att lära sig nya saker, även om själva jobbet är detsamma. Man gör samma jobb fast med andra texter. Omväxling förnöjer.

Back the days (90-00-tal) när jag var ansvarig chef jobbade jag kl 13-01. Det var värre. Kl 11-22.30 är mer anständigt.

Nu ser jag med glädje fram emot helledig onsdag och torsdag 😍 Först en kväll till. Minns tiden back the days då första dagen efter långledighet alltid var en plåga, innan man var uppdaterad på allt. Nu njuter jag av att slippa helhetsansvar. Jag gör min lilla bit, och det är fullt tillräckligt.

Kram 🐘

Ja @sisyfos @geggan och @andrahalvlek, det har varit en helg av ”bliss”, verkligen. Mina känselspröt kommer alltid vara lättväckta när det gäller denna unge, men jag får också uppleva en enorm tacksamhet och närhet med henne- vi har varit igenom mycket. Hon är så nära huden att jag ibland undrar om det är ”bra” men det är som det är. Vi pratar om det också, jag övar mig på att släppa taget. Hon behöver förstå min känslighet och att oron kan sätta klorna i mig så snabbt (=svara när jag messar eller ringer!) Jag skulle aldrig värdera relationerna (precis som du skriver @andrahalvlek- de är olika) och det är fint att få uppleva 😍.
Härligt att höra att din dotter ”landat” i vuxenlivet @geggan 💕 Ja vi föräldrar är mästare i nyanser @sisyfos en ofrånkomlig del av kärleken till barnen 🥰