Senaste kommentarerna i forumet

Jag mår finfint ? Allt är väl - bara lite mycket att göra.

Tack ?

En nära släkting var här igår och julmös. Det var superfint och hon pyntade min lägenhet till ett underbart Christmas Wonderland. Tack nya liv för såna ögonblick.

Hon lämnade också två kassar julgodis till barnen som jag alltså fick ansvar att portionera ut. Mm.
Jag låg sömnlös inatt. Gick upp klockan tre och tryckte i mig två stora chokladtomtar. Sen mådde jag dåligt över det och stoppade fingrarna i halsen.
Jag har nu deklarerat för vänner och familj att inget socker kommer innanför min tröskel denna vinter. Resten av julgodiset lämnar jag till barnens pappa.
Ibland vill jag bara ta den här beroendehjärnan och kasta den åt helvete.

Rutinen på morgonen sitter nu, kaffe, nyheterna, medicin, vovve ut, på med hög jävla musik, dans, smink, jobb.

Är så förbannat trött på att äta. Men tvingar i mig något ändå. Lchf är ju bra på det sättet, behöver inte käka så mycket men kommer upp i massa kcal ändå. Idag får jag tankarna på att inte äta alls. Men vet attt det är destruktivt så ska äta ändå.

I kväll har mitt företag ett julevent. Kan nog bli kul. Peppade upp klädsel lite extra, pga kommer socialisera runt (och mitt jävla tinderragg som jobbar på samma kontor lär ju vara där??‍♀️). Tycker det är ganska roligt med smink och kläder egentligen. Oxå ett sundhetstecken, för mig. Orka bry sig lixom. Annars bor jag oftast i samma tröja dag som natt.

Sovit helt okej ändå, vaknat massor av att lille hundfan tar hela sängen. Vaknade med att han låg på mitt bröst. Igår vaknade jag med en tass i näsan. Kidd u not.

Ser fram emot dagen. Den blir nog faktiskt kul. ?‍♀️

Fridens ?

Håller med. Det känns redan bra (efter en dag) att läsa om hur andra har det och att vi kan!!!!

kommer sannolikt att lägga ned utredningen då pappa är nykter och barnen har det bra.. men du måste visa att du försöker. Hoppas att mottagningen i ’nästa stad’ är förstående. Du behöver nog inte benzodiazepiner, men försök få tag på en psykolog att prata med, samt - som Ellan skriver - propavan att sova på. Det låter som om ditt bruk ’sitter i huvudet’ och jag tror att du kan sluta. Vuxenmobbning är vidrigt; har själv varit utsatt för det, och det är inte förrän jag bytte jobb som jag känner att min återhämtning är given.

Men det tar tid och ansträngning. Upp till bevis och kämpa på. Och var snäll mot dej själv.

Styrkekramar ?

Vet inte riktigt men det känns som ”alkis” är något man är. ”Alkoholproblem” något man har. Problem går att lösa, svårare att ändra vem man är. Känns bättre för mig att tänka att jag har problem. Oavsett är det ju bara etiketter.

jag satt hos min vän och drack kaffe. Hade lämnat barnbarnens pepparkaksdeg på familjens trappa, hade lämnat mitt hem och min man. Ringde barnbarnen och sa att jag var sjuk och att de får baka pepparkakor hemma. Ringde mannen och sa att jag lämnat honom. Visste inte vart jag skulle flytta, bara att jag måste börja söka en bostad.
Ett steg ut som förändrade mitt liv även om jag återvände till hemmet och är kvar där. Fick mycket styrka från forumet; styrka, lärdomar och gemenskap. Här var också min plats för att älta, vrida, vända, minnas, gå igenom. Otaliga gånger har jag gjort det, skrivit av mig, skrivit ur mig och skrivit mig ur det som ledde fram till att jag gick och tiden därefter.
Idag lever jag ett stabilt liv, med samma man men i en långt ärligare relation. Så oändligt tacksam för forumet och Carinas blogg för anhöriga, två platser som gav mig det jag då behövde. Ganska långt senare kom Al-Anon som också betytt och betyder, där och i AA har jag också vänner som jag mött här.
Den här dagen kommer sannolikt alltid att vara en minnesdag för mig, avstampen för mitt livs kanske viktigaste beslut.
Tack forum och alla forumbänner som jag delat dagar, nätter och liv med här. Ni har betytt och ni betyder.... vet mer om mig än kanske nån annan. Jag önskar dig som läser en fin dag. Och påminner om att det är möjligt att ta makten i sitt liv!
Allt gott / mt

Känner inte heller sug eller tvång att dricka. Gör det ändå och ser till att ha lite undanstoppat som jag kan smygsupa. Har blivit för mycket några gånger och sagt saker som man inte hade gjort annars, sluddrar och får minnesluckor. Inte kul och man är inte stolt. Igår var en sådan kväll på firmafest. Det här är min första dag i det här forumet. Har även köpt en ljudbok som är någon form av hypnos/avslappning för att försöka komma till rätta med problemet. Känner som sagt inte sug jag heller men trots att jag och sambon har pratat om det så kan jag hinka i mig för mycket samma dag ibland. Dock är jag bestämd över att ta kontrollen för uppenbarligen har jag inte haft kontrollen. vi har även ett husprojekt på gång och vill ju inte förlora min kära, vilket jag på allvar riskerar att göra om jag inte ändrar mig. Tack för orden, hoppas det här är en bra början på något nytt. Ja, vi skall kämpa vidare!

Det är nog faktiskt bra nu.
Har onekligen sjukt mycket energi. Men får in stadiga 10h sömn per dygn, medicin, äter, tar det lugnt och jobbar.
Behöver försöka få in någon typ av motion också. Men vila känns mest rimligt nu på fritiden.

Hade en grym dag på jobbet igen. Riktigt roligt faktiskt. Mr klick bjöd hem mig till ett ställe över helgen. Så jag köpte en biljett. ?
Jag åker!Fan jag saknar honom änna. Vad äääääär det som händer? Han är fin ?

Det känns stabilt överlag. Svart har blivit vitt. Tror beslutet att skita i allt, med fk, sjuksrivning etc var bra.
Bara släppa, gå vidare. Nytt kapitel. Ny bok kanske till och med.
Det var svårt, men det gick fan denna gången oxå.
Jag kommer bli sämre igen. Det vet jag. Jag är medveten om det. Men just nu är livet tametusan fint ändå, i en helt vanlig sketen decembermånad.

Fridens ?

Välanvänt uttryck men det ligger mycket i det. Kan vara svårt att tänka att man inte ska dricka resten av livet. Tänk att du inte ska dricka idag. Till slut kommer dagarna att gå av sig själva.
Tyvärr vet jag inga behandligsställen i Malmö då jag bor i Stockholm. AA kanske skulle passa dig, är det ingen kompis som kan ta hunden två timmar eller en långpromenad när du är på mötet. De är inte så långa.

Jag blir så glad av att läsa om din resa från ruinens eller ravinens brant till att stå stadigt på landbacken igen! Sträck på dig! Kraaam

Säger bara:
Välkommen in i tryggheten?
Kramar
???

Hejsan gode Märthan.
Gött att höra hur du har det, även om det är lite rörigt för dig just nu.
Balans, lagom, det är ju det vi alla siktar på. Jag har hittat balansen sedan 2 veckor, men jag vet att det hänger på en skör tråd. Jag tar verkligen det dag för dag. Du är en DOER, du är stark, envis som en åsna, du fixar detta! Börja med att vara rädd om dig själv ❤️. Blir lätt att man tänker på alla andra och sätter sig själv åtsidan. Jag tror på dig Märthan!
Fridens liljor
Kram S69

Härligt att läsa ditt inlägg och att allt gått så bra för dig! Ha det så jättebra!

Jag menar att du verkar må bättre igen. Försök att ta det lite lugnt så att livet inte rusar ifrån dig igen. Blir så glad när jag läser om den välmående Studenten.

Love is in the Air... ?

Kram

Hej, vill bara skicka en hälsning och säga att jag saknar dig här. ?

Hoppas allt är ok!

Kram

Min förra rubrik var "Fri" och nu kommer förlängningen "Trygg".

Det har gått tio dagar sedan kraschen, botten, kollapsen. Eller då jag stod vid ravinens brant, inte ruinens brant, som jag upptäckte att min telefons autocorrect gjort om det till. Tack och lov har jag inga ekonomiska bekymmer att brottas med. (IW, det var den som fixade terror av tetror också, genialiskt!)

Som sagt, tio dagar sedan kraschen, en vecka sedan sista droppen och jag äntligen fick hjälp. Som jag skrev i mitt förra inlägg så är det en befrielse. Det finns just nu ingen annan känsla som bättre kan beskriva livet just nu.

Biverkningarna av både medicin, alkohol och arbetssituation börjar ge med sig. Illamåendet och huvudvärken är helt borta. Ångesten och hjärtklappningen mycket lindrigare. Så värt att må skit några dagar för att sedan känna hur mycket mer det ger att vara utan A. Inte bara bakfylla och trötthet...

Tänk er att inte behöva planera hela livet efter A:

Hur mycket har jag hemma?
Var ska jag slänga de senaste tetrorna/flaskorna?
Hinner jag förbi Systemet? Hoppas ingen jag känner ser mig där och att hon, den rödhåriga, inte sitter i kassan i dag igen...
Har jag tillräckligt med kontanter?
Måste jag köra mera i dag?
Hur tidigt måste jag sluta dricka för att orka i morgon?
Börjar det märkas på mig eller kan jag ta några klunkar till?

Sååå skönt att slippa allt detta!

Tack för alla fina kommentarer, även om det skär i hjärtat att läsa en del. Det är bara att gå tillbaka och läsa mina två senaste sidor om jag nu, mot förmodan, skulle få för mig att det är ok med ett eller två glas någon gång. För det är det inte, ok alltså, inte alls.

Ni som inte vet hur ni ska kunna stoppa, ni som mår dåligt av all ångest som A skapar efter tillfällig lindring, ni som ser livet rusa ifrån er, klarar ni inte det själva eller med bara forumet, så sök hjälp. Någonstans. Spelar ingen roll vad eller var, men ta chansen att få tillbaka livet.

När jag - som aldrig skulle kunna tänka mig att ta hjälp utifrån - kunde, så kan ni!

Oj, jag låter som en frälsare, en missionär, men jag är bara tvungen att få säga det nu, när jag vet skillnaden. Och att det inte var ett dugg läskigt när jag väl satt där med läkaren. Antagligen behövde jag gå igenom den här processen för att hamna vid vägs ände, och inse hur illa det var, annars är det bara så tragiskt att jag inte sökte hjälp tidigare.

Jag fortsätter att strosa omkring här hemma, går promenader och låter energin sakta men säkert komma tillbaka. Den har varit borta länge nu, så jag är glad för varje liten sak jag orkar. Skriva här till exempel. I dag blev det spam igen, Vinäger över nästan hela första sidan.

Life is rätt så good ändå!

Kram

Okej, det känns logiskt. Det är klart att det tar längre tid. Ibland blir saker så mycket lättare att tänka när man får lite hjälp. Tack <3
Jag har svårt för tålamod med mig själv. Jag vill att allt ska hända på en gång - jag har ju gjort mina livsförändringar, det ska ju vara bra nu!!!! Justja. Sorg, skuld, minnen, tyngden i att lämna ett helt liv, beroendets kraft och i botten på det en förmodligen obearbetad diagnos. Yup, det kommer ta tid.

Jag känner mig gladare idag. Jag har sovit länge. Ska bara bli klar med bokföring och sen ska jag ha ledigt tänkte jag. Minst fyra veckor eller så. Jag brukar inte vara ledig, jag känner mig glad för det.
Så nu försöker jag alltså andas och stå still lite. Att det är bra idag betyder bara att det är bra idag, jag ska försöka att inte dra iväg till att det betyder att allt har löst sig, eller hur, för det är ju också då det blir sån jävla katastrof när jag faller, eureka?!
Tack universum för att just nu är fint och underbart.
Tack för att vi har hittat hit.
Kram!!

Det känns som att du behöver en i allt det jobbiga. Vad du kämpar. ? Ta till dig av ovanstående kommentarer. Det ger så mycket tillbaka om du orkar ta dig förbi det första svåra, ibland nästan outhärdligt jobbiga.

Jag tror på dig!

Ja, undrar hur mycket de har påverkat (!) människors drickande. Skönt att du har din fru med dig.

Tack Ellan för ditt svar!

Hur jag tänker, jadu... jag tror ändå på balans i slutändan och alltid alltid barnen i första rummet. A i sig är inte grundproblemet, det började med en dålig arbetsplats (läs vuxenmobbning) och ett givetvis felaktigt sätt att lindra, lätta bördan. Jag är en allt eller inget person, medveten om detta faktum. Men med medvetande tror jag ändå man kan hitta balansen.

Kunde jag en gång lära mig att få en klar och positiv syn på mat och ätande efter åratal av ätstörningar så kan man få det på A, det är min inställning. Insikt och vilja är grunden. Där landar jag idag. Jag fattar självklart att mitt drickande är ett långsiktigt problem, därför måste det destruktiva beteendet få ett slut, nu. Jag blir aldrig arg, ledsen eller moody när jag dricker, men trött och givetvis mentalt icke närvarande, just det måste upphöra. Den resan har börjat.

.

Är precis där du är, samma samma.
Tänker väl mest högt, ingen anklagelse.
Keep up the good work ?

Stay strong

Hej Märthan,
Skönt å se att du är tillbaka här på forumet. Ja du jag fick en anmälan till soc efter att ha spenderat en natt på psyk. Inget konstigt då vi har minderåriga barn i hemmet. Både du och jag förstår den delen. Det tog någon vecka sedan fick jag och min man komma dit på samtal. Blev väldigt väl bemötta och de ställde frågor kring barnens situation och jag berättade om mitt drickande. Jag erbjöds hjälp och vi diskuterade olika alternativ. Efter det började jag med antabus och började gå i samtal hos en beroendeterapeut. Utredningen hos soc lades ner vilket jag tror till stor del berodde på min och min mans uppriktighet. Min man var och är en trygg vuxen, min syster och mina föräldrar var väl insatta i situationen plus ett par av våra vänner. De tittade helt enkelt på hur barnen hade det.
Våra barn mådde inte bra i situationen som var. Jag var fysiskt närvarande men inte mentalt och detta har jag fått jobba med nu i nykterheten tillsammans med barnen.
Så här i efterhand ser jag allt detta som startskottet på min resa mot nykterheten. När soc blev inkopplade så började min man få nog... sedan tog det visserligen ett halvår till innan jag insåg vad jag egentligen behövde göra för att bli nykter.
Jag hade oxå en hel del krav från min läkare och fick Propavan att sova på. De skrev helt enkelt inte ut något annat eftersom jag var beroende...
Så såg det ut för mig för 3 år sedan.
Jag förstår att du mår skit och att det känns tungt just nu. Hur tänker du själv kring ditt drickande och vad säger din man i allt detta? Han blir ju oxå involverad i frågorna kring barnen.
Stor kram
Ellan

Hur har du det nu, Heueh? Vi saknar dig!