Senaste kommentarerna i forumet

Han ger mig fjärilar i magen varje gång hans namn poppat upp i telefonen ?

(Wtf Wtf Wtf Wtf?????)

Blev inkallade på möte, hela mitt team och chef. Visade sig att vi kommer sparka halva teamet och chefen. Det blir min 9e chef på 2 år.
Tur att man är ”senior” där så jag satt säkert. Ni vet principen ”sist in först ut”? Jupp. Undrar hur fan vi ska kunna leverera till kunder nu?‍♀️
Dont know.

I övrigt, svinsvårt att vakna idag. Fick kompa ut en timme, pga vaknade inte ?‍♀️ Så kan det vara.
I övrigt gick jobbet bra, varit glad, effektiv, trotts att halva teamet ska gå.

Snabba bud damer och Herrar och icke binära, snabba bud Indeed.

Nu blir det dusch, skrubb och en lugn kväll framför sims. Tänker poppa pillz i kvöll så jag somnar tidigare så jag kommer upp tidigare. Ooooh nu snattrar regnet mot fönstret. Sådant är mysigt.
Ska nog tända några ljus för mig själv i dag å. ❤️

Hoppas ni mår bra.
Fridens ?

Hej vänner... och hej Sigge, skönt att läsa att du vänt båten igen ??????❤️

Uppdatering från mig... jag började direkt efter mötet med läkaren för 2v sedan med benzon, vilken grej! Inga alkoholsug, ingen ångest! Men hunger, huvudvärk och rätt loj. Nykter 1v och trappade på eget bevåg ner, kände att 3/dag kändes lite onödigt... sen efter 1v, måttligt drickande några dagar, på tok för mkt fre/lör och sen nykter igen söndag.

Pratade med läkaren idag igen, de lämnar in en orosanmälan till soc, ger mig inga mer benzo (förståeligt) och vägrar tyvärr hjälpa mig med min urkassa sömn, vilket gör mig rätt uppgiven. De tänker heller inte hjälps mig med ångesten om jag inte håller total nykterhet med kontroller. Tack men nej tack. Att jag vägrar antabus ser de som att jag ”inte är motiverad”. Så trist.

Orosanmälan gör att jag känner mig ledsen och lite kränkt, även om jag förstår att de gör rätt utifrån sitt. Våra barn har de fint, alltid satta i första rummet, har aldrig missat läxläsning eller körning till träningarna pga A. Dessutom är det i allra första hand för deras skull jag dristade mig att vända mig till vården, som jag mest upplever att jag får ett slag i ansiktet av. Jag skulle verkligen behöva höra er andra som fått orosanmälan på sig, min är tydligen ”extra sekretess” samt skickad till annan kommun pga vem jag är.

Ringde beroendemott i grannkommunen, där fick jag extremt bättre bemötande. Fick råd om en annan mottagning som jag ska kontakta för samtalsstöd, vilket känns bra.

Men orosanmälan hänger som ett mörker i luften nu, snälla, ni med erfarenhet och kunskap, hur lång tid tar det, vad händer?

tisdagar är en av mina vilodagar i veckan. Så idag vilar jag mig från gymmande och annan sport.

I måndags var jag lite seg efter att inte ha gjort något i helgen, det blev inte många kliv utanför lägenheten i helg. Så när jag skulle gymma i måndags så tog det i att släpa mig iväg till gymmet. "Inte igen" "tar gymandet aldrig slut?" "ska jag skita i det idag?". Så gick tankarna. Normalt brukar jag nästan springa in på gymmet och ropa #drömkroppen2019 osv osv.

Hur tror ni det gick?

det slutade med att jag gymmade i 1h och 10minuter och spelade fotboll i 40minuter. Yey! Bra att jag inte ger mig så fort.

Det kan ibland vara svårt att sätta igång, som nu, jag skulle behöva boka tvättstuga. Det tar 2minuter. Men jag tänker, "fan vad jobbigt, kanske kan jag göra det imorgon?" ta med tvättstugenyckeln till jobbet och tillbaka så jag kan boka tid när jag kommer hem så jag slipper gå upp och ner i trappan fler gånger än jag behöver. Vet inte om det smart tänkande att försöka slå två flugor i en smäll, men ganska så lat. Mer lat än smart.

Har pratat några gånger med boendestödet när jag hade stöd om det här. Det gäller att få lite rutin på sakerna tror jag vi kom fram till.

Ska boka den där jävla tvättstugan nu.

Trevlig tisdag

Förresten, kan ni rekommendera en bra behandlingställe i Malmö?

Jag har aldrig kunnat identifierat mig som alkis jag passar bättre in under rubriken riskbruk/missbruk. Egentligen förstår jag inte skillnaden. För mig är en alkis en sådan som dricker dagligen och känner kraftigt sug efter alkohol. Jag har inte dessa problem. Men visst ibland kan jag tänka att jisses va gott det skulle vara med ett glas rött. Min fru sedan mer än 30 år har även hon kvalat in i gruppen riskbruk/missbruk men har lyckats ändra sina alkholvanor rejält på egen hand. Hon är sedan flera år "normal" drickare med inslag av vita perioder. Just nu dricker hon inte alls. Nu är det min tur att bryta mina gamla vanor. Jag hoppas kunna blir "normal" drickare men det får tiden utvisa. Jag kör min sober december. Vi är båda i 55 års åldern. Vi föll pladask när vi kunde börja köpa vindunkar för det var så praktiskt att slippa tomflaskor!!! Minns hur det var när helgens vindunk blev tom redan på fredagen och vi måste köpa en ny på lördag. Dit vill ingen av oss komma igen. Nu kämpar vi vidare. Leve soda streamen !! ;)

God morgon.

Jag började ett inlägg men råkade radera allt när jag gick runt med telefonen för att göra frukost.

Skrev lite om julöl. Hur alkoholindustrin är så slug som säljer in julstämning på det där sättet. Ofta hade jag en nykter period oktober, november och december förut. Sedan när julölen reades ut så kunde jag köpa det och legitimera det med att det skapade lite stämning sådär i efterhand. Det var lättare att köpa julölen än något annat. Och det kändes okej eftersom att den vad så "snäll" och anspelade på en sån mysig tradition. Det kan ju inte vara så fel att dricka den va?

Läser ibland artiklar om systembolaget också. "I år blir det stängt i tio dagar- se till att handla smart" typ... Jag förstår att en sån artikel skrivs. Folk har väl panik. Nu menar jag inte de beroende (dem förstår jag och sympatiserar med på ett sätt) utan de människor som ser ner på alkoholister men som är lika besatta av systembolaget själva. Findrickarna. Blä.

Findrickarna som tycker att vin ska säljas på ica för att de inte kan se utanför sig själva och begripa vilken misär det skulle skapa för alkoholister och deras anhöriga. Findrickarna som skiter i hur alkoholberoende skulle plågas.

Findrickarna hjälper verkligen till med att göra det svårt för alkoholister att öppna upp om sina problem. För de värnar om alkoholen och vill ha den. Egentligen lika mycket som en aktiv alkoholist men på ett tillåtet och socialt accepterat sätt.

Minns när jag såg en intervju i Shulman show för längesedan. Gudrun Schyman och Maria Montazami var gäster. Gudrun som är nykter alkoholist sa att det var synd hur samhället fokuserar så mkt på vin men Maria och Alex kunde inte för en sekund ta hennes perspektiv. De ska minsann ha sitt glas vin. Det var så himla talande för hur det ser ut. Skit i att lyssna på någon som vet och låt Findrickarna bestämma. Så kan alla förr eller senare hamna i alkoholträsket. Nu råkar ju jag tro att programledaren också har alkoholproblem men han kan ju luta sig mot alla findrickare som hyllar alkohol på "rätt sätt". Det är så man kan gömma sitt missbruk. Han kunde gömma sig bakom Maria Montazami just denna gång. Och Gudrun framstod som överdriven.

Haha nu känner jag mig nästan politisk... jag upprörs över vems perspektiv man i allmänhet tar. Och det är oftast de som inget vet.

Sov riktigt gott i natt, alltså riktigt riktigt gott. Vaknade utsövd och hade en relativt lugn morgon. Kom på mig själv med att jag spontandansade medans jag sminkade mig själv.

Gick till jobbet och eftersom jag bestämt att jag är frisk på jobbet så är jag det nu. Förra veckans möte verkar ha öppnat upp ögonen för de nya i teamet att jag faktiskt kan en hel jävla del där. Så idag fick jag många frågor, fick hjälpa till och tog även en del ansvar över processen.
Det var kul! Hade energi kvar när mina timmar hade gått.
Exmannen hade lovat mig middag i dag. Så drog dit efter jobbet och käkade nått svingott kött och slötittade på serier.
Kom hem för sent för att ta mina pillz, men känner ändå en trötthet i kroppen. Vovven är med mig nu också. Den lille krabaten äger fan mitt hjärta. Att man kan känna så mycket för en annan varelse är fint.

Tänker inte ropa hej ännu, men känns som att det värsta mörkret svept förbi. Jag går in på min 5 eller 6e dag som jag faktiskt känner mig glad. Det är bra. Det är så skönt att må bra. Hela jag ser annorlunda ut, kan ju se det själv i spegeln. Fan vad psykisk ohälsa är förödande.

Han som jag träffade i helgen vill ses igen, vi ska gå på cosmonova och titta på pandor. Jag älskar pandor. Det är lite min grej. Pandor ❤️

Det är verkligen jättekonstigt med honom. Klick sa det. Undrar om han känner samma. Jag tror det.
Han är lite äldre, till skillnad från de andra jag träffat på senaste. Närmre 40 än 20. Det känns oxå bra. Han har vackra rynkor runt ögonen när han ler. Sådant gillar jag. Undrar vad jag ska kalla honom för?

(Hur tusan kan det bara säga klick sådär? När vi skakade hand och hälsade släppte lixom ingen tagen eller ögonkontakten ”Man ba hej där är ju du, jag tror jag kan ha letat efter dig”) (läskigt).

Fridens ?

Jag instämmer med ovanstående skribent, nydag2018. Alkohol ger upphov till ett beroende som förändrar hjärnstrukturen och belöningssystemet. Det tar tid innan hjärnan återgår till sitt vanliga stadie. Du behöver därför vara ihärdig och envis under några månader och det kommer därefter gå bättre. Det är fördelaktigt att hitta andra aktiviteter som ger liknande belöning som alkohol.

Tycker vi säger att det är vid 41 man blir vuxen ;)

Jag vet att jag måste sluta helt och jag vill sluta helt. Jag är bara rädd att jag till slut kommer att lura mig själv att det går att fortsätta.

Jag orkade inte skriva så mycket igår så jag får fortsätta i den här inlägget idag. Nu är det den 11 dagen nykter. Det har jag varit innan också när jag inte ens har tänkt att jag har problem. En månad går också utan problem. Resten av livet blir svårt dock. Men jag VILL.

Jag är nog en sån där periodare. När jag 10 dagar sen insåg att jag måste sluta tänkte jag att om jag inte klarar det så vill jag inte leva. Det är för skamligt och jag blir så besviken på mig själv.

Nu har jag läst boken This naked mind, där det står hur viktigt det är att förlåta sig själv. Men det är så svårt att förlåta någonting sånt till sig själv.

Jag vill vilja sluta. Jag ska träffa soc på fredag för att prata om behandling. Jag ringde dit själv och bad om hjälp.

Jag behöver pepp att gå till AA möte. Jag ringde till en som är i närheten och frågade om jag kan ta min snälla och lugna hunden med, men han som svarade sa vänligt att det går inte. Vet inte hur är det på andra möten. Jag skulle vilja ta hunden med så att jag behöver inte ha dålig samvete för att hunden är ensam hemma och för att det skulle underlätta min redan kaotisk vardag lite.

I natt drömde att jag drack och i drömmen tänkte jag genast att åh shit, nu misslyckades jag.

Jag vill också bli fri! Du är modig❤️❤️❤️

Vi finns här för dig! Hur känns det nu? Vi tänker på dig!❤️❤️❤️

Hej,
Å välkommen hit. Så klokt att ta detta på allvar. Du har verkligen allt att vinna på att bryta nu. Fler av oss kan vittna om att det inte blir bättre om du fortsätter utan det går fort utför. Grattis till din kommande examen. Jag vet själv hur högskoletiden kan se ut och jag tror inte att det är helt ovanligt att fastna i festandet... det tar liksom aldrig slut.
Jag har träffat på flera nyktra beroendepersoner (AA/NA) som är i din ålder och jag önskar att jag hade haft modet och insikten tidigare i livet och inte väntat. Själv blev jag nykter vid 41!
Fina vänner du har som stöttar, det är guld värt.
Ta hand om dig!
Kram
Ellan

Ja visst är det härligt att vår nykterhet håller.

Jag har läst och sett i din tråd att du provat och känt dig för med lite olika jobb. Det är bra och ger erfarenheter. Dessutom visar det också vad många fler möjligheter vi har när vi lever utan alkoholens alla negativa effekter.

Jag har också läst att du har vissa funderingar angående din f.d. och om han kan sluta med alkoholen och att ni kan bli ett par igen. Ja, varför inte? Allt är möjligt. Kanske en orsak till hans fortsatta drickande, förutom det oerhört starka beroendet alkoholen ger, kan vara ett slags trots och anti mot din nykterhet och ditt nya liv och frihet. Men till slut kanske han når en punkt där han trots allt, och förhoppningsvis, vill sluta. Fast, detta är mest spekulationer från min sida.
Hur som, så kommer du säkert att göra lika kloka och förnuftiga val som du gjort hittills.

Du berörde också i något inlägg detta med att det är upp till den som dricker och utvecklat ett beroende att bestämma sig och uppbringa tillräckligt med vilja och kraft för att sluta. Visst är det så. De flesta kan nog med en rejäl kraftansträngning, och tillräckligt mycket grit, slå sig fri. Vi är ju flera som varit/är aktiva här på forumet som lyckats. Och jag känner några i verkliga livet, som dessutom varit riktigt svåra fall, som lyckats. Men man måste vilja själv, ingen annan kan styra ens vilja och förnuft.
Och det gäller att inte vänta för länge. Så länge att skadorna på de inre organen är för svåra och inte kan läkas, då är det för sent. Då har man åkt förbi den sista hållplatsen med alkobussen.

Pi stycken varma decemberkramar tillbaka till dig miss lyckad

Tack en annan Micke? Ja jag känner mig verkligen duktig själv men sur på gubben. Taskigt av honom. Hoppas att det är bra med er ❤️

Du kommer inte att känna så föralltid. Men det tar mer än 30 dagar för att bli av med beroendet. Det är ju svårt att säga rent generellt hur lång tid det tar, det är nog väldigt individuellt.

I början av min nykterhet förstod jag inte heller hur fan det skulle funka. Var så avlägset att man aldrig skulle dricka alkohol mera, nej det fanns inte alls i min värld.
Idag är det tvärtom, det finns inte i min värld att dricka alkohol. Däremot kommer det (väldigt sällan dock) sug ibland men det går över jättefort och det är väldigt lätt att hantera. Livet nu jämfört med när jag drack, nja.. Det går inte att jämföra. Livet utan alkohol är så galet mycket bättre, helt sjukt. Men det gäller att ge det tid.

Kämpa på!

Hampas du får en lugn o fin dag
Kram

<3 <3 <3

Jag tänker på alkohol.
Igår var jag sugen bortom logik, invävd i romantiska fantasier. Jag längtar inte efter att kunna ta ett glas vin, jag fantiserar om att öppna en låda och dricka tills den är slut. Jag förskönar minnena av min tidigare relation, kvarten i början av varje onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndagkväll när allt kändes hoppfullt, bubbligt, vuxet, värmen när första glaset når fram. Igår önskade jag mig tillbaka, ja ja ja jag kan stå ut med förljugenheten, självbedrägeriet, alkoholen bedövar ändå det jobbiga, bara jag har någon bredvid mig som normaliserar drickandet, som ploppar på glaset igen, igen, igen.
Jag minns inte vår kärlek, hur han kändes, om han såg på mig med snällare ögon
min starkaste bild av honom är hans tumme som trycker in kartongploppen
åh gud det ljudet.

Jag romantiserar återställarna, första glasen jag hällde i mig så fort jag vaknade för att inte ens hinna känna bakfyllan, (svälja ner det snabbt och ligga still på rygg för att trycka tillbaks kräkreflexerna), det var enkelt för vi hade för längesen slutat dela sovrum. Kaffemuggarna med vitt vin jag stoppat bakom alla gardiner för att fylla på när skakningarna kom under dagen. Jag kände mig slug, punkig, jag överlistade systemet. Hur kan jag minnas det här med ett skimmer?? Jag förstår ju logiskt att det var ren misär.

Jag förstår ju att jag har kommit undan. Jag trodde det var okej att vara full förälder för att vi var två, jag trodde det gick för att han också gjorde det, även om jag var den som drog iväg. Jag vet ju nu att det inte är så, jag var på väg att förstöra deras barndom. Och jag förstår att jag har räddat livet,
men...

Det är drygt 30 dagar sedan mitt senaste återfall, som var 30 dagar efter mitt förra, som var ca 30 dagar efter mitt beslut. Jag anar ett mönster, heh.
Hjälp mig gärna tänka här -
Är det så att jag får en svacka efter 30 dagar, som jag kan kämpa mig igenom? Eller, waaa, är det så att liksom nyförälskelsen med att vara nykter släpper efter 30 dagar, och det är såhär det kommer kännas resten av tiden? Resten av livet? Som alkohol som en magisk dröm jag bara aldrig får besöka igen.

Aldrig
Aldrig
Aldrig
Håll mig i handen.

Du gör helt rätt tycker jag. Du har många år kvar och att ta tag i det nu är både starkt och visar på en fantastisk självinsikt.

Det är viktigt med stöd från vänner så att de inte tvärt om försöker få med dig ut och festa. Men hur tänker du kring vad du ska göra när suget kommer?
Har du pratat med någon om din depression? Jag har både testat terapi och piller. Båda är bra. Kan vara en bra ide att försöka få hjälp med båda eftersom de blidar en ond cirkel där man knappt vet vilken som lett till den andra.
Det är ganska många dagar du druckit i år så vanan är nog ganska stark också. Om du kan hitta något nytt att göra som kan ersätta den gamla vanan så är det en stor hjälp. Många (inkl mig) får stor hjälp av motion. Det minskar stress och depression också så gör ett försök. Jag tycker dessutom att motionen får hjärnan i en sorts ”hälsoläge” där det blir lite lättare att stå emot eftersom alkohol och hälsa inte är riktigt kompatibla.
Önskar jag tänkt som du redan när jag var i din ålder. Tog ytterligare 17 år innan jag tog mig för att sluta. Men jag var väl vid 23 mer av en all-in lördag söndag med luckor och katastrofer.

Väl mött!

och så insiktsfull. Bara att gratta. Jag blir lika glad varje gång en ung människa tar sitt drickande på allvar. Du har rätt inställning. Klokt också att berätta för vänner och så. Man stänger en dörr i taget bakom sig. Modigt att våga ta emot hjälp och att vara så öppen med sina problem. Det ska du vara stolt över, det
visar att du besitter styrka. Och inte alls rörigt, klokt och lättläst inlägg.

Välkommen hit :)

Jag träffade en man.
Jag gillar honom Alottle.
Spelar ingen roll om det bara blir detta dygnet vi hade eller hur framtiden blir. Jag gillar, är nyfiken på och kände en fjäril i magen på en ny människa.
Detta har jag inte känt sedan uppbrottet i somras.
Äntligen har jag gått vidare. Äntligen.

Kalaset var sjukt kul. Jag var bananas snygg. Jätte många nya bekantskaper. Det var en riktigt Fin fest. Älskar när folk verkligen tar i med sina kläder och gör en effort.
Lite Skimmer i vardagen.

I morgon börjar jag på 50%. Det ska faktiskt bli intressant. Nu Nanna, pills börjar verka ^^

Fridens ?

@IronWill
Jag får skylla på att jag ännu inte lärt mig hur forumet fungerar x)
Nu finns i alla fall en presentation om mig :)

Hej allihopa! Efter mycket funderingar har jag bestämt mig för att starta den här tråden och erkänna att jag har problem. Jag är 23 år gammal och jag har bestämt mig för att sluta dricka. De senaste fem åren har jag haft ett litet dysfunktionellt förhållande till alkohol men det har aldrig varit något som jag har oroat mig för. Som högskolestudent har det sällan varit folk som har höjt på ögonbrynen om jag någon gång kommit bakfull till skolan och folk i min närhet har aldrig uttryckt någon oro för mig eller på något sätt fått mig att ifrågasätta min relation till alkohol. Det kan också bero på att mina bästa vänner eller familj har inte vetat om mina problem.

I januari lämnade min sambo mig och det var då som mina alkoholproblem tog fart på allvar. Under 2018 har jag varit full eller berusad mellan 200-230 dagar. Nästan varje dag med andra ord. Jag har troligtvis varit deprimerad och druckit för att må bättre. En stor del av problemet har varit att jag inte har pratat med någon om hur jag har mått och alltid varit överdrivet positiv när jag har träffat vänner och familj.

I somras eskalerade problemen och mina vänner blev förvånade över att jag kunde vara full vid 15 en tisdag. I samband med att jag började tröttna på ruset av alkohol började jag även prova diverse illegala substanser. Det som fick mig att ta det lugnt en period var efter jag hade tagit en överdos och insåg att det inte är såhär som jag vill leva. Därefter var jag nykter i ungefär en månad eftersom jag var på ett läger i två veckor där det var alkoholförbud. Dessa två veckor var hemska. Det kändes som en avgiftning och jag grät varje kväll för att jag hade abstinens.

Men problemen fortsatte och även om fyllorna och festerna har varit färre under hösten har det alltid slutat med en karatefylla och dumma beslut. Dagen efter har jag alltid vaknat med ångest och varit oerhört besviken på mig själv. Jag mår fruktansvärt dåligt när jag är bakfull och tänker på alla människor som jag gör ledsna. Min bästa vän har nu sagt att hon inte önskar att träffa mig inlåst på ett behandlingshem eller att jag omkommer i någon olycka. En annan vän har varit inne på att anmäla mig som försvunnen när jag inte svarade i telefonen på 24 timmar efter en fest och personen trodde aldrig att denne skulle få se mig igen.

Jag har insett att mina alkoholproblem kommer kosta mig allt jag har och värdesätter. Även om jag "bara" dricker en gång i månaden eller varannan månad så slutar det inte bra. Dricka absurda mängder alkohol har aldrig varit min grej och jag har vanligtvis inget sug efter alkohol. Jag dricker enbart när jag är ledsen och känner att jag måste må bättre. Påverkad gör jag många farliga saker som jag aldrig skulle göra nykter och jag är rädd för att jag balanserar längs med en tunn tråd som jag helst inte vill trilla av.

Jag måste rädda mig själv, sluta dricka och ta hand om mig själv. Igår drack jag för första gången på fem veckor och jag ska göra mitt bästa för att det ska vara den sista gången jag dricker bort mina problem. Idag har jag ringt runt till nära vänner och berättat sanningen om mitt missbruk. Mina vänner vill att jag ska må bra och flera har erbjudit att följa med till någon beroendemottagning i kommunen. Jag skäms fruktansvärt mycket för vad jag utsätter alla jag älskar för. Om ett halvår tar jag ut min ingenjörsexamen och jag vill inte gå ut i arbetslivet med alkoholproblem. Jag vill leva som en lycklig person.

Tusen tack för att ni tog er tid att läsa det här. Texten kanske är lite rörig, så ställ frågor om ni har några. Jag kommer att uppdatera om hur det går med min resa.