Senaste kommentarerna i forumet

Tror det är dags för mig att våga ta tag i lite djupare rannsakan av mig själv..
Oerhört tacksam för ditt stöd Isvinge ☄️?! Igenkänning är så viktig för mig, eftersom jag känner mig så udda och fel i de här lägena..?

Trots att jag varit ärlig och blottat mkt av mina tankar och känslor här..är det MYCKET jag håller på.. varför? Av rädsla för vad som ska hända om jag tittar för djupt ner i hålet..(?) Kanske dags att möta mörket, på riktigt, en gång för alla. Kanske det som krävs för att bli fri..
Jag har varit där förut. Gjorde ett försök för ett par år sedan, (tror det var 2 år sedan) hos en psykodynamisk terapeut. Ville gå på djupet, förstå. Ansatsen kom samtidigt som jag började förstå att jag höll på att utveckla ett alkoholberoende..
Hur det än är eller blir med det där, är det precis som du säger, det är en sjukdom. Det handlar om tillfrisknande ?!
Bara svårt ibland att hitta den där förtröstan som du också kämpar med..(låter det som..!) NÄR ?
När kommer man över på andra sidan? Och hur känns det då?
Det är det jag längtar till, den känslan. Att känna sig fri och så länge jag håller mig nykter är jag stegen på väg mot detta..?!
Det är väl det man från påminna sig om, när orken och viljan tryter. När det känns precis som det du beskrev i din tråd .."Ah, jag skiter i det.."
Kram
/Fibblan ?.

Tack för komplimangerna och tack för välkomnandet även om jag hängt här sen ibörjan av december ??‍♀️

Härlig fredag önskar jag dig!
/Dee

Åh va jag känner igen det där! Men tänkt såhär; vad gör två glas vin för gott? Det kommer bara att medföra extremt dåligt samvete efteråt, och du blev inge ens full?. Vare sig klockan är nio på morgonen eller nio på kvällen, två glas så kan man lika gärna vara utan. Och man vill kunna dricka normalt, men då avstår jag hellre än att kanske hamna i att vilja ha mer. Och så gott är det ju inte heller...?

Men jag förstår känslan! Vissa dagar och nätter är det allt jag tänkt på, direkt på morgonen när jag vaknat så vill jag ha något, trots att jag vet att jag har saker som måste göras under dagen. Dessa dagar har jag sett till att få det viktigaste som måste göras överstökat så fort som möjligt så att jag sedan vet att jag kan dricka resten av dagen, utan att det finns någon chans att jag måste köra bil eller dylikt. Sjukt att bli så uppslukad av något!

Vi får aldrig glömma att det är en sjukdom, två viljor som slåss mot varandra. Men hur lång tid ska det ta för den onda ”sidan” av halvan att dö?!

Kämpa!!! Der blir så mycket bättre i längden, drycken är på kort sikt och livet är bättre än alkohol!❤️❤️❤️

Idag handlar det om att klara dagen, varken mer eller mindre..!
Och måste stoppa mig från att trycka in alla andra måsten ovanpå detta. Detta är ju det viktigaste! Det som tar mig framåt, mot frihet och läkning.
Så mkt annat bara som krävs av mig, och jag går under av att inte ha förmåga att kunna möta alla krav och måsten..
Alla säger, du måste sänka kraven, ta hand om dig, se till ditt först för att kunna finnas till för barnen.. osv. Jag förstår det och vet i teorin vad jag behöver göra. Det svåra är att få det på plats känslomässigt och praktiskt..
Kämpar så..
Samtidigt är jag nog för svår för både mig själv och andra att förstå.. så känns det nu. När de negativa tankarna får utrymme..
Jag har en fin man, som jag verkligen anstränger mig för att dela med mig till. Vill dela, vill att han ska försöka förstå.. men hur kan jag begära det av honom när jag inte själv, vet varken ut eller in just nu..
Snacka om svacka (!) Förvirring. Ingen fast mark under fötterna.
Hoppas jag klarar detta..

Den ska redigeras och formateras för tryck. Har kvar en del text som ska in på lämpliga ställen. Kanske kan jag publicera om ett par veckor?
Jag har valt att börja med den bok som är känslomässigt lättast att skriva.
Den handlar om mina fyra år i terapi.
Om hur nära jag var att hamna på samma ställe som jag stängde och låste dörren till.
Hur oväntat starkt baksuget var från tryckvågen som kom när jag öppnade den där jävla dörren var.
Och att compassion är vägen till både läkning av anknytningsskador och långsiktigt skydd mot återfall i missbruk.
Bokens namn kommer förmodligen bli
Vän med fienden inuti

Jag har nästa i pipeline. Den är svårare. Om femton år i helvetet, tvångsvård, missbruk, ätstörningar, självmordsförsök mm. Arbetsnamnet:
Fienden inuti

Önskar jag kunde ägna mig åt skrivande på heltid, men börjar förmodligen jobba nästa vecka. Passar på att skriva dygnet runt nu.

Kram

Tack Dee. Hoppas du också klarar nykterheten. Jag trodde länge att jag kunde dricka som folk, men återfaller alltid i missbruk. Det tog några år att inse det. Det känns annorlunda den här gången och min man tror på mig nu. Men jag är främst nykter för min egen skull.
Vi har kvinnomöten i vår stad men det är nog olika. Det blir första gången på söndag.

Lycka till och styrka till dig med :)

Jag håller om dig och vi skrattar tillsammans om så än "i cyber space"
Bra att du skriver här och att just få ner tankarna på pränt och läsa sina egna ord, det hjälper mig!
Hoppas du klarar dagen, ta minut för minut och timme för timme. Du fixar det!
You go Girl!

Kramar i massor // Grönablad

..mitt eländet ?. Skulle skriva fantastiska människa och mamma och så blev det fanatiska.. freudiansk felskrivning ??!
För det är ju faktiskt lite vad det är det här, en slags fanatism, det greppet alkoholen har om en..
Fortsätter kämpa för min frihet ?✨!
Kram
/Fibblan ?

Måste skriva av mig, eftersom jag överväger att dricka vin nu. Jag kommer INTE att göra det! Och när den delen i hjärnan som tycker det är en bra idé försöker övertyga mig om att det skulle vara okej, att jag är normal nu, att jag kan hantera det. Vad då, två glas vin.

Lyssna nu: även om jag skulle klara av att hålla mig till två glas. (A-hjärnan vill gärna använda att jag gjorde det för ett tag sedan, som ett ypperligt argument för att jag kan.. den vill övertyga mig om att jag kan kontrollera/hantera. Att jag är normal och precis som alla andra, som vill ta ett par glas vin när helgen kommer.
så, alltså; även om jag skulle kunna hålla mig till det. Vem fan, förutom en med alkoholproblem, tycker det är rimligt att dricka vin kl. 09.30, när jag dessutom har barn jag ska hämta vid vid tvåtiden..! Nä, exakt - kliv in i verkligheten du desillusionerade a-hjärna. Det är inte rimligt! Det är inte okej!
Du har ingen makt över mig!
Och jag som är klok och i den verkliga världen, hör och ser att detta är allt annat än normalt!

Nu ska jag bara fortsätta vara den fanatiska människa och mamma jag är!
Punkt slut.

Kram
/Fibblan ?.

Älskade fredag❤️

Skulle ha varit hos psykologen i morse, men det blev inställt. Tog tillfället i akt och tog tiden jag avsett dit till en lugn morgon hemma istället. Psst berätta inte för chefen ;)
Skriksjungit till gamla hits medans jag gjort mig i ordning och hann dricka en hel kopp kaffe innan jag var gick hemifrån.
Älskar min lägenhet.
Jag älskar den så himla mycket. #storlekenharvisstbetydelse ?

Insåg idag i mina tankar att det skett en förändring. Jag ser frammåt, inte längre bakåt.
Ältar inte saker. Tänker på mål jag vill nå. Hur jag tar mig dit.
Tidigare har mycket av min fokus legat på det som varit. Fastnade i tiden, fastnade i kriserna. Kanske är det så man hanterar dem. Kanske har jag gått vidare nu.
Jag känner mig så jodad, så stabil just nu. Så medveten och stark i mig själv. Väljer aktivt bra val, helt utan dåligt samvete, bara för mig.
Har tagit bort lite personer i livet som jag insåg tog mer än de gav. Bort med dålig energi. Orkar inte, vill inte bära dem.

Idag vill jag säga grattis till alla kvinnor här på sidan och i världen egentligen, eller er som läser detta.
Kom ihåg att du är stark, du är värdefull och endast du har makten över ditt liv. Skrik, kämpa och ge inte upp om du möter motstånd (även om motståndet är du själv).

Äntligen fredag!
Fridens ?

Är i precis samma läge..? Samma monolog i mitt huvud den senaste timmen. Intensivt är det. Och så störande. Blir förbannad över att det ska pågå. Hm, för egen del kanske använda den energin till något bra.. men precis som du säger, det tar på krafterna..phu
Tar till mig av dina slutord - ditt konstaterande
Slutdiskuterat.
Vi bestämmer.
Och vi väljer att ta beslut som är bra för oss och våra kroppar.
Starkt jobbat, vännen ?!
Just nu tror jag mer på dig än mig.. men vi SKA KLARA DET! Både du och jag??!

Styrkekramar ?
/Fibblan ?.

Blir en utmaning.. dagen började med saker som gick fel, besvikelser. Fan också, jobbiga känslor som rör runt i magen, tryck över bröstet. Bara till att andas djupt och konstatera att; ja, så här är det just nu. Så infernaliskt trött bara på att tankarna ska gå till alkoholen då per automatik. Vill inget hellre än hälla i mig vin snabbt, känna värmen och hur allt kan få lägga sig en stund..
Får försöka ta mig igenom detta med.. Ledig idag bara, så möjligheterna att ta ett glas vin eller två eller tre finns där..det är det som är problemet..
Har ju varit i dessa känslor förut utan att dricka, så är "bara" att försöka få tag på de erfarenheterna och stå fast vid mitt beslut om att INTE DRICKA!!

Jag som igår var så inspirerad av att göra som du trasig22 - försöka ha fokus på glädjen och att njuta. Känns som bortblåst nu..
Nåja, det är bara början på helgen, och det finns gott om tid till att vända på skutan..?⛵

Kramar
/Fibblan ?

Rent ut sagt, vilka j-a förhandlingar som pågått i min alkoholiserade hjärna hela morgonen. Ett rent köpslående mellan A-hjärnan och N-hjärnan:

A: Ett eller ett par glas kan du väl ta i dag.
N: Tyvärr, det är ingen bra idé
A: Men du käkar ju Naltrexon, då är det ingen fara med just ett glas.
N: Men jag äter den medicinen just för att kunna låta bli att dricka.
A: Nja, låta bli att supa, snarare. Som sagt, ett par glas skadar ju ingen.
N: Jo, det skadar mig.
A: Men... Bara ett...
N: Shut up!

Med de orden är det slutdiskuterat just nu. I dag tar jag en omväg runt Systemet. Besöker ingen affär i närheten. Om det krävs, jobbar jag över tills möjligheten har stängts.

Jag bestämmer över min kropp och tar beslut som är bra för mig. Sådeså.

Är tacksam över att jag sluppit detta dividerande ett tag nu, för fy vad det tar på krafterna.

I dag är jag nykter!

Grattis till månaderna nykter. Visst är det skönt att kunna tänka och inte ha ångest när man vaknar? Njut av fredagen nu!

Och på ett sätt som gör att det känns som början till en bok. Tack för att du delar med dig av tankar och erfarenheter.
Välkmmen hit till forumet!

Grymt, 27 november är långt tid!
Stark du är!! Och sjukt bra jobbat med nio kilo - wow! Så imponerad!

Bra att din pollett också heter "aldrig mer alkohol" precis som min. Jag har varit nykter i drygt 3 månader nu, första gången jag provat, det går förvånansvärt bra (ibland undrar jag om det går lite för bra...) Från början hette min pollett "jag ska lära mig dricka som folk igen" men efter en stunds nykterhet insåg jag att det troligtvis inte är möjligt, och den insikten håller i sig och blir mer och mer åt det övertygande hållet.

Jag visste inte att AA hade kvinnomöten - det lät ju intressant! Tack för tipset!
Det här forumet är en guldgruva för stöd osv, i början plöjde jag typ varenda tråd på forumet för att skingra tankarna på suget!

Kämpa på, mod och styrka till dig på din resa önskar jag dig!

Det är en otrolig känsla att att vara skuld och skamfri. En ynnest att få uppleva total känsla av frihet och bekymmerslöshet.
Och kanske jag inte kommer att uppleva pikar av dessa känslor allt för ofta i livet eftersom det är så himla många pusselbitar som ska passa in i varandra och jag är sjukt dålig på att lägga pussel.
Jag är väldigt sällan bekymmerslös, och jag tror inte någon annan människa egentligen är det heller.
Innan jag vart nykter hade jag otroligt svårt att gilla läget. Att bara låta saker och ting vara som de var, utan att hålla på och rota runt och försöka ändra om. Jag var aldrig nöjd.
Jag kunde alltid:

* Lite bättre
* Lite till
* Lite snabbare
* Lite starkare

Det är dessa saker som tillslut gjorde mig framgångsrik i det jag har ägnat mig åt, men också fick mig att navigerade fel till viss del tror jag. För någonstans behövde jag bara få tyst på henne. Hon som typ kunde stå och lipa till mig från andra sidan rummet och som en snorunge göra fula grimaser åt mig och hånskratta åt mina prestationer.
Det hjälpte ju till en början. Tog jag nått eller några glas innan jag hade nått viktigt för mig, slappnade jag av och gick in med en skön inställning till det som förväntades av mig att jag skulle leverera, samtidigt som att jag satte en silvertejpsbit över munnen på henne inuti mitt huvud som jämt bara snackade om att jag kunde bättre.
Det hjälpte faktiskt ett ganska bra tag. Jag vart kreativare konstigt nog, jag vart mer öppen och social, mer tillmötesgående och såg lite ljusare på den situation jag för stunden handskades med. Jag toppade mig själv till en ny dimension.
Jag blev bara Dee extra delux extra allt.

Såhär 3 månader på ”andra sidan” jobbar jag varje dag på att gilla läget, att låta saker och ting vara som de är och att vara nöjd.
Det går väl både upp och ner får jag säga och det har gått förvånansvärt mycket lättare än vad jag trodde fram tills nu vid 3 månader. Det känns som att 3 månader är en ganska statisk period i resan påväg mot resten av livet, för närvarande måste jag påminna mig själv lite om att finna glädjen i vardagen och vara nöjd.
Tacksamhet för nykterheten är där, ingen snack om saken.
Problemet för mig just nu är att inte tänka tanken ”Va det här allt som hände?”

/Dee.

Vi måste skrivit våra inlägg samtidigt Nejlika..?
Nu vet jag hur dessa dagar varit för dig. Slitsamt att ha dessa nedbrytande tankar och så dessutom inte få sova pga mardrömmar ovanpå det..?.
Tycker du är en fantastisk kämpe ❣️
Och känns så härligt o höra att du också ser det och kan ge dig det?!
Lustigt att mitt inlägg också handlade om att okej måste få vara okej.. att det får va gott nog..!☺️
Brukar också få påminna mig i dessa lägen om att jag är iaf nykter. Att vi håller på detta, gör att vi åtminstone kan se verkligheten som den är, utan pålagringar av den ångest som alkoholen ökar på. Uppenbarligen har vi nog att "deala" med, utan att bokstavligen spä på med den..
Riktigt bra jobbat vännen!
Heja dig!
Heja mig - heja oss?!

Bamsekram ?
/Fibblan ?.

Och tack också till dig Holistic. Du är söt som engagerar dig i hur jag ska kunna trappa ner snusen och vad som skulle kunna hjälpa mig att känna mig gladare och lugnare ?!

Lär blir kvar här, vad det verkar. Kan inte hålla.mig härifrån..?

Stor kram
/Fibblan ?.

Här igen efter några år. Trodde jag måste "dricka färdigt" men bättre sent än aldrig. Nykter sedan 27 nov. Försökt otaliga ggr att sluta men nu i höstas ramlade polletten ner. Kan aldrig dricka alkohol. Med hjälp av Campral och Propavan till natten så går det bra. Försöker sluta med sömntabletten nu. Värre med ett överätningsbeteende också. Är med i viktklubb och har tappat nio kilo. Ska på aa på söndag, kvinnomöte. Bra att läsa och skriva här som stöd med.

Vad gäller det är jag lite periodare. I alla fall då det kommer till att kommentera. Ibland är det tvärstopp och då får det vara så ett tag.

Rent egoistiskt hoppas jag att du blir kvar, gillar att läsa dina tankar (tankeläsare...). Förstår dock om du känner att du behöver en paus.

Hoppas att du snart får känna lite vardagsglädje, det blir tungt annars. ?

Kram

Ibland är det jobbigt, även utan alkohol. Det blir ju dock inte bättre med, det vet vi, även om A-tankarna försöker få oss att tro det. Det är ok att vara ok, man måste tillåta sig att tänka så.

Bra gjort att klara av dagen. I efterhand gav den användbara reflektioner och erfarenheter, som förhoppningsvis kan användas nästa gång jobbångesten knackar på.

Kram till dig

Läget med dig idag?
Jag är okej. Varken mer eller mindre. Och ibland får man vara alldeles tillräckligt nöjd med det. Okej är bra?!
Sugen på vin är jag faktiskt, men SKA INTE dricka!
Jättekramen?!

Tacksam för ert stöd när jag behövde det som mest ?

Och tacksam till mig själv som tog mig igenom det. Och inte gav upp.

Jag hade dels känt att allt blivit generellt lite mer motigt, sen hade jag börjat få mardrömmar, mardrömmar om saker jag inte kunnat släppa. Vaknat ledsen och inte velat gå till jobbet. Gått ändå. Blivit ledsen på jobbet för något nån sagt som jag tagit illa upp av. Gått sen och grubblat på det. Tänkt "tar eländet aldrig slut".

Hade det vart förut hade alkoholen setts som min räddning. Hade det vart förut hade det säkert tagit max två minuter innan jag kommit hem från jobbet innan första klunken vart svald. Allt skulle dövas med alkohol (och sen självklart allt firas när det fick bättre). Mardrömmarna hade då självklart blivit värrr och ångesten inför jobbet större dagen efter. Kanske hade jag sjukanmält mig, dvs inte löst någonting utan då tillkommer ju ångesten av att ha sjukanmält mig.

Nutid. Imorse. Kände mig ledsen, omotiverad. Velar över att gå till jobbet. Går tillslut.
Väl där inser jag att det jag grubblar över nog var överdrivet och besvärar mig inte alls längre. Dagen blir istället ganska bra. Trevlig, effektiv och känner mig uppskattad.
Kommer hem, bättre humör nu. Reflekterat över vad som hänt.
Tidigare hade jag alltså nu vart sjukskriven i samma situation och haft extrem ångest och också fortsatt byggt upp negativa förväntningar över jobbet. Tänkt att ingen uppskattar mig där och att jag aldrig vill tillbaka.
Nu alltså känner jag helt annorlunda. Nu när jag inte dricker.

Såna här dagar är små vinster för mig. När nykterheten visar verkligheten som den FAKTISKT är, inte bara den som ångesten säger att den är, som när jag dricker.

Stolt. Och lättad. Inte glad men jag är OK, vilket är tusen gånger bättre än om jag hade druckit.

Heja mig och heja alla ni andra. För det mycket bättre livet vi alla försöker bygga för oss själva.

??️

Hej!

Grattis till dina två månader!

Det kan vara fördelaktigt att trappa ner på snusen. Ett förslag är att rådgöra med sakkunniga individer på apoteket. De kan ge dig tips och råd angående ett lämpligt tillvägagångssätt.

Det kan vara bra att hitta ett substitut för alkohol som gör en glad och lugn. Massage har många välgörande effekter. Ett förslag är att du och din man masserar varandra någon kväll i veckan.

Kram Holistic