Senaste kommentarerna i forumet

Ha ha är inget vidare på att skriva i forum, men jag får ju chans att öva upp mig nu? Jag har varit nykter i 17 dagar nu. Känns som om jag befinner mig i ett slags vakuum, går och väntar på något, men vet inte vad. Känns tomt och trist utan alkoholen. Det jag vet är att jag inte ska ha något(alkohol). Jag är trött som bara den, ska man vara så trött? Jag har druckit 3,5 öl vardagar ca 7-8 st efter jobbet. Sen när helgen kom blev det allt möjligt. Men inte dagtid, var viktigt för mig att vara nykter. Men vid fem eller sex då blev det fest. Jag har inte alltid druckit såhär utan började öka för ca 1 1/2 år sedan. Men heja gärna på mig med, jag hejar på er❤️

Jag vill bara grattis pussa lite på dig.
3 år. Jag småjoggar bakom dig det vet du.
Känner du någon som blåser dig i nacken.
Då är det jag MM.

Puss o Kram Fina

Vi skrev om varandra i samma minut ?

Mmmmm en öl, starkt och svagt på samma gång.
Jag är glad och lite besviken samtidigt.

Tro nu för bövelen inte att du är klar för att klara att ”normaldricka”.

Stay Strong

Hoppas allt är bra med dig!!!❤️

En annan Micke, jag befinner mig långt ut i spenaten ?. Jag tänker inte ge upp och börja dricka mig full igen lite då och då. Dessa tankar finns inte på kartan. Jag är stark och trygg i min förändringsresa. Nu kör vi sober december..

Var håller du hus?
Du har väl inte slutat att Tänka va?

Stay Strong

Den här helgen är vi och hälsar på äldsta dottern och svärsonen. De bor långt söderut från Stockholm. Vi nattar över och umgås även med svärsonens päron. Det serveras öl, whiskey och vin här som stämningsfullt inslag. Igår var jag både stark och svag. Tackade ja till EN öl och drack EN öl. Frun va väldigt stolt över att jag lyckades hejda mig och inte tömma lagret. Själv kändes det också bra att ta den där biran och kunna sluta i tid. Lite svag var jag för egentligen hade jag tänkt tacka nej till all alkohol.

Hur går det för er? 201 dagar idag.

Du har en bra självinsikt och formulerar dig väl när du beskriver dina tankar.

Jag vet att du tidigare sagt att du inte vill förknippas med din diagnos men samtidigt är personer som du viktiga.

Det finns så många fördomar om psykossjukdomar så alla sätt att bryta dem är bra.
Jag tycker det är starkt av dig att avstå alkoholen men synd om din bror som inte kan hitta något roligare att göra på helgerna än att dricka.
Ta med honom på bio och se en bra film tillsammans. Eller bara gå ut och ta en god fika på stan.

Kramar
???

Du behöver tid och bearbeta förändringar i livet.
Helt mänskligt och normalt.
Faller man får man resa sig och gå vidare.
Lycka till på vägen?
Kramar
???

Kvällen och eftermiddagen bjuder på finfest. Ser väldigt mycket fram emot det. Testat min outfit säkert 3ggr i veckan ??
Det som ska bli spännande är att det ibte är så många jag känner där, kanske 20/100 så är lite nervöst, älskar ju att träffa människor samtidigt som det är Superläskigt ?
Jag är lite nervös för min kropp i min outfit, pga jag har ingen känsla alls för hur jag faktiskt ser ut nu i kroppen. Jag känner mig som en blobb men vet att jag inte är en blobb. Men jag har ju gått upp i vikt lixom. Evighetskriget med kroppen och uppfattningen?
Det blir nog bra ^^
Behöver starta träna igen, blev ju förkyld i september, den jöveln har fortfarande inte gett med sig ordentligt. Det är ju helt bananas ?

Jaja nu börjar operation försök bli ”superfabulös”. ?
Fridens ⛄️

Ska bli jättekul, ser fram emot det

Jag är försiktig, jag köper aldrig så jag kan bli bakis, och dricker aldrig mer än en gång i veckan, jag dricker inte så jag blir berusad heller. Jag vet att det kan gå väldigt fort och snett när jag inte är 100% i huvudet redan nu. igår drack jag inte ens upp en hel folköl. Jag avslutade med en halvliter vatten istället.

Men jag måste erkänna att jag är lite obekväm på endast tanken av alkohol. Som om jag blivit lite medberoende till alla runt omkring mig (efter att ha läst och även fått erfara vad alkohol kan göra med en). Jag tänker väldigt ofta på att min bror som är inneboende hos mig dricker sig väldigt berusad varje helg. Jag försöker ställa arbetskollegor till rätta med sina alkoholvanor aningen, genom att prata med dom att dra ned lite osv. Min syster dricker några glas varje fredag när barnen lagt sig, en gång när hon var förkyld och sa att hon var sugen så sa jag att drick inte. Men det gjorde hon iaf. Vill inte vara bland berusade människor (och då lever jag med en helgalkolist till bror, DOH!). Det får mig att känna mig illa till mods.

tror man måste låta folk göra som dom vill? Läst en massa på nedersta forumet för anhöriga.

Tänker väldigt mycket på min bror, han har det svårt, inte en enda kompis, autismspektrum, försöker köpa honom läsk ibland så att han inte ska dricka sina öl.
Försöker få med honom ut och fiska, få med han till föräldrarna. Han är väldigt nedstämd. Han säger att han dricker för att han vill att helgerna ska gå fort så han kan gå till jobbet igen på måndag, jag tror på det han säger.

Men jag har mitt eget liv att ta hand om med schizofreni, dåliga alkoholvanor bakom mig, kanske asperger, nedstämdhet och depression, mina egna bekymmer om eget boende och eget liv.

Jag vill bli frisk från min schizofreni allra mest av allt. Efter att ha levt med det i två års tid är jag nu kanske 85% frisk. Ibland när det är mycket folk omkring mig blir jag stressad och får konstiga tankar, när jag har för lite folk runt omkring mig får jag för mycket tid att tänka och då får jag konstiga tankar.

Dagen då jag åkt en hel vecka i tunnelbanan utan att ha konstiga tankar kommer firas. Reagerar på "minsta" lilla som är konstigt. Folk som har svårt att bestämma sig för en sittplats, är det mig det är fel på? Såg "livsfarligt att luta sig ut" på en gammal tunnelbana. Denna text var fetstilt av någon konstig anledning, varför är texten inte desamma som på de andra tunnelbanorna? Vad är det som försegår? Osv. Är mina tankar högljudda? Ibland försöker jag maskera mina tankar.

Ibland får jag även någon typ av tvångstankar. Tänker hemska tankar som jag inte själv håller med om, om folk. Hela tiden.

En arbetskollega hälsar på mig; Hej!
Jag hälsar tillbaka; Hej!
Och i mitt huvud; Hej, jävla idiot, jävla cp, fan vad fult klädd du är idag, gå och dö, varför kan du inte bara hålla tyst, tänk inte så om folk, var snäll, jävla mongoloid. arabjävel, vad överviktig du är, Försöker maskera mina tankar ifall de är högljudda. Var snäll! Var snäll!

ja det är rena rama komedin i mitt huvud. Det är en tvång att tänka så hemska tankar som möjligt om folk.

oftast är det kvinnor som kan läsa mina tankar.

Mitt tips är motorsport om du har det intresset, som mitt användarnamn antyder så kör jag mycket motorcyckel, en perfekt motivator till att inte dricka då det inte är spec bra att köra bakfull/full. Annars tänker jag mig att sport/gym kanske skulle kunna locka, det gör man bara bakis en gång sen lär man sig att det inte är värt det.

Tack IronWill för ditt svar och för att du är villig att lyssna.

Först måste jag berätta att svenska är inte mitt modersmål, så om jag säger någonting som låter konstigt så är det nog därför.

Det är två saker som jag grubblar över ikväll:

1. Jag är så rädd att jag ska övertala mig själv att jag kan fixa detta själv och att jag behöver inte sluta helt

2. Mina vänner som inte ens ha alkoholproblem är nästan mer in denial än vad jag själv är.

Men först oron nummer 1.
Mitt nuvarande drickande ser ut så här: Under den senaste året har jag varit så full att jag har fått minnesluckor 5 gånger om jag minns rätt. Jag dricker 1-2 gånger per månaden och då blir jag antingen full eller så måste jag använda all min viljestyrka att bara dricka lite. Jag dricker aldrig 2 dagar i rad eller tar en återställare. Än. Detta låter som riskabel drickande, men inte hardcore alkoholism vad det nu ens betyder. Nu har jag kommit till en insikt att jag inte får dricka. För mig är det lätt att avstå längre perioder, men att inbilla mig att jag klarar detta och sen börjar igen är problemet.

Det har varit perioden i mitt liv där jag har druckit minst en gång i veckan och stora mängder. Drickande har orsakat mer skada än bara jobbiga bakfyllor. Jag har betett mig dumt och och ibland farligt. Mellan dessa perioder har jag haft några år där jag har druckit på ett normalt sätt. Båda mina föräldrar är alkoholister, jag har haft en ätstörning tidigare och jag vet att kvinnor ofta byter ätstörningen till alkoholmissbruk.

Mitt liv är bra och jag har inga ursäkter att dricka mig så full som jag nu gör, jag hatade mig själv innan, nu gör jag inte det längre och ändå skadar jag mig själv med alkoholen.

Jag dricker nästan alltid mer än någon annan i sällskap. Eller åtminstone vill göra det. På grund av alla negativa saker som mina föräldrarnas och mitt eget drickande har orsakat i mitt liv, så borde jag inte ens vilja dricka. Detta betyder att jag måste vara beroende, eller hur? Jag gjorde också en test om mitt alkoholkonsumption i vilket jag fick 11 poäng. Det stod att om man fick 5 eller mer så borde man söka hjälp direkt!

Tillbaka till oron nummer 1: Jag är så rädd att jag kommer övertala mig själv att jag har lärt min läxa och kommer kunna dricka normalt i framtiden efter några månaders paus. Jag är inte rädd att sluta, jag är rädd att jag börjar igen. Det spelar ingen roll om jag börjar igen om 3 månader eller 5 år. Jag vet var den vägen leder.

Oron nummer 2:
Dom vänner som jag har pratat om det här har försökt att "lugna ner mig" och övertyga mig att jag är väl ingen alkoholist, jag behöver bara ta det lugnt med alkoholen några månader. Dom förstår inte varför jag måste sluta helt. Många av dessa vänner dricker sällan och max 2 glas per gång. Jag är rädd att jag låter dom övertyga mig.

När jag tidigare i mitt liv har druckit för mycket har jag inte förnekad att mitt beteende är riskabelt. Snarare har jag bara konstaterats att mitt liv bara är så här och vissa människor, som jag, bara dricker för mycket.

Jag vet att detta leder till någonting hemskt. Jag kommer att förlora mitt självrespekt och hälsa, "bara" dessa om jag har riktig bra tur. Om jag fortsätter så här, är det mycket sannolikt att jag blir hemlös, ensam och dör ung.

Jag kommer inte bli en sån där charmant fyllo som dricker bara lite varje dag och är småfull hela tiden. Jag har inga gränser och jag kommer bli den som kissar på sig, gör dumma saker på offentliga platser och överraskar nyktra vänner och familjemedlemmar genom att dyka upp aspackat på dom mest överraskande tillfällen.

Jag vill inte vara den kvinnan och jag behöver hjälp att vilja sluta.

Alla kommentarer här hjälper mig vidare, så snälla tveka inte skriva en rad om du har någonting som helst att säga.

Tack

Nejdå, alla som har eller har haft funderingar över alkohol passar ju in här.
För mig är det inte möjligt med normalkonsumtion. Det kommer funka ett tag sen går det åt helvete. Det är beroende på en hel radda med fakorer. Men var försiktig. Om man väl sabbat sina spärrar mot konstant överkonsumtion så är det nog svårt att bara få upp dem igen. Jag körde ”bara folköl” under längre perioder. Blev fler och fler och oftare och oftare. Tänker ibland att folköl nästan är värre än starköl. Man tränar upp förmågan att dricka mycket och fort. Sen om man halkar in på starköl då och då så går det fort utför. Så som sagt, ta det lungt och försiktigt ett tag så du inte förhastat dig.

Det finns mycket hjälp att få här på forumet också. Och befriande att skriva av sig.
Förstår om du gärna vill få någon att prata med men under tiden så är det väldigt givande att både dela med sig och få tips och stöd här. Vad är det du vill prata om?

Hej, jag behöver hjälp. Jag har precis insett att jag måste sluta dricka helt. Jag undrar om det finns en nykter alkoholist i Malmö, helst en kvinna, som skulle vilja prata med mig?

Jag är en kvinna som börjar närma sig 40-årsåldern. Mina båda föräldrar är alkoholister och jag är så rädd att jag kommer att övertala mig sälv att jag inte har en problem, eller att jag kan fixa detta själv.

Jag kan inte prata om det här med dom flesta av mina vännen och dom få som jag kan prata med förstår inte allvaret. Jag har sökt hjälp, men det kommer att ske åtminståne ett par veckor innan jag får det. Jag vill inte ändra mig under den tiden.

Just nu kan jag inte gå på möte för att jag har en hund och skulle behöva ta henne med. Jag ringde den den närmaste mötesplatsen och dom så att hundarna får inte komma tyvärr.

Jag skulle vilja träffa någon att prata med, ta en fika eller promenad. Jag har varit nykter en vecka nu och kommer att vara nykter när och om vi träffas, och förhoppningsvis framöver.

Jag är snäll och ärlig och mind hund är helt underbar. Hör gärna av dig om du har tid att träffas under dom närmaste dagarna.

Har legat på som fan idag, jobb, gym och innebandy. Innebandyn var riktigt slitigt!

Känns lite som att man inte passar in här när man har nått tillbaka till normalkonsumtion.

Ville nämna det för jag är stolt, att det inte blivit någon karatefylla, att jag lagt stark alkohol bakom mig. Att jag klarar mig fint nu på någon enstaka folköl en fredag som denna.

Känns lite tabu att jag nämner detta, att jag suktar personer med att normalkonsumtion är möjligt, men för många är det inte möjligt. Att här på forumet är det absolut ingen alkohol som bör drickas.

Tycker ni jag gör fel som nämner det? Ska jag hålla tyst om det? Kanske man faktiskt är klar här?

har en nykter alkolist på jobbet, för honom är det allt eller inget. Det går inte att säga att normalkonsumtion finns för många, att de lever sunda liv iaf. Han är stenhård med att det är totalt omöjligt.

Jag känner att många här på forumet är precis som han? Att det är onödigt att vi stör.

Och stor tilltro till processen.
Jag föll och har druckit vin två glas.
Detta är min dagbok och vill vara öppen med allt.
Jag orkade inte fundera på att inte dricka mer. Det tog över! Och tro mig vad jag försökt att ändra vanor och det har jag gjort.
Jag vill bara vara jag och förändring tar tid.
Jag väljer också att inte slå på mig eller tycka att jag är sämst.
Jag är bara en som försöker att ändra mitt liv och det tar tid.
Kram alla ?

Nu är det snart December. Julen och lång ledighet väntar. Som aktiv alkoholist brukade jag börja planera för en "långfylla" så här dags. Tänk så skönt att slippa det. Livet blir så mycket bättre utan alkohol. Kämpa på nu alla på forumet, det kommer jag att göra.

Känner mig också lättad att höra av dig. Har tänkt mycket på dig, men har haft fullt upp med min egen kaoshjärna.

Nu önskar jag att du du snart får professionell hjälp. Det är jobbigt att försöka vara stark ensam.

Håller med FinaLisa om att försöka bromsa farten i livet lite. Ta pauser och andas emellanåt.

Ta hand om dig! ?

Kram

Alltid skönt med besked, mina katastroftankar gör sig annars lätt påminda.
Ta hand om dig kära Studenten, det är inte meningen att livet ska gå i 190 hela tiden.
Tid för eftertanke måste också finnas.
Kramar
???

Tack, jag väntar med spänning?
Kramar
???

Bäst att skriva det då mindre aktivitet här oftast betyder att jag dricker.

Den stora dagen i går gav blandad kompott och jag återkommer så fort jag samlat både mig och alla intryck.

Tveklöst nykter i alla fall.

Ingen oro?
Lugnet har kommit tillbaka.
Ingen hjälp från sjukvården. Ingen återkoppling från polisen. Ingen ny läkare och inget beslut taget från fk.

Tagit beslut om att ”Fuck it” ?‍♀️
Det löser sig. Inser att jag missade min medicin en del innan psykbryt. Kan vara en drivande faktor till kritiskt läge. Och yttre faktorer, såklart. Och min hjärna, såklart.
Jag hanterar inte kriser så bra längre. Nu är jag medveten om det.

Tagit min medicin regelbundet en vecka igen, fått en snabb effekt. Idag och i går var jag glad. Sömnen är fortfarande svår. Men Hey jag försöker. Idag kommer den inte. Igår somnade jag utan pillz, hade ett viktigt jobbmöte i morse som jag inte kunde försova mig på. Och med sömnmedicin är det inte 100% säkert att jag vaknar. Men kom upp iallafall :D
I dag puschade jag la ödet. Inga pillz och ingen sömn. Det är okej ?‍♀️

Jag är okej. Njuter av den känslan. Omfamnar den. Noterar.
(Och nej ingen alkohol. Behövde tid för mig själv bara).

Allt är okej. På måndag börjar jsg jobba 50%, mitten av dec 75% och jan 100%.
Det är sjukt. Jag är sjuk.
Men det är okej. Jag har accepterat att jag antagligen inte kommer få någon hjälp. Läkaren jag skulle till i måndags sjukskrev sig. Nästa möte är när jag ska på begravning, så har inte fått någon ny tid. Trots att de skrev att det var akut från psyk?
Tragikomiskt. Måste skratta åt skiten. Andas, ta ett steg tillbaka etc. 2019 kanske blir mitt år? Jaaaaaag är så klar med 2018 :)

Sorry igen att jag skrämt er. Jag skäms för det. Det gör jag, men jag sjönk och var desperat och tänkte inte klart. För jag är sjuk ?‍♀️ Förlåt igen.

Fridens ⛄️❤️