skrev Holistic 2 i Återfall

Hej!

Jag har läst igenom din tråd. Det är bra att du har bokat in en läkartid. Jag hoppas att du kommer att få adekvat hjälp. Du nämnde tidigare att du har varit i kontakt med vården. Hur gick det då? Jag har pratat med ett flertal psykologer och tyvärr inte fått konkreta verktyg och strategier för att hantera stress och ångest. Till slut träffade jag en duktig och kompetent psykolog som hjälpte mig att hantera mina känslor på ett bra sätt.

Bor du i Stockholm? En psykolog kan lyssna och ge bra råd, men det är fortfarande du som måste göra jobbet. Vissa strategier fungerar bra på vissa individer medan de är verkningslösa på andra. Det är viktigt att hitta en strategi som fungerar för dig. Läs gärna på om acceptans på nätet. Det finns även bra böcker inom ämnet.

Du skrev tidigare ” Så, om jag öppnar ögonen och erkänner att dom där liksom attackerna finns och är en del av mitt liv, och jag vill lova mig själv att aldrig mer dricka, så måste ju lösningen vara att jag lär mig hantera det på andra sätt.”

Hur länge varar din ångestattack? Jag har själv lidit av måttlig ångest. Min tidigare psykolog berättade att ångest och stress kommer och går. Hon sa att ångesten oftast försvinner efter 30 minuter. När hon berättade detta var jag tveksam men jag gav det ett försök. När jag fick en ångestattack försökte jag att inte dricka alkohol utan istället gå en promenad eller göra något annat. Ångesten försvann oftast av sig själv efter 30 minuter eller en timme.

Du har nyligen varit med om en separation och det är okej att känna sig sorgsen över det. Hur många barn har ni? Tar din exman ansvar för barnen? Jag önskar dig lycka till med din resa!

Kram,

Holistic


skrev en annan Micke i Fyller ångest

... är att TÄNKA.
Att tänka är en förutsättning för att göra en förändring.
Man måste veta var man varit, var man är och vart man är på väg.

I det läget inbillar jag mig att det är oerhört bra att skriva och läsa här.
Jag känner för egen räkning att det ger så otroligt mycket att både se andras funderingar och utveckla sina egna.
Som du säger, guld värt.

Stay Strong


skrev Mrx i Fyller ångest

För mig är det guld värt att läsa och skriva här på forumet. Inser att många av oss har samma problem och vill göra förändring i våra liv. Nu kör vi hela vägen in i kaklet med vår förändringsresa. Vi har makten över våra liv. Vi bestämmer själva hur vi vill må. Lätt att skriva men inte lika lätt att leva upp till. Kämpa på där ute! ?


skrev Denhärgången i Återfall

Så glad för din skull. Nu håller vi handen och hoppas vi hittar den bästa hjälpen i världen till just oss.
<3


skrev John-Erik i Fyller ångest

Bra att du tänker som du gör. Du verkar konfident nu..
Vi är rätt lika. Jag drack också på samma sätt.
Jobb, jobb belöning, belöning o.s.v.
Hjärnan producerade belöningsmönstret på
ett jävligt bra och slugt sätt. Likt en robot tog man några bira som
sedan blev många. Alltför många..

Ha det fint ! Vi kämpar på...

John


skrev Vinäger i Återfall

Trött som f-n, mår skit, men nu är våra bollar i rullning, läkartid bokad.

Du, nu håller vi tummarna för oss.

Lycka till! ?


skrev Vinäger i Fyller ångest

Bra jobbat, varje gång man fixar det är en seger. Du vet, man ångrar aldrig en nykter kväll. Keep up the good work!


skrev en annan Micke i Fyller ångest

Själv har jag varit på mitt andra AA-möte och känner mig berusad och full, av glädje och tankar.
Insåg precis nu att jag faktiskt har gjort mig förtjänt av en "medalj" redan, nykter i 90 dagar.
Det var i alla fall en kille som fick medalj för 90 dgr i kväll, fast jag vet inte hur det räknas.
Kanske måste man varit med där under tiden, det har ju inte jag, men det är ju knappast det som är det viktiga :-)

Bra onsdag för oss bägge alltså.

Stay Strong


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Dina ord gör mig hoppfull. Du, precis som Ellan, är ju en av de "gamla" förebilderna här. Ni har bevisat att det går att leva ett naturligt nyktert vardagsliv, precis det jag eftersträvar. Tack för det! ?

Kram


skrev nydag2018 i Återfall

Jättebra ju med läkartid.

Känner igen det där med mående och humöret, var i samma sits.. För mig tog det ca 6 månader av nykterhet innan det stabiliserande sig. Kan dock tilläggas att jag även äter antidepressiva, det kanske snabbar på förloppet?

Viktigt att ge det tid tror jag, gäller att stå ut. Det blir bättre!!


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Jag blir glad av dina ord. Förstår att det måste vara smärtsamt att känna igen sig i vissa jobbiga situationer. Känner också hopp när du skriver att du ser en kraft i mig, kanske den som behövs för att våga göra förändringen.

Dessutom är det lika inspirerande varje gång att läsa om er som tagit er ur skiften, som det gått bra för, som klarat er under en längre period. Tack för att ni finns och fortsätter ge oss hopp. ?

Och du, släpp det dåliga samvetet, vi är många som hjälps åt.

Kram


skrev Lim i Nykterist och alkoholist i en kropp

Å tack snälla Femina ❤ tråkigt att du känner igen min mans beteende... Skönt att inte vara ensam om det men jag önskar att alla slapp leva så... vi är värda mer och bättre.


skrev Lim i Ett ärligt försök!

Hej finaste vinäger. Vad jag har missat det som händer dig just nu!! Vet du, jag tror verkligen att du kommer klara dig ur det här. Du KOMMER att bli nykter och lyckas leva nykter.

Massa kramar, tankar och styrka till dig. Nu blir det bara bättre. ❤❤❤


skrev Mrx i Fyller ångest

Idag är det Lill lördag (onsdag) och jag har jobbat i kväll utan alkohol. Tidigare var det här en kväll som brukade börjar med lite bränsle dvs nån bira. Bara för att jag skulle orka jobba övertid här hemma. Kvällen brukade avslutas med några glas rött som belöning och avslappning. Dagen efter brukade jag åka bakis till jobbet med super ångest. Var skit skraj att jag skulle lukta som en sprit fabrik när jag träffade mina kollegor. Ikväll blev det en mugg kaffe istället. Känner mig jävligt stolt över mig själv. ???


skrev Denhärgången i Återfall

Bollen i rullning, läkartid bokad. Kände mig väldigt glad och stolt, men tappat bort det lite efter kaosig eftermiddag. Snöstorm i skallen. Fattar fattar fattar inte vad det är som hela tiden går så fel. Varför kan jag inte få hålla tag i livsglädjen för. Så jävla trött.


skrev Sigge69 i Gör Om gör Rätt

Tjo Märthan
Hur går det på det nya tåget ?
Hoppas det går lugnt & fint ❤️
Kram Sigge


skrev Kärleksguden i träning och dieter för nybörjare

2-3 gånger i veckan är optimalt. Går man all-in på sju dagar i veckan för att man är så pepp så händer det lätt att man slutar efter 2månader.
Jag gillar måndag, onsdag och fredag. Känns fint att få en måndag lite roligare och otroligt nice att ha en frisk fredag.

har även hört att ketodieten är otroligt bra för personer med alkoholproblem. För snabba resultat redan någon månad efter (viktnedgång).

Glöm inte att unna er en snickers eller julbakelse mitt inne i er diet. Lätt hänt att man även där drar i nödbromsen och struntar i sina planer om det blir för tråkigt eller för mycket av en diet.

Ha mycket kolsyrat vatten hemma, eller en sodastream

Börja försiktigt och känn efter. Hur mår jag? Blev det för mycket? osv

Det är mina fem tips.

fyll gärna på lite. :-D


skrev santorini i Mitt nya år

Man kan förändra sitt liv. Man måste våga och vara stark. Du vågade utmana och du vann. Så fint att du delar med dej. Det är viktigt att visa andra att förändring är möjlig. Man kan inte förändra nån annan men genom att ställa ultimatum och sedan stå för det så förändrades ditt liv. Jag tänker ibland att det varit bra om nån sagt åt mej eller gett ultimatum så hade jag kanske kommit tidigare till insikt. Kanske. Inte helt säkert, jag behövde nog ta beslutet på egen hand. Jag har nånstans tidigare skrivit upp detta: "your past was never a mistake if you learned from it". Det är en tröst. Vi blir klokare och vi utvecklas.

Jag läste om träffen och det skulle vara så trevligt att gå på den! Tänkt på det redan tidigare träffar men det har inte blivit av. Kanske denna gång, fullt möjligt. Får söka upp adressen och se hur långt det är från Cityterminalen.


skrev Pi31415 i Tredje gången gillt

Du var den första som skrev till mig och välkomnade mig hit till forumet för 2,5 år sedan.
Då hade du 2,5 års nykterhet i ryggen. Tiden går, men nykterheten består.


skrev Ellan i Ett ärligt försök!

Hej Vinäger,
Jag följer din resa mot nykterheten och kan ärligt säga att det gjorde ont i hela mig när jag läste ditt ärliga och uppriktiga inlägg om hur dåligt du faktiskt mådde. Jag kunde inte ens formulera ett vettigt svar vilket jag skäms över idag. Förlåt för det. Tror att påminnelsen om min egen sista tid som aktiv var för stark och mitt inre skrek nej! Vi är ju dock här för att stötta varandra så jag gör ett försök.
Dagens handling ser jag som en seger. Att du samlade kraft och ringde din make. Du har det i dig. Det där lilla extra som krävs för att välja rätt för dig och idag valde du dig själv. Hon som inte behöver dricka utan hon som behöver släppa taget. Jag minns så väl den dagen jag la alla kort på bordet framför läkare och även min arbetsgivare och berättade om min ångest och mitt drickande. Det var så j-la befriande, ursäkta ordvalet. När det väl var gjort så valde jag att åka med. Jag ville ha hjälp och gå all in i mig själv. Det var dags för mig, bara för mig. Indirekt för mina nära och kära också som levt så nära inpå. Inte en massa ursäkter, krav och villkor (”mitt sätt”) utan jag skulle göra det på andras sätt.
Så jag skickar massor av mod och kraft till dig. För att stå kvar i ditt innersta jag och mod till att lita på dem du möter.
Det är dags för dig nu Vinäger!
Stor kram
Ellan


skrev Femina i Nykterist och alkoholist i en kropp

Jag har inte läst i din tråd förut men nu är jag glad att jag tittade in här. Det är inspirerande att läsa om din nykterhet samtidigt som jag tyvärr känner igen min mans beteende i din. Tack!


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Som jag skrev tidigare har jag sjukskrivit mig några dagar. Jobbet förra veckan var inte nådigt med hjärtklappning, tillhörande panikångest och A tidigt på dagen, då jag självklart såg till att jobba hemifrån senast efter lunch varje dag, ibland heldagar. Cyklade dessutom för att vara säker varje morgon.

I dag behövde jag ut i ett viktigt ärende. Eftersom jag skulle vara tvungen att passera Systemet kom naturligtvis tankarna: "Ja, men en sista tetra eller två är ju ingen fara, du ska ju ändå sluta i morgon". "Det är du värd nu efter allt du har gått igenom." Så där malde de förbannade A-tankarna på.

Jag klädde på mig anständiga kläder - tror att morgonrock väckt en del onödig uppmärksamhet - och lade på lite smink för att dölja de värsta gråt- och vinögonen. Kollade i vanlig ordning att jag hade kontanter, vilket blivit en rutin den senaste tiden.

Kom då att tänka på min oroliga man, som redan ring flera gånger i dag för att kolla hur jag mår - INTE för att kontrollera om jag druckit, utan endast av äkta omsorg. Kände hans närhet, kärlek och omtanke så tydligt. Tänkte att "nä, nu ska jag inte smussla och ljuga för honom in i det sista. Han är värd något så mycket större, ärlighet!"

Så ännu en gång avbröt jag alltihop. Klädde av mig och ringde M (hm, i ett annat sammanhang hade det kanske kunnat feltolkas...) som inte svarade, den stackar'n har fullt upp utan mig även om han inte med en stavelse skulle antyda det.

Han ringde upp och jag grät av glädje när jag förklarat situationen och hörde hur glad han blev att jag berättade alltihop.

Nu åker vi tillsammans i eftermiddag istället.

Jösses, jag tillåter mig nu att känna lite stolthet mitt i all bedrövelse. Det känns svårt att ropa, men jag viskar i alla fall fram ett "Heja mig!" här i morgonrocken och med gråtplufsigt ansikte.


skrev nydag2018 i Ett ärligt försök!

Jag gick också hos beroendevården ett tag, tyckte att det funkade jättebra med läkare och sköterskorna där. Tog antabus en kortare period i kombination med möte hos någon livscoach eller något. Efter det så fick jag börja gå till en alkoholterapeut som sa att jag måste gå på AA och tolvstegsprogram, annars skulle jag aldrig kunna sluta, det var helt omöjligt.

Av olika anledningar så ville jag inte gå på AA och avbröt därför kontakten med alkoholterapeuten, då jag bara kände att det blev hopplöst att träffa någon som ändå inte trodde på att jag skulle kunna göra en förändring. Detta var ett år sedan nu, i december 2017. I december detta år har jag varit nykter i 8 månader, trots att jag inte gjort något av det som rekommenderades.

Med det sagt så var delar av hjälpen jag fick jättebra, medan en del inte var det. Men i det stora hela så hjälpte det mig mycket med den vård jag fick. Tror att man känner det på sig vad som passar en och inte.

Hoppas det går bra imorgon!!


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Tack återigen för stöd, det kan behövas.

Pirrigt som f-n inför morgondagen. Är ändå glad att träffa husläkaren först, han är supererfaren och jag har fullt förtroende för honom inom alla områden.

Det lilla jag hann prata med beroendeterapeuten gick ut på att jag aldrig kan klara detta själv, att inga mediciner hjälper, att jag måste lära mig att leva med det hela livet (sant), att jag typ måste gå på AA osv. Sa att jag hängt här i ett och ett halvt år och fick till svar typ "jaha, nätbaserat...?" "Ja, och?" hade jag lust att svara, men gjorde det förstås inte.

Självklart kan han inte veta att jag läst massor av litteratur och artiklar som finns i området, att jag redan förstått att jag är beroende, att jag fått mycket hjälp och stöd här - men det kändes inte helt rätt.

Men i morgon ger jag det en chans. Inte bara det, jag lägger nog hela (åtminstone halva) mitt liv i sjukvårdens och kommunens händer.

Hua, fortsätt gärna hålla tummarna för mig, det kommer jag att behöva...

(Nurture, J-E skrev inte ens fel, det var mina tårfyllda ögon som suddade bort s:et. Den dagen det uppmuntras att skjuta någon trycker nog jag på Anmäl-knappen. ??)

Ha en fin dag!