Senaste kommentarerna i forumet

Hej Studenten!

Hoppas att du snart mår bättre.
Tänkte på att vissa mediciner kan ge mörka tankar.
Kanske räcker med att byta ut någon medicin.
Kolla biverkningarna noga..
Hoppas verkligen att du får den hjälp du har rätt till.
Ingen ska behöva må som du gör/gjort.

Styrkekram

John

Önskar sååå att jag kunde göra något för att lindra din situation. ♡ Du har fått flera fina råd här ovan. Hoppas att något kan hjälpa.

Kramar i massor ♡♡♡

Skriver som till en bra vän, som jag tror du är för många.
Du behöver inte nedvärdera dig själv som du gör.. Du har ju lyckats tidigare
men nu förstår jag inte riktigt hur du tänker.
Du är inne på en fullständigt livsfarlig väg.. oavsett orsak till att man dricker
så är det inte värt att förstöra sin kropp med dagligt intag.
Du måste iaf ha uppehåll mellan för att spara levern.48 tim. säger man att
levern behöver för att reparera sig.
Det är ju tufft med sjukdom i familjen (är ledsen för din skull), men det blir inte bättre
med alkohol, det vet du ju. Gel ska du INTE förtära. Kan ge sjukdomar
Försök ta ett uppehåll med A och använd lugnande och sömnmedel istället så kan du kliva
ur lättare.Håller på dig Vinäger. Lova att du tar tag i detta nu.
Du har en bra karriär och en bra gubbe så det finns ju bra grejer i ditt
liv att vara glad över utan A.I all välmening...:-)

Styrkekram

John

Era kramar värmer lite extra. ♡ Jag kan ju bara tänka på hur jag skulle reagera om jag läst något liknande hos någon annan.

Har redan funderat på att radera raden om handspriten. Som Femina skriver, även här där vi är anonyma är det en mycket påfrestande ärlighet. Men jag låter det stå kvar åtminstone ett tag till.

Kram

Uppdaterade samtidigt som du skrev ditt senaste inlägg. Tack för att du bryr dig. Självklart har du rätt i det du säger. Är ingen risk att någon misstänker något - ännu. Om jag skulle vara orolig någon gång, jobbar jag hemifrån. Alla vet vilken hög arbetsbelastning jag haft, så det förklarar om jag sett lite sliten ut ett tag.

Men jag vet att det finns en gräns och att jag inte ska underskatta mina kollegor. För precis som du säger, en del har extra känslig näsa för att känna igen just ett missbruk.

Som sagt, tack för omtanken! ♡

- vad gäller Alcogel.

Det fanns inte heller i min tankevärld att något sådant skulle kunna hända mig. Tror heller inte att det kommer att upprepas.

Jag har dock aldrig varit finsmakare när det gällt att få i mig A. Fy f-n vilka häxblandningar jag druckit genom åren.

I dag, när allt var slut och ångesten slog till, kom jag att tänka på den där handspriten. Jag googlade och läste allt jag kunde komma över för att inte riskera att dö - där har även jag en gräns.

Ska jag vara helt ärlig upplevde jag ingen större förnedrande känsla än vad jag gjort när jag korkat upp en ljummen vodka innan jag ens fått av mig ytterkläderna. När en sådan "period" uppstår akut gäller inget findricka.

En dåres försvarstal kanske detta upplevs som, fullt förståeligt i så fall. Jag är dock medveten om vad jag gjort och ville mest lugna om det var någon (mer än jag själv) som eventuellt kände oro över detta. Jag mår bra, är inte berusad, även om magen är lite kass.

Självklart är det en slags botten jag slagit i. Funderar förstås över fortsättningen på mitt liv. Konstigt nog ser jag mig fortfarande helt nykter i framtiden. Tänker att det här är något jag kommer att läsa om och skaka på huviudet åt när jag tittar tillbaka på mitt A-liv.

Som sagt, just nu är det lugnt i alla fall.

Tack för att ni bryr er! ♡

Kram

Först vill jag bara säga att din ärlighet att berätta är den styrka som kommer hjälpa dig. Nog för att vi är anonyma här men det krävs ändå ett visst mod att erkänna sina svagheter, inte minst mot sig själv.

Sen vill jag bara säga att jag tror omgivningen, t ex på jobbet, visst med tiden uppfattar vissa signaler men att de med egen erfarenhet av missbruk/medberonde uppfattar dem snabbare för där finns en igenkänning som andra inte har. Ingen vill kanske "skvallra" om sina misstankar av oro för att ha fel. Ingen vill heller inte själv hamna i ofördelaktig dager inför sin egen chef. Men, just därför har du allt att vinna på att söka hjälp innan det kommer fram på annat sätt. Det gör dig starkare och mer trovärdig än om du blir påkommen med "byxorna nere", om du förstår vad jag menar. Att du har A-problem gör dig inte till en mindre bra chef/människa men att du stoppar huvudet i sanden och inte söker hjälp gör det. Tänker på dig. Vi alla på forumet finns här för dig. Lycka till!
Kramar,

Bra jobbat Sannah?Du känns mognare och mycket insiktsfull..Härligt för ungarna med en fräsch och nykter mamma..Kram

Det känns som att du är något på spåren... Jag känner igen mig och mina tankar i det du skriver. Och detta med att det krävs mod för att stå ut med sig själv och inte fly... där är jag just nu. Är inne i en tyngre period som jag gärna skulle vilja fly ifrån men jag stannar kvar. Det är grått, tråkigt och lite oroligt. Men det får vara så och jag vet att det går över. Jag vet också att jag blir starkare av att vara kvar i det gråa och inte fly. Försöker ta hand om mig i det... dämpa kraven lite... å så sakteligen smyger sig lite ljuspunkter och glädjeämnen in i det grå. Att lita på processen är ord jag lutat mig mot många gånger. Det blir bra och det ÄR bra... som det ska vara just nu.
Ta hand om dig i mörkret.
Kram
Ellan

Eftersom ni inte blivit absolutister utan bara drar ner på er egen A-konsumtion så kan ni förhoppningsvis ha en trevlig semester med era vänner ändå, även om ni drar ner på ert eget drickande och varvar med vatten, iste osv. Risken är ju dock att ni helt enkelt inte kommer ha "lika kul och trevligt som förut" tillsammans för balansen har rubbats. Men, ni kanske ändå inte har samma gemenskap längre utan stora mängder A. Det är bara det jag menar. Och då får man välja och rannsaka sig själv vad som är viktigt och om det är värt det? Vem vet, nästa år kanske ni åker en vecka utomlands själva och njuter av det eller reser med andra vänner som dricker mindre? Jag har aldrig hört talas om folk som reser på två kryssningar i rad för att handla mer taxfree. Hur kul vore det?
Jag hoppas innerligt att ni får en fin semester.

Snälla du. Jag har ännu inte läst hela din tråd här på forumet, men snälla du, sök hjälp. Det går någon slags gräns mellan att dricka vin/sprit till när man börjar missbruka alcogel/t-sprit eller vad det nu kan vara som innehåller A. Det här kommer inte att hålla länge till. Hjälp dig själv. Sjukskriv dig och be om hjälp. Jag önskar dig allt gott. Du måste göra något! "Gud" vare med dig!

Hej! Förstår att du har det väldigt jobbigt! Jag kan bara tipsa om något som heter TRE - Tension and Trauma Releasing Exercises. Används för att hjälpa människor med PTSD i krigsdrabbade länder. Googla på det, det erbjuds workshops i det i storstäder, bland annat Stockholm och Göteborg. Hjälpte mig väldigt mycket efter att jag varit med om jobbiga saker, bland annat blivit vittne till ett knivrån.

Kram!

så bara måste skriva till dig. För ett par år sen skrev jag här för att bearbeta mitt medberoende. Men nu läser jag mest för att få stöd i att handskas med min egen relation till alkohol. Känner så med dig och din kamp för den är också min.

Min svåra pmds gör mitt liv till ett känslomässigt kaos. Tar numer medicin. En kombination av ssri, snri, lugnande och insomningstabletter. Jag skapade en mental regel om medicin istället för alkohol och har nu ett och ett halvt år som nykter. Nu när jag börjar känna igen är dock kampen mer på riktig. Varit i avstängd bubbla så länge. Också sjukskriven på grund av depression och utmattning.

Jag är suicidal varje månad och har även suicidförsök med mig i bagaget. Det är oerhört svårt att beskriva och förklara hur det är.

Jag la också in mig själv vid ett tillfälle, men fick fel medicin så jag mådde bara sämre. De tog mig inte på allvar och avfärdade mig som utbränd, därför vågade jag aldrig berätta hur jag egentligen led.

Efter att ha jobbat hårt med mig själv börjar jag nu kunna lyssna till min kropps signaler. Det har tagit tid för jag är fantastiskt duktig på att stänga av dem.

Det finns massor av hjälp även om det känns så fruktansvärt j-vla tugnt. Depressionen drog ner mig ända till total hopplöshet men det är bättre nu. Svårt fortfarande men så mycket bättre.

Jag försöker fokusera på en sak i taget. Just nu är det maten. Att orka laga den, att orka äta den. Sömnen fungerar tack vare medicin. Jag la ner all andra krav, det tog tid. Jag promenerar när jag har ork över till det. Inte när jag svettas av minsta lilla rörelse. Fokuserar på att behålla ett inre lugn. Klarar ingen stress för jag blir "sjuk" får allergianfall och börjar nysa och snora direkt. Sakta sakta går det framåt.

Våga ta stöd av de som finns nära. Jag hade så mycket skuldkänslor över att jag visat hur det var bakom fasaden. Det har jag fortfarande. Men jag orkar inte leva med den uppe längre. Det är lättare att orka nu.

Fått massor av hjälp genom att läsa i olika stödgrupper på sociala medier. Det är för mig lättare än att ta mig till samtalsstöd, har haft det och laddar nu för behandling av utmattning. Samla så mycket kraft du kan. Och be om och kämpa för stöd från vården även när du mår bättre.

Kram

Med någon du litar på. Så kanske ni kommer på något bra tillsammans..Eller beställ tid till doktorn för oro eller magont, eller vad du har för besvär. Det finns många vägar att få hjälp. Du kanske inte behöver avslöja allt. Jag förstår att du som chef tycker det är jobbigt, för då ska man ”klara av saker själv”.Men fundera på olika lösningar, för du kommer säkert att klara av att sluta dricka..Jag tror på dig?Varm kram

finns en lista på olika hjälp som kan användas http://suiciderescue.se/har-kan-du-fa-hjalp/
Kanon är också att du fortsätter att skriva så du avlastar din hjärna från spöken som gärna vill bygga bo där.

Gör mat som du älskar och unna dig att må gott av den !

Kram !!

Gode gud hjälp mig, skriver du.

Många på forumet verkar tycka att Gud och Jesus är det värsta som kan hända dem och att AA handlar om att låta Gud ta över ens liv.

Hellre Gud än alkoholen isåfall, tänker jag.

Käraste Vinäger: tetror med 14 %-igt vin och alkogel. Smaka på de orden. Du och jag är alkoholister och jag tror att du behöver hjälp NU. Kan du vara snäll och ta dej själv på allvar ? Och prata med gubben - det förtjänar han.

Från en som bryr sej så in i h-e ?

Styrkekramar ???

Inte Jesus och inte medicin, skriver du.

Rekommenderar My Skarsgårds’ helger/veckor på Myggebo.
Rekommenderar att du fortsätter att skriva i din tråd så vi kan få en dialog med dej.
Rekommenderar kontakt m Riddargatan 1 om du är 08:a - där finns en diskret mottagning som hjälpt flera här vad jag förstår.
Hoppas ditt inlägg inte bara var ’a shot in the dark’.
Alla här bryr sig och kan relatera.

Styrkekramar ?

...och ändå inte. Eller...

Vet inte hur jag ska beskriva livet just nu.

Dricker något varje dag (ja, det förstod ju ni som hängt med ett tag. Är jag relativt inaktiv här, så är det oftast p g a just det).

Dricker fortfarande inte mer än att M inte märker något. Men med minst en liter 14-procentigt vin varje dag, oftast på några få timmar kvällstid, har toleransen ökat. Jag uppträder helt normalt. Försöker undvika starksprit då det är svårare att kontrollera berusningen. Det värsta är att jag tycker att mängden inte är så farlig, att min situation är helt under kontroll.

Har tänjt på gränserna rejält senaste tiden. Häller ibland upp vin i en pet-flaska och tar med mig på morgonen. Stannar och dricker ett par hundra meter innan jag är hemma. Vet att jag inte är ensam om det, men det känns som att det blir värre och värre.

Allt går ju så bra i perioder...

Jag, nybliven högt uppsatt chef, är en stor j-a bluff. Lurar allt och alla, inklusive mig själv, mest ont gör det att det inkluderar även min älskade M. Att smyga för honom, den mest underbara som finns, är snudd på outhärdligt.

Om M - gud förbjude - skulle dö, är jag rädd att jag går under. Eftersom han nyligen har haft cancer är risken förstås större än tidigare. Självklart skulle jag känna mig tom, sörja halvt ihjäl mig och sakna honom otroligt mycket. Efter trettio fantastiska år tillsamman vore det förstås helt naturligt.

Men...

Jag är också rädd att jag skulle supa ihjäl mig. Ingen bromskloss alls i min A-vardag. Det vore förödande. Barnen bor på annan ort, så ingen skulle märka något.

I dag har jag drucki Alcogel - handsprit!

I morgon är jag på jobbet. Leende, omtänksam, trevlig och högpresterande som vanligt.

Gode Gud, hjälp mig!

Mmmmm så skönt att vara hemma. Vilsamt, varmt och bara jag, katter och tösabitar. Så skönt att kunna ta en fastedag. Kunna köra bilen på morgonen. Vila. Städa. Fundera.

Vardagslycka ?

Lite av ett vacuum nu. Så extremt hårda känslor och så ba poooff är det söndagsmorgon och jag vaknar upp i min säng själv igen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Känner mig lite vilsen. Borde man inte få samtalshjälp efter att ha varit med om detta? Kanske någon utomstående som ringer och kollar så att man är okej, lever? Ne... icke sa Nicke. Så jag antar att jag får försöka skriva och bearbeta denna upplevelsen själv.

Jag känner inte mig direkt glad över att leva, helt ärligt. Jag går fortfarande med suicidala tankar. Jag förstår på flera plan att det kommer bli bättre igen. Jag är bara så himla trött och har märkt att jag ser framtiden mer pessimistiskt. Jag förstår någonstans att fredagen kommer påverka framtiden på något sätt men jag misstänker att det är ur en negativ aspekt. Jag Fubderar lite på varför de la mig på en Drogavvänjningsavdelning och inte allmänpsyk. Kanske var jag inte tillräckligt tydlig med min avsikt till att vara där. Hade lagts in på en annan avdelning hade jag nog känt mig tryggare och velat stanna kvar. Men jag hamnade fel. Och det triggade mer ångest än vad kändes lämpligt för mig. De hade ingen direkt plan heller, jag frågade som sagt varför jag var där men ingen visste. Varför blir det såhär?

Jag har två alternativ nu, som jag ligger och Fubderar på. 1, leva vidare som jag gör. Och det går ju faktiskt sådär, en ska inte behöva gånomkring och vilja försvinna. 2, jag lägger upp en egen typ av plan för att försöka vända mitt mående igen. Jag vet inte hur jag ska hantera GAD och ptsd. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera en depression eller utmattning heller. Men någonstans får jag försöka lära mig, måste ju finnas information på nätet. Jag kan inte lita på att vården finns där etc.

Jag behöver bara orka. Jag vet att grunden för mitt mående är sömnen. Så Där får huvudfokus ligga. Fasten jag ibland är rädd för att lägga mig. Så behöver jag sömnen. Jag behöver motion, och jag behöver regelbunden mat.

Veckan som gick (om vi nu ska göra en snabb kedjeanalys) har sömnen inte fungerat alls, maten har jag lite missat eftersom jag inte varit hungrig och motionen har ej pritioriterats. Jag har varit dålig med att ta min medicin (eftersom jag inte haft råd att ta ut ny), jag utsattes för en ångestladdad situation med exet. Jag var med i en ganska hård session, utan landning. Och jag sa hejdå till en trygg människa på jobbet.

Många bäckar små påverkar min sårbarhet. Fk blev nog droppen i bägaren. Därför påverkade det mig så pass dramatiskt och hårt. Ändock fanns det någon typ av medvetenhet om att inte skada mig. Och jag gick med så bestämda steg jag kunde förbi apoteket där min ”utväg” finns.

(Vägrar att ha för mycket pills hemma, just på grund av att detta kan hända. Lite självmedveten är jag änna. Jag vet att jag har kass impulskontroll och jag vet om att jag är deprimerad och jag vet om att jag har en suicidalrisk. Jag vet ju om att i morgon måste bli bättre)

Så jag MÅSTE välja alternativ 2, sömn, kost, motion, och orka.

Nu skrev min avokat att besked kommer nästa vecka. Jag behöver vara stark inför det beskedet. Känns som att jag går på en smal tråd. Och jag upplever mig som ickesedd av de flesta myndigheter. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra.
så min hjärna pendlar mellan destruktiva tankar och små konkreta sätt att försöka höja min livskvalité. Det är en ganska tung och jobbig brottningsmatch i hjärnan.

Just nu känns det som att tyngdlagen trycker ner mig i sängen. Helt jävla slut.
Kanske funkar Fake it till you make it även på utmattning? Fast det vet jag ju inte fungerar, det var ju så jag hamnade här....
brööööööl!

Vafan ska jag göra?
Hur tar jag mig själv tillbaka till frisk?

Fridens ?

En ny start som kan ge precis det vi vill.
Vad väljer jag idag?
Luft, i massor utomhus. Lek med mina barn, varmt kaffe och vara här och nu idag.
Inför veckan, spara på energi inte ge allt jag har och bli helt slut.
Att vara för duktig dvs. Göra av med mer än vad jag har är en trigger för att fly och slappna av med vin.
Kram alla där ute??

När jag försökte lägga in mitt meddelade som nytt så fick jag bara felsvar. Försöker här.

HSM
Dricker mig ur ett äktenskap
Jag dricker för att jag inte trivs i mitt liv, i mitt äktenskap. Vi har varit gifta i 15 år.

Jag har ett bra jobb och har varit relativt framgångsrik i det. Min man är vd på ett stort företag och vi har två barn i hop.
Vi har väldigt olika värdegrunder och det har jag jobbat med i många år med honom. Till inte så bra utkomst.
Jag är ganska djup, han inte. Han tycker om att vardagen flyter på. Det gillar jag med men, det är jag som får den att flyta.

Detta har nu lett till att jag är sjukskriven sedan 6 månader tillbaka och min man tror att det handlar om mitt jobb medan jag försöker förklara att det är vår hemmamiljö som gör att jag inte fungerar...

Jag känner mig vilse och osäker. Där vi bor idag har jag inte heller några vänner och jag orkar inte heller skapa nya relationer.

Finns någon där med liknande situation?

?

När jag försökte lägga in mitt meddelade som nytt så fick jag bara felsvar. Försöker här.

HSM
Dricker mig ur ett äktenskap
Jag dricker för att jag inte trivs i mitt liv, i mitt äktenskap. Vi har varit gifta i 15 år.

Jag har ett bra jobb och har varit relativt framgångsrik i det. Min man är vd på ett stort företag och vi har två barn i hop.
Vi har väldigt olika värdegrunder och det har jag jobbat med i många år med honom. Till inte så bra utkomst.
Jag är ganska djup, han inte. Han tycker om att vardagen flyter på. Det gillar jag med men, det är jag som får den att flyta.

Detta har nu lett till att jag är sjukskriven sedan 6 månader tillbaka och min man tror att det handlar om mitt jobb medan jag försöker förklara att det är vår hemmamiljö som gör att jag inte fungerar...

Jag känner mig vilse och osäker. Där vi bor idag har jag inte heller några vänner och jag orkar inte heller skapa nya relationer.

Finns någon där med liknande situation?

?

Alla vi som har ett alkoholberoende har nog försökt att minska, räkna glas, byta mot svagare, bara dricka i sällskap osv osv..Det är som pi på forumet lärde mig..Det kvittar hur lång tid det tar..Beroendet sitter inkapslat i våra hjärnor..Så fort den får en chans som vi går på, så lurar den oss så småningom igen. Vi sitter snart lika fast som en mask på en metkrok. Och då är vi på ruta ett igen..Kram

Tack, vad fint att du läst. Det är så skönt att slippa kämpa ensam.

I helgen tänker jag på tacksamhet. På att allt jag gjort senaste året, oavsett hur det sett ut utifrån, oavsett hur ensam jag blivit, och trots allt jag förlorat, har fört mig hit. Jag är en nykter mamma. Det är helt sjukt vad litet allting annat blir i jämförelse. Liksom även om jag snubblar, jag är så tacksam att jag ser nu och väljer en annan väg.
Imorgon ska jag göra heldags utflykt med barnen. Jag förstår inte hur jag orkade göra såna saker bakfull. Eller värre, med vin i sportflaska hela dagen från frukost.
Jag lägger ganska mycket tid och energi på att hata mig för det, men just nu är jag bara tacksam för varje sekund som inte är det där. Ja, vi förtjänar det.