Senaste kommentarerna i forumet

Systemet som i samhällets ”säkerhetsnät” och byråkratier.
Ej systemet systemet ? förtydligande ?

Det fans ingen plats på avdelningen. Så le la in mig på en avgiftsavdelning för droger och alkohol. Jag frågade varför jag var där, de visste inte.
Kommer onekligen (kan sätta en tusenlapp) på att bli problem med att jag lades in på den avdelningen och inte en allmänpsyk.jag bara vet det.

Läkaren idag frågade hur han kunde hjälpa mig. Jag berättade. Han sa att hab inte kunde hälpa mig. Men han kunde skriva en remiss till mottagningen jag går på att jag behöver ett läkarsamtal.
Och det samtalet kanske kan hjälpa till med att få ner rätt diagnoser på papper till försäkringskassan.
Jag vet inte.
Jag mår böttre idag. Är fortfarande skakig i sinnet. Grät lite förut men håller uppe hoppet och skenet typ.
Jag var så redo igår.
Sådant gör mig rädd.
Lite uppgiven över att jag inte fick rätt hjälp igår heller. Att de la in mig hos narkomaner. Det var en sorglig syn. Som beteendevetare var det ytterst intressant...fick sova 12h iaf, så inget ont ur det.

Nu blir det tacos hos exmannen. Lite vovvemys och film.
Som en helt vanlig lördag.
Kontrasterna.

Förlåt igen för att jag skrämde er.
Jag tänkte bara om jag försvann så fanns det ngt kvar till familjen.
Funderar på att ta bort inlägget. Men skäms inte över min psykiska ohälsa. Den är där och jag slåss. Som jag slåss ibland.
Igår var en pers.
Någon av er kontaktade polisen och polisen kontaktade min mor/exman. Då var jag redan inlagd. Tack för att ni såg allvaret i det. För det var det. Nu har jag pratat lite med min mor igen. Kanske kan hon nu se att det är på riktigt. Att jag faktiskt är sjuk. Kanske gör hon inte det. Tiden får utvisa. Och jag kämpar vidare med mig själv, mot mig själv och systemet ??

Tack, och förlåt (igen).
Fridens ?

Femina, våra vänner dricker rejält. De är sådana som kan åka till Åland två dagar på raken för att handla taxfree. Finns en viss risk att de kommer att bli lite besviken på oss. De är ju mest van att umgås med oss när vi druckit. Därför kanske jag känner pressen att börja med bira runt lunchtid. Vi har rest tillsammans tidigare och jag vet hur det brukar vara. Jag kommer säkert att hitta på något bra för att slippa ligga vid poolen och hinka bärs. Det gäller bara att hitta en strategi som håller hela vägen.

Fan vad gott med lite semester är du värd efter allt kämpande här. Förstår din situation med era vänner. Kanske en ide vore att vara tydligt från början , tex ingen alkohol för mig förän solen gått ner, Ni är välkomna på balkonghäng men jag tar inget så länge solen är uppe . Bara en ide . Söker på att du kommer på något bra . En fördel är ju att det ör snabba solnedgångar dör nere :))

Kämpa !

Hej!
Försök att inte göra en stor grej utav att du inte dricker så mycket på semestern. Välj kaffe, iste, vatten eller cola lite oftare och får du då kommentarer utav vännerna så säg bara att du mår bättre utav att dricka mindre A. Är era medresenärer stora A-konsumenter? De kanske också vill dra ner på sitt drickande? Enklast för alla är att ni gemensamt dricker mindre. Det blir svårare om de vill dricka hela tiden och förväntar sig att ni alla ska dricka "som vanligt". De kanske t o m blir sura på er och ifrågasätter er? Det blir ju mer uppenbart hur mycket de dricker i sådana fall. Kan vara värt att fundera över innan resan.
Kram,

Vi åker alltid till solen nån vecka varje år. Om typ 3 veckor åker vi till GC med kompisar från Norrland. Vi ses bara nån gång per år och A finns alltid med i bilden. Under våra tidigare resor brukar min första bärs tas på Arlanda tillsammans med en räkmacka. Sen rullar det på med alkohol intag varje dag under semestern. Jag vill ändra på detta mönster och dricka mer vatten än öl under den här resan. Min fru har sedan flera år dragit ner på sitt intag av alkohol. Hon var tidigare väldigt förtjust i BiB med vin. Våra kompisar förväntar sig nog balkong häng med alkohol. Jag tycker det ska bli nice att träffa dem men vill inte att mängden alkohol ska vara lika stor som vanligt.

Vaknade och somnade om flera gånger nu på morgonen. En skön morgon utan krav och måsten. Blåste i min alkometer och fick 0,38 i resultat. Frun får köra idag om vi ska ut med bilen. Jag drack 12 enheter enligt glas metoden igår. Nu så här dagen efter finns inget sug eller ångest. Mängden glas var dock för många med tanke på mitt mål om att dricka mindre. Jag tror att MAX 6 glas är en mer rimlig nivå för mig en kväll när jag väljer att dricka alkohol. Nästa gång ska jag försöka hålla mig till 6 glas och hoppas jag fixar det.

Härmed inleds projekt Nurture 2.0

Snart lättare och mer polerad.

Så det så.

= jag behöver bli smalare. Jäkla karl att boka upp restauranger !!

Så skönt att läsa att du inte gjorde slag i saken och att du blev inlagd. Kanske kan ge dig tid till att bara vara. Och reflektera. Man skall ju vara stark för att klara av att vara sjuk - och du är oerhört stark.

Kämpa på kära du. Tankar till dig!?

… men det betyder inte att inte vi ska få må bra. Och visst måste vi tänka på andra och finnas till för dem, men precis som du skriver så kan vi inte vara till någon nytta för andra om vi inte står upprätta. Vet varför du mår dåligt? Kan du förändra något? När andra tycker att du ska fokusera mer på dina behov vad tycker de att du borde göra? Vila mer? Jag önskar ibland att vi kunde träffas irl och prata om allt...vi verkar ha en del liknande problem ;).

Fina, kloka Vinäger, hoppas du får en bra dag! (Hur går det med alkoholen? Ska jag läsa mellan raderna så är det inte helt bra?)

Kram <3<3

Fy vad du har det omänskligt jobbigt nu. Det är förfärligt att vårt sociala skyddsnät har kollapsat. Men det hjälper inte dig att jag blir arg på detta faktum. Kom däremot på att det finns en del organisationer som kan hjälpa och stötta. Som kan se till att du får de samtal som du så väl behöver, följa med både till läkare, FK mm. Fick för mig att du bor i Götet? Jag har mycket goda erfarenheter av Bräcke Diakoni här som hjälpte en god vän för ett par år sedan. Fick rekommendationen av en väninna som är socionom. Kan förmedla tel o mail om du vill. De jobbar under total sekretess.
Bamsekramar till dig! Du är en kämpe och du fixar detta! ?

Funderar på det dåliga måendet som de flesta som skriver här vittnar om.
Vissa orsaker och samband är lättare att se än andra.
Till exempel är stress, sorg, oro, övervikt, sjukdomar, missbruk och sömnstörningar självklara orsaker till att vi mår dåligt.
Men sedan har vi ju (för oss i den åldern) klimakteriet som också kan vara en riktigt jobbig bov i dramat.
Och om vi på detta lägger ett alkoholmissbruk som vi vet skapar ångest och depression så är det ju inte konstigt om vi inte vet vad som orsakar vad...

Fina Vinäger, du är så klok och insiktsfull och du är så mycket värd att få må bra.
Önskar verkligen att det fanns en mirakelkur, då skulle jag sända den till dig inslagen i ett fantastiskt vackert paket!?

Kramar
???

Vila och samla kraft, du fixar detta!
Kramar i massor?????

så jättebra!! På mig funkar det aldrig, har lovat mig själv och andra att aldrig mer dricka 1000 tals ggr, det är som om jag skulle lova någon att jag aldrig mer ska äta godis, ta en cigg, eller göra något som inte är bra för mig nånsin mer. Jag är en sån där typisk" fixar-inte-förbud" människa som nästan på trots måste göra tvärtemot de regler som sätts upp eller åtminstonne ändra dem lite så det passar mig bättre. Jag hoppas att jag denna gång ska lyckas. Jag vill lyckas, jag vill inte ha en "klausul" där det står med liten text: Får ej förtära alkohol FÖRUTOM i vissa sammanhang, men jag vill heller inte lova och därmed förbjuda mig själv. Jag är princip fast när det gäller löften, bryter jag ett löfte är det lika med att jag ingenting är värd som människa och det pallar jag inte...

Jag sitter i garaget å lyssnar på musik och umgås med mina gamla bilar. Jo jag har tagit bärs å rött.

Har väl aldrig tidigare känts viktigare med just en kram. ❤

Tack för omtanke! ♡

För tillfället mår jag skit. Den största anledningen är arbetsrelaterad. Jag älskar mitt jobb, men under de senaste veckorna har det varit övermäktigt.

Jag har nyligen blivit headhuntad till en högre chefstjänst. Förstår om det kan uppfattas som att det kan bli en ännu större arbetsbelastning, men fakta är att det, tvärtom, kan ge mig ro att fokusera på de saker jag ändå är involverad i. Just nu håller jag på med allting samtidigt och har svårt att hitta en struktur i detta..

Som den person jag är läser jag dock in andras problem, både här och IRL.

I älskade Studentens tråd, hon ligger mig mycket varmt om hjärtat, läser jag det värsta. Vad allt annat känns futtigt ändå...

I det verkliga livet har jag en kollega som har just nu ligger på sjukhus, svävar mellan liv och död. Mina känslor koncentreras helt klart till henne och hennes anhöriga.

Allt klagande angående mitt eget mående känns plötsligt meningslöst...

Men...

Helt ärligt mår jag inte alls bra. Övertalas av andra att tänka på mig själv.. Men det går liksom inte. Hur ska jag kunna fokusera på mig själv när andra har det så mycket värre?

Jag tränar som f-n, ska ni veta, på att hitta en grund, en plattform att stå på, för mig själv och mitt mående. Det mest grundläggande, andas, slappna av, varva ner...

För...

Om inte jag kan stå upprätt, hur ska jag då kunna finnas för andra? Jag brukar jämföra med syrgasmasken på flyget. Att alltid ta på sin egen först för att sedan kunna hjälpa någon annan. Viktigt, men ack så svårt.

Ha en fin helg!

Kram ♡♡♡

Tack Studenten för att du hör av dig! Det var verkligen starkt av dig att att ta tag i en så tung situation och söka hjälp.

/magnus
alkoholhjälpen

Lever. Ångest.
De säger ptsd, depression, gad och utmattningssyndrom.

Jag tog tag i min krisplan. Ringde exmannen. Bad honom hämta Vovven. Undvek att ta ut alla piller från apoteket. (Jag har ju sagt att jag inte ska ha en massa piller till läkarna. Ändå finns de där)
Ringde efter hjälp.
Den kom.

Jag vet inte längre hur jag ska hantera detta.
Jag vill bara bli frisk.
Jag är ledsen.

Förlåt för att jag skrämde er.
Jag skrämde mig själv.
Jag är inlåst nu.
Kanske får jag hjälp nu?

Vi får se.
Förlåt.

Folk retade sig på att jag använde lunchen till träning. Och det blev en jättegrej. Fikar inte, presterar högre än många andra, tar inga rökpauser (som är helt ok med min chef att en kollega gör).
Den månaden för snart två år sedan som jag drack nästan varje kväll och var så darrig att jag knappt kunde hålla i kaffekoppen vid morgonfikat var det ingen som retade sig på mig. Helt ok vara bakfull och ett vrak, så länge man håller sig innanför väggarna...
Så nu har jag startat eget.
Visst är det märkligt. Själv skulle jag aldrig kunna ha något emot att kollegor gör det de mår bra av, tvärtom. Mår man bra är man trevligare mot andra också. Fortsätt gymma på jobbet, Kärleksguden! ??

Finaste Lim ? Läser ditt senaste inlägg igen o hoppas allt är ok med Dig ..

Åh, vad jobbigt du har det nu. Det skär i hjärtat på mig av att läsa ditt inlägg, då är det förstås bara en bråkdel av hur det måste kännas för dig.

Snälla, Snälla, Snälla, avvakta till åtminstone i morgon med att fundera över vad du eventuellt planerar. Du hinner förhoppningsvis sova något, vilket brukar lindra den allra värsta ångesten. Lova att du funderar ett litet tag till.

Vill säga så mycket, men tänker att det viktigaste måste nå fram. Vänta ett tag, lova det! ♡♡♡

Tycker om och känner så mycket för dig!

Kramar om ❤

Verkar ha vart en engångsgrej att min arbetskollega skvallrade till chefen om mina extra friskvårdspass.

Jag har gymmat både i onsdags och nu idag (fredag) utan att någon har stört sig på det, eller har sagt något om det. Skönt!

Jag gick verkligen upp i varv när han skvallrat och mådde dåligt, svårt att sova, gjorde upp planer hur jag ska hämnas osv. Snacka om att ta det ett steg för långt.

Nu mår jag bra igen iaf. Är inte stressad, eller rastlös. Jag har fått det som jag vill ha det. Vill inte riktigt kompromissa om mitt gymmande, iaf inte nu. Kanske efter årsskiftet om jag har ny anställning på annat ställe eller något. Då skulle jag nog inte göra som jag gör.

trevlig helg. det kurrar i magen. ska fixa iordning någon middag snart.

Så tufft du har det nu, ett besked som drog undan mattan för dig. Ditt inlägg låter som ett avskedsbrev och jag behöver skriva till dig. Du har fått råd och omtanke av andra användare som kanske kan guida dig i det som känns hopplöst.

Jag gissar att du är rädd nu. Du nämner dem du älskar och de älskar dig, du är deras barn, syskon och vän. ibland är du ett stöd för dem och nu kanske någon av dem kan vara ett stöd för dig. Låt dem hjälpa dig, för du behövs.

Du behöver naturligtvis inte ta ansvar för vår oro men jag vill skriva att vi finns här för dig.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

För mig är det mycket enklare att säga aldrig mer för då vet jag hela tiden hur jag ska förhålla mig. Behöver aldrig tvivla eller dividera med mig själv.
Detta har jag kommit på ganska nyligen för innan har jag länge försökt med en dag i taget. Och det har verkligen gjort mig osäker och svajig. Jag har aldrig kunnat hålla mer än 4 veckor.
Nu har jag inte ens hållit så länge men mitt tänk är helt annorlunda denna gång.
Så jag är hoppfullt stabil?

Lycka till och kämpa på!
Har du klarat 2 år tidigare så fixar du det?
Kramar ???