Senaste kommentarerna i forumet

Ta hand om dig!
Kramar,

Fick ej starta behandling för stresssymtom. Min diagnos med utmattning och depression var blandad. Man får bara vara utmattad för att få hjälp där.

Nu skickade de remis någonannanstans. Vet ej var.
Så jag väntar vidare.
Tror verkligen att stressbehandlingen hade varit rätt för mig. Då hade jag kunnat ge fk en konkret behandlingsplan oxå och kanske sluppit bli utskriven från Fk.

Blev ledsen, började gråta.
Nu smink, promenix, jobb och fixa fransar.

Jag är glad för att jag har ett eget tak över huvudet. För att min vovve är frisk. För mina nära vänner och relationer. För att rådgivaren hjälper mig med att försöka lösa ekonomin.
För att jag har mat i kylen.
Det blir bättre studenten.
Kämpa.

?

Tack för att du berättar att du tar lite paus här och fokuserar på annan hjälp nu när du behöver det.
Vi finns kvar.

Vänligen och hopp om lindring

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Kära du,

Du måtte vara förkrossad. Du försökte ärligt göra allt rätt, men blev lämnad fast du försökte. Jag gick igenom en hemsk livsomvälvande hjärtesorg under liknande omständigheter, för 2 år sedan - han var mitt livs kärlek men jag bröt upp och gick vidare för vin var en så stor del av hans liv men vin gjorde mej deprimerad och personlighetsförändrad.

Finns det något litet hörn av dej som kan se det som har hänt som en öppning; en chans eller startskott till en livsstilsförändring ?

Förstår att allt gör ont och är mörkt just nu men kan bara råda dej till att hålla dej borta från alkoholen, sova så mycket du kan och äta regelbundet.

Hela forumet finns här för att stötta och peppa.

Styrkekramar ?

.

Mina tidigare inlägg tog all min ork och jag föll ner i ett mörkt hål. Det blev så starkt att läsa min egen berättelse. Just nu mår jag inte bra och ångesten har tagit ett rejält tag i mig. Jag behöver tid att vila och att bearbeta nu. Jag har druckit lite för att inte bli galen, men endast små mängder och inte mer än några öl per gång. Jag ska köpa in L-Glutamin och ska ta hjälp nu (igen).

Det kommer att bli bra. Lite dikeskörning, men jag ska på den rätta vägen...

John-Erik, visst är det så att vi bär med oss vår historia och glömmer gör vi inte, men vi måste ju vidare. Tack för ditt inlägg.

Hej Zingo, har du provat kbt mot din tinnitus? Hör med vårdcentralen så kan de hjälpa dig!

Det där med nya vänner känns hårt, visst kan jag träffa nya vänner men de gamla vill jag ha kvar. Är inga suputar men visst dricks det.

Min fru pratar om att hitta på nya saker, jag arbetar på det men det går sådär. Nu idag på jobbet så frågade en arbetskamrat om jag vill gå ut och ta en öl med honom nästa vecka då han ska in till Göteborg där jag bor, jag tackade ja men dricker läskeblask istället och tänkte berätta för honom om mitt val.

Jag har tyvärr än så länge inte kul ute, går bra hemma utom det att jag slutat lyssna på musik som jag alltid gjort annars. Har tidigare självmedicinerat min tinnitus med alkohol men nu är det jobbigt som fan när jag är ute på typ restaurang, detta jävla tjutande & högljudda människor. Kan inte slappna av och vill bara hem.

Förstår självklart att jag måste vänja mig att leva med det, är det jag har att arbeta mest med i nuläget. Min tinnitus får jag leva med resten av livet så jag måste finna ett sätt att stå ut med den nykter.

att ”se” dej och att läsa dej så pigg och glad ! Visst är det skönt att vakna med tillförsikt ? Nu tar vi några fina rena dagar till. Ett litet steg i taget, tänker jag i mitt stilla sinnne, fast det är en av de svåraste bitarna... att ta det lugnt. Inte köra på i 160...

Styrkekramar ?

dubbeltryck ?

Styrkekramar ?

Fin dag med nya saker att lära sej. Tack och lov att det blir mildare här. Det var alldeles för kallt igår och i förrgår även fast ”det är så det ska vara”...

Styrkekramar ?

förra lördagen så drack jag en folköl till maten, det var allt drickande jag gjorde förra veckan.

pratade lite om alkoholvanor med psykologen, personen undrade hur jag haft det. Där jag sa att en folköl till maten är inget problem. Problemet är när man börjar bli full, när man undviker morgondagens saker att göra för att man är bakfull. när det blir för ofta, flera gånger i veckan, ett 6pack varje helg, när det kostar för mycket.

Så om jag räknade dagar hade jag nog inte resettat vid en folköl på middag en dag i veckan. Så hade jag gjort iaf.

Jag är förkyld och sjuk nu, men inte såpass sjuk att jag inte kan jobba.

Tänkte att jag tittar in lite här. Håller fortfarande mig nykter som jag sa att jag skulle göra i någon månad framöver. I helg är jag ledig, inte ens en utmaning.

Hållet med om att detta forum är guld värt Mrx. Utan detta hade jag aldrig klarat att hålla mig som jag gjort. Vet inte om du testat, men Jag fyllde i kalendern som finns hör idag. Där man skriver in vad man druckit , sug och ev triggers. När man sedan drog ut statistiken o kollade diagrammet så kändes det jäkligt bra. Jag tänker försöka fylla i varje dag och se om jag kan lära mig vilka situationer jag ska undvika. Men även för att se ” förhoppningsvis ” så många fler vita dagar än de med alkohol. Vi känns lika i både vårat missbruk och sött att se på tillvaron . Nu kämpar vi vidare och försöker ta en dag till utan rödtjut o annat jävelskap.
Prisat vare bubbelvatten )

Tack för så lång feedback❤️ Verkligen jätte tack.
Och det samma Sigge ?

I fredags var jag mentalt svag redan innan jag kom hem till tjejen. Hon hade en box redo för förfogande. Jag orkade inte säga nej, ville väl bara fly. Eller sluta känna eller något. Jag vet ju att alkohol utsöndrar sjukt med dopamin. Självmedicinering kanske? Vad vet jag. Det jag vet är ju att känslorna blir intensifierade, så rent logiskt är det dumt i huvudet för mig att ens röra alkohol i det sinnesstadiet.

Annars dricker jag inte. Har inget hemma. Köper inte (har inte råd ? positivt med att vara i konkurs(hade ändå inte köpt)). Har varit i andra situationer Där alkohol funnits tillgängligt, men hållt mig nykter.
Så överlag går det bra.

Resten av rutinerna är svåra. Sömnen går sådär. Somnar sent, vaknat sent. Träningen fungerar okej. Brukar hinna med mina promenader. Maten är nysatsning med någon typ sv LCHF tänk, behöver någor nytt att fokusera på. Något nytt att lära mig. Nya smaker.

Den hjälpen jag velat ha är samtalshjälp, det har jag sagt från början. Den har jag inte fått. Fick akut samtalshjälp direkt efter våldtäkten. Det var i april. Sen har jag fått medicin, som funkat skitbra vid insättning. Sen superkasst med helt bananas bieffekter. Och nu tillbaka till normalläge igen. Känner inte att de hjälper mig, men vågar inte direkt gå av dem heller pga utsättningssymptom.

Det känns som att jag blir maktlös på någor sätt. Att jag är lämnad till mitt egna öde att klara mig själv. Att de inte förstår hur skevt det är.
Och det tar på energin, och mina krafter. Lite som att springa i motvind, jag kommer frammåt lixom men det är fan så tufft.

Idag tänkte jag på vin. Men det var en flyktig tanke. Alkohol är inte en del av mig längre, och jag vill egentligen inte bjuda in den i mitt liv igen. Trots att reptilhjärnan drar fram falska försköningar på hur ”myyyyyyysiiiiigt” det är med ett glas vin. Det är ju inte det, inte ens lite.

Rökningen är jag lite mer liberal med. Kanske för att jag inte är beroende längre. Det är la dumt i huvudet att ens röka någongång ibland. Nu har jag ett paket som jag köpte i helgen kvar hemma. Och kanske ljuger jag för mig själv när jag tror att de ska hjälpa till mot något. Men jag vet att de utsöndrar en jävla massa dopamin i början också, innan man blir beroende. Sen är det bara ett jävla rökande för att undvika abstinensen som de framkallar.

Jag gör så gott jag kan med det jag har. Och jag är glad över att jag har så mycket bra i mitt liv. Idag insåg jag hur skönt det är att ha varmt rinnande vatten när det är så kallt ute. Men det är så lätt, så jävla lätt, att hamna i negativa tankar kring hur resten av livet och min verklighet ser ut just nu. Och då landar jag ingen där maktlösa känslan igen.

Jag vet att det kommer bli bättre. För det måste bli bättre.
Och jag gör fan allt i min makt för att det ska bli så, även i motvind (i hurricanstyrka ?). Men jag är trött.
Insåg för någon dag sedan att jag har kämpat och varit ledsen i ett år snart. (Fast för ett år sedan drack jag nog nästan varje dag och jobbade heltid, sov knappt och grät på jobbtoaletten på lunchrasterna. Så det är faktiskt bättre nu, än vad det var då.)

Det finns nog någon mening med detta också.
Fridens ?

Är bra att vara ?? Jag vill skicka positiva tankar tillbaks till dej. Och Grattis till alla dina vita dagar! ? Kram

Jag förstår precis hur du mår, har varit där fler gånger än jag kan minnas. Själv fick jag Campral utskrivet. Tyckar det fungerar över förväntan, för mig har det faktiskt tagit bort suget.

Hoppas du orkar kämpa på.

Hej Halihalo!

Vill bara titta in och saga några ord.

Du beskriver självhat och skam, det är smärtsamt att känna och tänka så om sig själv. Vad tanker du kan hjälpa dig att må lite mindre dåligt just nu när det kommer till dessa tankar och känslor? Bra att du skriver och berättar hur du har det just nu.

Att tänka att man är misslyckad eller känna sig arg på sig själv vid snedsteg i en livsstilsförändring som denna kan nog de flesta känna igen sig i, samtidigt ska man inte behöva må såhär dåligt.

Det är verkligen tydligt att du inte vill att alkoholen ska få den plats den tidigare haft i ditt liv. Du tar steg för steg framåt i din förändring och får flera insikter längs vägen. Du känner det nu som att du är på dag två, utifrån ser det ut som du kommit betydligt längre än så.

Allt det du hiintills gjort är fortfarande gjort. Det är erfarenheter av att klara av de steg du tagit och din envishet och målmedvetenhet hjälper dig att ta dig vidare härifrån även om det just nu känns förjäkligt.

Du ser tillbaka på det som nyligen hänt, reflekterar kring det, skriver och berättar öppet här. Du har tagit det på allvar men borstar av byxorna, reser dig upp och gårvidare framåt nu.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej och välkommen!

Klart vi lyssnar och stöttar. Du har kommit helt rätt..
Stort lycka till!

//John

Vill uppdatera din tråd då du gav mig en klok puff och jag vill hitta dig igen?
Kram???

Hej Nino och välkommen till forumet!

Du har hittat hit då du som du skriver just nu känner många tunga känslor. Du tänker att du har förstört allt, har skuld , skam, hjärtesorg och känner dig apatiskt och värdelös. Jättetunga känslor och tankar att bära.

Du har trots allt du är i just nu valt att skriva här och fortsätta i din förändringsprocess med alkoholen.

Sedan några år tillbaka har du druckit lite oftare än du egentligen vill. Sedan i somras har det eskalerat ytterligare. Du ringar in att alkoholen kommit in som en slags självmedicinering i brist på andra fungerande val just där och då. (du testade medicin men som då inte fungerade).

Såhär vill du inte ha det utan du vill hitta andra sätt att ta hand om dig själv, ditt mående på.

Just nu är du i en tuff situation där din partner lämnat dig på grund av alkoholen. Du har inte gett upp i din förändring och detta var ett snedtramp för dig. Du vet att du vill ha det annorlunda med alkoholen, men det var svårt att bevisa det för din partner.

Att gå igenom sådant kan ta tid, ibland kan man behöva stöd och som du själv skrev att du tänker att alkoholen kanske kommit in för självmedicinering, hur ser ditt stöd ut just nu runt om dig? Vänner, bekanta, kollegor eller professionellt?

Vet inte om det är något du vill men så du vet att det finns, en stödtelefon för enstaka samtal om man är i någon form av kris eller mår psykiskt dåligt. (kostnadsfritt, anonymt)

Nationella hjälplinjen 0771-22 00 60
https://www.1177.se/Stockholm/Om-1177/Om-Hjalplinjen/

Fortsätt såklart skriva och läsa här på forumet!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har kommit helt rätt Tommy. Vi lyssnar, pratar och stöttar.

Tror på dej !

Styrkekramar ?

Har läst igenom denna tråd och vill bara hoppa in och säga några ord. Du har varit här på forumet till och från en längre tid. Delat med dig på ett ärligt och öppet sätt hur det är för dig. Du har minst sagt gått igenom en hel del tuffa situationer i ditt liv. Din historia, det du varit med om och hur du formulerar dig väcker omsorg.

Du har flera som följer dig, peppar och stöttar längs vägen och som säkert själva blir hjälpta i sin förändring av att ta del av det du skriver. Verkligen fint att du delar med dig.

Du är insiktsfull och medveten kring de val du gör i olika situationer och när det gäller alkoholen. Som du själv skriver tidigare i tråden kan du se att alkoholen är kopplad till att du mår sämre på många vis, tappar livslusten, kan skada dig själv och har utsatt dig för risker som du annars inte gjort.

Även då du ser att du gjort ett val du inte är nöjd med reflekterar du öppet kring vad som hände, sätter ord på det och tydliggör hur dubbelt det kan vara. Att stanna upp och titta på det som hänt är att verkligen ta sin förändring på allvar och tillåta sig själv att göra det fast det inte är enkelt. Minst sagt bra gjort.

När det kommer till din förändring kring alkoholen och rökningen (!) är det väldigt imponerande steg du tagit. Du har gått igenom en stor förändring och även då du halkat till har du snabbt varit igång igen, målmedvetet och tydligt att det kommer från en stark inre motivation. Den motivationen verkar bygga på dina värderingar och din självbild, hur du vill vara och det är en stark drivkraft. Du nämner återkommande att du trivs bättre med dig själv när du inte dricker på det sätt du gjort tidigare och när du väljer att ta hand om dig själv ”som om du vore din bästa vän”.

Ditt mående har gått upp och ned och på senaste har du börjat må sämre. Du har förmågan att räcka ut handen efter hjälp och även ta emot den. Även om du flera gånger kanske inte helt trott att hjälpen är rätt för dig har du testat (ex mediciner, AA mm).

Jättebra att du ligger i, det är oftast svårt att hitta rätt och man behöver oftast försöka många gånger innan man hittar rätt. Ibland kan självaste hjälpen vara ”fel” eller så är det ”fel i tiden”. Oavsett så fortsätter du, steg för steg.

Du har haft visst stöd och hjälp runt dig om jag förstått dig rätt, nu när du mått sämre har du sökt hjälp på nytt inom psykiatrin. Hoppas du kommer få den hjälp du känner att du behöver just nu och klokt att du uttrycker hur du mår för dem. Du tar verkligen ansvar för din hälsa och ditt mående.

Hur går det för dig med alkoholen nu? Det du tidigare berättade om som hjälpte dig att det gått såhär bra med den verkar vara en del rutiner, sova och äta bra, ta hand om dig, jobbade rent tankemässigt med att skjuta på beslutet att handla om det dök upp ett sug och kanske var det också att skriva här.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anghörigstödet

glasögon behövs det ingen a, för man blir snurrig ändå ?

Vi kämpar på och räknar våra vita dagar. Jag hoppas vi tillsammans kan se till att de vita dagar blir de bästa dagarna i våra liv.

Hejsan studenten
Läser dina inlägg, vill att du ska veta att jag tänker på dig!
Skickar över en Virituell kram fylld med livskraft, värme och positiva energier.
Kram