Senaste kommentarerna i forumet

Dra mig undan eller verkligen prata med någon som har tiden att lyssna.
Känns lite som om jag går igenom en kris.
Låter allt bara vara och tar en promenad?
Agerar inte på känslan, motar inte bort den utan den får bara vara.

jag hittade hit till Alkoholhjälpens forum. Då befann jag mig i ett osynligt inre kaos och levde i ett konstant sökande efter en lösning på mitt liv. Och på mannens alkoholmissbruk. Jag läste här flera gånger dagligen, och lika ofta kollade jag bostadsmarknaden i hopp om att hitta den perfekta lägenheten. De första jag hittade som gav mig hopp var Adde och Berra, två, som jag uppfattade, vuxna män som valt nykterhet. Även Fenix fanns med som en sökande och kämpande.
Det var en obeskrivlig lättnad att upptäcka en hel (forum)värld som beskrev det jag upplevde - från båda håll. Både anhöriga och missbrukare som gav ord åt min situation som jag upplevde den. Det tog ändå rätt länge innan jag började skriva. Nu, när jag minns tillbaka vet jag att min första förhoppning var att mannen skulle hitta hjälp och stöd här. Jag berättade och visade och han skrev även ett tag, ganska långt senare. Men jag började skriva och fick mycket respons, av olika slag. En del som kändes direkt rätt, annat jag förhöll mig tveksam till. Så bra det var för mig att få vrida och vända på mina tankegångar och övertygelser.
I slutet av året nådde jag min smärtpunkt och bröt upp - rakt ut i vintern och mörkret. Gick tillbaka och vår gemensamma resa mot ett nyktert liv började. Nånstans där bytte jag forum och startade den här tråden. Förresten var det då det här forumet, Det vidare livet, kom till på begäran från några av oss som var aktiva då. Vi sökte ett ’livsforum’ för vi bytte tankar om så mycket mer än beroende och medberoende. Just nu minns jag inte ens vad min första tråd hette.... jo, ’Att vara medberoende’ hette den.
Under flera år var forumet min livlina och min läroplats. Jag har lärt så mycket här, om medberoende, men minst lika mycket om beroendets grepp och den kamp och bedrift det är att göra sig fri. Från båda.
Så många människor jag fått möta och följa här. Människor som berört mitt hjärta av vilka en del blivit mina vänner som jag har kontakt med i andra sammanhang. En alldeles särskild sorts vänner, som vet mer om mig och mitt innersta än många av de människor som hör till det vardagliga umgänget. En del av umgänget försvann också i och med att vi valde bort alkoholen. En ganska smärtsam och förvirrande upplevelse som ännu ibland kan kännas av som en tagg i hjärtat. Vi som människor var inte värda mer än så...
Nu har jag lärt och fått så otroligt mycket styrka av tolvstegsprogrammet, inte minst av slagorden, så jag kan förhålla mig enligt ’Lev och låt leva’ till dem som väljer annorlunda än jag. Jag och vi har hittat andra vänner och gemenskaper där alkohol är en icke-fråga. Nyligen tillbringade vi tre dygn i samvaro med många människor. Mycket av både skratt och djupa samtal utan att det förekom en enda droppe alkohol. På hemvägen drack några vin på flygplatsen men ingen uppmärksammade varken det eller dem som valde annat,
Jag är så innerligt tacksam över livet idag. Kvar i samma hus med samma man men med många andra förändringar i livet. Allt, tror jag, till det bättre. Jag har forumet och de människor jag mött och delat liv med här att tacka för så mycket. Jag kan inte låta bli att nämna Carina, som nu finns här, men som jag tidigt hittade i bloggen för anhöriga & medberoende. Det var hon som gav mig bilden över vad jag har makt över - och inte. Den bilden gav mig så mycket styrka och uthållighet. Inte minst gav mig den mitt mantra, ’det är möjligt att ta makten över sitt eget liv’.

Jag skriver sällan här numera. Jag har nya gemenskaper och sammanhang både på nätet och i levande livet. Men jag tittar in och läser emellanåt och känner igen mina gamla polare Adde, Berra och santorini. En del av de nyare här är också mitt hjärta nära.
Med varmt Tack och önskan om allt gott till dig som läste ❤️??/ mt

svar eller rättare sagt reflexioner jag fick av sigges inlägg:

Dina tankar om självkänsla
Väckte en del tankar i mig också.
Jag har ju (förstås) också dålig självkänsla
Trots att jag till det yttre ser ut att må bra/leva ett bra liv osv så har jag den där, där inne som säger något annat.
Jantelagen är förhärskande.

Men sen så häver jag mig upp och förbi den och öser på,ibland alldeles för mycket.
Ödmjukheten och respekten för andra kan få vika undan för att jag ska få gotta mig i den falska självbild jag lyckas måla upp.

Sen så kommer då insikten i att sån här är ju inte jag?
Jag vill ju kunna vara närvarande i mitt jag med ibland bristande självkänsla,ibland lite högmod och ändå få duga.
Slippa sträva så hemskt för att tycka att jag duger.

Jättesvår balans och även jag som medberoende är ju i grunden en beroendepersonlighet.
Behöver andras misslyckande för att jag själv ska få gå igång och hjälpa och stötta de som jag har bestämt behöver det?

Istället för att där och då titta inåt.
Ullabulla,vem ska du nu laga och i vilket syfte och varför?

Hur mår du just nu och varför vill du tvångsmässigt hjälpa den här personen som inte ens bett om det.
Det är den frågan jag vill undvika,utan ger mig själv kicken i att få vara behjälplig och lite idealiserad.
För jag själv i egen hög person duger ju inte.

Förlåt att jag kapade din tråd,men just nu och idag hjälpte du mig till den här nygamla insikten som behövde vädras en gång till tydligen.
Du behövs här inne sigge,nykter eller inte :-)

Just idag är jag stark men kanske inte i morgon..

Allt känns enkelt när han finns. Det behöver inte gå ut på något mer än hans röst, hans fingrar, samtalet som motbevisar rymdens tomhet. Tänk om jag kan vara den jag blir när jag ser mig själv genom hans ögon.
Tre veckor nykter.
Snälla universum och allt som existerar, låt mig hålla i honom, ovanför ytan, hjälp mig att aldrig mer dra med honom ner.

Kör en snabbräd nu fram till slutet av oktober ?

Kör en snabbräd nu fram till slutet av oktober ?

Sättta ramar för hur jag vill ha det gjordes igår. Ovant och obekvämt med nödvändigt.

Känner igen mig mycket i ditt liv..Hur man älskar någon som gör så dåliga val..Hur en person kan vara som två olika personer. Hur man avskyr den fulla illaluktande, sluddrande människan, och däremellan älskar den snygga, väldoftande mannen/pappan till sina barn..Det verkar som om att när partnern förstår allvaret i att hen mister familjen på riktigt, kan en vändning komma..Eller så tar det ännu längre tid, eller så sjunker personen bara ännu djupare in i sitt missbruk..Vilken väg det blir, vet vi inte..Kanske inte personen med missbruket vet det heller. Det enda vi kan göra är att må så bra som möjligt själva..Och se till eventuella barns bästa..Jag önskar dig allt gott..Du är stark, duktig och en suverän mamma..Glöm aldrig det?Kram..

Lång promenad, vovven börjar bli trött på mig. Ökat hans matdos. Bootcamp för honom ?

Var på jobbet och dealat till mig lite nya arbetsuppgifter och nya arbetstider. Bra skit.

Gymmade på ett nytt ställe och lyxade till middagen med inlagda stora gurkor. Fett gott.

Känner mig ganska trygg i mig själv. Börjar komma tillbaka till känslan jag hade i somras, jag ska nog vara singel nu ett tag. Funderar på att sätta det som mål till nästa år. Bara lägga fokus på mig och träning och kost och välmående och jobb och vänner. I dont know, men det känns typ rätt ?
Får la försöka glida ifrån gamerboi lite. Vill inte att det blir som med Elvis. Well Well!
Var faktiskt kul på jobbet idag.
En helt vanlig Svenson dag i guess ?‍♀️

Fridens ?

På jobbet är en enorm trigger för mig att vilja dricka. Försöker alla sätt att minimera den stressen. Men i mitt yrke krävs det att jag lyssnar intensivt på det som sägs och det fungerar fint men... när folk ältar fram och tillbaka samt kvinnor som pratar i munnen nå väl men med för den delen.. blir jag matt och vill fly.
Jag gör dock inte det.
Jag tränar! Kanske ska prova säga i från med?
En annan trigger är när kärleken dricker vin nästan varje dag bredvid mig i soffan.. lev och låt leva finns ett utryck men himla vad tufft.. vinflaskan i mitt kök...
Till helgen en månad vit??

Så idag startade jag om jobbförsök nr 2, oh yes!
Chefen hade glömt att informera kollegor att jag skulle komma idag. Så de blev förvånade när jag visade mitt fejs :) sen hade chefen glömt att jag skulle komma så hon var i en annan stad. ?‍♀️? noll koll, som vanligt. Letade reda på mina grejer som nu låg i en flyttlåda och stationerade mig. Vi har flyttat på kontoret, så nu har jag äntligen fönster där man kan se dagsljus. Lyx!
Tog mig igenom mailen och såg att jag blivit Headhuntad till två andra företag. Ganska kul ändå. :)

Tilllät en annan tjome som tjatat i typ ett år om att få köpa skor till mig, faktiskt köpa skor till mig. Behöver nya höstskor, så det var ju bra. Varit lite orolig för att frysa om fötterna. Men nu ligger de på väg hem till mig med posten.
Han är nöjd, jag är nöjd. Finns fan människor till allt hör i världen.
I övrigt inget nytt på taket.
Kunde inte sova i natt, så börjar bli trött nu. Hoppas på sömn i natt istället.

Gick långpromenix med vovven i mörkret. Börjar bli ruggit ute nu. Kanske ska jag låta honom få köpa en ny vinterjacka till mig oxå. ?‍♀️?‍♀️
Eller betala min hyra och räkningar!(Skämt). Ifs hade ju det varit riktigt förnedrande för honom när jag tänker efter... han kanske faktiskt , hade gillat det. Oh Well ?‍♀️
( förtydligande, detta har noll med sex att göra. Inte ens träffat honom, bara hans sambo. Han är strikt moneyslave, dvs tycker om när andra använder hans pengar. Thats it. Till och med lättare än gubben som jag och väninnan träffade??‍♀️)

Är fortfarande snorfattig. Orimligt är vad hela detta systemet med sjuksrivning är.
Måste ju ha gått fel någonstans.
Jag vill verkligen inte låna pengar. Ingen lyxfällan för mig. Så alternativa vägar it is! (Sorry för wajn, men det mest aktuella i min hjärna just nu)

Såg i appen att det var 4 månader och 3 dagar sedan mitt beslut kring alkohol. Klappar mig själv på axeln.

Fridens ?

Det blev en super dag ändå! Efter en knackig morgon fick jag massa energi och har jobbat och fixat en massa. Kändes bara lite jobbigt när maken drack en öl innan maten, men jag tog ett glas kall Loka Crush istället. Viktigt att ha ett substitut. Känner mig positiv och glad! Sitter nu med te och macka och pluggar min språkkurs, alldeles klar och närvarande - precis som jag vill vara! Buenos noches mis amigos!

Två veckor sedan jag snubblade.
Besökt djupaste ångesthålen senaste dagarna. Ägnat mig åt alla möjliga knäppa destruktiva beteenden, men inte druckit.
Börjar känna av ordentligt sug, märker att hjärnan börjar trixa och förhandla - jag kan dricka bara när jag är själv, jag kan stänga av mobilen så jag inte gör nåt dumt, jag kan dricka bara några folköl mitt i natten för att jobba bättre, tjat tjat tjat tjat.
Imorgon möte igen, tänker att det blir en bra påminnelse om vad det är jag håller på med.

Helgen är över och det känns som jag upplevt precis alla känslor som man kan: jätteglad och superpepp, ledsen och deppig, trött och pigg - allt i en enda sörja hit och dit. Tror en del av deppigheten, kanske en rätt stor del, har att göra med att jag också är förkyld och lite energilös. Har tänkt mycket på alkohol, jobbigt att hela tiden göra det! Eller vad tycker ni? När man dricker så tänker man på det för att få tillfälligheter att dricka, när man inte dricker så tänker man på att man inte dricker. Är så TRÖTT på att tänka på alkohol, blir det bättre eller? Det som blivit supertydligt för mig under helgen är att jag brukar dricka alkohol för att bli glad när jag är lite deppig. Trodde jag mest drack för avslappning, men nej nej nej. Det är för att bli på bra humör, sluta oroa mig. Ha det lite "festligt". Hur gör man för att få den känslan utan alkohol?
Känslostormen fortsätter även idag: Är superglad för att jag har varit utan alkohol EN HEL VECKA! Känns fantastiskt, har inte hänt på 2 år sedan min son föddes. Och samtidigt känns det "jaha, och nu då, vad händer nu?" Och svaret är: INGET HÄNDER. Jag måste bara fortsätta kämpa. Men jag påminner mig om och om igen att jag vill bli den jag vill vara: jag vill vara stolt över mig själv. Jag vill vara en nykter närvarande person som upplever livet till fullo. Och jag vill vara en glad stark person som klarar att leva utan att behöver dämpa min oro med olika substanser. Och jag vill vara en bra mamma.
Nåväl, nu fortsätter veckan, heja alla oss som är starka nog att följa vårt hjärta!

Tack för du delar med dig av hur det går, du inspirerar när du sätter ord på hur det kändes att ha en alkoholfri helg! Du är beslutsam nu och skriva här är något som verkar hjälpa dig. Fortsätt gärna berätta här på forumet hur det går!

varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sol ute,sol inne - sol i sinne ?

Verkar som det var nåt i luften i helgen, eller kanske i kaffet... många omkring mej som mådde risigt eller fick negativa besked. Var telefonväxel igår för mina kära vänner.

Nåväl - kan vi damma av oss, sluta gråta, bryta ihop och gå vidare nu ?

Ibland undrar jag om jag är immun mot smärta eftersom jag hade så ont så länge ? Och så plötsligt hugger det till i ärret på ryggen där de tog höftben för att återskapa delar av ryggraden.. Vädret ?

Jag mår bra. Så jag kan vara stark åt andra. Payback time ?

Styrkekramar ?

Hej Rosa-vina! omtänksamt av dig att leta fram och lägga in en länk. Tyvärr innehöll den försäljning av en bok och därför redigerade vi bort länken.
Hoppas du förstår, fortsätt såklart gärna skriva och läsa här!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

aminosyror är proteiner, så de görs inuti cellerna.

Kram,

Nurture

och allt jag längtar efter är ett glas vin.
Men jag vet att det inte kommer att göra något bättre alls.
Hade en underbar morgon som följdes av ett väldigt jobbigt besked, och även om det som kunde inneburit katastrof, slutade lyckligt, är jag helt slut. Möjligheterna för katastrof tog musten ur mig.
Men imorgon är en ny dag, och ännu en nykter dag.

Börjar jobba i mörrn igen. Mår bra :)
Långpromenixisar med vovven, utgång med le gang, presenterat gamerboi för vänner och sjukt roliga dygn summerar helgen.

Mår bättre överlag igen. Jätteskönt. Verkligen jötteskönt.

Fridens?

Med mycket innehåll av det jag uppskattar.
Mer ork än vanligt! Hittar nya intressen som plötsligt får ta mer plats!
Sover bättre och är lugnare i sinnet om än mer påstridig med vad mina behov är!
Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag står ut med verkligheten och till och med njuter lite?
Helvita vackra dagar som helger och tycker inte det minsta synd om mig har tagit mig förbi det.

Jag är alltmer sällan här inne på forum men råkade nu få syn på dina senaste inlägg. Och så såg jag att MM skrev att ’er kärlek är grundad, det märks’. Det högg till i mig, liksom när du skrev om er historia som du inte kan gå in på pga anonymiteten. Det gjorde ont att läsa och påminnas om att ungefär där har jag varit. Inte så illa dock, det nådde sin vändpunkt tidigare. Jag nådde min smärtpunkt en kväll, packade det mest nödvändiga och gick praktiskt taget rakt ut. Har ältat dettta, och återkomsten, här på forum. För jag gick tillbaka efter hans löfte att sluta, och det höll efter en något knackig start. Idag är han helt nykter sen mer än sex år tillbaka. Jag har jobbat mycket med mig själv inom Alanon och Vuxna barn. Förstod så småningom att min del i vår osunda, om än på många sätt goda relation, hade rötter i min barndom. Vår relation idag är ärligare och rakare än nånsin. Och bättre, på ett annat sätt än förr.
Jag skriver om mig och mittt nu. Det jag vill, är att önska dig och er kraft till en vändning. Jag hoppas ni hittar en ingång som kan visa vägar ut. Allt gott ... och jag kan inte låta bli att sluta med det som blev mitt mantra: det är möjligt att ta makten i sitt eget liv❣️? Kram och styrka / mt

Hej Vinäger!

Toppen att det funkar.. Funderar lite på vad som orsakar bristen..?
Vilket organ producerar L-G.?
Ska kolla runt lite.
315 av 365 är väldigt bra.. Var stolt.. :-)

Kram vännen

John

Ditt inlägg gör mig både ledsen och glad. Glad och varm för att du mår bra, men ledsen att familjen, gruppen - flocken, inte mår bra.
Kan det vara så att din man dricker mer nu när du är nykter? Att han vet och känner att du tar hand om barnen och därmed kan "koppla av" och dricka?
Er kärlek är grundad, det märks.

Men för att inte hamna i ett djupt medberoende, kan du ta hjälp av någon?
Kan det gå att räta upp innan det är ett slagfält?
Han dricker, du tar allt ansvar, känner dig förmodligen ensam i din relation.

Det kommer ju antagligen inte bli bättre av sig själv, tyvärr.
Fundera på hur du vill att ditt liv ska se ut. Om en vecka, om en månad, ett år, om 10 år.
Utgå ifrån det.

Om man ser att ni är på 2 olika vägar just nu så kanske ändå sluthållplatsen är gemensam?

av att leva parallellt i samma hus är tung. Jag kan tycka synd om min man när han ,som du skriver, sitter och dricker men har varken roligt eller mår bra. Om jag då bjuder in och försöker nonchalera att han druckit ,sätter mej och tittar på tv med honom t.ex. då kan man ge sej f-n på att något elakt kryper ur honom och jag går. Det är som om de måste straffa sej själva men ska absolut inte erkänna det.