Senaste kommentarerna i forumet

God morgon god morgon.

Min man kom hem kl 4. Kräktes och ropade på mig. Klockan 7 kunde jag lägga mig en stund igen innan barnen hann vakna. Mitt huvud värker. Han har kräkts på en matta som jag lade i köket igår. Den måste ju kastas... Egentligen borde jag lagt mig och struntat i honom men då skulle han börjat bråka. Och jag ville absolut inte att barnen skulle vakna och se honom i det där skicket. Så här illa däran har han inte varit sedan vi separerade ett tag.

Är det här hans botten?? Eller kan en människa behöva sjunka lägre innan han ändrar sig?

Det tar emot att skriva det här inlägget. En del av mig vill låtsas att allt är bra. Men det är ju lögn. Det är inte bra.

Jag och barnen ska alldeles snart åka iväg. Önskar jag kunde spendera några timmar i soffan men snart känns det kanske okej att gå ut.

Min man har varit sjukskriven i en vecka och jag kan säga att det var inte bra. Han djupdök in i ett dryckesmönster man bara kan ha om man inte har nånstans att gå på dagarna. Vilken skillnad... hade jag varit sjukskriven av samma anledning som han så hade hemmet varit skinande, tvätten tvättad och vikt, god mat hade stått på bordet och barnen hade fått göra något kul. Men han har istället ägnat veckan åt rent och skärt förfall.

Jag har träningvärk i kroppen efter min springtur. Huvudvärk ja men jag mår ju bra i alla fall. Min man kommer absolut att sova hela dagen. Jag kommer inte så mycket som att hämta ett glas vatten åt honom.

När vi kommer hem tänker jag leva som om han inte var hemma. Hög musik och dammsugning står på mitt schema sedan innan och det tänker jag inte ändra för att han mår illa.

Hoppas ni andra haft en trevligare natt.

Heja alla som orkar ta den nyktra vägen. Och heja alla som försöker. Och alla som förstår bättre än att såra och fördärva.

Vaknade 05.30 pigg och utvilad. Höll mig till kolsyrat vatten igår kväll. Har kör frun till jobbet nu på morgonen. Själv ska jag åka en vända till återvinningen och bahaus.

Och som du skriver finns det ju många individuella mönster!
Lätt att glömma det?
Hetsdrickande kan jag känna igen.

”För er som bestämt er för att bli den ni vill vara”
Precis så är det och kan ju vara.
Hoppingivande och inspirerande! Tack!
Detta ska jag fundera mer i kring!
Kram!

I dag är jag uppe tidigt!
Inte för att jag är bakis och måste springa på toa hela tiden, utan för att jag har en hel dag av naturupplevelser framför mig.
Jag njuter så!
Nykter dag nr 7 efter omstart nr 14..
Skam den som ger sig!

Idag kom tankar jag nog inte haft på ett par år minst.

Det var ett speciellt väder ute. Som påminner mig om andra tider. När vi grillade och drack vin. Jag och min man försökte hitta tillbaka till oss som par efter att fått två barn tätt. Det var på det där mysiga sättet. Jag kände mig väldigt lycklig och fri. Men det där övergick ju till något annat med tiden och när jag drack sedan ville jag göra det utan honom... för att slippa bråk.

Men idag tänkte jag på den där tiden innan. När vi hade det trevligt och roligt och framförallt måttfullt. Min man drack mycket i förrgår och nu idag igen. Det var plötsligt så jävla sorgligt att inse att han är som fast i tiden. Medan jag är nån helt annanstans och har gått igenom en stor inre resa, utan att han förstått det? Han har inte kommit nånstans. Och så kände jag plötsligt en sorg över våra förlorade mysiga kvällar. Alltså jag vet ju sanningen men känslan kom ändå. Kanske för att jag fick en sådan stark känsla av att vi är på olika stigar i livet.

Pga anonymiteten kan jag ju inte skriva så mycket men jag kan i alla fall säga att vi har gått igenom mycket tillsammans. Alltså positiva saker. Vi har en historia bakom oss som skulle kunna bli en bok eller en film. Vi har vandrat sida vid sida sedan jag var tonåring. Vi har gjort så mycket och varit med om så mycket. Att inse att vi lever så olika liv under samma tak är förkrossande. Han satt i soffan ikväll och drack öl. Jag sitter aldrig i samma rum som honom när han dricker men ibland går jag in dit i nåt ärende ungefär. Idag såg jag att han såg trött ut och det syntes att han inte ens hade kul. Men där satt han flera timmar ensam medan jag och barnen gjorde massa saker som en familj. Sedan gick han ut. Och jag kan pusta ut för då vet jag att jag slipper vara med honom när han druckit. Hoppas han inte stör mig när han kommer hem inatt.

Jag ser ju i hans ögon att nåt inte är bra.

Jag såg filmen A star is born med Lady Gaga och Bradley Cooper för någon vecka sedan på bio. Bradleys karaktär är ju alkoholiserad. Och i filmen väldigt sympatisk. Men jag kände verkligen att jag vet hur det är att leva med någon som dricker. Och det finns inget romantiskt med det... det är inte en vacker saga att man som partner gör allt för den som dricker. Jag kan faktiskt tänka mig att det satt många i biosalongen som skulle vilja rädda honom och vara den som får honom att må bra osv. Men de har ingen erfarenhet. Det finns inget romantiskt med alkoholism eller att vara anhörig till någon som dricker. Tvärtom kan jag inte tänka mig något mer oromantiskt.

Jag stack ut och sprang idag på sena eftermiddagen. Jag kände mig så stolt. faktiskt. Jag klarar mig! Jag dricker inte och jag mår bra så och jag står för det.

Känslan jag fick angående min man idag är en känsla jag gissar förstör för många andra som försöker sluta dricka men har en partner som dricker. Att man tycker att man gör det tråkigt för den som vill dricka och sådär. Jag har ju aldrig nånsin känt så tidigare. Tvärtom.. jag har aldrig tyckt att jag gör min man nån otjänst. Men idag kände jag nåt... Men samtidigt skulle han aldrig fråga mig om jag vill dricka. Jag vet att han är stolt över mig. Och antagen glad åt att barnen har en nykter mamma. Och jag vet att jag är hans förebild i detta. Men ja... inget ändras ju. Hur många år kan det pågå innan man glider ifrån varandra så mycket att det är kört för alltid. Det kändes helt absurt idag att vi lever så olika och har helt olika moraliska kompass i livet. Vi värdesätter helt olika saker (inte i teorin men i praktiken och det är det som räknas tycker jag). Hans önskan är att leva mer som jag gör. Men jag lever nästan som hans motsats....!!

Hmm känns konstigt att skriva sånt här. Om någon jag älskar. Och bryr mig om. Men det är tärande det här. Samma visa år efter år.

Alla ni som är i början av er nykterhet; på riktigt nu, ge inte upp. För man måste ta sig igenom många månader innan man förstår hur alkoholen har sabbat hjärnan och känslorna. Kasta inte bort de nyktra dagarna ni har utan försök samla fler. Låt inte alkoholen ta hela ert liv. Det är bara sånt slöseri. Önskar så mycket att min man fick prova känna hur det känns i mig nu... om han visste hur BRA det är att vara nykter länge och fick ett smakprov på det skulle han sluta direkt tror jag. Jag tror alla skulle sluta om de fick känna hur det är att vara helt nykter. Jämfört med mig som drack är livet 1000 procent bättre. TROTS problem och bekymmer så mår jag oftast bra. Jag som såg mig själv som en ångestfylld person förr... jag trodde det var min personlighet liksom men det var det ju inte. Det var bara alkoholen. Nu kan jag vara vemodig och sånt ibland men förr var det bara ångest nästan varenda dag.

Nu har jag hoppat hit och dit mellan ämnen tror jag. Ibland är det rörigt att skriva ner saker när man tänker många tankar samtidigt.

Godnatt allihop och njut av en vit natt och vit och pigg morgondag ❤

skarpt...i din otillräcklinghet ger du hopp till oss som kämpar.

Ångest igen, sliter sönder hjärnan, herre helvetes jävla kuksatan varför kan det aldrig bli tyst där uppe.
Hade sån jävla lust att stänga av det med lite a, bara några folköl, det kan jag ju (NEJDETKANJAGINTE)-
Men jag gick inte till affären. Jag hade en starkare röst som målade upp en bild av personen jag vill vara. Okej. En sekund i taget, andas genom ångesten, acceptera tjatet i skallen, sätta igång middagen, drömma om kärleken.
Hoppas ni andra också tar er genom helgen.

.

Skulle gärna läsa din teori om olika typer av alkoholism! Du får mer än gärna skriva en lång text!?. Du skriver alltid så tänkvärda inlägg. Och kloka! Tack för det.....

Du är en favorit bland skribenter.. Skitbra nick. :-)
Finns lite grejer med F-skatt som kan röra till det. Var försiktig. Om du samtidigt har inkomst av tjänst
kan det bli lite problemo..
Ett förslag är då istället att bolagisera . Ta in allt i ett bolag.
Bolaget tar risken. men din arbetsgivare måste vara med på att du fortsatt fakturerar istället för att uppbära lön.
Fiskalen vill inget annat än att ta den lätta vägen och beskatta fullt ut.
Viktigt: kontakta någon som är insatt så att du inte får konsekvenser.
Du skriver tokbra och ger inspiration :-)

//John

Med intensivt vardagsdrickande menar jag inte att det skulle vara mindre allvarligt eller underskatta svårighetsgraden. Mer dryckesval och dryckessätt och om det är hetsdrickande eller vanliga klunkar, äh du fattar

Finns säkert mellanvarianter och alla möjliga individuella mönster. Om jag inte minns fel om hur det sett ut för din del tänker jag att ditt mönster kan vara periodiskt och sättet att dricka i perioderna mer liknar intensivt vardagsdrickande. Typ mest jämn berusning som kan ’balla ur’ då och då under själva perioden. Alltså inte lika brant utförslöpa som mitt eget (rätta mig om jag har fel) eller att hälla i ren sprit på kort tid som jag har.
Tror att det kan utvecklas mot periodiskt hårdsupande om man fortsätter dock.
Har lite andra teorier om olika typer av alkoholism också, men det blir mycket text ?

Hej.
Bra att du så snabbt går tillbaka till en vit dag. Bio på fyllan är ju trots allt något av det mest meningslösa som finns :)
Så då har vi vår hatade o älskade alkohol. Can’t live with or without it. Ett jäkla moment 22. Hoppas du och frun får en bra kväll.

Igår bestämde jag mig för att köpa hem öl och vin enligt mitt gamla mönster. Jag ville nog testa mig själv lite grann. Fick väldigt mycket gjort både ute och inne med några öl i kroppen. När det var totalt slut på energi i kroppen öppna jag vinflaskan och satte mig i köket. Vaknade på en köksstol några timmar senare. Förflyttningen till sängen gick bra. Nu ligger jag här och reflekterar över mitt beteende och funderar om gårdagens fylla. Var den värd sitt pris? Nja inte riktigt skulle nog egentligen inte jobbat så mycket hör hemma efter jobbet. Måste lyssna bättre på min kropp och själ. Idag fortsätter jag på den nyktra vägen. Frun och jag ska gå på bio ikväll.

##redigerat##
Vinäger, du är helt rätt ute att L-glutamin kan göra stor skillnad i kampen mot nykterher.

Tack för kramen , den mottas tacksamt .
Så bra jobbat med alla vita dagar du haft under detta året !
Undrar oxå var du köper L- glutamin ?
Låter som en dundermedicin.
Så underbart att få goda med barnbarn ❤️
Kram tillbaks

Bland det värsta och bästa jag vet. Som en kamp, vinna eller förlora. Kampen pågår i några minuter men känns som en vecka.
Vilken resa att göra med sig själv. 40 år och håller på att lära känna mig själv.

Är jag en klassisk periodare. Uppehåll på 1-2 månader sedan rätt ner och det med full kraft. Sedan kravlar jag mig upp och med livet som insats helt nykter igen Sean börjar jag om. Tack för att du lyfter de olika begreppen.
Kanske åter en nyckel för mig att ta med på denna väg vi alla vandrar.

Kommer som ett brev på posten så som det ska vara när hösten anländer. Träden tappar sina löv och går in i vila, varför skulle det vara annorlunda för oss?

...så småningom hittar du andra sätt att ha kul, kanske också med andra människor.
Du kommer att få tillbaka energi som tidigare gick åt att bota bakfylla.
Du kanske upptäcker sidor hos vänner som är nya för dig?

Själv tycker jag det är enormt trist att gå på krogen och dricka läskeblask. Så det har jag slutat med. Istället njuter jag av lördagar o söndagars tidiga morgnar, då jag antingen bara ligger och läser, eller ger mig ut i skogen, bars för att jag kan, och för att jag mår så bra!

Vad säger din fru?
Kanske kan hon stötta dig, så ni gör saker tillsammans?

Att bara komma ut, andas frisk luft och lyssna på ingenting är helt fantastiskt, men det är vad jag tycker.. Du kan prova ju, om du vill. Kanske funkar det för dig, kanske behlver du något annat?
Men testa, om du orkar!
Din grej väntar där ute, och någon dag kommer du att känna dig glad över att vara nykter, för då kan du göra det där andra, som du inte hade gjort annars.
Och om det deppiga inte går över, varför inte träffa en läkare? Du kan ju behöva hjälp, och det är varken farligt eller fel.
Lycka till! Jag tror på dig.

Jag sa upp mig från mitt jobb i förrgår.
Efter en känslomässigt galen vecka.
Pendlande mellan sorg, ilska, rädsla, högmod, förvirring, upprymdhet (lite spännande att hoppa utan fallskärm, typ)
Nådde stressgränsen ett tag. Kände att jag förlorade greppet om tillvaron.
Självklart dyker tanken på en rejäl bläcka upp. Tanken är inte laddad, utan bara en signal om att livet är svårt just nu och att jag tvivlar på min existens, tvivlar på att jag klarar vara kvar som gäst i normaliteten. Vad spelar det för roll att byta arbetsplats när det är just arbetsplats som sådan, att styras, som jag inte klarar av.
Tar mig själv i handen och tröstar. Ser alla känslorna och bara är i dem. Pratar med vänner, skriver, tränar, gosar med barnen, spelar piano.
Allt detta kan göras samtidigt som världen gungar. Det är så den blir stadig igen.
Nu ska jag registrera F-skatt och planera för enskild verksamhet vid sidan om. Söker även ”vanliga” jobb. Känns skönt att ha satt ner foten.

Jag tänkte jag kunde ta ett glas vin till middagen ute, men skippar det.
Åt en fantastisk, gigantisk, jättegod sallad!
Sen en otrolig konsert och nu hemma, yr av lycka, rusig av rock och spik nykter.
Så gött.
Jag ångrar INTE att jag inte drack ikväll.
Livet är najs.
God natt

Plockboxar, ni vet de där lådorna som har hål i olika former där klossar med motsvarande form och storlek ska stoppas in. Kuber i det kvadratiska, klot i det cirkelformade och tetraeder i det trekantiga.
Klossarna är olika i form och ibland färg, men ändå kan man se att de hör ihop.
Alla kommer in i boxen på något sätt, kan man säga.
De flesta skulle säga att plockboxen som metafor beskriver en viss flexibilitet och vidsynthet då hänsyn tas till variationen i form och mångfalden av färger.
Kan så vara.
Bortsett från att det råkar bli lite fel i plockboxfabriken då och då.
Eller vid paketeringen.
Och det hamnar ett ojämt och spretigt föremål bland kuberna, kloten och tetraederna.

Om uppgiften nu är att få in alla lösa föremål i plockboxen skulle nog den målmedvetne iallafall försöka även med den spretiga avarten.
Först genom att skruva och lirka. Att pressa in den provas kanske, men är svårt, för den är lite vass i kanterna och svår att få grepp om.
Hmm. Bekymmersamt.
Beroende på hur gärna man vill ha även den udda biten i sin låda - är det inte så noga kan man ju nöja sig med variant nummer ett här nedan - finns det lite olika sätt:
1. Konstatera att det inte går att få in alla klossarna eftersom en uppenbarligen är defekt eller felpaketerad.
2. Fila bort alla kanter och ojämnheter på måndagsexemplaret. Vissa kan modifieras, andra är svårare att putsa och forma.
3. En ny öppning kan sågas, alternativt en befintlig utvidgas så den missanpassade passar.
4. Man kan förstås lyfta på locket och därmed tillåta alla möjliga former och varianter.
Äh, nummer fyra räknas inte, det är väl ingen sport, kan man ju tänka. Fusk!
Beror på nog på vad målsättningen är.
Om man uppfattat det som att bitarna ska i lådan, punkt.
Eller om man uppfattat det som att bitarna ska in i lådan på rätt sätt, nämligen genom de formade hålen.
Ett av mina barn löste hela plockboxuppgiften mycket snabbt, genom att först prova en rund bit i ett fyrkantigt hål och sedan titta en stund på hela lådan varpå han resolut öppnade locket och skyfflade in samtliga bitar.
Mamman konstaterade nöjt att den pojken är inte dum.
Han tröttnade visserligen på just den leksaken ganska fort, men det finns ju pussel och lego att leka med.

Inget av sätten är rätt eller fel. Det viktiga är att förstå att det finns mer än ett sätt att tänka. Och bestämma sig för vad man har för målsättning.

en kommentar om vad du skrev i Granits tråd: Inte många som fått diplom av sin lever ?!!
Ensamhetskänslan när man är bland andra slår till ibland, alkohol eller ej. Det är en känsla man har inom sej .... vissa gånger vill man egentligen inte, andra gånger är sällskapet fel man får inte den ” varma känslan” ... det är så många aspekter som spelar in för en bra kväll ihop med andra.Jag tror man är extra känslig när man slutat med alkohol ( vet ju när jag varit gravid t.ex hur fruktansvärt tråkigt det varit med fester) Folk blir ju ”korkade” när de dricker....
Ville egentligen bara säga att det handlar inte bara om att du slutat dricka, det handlar mycket om hur man är eller mår
Kram ?