Senaste kommentarerna i forumet

Hej alla. Och tack för all omtanke ❤❤❤

Jadu MondayMorning ❤... jag tyckte det gick att kräva att hemma hos oss ska det inte drickas. Jag var så bestämd till en början. Trodde jag. Men jag får ändå säga att det händer så sällan att det förmodligen är mer sällan än vad alkohol förekommer i familjer utan alkoholproblem. Just själva drickandet. Sedan har vi dessvärre fått uppleva en bakfull pappa och man alldeles för ofta.

Tack vinäger, jag tror jag har koll ❤. Men jag accepterar nog mer än vad de flesta skulle. Eller vad de flesta tror de skulle acceptera i alla fall. Jag tror att det är svårt för många att veta hur de själva skulle agera och hur mycket de skulle gå med på. Teori är ofta lätt men praktik är svårare. Just nu mår jag ändå bra ändå och än så länge barnen också faktiskt. De har en trygg hemmiljö och ett rikt liv. Om jag drack vet jag inte hur det skulle sett ut... antaligen bråkigt och otryggt. Eller självklart skulle det vara så.

Tack Knaskatten för dina snälla ord ❤ och Jasmine ❤ kram till Er!

Ja miss lyckad.... jag har ju tankar på framtiden förstås. Just nu är det ändå okej i vårt äktenskap (men jag har ju rätt låga krav kan man säga). Jag är tacksam över att det går att leva ihop så att jag kan vara med barnen hela tiden. Glad att inte behöva lämna dem varannan vecka. Det är det viktigaste just nu. Min man sa senast igår... "hur gör man om man vill ändra hela sitt sätt att leva? Vara mer med barnen.... lägga pengarna på vår familj istället för dåliga saker". Jag svarade bara att det tar tid med nya vanor. Man får inte ge upp så fort det känns svårt. Så nog har han tankar kring allt... men tankar räcker ju inte. Som sagt... teori är lättare än praktik. ❤

Ja Ler du har så rätt, solen och värmen helgen som varit har varit så härlig! Kramar till dig också ❤

Hoppas alla har en fin måndag. Justja jag har varit nykter i 1 år 8 månader och 5 dagar ??

Kramar!

Åsså hugger vi i och drar ... ?

Kunde varit min man som skrivit tidigare inlägg både från MM och ADHD.
Svaret han fick från psykiatrin var att han var för ” socialt kompetent” för att ha ADHD
Önskar så att han fick hjälp med sin underliggande problematik och självmedicineringen!
Stor eloge till er ?

Det vänder nu. Fler bra ovh neutrala dagar än mörker. Sömnen sitter fortfarande inte. Ska försöka börja träna i morgon. Trotts att förkylningen inte släppt riktigt ännu. Tror jag går in på vecka 10 som förkyld. Hur är det ens möjligt? Anyhow.

Var ut igår och drack faktiskt öl. Blev en helkväll med utgång och idag är jag väldigt bakfull. Kan inte minnas att jag brukade må såhär dagen efter en utgång. Så vovven och jag har slumrat hela dagen.
Känns okej. Valde det aktivt.

Nu blir det mer film.
Fridens ?

Men eftersom jag förstått lite mer hur min hjärna funkar så vill jag vara observant på mig själv. Att ta på krigarutrustningen och gå all in är förenat med vissa risker. Även om jag har 99% chans att segra har jag inte råd med den sista procenten och fightingmood är energikrävande. Bränner jag hjärnan är jag närmare spriten.
Alltså tillåter jag mig känna sorg och rädsla. Stannar upp för att tänka. Planerar och håller mig på defensiven.
Det betyder inte att jag backar eller på något sätt är passiv.
Strategisk snarare.
Och ärligt talat. Då vill man inte bråka med mig, nej.

dag 2

resettar lite hära. Har börjat supa lite igen, drack två folkisar i fredags, mitt hjärta brast. Så jag tänkte eh skiter i detta.

hon mår för dåligt för att inleda ett förhållande med mig. Så nu är jag ensam igen. fyfan för att få upp hoppet.

sover dåligt när ja bara druckit två folkisar, såvisst påverkar även smått.

får se hur länge jag håller upp, tänker inte ens försöka. Det blir som det blir.

Har kommit upp på rätt köl igen tycker jag. I februari firar jag tre år som nykter... Frugan litar inte på mig än. Vet ej mer vad jag ska göra

Du är ju bara så klok..Tack för ditt sätt att se saker.
Tack.

Jag känner hur det kommer igen. Börjar som att jag känner mig livrädd inifrån, tvivlar på verkligheten, som att psyket bara ska falla och fortsätta falla. Hjärnan speedsurrar, hela framtiden spelas upp och den är körd, jag kommer aldrig orka. Jag ska inte bedöva det, jag ska fortsätta kämpa. Jag är så jävla inihelvetes trött på att bli starkare, ensammare, starkare. Jag längtar efter dagen jag har någon mer att vända mig till än mig själv. Kära universum, lova att den kommer.

Är stolt över att jag kan komma fram som rökfri ! Slutade under veckan som gick. Lite gnissligt var det väl, men nu är jag lättad och utan sug efter nikotin. Stolt !

Knäcka dig? Hur då? Känner dig inte personligen men jag känner spontant att du är
nog en av de sista man ska försöka knäcka. Hej Hopp - Fördel ADHD.
Styrkan. Din snabba hjärnan som har hittat lösningar långt innan
kärringen ens har börjat funderat.

Tips om du inte läst:
Fördel ADHD av läkaren Anders Hansen.

Beskriver bl.a. hur vi med dessa hyperkänsliga hjärnor hade mycket
större chans att överleva som jägare när vi var på grottstadiet.
Det var vi med den hypersensitiva hjärnan som såg och hörde
kaninen långt in i busken långt före alla andra.

Upplever ofta att jag hör allt - ser allt.

Folk reagerar ofta med:
Hur fan kunde du uppfatta det där? Kan ex vara nån gäst som sitter 2 meter
bakom i barsorlet och diskuterar med sällskapet om att beställa något mer.

Jag uppfattar det. Allt registreras. På gott och ont.

Nu ska jag ut och jaga snabba kaniner i buskarna.

Kram och jag behöver inte ens skriva "stå på dig och ta fan ingen skit"
För det vet jag intuitivt att du gör/inte gör.

Ja den där vodkavändan kom ju helt oförberett. Hur jäkla vanskligt är det inte?
Tror att det kan hända alla med beroende (när som helst och hur som helst),
därav bör man ha en fet boxhandske uppsatt framför fejset. Konstant.
När man läser att någon har tagit ett återfall efter 20 år nykter ..... då
fattar man att man aldrig går fri och ledig.

Och det du skriver har jag funderat på:
Okey jag har inte haft något sug eller vilja och dricka på typ ett år.
Är jag fortfarande beroende?

En annan fundering är:
Vad är skillnaden på ett återfall och periodarens "sätt att dricka"?
Är det supar mönstret om man inte har satt upp ett mål att vara nykter
och ett återfall om man har ett mål att vara nykter?

Om jag ser till mitt eget haltande under ett par år där det
var 1-2 månader helt utan och sen drack jag i en vecka.
Innan jag fattade att jag var periodare så tyckte jag att detta
var att ta ett återfall men egentligen är det ju det mönstret vi har i
sjukdomen.

Ja nu blev det svamligt med ADHD snurr i huvudet (innan
intaget av medicin).

Ska träffa en kompis snart så ska gå och peta i mig mina 40 mg.
Hon tycker jag är skitjobbig om jag missar att ta den.
Hon ringer innan och dubbelkollar om jag har tagit
Elevanse när vi ska ses.

Ska vi ses under längre tid än 3-4 timmar så försäkrar hon sig att jag har medicinen med
mig...OM den skulle gå ur kroppen.

:D

Då blir det nystart även för dig idag- verkar vara många som "börjar om idag". Fint att läsa om din man- var rädd om honom?

Kram

Åh Tullamore! Alltså, det är väl inte så konstigt att det är svårt att fullständigt klippa banden till alkoholen. Det finns ju så många goda stunder när en liten, lagom mängd är helt ok och vad är det för fel med det? Absolut inget. Det är ju bara det att det också finns de motsatta stunderna. Med för mycket, för ofta, på fel sätt - och med tråkiga konsekvenser. Och det är väl det här som gör det svårt att klippa banden? Att mycket faktiskt är bra med alkoholen också. Som Tullamore!

Det är också svårare att ta ett omtag på nykterheten. Vilket, när man kommer in i den på nytt, gör att man vårdar sitt val bättre. Tänker sig för både en och flera gånger inför ett återfall. Sedan faller man ändå, kanske! Men, många gånger kan det räcka med att tänka på hur jobbigt det är att börja om. Den vetskapen är en bra början att ta med sig.

Vad fint att läsa om det kärleksfulla förhållandet du har! Jag blir så glad för din skull. Det belyser också det förunderliga i alkoholmissbruket. Ja, du har haft en trasig barndom men lever ett fint och lyckat liv idag, precis som jag. Likväl drabbas både du och jag av "monstret" som gör allt för att få oss att falla. I slutändan verkar livsstil inte spela så stor roll, ett beroende är ett beroende helt enkelt. Jag är beroende oavsett om jag lever i ett slott eller ute i rännstenen. Det är lite tankar som börjat snurra hos mig efter att jag läst dina senaste texter. Det hjälper mig att förstå mig själv och det vill jag tacka dig för!

på att hålla mig nykter, vad är det med mig!?!
I helgen har jag tagit min Tullamore Dew, både fredag och lördag. Inte för att jag kände mig sugen utan på ren jävla pin kiv.
Jag FATTAR inte!?!
Jag ser mig fortfarande som en som inte dricker.
Igår var jag I skogen hela dagen och idag ska jag ut med.
Måste väck.
Taskigt mot familjen men jag kan inte vara inne.
Jag flyr..
Inga tonåringar hemma och Lilleman sov när jag tog mina groggar, så dem kan jag fortsätta ljuga för, att jag är nykter.
Jag blev inte oregerlig och jag mår inte dålig, är det då ok att dricka?
Nää.
Eller?
Fan (och varför vill min autocorrect alltid skriva Dan när jag vill svära?!?)
Varför klarar jag nästan ett år och sen inte ens en månad?
Det SKA gå!
Nu!

Fint att läsa i din tråd. Igenkänningsfaktorn är hög, så som den brukar vara när människor med samma beroendesjukdom får skriva fritt och öppet. Jag tackar för att du delar med dig, det är alltid lika tröstande att se att man inte är ensam i sin kamp.

Hoppas du får en fin söndag!

Vaknade PIGG och utvilad även idag. Vilken härlig känsla att smyga upp och käka frukost en söndag morgon klockan 06. Frun sover och även våra vuxna barn som har sovit över hör hemma i natt. De bor annars i olika städer pga jobb. Vi hade en klassisk mys kväll igår. Käkade taco och sedan blev det mys i tv soffan. Inbillar mig att de uppskattade min nykterhet lika mycket som jag själv gjorde. Känns nice att kidsen vill hänga med oss päron även fast den yngsta har fyllt 25 år.

Genom att läsa om dina erfarenheter ser jag en mindre svartvit framtid. Jag ska försöka att inte låta min nyktra utsikt skymmas.
Fint att du så ärligt delar med dej, jag är glad att jag hittade din tråd. Du har en del att lära mej!

Kom på att det var över ett år sedan jag höll på att trilla dit ordentligt. Vet inte om jag vill kalla den vändan för ett återfall. Drack då några helger och lyckades bryta innan det gick åt helvete. Men jävlar vad svårt det var. Har alltså inte druckit på ett år och skulle därigenom passera testerna för alkoholberoende.
Men vi vet ju bättre, eller hur.
Kanhända är inte längre diagnosen aktuell, men beroendet får vi leva med resten av livet.
Vilket i dagsläget inte bekommer mig. Att inte kunna dricka alkohol är inget funktionshinder.
ADHD däremot. Funktionsnedsättning som inte syns. Ansträngningarna för att klara enkla vardagssysslor.
Jag har en chef som inte accepterar min diagnos. Den finns inte. Bara påhitt. Hånskratt när jag nämner arbetsanpassning utifrån funktionshinder.
Så nu har hon startat ett drev. Hon är besatt av att knäcka mig. Sprider lögner och bildar allianser med de kollegor som inte förstår vad som pågår eller vågar ifrågasätta henne.
Mina regelbrott är egentligen strategier och symptom på just det funktionshinder som hon inte tror existerar.
Men jag är nöjd med mig själv. Står rak. Det är hon som är rädd för mig. Därav den orimliga ilskan och besattheten. Jag väntar och ser henne skjuta sig själv i foten gång på gång. Begår övertramp. Visar sig omdömeslös. Snart kommer hon göra bort sig rejält.
Och under tiden söker jag andra jobb.
Hoppas nästan att hon är dum nog att ge mig sparken. Så jag kan stämma henne. ?

Det knepiga är, att det är just det som fungerat för mig! Som avhåller mig från att börja dricka igen. Eller rent av hindrar mig från att över huvud taget längta efter att kunna dricka. Ändå tänkte jag hela sist året, att det här håller inte? Jag har själv valt bort alkohol, tänkte jag högmodigt, och så ska jag tvingas leva tillsammans med någon annans osunda alkoholvanor och ett smygdrickande utan slut! Jag var så sur inombords, blängde ilsket på hans urdruckna ölburkar och tomma spritflaskor. Kallade honom jäkla fyllo bakom hans rygg osv.

Så blev jag ensam en tid då han var på sjukhus och föll tillbaka i egna dåliga vanor. Där rök fina vinflaskan, portvinet och den dyra champagnen jag fått i present och tänkt spara. Inte haft någon som helst tanke att sätta i mig på flera år!

Det visade sig alltså att min bästa försäkring mot att trilla dit igen, är att leva med någon som fortsätter i sitt beroende. Men det är inget jag är särskild glad över. För han förstör sin hälsa, och det blir så mycket onödiga missförstånd och trögt tänkande i tilltagande berusning.

Ska jag komma med något slags råd är det att du får försöka slå dövörat till. Fokusera på det som får dig att må bättre och dricka mindre, och göra så liten affär av det som möjligt. Kanske din man bara behöver lite tid för omställning? För honom verkade det så bra i teorin att du skulle dricka mindre, men i praktiken så blev det något annat! Be careful what you wish for, ungefär. Kör ditt eget race tillsvidare. Vem vet, kanske han kommer på andra tankar längre fram. Lycka till!

Hade också ett sug igår och idag, kanske för att det var fint väder. Det är väl nåt jäkelskap med den här helgen.
Hade det inte vart för antabusen jag tar så kanske jag hade fått resetta ?

När du vaknar imorgon är det en ny dag och nya möjligheter att fatta ett beslut hur du vill ha det.

Han kämpar tillsammans med dej. Det är verklig kärlek.♥️

jag tappade sugen och tog 2,5 whiskey igår. På ren trots.
Inga tonåringar hemma och jag fick ett ryck.
Inget "farligt hände" men jag fick ju resetta. Och ikväl tar jag en drink.
Bara för att jävlas. Med mig sjäkv antar jag.
Livet utan alkohol jo tjena.
Faaaaaan

Kikar in här hos dig för att se hur det går. Har saknat dig och dina texter när jag varit borta. Skönt att se att du hänger kvar och att det verkar gå så bra för dig!