Senaste kommentarerna i forumet

dag 9

Jag är osäker på vad mitt beroende är. Men jag har ganska enkelt att bli beroende. Inte på senare tid, nu är jag aktsam, men förrut. När jag började gå hos psykiatrin så sa jag "ge mig förhelvete inte något är det minsta beroendeframkallande". Jag ville inte ens ha medicin som INTE var beroendeframkallande. För jag var rädd att bli beroende även av det. Och för att jag inte ville se mig själv som sjuk. Det blev tyvärr bara värre och värre mina vanföreställningar. Nu äter jag psykofarmaka och antidepp, och det är jag glad över.

Något lite mer glatt, jag har de tre senaste veckorna gymmat ganska mycket och har energi att gymma 40minuter tre gånger i veckan. Fick även en arbetskollega att skriva ett gymschema åt mig. Jag äter rätt 5-6dagar i veckan och mår så bra som jag kan just nu. Det har jag beroende, psykiatrin, familjen och min kanadensiske gudinna att tacka.

Att träffa tjej var pricken över i:t. Även fast hon senaste veckan vart lite svår att nå fram till, hon är ganska ledsen över en sak och känner sig värdelös. :(

Men jag försöker att peppa, uppmuntra, ge lite av min tid. Det är det minsta jag kan göra.

För mig är beroendet ett sug på vad som helst som är sinnesförändrande eller som ger mig en kick.

Ingen träning
Ingen alkohol.
Ingen jätteglad dag men ändå helt ok.
Hoppas kunna jogga lite på fredag..

som stark...ja det kanske är helt rätt...fast lite fnuttigt ändå. Du är mer som en maskros som blir över-asfalterad gång på gång och ändå kommer du upp...gul och vacker.

Blev att dygna. Haft kul ändå. Pluggat och fikat med kompis. Hallå hur gott är inte spagetti med köttbullar och gräddsås? Dör❤️.
Nu film med exmannen. Hoppas på sömn i natt ?

Fridens ?

Fyll på med massa b1 och b12 vitaminer. C-vitamin kan underlätta marginellt också. Drick mängder med vatten du kommer möta helvetet light i några dagar. Försök få tag i stesolid eller liknande benso för att få en bra övergång. Kan vara farligt att sluta tvärt beroende på hur ens supande sett ut!

Hej allesammans!! jag har nu efter många månader och veckor av missbruk satt ett datum där jag slutar tvärt med allt. Vad ska jag se upp med och vad ska jag tänka på när det är som jobbigast?

Jag har också läst, och blev så berörd av din berättelse. Var stolt över dej själv, som klarat så mycket svårigheter i ditt liv, ända från barndomen. Du är så stark, men tillsammans kan vi bli ännu starkare. ❤️ Kram

Läste jag om en läkare som rekommenderar att från a-beroende gå till att dricka måttligt..Alkoholistens dröm..Konstigt att man inte läser om tex spelmissbruk, och heroinmissbruk att, nejdå, du kan knarka och spela lite, det går bra..Det är klart att läsa sig till något teoretiskt eller ha erfarenheten själv, inte går att jämföra. I samma artikel stod att så fort en alkoholist tar en sup i unga år så är hen fast i det. Och det kommer att öka..Så funkar det för vissa ja..Men det finns en massa andra, jag till exempel. Fastnade inte alls fast jag drack en del i tonåren. Tyckte inte om att vara full alls. Jag har druckit mig till ett beroende, sakta men säkert.Fick minnesluckor i 30-årsåldern, aldrig haft det tidigare. Aldrig druckit 2 kvällar i rad, förrän jag var 45 år. Aldrig druckit på dagtid. Aldrig haft ångest. Men fastnade i missbruk efter att hällt i mig substansen alkohol tillräckligt ofta..På slutet gick det jäkligt snabbt..Tänk er en person som går uppför en kulle ganska brant..Sen när man ska ner på andra sidan..Då går det av bara helsicke, och nästan omöjligt att stoppa..Så kändes mitt supande..Men det går att vända och förändra sitt liv till något fint igen..Jag lovar..Kram?

Tröttheten kommer inte av antabus utan från medicinen, Googla på namnet

Små frustrationer och stora... misstag som måste rättas till ( handlingar gjorda i ilska och inte genomtänkta; typiskt mej ) och så många säckar som måste knytas ihop.. snart så ??

Har jag glömt honom.
Minns inte så mycket från vår relation.
Det är skönt. Mitt minne är obehagligt kasst. Men Har tydligen specialiserats sig på att förtränga minnen och gå vidare. ?‍♀️

Fick nya mediciner utskrivna igår, ska hämta ut dem i morgon. Blir intressant att se hur effekten av dem blir.

I natt sover jag själv.
Eller sover och sover.
Jag är själv i allafall.
Det är nog bra.

Ledsen för nedstämda inlägg ett tag nu. Men så är Livet och jag skriver för mig, för att kunna gå tillbaka och läsa och lära. Kanske hitta något mönster. Eller nått. Vad vet jag.

Googlade på hur man kan komma över känslan av meningslöshet.
Försöker. Jag försöker.
Det ska gudarna veta.

Fridens ?

Dag 7

Är det vanligt att vara sugen på något man inte gillar? Gillar inte öl, smaken, resultatet; bakis.

Men ändå så skulle jag tänka mig en öl på nå vrickat vis - är det detta som är ett beroende?

Nej, sonen bor v/v som tidigare igen.Verkar som att hans pappa minskat på drickandet. Jag och pappan har också lite mer kontakt nu. På mina villkor. Det hade ju varit fint för alla om även han kunde sluta dricka. Men det är ett beslut som var och en får ta. Jag är så glad att jag köpt huset och att jag aldrig mer vill flytta till vårt gamla hus. Jag har varit där några gånger, men vill alltid hem? efter en stund. Tror det är bra för sonen att han ser sina föräldrar komma överens. Jag ska snart på jobbintervjun igen..Det är verkligen dax för mig att göra nya saker och ha en ny kommun att jobba i..Känner mig glad och stolt att mina utbildningar och min erfarenhet räknas högt på arbetsmarknaden?..Träffade en kollega som luktade alkohol på ett boende jag jobbade på..Får se om personalen känner till det.Det var första gången jag träffade honom..Usch, tänk att man själv gått omkring och luktat så..Kram..

Förstår att du älskar din man..Barnens pappa..Och är glad att du kan skilja på den han är nykter och den han är full..Det värsta är att beroendet är progressivt..Den nyktre fina mannen blir mer den onyktra och bakfulla..För oss gick det i vågor..Med a-uppehåll ibland.Men mer och oftare på slutet.Du är stark lim, och jag är helt säker på att du hittar lösningar för dig och barnen..Men att sätta ner foten och sätta dig i förarsätet oftare kanske är en bra idé..Hörde en man i 40-årsåldern som berättade om sitt alkoholmissbruk på nätet.Poddcast i verkligheten Region Gotland..Jag googlade..Jätteintressant. Han berättade att hans sambo möjliggjorde att han kunde supa ännu mer ett tag, innan hon bröt upp. Bla genom att köra honom till jobbet när han åkt fast för rattfylla. Det är så bra för oss att höra om andras tankar och hur dom lyckas bryta sitt missbruk..Varm kram till duktiga fina dig???

att suget är att shoppa och inte alkohol??

Massa små irritationsmoment just ju. Känner för att shoppa - så typiskt vid rastlöshet..

Pengar får gärna komma nu ???

Tillbaka till ett nykter "skov" igen, och ganska säker på att det kommer att fungera bra. Så länge min man slipper ligga på sjukhus, eller vi av någon annan anledning inte kan leva tillsammans och jag blir ensam igen. Det känns så där. Jag har å ena sidan inga problem att känna mig trygg i förvissning om att låta bli att dricka. Kommer att ogenerat kunna valsa in och ut ur Systembolaget efter inköp av alkoholfritt till mig själv, eller vin till någon annan. Å andra sidan vet jag att om jag blir ensam på nytt, ja då är återfallet bara ett ögonblick bort.

Så himla surt. Vad är det som gör att tanken på ett glas av ditten eller datten plötsligt kan dyka upp som från ingenstans bara för att jag är ensam och kan göra som jag vill? Jag har ju ingen längtan efter det här och nu?

Jaja. Beroendet är livslångt. Har man en gång druckit sig dit, så har man. Sedan är det bara en fråga om vad som triggar beteendet, eller vad som utgör möjligheten att falla för frestelsen. Blir det en ny sjukhusvistelse för min man så måste jag leta fram någon gammal antabustablett om jag har kvar dem, och ta en sådan redan första dagen.

Men för stunden tänker jag tillåta mig att vara glad och nöjd över att allt begär, all längtan efter nästa rus är helt och hållet fullständigt borta - igen. Så tacksam över det. Min man verkar också ha hållit sig till en enstaka folköl sedan han kom hem. Kanske smakar det inte med något starkare efter operation och rekonstruktion av underkäke? Jag hoppas, för hans skull, att det håller i sig.

Det är många, framför allt i början av en nykter process, som tycker det känns svårt att tänka tanken att aldrig mer få dricka något ens i liten mängd. Det har jag aldrig haft problem med. Dessa enda små glas har jag redan druckit många gånger om. Nej, det som skrämmer mig mest är att återfallet ska hänga som en mörk skugga över framtiden. Att jag när som helst, om jag blir ensam, kommer att falla tillbaka och börja om. Och att det då, vilket jag vet av tidigare erfarenhet, är ganska svårt att hålla upp med en gång.

Men nu är jag inte där längre och det är jag så tacksam över. Jag kommer att fortsätta att regelbundet läsa på det här forumet, men har inte så mycket mer att skriva om själv. Det är bara att konstatera att beroendet är livslångt. Att man går omkring och är en latent fylltratt även när man lever nyktert!

Det har ju varit en process för att komma hit där jag är idag. För ett halvår sen fanns det inte på kartan att JAG skulle äta antabus, jag har ju inte så stora problem.
Ja ni vet hur det funkar
Men bestämde mig till slut för att ta hjälp av antabus. Det fanns ett par stycken i en grupp jag träffar som använder det och det funkade bra för dom. Jag tänkte som så att jag behöver ett break så jag får ro att tänka och kan fatta ett beslut senare efter en längre nykterhet. Detta var ju innan sommaren och semester och då hade det säkerligen blivit alldeles för mycket dricka.
Kan ju ge mig själv ett halvår utan alkohol, eller hur?
Nu efter dryga tre månader mår jag ju bättre, sover framförallt bättre.
En bra bit på vägen men en bra bit kvar, fortfarande mycket tankar att kunna dricka normalt vore ju nice...
Också lite orolig när jag slutar med antabusen. Den hjälper mig ju nu för jag KAN ju inte dricka så hjärnan behöver inte bråka med mej. Dricka eller inte dricka.
Vet inte hur jag känner sen. Vill ju egentligen inte ta antabus för jag vill klara detta utan. Typ att stå på egna ben i detta. Men den har hjälpt mig mycket och hade nog inte gått lika bra utan.
Ha det, och kämpa på därute!

Blev sjuksriven på 100% j några veckor igen. Hade en gubbe som matbord,katchingade in 4K. Hade faktiskt kul undertiden. Nu tåg hem.
Är en konstig värld vi lever i.

Fridens ?

är kokt vatten med ingefära, citron och honung.
Jag är så sjukt galet förkyld!!!
Barnen har lagt sig och jag har mofflat i mig chips m soppa, choklad m kokos och knäcke med vegokaviar. Hade jag inte betat bättre slulle jag tro jag var gravid. Alternativet är migrän. Hoppas dock bara på ägglossning. Och att kroppen vill ha masa gott för att bekämpa förkylningen.
Mer ingefära åt folket!!

Jobbig historia det där. Kram. Usch. Jobbigt.

När det väl tar fart, så går det fort nedåt.
Med beroendet. Man sugs in en spiral
som snurrar fortare och fortare. Det går
så fort så man fattar inte och man hinner inte
med att stoppa.

Ja varför dricker vi?
Beroendet skapades långt innan vi
själva visste om det. Någonstans "långt
mycket tidigare" upplevde vi något bra.
En kick, Välmående. Och det försöker
hjärnan återskapa.....

Men det är väl högst omedvetet.

Men att återfallen kommer
när man mår som bäst, är på topp mentalt.
Den är svår att fatta? Varför?
Många skriver om HALT. Nä..
Känner inte igen det alls.
Här det när jag mår bra, livet är på
topp, är rent ut sagt euforiskt lycklig.

Då har jag tagit återfall, i återuppbyggnadsprocessen
från det senaste återfallet. Som att det blir ett överskott
av lycka - endorfiner - som jag ska supa bort. Igen.

Du är så medveten om och i dina återfall. Där
upplever nog jag din styrka. Lugn och trygg trots
allt på något vis. Och du är vinnare oavsett för
du har kommit otroligt långt i din kamp.

Har du någon strategi när "the devil" dyker upp igen?
För det kommer denna envisa jäveln att göra.
Denna kommer släpa efter oss för resten av
livet. Jobbig och tjatig fan det där...

Kram

MM

På pricken är det samma anledningar. I början räckte det med ett glas vin, men sista två åren eskalerade det till att i somras hamna på 1,5-2 vinflaskor om dagen. Då började jag få ångest oxå samtidigt som jag inte längre fick energi och tvärtom blev trött istället. Då gjorde jag ett försök att ändra mina vanor. Det höll i en månad, sen blev det alldeles för mycket och det tog ett par veckor till jag var tillbaka på ruta 1. Nu ska jag försöka igen.

Hur går det för dig? Grymt bra att du promenerar så mycket! Och att du träffar terapeuter! Önskar dig en fin dag!

Ge upp alkoholen bara. Sluta fightas med den. Ta kontrollen genom att du inte vill dricka men att du får. Och att aldrig få dricka igen? Det behöver du inte kunna ta in. Räcker du bestämmer dig att idag ska du inte dricka what so ever. Imorgon tar du ett nytt beslut. Jag får dricka men vill inte. Det är inte värt risken. Men klart det varit många dagar jag bara velat supa bort känslor och allt. Men bara avstå och så vänder det upp igen!

Olika grupper inom AA fungerar ju väldigt olikt varandra. Vissa grupper skulle jag aldrig orka besöka medan det finns fantastiska grupper. Sen tycker jag det är mycket glädje och styrka. Men man gör lite vad man vill med allt omkring när man går dit. Jag snackar mest om positiva saker dit jag går, och det är väldigt få trasiga människor där vilket gör det trivsamt där. Men behöver man spy på ngt skit är det gött att kunna få göra det inför andra. ?