Senaste kommentarerna i forumet

Man kan förändra sitt liv. Man måste våga och vara stark. Du vågade utmana och du vann. Så fint att du delar med dej. Det är viktigt att visa andra att förändring är möjlig. Man kan inte förändra nån annan men genom att ställa ultimatum och sedan stå för det så förändrades ditt liv. Jag tänker ibland att det varit bra om nån sagt åt mej eller gett ultimatum så hade jag kanske kommit tidigare till insikt. Kanske. Inte helt säkert, jag behövde nog ta beslutet på egen hand. Jag har nånstans tidigare skrivit upp detta: "your past was never a mistake if you learned from it". Det är en tröst. Vi blir klokare och vi utvecklas.

Jag läste om träffen och det skulle vara så trevligt att gå på den! Tänkt på det redan tidigare träffar men det har inte blivit av. Kanske denna gång, fullt möjligt. Får söka upp adressen och se hur långt det är från Cityterminalen.

Du var den första som skrev till mig och välkomnade mig hit till forumet för 2,5 år sedan.
Då hade du 2,5 års nykterhet i ryggen. Tiden går, men nykterheten består.

Hej Vinäger,
Jag följer din resa mot nykterheten och kan ärligt säga att det gjorde ont i hela mig när jag läste ditt ärliga och uppriktiga inlägg om hur dåligt du faktiskt mådde. Jag kunde inte ens formulera ett vettigt svar vilket jag skäms över idag. Förlåt för det. Tror att påminnelsen om min egen sista tid som aktiv var för stark och mitt inre skrek nej! Vi är ju dock här för att stötta varandra så jag gör ett försök.
Dagens handling ser jag som en seger. Att du samlade kraft och ringde din make. Du har det i dig. Det där lilla extra som krävs för att välja rätt för dig och idag valde du dig själv. Hon som inte behöver dricka utan hon som behöver släppa taget. Jag minns så väl den dagen jag la alla kort på bordet framför läkare och även min arbetsgivare och berättade om min ångest och mitt drickande. Det var så j-la befriande, ursäkta ordvalet. När det väl var gjort så valde jag att åka med. Jag ville ha hjälp och gå all in i mig själv. Det var dags för mig, bara för mig. Indirekt för mina nära och kära också som levt så nära inpå. Inte en massa ursäkter, krav och villkor (”mitt sätt”) utan jag skulle göra det på andras sätt.
Så jag skickar massor av mod och kraft till dig. För att stå kvar i ditt innersta jag och mod till att lita på dem du möter.
Det är dags för dig nu Vinäger!
Stor kram
Ellan

Jag har inte läst i din tråd förut men nu är jag glad att jag tittade in här. Det är inspirerande att läsa om din nykterhet samtidigt som jag tyvärr känner igen min mans beteende i din. Tack!

Som jag skrev tidigare har jag sjukskrivit mig några dagar. Jobbet förra veckan var inte nådigt med hjärtklappning, tillhörande panikångest och A tidigt på dagen, då jag självklart såg till att jobba hemifrån senast efter lunch varje dag, ibland heldagar. Cyklade dessutom för att vara säker varje morgon.

I dag behövde jag ut i ett viktigt ärende. Eftersom jag skulle vara tvungen att passera Systemet kom naturligtvis tankarna: "Ja, men en sista tetra eller två är ju ingen fara, du ska ju ändå sluta i morgon". "Det är du värd nu efter allt du har gått igenom." Så där malde de förbannade A-tankarna på.

Jag klädde på mig anständiga kläder - tror att morgonrock väckt en del onödig uppmärksamhet - och lade på lite smink för att dölja de värsta gråt- och vinögonen. Kollade i vanlig ordning att jag hade kontanter, vilket blivit en rutin den senaste tiden.

Kom då att tänka på min oroliga man, som redan ring flera gånger i dag för att kolla hur jag mår - INTE för att kontrollera om jag druckit, utan endast av äkta omsorg. Kände hans närhet, kärlek och omtanke så tydligt. Tänkte att "nä, nu ska jag inte smussla och ljuga för honom in i det sista. Han är värd något så mycket större, ärlighet!"

Så ännu en gång avbröt jag alltihop. Klädde av mig och ringde M (hm, i ett annat sammanhang hade det kanske kunnat feltolkas...) som inte svarade, den stackar'n har fullt upp utan mig även om han inte med en stavelse skulle antyda det.

Han ringde upp och jag grät av glädje när jag förklarat situationen och hörde hur glad han blev att jag berättade alltihop.

Nu åker vi tillsammans i eftermiddag istället.

Jösses, jag tillåter mig nu att känna lite stolthet mitt i all bedrövelse. Det känns svårt att ropa, men jag viskar i alla fall fram ett "Heja mig!" här i morgonrocken och med gråtplufsigt ansikte.

Stort Lycka till imorgon!

Jag gick också hos beroendevården ett tag, tyckte att det funkade jättebra med läkare och sköterskorna där. Tog antabus en kortare period i kombination med möte hos någon livscoach eller något. Efter det så fick jag börja gå till en alkoholterapeut som sa att jag måste gå på AA och tolvstegsprogram, annars skulle jag aldrig kunna sluta, det var helt omöjligt.

Av olika anledningar så ville jag inte gå på AA och avbröt därför kontakten med alkoholterapeuten, då jag bara kände att det blev hopplöst att träffa någon som ändå inte trodde på att jag skulle kunna göra en förändring. Detta var ett år sedan nu, i december 2017. I december detta år har jag varit nykter i 8 månader, trots att jag inte gjort något av det som rekommenderades.

Med det sagt så var delar av hjälpen jag fick jättebra, medan en del inte var det. Men i det stora hela så hjälpte det mig mycket med den vård jag fick. Tror att man känner det på sig vad som passar en och inte.

Hoppas det går bra imorgon!!

Tack återigen för stöd, det kan behövas.

Pirrigt som f-n inför morgondagen. Är ändå glad att träffa husläkaren först, han är supererfaren och jag har fullt förtroende för honom inom alla områden.

Det lilla jag hann prata med beroendeterapeuten gick ut på att jag aldrig kan klara detta själv, att inga mediciner hjälper, att jag måste lära mig att leva med det hela livet (sant), att jag typ måste gå på AA osv. Sa att jag hängt här i ett och ett halvt år och fick till svar typ "jaha, nätbaserat...?" "Ja, och?" hade jag lust att svara, men gjorde det förstås inte.

Självklart kan han inte veta att jag läst massor av litteratur och artiklar som finns i området, att jag redan förstått att jag är beroende, att jag fått mycket hjälp och stöd här - men det kändes inte helt rätt.

Men i morgon ger jag det en chans. Inte bara det, jag lägger nog hela (åtminstone halva) mitt liv i sjukvårdens och kommunens händer.

Hua, fortsätt gärna hålla tummarna för mig, det kommer jag att behöva...

(Nurture, J-E skrev inte ens fel, det var mina tårfyllda ögon som suddade bort s:et. Den dagen det uppmuntras att skjuta någon trycker nog jag på Anmäl-knappen. ??)

Ha en fin dag!

och nänns inte störa hans sömn. Tar det som en inbjudan till eftertanke. Snart, alldeles snart, är det åtta år sen jag bröt upp. Lämnade mitt hem och en bakfull man efter föregående kvälls berusning. En annan tid. Ett helt annat liv. Vi har idag hittat nya sammanhang med människor som har roligt tillsammans med eller utan alkohol men där den saken är en icke-fråga. Jag kunde aldrig någonsin föreställa mig att vi skulle kunna hitta sådana gemenskaper och finna oss tillrätta i dem. Tillsammans. (Nu gick katten.)
Jag läser här ibland men alltmera sällan. Forumet är ändå så viktigt för mig och jag har tipsat många att söka sig hit, både de som själva har problem med a och anhöriga som öppnar upp och berättar. Det är många. Utan forum vet jag inte var jag skulle vara idag. Inte här där jag sitter nu och knappast med mannen jag fortfarande älskar och delar det djupaste med. Antagligen ensamboende i en lägenhet - det som var min dröm och målbild under ett antal år men som idag inte alls känns lockande.
Jag har fortsattt min väg mot, eller i, tillfrisknande. Har skaffat mig en sponsor i Al-Anon och jobbar aktivt med det. Känns meningsfullt, inte minst med tanke på familjen. Ser så klart att missbruk är en familjesjukdom och vill göra vad jag kan för att ge mina efterkommande en sundare plattform än den jag hade att ta avstamp ifrån. Ser många sammanhang och har förändrat många handlingsmönster. Är förvånad och förundrad över den faktiska nytta jag har av dagliga texter och slagord. Inser att de är genomarbetade och guldet framvaskat genom gediget arbete av människor som vet från insidan vad beroendets makt innebär. De håller.

Kanske, kanske jag kommer till träffen på Liljeholmen. Det skulle vara roligt att mötas. Jag möter ju en del av ’oss’ i andra sammanhang. Det som från början var mitt forumnätverk har växt och brett ut sig. Så härligt att känna gemenskapen.

Sätter punkt för nu. Önskar alla en ljus och glädjefylld Adventstid?
Och påminner, än en gång, om att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv. Glöm aldrig det❣️/ mt

Jag satsar på sober december. Det innebär att semestern blir nykter. Jag brukar aldrig dricka alkohol under julen. Utmaningen är att klara mellandagarna och nyår. Varför ska man supa skallen av sig vid nyår? Förstår inte varför man ska börja det nya året med Fylle Ågren. Mitt år 2019 ska bli det sundaste året i mitt liv. Idag ska jag aktivera medlemskapet hos Actic. Nu kör vi så det ryker! ?

Hur går det, hur mår du? Har du fått hjälp?
Undrar så, vill att du ska må bra..??
Skriv något litet bara....
Kramar
???

... och omtanke skickar jag❤️

Och önskar lycka till imorgon!!!! Vad modig du är!

Kram?

Kämpa vinäger. Vi fixar detta. Alla vi trasiga,tappra och fina människor hör inne. Vi snubblar,faller. Men hjälper varandra upp. Håller tummarna och den 29e blir en stor dag .

Har idag varit nykter i 28 dagar och kommer inte att dricka mer. Mitt mål har jag satt på tre år, men vet att jag aldrig mer kan dricka. Alla tecken fanns, humörsvängningar, drack ensam hemma, åkte hem från middagar o fortsatte att dricka.... ja, ni vet....
Vågade kolla mitt konto, Systembolaget de senaste 3 månaderna... Hur kunde det gå så långt?! Drack upp massor med pengar och jag ser på datumen att jag handlade minst 2 ggr i veckan. Minst!
Hur kunde jag lura mig själv o andra så länge?
Jag vet att jag är klar med alkohol. Har sett mig och liksom gett upp. Slutat ljuga, slutat smyga, slutat supa mig full och slippa känna. Men... jag tror att min kamp kommer att bli att inte ersätta med annat som dämpar lite eller mycket. Om kanske 3 månader eller 2 år, hur gör jag för att inte ersätta alkoholen med annat? Hur har ni gjort? Hur tänker ni? Motivationsappar? Poddar? ... jag vet verkligen inte. Tips?

John-Erik hade väl ett typo i det han skrev i all hast; ”Be din man att skjutsa dej” skulle det ju uppenbarligen stå. Det var iaf det jag läste det som.

Styrkekramar ?

Hej miss lyckad och alla andra.

Ja du det där parsupandet kan vara rätt så vanligt. Och det blir ju till ett sätt att umgås på. Nåt man kan ta till när det är tråkigt, när man ska fira, mysa, få tiden att gå osv osv. Eller när man vill glömma problem. Eller när man är så fantasilös att man inte kan komma på roligare saker att göra. Och vill den ena dra ner på drickandet så påverkar det ju hela dynamiken i relationen vilket kan göra det svårt.

Jag har svårt att förstå att jag för ett par år sedan drack så mycket. Jag minns känslan, både den lockande och den avskyvärda. Men mest det avskyvärda. Jag kan riktigt känna beroendet ta tag i mig.... Alltså känna hur det kändes att så tvångsmässigt dricka. Att inte kunna sluta fastän jag ville. Den paniken... Alltså det var längesen jag mindes den. Men nu minns jag. Jag trodde jag skulle bli tokig. Det var som att jag inte kunde lyda mig själv en period.

Men det gick ju ❤ Nu lyder jag mitt beslut varje dag.

Nu är det läggdags strax. Trött som få denna kväll.

Godnattkramar!

Kul att läsa att det rullar på för dig! Du har bidragit med en massa kloka och värdefulla råd under din tid här. Önskar dig fortsatt bara det bästa!
//PP

och dina underfundiga inlägg. Läser och ler, ett skönt avbrott med lite lättsamhet i allt det tunga. Vet ju att du har den någonstans nödvändiga djupheten ändå.

Tack för alla fina finurliga, förändrande, frågande och ifrågasättande funderingar hos mig. Du berör. ?

... kan du dricka nåt annat än alkogel ? Snälla fina du ?

Du är jättetapper nu. Supermodig. Skickar massa styrkekramar ?

Kramar!

Ta bort alla onödiga måsten! Känna in vad man lägger värde och tid på.
Livet ska inte vara en tävling i planerande.

Att få skriva av sig känslor och tankar är ju en del av forumets storhet. Det är sällan vi andra inte alls förstår...

Håller med i det allra mesta. Vara här och nu. Inte fastna i det gamla och inte lägga all tid på det som komma skall.

Att älta är sällan givande, men att ta lärdom av "gammalt" är ofta det som för oss vidare.

Att tänka framåt och planera är tyvärr ett måste i vår värld. Vi behöver en inkomst, oftast genom att avlönat arbete, vilket kräver arbetstider, vilka i sin tur kräver planering för när vi måsta gå upp och sedan ta pendeln, tuben, bussen eller bilen för att komma i tid.

Ber om ursäkt om du tycker att jag tar upp för basala saker, men det är i vårt samhälle svårt att leva i nuet. Förstår att du inte avsåg dessa vardagliga saker när du skrev ovanstående, med det försvårar att mer eller mindre allt bygger på planering.

Hoppas att du förstår att jag tycker och önskar att precis allt skulle vara som det du skriver. Vi får i alla fall göra vårt bästa och ta bort alla onödiga måsten.

Kram

Förstår precis hur du menar, man tycker att allt slås i spillror och det var onödigt jobb att räkna dagar. Men tänk tvärt om, varje ny vit dag är ju en seger. Försök stålsätta dig på semestern. Bästa är ju att berätta för dina vänner hur det ligger till, så kanske du kan få kraft och stöd av dem. Men är inte lätt, jag höll själv tyst på senaste resan. Inte redo att stå upp för mitt problem inför alla. Men hoppas att jag snart är där. Kämpa!

När jag i början ställdes inför extra stora utmaningar, lyckades jag lura A-hjärnan med att tänka "jag låter bli nu, för jag kan ju alltid ta något senare". Så körde jag det situation efter situation. Kanske inte världens bästa strategi i förlängningen, men i det mest kritiska förhandlingsläget kan det tillfälligt funka. Du har ju rejält ökat dina chanser att lyckas genom att redan nu önska en vit semester.

Lycka till!

Härliga tankar, keep up the good work.

Finns viljan finns möjligheten.
Hitta andra belöningsformer än alkohol.

Stay Strong