Senaste kommentarerna i forumet

Varnar känsliga läsare! Söndag är en lämplig dag för nedan fundering eftersom jag sällan varit utan baksmälla en söndag. Har märkt av en minskad sexlust sen jag slutade dricka. Inget större problem, det är ändå på en ganska bra nivå. Men hur som helst verkar mitt alkoholintag vara väldigt sammankopplat med min sexualdrift. Antar att jag inte är unik på den fronten så klart, men nu har jag upplevt det ganska tydligt.

Men, utan att gå in på det för djupt så har jag inga problem att lyfta bössan men själva skjutandet kan vara lite problematiskt till och från. Kan ha att göra med citalopramet (antidepp) som har en tendens till att orsaka sånt. Men det har väl alltid varit lite så. Hur som helst så tycker jag fortfarande att en rejäl baksmälla påverkar alla nervändar och gör mig extra känslig över lag. Psykiskt som fysikt. Kanske ligger något i det där att när kroppen tror att den ska dö så vill man fortplanta sig. Saknar fortfarande bakissex som enligt mig är bland det bästa (finns annat bra, visst). I bakistillstånd är jag är känslig, har behov av närhet, hyffsat nykter och avslappnad. Bakisorgasmer är också en av de bättre typerna. Saknar det till och från.
Hmm kanske var det här inlägget som får mig att inte gå på träffen. :)
Men jag orkar inte censurera mig idag.
Kanske finns något annat sätt att uppnå det tillståndet som inte innefattar alkohol. Rejält hårt träningspass med mindfullnessövning? Eller isvaksbad och björkris i bastun? Äh jag vet inte men för att avsluta positivt är det i sammanhang som ovan i alla fall skönt att fyllesex är borta, högre närvaro.

Känner mig både låg och värdelös efter det som hände i fredags. Inbillade mig att jag skulle kunna dricka "normalt" efter 28 vita dagar. Det funkade naturligtvis inte. Jag tömde lagret och tullade även på fruns vita vin. Jag som egentligen inte tycker om vitt vin. Skrev konstiga saker på FB i fyllan. Känner mig så jävla dum och skäms över mitt beteende. Visserligen var flera FB vänner oxå på lyset så vi triggade varandra. Jag brukar dela en jävla massa låtar och skriva om mina döda päron. Vill emigrera till en öde ö.

Hur går det för dig idag? Så tråkigt att läsa att du hade en tuff dag igår! Det kommer att komma flera tyvärr. Men förhoppningsvis blir de bra dagarna allt fler och till slut är det betydligt många fler bra dagar än dåliga. Det är en överdjävlig fiende vi har att slåss mot. Våran hjärna menar jag. Men jag har fått lära mig en sak och det är att våran hjärna går att lura. Till exempel om man är på dåligt humör och så ställer man sig i spegeln och smetar på sitt bästa leende. Provar några stycken bra leenden. Går därifrån och ler som en tokig ett bra tag... ja då kan man lura hjärnan och få den att tro att man ÄR glad. Vips så mår man bättre. Eller typ. ;) På samma sätt funkar det åt andra hållet. Och man måste nog försöka vända det på något sätt, om man vaknar och har det tufft redan från början. Upprepa något positivt mantra. Se sig i spegeln och säga att man duger. Vända på det hela liksom. Åh hoppas att du är ok idag! KRAM!

Nu har du gjort dig förtjänt av en rejäl KRAM! Ruggigt starkt jobbat av dig! En månad kommer du att fixa, och mer om du vill det! Ja gör upp med omgivningen och identifiera stressorerna. Ett mantra som jag har börjat använda (från och med idag) är HÄR OCH NU. Jag har förstått att många dricker för att kunna vara närvarande, lugn och finna sig i nuet. Det är mycket planer och imorgon och tvätten, matlådan, ungarnas skola men även det förflutna som tar upp tid och ork. När man dricker alkohol landar man ju lite i sig själv. För mig räcker ett glas så är jag här och nu. Men så fortsätter jag ju. Så jag ska försöka tänka på att peppa mig till att ta fler HÄR OCH NU-stunder helt enkelt. Öva på det. Kanske det är något för dig. KRAM!

Nu har du gjort dig förtjänt av en rejäl KRAM! Ruggigt starkt jobbat av dig! En månad kommer du att fixa, och mer om du vill det! Ja gör upp med omgivningen och identifiera stressorerna. Ett mantra som jag har börjat använda (från och med idag) är HÄR OCH NU. Jag har förstått att många dricker för att kunna vara närvarande, lugn och finna sig i nuet. Det är mycket planer och imorgon och tvätten, matlådan, ungarnas skola men även det förflutna som tar upp tid och ork. När man dricker alkohol landar man ju lite i sig själv. För mig räcker ett glas så är jag här och nu. Men så fortsätter jag ju. Så jag ska försöka tänka på att peppa mig till att ta fler HÄR OCH NU-stunder helt enkelt. Öva på det. Kanske det är något för dig. KRAM!

Hej
Sigge här, läser dina inlägg och DU berör! Tänkte bara föreslå ngt, men vem fan är jag att ge tips/trix till andra ??. När jag läser dina inlägg, så slår det mig en sak. Detta jävla ekorrhjul... prestera på jobb, vara värsta bästa mamman, vara en perfekt maka. Tänk om du under en period fick kliva av detta ekorrhjul och enbart fick sätta dig i centrum. Jag fick ju uppleva det under 4 dagar (skulle varit kvar längre:..) att få leva helt kravlöst under ngr veckor, reflektera, utvärdera, finna mening, hjälp och strategier framåt.
Det unnar jag dig bästaste Märthan.
DU berör, du är så jävla bra!
Kram & respekt
Sigge69

... där det finns något som hjälper. Den känner jag igen... men hjälpen är dessvärre bara för stunden och sen mår vi ännu sämre. Tyvärr. Hur har det gått i helgen?

Kram <3

Förutom Vinägers inlägg så går också ditt inlägg rakt in som Mrx säger. Du får ett hjärta av mig med <3

John

Klappar mig själv lite på axeln, nu känns det som jag är igång. Haft min första nyktra helg på länge och idag känner jag inget som helst sug.
Ångesten har till stor del lagt sig, känner mig dock låg. Men det är ok, jag har inget intresse av att ge upp detta i nuläget.

Jag får nu se upp för kommande stressorer, men i övrigt känns det ok. Kanske inte kommer uppdatera varje dag nu, men tackar er som kommenterat och läst och hejjat på mig.

Längsta jag vart utan alkohol sedan tonåren är en månad, det fixade jag förra sommaren innan en mindre hjärtesorg fällde krokben för mig. Nu är jag singel och har bestämt att jag inte tänker dejta innan jag fått bukt på detta. Full fokus på mig själv och inte ta några beslut som potentiellt kan kasta in mig i en kris igen innan jag har koll på mig själv. Minst en månad ska det bli, och när jag tagit mig dit, blir det till att reflektera och förhoppningsvis sätta ännu modigare mål.

Jag kämpar på.

Kram på er alla ❣️

Pimpim, ditt senaste inlägg gick rakt in i min hjärna. Tänker i precis samma banor som du gör. Saknar gilla knappen här på forumet. Du fick istället ett hjärta av mig.
//
Mrx

...ett glas eller en mugg jämte mig fast med annat än A i. Att ta en klunk då och då har blivit en vana för mig men nu är det kaffe vatten eller te som gäller. Den vanan försvinner nog inte. Huvudsaken är innehållet i glaset inte består av vin!
Grattis till ytterligare nyktra dagar fina du!

Kram PimPim ?

Exakt så. En dag i taget. Vi sitter som sagt i samma båt alla vi olika beroendepersoner här på forumet. Ingen av oss har valt beroendet, vi har bara knockats av den underbara känsla som ruset ger. För mig var det ren och skär kärlek från första sipp.
Lilla jag, blyg och försynt, född/uppväxt i ett nykteristhem (det ni! ?) fick som 18-åring smaka söta viner som en äldre pojkvän köpt och fullkomligt ÄLSKADE känslan som ruset gav.
Med ruset så blev jag modig, cool, självsäker, populär och snygg.
Har ändå lyckats hålla en någorlunda ”normal” nivå på mitt drickande så ingen i min omgivning har egentligen märkt att jag ”tippat över” och utvecklat ett beroende. Har tex aldrig druckit på dagtid vilket jag är glad över. Skulle gissa att jag snarare gått under kategorin Riskbrukare än Alkoholist (var den gränsen nu går?)

Som tur är tillhör allt detta numera mitt förflutna. Jag är stolt nykterist och önskar att vara det resten av mitt liv. ODAAT (one dat at the time) ??????

...när jag tänker tillbaka på de sista sex åren gör art jag ser att i mitt drickande som successivt eskalerade gjorde att jag blev alltmer osocial och hemmasittande. Jag valde att dricka vin istället för att umgås med en vän. Det kunde jag ju göra via sociala medier. Min egna teori är att ensamdrickarna och konsumtionen faktiskt ökat dels på grund av att man kan ”umgås” över sociala medier hemma, se bara våra tonåringar, och dels genom BiB:en.
Men ändå i mitt drickande kände jag mig bara mer och mer ensam, som om alla var emot mig, men så känner jag definitivt inte nu idag.
Alkoholen ger mig hjärnspöken... jag blir inbillisk och de destruktiva tankarna blir nästan maniska. Utan A i kroppen existerar inte dessa. Så jäkla gott! Ett psykiskt dåligt mående förstärks ju mer av alkohol... men A lurar människan och låter henne tro att de är bästa vänner.
Så vill jag inte leva! Jag är för smart för att låta mig luras igen! Hoppas bara att man inte tagit för mycket skada av så många års pimplande.

Grattis till ditt välmående och tack för din inspiration här! ?

Kram PimPim ?

Jag vaknade med stress påslag och ångest även i dag (söndag). Igår var jag trött och hade ångest hela dagen. MITT enormt dåliga beslut att dricka alkohol i fredags har alltså förstört hela min helg. Jag vill leva mitt liv utan ångest i harmoni med omgivningen. Hoppas jag kan stå emot A-djävulen när han gör sig påmind nästa gång. Jag borde ha lärt mig för länge sedan att min hjärna är allergisk mot A. Jag blir sällan bakis men får enorm ÅNGEST i flera dagar av skiten..

20 dagen för mig i dag (om jag är generös och räknar med i dag). Känns superskönt att vara helt nykter, så skönt att jag för första gången börjat leka med tanken om att vara nykter resten av livet - jag mår ju så bra!

Jag har tidigare, för ett par år sedan haft ett längre uppehåll från alkoholen. Efter ett tag, hade satt ett datum, började jag dricka lite igen. Så där lite lagom, kanske 1-2 glas. Det hände faktiskt till och med att jag tog ETT glas. Det har nog aldrig hänt tidigare!
Men efter ett tag var allt som vanligt igen och jag ville plötsligen ha 5 glas, kanske på en vardag. Så jag misstänker att alkoholen lätt skulle kunna ta över igen. Jag får se. Just nu tar jag en dag intaget och njuter av nykterheten.

Jag blir så glad av att läsa att du mår så bra! Det är du verkligen värd... Sen blir jag skrämd över det du skriver om att konsumtionen accelererar. Jag har aldrig druckit hemma ensam innan min skilsmässa. Hittills har jag bara druckit på kvällar, men någon enstaka gång har jag tagit ett glas vin till lunchen på helgdagar för att mota bort baksmällan. Det kanske hade blivit en vana om ett år... och sen kanske det hade gått rakt ner i diket. Vem vet.

Hursomhelst- dina inlägg här betyder mycket för mig. Önskar dig en fin söndag och ta hand om dig!!!

Kram<3<3<3

Summerar den 21:a dagen av mitt nya liv. Det sägs att det krävs 21 upprepningar för att etablera en ny vana. Det har jag gjort nu. Känns stort!
Inget sug. Ingen stressångest. Bara en lugn och skön lördagkväll. Druckit 1 glas alkoholfri rosè (Carl Jungs, köpt på ICA, jättegod) och Loka. Oändligt tacksam över livet i kväll. ❤️

Jag har också den där känsligheten. När saker gör så jäkla ont så man tror att man håller på att upplösas. Men man gör inte det, och man kan ta sig igenom det. Även om det kan handla om att ta det minut för minut. Ta du ett bad, tänd ett ljus och sätt på en podcast eller musik, sen är kvällen snart slut!
Själv kom jag nyss hem efter en promenad, blev inte 10, men blev iallafall 7000 steg. Pantade burkar från tidigare veckor, än är inte allt rensat, men det mesta. Skönt att bli av med skiten.
Känner mig inte glad men tänkt lite ljus, ska sätta på en film och känner att det ska bli skönt att vakna imorgon utan bakfylla, första söndagen på länge.
Du fixar det här du med!!

Tack för stöttning och pepp?! Tårarna rinner..
Tror det är bra, något måste ut. Det handlar just om det du säger IronWill, och som jag är så smärtsamt medveten om.. -Acceptans!
Med eller utan alkohol, går det upp och ner. Det är sådan jag är. En känslig figur. Om du visste hur många gånger jag tänkt samma tanke..vissa verkar ju ha det så. Bara "lallar" igenom livet, antingen för korkade eller helt empatilösa. Och i ärlighetens namn, visst är livet rikare så här, med våra ups and downs..svårt bara o se alltid i "downsen"..

Fortfarande nykter. Tar det timme för timme. Bokstavligen. Har gjort så hela dagen. Pratar med mig själv: Bara jag gör det här med, så kan jag ta ett nytt beslut sedan..bara fixa maten, och så tar jag ett nytt beslut då.. klockan är ändå 19 nu. Och när bara barnen somnat, går jag in i min bubbla UTAN ALKOHOL, för då kommer jag förhoppningsvis tänka, att har jag klarat hela dagen, så ska jag fan inte falera på de sista 3-4 timmarna av denna dagen.. kanske blir det ett bad, Nejlika ?!
Jättetack för er stöttning?!
Gud, va fina ni är ❤️!

Kram/Fibblan?

Du har gjort ett bra jobb.. En dag gör inget.. Känner igen detta när hjärnan bokar in
en dag för drickat.. Starka krafter sätter igång och det är svårt att värja sig.
Tror du fixar det på ett bra sätt eftersom du är så medveten.
Sen om det blev som det blev är inget att orda om.
Kör på vitt igen med Soda streamern

John

Eftersom jag är lika dan tänker jag att det kanske handlar om acceptans. Att lära sig att leva med att livet går upp och ner. Inte försöka fly undan alla eländiga känslor som vill driva en till vansinne eller sprit. Ett par djupa andetag och pressa vidare med hopp om en bättre morgondag. En hemllg tanke jag har är att det skulle vara skönt att vara riktigt djävla korkad. Och därmed slippa fundera så mycket på allt, bara ett fånigt flin på läpparna hela dagarna och tystnad mellan öronen. Eller att vara psykopat, slippa känna så mycket över huvud taget. Men ändå är jag glad att jag är som jag är. Upp och ner, ett steg i taget usla dagar och jogging på de bra dagarna. Men i mitt fall är ju inte allt kopplat till alkoholen (tyvärr).

Tänk på vad du precis sagt, att det kan vända fort. Och tänk då på detta - det kan vända lika fort tillbaka åt det positiva hållet!!! Håll ut!! Visst kan man känna att allt är hopplöst ibland men sen innan du vet ordet av det kommer du inte känna så. Det gäller bara att hålla ut. Köp något gott och ta en lång härlig dusch när du kommer hem eller gör annat som du tycker är avkopplande, du kommer tacka dig själv imorgon!
Men orkar du ändå inte stå emot, så finns vi kvar här ändå och hejjar vid nästa försök ?

Det är bara bra att du skriver av dig osminkat, vi kan nog alla känna igen svärtan i tillvarons svåraste stunder, och den smärta vi upplever när vi läser dina texter är för mig tecken på sund empati. Om jag relaterar till mig själv har jag under alkoholmissbruk kommit in i perioder där jag känner att allt är hopplöst, att jag kanske "levt färdigt" och att det är lika bra att misshandla min kropp för jag har förtjänat straff och borde inte finnas. Det finns ju inget vett i de tankarna, men de förstärks lätt under depression, ångest och rus, i olika kombinationer. När jag förmådde ta bort alkoholen ur ekvationen blev det efter en period lättare att vara snäll mot mig själv, utan att de underliggande problemen för den delen löstes eller att jag förstod varför jag ville straffa mig själv, Det arbetar jag fortfarande med, men utan att falla in i destruktiva tankar och rus. Så stopp med alkohol, promenader för att lufta tankarna och byta miljö, samt ta en dag i taget låter som en utmärkt start, om du är tillräckligt motiverad. För mig var det tanken på barnen, att tappa kontakten med dem och/eller att dö i förtid och därmed försvinna ur deras liv. Riskerna för det har varit tillräckliga för att inte ta det där förbannade första glaset, som alltid blir för många.

Jag önskar dig all lycka och styrka på din resa!

..?..
Försöker skratta åt eländet..
...går sådär..

Det som är så bra med igenkänningsfaktorn är att det är stärkande på båda håll, tycker jag. Jag känner mig så fel och konstig ibland. Inte minst idag..
"Upp som en sol, ner som en pannkaka.."
Så länge varade den livsgnistan, som glimmrade till igår.. usch, blir så trött på mig själv.

Varit så nära o bara ge upp allt idag.. (obs inte livet). Vill ju leva trots allt. Men fan vad trist, jävla skit tråkigt och meningslöst det känns just nu. Vad då om jag tar några glas vin, om det får mig att vilja ta fatt i denna dagen, eller snarare nu - klara ut resten av den..!
Varit föör mycket, för intensivt. Kan inte gå ifrån heller..bara försöka stå ut.
Är bara en liten ynklig lort nu..
19 dagar.. du skrev till mig i rätt tid. Repeterar din sista mening om och om igen..
Just nu beredd och kasta dem åt sidan och börja om på måndag. Men samtidigt, det skulle ju vara synd. Om jag bara kunde gå undan och vara för mig själv resten av kvällen. Orkar inte mer, kontot är tömt och det är nu jag vanligen tar till vinet. För att orka lite till.. så jävla sorgligt-så jävla sant..

/Fibblan ? (en vit blomma, mitt signum, för jag är iaf fortfarande vit..)