Senaste kommentarerna i forumet

... var nice, men nu var det mer en imaginär promis jag bjöd in till. Vi är nog inte i närheten av varandra geografiskt skulle jag gissa. Promenader och en hund är bra för oroliga själar.
Vi myser i soffan, brasan och ljusen är på upphällningen och snart är det dags för sömn.
I morgon är en ny dag, den första i resten av våra liv, den blir en bra start på resten av kommande ??

En annan Micke, vad nice det låter med en promenad med vovven. Hakar gärna på nån gång. Promenera väldigt mycket själv och ska skaffa vovve när jag får pension om Si så där 10-12 år.. ,;) om jag lever vill säga.

Ångesten har härjat i min hjärna hela dagen efter gårdagens vurpa. Jag var väldigt anti alkohol som ung. Jag hade en far som drack dagligen men blev sällan full. Han gömde sprit i garaget alla i familjen visste att han gjorde det. Morsan hade tröttnat på att han drack så hon lät honom hålla på att smyg supa. Jag vet att flera på den sidan av släkten har haft problem med alkohol. Jag är tydligen i samma situation även om jag inte har insett det fullt ut. Dricker inte ofta men när jag dricker blir det alltid för mycket. Ibland är det väldigt svårt att ta in fakta och stå för sina misstag. Jag känner inget sug men när jag dricker har jag inga bromsar. Skulle vilja påstå att jag är allergisk mot alkohol men kan inte låta bli skiten. Hur ska jag få min tröga hjärna att inse detta faktum. Jag som alltid hävdat att vi själva är vår egen lyckas smed.

Å, tack alla ni som skrivit. Vilka vänliga själar ni är!! Vinägermamman, Ler, miss lyckad, Pellis, John-erik, Luddrigt och AlkoDHyperD ❤❤❤ tack alla ni fina!

Jag har varit bortrest. I solen. Helt underbart. Och HELT underbart att vara helt alkoholfri. Jag sov som ett barn på nätterna och mådde superbra hela dagarna. De vuxna i sällskapet drack varje dag. Från ett glas till flera. Det var väldigt lätt att låta bli för mig. Väldigt lätt. Känner mig ändå stolt trots att jag inte kämpade. Stolt över hur jag lyckats vända mitt leverne.

Kände också att det var en lättnad att slippa vara en som dricker. För det hade handlat alldeles för mycket om alkohol om jag drack tror jag. Även om jag inte hade druckit stora mängder så vet ni ju hur alkoholen startar nåt i oss som gör att man inte tänker på mycket annat än nästa glas.

Det känns lite tungt att vara hemma i Sverige igen. Det är så kallt och mörkt. Men det är ju som det är med det.

Jag har ju mina strategier för att orka med vinterhalvåret. Men just nu känns det lite svårt.

Min man ska börja jobba heltid. Det känns så skönt!! För det betyder färre lediga dagar och förmodligen ett minskande på drickandet. Den som lever får se.

Jag har beställt hem alla julklappar för i år. För att få det överstökat litegrann. I år ska jag ta det väldigt coolt med julen. Inte trissa upp allt så väldigt som jag upplever att jag gjort de senaste åren. I år vill jag ha ett annat lugn och faktiskt inte fokusera så mycket på julen alls. Bara i lagom dos.

Brukar vilja sätta upp julbelysning en vecka innan advent för att jag inte brukar kunna hålla mig men denna gång tänker jag vänta. Känner mig kvävd av mörkret blandat med mysbelysning.

Kram till er alla ❤

Den italienska skönhetsmadonnan skällde på mej. Trasiga nagelband. Pfff. Pillat på naglarnas sidor. ’Solamente voi puo farlo. Cominciamo adesso’. Det blev gelnaglat, ansiktsmask, ”ta bort den orangea hårtonen”, tagliere giovane viene !!

Barbara och Patricia förskönade en massa kvinnor idag. Jag satt där i 5 timmar medan de jonglerade mellan yngre och äldre kvinnor: bröllopsfrisyr, färg och klipp, brushing, naglar... ryska mamman och dottern, den höga sköra sydafrikanskan, äldre och yngre amerikanskor varav en med ung son och svensk make - alla fick vi vårt, i en rasande fart. Espresso, toast, dietkex och skönhetsråd langades ut i en underbar kvinnlig gemenskap, ett kontrollerat varmt kaos och uttalat systerskap.

Un capolavoro. Grazie tanto ?❤️

Roligt att höra från dig igen, Pi! Jag är ju en av "gamlingarna" jag också, inte så aktiv på Forumet längre, men går in ibland och skriver, läser lite. Även jag har haft hjälp av att vistas här. Inte så konsekvent som du, men undan för undan har jag etablerat nyktra vanor och tycker verkligen inte det är någon uppoffring! Men visst, – man får konfronteras med mycket som är svårt och som tidigare nödtorftigt dolts i alkoholdimmor. Å andra sidan är det förstås väl värt kampen. Varma hälsningar till dig och alla andra kämpar här inne!

I 2,5 år har jag varit nykter och fri nu i slutet på november.
Jag är nykter i dag, och jag kommer att fortsätta att vara nykter.
Dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år.

Nu under hösten har jag verkligen fått testa hållbarheten för nykterheten. Mycket tungt och stressigt på jobbet, personliga motgångar på ett par plan/områden, samt nära anhöriga som varit sjuka. Detta har inte påverkat eller äventyrat min nykterhet. Visst har beroendehjärnan smugit in frestande tankar ibland, men dessa har lätt kunnat avfärdas med sunt förnuft och lite konsekvenstänkande. Jag har istället erfarit nu att man klarar jobbiga perioder i livet bättre, när den tillfälliga och falska flykten med alkoholens hjälp inte finns.

Vilja, beslutsamhet och mycket läsande och skrivande här inne, med ett dagligt ställningstagande, var min metod för att komma loss ur alkoträsket. Nu rullar det på med det nyktra livet som en självklarhet. Min aktivitet här inne på forumet har varit noll senaste halvåret när det gäller skrivandet.
Läser några inlägg och trådar gör jag dock ganska ofta. Men många av de som var aktiva tidigare har slutat skriva, helt eller nästan helt. Man kan innerligt hoppas att de flesta klarar det fortsatta livet utan alkoholen.

Varma hälsningar till alla som kämpar och alla som valt ett nyktert liv

Så länge man tänker finns det hopp :-)
Om du mått som du gör nu av att äta äpplen, hade äpplena fått en ny chans då?

Jag ska ut å gå en runda med min vovve, häng med, ta en promenad, rensa hjärnan.
Fyll lungorna med syre så syns vi på en fika efteråt :-D

Stay Strong

Crna macka, vilken resa du har gjort. Jag har bara börjat min mot ett sundare liv. Just nu TROR jag att en återgång till normalt drickande är möjligt. Ser dock att jag hittills inte kunnat leva upp till detta mål. Idag känns alkohol mer som en fiende än vän. Kommer inte att dricka en droppe A idag.

Men din strategi funkar inte, om du har 0.59 mitt på dagen så är det kraftigt fel.
Den halten är den rekommenderade att peaka på för att ha roligt med alkohol, det har inte du.

Du kan nog tyvärr inte räkna med att bli normalkonsument i dagsläget, å förresten vad ÄR en normalkonsumtion?
Det faktum att du (när du dricker) dricker till du stupar och eller till det tar slut säger väl att du är smittad av sjukdomen alkoholism.

Du borde inte vara i närheten av alkohol på ett bra tag.
Att "handla hem" till helgen och det tar slut innan festen säger väl ändå en del, eller hur.
Jag menar absolut inte att vara fördömande eller nedlåtande men du måste sluta lura dig själv för att nå dit du säger dig vilja nå.

Jag kan rekommendera dig ett besök på AA.
Där kan du inte ljuga för vare sig dig själv eller andra.
Där kan du få stöttning och insikt utan skamkänslor.

Är du bestämd i din vilja till förändring, kliv in på AA och ge det några chanser.
AA funkar inte för alla men en sak funkar där för alla, det är ett "uppvaknande", testa.

En sista sak, du är inte ensam, det finns alltid stöttning att få, men du....Inget FB på fyllan, det är aldrig bra :-)

Jag har inte klarat det iallafall och gudarna ska veta att jag försökt. Under en period var det det enda jag ville. Försökte allt, inte dricka sprit, bara köpa öl, dricka vitt vin . Intet dricka med kollegor, bara dricka varannan månad, endast dricka själv, dricka med sällskap, bara dricka på krogen, endast utomlands, bara på semestrar osv osv. Provade även naltrexon under en period.

Nu dricker jag inget, den största vinsten är att jag slipper förhandla med mig själv.
Jag säger nej, jag dricker inte och skiter fullständigt i om någon skulle bry sig. Jag är med på fester, AW's och gör sånt som jag gjorde förut, om jag fortfarande tycker om det.
Men jag vaknar inte med ångest eller funderar på om jag gjort bort mig. Behöver aldrig fundera på om jag skulle dricka mindre alkohol.

Har hittills inte läst om någon på Ah som klarar att återgå till normalt drickade, vad det nu är, och jag började läsa när det drog i gång runt 2007 eller så. Har följt massor med personer. Själv så registrerade jag mig först 2018... Jag använde tiden mellan 2007 och 2018 att försöka dricka normalt....

Mvh

Min alkoholmätare visar 0,59 nu nr klockan snart är 13. Jag satt uppe till klockan 03 i morse med min vän (ovän) herr rött. Känslan i morse (inatt) var att jag kände mig varm och skön i kroppen. Ingen värk i axlar och knän. Känslan i sig själv var skön men resan dit via alkohol var inte den bästa. Jag är kontroll freak och ser nu att jag har skrivit massa dynga på FB i mitt rus. Inlägg om gamla tider som kommer från min ungdom. Nu kommer jag att älta detta i hjärnan resten av dagen. Varför skriva om saker som jag upplevde förv30 år sedan. Inte många som lever idag kommer ihåg den tiden.

Jag ser ett mönster i mitt drickande. Har varit full 6-7 gånger sedan den första september. 5 av dessa fyllor har inträffat på en fredag. Jag har alltså väldigt många vita dagar i bagaget. Tidigare har jag typ varit full 2-3 gånger varje vecka. Alltid samma visa med öl och rödtjut i för stora mängder. Tycker om dessa drycker men skulle må bättre om jag inte drack tills jag stupade. Funderar om någon här inne har lyckats bryta ett dåligt dryckesmönster och blivit "normal" konsument. För mig känns det väldigt avlägset att helt sluta dricka alkohol.

Vet inte hur det är för dig, men för mig kan det kännas som om jag är på botten ena dagen medan jag nästan är lycklig dagen efter. Det går liksom upp och ner... förmodligen beroende på om jag dricker eller inte, vilken mat jag äter, motion, läget på jobbet osv. Men, ibland vet jag inte varför humöret svänger så mycket.. Med den utläggningen ville jag bara säga att jag hoppas du mår bättre idag!!! Kram!

Sluta dricka alkohol? Du är ansvarig, så frågan du ska ställa är vad du ska göra med dig själv. Bestäm dig, dricka eller inte dricka. Bestämmer du dig för att sluta dricka, drick inte mer, aldrig. Vik inte ner dig vad som än händer.

Mvh

För bra svar.

Förlåt jag är full. Va ska man göra med mig!

Tack ska du ha. Det var snällt

Jag vill inte riktigt ha något med min sjukdom eller sjukvården att göra. Vill inte heller vara bland sjuka människor eller underligt beteende. (och jag åker dagligen i stockholms t-bana) Det triggas en massa.

comic con hade vart roligt. Kanske man kan klä ut sig.

Du verkar så himla positiv och social när du skriver. Du borde kunna hitta en tjej tycker jag.
Men det gäller ju att befinna sig på ställen där man kan få naturlig kontakt.
Krogen är ju inget bra ställe där de flesta är fulla och tillgjorda.
Men bland olika intresseföreningar, kurser, paketresor, kompisars bekanta osv kan du kanske få napp...

Hur är det med Schizofreniförbundet på din ort? De brukar ha lokalföreningar som organiserar olika aktiviteter.

Lyckönskningar till dig??
Kramar
???

Har tränat och ätit nyttigt idag. Tränade 1h och 10minuter!! Sedan blev det fisk och grönfoder till både lunch och middag. Heja mig!

Det är alltid något. känner mig ensam och som en förlorare ibland. När jag inte har egen lägenhet. Ingen normal tjej skulle satsa på en som är schizofren, inte eget boende, 30år, kanske autistisk. inte ens tjejer som själva är autistiska, jobbar på hunddagis tycker jag är att satsa på. Tråkigt.

vill ha bostad och tjej. Jag tänkte att om jag ser ut som en gud kanske någon ger mig pluspoäng men nä.

Börjar nästan tro att jag aldrig kommer få en fin tjej och familj med hus och katt. Känns lite uppgivet vissa stunder.

men jag är nästan alkoholfri, det kanske blir tre folköl 3.5% i veckan max.

Jag tränar ett hårt program och kanske har ett 6pack om några månader. Just nu har jag fyra synliga rutor.

jag umgås mycket med syskon och föräldrar. en gång i månaden ser jag till att träffa vänner.

Ändå så ensamt så fort jobbet tar slut. Det är en jobbig situation, att hitta en normal tjej när man inte är normal och upp till mått själv.

Ja, det är sant. Jag har så lite tålamod. Det är klart jag måste ta mig tid att sörja allt jag går igenom. Detta vakuum när barnen lämnats, alla relationer som försvann med skilsmässan, och alla minnen som kommer ikapp med det nyktra.
Jag tog mig upp ur sängen. Gick och handlade. Tänkte vräka skräpmat, men för första gången nånsin kände jag att tröstmaten var den hälsosamma, köpte dyra, fina råvaror som present till mig själv istället. Lagade paneer masala till mig själv i mitt pyntade kök.
Min dotter hjälpte mig med pyntet, det är superfint. Ca en triljon fakevärmeljus och en glittrig plastgran. Jag älskar ljusslingor, min favorit är en med renar.
Jag grät mig till sömns, men somnade tidigt. Nu ska jag ta barnen till lekland. Det här ska bli en mycket bättre dag.
Tack för att du var här.

Jadu du liksom jag har fått lära oss via den hårda skolan.. Skönt att det gick bra och antabus är ju bra för då kan man inte dricka.... eller jo det kan man men du kommer bli röd som en kräfta, dunkande huvudvärk och hjärtklappning... Så tänk inte ens tanken... Bra med fyra veckor. Nu börjar kroppen att reparera sig. Ta hand om dig nu och din man/familj...

Men hade helst gett en kram irl.
Du är inte ensam.
Alla dessa tårar kanske kommer med nykterheten? Att du är ”for real” nu. Du är relativt nyskild. Du har en ny relation. Stora förändringar. Inte konstigt om känslorna får spatt.
Fick ni en fin utflykt, du och barnen?
Och har du hunnit julpynta än? Vilket är ditt favvopynt?
Än en gång stor, stor cyberkram❤️

❤️

❤️