Senaste kommentarerna i forumet

hur normala människor lever.
Jag vet inte om dom finns ens.

Men om man kan hitta sin inre okejröst till vem man nu än är.
Det vore inte så dumt.
Jag får vara som jag är.
Jag låter det vara som det är.
I resist nothing.
Kanske blir man inte så åksjuk i livet då?

Att känna sig nöjder och glader är för skönt.
Precis den här låten får jag upp i huvudet när jag läser dina rader. :)

https://www.youtube.com/watch?v=mCLbU1NxBhA

Åh sköna dag !! Hade finaste väninnan på besök igår, äldsta dottern satt med vid lunchen, min osso buco blev jättegod och allt blev jättetrevligt. Inte alls sockerfri men supermumsig. Faktiskt nöjd och jätteglad ?

God morgon!

Vaknade tidigare än jag hade lust med för ett av mina barn ville upp. Jag kliver alltid upp då. Ligger aldrig kvar i sängen och låter någon vakna ensam. Försöker tänka tillbaka på hur det var när jag var bakis på morgnarna. Och jag minns att det var likadant då. Jag klev upp helt livrädd i varje cell av min kropp för att jag skulle behöva må illa halva eller hela dagen. Men upp kom jag och jag spenderade återstoden av dagen med att kompensera allt.

Men jag var inte bakis alltid. Jag drack ju sällan så sent på kvällarna just pga min stora skräck för bakfylla. Men jag minns ändå allra tydligast den period jag faktiskt drack sent. Och hur förjävligt jag mådde både under natten och sedan dagen efter.

Nu försöker jag uppbringa minnen men ärligt talat har jag svårt för att komma ihåg hur det kändes att vakna bakis eller sova berusad. Jag vet att det var vidrigt.

Ibland om jag är förkyld nu för tiden så kan jag på morgonen känna en bekant känsla som påminner om att vara bakis. Men det är bara i några sekunder det känns och dessa gånger tackar jag nästan mig själv högt för att jag inte dricker.

Min man fortsätter att dricka med samma frekvens som vanligt. Jag påverkas dock mindre och mindre av det. För jag är så långt ifrån honom. Så länge han låter mig vara när han dricker så går det bra. Däremot ser jag ju hur i olika form vi är. Jag är bara några år yngre än honom men jag tror att jag skulle få en chock om jag fick byta kropp med honom en dag. Jag kan tänka mig att den känns sliten. Han vaknar alltid med rödsprängda ögon dagen efter han druckit. Igår drack han med en vän. Denna gång hemma hos oss men det sköttes ändå snyggt och jag och barnen var på en annan våning och gick sedan och sov. Men jag förfäras lite över mängderna öl de dricker. Fast de umgås stilla över mat, fotboll och öl.... så kommer vännen hem till oss med två proppfulla påsar med öl. Alltså fulla till bristningsgränsen. Men han gömde dem för mig. Skämdes kanske. För alla vet att jag starkt ogillar alkohol. Men mina ögon scannar av allt. Jag ser en påse med öl så lätt att jag skulle nog kunna se en genom en stenmur. Och jag gör en snabb kalkyl i huvudet kring hur fulla de ska bli av mängden jag kan tyda. Jag suckar högt och himlar med ögonen bredvid min man när vännen kommer med öl. Men sedan brukar jag släppa det och försöka fokusera på hur glad jag är över att jag är jag och inte dem.

Om en liten stund ska jag och barnen iväg på en rolig aktivitet och sedan tänker jag att vi ska ta en söndagsfika på stan.

Ha en skön dag allesammans. Kram!

Dagarna går så fort.
Det är skönt att vakna utan bakfylla och utan ångest och att ha lika mycket på kontot som jag hade igår kväll.
Jag har sovmorgon idag och drar mig i sängen med en kopp kaffe och en bok, Facebook, tidning och surf.
Funderar på om jag ska ut och springa när min Garmin säger "rör på dig!"
Skönt åt det varken är klockan eller magen som bestämmer vad jag ska göra idag. Jag är helt fri att bestämma själv.
Det är 425 dagar sedan jag slutar dricka.
Jag har haft ett antal setbacks under den tiden men jag är försiktigt hoppfull och känner mig stark!
Detta ska bli en skön söndag.
❤

Exet och den unga dejtar.
Dem är en grej.

Jag misstänkte det.
Gör ont.

som Jim Carrey ska ha sagt under en intervju.
"Depression orsakas av att din kropp och ditt psyke blir utmattade av vem du försöker vara i världen."
Ja, kanske det.
När det uppstår en nog stor spricka mellan ens innersta väsen och den fasad man upprätthåller så måste något gå sönder till slut.
Något brister, därför att behovet och längtan efter äkthet och autenticitet krockar med kraven och förväntningarna.
På samma sätt blir det ohållbart i längden vid andra obalanser.
Man jobbar på tok för mycket.
Man har inget arbete alls.
Man går ständigt på högvarv.
Man lägger aldrig in en högre växel.
Man ska manövrera ett tusenbitars livspussel.
Man äger bara ett fembitars.
Och så har vi vår hjärna på det.
Som konstant är igång och dömer och ifrågasätter och kritiserar och toktjatar om precis allt.
Och vi tror på allt den gafflar om.

När jag kom i kontakt med Eckhart Tolle och hans tankar om den mänskliga hjärnan så var det en lättnad.
Hans resonemang erbjöd en väg ut ur denna maniska tankevärld - helt enkelt genom att inte gå på den.
En hjärna är ett fantastiskt verktyg som dock bör användas med försiktighet.
Ungefär så lyder Tolles recept.

När jag använder mig av det receptet så får jag perspektiv.
Det perspektivet visar att där finns någonting bortom tanken.
Och bara vetskapen om detta gör att jag känner mig mindre som ett djur i en bur.
Ja, tills jag börjar tro på nån livsviktig tanke som min hjärna precis serverar mig.

Till slut ordnar det sig.

Önskar er alla den sortens lördagkväll ni allra mest behöver.
Kram <3

Vodka är ingen bra idé. Tänk att jag går bredvid och håller min arm om dina axlar. Vi fixar detta. Vet ju att man aldrig mår så bra som när man är helnykter.

Styrkekramar ?

Hej allihopa.

Tack gulliga fina Jasmine och Ler. Jag har läst era svar och blivit glad av eran omtanke. ? Har läst hos dig Jasmine att du inte mår så bra ? Du kanske behöver gå och prata med någon? Även om nykterhet är vägen att gå för att må bra så finns ju andra faktorer också.

Jag har inte kommit mig för att skriva. Har gått in på forumet nångång men inte hunnit eller orkat logga in.

Jag har inte tänkt på alkohol sedan jag loggade in sist. Jag hade ju nåt form av sug där men det försvann (som jag visste att det skulle). Och sedan har jag varken tänkt på för eller nackdelar med alkohol. Livet bara rullar på med allt man har att göra.

Skönt med lördag. Vaknade ganska tidigt med barnen. Började städa runt 9. Har städat åt alla djur vi har och nu ska jag greja i barnens rum. En härlig höstdag.

Det här forumet är toppen. Men det har faktiskt varit lite skönt att inte logga in. Då har jag tänkt mindre på alkohol. Ibland behöver jag en paus från att analysera medan jag andra gånger mår jättebra av det.

Kämpa på alla nynyktra därute ❤ Höstkvällar och mornar är mycket sköna när de är nyktra ❤

... behöver inget vin, komstaterar jag. Men ja, använde ’finvin’ fast det inte var så fint. Jag använde rivet citronskal för att få upp syran i grytan. Zeta har även en god olivolja som har citronarom tillsatt.

3 veckors hetsätning (yes folks! Hetsätning. Ni vet när man äter tills man inte kan andas och magen gör ont) lämnar spår. Kommer inte in i mina jeans. Förstår inte varför jag blir sådanhär. Jag lixom aktivt letar efter det mest kaloririka och äter utan att smaka. Träningsvärk i käkarna. Balans Were you at? Kan vi inte bli kompisar istället?

Jag vet att alla val är mina egna. Jag vet att ingen tvingar mig att äta tills jag nästan kräks. Likt väl som när jag inte kan äta. Det är oxå ett val.

Ska det verkligen vara såhär?
Hur fan lever normala människor?

Hur blir jag normal?

detta db:t innehåller en triggervarning angående alkohol. Brottas du just nu med att inte dricka rekommenderar jag inte att du läser detta. ✌️ ?

Hotellfrulle ??
Sova middag.?
Bli utslängd från bibblan pga missade att de stängde utan min vetskap ?

Haft ångest halva dagen, den ba hänger där. Inte mycket att göra. Typ som en jobbig släkting på julmiddagen. Hen är där, man får betee sig ändå och foka på
något annat. ?‍♀️
Tycker det är tungt att ångesten påverkar min andning dock. Bara att acceptera skiten och möla vidare. Att kunna andas obehindrat är ju inget man behöver ?‍♀️ Jo.

Nyrest hem till estocholmo. Kom på att en polare lämnade lite vodka här tidigare. Gjorde en drinkos på apelsinjos och den.

Gamerboi kommer förbi lite senare. Vill gå ut och dansa. Vill sova. Vill ut och resa i världen. Önskar jag får någon typ av lön öht denna månaden. Otherwise är jag så jävla fucked så det är sjukt.

Hur blev det såhär? Rent ekonomiskt alltså? Hur blev jag såhär jävulskt fattig? Jag har alltid haft en buffert. Alltid haft koll på min ekonomi.
Det kom precis innan jag blev sjuksriven tror jag. Och när en sjuk individ tänker att hen (jaaag) ändå inte kommer vara i livet så länge till så bryr man sig inte helt enkelt. Bjöd på allt för andra som då hade drt tufft. Sen när livsgnista kom tillbaka så kachingar man in minimum. Och denna månaden nada.
Jag vet inte riktigt hur tanken är att man ska kunna gå runt?
Om inte man bor i en mindre Stad där hyran och maten är rimlig. Där man har möjlighet till att frysa in mat och göra storkok. Där månadsräkningen bara för boende och att leva ligger på mindre än +9000kr. Kanske får jag flytta ifrån Stockholm. Kan inte, har inte råd. Jävla moment 22 ?‍♀️

Tanken slog mig att ta några hundratusen i lån, dra utomlands, leva lajf och sen bara gå och självdö (En tanke, ej en önskan). Leva livet i ett år, risken finns la att jag skulle bli bättre, må bra. Älska livet och sedan vara skuldsatt för evigt istället.

Inte tillräckligt med vodkis för att bli berusad, men ångesten släppte. Skönt. Dumt och farligt. Men skönt, jag kan andas igen. Bråkar fortfarande (men släpp då tankejävel) på saknade av exet. Ibland mer i bland mindre. Men ändå konstant. Önskar att vi var tillsammans igen, önskar att jag aldrig träffat honom. Önskar att han är lyckligare nu.

Fridens ?

...ja, då trillar jag dit igen. Tack och lov inget vansinnesdrickande hittills, men ändå. Tillräckligt! Dessutom är vodka inköpt den här gången, ingen bra investering (förutom för A-hjärnan, som tycker att det är perfekt, mycket procent i förhållande till restprodukten. Lätt att slänga, med andra ord).

Så ledsen och besviken. Först en helvit månad, sedan det ångestsfyllda återfallet. Sedan ytterligare fyra fräscha veckor innan A-tankarna kopplade bort allt sunt förnuft. Hallå, jag har ju inte ens behövt kämpa nu. Dagarna har rullat på och jag har känt mig hyfsat säker, ännu en gång bedrägligt säker visar det sig.

Får ta hjälp av min nykterhetsstatistik, annars bryter jag ihop. Har fortfarande omkring 260 vita dagar av ca 310. Kämpar för att känna stolthet över detta, men just nu är det tufft.

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst för så behöver jag det bäst."

Kram på er alla kämpar ♡

Att rastlösheten släppte för tio dagar sen, det var lögn, och tillfällig lindring, den kom tillbaka,
men för några dagar sen deppade jag ner mig totalt, hemskt kändes det, och en genuin och allvarlig tanke kom "Om inte det här släpper, om jag inte får lindring eller hjälp, så kommer jag köpa sprit på fredag" - en liten och svag lindring kom, och än är inte faran över, men jag lyckades bromsa mig. Var alldeles nyss på väg till systemet, "Nu struntar jag i det här, jag behöver lugn", och jag velade fram och tillbaka med mig själv - lindring kanske, men i utbyte mot, allra minst baksmälla och överjordisk ångest att jag har brutit mot den här långa nykterheten som jag kämpat med hela året, men med största sannolikhet värre saker än så.

Gick istället och köpte lite onyttigheter i form av chips och godis - inget bra substitut på några vis, men nu är jag hemma igen, och väntar jag bara en stund till så stänger dagens möjlighet till snedsteg.

Det är en dag imorgon också, tröstar jag mig med, ifall jag skulle ändra mig, men för idag klarar jag mig utan alkohol. Nu ska jag ta mig en kopp te.

Stolt men inte nöjd, som det heter.

Men undrar óm de som inte dövar med mat, alkohol, tabletter eller liknande inte har något hål att fylla eller om de bara inte är "beroendepersoner" och gör på något annat sätt?

Winna, hoppas du mår bättre idag?

Känner igen mig totalt i det du skriver IronWill. Många av oss med alkoholproblem har överaktiva tankar som jag tror vi på något sätt måste stilla. Vi tänker för mycket för vårt eget bästa. "Önskar man kunde vara dummare" precis så. En framsida av att tänka för mycket är att man blir eller framstår som intelligent för man är alltid mer eller mindre förberedd på saker. Baksidan är att huvudet blir utmattat, man stressar sönder sig med krav och oro för framtiden och på något vis behöver vi stilla detta snurrande. Och så kom alkoholen in i livet..

Jag tror starkt att de flesta beroenden vi skapar syftar till att fylla ett hål som vi inte hittar något annat sätt att hantera.
Att summan av alla laster skulle vara konstant vet jag inte, men summan av alla beroenden i alla fall.
Jag har ökat andra iom att jag slutat dricka. Vissa positiva andra mindre positiva men ingen lika illa som alkoholen. Hålet är kvar dock, och vägrar hålla sig igenfyllt. Känns som många här har liknande upplevelser med depression eller social fobi eller något annat som inte står rätt till. Vi skulle eventuellt må bra av att vara dummare har jag tänkt. Upplever att många här har hög intelligens och stor självinsikt, vilket kanske även gör oss olyckliga i olika former. Vi grubblar och tänker och söker lindring från olika plågoandar. Givetvis en generalisering men det är en känsla jag får här på forimet bland välartikulerade trådar och hårda sanningar. Att inte dricka ger oss på sikt bättre utgångsläge att hitta lösningar. Eller kanske om vi har tur, att bli vän med oss själva och acceptera. Citalopram är en av mina ”kompisar” med. Kroniskt säger min läkare i ställer för att behöva komma med faktisk hjälp (inte för att han kan men ändå). I mitt fall upplever jag att ekonomisk överdriven trygghet är i konflikt med min vilja att leva ett enklare och lugnare liv (växte upp fattigt och gnska otryggt då jag var stand in som pappa i familjen också). Men jag har ingen lösning. Gå emot min största rädsla att ”behöva leta enkronor” igen för att få det lugn jag eftersöker. Känner mig ofta som ett djur i en bur. Men utan lösning på det så måste jag lindra och trösta för att orka gå vidare. Kanske inte hela problemet men en del av det. Säger absolut inte att det är synd om mig eftersom många här bär på liknande, eller svårare, livsdilemman. Men jag ångrar inte att jag slutat dricka. Jag tänker klarare och har mer hopp än på länge. Men i slutändan måste hålet fyllas (eller accepteras och levas med) innan trösten kan minskas eller helt utebli. Tror jag.

... även om jag inte alltid kommenterar.. Så skönt att du klarar både sockerfritt och a-fritt- verkligen starkt jobbat! Under min nyktra tid började jag "unna mig" mer socker och det mår man ju verkligen inte bra av. Tyvärr är jag inte på så bra humör idag, men skickar ??? i alla fall. (Hur gör du osso buco utan vin? Eller menar du att du tar "finvin" istället för tetran?)

Så sorgligt, ytterst onekligen.
(Jag vet att dem inte fiiiiiinnns, mina rädslor är irrationella?‍♀️)

Dagen som gick;
Höll på att somna sittandes på föreläsningen, höll mig aktiv. Fick professorn att tänka till. Ty studenten är smart när hon vill.
Käkade sushi med en klasskompis. Hon är fin.
Gick tillbaka till bibblan och fortsatte med min forskning.
Hörde av mig till en gammal relation (vi är fortfarande vänner) angående en forskare som studerar på samma arbetsplats som honom. Han visste vem hen var. Saknar honom ibland, vi hade en jättefin relation (tills han var otrogen)(det är okej. Gjorde ont då. Kommit över det nu). Han är oxå professor och 24 år äldre än mig ? ?‍♀️ Min mamma tyckte att det var lite udda att min partner var äldre än henne. Jag tyckte det var skitkul. Men alltså ålder är verkligen bara en siffra. På riktigt alltså. Och jag finner äldre män attraktiva. Och yngre män och kvinnor och hens and and and... Sidospår där.

Sen köpte jag en massa ostar och finskinka till mig själv, godis och lite kex, oliver och Nomnom till osten samt ett paraply. Traskade i spöregn i typ 40 min.
Det gjorde ingenting, ingenting alls faktiskt. Kände mig glad och peppad idag fasten mina tygskor blev lika kalla och blöts som Antarktis.
En speciell känsla att gå i regnet, aj lajk it! (jag vågade inte åka buss. För jag vet inte hur man gör i denna staden).

Nu på kvällen har jag mest ätit och ätit tills Mr music (eller vad jag nu kallade honom) ringde, pratade och skrattade i några timmar. Han är skitrolig, det är synd att han knarkar så mycket.
Men hans liv och hans val, i guess. Jag vet att jag aldrig kommer fastna för knark pga jag vet att jag skulle tycka om skiten för mycket så jag tvärnekar om jag blir bjuden. Testade amfetamin en gång på en av Stockholms svartklubbar och dagen efter funderade jag på om och hur jag skulle kunna få mer. Såååååå heeeeell Nah! Nope Nope Nope nooooooope. Nej.

Vågade gå till matsalen ensam och käka frulle i morse, det gjorde mig glad :)
För jag är en fegis, och det var en stor utmaning. Men i did it och kaffet var svingott. Nu ska jag ta en dusch, rädda en spindel från badrummet och förhoppningsvis kommer jag få Nanna.
Tror jag katchingade in 3h sömn i natt.

Kände mig glad idag ❤️
Undrar om det är jobbet som drar ner mig så mycket i Stockholm, eller om själva miljöombytet och att få stimulera mitt intellekt gör mig gladare? Oklart.

Tackar iallafall humflum universum för en kväll utan ångest. Fridens ?

... åsså finns det inga riktiga zombisar längre.
Dom dog, varenda en faktiskt, i en lika mystisk som fatal hudsjukdom i början av seklet.
Mycket sorgligt, alltihopa.

Sitter här med en koppkaffe och varvar ner efter en arbetsdag. Imorgon är det fredag och man får en välförtjänt vila i ett par dagar. i helgen ska jag jobba snickra och måla på mitt hus. Inga planer på att förgylla helgens arbete med några "helrör" brännvin. Resultatet blir så mycket bättre utan. Både för kropp,själ och huset. Kämpa på alla på forumet.

Det blir en lugn och fin dag. Skönt att se vita dagar ticka ner och sockerfria dagar upp. Nya vanor. Det vidare livet i dubbel bemärkelse. *Som* jag har längtat efter trygghet. Jag känner mej nästan som ett socialt experiment. Från ett kopiöst slentriandrickande för att kunna ta mej igenom vardag och för att kunna sova, till att känna att överkonsumtion är äckligt. Nåväl, jag tar inget för givet. Som jag skrev är associationssuget enormt starkt. En väninna ville träffas och ta en aw. Jag föreslog fika. Det gick finfint ! Jag ska laga osso buco på lördag och började som vanligt tänka i tetror av matlagningsvin, av ren vana, tills jag tänkte ett varv till och ”allvarligt” - det där äckelvinet köper jag inte hem nånsin, ever .. bottenslasket från EU’s vinsjöar ( som många boxar är också ) ska man bara ge f-n i. Och absolut inte hälla i sej ?.

Så jag är inte *botad* men tänker lite annorlunda. Kanske. Hoppas jag..

Bara för dig Knaskatten skall jag meddela att äldredamen kattan M, som är en formidabel väsare mot fluffkatten R och även mot mej om jag klappar inopportunt, ligger PÅ min viktiga korrespondens på köksbordet och spinner. Mitt framför mej mao. De två herrkatterna ligger utspridda i nån säng. Yngstakattan har gått på walkabout igen. Tror R gav henne däng i helgen .. ?

Ha en bra dag alla fina ! Styrkekramar ?

På AA möte,öppet kvinnomöte där även jag får delta.
Hon pratade om egot dvs beroendehjärnan som trixade med henne.
Och för mig som medberoende så är det en så märklig mix av ego tänkande kontra jag är inget värd tänkande.
Ytterligheter där jag inte får balans.
Men hennes ord fick liksom perspektiv på det hela.

När man ägnar sig åt sig själv,fokuserar på sig själv och på riktigt grottar ned sig i sin livssituation finns risken att man(jag) tippar över.

Mitt liv blir nästan omöjligt att leva trots att jag egentligen lever ett riktigt bra liv.
Jag hackar ned på allt som går att hacka på.
Min arbetssitation,mina vänskaper min relation osv
Det kan vara allt möjligt det handlar om.

Småsaker som vad jag tycker om att äta,eller hur jag vill bli tilltalad.
Till de större där jag inte känner mig fullt ut respekterad som människa.

Visserligen nödvändigt i tillfriskningsprocessen.
Att på djupet och på riktigt ta reda på vad JAG vill.

Samtidigt blir det då ibland alltför stor djupdykning i egot som jag inte mår bra av.

Och så då motsatsen.
Där jag går på knäna till Kina och tillbaka för att hjälpa en i nöd.
Utan tanke på egen vinning och egen belöning.

Helt utan sammankoppling av egot och medberoendedelen som ändå på något sätt sitter ihop.

Det är ju just när egot eller jaget? fått nog som det vaknar till och säger herrejävlar.
Nu är det dax för förändringar.
Upp till kamp emot orättvisor.
Det är bara du som kan och ska förändra ditt liv osv.

Så utan egots dragkraft så stod man sig slätt.

Så att ge detta ego/eller kanske jaget mer lagom med näring och kraft så man stannar i det berömda mellanläget.

Kan behålla vidvinkelperspektivet där både jag och en annan persons vilja och önskningar är lika viktiga.

Nya insikter och svårt att ta till sig att även ullabulla kan bete sig som en narcissist ibland.

ditt svar känns trösterikt. Lite synd att jag ska vara tacksam för ditt återfall men det gör att jag känner mig mindre ensam på något vis. Så tack.

Jag läser dina texter och tycker du verkar så stark och så mänsklig i dina svagheter, jag tycker om hur du formulerar dig.

Skönt att kunna tänka att trots återfall går vi framåt. Trots mina 15 dagar med alkohol hade jag ju typ 85 dagar utan, på semestern.

Jag mår så mycket bättre när jag inte dricker.
Jag älskar att vakna klar i knoppen, så klar som en disträ person som jag kan vara, vill säga.
Jag älskar att slippa lukta bakfylla.
Älskar att vara utan hålen i plånboken, att lägga pengarna på annat.

4,86 dagar sedan omstarten.
Jodåsåattee....

När du skrev i Jasmines tråd kände jag igen mig. Och så ville jag läsa DIN tråd. Men den fanns inte!
Tills jag upptäckte att den låg HÄR, i det vidare livet. Här har jag aldrig varit förut.
Här trodde jag att bara gamla lyckade ex-alkisar med flera vita år bakom sig fick hänga. Och att man var så förbi hela alkoholgrejen att man mest utbytte kakrecept och pratade väder. Typ.
Tji fick jag.
Visserligen skrivs det en del om katter - något jag uppskattar - men i övrigt hade jag inte många rätt.
Jag känner ju igen mig!
Det kanske är här jag ska vara, trots att jag inte är nykternykter, utan bara kör någon sorts mycket försiktig omvänd 5:2 när det kommer till vin.
Tål att funderas på.
Hur som: Nurture, gillar din tråd. ?