Senaste kommentarerna i forumet

Din tråd var en av de första jag läste igenom när jag började skriva här för snart sju veckor sedan.
Känner igen mig i så många saker du skriver om. Har tänkt mycket på dig efter ditt inlägg igår. Vad jobbigt du måste ha det. Starkt av dig att skriva så ärligt och öppet.
När jag för snart sju veckor sedan var rätt långt nere i ett svart hål så hittade jag lite dagboksanteckningar jag gjort under de sista åren. I varje inlägg jag skrev så upptog mitt drickande och smusslande det mesta. Varje gång skrev jag ungefär "nu får det räcka, imorgon måste jag börja ett nytt nyktrare liv". När läste igenom inläggen jag skrivit insåg jag att absolut ingenting hade gått som jag hade tänkt mig. Jag hade aldrig börjat ett nyktrare liv, tvärtom hade det bara blivit mer och mer. Den här insikten slog ner som en bomb i mig och gjorde mig fruktansvärt nere. Det var då jag ringde upp min fru på hennes jobb och berättade hur det låg till och bad henne köra in mig till akuten. Så här sju veckor efteråt är det en av de bästa sakerna jag har gjort.
Läs dina gamla inlägg och tänk efter om det inte vore skönt och bra att berätta för din M hur det är? Ensam är inte alltid stark och ni verkar ju ha en så fin relation!
Tänker på dig och vet att du fixar detta!

Du var den första jag följde när jag hittade till detta Forum i slutet av juli. Nä, vägen till ett nyktert liv är långt ifrån spikrak. Vill bara peppa dig genom att säga att du fixade en hel del i somras, så förmågan att bryta mönster har du. Du kommer att fixa det!
??

Sitter här i köket och funderar, vad hände egentligen?

Jag hade 3,5 vita veckor, första klassiska helvetesveckan med skitsömn och skithumör. Men jag minns så väl frihetskänslan, pigga glada tacksamma kvällar. Glada barn som inte flydde mig.

Sen hände något. Jag tror de alkoholfria alternativen, i den mängd jag drack, lurade mig, jag lät det lura mig. Kände prestationspress från forumet genom mig själv. En övertro på min egen förmåga ihop med en dålig insikt om styrkan av alkoholens inflytande på mig. Jag föll som en sten, hårt och utan motstycke.

Jag har sedan dess varit onykter dygnets alla vakna timmar, även på min arbetstid. Återställare har varit ett måste för att ens hamna i normalläge, kunna använda sinnen såväl som finliret i kroppen. Sen kommer alltid käftsmällen, tröttheten, skammen, minnesförluster, orkeslöshet och en känsla av total meningslöshet. Mitt i 1000 måsten och krav som inte går att fly undan eller ställa åt sidan, livet.

Jag kan inte dricka mer, det är en förfärlig insikt som har svårt med förmaningar och förbud. Men jag kan inte, det går inte.

Nu har det gått ca 12h sedan sista glaset, jag är rädd. Inte kunnat sova, hårt tryck över bröstet, takykardi mestadels, slår hårt. Rädd att jag måste trappa ner istället för att sluta tvärt, min konsumtion den sista tiden har varit abnorm. Det skrämmer mig. Det enda jag är säker på och klar med är min insikt, jag har En chans till och jag tänker ta den. Sen är jag som sagt rädd, inte för ångesten eller tristessen denna gång utan för det fysiska.

Egentligen borde jag skjuta på detta till nästa vecka, denna veckan är det viktigheter som under inga andra omständigheter än min död som går att skjuta på. Men jag vill inte skjuta på det mer, jag måste börja Nu.

Kram till er alla starka som svaga där ute ❤️

För era kommentarer?
Ja, som sagt tillit till processen och
Snart får vi tända mer adventsljus i mörkret.
Något som känns lite extra nu är att när man lever utan att fly blir saker tydligare som om jag ibland verkligen kan se att jag står vid sidan av. På fester eller på AW, ingen dimma att fly in i, inget filter utom verkligheten. Men när lyckan glimtar till är den på riktigt och fullt ut!
Kram ?

Vinäger, snälla rara underbara forumvän, du måste stoppa detta tvångsbeteende nu!
Din kropp kanske bara kraschar helt plötsligt och du kan få skador för resten av livet!
Det känns som du håller på med en rysk roulette.
Samla ihop din styrka, för den finns ju där som vi alla vet som följt din tråd från början, och bara bestäm dig.
Som John-Erik säger, ta något lugnande de första dagarna för abstinensen.
Jag önskar så innerligt att du ska fixa detta!!?????
Kramar
???

Läser vad du skriver , tycker du är så modig !
Vågar berätta precis hur du gör , hur du lever.
Det är det detta forum är till för, att kunna skriva precis som allt är just nu, hur det är idag .
Ingen dömmer dig , du får istället hjälp o stöd av alla forumvänner .
Det är fantastiskt !
Jag har valt att berätta för mina vänner om a-problemen, vilket varit både bra o dåligt . Bra när jag är duktig , sämre när jag inte sköter mig , då kan någon bli mkt besviken på mig .
Det gör inte att jag mår bättre precis ...
Skönt med någon vän som vet men tänk på till vem du berättar , är mitt råd .
Att smyga för maken är så jobbigt . Jag gör exakt samma sak . Vill inte se besvikelsen i hans ögon igen när jag berättar att jag återigen ljugit för honom ...
Fast vi vet båda två att det är bäst att berätta, för leva med att smyga är så destruktivt . Det är oftast en lättnad när du talat om att du återigen fallit dit .
Han stöttar dig , det vet du .
Många kramar ❤️

Skrev något långt men allt var egentligen redan sagt. Så det blev: Ta hand om dig!

... oss behöver du inte göra vännen. Ta emot vår tröst och omtanke istället. Du är så wired att ’ta hand om’ att det är fantastiskt att du ens orkar räcka ut en hand och dra i nödbromsen..

Känn vår värme, ömhet och energi, vännen. Sen försöker du hitta nån att anförtro dej år irl - kan du göra det för mej ?

Styrkekramar ?

Hej Studenten!

Hoppas att du snart mår bättre.
Tänkte på att vissa mediciner kan ge mörka tankar.
Kanske räcker med att byta ut någon medicin.
Kolla biverkningarna noga..
Hoppas verkligen att du får den hjälp du har rätt till.
Ingen ska behöva må som du gör/gjort.

Styrkekram

John

Önskar sååå att jag kunde göra något för att lindra din situation. ♡ Du har fått flera fina råd här ovan. Hoppas att något kan hjälpa.

Kramar i massor ♡♡♡

Skriver som till en bra vän, som jag tror du är för många.
Du behöver inte nedvärdera dig själv som du gör.. Du har ju lyckats tidigare
men nu förstår jag inte riktigt hur du tänker.
Du är inne på en fullständigt livsfarlig väg.. oavsett orsak till att man dricker
så är det inte värt att förstöra sin kropp med dagligt intag.
Du måste iaf ha uppehåll mellan för att spara levern.48 tim. säger man att
levern behöver för att reparera sig.
Det är ju tufft med sjukdom i familjen (är ledsen för din skull), men det blir inte bättre
med alkohol, det vet du ju. Gel ska du INTE förtära. Kan ge sjukdomar
Försök ta ett uppehåll med A och använd lugnande och sömnmedel istället så kan du kliva
ur lättare.Håller på dig Vinäger. Lova att du tar tag i detta nu.
Du har en bra karriär och en bra gubbe så det finns ju bra grejer i ditt
liv att vara glad över utan A.I all välmening...:-)

Styrkekram

John

Era kramar värmer lite extra. ♡ Jag kan ju bara tänka på hur jag skulle reagera om jag läst något liknande hos någon annan.

Har redan funderat på att radera raden om handspriten. Som Femina skriver, även här där vi är anonyma är det en mycket påfrestande ärlighet. Men jag låter det stå kvar åtminstone ett tag till.

Kram

Uppdaterade samtidigt som du skrev ditt senaste inlägg. Tack för att du bryr dig. Självklart har du rätt i det du säger. Är ingen risk att någon misstänker något - ännu. Om jag skulle vara orolig någon gång, jobbar jag hemifrån. Alla vet vilken hög arbetsbelastning jag haft, så det förklarar om jag sett lite sliten ut ett tag.

Men jag vet att det finns en gräns och att jag inte ska underskatta mina kollegor. För precis som du säger, en del har extra känslig näsa för att känna igen just ett missbruk.

Som sagt, tack för omtanken! ♡

- vad gäller Alcogel.

Det fanns inte heller i min tankevärld att något sådant skulle kunna hända mig. Tror heller inte att det kommer att upprepas.

Jag har dock aldrig varit finsmakare när det gällt att få i mig A. Fy f-n vilka häxblandningar jag druckit genom åren.

I dag, när allt var slut och ångesten slog till, kom jag att tänka på den där handspriten. Jag googlade och läste allt jag kunde komma över för att inte riskera att dö - där har även jag en gräns.

Ska jag vara helt ärlig upplevde jag ingen större förnedrande känsla än vad jag gjort när jag korkat upp en ljummen vodka innan jag ens fått av mig ytterkläderna. När en sådan "period" uppstår akut gäller inget findricka.

En dåres försvarstal kanske detta upplevs som, fullt förståeligt i så fall. Jag är dock medveten om vad jag gjort och ville mest lugna om det var någon (mer än jag själv) som eventuellt kände oro över detta. Jag mår bra, är inte berusad, även om magen är lite kass.

Självklart är det en slags botten jag slagit i. Funderar förstås över fortsättningen på mitt liv. Konstigt nog ser jag mig fortfarande helt nykter i framtiden. Tänker att det här är något jag kommer att läsa om och skaka på huviudet åt när jag tittar tillbaka på mitt A-liv.

Som sagt, just nu är det lugnt i alla fall.

Tack för att ni bryr er! ♡

Kram

Först vill jag bara säga att din ärlighet att berätta är den styrka som kommer hjälpa dig. Nog för att vi är anonyma här men det krävs ändå ett visst mod att erkänna sina svagheter, inte minst mot sig själv.

Sen vill jag bara säga att jag tror omgivningen, t ex på jobbet, visst med tiden uppfattar vissa signaler men att de med egen erfarenhet av missbruk/medberonde uppfattar dem snabbare för där finns en igenkänning som andra inte har. Ingen vill kanske "skvallra" om sina misstankar av oro för att ha fel. Ingen vill heller inte själv hamna i ofördelaktig dager inför sin egen chef. Men, just därför har du allt att vinna på att söka hjälp innan det kommer fram på annat sätt. Det gör dig starkare och mer trovärdig än om du blir påkommen med "byxorna nere", om du förstår vad jag menar. Att du har A-problem gör dig inte till en mindre bra chef/människa men att du stoppar huvudet i sanden och inte söker hjälp gör det. Tänker på dig. Vi alla på forumet finns här för dig. Lycka till!
Kramar,

Bra jobbat Sannah?Du känns mognare och mycket insiktsfull..Härligt för ungarna med en fräsch och nykter mamma..Kram

Det känns som att du är något på spåren... Jag känner igen mig och mina tankar i det du skriver. Och detta med att det krävs mod för att stå ut med sig själv och inte fly... där är jag just nu. Är inne i en tyngre period som jag gärna skulle vilja fly ifrån men jag stannar kvar. Det är grått, tråkigt och lite oroligt. Men det får vara så och jag vet att det går över. Jag vet också att jag blir starkare av att vara kvar i det gråa och inte fly. Försöker ta hand om mig i det... dämpa kraven lite... å så sakteligen smyger sig lite ljuspunkter och glädjeämnen in i det grå. Att lita på processen är ord jag lutat mig mot många gånger. Det blir bra och det ÄR bra... som det ska vara just nu.
Ta hand om dig i mörkret.
Kram
Ellan

Eftersom ni inte blivit absolutister utan bara drar ner på er egen A-konsumtion så kan ni förhoppningsvis ha en trevlig semester med era vänner ändå, även om ni drar ner på ert eget drickande och varvar med vatten, iste osv. Risken är ju dock att ni helt enkelt inte kommer ha "lika kul och trevligt som förut" tillsammans för balansen har rubbats. Men, ni kanske ändå inte har samma gemenskap längre utan stora mängder A. Det är bara det jag menar. Och då får man välja och rannsaka sig själv vad som är viktigt och om det är värt det? Vem vet, nästa år kanske ni åker en vecka utomlands själva och njuter av det eller reser med andra vänner som dricker mindre? Jag har aldrig hört talas om folk som reser på två kryssningar i rad för att handla mer taxfree. Hur kul vore det?
Jag hoppas innerligt att ni får en fin semester.

Snälla du. Jag har ännu inte läst hela din tråd här på forumet, men snälla du, sök hjälp. Det går någon slags gräns mellan att dricka vin/sprit till när man börjar missbruka alcogel/t-sprit eller vad det nu kan vara som innehåller A. Det här kommer inte att hålla länge till. Hjälp dig själv. Sjukskriv dig och be om hjälp. Jag önskar dig allt gott. Du måste göra något! "Gud" vare med dig!

Hej! Förstår att du har det väldigt jobbigt! Jag kan bara tipsa om något som heter TRE - Tension and Trauma Releasing Exercises. Används för att hjälpa människor med PTSD i krigsdrabbade länder. Googla på det, det erbjuds workshops i det i storstäder, bland annat Stockholm och Göteborg. Hjälpte mig väldigt mycket efter att jag varit med om jobbiga saker, bland annat blivit vittne till ett knivrån.

Kram!

så bara måste skriva till dig. För ett par år sen skrev jag här för att bearbeta mitt medberoende. Men nu läser jag mest för att få stöd i att handskas med min egen relation till alkohol. Känner så med dig och din kamp för den är också min.

Min svåra pmds gör mitt liv till ett känslomässigt kaos. Tar numer medicin. En kombination av ssri, snri, lugnande och insomningstabletter. Jag skapade en mental regel om medicin istället för alkohol och har nu ett och ett halvt år som nykter. Nu när jag börjar känna igen är dock kampen mer på riktig. Varit i avstängd bubbla så länge. Också sjukskriven på grund av depression och utmattning.

Jag är suicidal varje månad och har även suicidförsök med mig i bagaget. Det är oerhört svårt att beskriva och förklara hur det är.

Jag la också in mig själv vid ett tillfälle, men fick fel medicin så jag mådde bara sämre. De tog mig inte på allvar och avfärdade mig som utbränd, därför vågade jag aldrig berätta hur jag egentligen led.

Efter att ha jobbat hårt med mig själv börjar jag nu kunna lyssna till min kropps signaler. Det har tagit tid för jag är fantastiskt duktig på att stänga av dem.

Det finns massor av hjälp även om det känns så fruktansvärt j-vla tugnt. Depressionen drog ner mig ända till total hopplöshet men det är bättre nu. Svårt fortfarande men så mycket bättre.

Jag försöker fokusera på en sak i taget. Just nu är det maten. Att orka laga den, att orka äta den. Sömnen fungerar tack vare medicin. Jag la ner all andra krav, det tog tid. Jag promenerar när jag har ork över till det. Inte när jag svettas av minsta lilla rörelse. Fokuserar på att behålla ett inre lugn. Klarar ingen stress för jag blir "sjuk" får allergianfall och börjar nysa och snora direkt. Sakta sakta går det framåt.

Våga ta stöd av de som finns nära. Jag hade så mycket skuldkänslor över att jag visat hur det var bakom fasaden. Det har jag fortfarande. Men jag orkar inte leva med den uppe längre. Det är lättare att orka nu.

Fått massor av hjälp genom att läsa i olika stödgrupper på sociala medier. Det är för mig lättare än att ta mig till samtalsstöd, har haft det och laddar nu för behandling av utmattning. Samla så mycket kraft du kan. Och be om och kämpa för stöd från vården även när du mår bättre.

Kram

Med någon du litar på. Så kanske ni kommer på något bra tillsammans..Eller beställ tid till doktorn för oro eller magont, eller vad du har för besvär. Det finns många vägar att få hjälp. Du kanske inte behöver avslöja allt. Jag förstår att du som chef tycker det är jobbigt, för då ska man ”klara av saker själv”.Men fundera på olika lösningar, för du kommer säkert att klara av att sluta dricka..Jag tror på dig?Varm kram

finns en lista på olika hjälp som kan användas http://suiciderescue.se/har-kan-du-fa-hjalp/
Kanon är också att du fortsätter att skriva så du avlastar din hjärna från spöken som gärna vill bygga bo där.

Gör mat som du älskar och unna dig att må gott av den !

Kram !!

Gode gud hjälp mig, skriver du.

Många på forumet verkar tycka att Gud och Jesus är det värsta som kan hända dem och att AA handlar om att låta Gud ta över ens liv.

Hellre Gud än alkoholen isåfall, tänker jag.

Käraste Vinäger: tetror med 14 %-igt vin och alkogel. Smaka på de orden. Du och jag är alkoholister och jag tror att du behöver hjälp NU. Kan du vara snäll och ta dej själv på allvar ? Och prata med gubben - det förtjänar han.

Från en som bryr sej så in i h-e ?

Styrkekramar ???

Inte Jesus och inte medicin, skriver du.

Rekommenderar My Skarsgårds’ helger/veckor på Myggebo.
Rekommenderar att du fortsätter att skriva i din tråd så vi kan få en dialog med dej.
Rekommenderar kontakt m Riddargatan 1 om du är 08:a - där finns en diskret mottagning som hjälpt flera här vad jag förstår.
Hoppas ditt inlägg inte bara var ’a shot in the dark’.
Alla här bryr sig och kan relatera.

Styrkekramar ?