Senaste kommentarerna i forumet

Smsade polisen att de haft förhör med han som våldtog mig. Idag, nyss. Nu. Idag.
Incidenten hände i april. Hur kan allt ta sådan jävla lång tid?

Oooooch heeeej ångestpåslag! ?‍♀️ Vill snabbspola tiden.

Jag dricker inte, och jag röker inte! Hurra ?

Feeling When du kan mer om sömn än din sömnterapeut...

Fick tipset att äta en banan och dricka ett glas varm mjöl innan sängående (funkar säkert för någon). Men hallåååååå lixom ?‍♀️. Fick oxå tipset att gå in i ett annat rum ?
Får gå ut och ställa mig i trapphuset.

In other News inte mycket. Höll på att försova mig till sömnskola. Jobbet har inte betalat ut någon lön, orkar inte panika. Får väl låna cash av någon om det inte löser sig. Hörde av mig till min chef. Behöver ju de där riksdalerna för att överleva änna ?‍♀️.
Ätit två vaniljmunkar, shake och hallomiwrap till brunch. Ångesten har lagt sig, hurra!
Börjar jobba 14 idag. Kommer antagligen slumra tills dess.
Vet att jag inte borde vila middag men jag är sååååååååå jävla trött ?? kan vila middag sålänge det inte påverkar min insomnig på kvällen, tänker jag.

Börjar tappa känslan av meningsfullhet. Det är farligt. Måste bryta detta innan jag blir supersjuk igen.
Vet inte om det är värt att ringa min läkare och jaga honom igen. Orkar inte. Orkar inte jaga.

Fridens ?

Kära Vinäger,

Tack för kärleksfulla och eftertänksamma inlägg. Du skriver precis det jag tänker. Upplever att jag väljer bort alkoholsituationer så långt det bara går. Konstaterar att det fortfarande finns ( mestadels kvinnliga ) kompisar som vill se mej som en ‘partner in crime’ när det kommer till att gå ut och dricka vin. Det är svårt men nödvändigt att ducka då, men det gör jag. Väldigt få känner till min långa resa.

Tack för att du finns; du är ett rellt stöd för mej och det är skönt att ta rygg på dej !

? Nurture

Hoppas att du snabbt tar dig upp "på hästen" igen. Återfall ingår ju oftast, som du själv skriver. Vi kan ju också dra lärdom av just dessa. Alla dina nyktra dagar har du ju med dig - de försvinner ju inte för att du tog ett återfall. Det är väl individuellt om man vill räkna dagar, börja om att räkna nyktra dagar osv?! Har sett de som skriver typ: 345 minus 1. 345 nyktra dagar o en onykter. Då får man ju med båda! Eller så skiter du i att räkna - och fortsätter att vara stolt över alla de nyktra dagar du har i ryggsäcken.

Styrka till dig Huskatten!!!

Tack ❤️

Dag full av kontroller; myror och värmepanna

I snart tre år har jag levt som helnykterist. Det har gått över förväntan. Visst har jag insett att det till stor del beror på att jag som typisk ensamdrickare nu lever med min man, och inte längre har möjlighet att flumma till med alkohol på det sätt jag vill. Jag har ofta funderat på vad som skulle hända om jag blir ensam på nytt? Hur länge tar det innan lusten och längtan och viljan att dricka något för egen del kommer tillbaka. Inte med det samma, har jag tänkt lite övermodigt. Nog bör det dröja en längre tid?

Det tog knapp en vecka. Min man har hamnat på sjukhus för operation och återhämtning, och jag blev ensam. Vardagarna var det inte några problem, lite skönt att slippa trälig skvalmusik på radion, ett enerverande harklande, hostande och spottande i tid och otid. Och jag såg fram emot helgen - samt den här veckan som jag tagit ledigt (beslut långt tidigare). Härligt att kunna klampa upp tidigt på morgonen och stöka omkring utan att ta hänsyn.

Så flög tanken på mig. Sådär bara från ingenstans. En liten flaska rött vin, kunde jag väl köpa? När jag ändå var i stan och uträttade diverse ärenden. Men, nej - jag insåg risken. Att det är just det där ensamdrickandet som jag aldrig kan tillåta mig mer. Klokt och förståndig, var jag. Hela vägen hem. Tills jag kom på att jag hade köpt en hel flaska vin för ett halvår sedan och gömt för min man smygdrickaren. Flaskan var till en träff med mor och syster, men blev aldrig av. Den har legat lugnt och fint och inte stört mina tankar det minsta.

Men nu dök den upp. Att ta ett glas eller två av. På min första ensamma lördagkväll på flera år. Lång historia kort. Det blev halva på lördagen, och trots att jag slutade "i tid" innan hela flaskan vaknade jag upp lite lätt bakis i söndags. Då gick resten och även en lika säkert sparat liten flaska whiskey. Gårdagen, min lediga måndag! tillbringade jag i sängen görandes skvatt ingenting. Så jäkla tung i huvudet och illamående. I min iver att dricka favvodrycken whiskey glömde jag principen vatten, vatten, vatten. Och rött vin som förrätt, nej det är inte att rekommendera.

Återfall är väl mer regel än undantag, och inte mycket att säga om. Urbota korkat, men gjort är gjort. Nu finns det inget mer lättdrucket och lockande i mina gömmor - och jag får i framtiden vara mer försiktig med sånt.

Det skrämmer en smula hur snabbt det gick från förflugen tanke till handling. På nolltid. Och egentligen ingen chans att stoppa sig själv. Eller, ja - men jag ville väl inte? Lite oklart nu hur bra det kändes den där korta stunden mellan det första glaset och det sista. Nu minns jag mest denna jävla baksmälla som helt enkelt inte var värt något alls. Måste jag börja räkna om mina nyktra dagar? Fira min första, andra, tredje osv månad? Trist. Jag som klarat mig så länge. Högmod går före fall som det heter. Och syndaren fick sitt straff i går ...

Förstår att du satt upp murar. Det gör ont att bara vara älskad när det inte gör ont, om du förstår vad jag menar.
Tänker massor nu, om att inte bli sedd och villkorad kärlek.
Hoppas du får genuin kontakt med någon som är både kunnig och ödmjuk och framför allt mer människa än yrkesroll när väl samtalsbehandlingen kommer igång.
Måste sova nu,
håll om dig själv

Stresshantering. På mitt senaste läkarintyg står det depression bara. Men psykologen antydde (sa rakt ut "detta är ju utmattning) på att det var mer än vara depression.

Ingen har tagit upp ptsd ännu. Får kolla upp det. Adhd kollade de för några år sedan, minns ibte riktigt vad de sa om det riktigt. Tror inte jag gav utslag för det (då iaf). Kanske kan kolla upp det igen.

Haha sexlivet är torrt nu. Noll lust. Nada. Så pojkarna får fint nöja sig med mitt sällskap endast. De verkar nöjda. Vill de ha mig i sitt liv får de lixom hela kakan, inte bara glassyren (Hahahahha Omg vilken snuskig liknelse ??‍♀️).
Fick ifs en jätte jätte fin wand som ser ut som en unicorn igår av min polare. Inte testat den, men herregud vad fin den är ? Super qute ?.

Haft sjuuuuukt med ångestpåslag idag. Nästan hela dagen. För mig är det som att jag får svårt att andas. Varje hjärtslag känns. Jag andas mer med öppen mun för luften är otillräcklig, och så blir jag yr och trött. Sov middag länge idag igen. Försöker djupandas igenom skiten.

Kanske har jag hängt runt så mycket på sistonde för att ångesten blir inte lika påtaglig när jag är med andra. Kanske.

Har oxå tänkt på Hur mina tankar blivit lite bittrare (Kanske inte rätt ord/känsla) på att släppa in in nya människor på livet. Som nu senast hos psykologen så kände jag att "varför ska jag öppna mig för dig?". För det spelar ju ingen roll egentligen. Jag kommer ändå ingenstans, de är bara flyktigt. Och det tar på mig att öppna mig för nya människor. Jag visar upp min sårbarhet, det är krävande. Fan vad krävande det är. Min far sa till mig när jag var kring 19-20 ish att "mitt namn, du måste vara modig och ärlig, annars kan de inte hjälpa dig".

Och jag är öppen och ärlig och modig. Och jag pratar med läkare och psykolog och samtalsmänniskor, öppnar mig, slussas vidare, väntar. Kämpar på att de ska lyssna (?) kanske. Att jag ska slippa dra på detta ensam.

Jag gör samma med männen och kvinnorna och de ickebinära som jag dejtar, är öppen, modig och ärlig. Jag tror det är det de tycker om med mig, "äktheten".
Exet lämnade ju mig för mitt mående, det gjorde nog ett djupare sår än vad jag trott.
För jag har blivit räddare att öppna mig.

Gamerboi har frågat lite om mina päron, och i vanliga fall har jag berättat en ganska lagom lång historia. För honom har jag bara sagt att det är en lång historia.
Han får inte komma in. Mina murar är uppe.

Samma känsla var det i fredags. Muren uppe. Blev lite irriterad på att behöva prata.
Gudars nu babblar Jag.

Jag vet inte riktigt om det är jätte bra att dra upp muren. När jag var tonåring så kom inget mig nära eller in (eller ut, grät inte ens på den tiden. Ingen (mamma) skulle få se mig sårbar) spelade ingen roll om hon så sparkade mig i magen. Jag grät inte. Tillls jag var ensam och hysteriskt kunde skrika ut min ångest i en kudde ( tragiskt i know Right ???‍♀️)(Men det var då. Jag gick i terapi för det. Kan ju gråta idag tex).

Jag vet inte hur jag ska göra. Vem jag ska lita på. Hur jag ska känna. Min ångest konsumerar mig. Tillåter jag den att göra det? Tar jag på mig en offerkofta? Eller får jag må såhär? Är det legitimt?

Fan jag orkar ju ingenting. Önskar jag bara kunde ha brutit lårbenet så att man kunde laga mig och sen var allt bra. Folk skulle ha skrivit roliga saker på gipset. Skickat blommor. Jag skulle kunna ha skrattat åt eländet. Sett en deadline tills man prelvisste att det skulle vara över.

Kommer jag någonsin bli frisk?
När det inte syns? Hur förklarar jag för andra då?
Min mamma har mer eller mindre avsagt kontakten nu, hon väntar tills jag är frisk och "normal" igen.
Jag saknar henne ibland.

Anyhow. Ångesten dunkar på i takt till musiken, och jag tog mina sömnpiller tidigt idag. Vill bara sova bort från allt.
Imorgon måste bli bättre. I morgon blir bättre (Gud det känns som att jag säger det varje kväll) (kanske tur att jag inte har något minne ?)

Okej. Sov sött alla fina rara.
Snokar i nästan allas trådar, ni är bra.
Ge inte upp.
I morgon blir bättre.
Fridens ?

Det är ju det som är det fina med forumet, det finns alltid någon eller några som inspirerar och ger igenkänning. Att ta rygg på någon och/eller peppa varandra har nog de flesta haft nytta av.

Du verkar beslutsam. Bra där. Önskar dig lycka till. ♡

Ska jobba med bl a barn och ungdomar igen. Det blir nog bra. Får se om jag ger mig ut på sjön till nästa sommar igen.Har sett matberoende och andra missbruk på nära håll på båten..Precis lika sjukt som alkohol eller annat..Jag har svårt när folk låtsas som att dom ej har problem..Jag vet att”sjukdomarna” innebär mycket förnekelse..Samtidigt finns det massor av människor som erkänner..Intressant att fundera på varför det är så..Kanske handlar om man har erkänt för sig själv eller ej..Blir lika beklämd vilka missbruk det än gäller..Kram

Var det psykologens val? Kanske har jag inte läst din tråd tillräckligt noga, men, har du fått behandling för PTSD efter våldtäkten? Tror du det skulle vara värt att försöka få till en utredning? (nu tänker jag främst ADHD, men man brukar behandla PTSD först om det finns trauma)
Du kämpar ju så med dig själv. Tänk om det finns förklaringar och rätt hjälp så det inte blir så stark motvind för dig.
Själv har jag komplext PTSDoch ADHD och kan relatera till en del - tyvärr inte till ditt spännande sexliv? (förutom lite tafatta försök senaste åretsom nybliven singel).
Ursäkta om jag tipsar om redan provade vägar
Kram

Idag igen.

Tänker ta ner min dos på voxra till 150. This aint working. ✌️

Lunch m bästa gudmor lockar ?

Gårdagen blev ändå okej, tvingade upp mig själv. Sen fick jag spontanbesök av kompis och på kvällen kom gamerboi över med nybakade kakor. Galet mycket kakor denna helgen. I Kidd you not. Fick upp studielitteratur och halvt organiserat det.

Nu jobb, tågen kaosa så jag blir sen. ?‍♀️
Försov mig. Har så svårt att vakna. Åt kakor till frukost.
Snart är denna arbetsdagen förbi.

Tatueringen läker skitbra ???

Ni som har varit här ett tag betyder mycket för mig som är ny, det ger hopp att läsa om Er resa. Finns det andra som har klarat sig så kan jag.

Ha en god söndag kväll!

Blir så glad av era peppande ord. Ja, jag mår riktigt bra nu. Så himla skönt att slippa kampen, åtminstone för tillfället. Njuter av tacksamhet för varje dag det nyktra livet rullar på. Eventuella svackor tar vi när de kommer.

Ta alltid ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att du varit glad i onödan.

Kram på er alla kämpar ♡

för vänliga ord. Det värmer. Jag har inte kollat min egen tråd på länge, bara skrivit nåt enstaka inlägg i andras trådar. Jag vet inte, hur klok och nyanserad jag är, men jag har definitivt lärt mig mer om livet och om mig själv under de år jag skrivit här. Har hittat en plats där jag arbetar aktivt med Stegen och det tillför nya insikter. Att söka sitt sanna jag är som att skala en lök, nya lager ger nya insikter. Det paradoxala är att skalandet, som ju på ett sätt är att söndra sig själv, för djupare mot kärnan så söndrandet är samtidigt ett helande. Jag känner så starkt att ömsesidigheten är en väsentlig del i det som är verksamt, eller hjälpsamt, i stegarbetet. Jag tycker så om tanken som Olle Carlsson uttryckte om Katarina församling: här hjälper vi inte andra, här hjälper vi varandra. Det ställer människor jämlikt tillsammans. En ingång till samarbete där människans värdighet är i centrum.
Allt det bästa till dig aeromagnus och till andra som läser. Varje dag, varje stund och situation inrymmer möjligheten att välja, och att ta makten i sitt eget liv. Det enda liv du har makt över. / mt

Ångestpåslag idag igen ?
Nu har det varit någon typ av ångest varje dag. Håller i sig någon timme. Det är ovanligt. Vet inte varför det kommer nu?

Det är ju bara en känsla.
Der måste bli bättre än såhär.
Det måste finnas mer i livet.

För grejen är den att det finns mer. Men jag kommer inte på tankar längre än till näsan. Jag orkar inte. Rent kognetivt så känner jag mig efterbliven. Jag vill så jävla mycket men jag kommer inte upp från sängen. Tröttheten är förlamande, känner mig ibland fången i min egna kropp.

Kanske var det en av anledningarna till att jag valde att dricka så ofta förr. Att slippa känslan av nedstämdhet och trötthet (ja jag vet att det inte är helt sant alla gånger). Men med alkohol i kroppen försvann mina spärrar. Jag är en ganska impulsiv tjej överlag, men med alkohol Försvinner konsekvenstänket. Både på gott och ont. Brukade tänka "undrar vart jag slutar i natt" när jag tog första klunken, för i didnt know ?‍♀️?‍♀️?‍♀️.

Vilket som är det en riktigt kass coping. Jag kan inte dricka bort ångest, än heller röka bort den.
Så vad kan jag göra?

Jag kan bita ihop igen, bädda sängen. Ta en till kaka (kakor är lajf just nu. Hej sockerkick). Ta på mig kläder och ta ut mig själv och vovven på promenix. Andas igenom ångesten.
Är yr, vill gråta, känner mig så himla trött på denna tröttheten. Jag är så tröööööött! Så himla trött på psykisk ohälsa. Ibland känns det hopplöst. Jävla kämpande hela jävla tiden.

Sorry för neggo inlägg, igen.
Hoppad detta kan bli ett inlägg som jag någondag kommer kunna läsa och tänka "shit! I Made it".

?

Det är helt ok att räkna 300 minus 45. Varför inte? Ska räkna likadant.. Du har ju kollen
ändå i huvudet ditt. Avgörande för ditt resultat har ju varit ditt agerande och att du tagit
tag i problemet som snart kanske inte är ett problem.. Din kropp har du ju givit nödvändig respit
från A. 255 dagar är fint vännen..
Vi kämpar på nu enligt egen metod.. Huvudsaken är att vi fyller kroppen med liv istället för A.
Tycker att du är duktig.. flera andra är också duktiga nu och kul att se dessa människor få ordning
på mycket i sina liv trots guppig väg..Gillar det jag ser och det känns oerhört mysigt att
vi kämpar tillsammans. Man kan alltid gå in här och läsa lite om man vill bli peppad..

Kram vännen

//John

Min kropp och jag längtar här i från. När jag blundar ser jag turkost vatten, svajande mörkgrönablad.
Har aldrig riktigt känt mig hemma i Sverige. Alltid längtat härifrån. Vette fan vart, och jag vet inte hur.

Jag längtar hem.
Hur hittar jag dit?

Vinäger, jodå hjälp försöker jag att få ända sedan april meeeeen du vet köer. Har ändå kämpat igenom depression Etcetcetc själv, det är fan imponerande ?
Men ja, jag behöver hjälp proffesionellt, så jag väntar och väntar.

Jag kommer dra ifrån mitt jobb asap. Just nu hänger jag där pga är inte andtällningsbar. Kan ju bara jobba 25% och under tiden kör jag ju plugg vid sidan av (lite i smyg) för att få min kandidat så jag blir kvalificerad kan söka nya jobb.
Så det finns en plan. Jag är Påväg bort. Det är bara tråkigt så in i döden nu. Men det passar väldigt bra i tiden med detta jobbet.

Fick in 11h sömn i natt igen. Fan bokstavligt talat sovit hela denna helgen ?‍♀️
Ganska skönt ändå. Nästa vecka kommer bli bananas.
Jag äe glad att du äe här oxå vinäger❤️ Tack ???

Nu, promenix och frulle ❤️
Fridens ?

..utan ett enda avbrott har jag fått sova mer än 9.5 timmar.
Helt otroligt.
Jag är utsövd och ändå helt mörbultad känna det som.
Tacksam.
Jag är så trött.
Skrev till mina 2 bästa vänner och bekände fredagens synder.
Vet inte varför men att bekänna och be om förlåtelse känna som något som helar mig. Men det börjar bli så tjatigt bara. Borde ju vara förbi det där, vaddå återfall..heter det så? Är det det som jag varit igenom? Sommaren, festivalen, bara lite till.. Återfall är väl sånt alkoholister har? Jag är ju inte alkoholist! Väl? Jag har inget behov, inget sug..jag kan bara inte bromsa mig. Det är väl något annat? Inte jag, väl?

Vem försöker jag lura?
När ska jag säga det högt?
När ska jag känna mig hel igen.
Dag 1 börjar nu.

Så fint att höra av dig!!! Och vad glad jag blir över att du är nykter... så brukar det ju inte vara när någon "försvinner". Jag har varit orolig för dig såklart och sakanat dig här! Men, förstår om man kommer i en period då man inte orkar skriva.

Önskar dig en fin söndag i solen!

Kramar???