Senaste kommentarerna i forumet

...och ändå inte. Eller...

Vet inte hur jag ska beskriva livet just nu.

Dricker något varje dag (ja, det förstod ju ni som hängt med ett tag. Är jag relativt inaktiv här, så är det oftast p g a just det).

Dricker fortfarande inte mer än att M inte märker något. Men med minst en liter 14-procentigt vin varje dag, oftast på några få timmar kvällstid, har toleransen ökat. Jag uppträder helt normalt. Försöker undvika starksprit då det är svårare att kontrollera berusningen. Det värsta är att jag tycker att mängden inte är så farlig, att min situation är helt under kontroll.

Har tänjt på gränserna rejält senaste tiden. Häller ibland upp vin i en pet-flaska och tar med mig på morgonen. Stannar och dricker ett par hundra meter innan jag är hemma. Vet att jag inte är ensam om det, men det känns som att det blir värre och värre.

Allt går ju så bra i perioder...

Jag, nybliven högt uppsatt chef, är en stor j-a bluff. Lurar allt och alla, inklusive mig själv, mest ont gör det att det inkluderar även min älskade M. Att smyga för honom, den mest underbara som finns, är snudd på outhärdligt.

Om M - gud förbjude - skulle dö, är jag rädd att jag går under. Eftersom han nyligen har haft cancer är risken förstås större än tidigare. Självklart skulle jag känna mig tom, sörja halvt ihjäl mig och sakna honom otroligt mycket. Efter trettio fantastiska år tillsamman vore det förstås helt naturligt.

Men...

Jag är också rädd att jag skulle supa ihjäl mig. Ingen bromskloss alls i min A-vardag. Det vore förödande. Barnen bor på annan ort, så ingen skulle märka något.

I dag har jag drucki Alcogel - handsprit!

I morgon är jag på jobbet. Leende, omtänksam, trevlig och högpresterande som vanligt.

Gode Gud, hjälp mig!

Mmmmm så skönt att vara hemma. Vilsamt, varmt och bara jag, katter och tösabitar. Så skönt att kunna ta en fastedag. Kunna köra bilen på morgonen. Vila. Städa. Fundera.

Vardagslycka ?

Lite av ett vacuum nu. Så extremt hårda känslor och så ba poooff är det söndagsmorgon och jag vaknar upp i min säng själv igen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Känner mig lite vilsen. Borde man inte få samtalshjälp efter att ha varit med om detta? Kanske någon utomstående som ringer och kollar så att man är okej, lever? Ne... icke sa Nicke. Så jag antar att jag får försöka skriva och bearbeta denna upplevelsen själv.

Jag känner inte mig direkt glad över att leva, helt ärligt. Jag går fortfarande med suicidala tankar. Jag förstår på flera plan att det kommer bli bättre igen. Jag är bara så himla trött och har märkt att jag ser framtiden mer pessimistiskt. Jag förstår någonstans att fredagen kommer påverka framtiden på något sätt men jag misstänker att det är ur en negativ aspekt. Jag Fubderar lite på varför de la mig på en Drogavvänjningsavdelning och inte allmänpsyk. Kanske var jag inte tillräckligt tydlig med min avsikt till att vara där. Hade lagts in på en annan avdelning hade jag nog känt mig tryggare och velat stanna kvar. Men jag hamnade fel. Och det triggade mer ångest än vad kändes lämpligt för mig. De hade ingen direkt plan heller, jag frågade som sagt varför jag var där men ingen visste. Varför blir det såhär?

Jag har två alternativ nu, som jag ligger och Fubderar på. 1, leva vidare som jag gör. Och det går ju faktiskt sådär, en ska inte behöva gånomkring och vilja försvinna. 2, jag lägger upp en egen typ av plan för att försöka vända mitt mående igen. Jag vet inte hur jag ska hantera GAD och ptsd. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera en depression eller utmattning heller. Men någonstans får jag försöka lära mig, måste ju finnas information på nätet. Jag kan inte lita på att vården finns där etc.

Jag behöver bara orka. Jag vet att grunden för mitt mående är sömnen. Så Där får huvudfokus ligga. Fasten jag ibland är rädd för att lägga mig. Så behöver jag sömnen. Jag behöver motion, och jag behöver regelbunden mat.

Veckan som gick (om vi nu ska göra en snabb kedjeanalys) har sömnen inte fungerat alls, maten har jag lite missat eftersom jag inte varit hungrig och motionen har ej pritioriterats. Jag har varit dålig med att ta min medicin (eftersom jag inte haft råd att ta ut ny), jag utsattes för en ångestladdad situation med exet. Jag var med i en ganska hård session, utan landning. Och jag sa hejdå till en trygg människa på jobbet.

Många bäckar små påverkar min sårbarhet. Fk blev nog droppen i bägaren. Därför påverkade det mig så pass dramatiskt och hårt. Ändock fanns det någon typ av medvetenhet om att inte skada mig. Och jag gick med så bestämda steg jag kunde förbi apoteket där min ”utväg” finns.

(Vägrar att ha för mycket pills hemma, just på grund av att detta kan hända. Lite självmedveten är jag änna. Jag vet att jag har kass impulskontroll och jag vet om att jag är deprimerad och jag vet om att jag har en suicidalrisk. Jag vet ju om att i morgon måste bli bättre)

Så jag MÅSTE välja alternativ 2, sömn, kost, motion, och orka.

Nu skrev min avokat att besked kommer nästa vecka. Jag behöver vara stark inför det beskedet. Känns som att jag går på en smal tråd. Och jag upplever mig som ickesedd av de flesta myndigheter. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra.
så min hjärna pendlar mellan destruktiva tankar och små konkreta sätt att försöka höja min livskvalité. Det är en ganska tung och jobbig brottningsmatch i hjärnan.

Just nu känns det som att tyngdlagen trycker ner mig i sängen. Helt jävla slut.
Kanske funkar Fake it till you make it även på utmattning? Fast det vet jag ju inte fungerar, det var ju så jag hamnade här....
brööööööl!

Vafan ska jag göra?
Hur tar jag mig själv tillbaka till frisk?

Fridens ?

En ny start som kan ge precis det vi vill.
Vad väljer jag idag?
Luft, i massor utomhus. Lek med mina barn, varmt kaffe och vara här och nu idag.
Inför veckan, spara på energi inte ge allt jag har och bli helt slut.
Att vara för duktig dvs. Göra av med mer än vad jag har är en trigger för att fly och slappna av med vin.
Kram alla där ute??

När jag försökte lägga in mitt meddelade som nytt så fick jag bara felsvar. Försöker här.

HSM
Dricker mig ur ett äktenskap
Jag dricker för att jag inte trivs i mitt liv, i mitt äktenskap. Vi har varit gifta i 15 år.

Jag har ett bra jobb och har varit relativt framgångsrik i det. Min man är vd på ett stort företag och vi har två barn i hop.
Vi har väldigt olika värdegrunder och det har jag jobbat med i många år med honom. Till inte så bra utkomst.
Jag är ganska djup, han inte. Han tycker om att vardagen flyter på. Det gillar jag med men, det är jag som får den att flyta.

Detta har nu lett till att jag är sjukskriven sedan 6 månader tillbaka och min man tror att det handlar om mitt jobb medan jag försöker förklara att det är vår hemmamiljö som gör att jag inte fungerar...

Jag känner mig vilse och osäker. Där vi bor idag har jag inte heller några vänner och jag orkar inte heller skapa nya relationer.

Finns någon där med liknande situation?

?

När jag försökte lägga in mitt meddelade som nytt så fick jag bara felsvar. Försöker här.

HSM
Dricker mig ur ett äktenskap
Jag dricker för att jag inte trivs i mitt liv, i mitt äktenskap. Vi har varit gifta i 15 år.

Jag har ett bra jobb och har varit relativt framgångsrik i det. Min man är vd på ett stort företag och vi har två barn i hop.
Vi har väldigt olika värdegrunder och det har jag jobbat med i många år med honom. Till inte så bra utkomst.
Jag är ganska djup, han inte. Han tycker om att vardagen flyter på. Det gillar jag med men, det är jag som får den att flyta.

Detta har nu lett till att jag är sjukskriven sedan 6 månader tillbaka och min man tror att det handlar om mitt jobb medan jag försöker förklara att det är vår hemmamiljö som gör att jag inte fungerar...

Jag känner mig vilse och osäker. Där vi bor idag har jag inte heller några vänner och jag orkar inte heller skapa nya relationer.

Finns någon där med liknande situation?

?

Alla vi som har ett alkoholberoende har nog försökt att minska, räkna glas, byta mot svagare, bara dricka i sällskap osv osv..Det är som pi på forumet lärde mig..Det kvittar hur lång tid det tar..Beroendet sitter inkapslat i våra hjärnor..Så fort den får en chans som vi går på, så lurar den oss så småningom igen. Vi sitter snart lika fast som en mask på en metkrok. Och då är vi på ruta ett igen..Kram

Tack, vad fint att du läst. Det är så skönt att slippa kämpa ensam.

I helgen tänker jag på tacksamhet. På att allt jag gjort senaste året, oavsett hur det sett ut utifrån, oavsett hur ensam jag blivit, och trots allt jag förlorat, har fört mig hit. Jag är en nykter mamma. Det är helt sjukt vad litet allting annat blir i jämförelse. Liksom även om jag snubblar, jag är så tacksam att jag ser nu och väljer en annan väg.
Imorgon ska jag göra heldags utflykt med barnen. Jag förstår inte hur jag orkade göra såna saker bakfull. Eller värre, med vin i sportflaska hela dagen från frukost.
Jag lägger ganska mycket tid och energi på att hata mig för det, men just nu är jag bara tacksam för varje sekund som inte är det där. Ja, vi förtjänar det.

Systemet som i samhällets ”säkerhetsnät” och byråkratier.
Ej systemet systemet ? förtydligande ?

Det fans ingen plats på avdelningen. Så le la in mig på en avgiftsavdelning för droger och alkohol. Jag frågade varför jag var där, de visste inte.
Kommer onekligen (kan sätta en tusenlapp) på att bli problem med att jag lades in på den avdelningen och inte en allmänpsyk.jag bara vet det.

Läkaren idag frågade hur han kunde hjälpa mig. Jag berättade. Han sa att hab inte kunde hälpa mig. Men han kunde skriva en remiss till mottagningen jag går på att jag behöver ett läkarsamtal.
Och det samtalet kanske kan hjälpa till med att få ner rätt diagnoser på papper till försäkringskassan.
Jag vet inte.
Jag mår böttre idag. Är fortfarande skakig i sinnet. Grät lite förut men håller uppe hoppet och skenet typ.
Jag var så redo igår.
Sådant gör mig rädd.
Lite uppgiven över att jag inte fick rätt hjälp igår heller. Att de la in mig hos narkomaner. Det var en sorglig syn. Som beteendevetare var det ytterst intressant...fick sova 12h iaf, så inget ont ur det.

Nu blir det tacos hos exmannen. Lite vovvemys och film.
Som en helt vanlig lördag.
Kontrasterna.

Förlåt igen för att jag skrämde er.
Jag tänkte bara om jag försvann så fanns det ngt kvar till familjen.
Funderar på att ta bort inlägget. Men skäms inte över min psykiska ohälsa. Den är där och jag slåss. Som jag slåss ibland.
Igår var en pers.
Någon av er kontaktade polisen och polisen kontaktade min mor/exman. Då var jag redan inlagd. Tack för att ni såg allvaret i det. För det var det. Nu har jag pratat lite med min mor igen. Kanske kan hon nu se att det är på riktigt. Att jag faktiskt är sjuk. Kanske gör hon inte det. Tiden får utvisa. Och jag kämpar vidare med mig själv, mot mig själv och systemet ??

Tack, och förlåt (igen).
Fridens ?

Femina, våra vänner dricker rejält. De är sådana som kan åka till Åland två dagar på raken för att handla taxfree. Finns en viss risk att de kommer att bli lite besviken på oss. De är ju mest van att umgås med oss när vi druckit. Därför kanske jag känner pressen att börja med bira runt lunchtid. Vi har rest tillsammans tidigare och jag vet hur det brukar vara. Jag kommer säkert att hitta på något bra för att slippa ligga vid poolen och hinka bärs. Det gäller bara att hitta en strategi som håller hela vägen.

Fan vad gott med lite semester är du värd efter allt kämpande här. Förstår din situation med era vänner. Kanske en ide vore att vara tydligt från början , tex ingen alkohol för mig förän solen gått ner, Ni är välkomna på balkonghäng men jag tar inget så länge solen är uppe . Bara en ide . Söker på att du kommer på något bra . En fördel är ju att det ör snabba solnedgångar dör nere :))

Kämpa !

Hej!
Försök att inte göra en stor grej utav att du inte dricker så mycket på semestern. Välj kaffe, iste, vatten eller cola lite oftare och får du då kommentarer utav vännerna så säg bara att du mår bättre utav att dricka mindre A. Är era medresenärer stora A-konsumenter? De kanske också vill dra ner på sitt drickande? Enklast för alla är att ni gemensamt dricker mindre. Det blir svårare om de vill dricka hela tiden och förväntar sig att ni alla ska dricka "som vanligt". De kanske t o m blir sura på er och ifrågasätter er? Det blir ju mer uppenbart hur mycket de dricker i sådana fall. Kan vara värt att fundera över innan resan.
Kram,

Vi åker alltid till solen nån vecka varje år. Om typ 3 veckor åker vi till GC med kompisar från Norrland. Vi ses bara nån gång per år och A finns alltid med i bilden. Under våra tidigare resor brukar min första bärs tas på Arlanda tillsammans med en räkmacka. Sen rullar det på med alkohol intag varje dag under semestern. Jag vill ändra på detta mönster och dricka mer vatten än öl under den här resan. Min fru har sedan flera år dragit ner på sitt intag av alkohol. Hon var tidigare väldigt förtjust i BiB med vin. Våra kompisar förväntar sig nog balkong häng med alkohol. Jag tycker det ska bli nice att träffa dem men vill inte att mängden alkohol ska vara lika stor som vanligt.

Vaknade och somnade om flera gånger nu på morgonen. En skön morgon utan krav och måsten. Blåste i min alkometer och fick 0,38 i resultat. Frun får köra idag om vi ska ut med bilen. Jag drack 12 enheter enligt glas metoden igår. Nu så här dagen efter finns inget sug eller ångest. Mängden glas var dock för många med tanke på mitt mål om att dricka mindre. Jag tror att MAX 6 glas är en mer rimlig nivå för mig en kväll när jag väljer att dricka alkohol. Nästa gång ska jag försöka hålla mig till 6 glas och hoppas jag fixar det.

Härmed inleds projekt Nurture 2.0

Snart lättare och mer polerad.

Så det så.

= jag behöver bli smalare. Jäkla karl att boka upp restauranger !!

Så skönt att läsa att du inte gjorde slag i saken och att du blev inlagd. Kanske kan ge dig tid till att bara vara. Och reflektera. Man skall ju vara stark för att klara av att vara sjuk - och du är oerhört stark.

Kämpa på kära du. Tankar till dig!?

… men det betyder inte att inte vi ska få må bra. Och visst måste vi tänka på andra och finnas till för dem, men precis som du skriver så kan vi inte vara till någon nytta för andra om vi inte står upprätta. Vet varför du mår dåligt? Kan du förändra något? När andra tycker att du ska fokusera mer på dina behov vad tycker de att du borde göra? Vila mer? Jag önskar ibland att vi kunde träffas irl och prata om allt...vi verkar ha en del liknande problem ;).

Fina, kloka Vinäger, hoppas du får en bra dag! (Hur går det med alkoholen? Ska jag läsa mellan raderna så är det inte helt bra?)

Kram <3<3

Fy vad du har det omänskligt jobbigt nu. Det är förfärligt att vårt sociala skyddsnät har kollapsat. Men det hjälper inte dig att jag blir arg på detta faktum. Kom däremot på att det finns en del organisationer som kan hjälpa och stötta. Som kan se till att du får de samtal som du så väl behöver, följa med både till läkare, FK mm. Fick för mig att du bor i Götet? Jag har mycket goda erfarenheter av Bräcke Diakoni här som hjälpte en god vän för ett par år sedan. Fick rekommendationen av en väninna som är socionom. Kan förmedla tel o mail om du vill. De jobbar under total sekretess.
Bamsekramar till dig! Du är en kämpe och du fixar detta! ?

Funderar på det dåliga måendet som de flesta som skriver här vittnar om.
Vissa orsaker och samband är lättare att se än andra.
Till exempel är stress, sorg, oro, övervikt, sjukdomar, missbruk och sömnstörningar självklara orsaker till att vi mår dåligt.
Men sedan har vi ju (för oss i den åldern) klimakteriet som också kan vara en riktigt jobbig bov i dramat.
Och om vi på detta lägger ett alkoholmissbruk som vi vet skapar ångest och depression så är det ju inte konstigt om vi inte vet vad som orsakar vad...

Fina Vinäger, du är så klok och insiktsfull och du är så mycket värd att få må bra.
Önskar verkligen att det fanns en mirakelkur, då skulle jag sända den till dig inslagen i ett fantastiskt vackert paket!?

Kramar
???

Vila och samla kraft, du fixar detta!
Kramar i massor?????

så jättebra!! På mig funkar det aldrig, har lovat mig själv och andra att aldrig mer dricka 1000 tals ggr, det är som om jag skulle lova någon att jag aldrig mer ska äta godis, ta en cigg, eller göra något som inte är bra för mig nånsin mer. Jag är en sån där typisk" fixar-inte-förbud" människa som nästan på trots måste göra tvärtemot de regler som sätts upp eller åtminstonne ändra dem lite så det passar mig bättre. Jag hoppas att jag denna gång ska lyckas. Jag vill lyckas, jag vill inte ha en "klausul" där det står med liten text: Får ej förtära alkohol FÖRUTOM i vissa sammanhang, men jag vill heller inte lova och därmed förbjuda mig själv. Jag är princip fast när det gäller löften, bryter jag ett löfte är det lika med att jag ingenting är värd som människa och det pallar jag inte...

Jag sitter i garaget å lyssnar på musik och umgås med mina gamla bilar. Jo jag har tagit bärs å rött.

Har väl aldrig tidigare känts viktigare med just en kram. ❤

Tack för omtanke! ♡

För tillfället mår jag skit. Den största anledningen är arbetsrelaterad. Jag älskar mitt jobb, men under de senaste veckorna har det varit övermäktigt.

Jag har nyligen blivit headhuntad till en högre chefstjänst. Förstår om det kan uppfattas som att det kan bli en ännu större arbetsbelastning, men fakta är att det, tvärtom, kan ge mig ro att fokusera på de saker jag ändå är involverad i. Just nu håller jag på med allting samtidigt och har svårt att hitta en struktur i detta..

Som den person jag är läser jag dock in andras problem, både här och IRL.

I älskade Studentens tråd, hon ligger mig mycket varmt om hjärtat, läser jag det värsta. Vad allt annat känns futtigt ändå...

I det verkliga livet har jag en kollega som har just nu ligger på sjukhus, svävar mellan liv och död. Mina känslor koncentreras helt klart till henne och hennes anhöriga.

Allt klagande angående mitt eget mående känns plötsligt meningslöst...

Men...

Helt ärligt mår jag inte alls bra. Övertalas av andra att tänka på mig själv.. Men det går liksom inte. Hur ska jag kunna fokusera på mig själv när andra har det så mycket värre?

Jag tränar som f-n, ska ni veta, på att hitta en grund, en plattform att stå på, för mig själv och mitt mående. Det mest grundläggande, andas, slappna av, varva ner...

För...

Om inte jag kan stå upprätt, hur ska jag då kunna finnas för andra? Jag brukar jämföra med syrgasmasken på flyget. Att alltid ta på sin egen först för att sedan kunna hjälpa någon annan. Viktigt, men ack så svårt.

Ha en fin helg!

Kram ♡♡♡