Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas också att det är bra med dig. Ta hand om dig.

Kanske lät drygt med att ”jag har allt som jag trodde skulle innebära lycka”. Jag menar INTE sportbil och sommarhus på bahamas. Jag menar familj som bryr sig, mat på bordet, vänner och ett fungerande boende. Grundverktygen. Hade inte det när jag växte upp och jag lider av periodiska depressioner. Men det har blivit bättre utan alkohol. Det kanske är en attityd till livet som man blir lycklig av?

För att du tog dig tid och tjuvstartade dina analys, av hur leva nyktert är för dig?! Tack för att du delar med dig av Dina reflektioner kring att vara fri! Och hur det är för dig med tomhetskänsla respektive väntan/längtan. Och lyckan..Det är så sant som du säger; det är inte vad vi har, som definierar lycka. Den är inte något som man objektivt kan betrakta utifrån. Den kommer inifrån. Den är varken något man har eller får. Den är något man skapar!
Den lycka/känsla av välbehag som alkoholen kan erbjuda är som du säger illusorisk. Och priset vi betalar är högt, åtminstone när man utvecklat ett beroende..
Just nu tänker jag som du att alkoholen snarare för mig längre ifrån mina möjligheter att skapa lycka. Jag vill verkligen ge mig själv den chansen att göra hållbara förändringar och förbättringar. Och förutsättning nr 1 för det, är att vara och hålla sig ren i både kropp och själ.

Kram/Fibblan?

... från att dras in i exmakens beroende ännu mer. Fast på ett sätt är du medberoende då ni har barn tillsammans. Din resa hittills har varit så stark och inspirerande för många och din beslutsamhet smuttar av sig! Fortsätt ge inspo!

Kram PimPim ?

Dags för nya utmaningar. Har löst ett årskort på ett gym. Var där idag och körde 45min. De flesta maskinerna förstod jag mig inte på ?. Men känslan var bra. Avstod första supen idag också. Kämpa på nu alla på forumet.

Tack för era pepp <3
Jag tror att jag kanske håller på att förlora förståndet. Jag vet att det sägs att så länge man ifrågasätter om man är sjuk eller frisk så är man frisk, är det sant på riktigt? Jag är nog bara så väldigt, väldigt rädd att tappa greppet. Jag har tagit så många starka steg för att vara en bra mamma, men jag får inte till det. Jag har så ont idag, inuti och utanpå. Har slagit stora blåmärken på mina ben och bitit hål på armarna. Ibland vågar jag tro på att det ska bli lättare. Jag har inte lärt mig hantera det här eftersom jag alltid druckit bort det, eller hur. Det är som att man blir lite handikappad, men det ska ju gå. Jag måste bli starkare, jag har ju förstått det, jag vet bara inte riktigt hur man gör. Om jag lyckas se det som jag ser drickandet så kanske det går. Jag föll så många gånger innan jag förstod hur jag skulle göra. Som min rubrik. Som mitt nick.
Jag tror jag måste ringa vårdcentralen och tjata lite, jag skulle ju få tid hos kurator.
Det som är bra är att det här i alla fall gör mig ännu mer övertygad om att jag verkligen, verkligen inte ska dricka. Det är så mycket trasigt här.

Coolt att vara nykter... i morgon har du magiska 3 veckor där de flesta faller.
Kör på Mrx.. tjata på med nyktra budskapet...:-)

John

(#redigerad av admi#)

Lycka till med det nya! Måste vara guld att få träffa en terapeut som själv har egen erfarenhet.

Tack, vilken bra idé! Mysmiddag blir maken x-tra lycklig av också. ❤️

Av alla kloka råd är ODAAT (gillar den anglofila förkortningen.. :-) ) det som enskilt fungerar bäst för mig, härligt och inspirerande att höra hur väl det funkar för dig. Samtidigt får man hålla garden uppe som beroendepersonlighet, men en dag i taget gör det också lättare att acceptera nederlag och ta nya tag när man snubblat. Kanske man också ska bli bättre på att belöna sig själv också vid milstolpar, som att till exempel boka in en härlig massage efter en månads nykterhet eller en mysig middag med ens käraste.

Ha en skön konferenshelg!

Du duger som du är, du har ett värde som människa, försök vara snäll mot dig själv!

Kan vara att avstå och förstå varför man inte ska välja vissa relationer..Kom på att jag inte uppdaterat om min och barnens pappas relation..Det blev ingen återförening. Han är för ostabil och alkoholberoende för mig. Garderober med hemgjort vin..Jag ser på honom när han får sug efter alkohol..Fortfarande en massa tomma ölburkar i hans hem..Nej, sunkighet som följer i alkoholens spår är inget för mig..Han har också fått krämpor som han döljer. Tex diarrér och dåligt minne..Hade ju sådana symtom själv när jag drack. Som tur var har min kropp återställts. Nu är vi föräldrar till våra barn. Jag har goda relationer med dom, han får stå för sig och sitt.. som någon smart sade” var och en får skämmas för sig” ..Tack fina Lisa..Det är fortfarande lika skönt att leva nykter..Det ska vara gott att leva...Kram???

Du låter urstark ?? Kanonbra tänk och att du bestämt dig.
Kram

Läser de sista raderna du skrev 31/12. Där låter du förlåtande för det som varit och hoppfull inför framtiden. Jag vill så gärna att du ff ska känna så men anar att du har det jobbigt nu.
Orkar du berätta mer om hur du tänker och känner?
Stor varm kram

Orkar du skriva om hur du känner dig? Lyssnar gärna och vill gärna peppa om jag kan. Vill inte att du ska må dåligt.
Nu ger jag dig en bameskraaaam!

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag vet inte hur jag ska orka.
Säg något snällt till mig, vem som helst.

Tänkte skapa en längre analys på årsdagen men jag tjuvstartar.
Fri är svårt att säga. Jag har inget direkt sug på vardagar längre. Kanske kombinationen av att psyket är något stadigare och jag hanterar stress bättre efter längre nykterhet. Fredagar var generellt min ”värsta” dag då jag i princip alltid var redlös, hemma som borta. Och då kan jag känna en längtan. Inte direkt sug, men en längtan efter ett bryt mellan arbetsvecka och helg. Festliga tillfällen är det mer en sorts avundsjuka och ibland kommer det impulser att ”fuska”. Nu när jag tänker efter så kan det hända i veckan ibland under vissa stunder. Bråk i familjen, riktigt trött, deppig. Men då är det inte så svårt att stå emot. Jag fokuserar på något och det försvinner.
Det är knepigt att föklara, det är inte längre så ”svårt” men det är fortfarande ”tomt”. Lite urholkat. Men samtidigt så är de positiva effekterna så positiva för mig att jag ändå känner att jag vunnit på det. Det är ju en vana som suttit i ca 22-år, att dricka mycket. Började min bana i senare tonåren med dubbla sexpack med folköl vid varje tillfälle. Så klart att det är en vital förändring av livet. Men vanan att inte dricka börjar faktiskt ta form. Alla jag brukar dricka med, vet, min fru och familj (även förlängd) vet. Så jag har inte mycket kvar i form av risk. Ingen bjuder eller trugar. På sammankomster med alkohol kan jag ibland känna att de flesta andra har en gemensam sak som jag inte kan vara med på, de har berusningen. Oftast lindra det av att jag vet att de kommer ha något mer gemensamt dagen efter som jag slipper :) Men kvar är tyvärr orsakerna till att dricka, en viss tomhet. Brist på äventyr. Lång väntan på att livet ska börja. Men det går upp och ner. Det stadigare psyket gör att det är lite lättare att hantera. Men jag behöver nog en ny psykolog eller förändring. Synd bara att jag inte riktigt vet vad. Jag har allt som jag trodde skulle innebära lycka, men så är det inte. Men alkohol är inte lösningen på det. Det är ju bara en kort illusion av lindring/bättring/lycka som sen rycks bort med hög ränta. Så jag känner mig ändå fri att testa riktiga förändringar. Och slutligen, ja det är utan tvekan värt att lägga en dag till en annan för att bli av med alkoholen och det blir lättare på riktigt. Det är en boja som hindrar en från att göra förbättringar på riktigt.

Det där med ODAAT (one day at a time) är verkligen genialt. Vakna - Förnya gårdagens beslut att vara nykter - hålla det beslutet hela dagen.
Dagar blir till veckor. Veckor till år.

Under helgen ska jag på jobbkonferens. Eget hotellrum, mingel i baren, god mat. Hade tidigare varit upplagt för en rejäl berusning både fred och lörd med efterföljande bakfylla och ångest.

Vet ni! Nu känns det helt lugnt. Samma rutin borta som hemma. Alkoholfri öl och Loka. Gympaskorna nedpackade för pigg morgonpromenad! ODAAT rocks! ❤️

Kan bara hålla med. ?

Med risk att verka tjatig upprepar jag detta budskap. Det är faktiskt skönt att vakna nykter. ?

Förlåt 238 är det ju idag förstås?!

Den kombinationen kan man vrida och vända på..och ändå alltid få samma negativa värde..

Så glad för din skull IronWill- att du valde rätt väg, vid ditt vägskäl och att du mår mkt bättre och har en tryggare vardag idag?!
Psyket kan vara nog så svajjigt utan alkohol, men det tar sin tid innan man förstår att alkoholen bara gör måendet sämre och än mer svajjigt. Till en början känns det ju bättre.. Det är åtminstone min upplevelse..
Har min beskärda del av obra saker jag gjort och som jag inte skulle gjort om jag inte haft alkohol i kroppen..

Dag 9 - och fortsatt övertygad om att detta är den rätta vägen för mig?!

(Men det är jävligt frustrerande att jag är sugen och längtar efter ett glas vin, eller två eller tre.. trots att jag vet det leder mig i fel riktning.)

Begäret är i alla fall mer stillsamt idag, om man jämför med igår. Alltid något?!

Du som varit nykter i 237 dagar. Känner du dig fri? Fri från begär till alkohol. Jag hoppas så innerligt att det kommer dagar och en tid när det inte upptar mina tankar eller känslor, ingen längtan eller saknad. Jag vet att jag inte vill, att jag har bestämt mig och jag håller det och bockar av ännu en dag.

Men som jag längtar efter att känna mig fri..! Säg att den dagen kommer?!

Kramar och grattis till alla som lägger ännu en dag av nykterhet bakom sig!/Fibblan ?

Hur mår du? Har du fått en bra start på det nya året?

Många kramar

Tog jag mer för att påminna mig själv om att jag behöver ha en järnvilja, inte för att jag har/hade det.
Jag klantade till en fylla i maj rejält. Var på destruktivt humör och vårdeprimerad. Jag och vänner drack rejält och jag allra mest. Gick in för att bli full som en 18-åring. (Trots att jag var 41). Sen hände obra saker. Ett antal dagar senare var jag helt säker på att jag inte skulle orka en sån vända med ångest, än djupare depression och självförakt till. Jag är ”vuxen” på alla sätt utom min attityd till alkohol. Så trött på mitt svajjiga psyke och fyllor att det var sluta eller att ta en än mer destruktiv väg. Vet inte riktigt om det var en botten, kanske mer av en kulminering av flera bottnar. Märkte också mot slutet att jag var lite rädd för att dricka ute. Fattade att destruktivitet och alkohol inte är en bra kombination men konstigt nog föll det mig inte in att sluta. Men nu mår jag över lag väldigt mycket bättre och har en mycket tryggare vardag.

Nej, din fråga är inte varken ointressant eller träffande. Förstår jag dig rätt om din undran handlar om sorg över att inte kunna dricka igen? Att den njutningen alkoholen gav dig är borta?

Jag känner inte alls så. Tvärtom! Jag är bara glad över att få somna och vakna spiknykter. Varje dag.

Förstår att du kämpar Ignoramus, men tänk vilken prestation du redan har gjort! 1 år! Räta på ryggen och var stolt! Vi på forumet sitter alla i samma båt och stöttar varandra. //Sofia