Senaste kommentarerna i forumet

Veteran, det låter våldsamt. I alla fall om vi syftar på drickandet. Om vi blir nykterhetsveteraner efter 5 år - ok, i så fall låter det ju schysst. Minns att för mig var en så pass lång nykterhet svår att ta in. Där och då, handlade det om timnar dagar veckor. Jag gillade att räkna. Se om mina obaervationer stämde ned andras, det går ju upp och ner. Tiden rullar ju på, det enda som krävs är att avstå det första glaset. Då blir protokollet prickfritt. Visst, jag hann med en massa dikeskörningar, och det tog efter mitt första återfall tre år att komma tillbaka. Sååååå onödigt och så mycket som blev fel under dessa år. Det är nämligen det som händer när det börjar gå snabbare utför, när alkoholen på allvar börjar styra. Gränsen är inte tydlig för den som dricker - vore den det skulle vi ju inte hamna i skiten!
Nä, vi får inte ge upp om vi kör av vägen. Vi ska inte vara utdömande mot oss själva när vi trillat dit. Däremot funkar det inte att lalla runt med det egna beslutet. Det vi kämpar emot är allt för starkt, så det enda som funkar är att vara benhård. Därför har jag haft lite svårt med allt för softa kommentarer som. Slå inte så hårt på dig själv, ingen fara, upp på hästen igen....
Det är grymt svårt att sluta supa, så det är inget jag vill göra om gång på gång om det inte är nödvändigt. tyvärr vet vi ju inte det från början, och för många blir vägen allt för smärtsam och lång. Allt för mycket lidande både för den missbrukande och alla runt omkring. Har du någon gång önskat varaktig nykterhet, så är det just det som krävs. Rådet blir att genomföra det bums, och inte efter fem bortsupna år. Och näe, det går inte att hitta tillbaka till socialt drickande. Ju snabbare den poletten trillar ner desto bättre!
Lycka till!!
//PP

Box, vad kul att hitta en till bra förebild!
Suger åt mig alla positiva och nyktra energier som finns just nu!
Jag har äntligen fått den där aha-upplevelsen som innebär att jag nu förstår att jag aldrig kommer kunna dricka "normalt".
Är så tacksam, för detta innebär ju att allt blir så mycket enklare?
Tack för du delar med dig och fortsatt lycka på vägen önskar jag dig?
Kramar
???

Och så länge du har hållit utan alkohol!
Grattis!?
Jag tror det är bra att bearbeta de dåliga minnen man har av alkoholen. Det hjälper mot suget man ändå får ibland.

Jag har bara hållit 14 dagar denna gång men siktar på ett helt nyktert liv.
Det finns inget alternativ, är helt övertygad om detta nu.
Ser fram emot att komma dit du är idag!
???

Kramar
???

Önskar så att du får lite lugn och ro i ditt liv/ i din hjärna. Finaste "cyberdotter". ♡ Skriver mer vid ett annat tillfälle, måste rusa.

Hoppas du får en fin dag. Tack för att du finns. ♡ Kram

Han gick förbimig idag. På rusta av alla ställen. Som i slowmotion. Min kropp reagerade i chock. Påbörjade en ångestattack. Den jobbades bort. Jag såg honom tidigare idag i mitt minne. Bara ögon. Hans jävla blick. Bruna ögon, tittandes på mig. Kärleksfulla.

Satt på spårvagnen mot centrum. Tyckte mig kännas hand närvaro. Tänkte att jag var dum i huvudet. Att jag skulle släppa honom. Men han satt i periferin. Jag tittade inte upp. Medvetet eller ickemedvetet Vafan vet jag.

Han var 20cm ifrån mig idag. I slowmotion gick han föebi. I ljusetshastishastighet tappade jag Andan.

Kuk.

Gick på kalas på kvällen. Tårta och slag. Fick en ordentlig session på baksida lår. Tacksam, men oklart om det var det bästa idag. Vilket som. Massor med endorfiner och endorfiner. Nu hem och sova.
Han sa att jag hade en massa grejer att hämta upp hos honom. Såklart han hörde av dig på messenger. Jag som hade börjat gå vidare.

Livet, ödet, Vafan vill du mig?! Kan vi inte släppa honom nu. Snälla?! snälla?
Han skrev att han saknade mig.
Fan.

Fan.

Han gick förbimig idag. På rusta av alla ställen. Som i slowmotion. Min kropp reagerade i chock. Påbörjade en ångestattack. Den jobbades bort. Jag såg honom tidigare idag i mitt minne. Bara ögon. Hans jävla blick. Bruna ögon, tittandes på mig. Kärleksfulla.

Satt på spårvagnen mot centrum. Tyckte mig kännas hand närvaro. Tänkte att jag var dum i huvudet. Att jag skulle släppa honom. Men han satt i periferin. Jag tittade inte upp. Medvetet eller ickemedvetet Vafan vet jag.

Han var 20cm ifrån mig idag. I slowmotion gick han föebi. I ljusetshastishastighet tappade jag Andan.

Kuk.

Gick på kalas på kvällen. Tårta och slag. Fick en ordentlig session på baksida lår. Tacksam, men oklart om det var det bästa idag. Vilket som. Massor med endorfiner och endorfiner. Nu hem och sova.
Han sa att jag hade en massa grejer att hämta upp hos honom. Såklart han hörde av dig på messenger. Jag som hade börjat gå vidare.

Livet, ödet, Vafan vill du mig?! Kan vi inte släppa honom nu. Snälla?! snälla?
Han skrev att han saknade mig.
Fan.

Fan.

Jag tycker att det är helt ok att skriva om sitt dryckesmönster under förändring. Jag gör det själv. Jag valde forumet "Förändra sitt drickande"
eftersom jag trodde och fortfarande tror att jag kan förändra mitt drickande även om jag gått från "GW-metoden" till kanske K-O Feldt-metoden.
Eller rent av håller jag på att finna en egen metod vem vet.. Syftet med läsandet och skrivandet här har varit att bli mer hälsosam
uteslutande. Tack vare forumet har jag blivit en sundare person och tänker numera mer rätt gällande alkoholen och ämnar ha ett längre
uppehåll nu som jag hoppas kan hålla minst fram till Jul, kanske längre. Detta är "att förändra sitt drickande" radikalt för mitt vidkommande.
Kunde jag skulle jag nog dricka några glas vin (eller fler) varje dag.. Men den kompisen går halvbort på det sättet att det inte kan tillämpas på
samma sätt som jag lät det ske. Började må dåligt och sämre ju längre tiden gick. Jag skriver inte här när/om jag har druckit. Har hänt
någon gång dock. Du är definitivt i rätt forum så skriv på...Vissa uttryck kanske du dock kan modifiera lite åt det mildare hållet :-)
Men annars får du godkänt av mig :-)

//John

Du är klok du.
Svårt när man har saker i bakhuvudet hela tiden. Men som du säger är der väl bäst att ge sig fan på att inte göra om samma misstag och fortsätta framåt.

...för att alla ni veteraner delar med er till oss nynyktra.?
Jag kommer också dit en dag.
Ser fram emot det?

Kramar
???

Självklart inte. Här finns och ska få fortsätta finnas människor med alla sorter av alkoholproblematik, det hjälper och berikar ju diskussionerna.

Min kommentar var endast en respons på just det inlägg du skrev om att du var full och det framgick att det var ganska mysigt då. Just det kan trigga personer som är beroende och brukar undvikas här av den anledningen. Du frågade sedan om det var någon mera som hade synpunkter på det.

Att jag valde att citera ett tidigare inlägg var för att uppmärksamma att du där skriver att du inte har ett sug. Jag tolkade det - felaktigt förstår jag nu - som att du inte har några andra problem med alkoholen än en viss övervikt, vilket jag uppriktigt ber om ursäkt för. Men har man själv inte sug kanske det är svårt att sätta sig in i att ett i sig ganska oskyldigt inlägg kan sätta igång detta hos andra.

Hoppas att vi, oavsett risk- eller missbruk, kan fortsätta att hitta stöd och gemenskap här.

Ha en fin kväll!

Romantiserande tankar om alkohol har vi väl alla haft eller har här på forumet. Läser man introduktionen på alkoholenhjälpen första sida står det inget om att man måste ha ett b-e-r-o-e-n-d-e för att få vara medlem. Jag tillhör riskgruppen för att utveckla alkolims då sjukdomen finns i den närmaste släkten. Har själv ett riskbruk men inget beroende än så länge. Har aldrig haft några anmärkningar på mina blodvärden. Gör årliga kontroller pga av blodtrycket. Fick årets resultat förra veckan av min husläkare alla värden var ok. Min husläkare känner till att jag dricker lite för mycket alkohol sedan många år. Husläkaren är väldigt positivt inställd på att jag sökte mig till "fit for change" programmet. Fick som vanligt kommentarern att jag bör gå ner i vikt med tanke på min artros och blodtrycket. Trodde det här forumet var öppet för alla oss som vill ändra vårt förhållande till alkohol. Jag har ingen avsikt att bli helt nykter då jag är väldigt förtjust i öl och rött vin i LAGOM mängd. Jag accepterar och förstår er som helt vill avstå men uteslut inte oss andra.

Jag hörde någon berätta om ett av sina lägsta idag, om stunden han gått över gränsen för vad som är mänskligt värdigt att göra mot sin kropp, bara för att beroendehjärnan krävt det. Det gjorde mig så ledsen att jag fortfarande skakar inuti. Han mår bra nu men jag vill ändå vrida jorden tillbaka för att stoppa honom från att göra så mot sig själv. Snälla universum låt värmen vara störst.

Mrx, jag kan inte annat än hålla med Vinäger i det hon skriver så bra ovan. Jag förstår att du inte menar nåt illa med ditt inlägg och jag hoppas att du lyckas med din förutsättning att dra ner på alkoholen. Ha en bra kväll!

Du frågar om några flera än nydag2018 har synpunkter på ditt inlägg skrivet på fyllan, dessutom en planerad sådan, med härliga samtal och hög musik.

Jag har det och vill förklara varför.

I ditt inlägg #43 skriver du följande:

"Jag har inget alkohol sug

Jag har inget alkohol sug att kämpa med. Alla mina blodvärden är bra och har ingen abstinens. Jag är här inne för jag vill dra ner på min konsumtion och må bättre. Väger 105 kg och är 181 cm lång. Borde nog väga 85-90 för att må riktigt bra. Tänkte att jag skulle bli lättare om jag minskade min öl och vin konsumtion."

Med all respekt för att du vill minska i vikt och att dricka mindre säkert är ett bra sätt att göra det på, men det känns inte som att Alkoholhjälpen är det bästa forumet för just viktnedgång.

Här kämpar människor som är b-e-r-o-e-n-d-e av alkohol, inte sällan med ganska grava problem. Vi har ofta exakt det du säger dig inte ha - sug och abstinens. Jäkligt jobbiga sådana.

Visst romantiseras alkoholen i samhället. En stor del av poängen med forumet är att här vill vi problematisera detta, inte triggas igång av det. För det gör många, triggas alltså. Admin ber ofta människor att undvika att skriva här när de här druckit. Speciellt om det är just ett förhärligande inlägg.

Hoppas att du tar detta på rätt sätt. Jag vill tillägga att du knappast är den förste - och garanterat inte den siste - som gjort detta.

Lycka till med välmåendet, där har du en stor poäng i att ett minskande av alkoholintag är en mycket bra hjälp.

Jag fastnar vid din första mening, din beredskap att sätta ord på dina tankar och känslor som sannolikt funnits med dig ett tag. Gissar att det är lite skrämmande och en stor lättnad. Jag hoppas att din tråd får fart och att andras berättelser kan stötta dig nu. En liten önskan, du skriver att du är påverkad när du skriver. Vi brukar uppmuntra användare att vänta med inlägg tills det en är nykter. Finns många skäl för det, hur blir det för dig? Vi finns här.

Hur har du det idag, berätta gärna.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Kära du,

Det är oklart för mej om dip’en är för att du dricker eller för att du har tråkigt. Jag orkar knappt dricka längre. Blir så fruktansvärt trött och illamående efteråt.

Hoppas du hittar gnistan. Vi tycker om dej ?

Kramiz ????

Hej,

Egentligen inte. Det mest effektiva i min erfarenhet är att göra en ärlig kovändning och att varje dag försöka göra det man lovat att man ska göra. Om du säger ’aldrig mer’, gör inte om det, då.

Med tiden vinner du tillbaka andras förtroenden och med det, din självrespekt. Då kan du börja leva din egen sanning och inser att du gått igenom en mörk tid i ditt liv men att det finns en ärlig och rättfram stig.

Med självrespekt kommer förlåtelse från andra och till slut bleknar ångesten och tvivlen.

Då är du nästan där.

Styrkekramar ?

Men jag känner mig nöjd ändå.
Har haft 3 kvällar med öl eller vin som inte har spårat ut och det känns ok
Ser jag tillbaka jag jag dragit ner så väldigt mycket. Från att ha druckit massor, hade jag 320 nyktra dagar, som jag sen inte kommit upp i igen, men jag snittar 29 nyktra dagar åt gången vilket är en enorm förändring.
Jag tänker efter extra innan jag dricker (oftast) och jag är glad.
Det är ju alltid värt nåt.

Det är som att jag först nu börjar förstå. Det är ett år sedan jag började försöka förändra, och tre månader sen jag på allvar fattade beslutet att vara helnykter. Nu kommer liksom allt ikapp, hur mycket jag förstört, hur mycket tid jag blivit av med, vad det gjort med min självkänsla att jag behandlat mitt liv så vårdslöst så länge. Jag tror att det här är en bra och nödvändig sorg. Jag känner liksom lukten av frid, som att det är en tunn gräns mellan det gamla och den jag vill vara, och jag ska sluta hålla tillbaka, snart, när jag gråtit klart.

Jag gymmar en hel del på jobbet. Tar 3h friskvård istället för 1h i veckan. Jag blir klar med arbetet iaf, och ibland lite till.
En del av kolegorna tar:

* 1,5h lunch,
* 2h raster i slutet på passet.
* extra antal kafferaster

Jag har aldrig kommenterat hur de sköter sina raster osv. Har inte orken eller viljan till det.

Så jag tänkte att jag passar på och gymmar lite extra. Det skadar väl ingen om jag ändå hinner med mitt arbete.

MEN så idag tyckte en arbetskamrat att nä han ska fan inte få gymma. Så han ringde chefen och berättade att jag är i gymmet istället för att arbeta.

Ska på onsdag göra precis samma sak som jag brukar. Gå till arbetsgymmet och gymma. Blir det problem igen så är det fan krig på arbetsplatsen.

Ser inte riktigt att jag gör fel som gymmar. Borde ju gå att se genom fingrarna tycker jag.

Sätt på en rolig film som tvingar dig att skratta. Det sätter igång endorfiner och oxytocinet i kroppen.
Kramar
???

Har en rejäl dipp, vet på riktigt inte hur jag tar mig upp...

HUR står man ut med nykterhetens tristess och varför tycker man ens det är trist??

Så konfys o less

?

Jag vet att en del älskar snö, men jag är ambivalent. Jag vill mest vara inne och titta ut. Jag har nog aldrig haft någon som med normal, svensk regelbundenhet åkte på skidsemester, utom pappa. Jag saknar det lite, även om kaos runt liftar, isande vindar och pjäxor som spänner inte är min idé om paradiset ?

Nåväl, det blir en nykter dag till. Är aptrött - hittade en otroligt bra serie på Netflix igår - Bodyguard - och sov alldeles för dåligt inatt. Borde vila, men ’no rest for the wicked’.

Styrkekramar ?

Styrkekramar