Senaste kommentarerna i forumet

Låter rimligt.. tror på dig..
Jag vet att du kan din sak.

Kram

Dag 133.

Idag hade jag garanterat druckit om jag inte var på antabus. Allt är så högljudd alla ljud stör mig, ovanligt beteende stör mig så jag blir illamående, ringsignaler på folks mobiler får mig att gå i taket, fått utdragen panikattack hela dagen som irriterat mig. Torr i munnen och törstig också

Om 13dagar går jag kanske inte på antabus, kommer jag ge in å dricka alkohol på liknande dagar, kanske efter ett tag.

Sockerlobbyn vill ha det till att det är sämre än socker.

Internet är fullt av konspirationsteorier att det är carcinogent och är beroendeframkallande.

Kemiskt är det två olika substanser som har helt olika effekter på kroppens organ. Aspartam påverkan inte blodsocker, insulinbehov etc

Du får avgöra själv; jag vet vad jag tror på ?

Lurar man kroppen med Aspartam? Uppfattas det som socker av kroppen?
I så fall kanske det inte minskar sockerberoendet.
Bara en fundering..

Annher01

Jag blir alldeles kall. Tänker du på riktigt satsa på en man som är alkoholist, bostads- och arbetslös? Jag säger SPRING medan du kan! Du är värd så mycket mer! Det finns miljoner karlar därute UTAN problem, välj en sådan så får du garanterat ett mycket enklare liv!
Om du är ute efter utmaningar så köp ett gymkort, gå en kvällskurs eller vad sjutton som helst. Den där mannen kommer bara att ställa till problem för dig och dina barn. Om du har svårt att tänka klart så tänk på dina barn- de är värda en bättre styvpappa. Någon som åtmindstånde har bostad och jobb!

Käre John,

Vad kul att vi kan fortsätta racet tillsammans !

Jag mår ju bättre utan socker som verkar påverka mina hjärnsubstanser. Men mina kära aminosyror ( aspartamet ) tröstar i munnen när sötgrisen vill ha sitt !

Kram ?

Kanon... Jasmine kör också och u.t. utan socker med början idag.
21 dagar ska det bli.. hmpf.. ;-) nåja men värt ett försök i alla fall.

Kram

John

Hittade detta på nätet.
Tråkig men sann beskrivning,åtminstone i mitt fall hur mina relationer ofta sett ut.

Molly's best friend Lucy* began taking heroin when they were both 18. "Since then, I've supported her through countless crises. She'll be in some awful situation and even though she's got herself there, she needs help getting out of it," says Molly, who is now 26 and a trainee solicitor.

"Usually I'll help her and things will be OK for a bit, but then she'll have another crisis and the process repeats itself. I feel so tired and frustrated with the whole situation, but that's just the way it goes."

For years, Molly tried to steer her friend onto a different path. When Lucy seemed apathetic about applying for university, Molly wrote her applications for her. "But then she got kicked out of college because she just didn't go. Until recently, I was transferring her money every few days because she told me she had no money for food… and this is just the tip of the iceberg."

When someone becomes addicted to drugs or alcohol, their friends and family often end up in a situation like this, picking up the pieces. But, according to Dr. Robert Lefever, founding director of the PROMIS recovery clinic in the UK, repeatedly helping an addict with their problems could be symptomatic of a different kind of problem, one he calls "compulsive helping."

"Wanting to help a friend or family member in crisis is natural, but the first thing I have to do when treating an addict is peel off the compulsive helper," he says.

According to Lefever, who is one of the only mental health professionals to speak widely on the phenomenon, compulsive helpers often end up trying to run the addict's life for them, taking on their responsibilities and consequently stopping the addict from learning from their mistakes. "It's a common dynamic, because addicts go looking for compulsive helpers and compulsive helpers go looking for addicts. The need to be needed meets the need to be fixed."

The alternative to compulsive helping, he continues, is tough-love. "If you have a partner who is a gambler and you pay off their debts, that's your compulsive helping. You've made their addiction worse. It'd be better for them to go bankrupt or to prison."

ADVERTISEMENT

The concept feels counterintuitive "because we're taught to praise people who put other people before themselves," says Lefever, who set up a support group in London for compulsive helpers called Helpers Anonymous. They meet weekly and run on the same model as Alcoholics Anonymous. The 12 steps include mantras like: "We admitted we were powerless over other people's lives and our own compulsive helping, and that our lives had become unmanageable."

The reason for creating a space for compulsive helpers to meet is simple, Lefever says. "By coming to Helpers Anonymous, compulsive helpers acknowledge that ultimately they can't do anything to stop someone else engaging in self-destructive or addictive behaviour. But they can alter how they respond to it, in a way that's more constructive for both parties."

For something vaguely related, check out this classic VICE doco:

He says the hardest part of unlearning compulsive helping is standing back and letting the addict suffer the full consequences of their actions. "It's not easy, but sometimes you have to leave people in the pain that they've created. You didn't cause the pain, you just didn't bail them out.

"Maybe another compulsive helper will step in to fill the gap, or—and this is what we hope for—maybe the person will step up and take responsibility for themselves. That's not to say you should deny someone care and compassion. But you have to draw the line between what is healthy and what is unhealthy."

Compulsive helping can happen at work, too. "A compulsive helper will be a compulsive helper across the board, tidying up people's messes, taking on work they weren't asked to do," says Lefever. "They often work in care focused professions—social work, nursing, or legal aid. You hear stories all the time about the nurse that does 20 hours of unpaid overtime, but they don't need a medal, they need help."

"I've managed addiction services for 10 years, and I often see practitioners who get too involved with helping their clients," says Stephanie Chivers, a habit and addiction specialist. "When a client calls them in a crisis and says 'I need to see you today,' they will look at their already-packed diary and make time. They make their clients the centre of their world at the expense of other aspects of their life."

By doing this, Stephanie explains, practitioners are compromising their own happiness and their ability to make sound professional decisions. "I probably see it more among women than men, but in my experience there tends to be more women working in supportive services anyway."

Although compulsive helpers and addicts are commonly drawn to each other, compulsive helpers can also end up helping people that don't have addiction problems. "I had a friend in an emotionally abusive relationship," says Trish*, 28, a journalist. "Time and time again I would cancel my own plans to comfort her when they'd had an argument, or he'd done something that should have been unforgivable."

ADVERTISEMENT

Trish remembers investing emotional energy into the friendship, only to have her friend inevitably get back together with her boyfriend. "The next day they'd be back together, and I'd be left feeling totally drained. I'd hear from her again a few days later when there was another crisis and she needed to hear my pep talks." Eventually, Trish moved to a different city. "We lost touch and they broke up about a year later."

As for Molly, she is currently trying to cut ties with Lucy. "We decided to go to a festival together but she didn't have any money, so I saved up and paid for both of us, meaning that I didn't have much free cash," Molly says. "Once we were there, she ditched me for a guy she'd just met who bought her alcohol... because I said I wouldn't."

på dig, och tack för ditt uppmuntrande inlägg.

Nu är jag på jobbet igen.

Grått som bara den, hoppas ja blir gladare av den nya antidepressiva jag ska börja med imorrn.

Mvh /KG

Tänker på våra barn..Nu är snart alla vuxna..Eller på väg att bli..Som förälder hoppas man ju att barnen ska få det bra och göra goda val..Har vi lärt dom det? Har vi själva gjort goda/kloka val? Som vi är nöjda med..Det finns massor som jag kan ångra när det gäller mig och våra barn..Tex att jag blev alkoholberoende och att jag inte tidigare ställde ultimatum för deras pappa när det gällde just alkohol..Kan ju inte göra något ogjort..Jag får försöka välja mer rätt nu..Tex jobb och miljöer jag mår gott i..Det är det jag önskar mig nu när jag åker till orten för att prova på jobb..Eventuellt besöka stället jag sökt jobb på för unga med missbruk..Känner mig lite melankolisk idag..Lite tveksam inför det nya..Läser en bok av Eva Sanner..Passionskoden..Handlar om att våga hoppa..Att våga göra val i livet som känns jobbiga men ändå spännande..Det finns ju oftast en väg tillbaka eller åt ett annat håll..Det viktigaste är att jag är nykter, att jag är min egen nykterhet..Dvs jag har dragit i de flesta tåtar man har räckt mig, men ändå hittat en egen väg i det hela..Jag har fina vänner på hemorten, men vill gärna ha fler nu på den nya orten..Kram till alla, och våga nytt?

Det har gått bra och jag tänker nästan inte alls på a längre. Vill inte ens dricka något a-fritt vin. Jag är inte intresserad av att få smaken i munnen, känner stark motvilja mot just vin. Ibland kan jag ta en lite a-fri öl som törstsläckare, men bara en.

Jag har flyttat mitt focus till andra saker som jag mår bra av, som att simma, gå på spa, massage, Yoga och löpning. Det är mitt sätt att prioritera mig själv. Det enda som gnager är att jag ätit smågodis och choklad, lite varje dag. Det måste trappas ner och bort.

Just nu är jag sjuk och ligger nerbäddag i soffan med en mugg te och snart en film att se.

En fin nykter dag till blir det, och idag utan socker med ?

Styrkekramar ?

Har jag nu tagit steget för att avbryta min smärta.
Den pågående nedåtgående karusell som varit runt mig i över ett år.
Som började så bra och kändes så rätt.
För att sen sakta bli alltmer uttunnat och även snedvridet pga min sjukdom medberoendet
Jag har anpassat mig,förstått accepterat och förlåtit.
Pga andras oförmågor och ryggsäckar.
Återigen lite hävt mig upp och känt mig lite bättre som åtminstone ser vad som felar.
Alternativt slagit på mig själv och tagit på mig skulden för att kunna korrigera mig själv så att allt fortsätter flyta på.

Klassiska medberoendebeteenden men jag har inte förmått avbryta.

Men nu efter alltför många timmars tandagnisslan så har jag börjat sätta punkt.
Om jag klarar det återstår att se.
Fortfarande lämnar jag dörrar öppna och vinklar att se om och när jag blir svag.

Men här och nu ser jag klart och hoppas att jag har styrkan att sätta mig själv i första rummet och vad jag behöver.

Ja, det går bättre för mig också.
Den eviga tröttheten gav sig lite och jag kunde TRÄNA. På riktigt, så att jag kunde njuta av detta. Sista veckor var jag dödstrött even en dag efter träningen. Imorse, när jag gick in i träningslokalen och kände doften, fick jag dopaminkick! Min beroendehjärna är magisk. Snart räcker det att jag bara doftar på träningslokalen och mår bra av det.
Jag är som en råtta som man separerade från mamma i 6 timmar per dag i experimentet som du citerar. Var på sjukhuset som barn. Utan mamma i två veckor, det var under tiden när man ansåg att detta var bra, ingen smittorisk.

Jag har slutat få kickar av doften av vin. Hjärnan glömmer bort, äntligen.
Maten. Den eviga kampen.
Tack Winna för tips. Jag har alltid kokt ägg med mig. Små ostar och haloumi är bra ide också! Ska börja med detta.
När jag blir hungrig kan jag ta frukt och min socker blir sjukt högt av detta. Stop. Ägg istället.
Har du också diabetes Winna?
Om det gäller bröd äter jag mycket rallar halvor. Påverkar mitt socket perfekt. Skönt.

Lite konstig att du försöker gå ner i vikt och jag försöker gå upp, men reglerna blir samma.
Jag har bestämd mig att lägga tid på att laga mat. Kaloririkt, men utan onödiga kolhydrater. Att leva i stunden och njuta av att äta. Annars går allt så fort i livet att jag inte hinner fixa något och då går allt så snabbt. Sockret upp.

Beställde den nya boken av Olga Rönnberg. Kommer på måndag.

Vu är starka Winna. Vi ska slå våra rekord!

Så, en fin nykter dag idag och jag räknar ner igen ? Det känns tryggt och bra att räkna.

Styrkekramar ?

Hejsan M
Hur har du det?
Vad händer ?
Kram Sigge

och har landat efter en givande och välmixad resa.
Jag höll hårt i min kravlista fram till onsdagkväll då jag beställde in dessert efter middagen.
Sedan luckrade jag upp den gradvis, med mer och mer eftergifter, tills jag satte stopp när jag klev upp i morse.
Nu har jag precis kommit innanför dörren efter 45 minuters gång.
Personligt rekord på den här sidan året.
Och förra året.
Samt året dessförinnan.

Alla dessa val jag gör.
I varje ögonblick av varje dag.
Det är det som är mitt liv.
Och mina ja och nej i varje situation skapar min framtid.

Det är så sjukt mycket som har hänt. Det är egentligen ganska sjukt att livet kan se ut såhär, som att man vänder på en handflata så är allt annorlunda. Iallafall för mig. Får berätta mer sen, men läget just nu är nyvaken, hos vänner, med gamerboi.

Fridens ?

Edit jag raggar på tre tjejer nu. Världens harem. Nu gäller det bara att snärja dom lite listigt. ?

En liten update

Jag raggar nu på två tjejer, det gäller att ta för sig, snälla pojkar slutar sist och det är jag tacksam för för då får jag fler tjejer.

Solen skiner här också?

Jag har köpt skruf portion extra stark och en red bull.

nu ska jag in på badoo och ragga tjejer. Inom året är slut så ska jag få doppat, innan nästa sommar ska jag ha skaffa flickvän.

jag ger inte upp så lätt.

Jo, det var fint och roligt att vara på sjön..Det var bara sommarjobb och vikariat..Står uppsatt på det också..Men känner att jag även vill fortsätta jobba med människor..En dragning till stället båten går till har gjort att jag söker mig dit..Där är vackert och flera personer jag snabbt lärt känna väl..Jag följer känslan och försöker få jobb på orten..Veckovis jobb eftersom sonen finns på hemorten..Pappan och sonen vet min önskan..Jag har både skrikit och gapat på sonens pappa, med dåligt resultat..Har ju själv fått skäll av barnen många gånger för mitt supande..Biter bättre med konstruktivt samtal utan fördömande och nedsättande ord..Brukar fundera ett tag numera innan jag smsar eller ringer?Kram

Hej
Skönt att höra från dig Märthan.
Lyssna på din kropp och ta beslut därefter. Man måste inte ett jävla skit. Behöver du tid för återhämtning, ta den. Dags att du sätter dig i första rummet Märthan. Varför ? Jo därför du är värd det.
Take care ❤️❤️❤️
Kram