Senaste kommentarerna i forumet

Du gör rätt i att söka det du mår bra av! Och om sonen ändå snart flyttar finns det ju ingen anledning att stanna i "hemorten". Men, har jag missat något, vill du inte längre vara på sjön? Det som du såg fram emot så mycket!

Vilket fint sms du skrev till sonens pappa! Önskar att jag kunde vara så där diplomatisk och snäll, säga allt på ett positivt sätt istället för att uttrycka ilska och besvikelse, man kommer ändå ingen vart med det... Hoppas du får ett lika fins svar tillbaka.

Önskar dig en fin lördag i solen!!! (Om det är sol där du bor...) Kram?

Är på träningsläger med klubben vilket alltid är lika härligt. Träning och utomhusaktiviteter hela dagarna och myshäng på kvällarna. Ikväll ska vi samlas i en av stugorna för lite avslutning. En av kompisarna har köpt dryck. När vi stod och snackade lite mellan passen sa hon att hon även köpt några alkoholfria öl och cider till mig. Gulligt. Fast jag dricker nog helst mineralvatten. Nåja, omtänksamt ändå.
Det är egentligen den självklara tonen jag vill förmedla, men märker att det är svårt att beskriva så här.
Jag har aldrig erfarit något negativt med att vara öppen med mig själv. Diagnoser och beroenden har aldrig minskat respekten.
Det är lättare att stå rak i rätt omgivning

Lika bra som terapi?

Haft kontakt med pappan..Skrev sms..Vissa människor tar in saker och info lättare genom att läsa..Jag skrev att vi faktiskt stöttat våra döttrar genom åren och sett till så dom vågat sig på utmaningar som studier på andra orter, jobb i andra länder, peppat dom till att göra saker dom velat göra..Och att han funnits som en bra pappa i frågor som dom behövt hans hjälp i tex renoveringar, ekonomi mm saker han är duktig på..Men att vi dom senaste åren supit så mycket så stödet som närvarande föräldrar brustit..Nu har vi sonens sista månader i hemmiljö innan han flyttar iväg för studier..Nu ska vi ge honom stöd och trygghet för att ha med sig på sin väg mot vuxenlivet..Vad vill vi ge honom att ha med sig, för att kunna göra goda val? Trygghet och uppmuntran, självkänsla och framtidstro..Eller oro, ångest, skam och skuld..Du kan välja att göra som du gjorde 2016..Hålla dig nykter, du har kraften, det vet jag..Låt inte andra personer med beroenden dra ner dig i alkoholträsket..Du är stark, jag vet det..Styrkekram..??✨..Ungefär sånt sms skickade jag till sonens pappa idag..?

Det värmer, när du skriver till mig..Har nu mycket funderingar kring framtiden..Det viktigaste är att vi mår bra. Samtidigt är arbetet för mig sammankopplat med att må bra..Det ger mig energi, friheten i att slippa oroa mig för ekonomin för mycket, och goda relationer..Just nu vill jag ut i ”världen” och träffa nya människor att samarbeta med..Det nya jobb jag söker är inte heller på hemorten..Här finns ingen utveckling för mig längre..Sonen ska också studera på annan ort nästa år..Jag önskar han väljer dit jag söker mig, men han bestämmer själv..Allt har sin tid..Nu ska jag åka dit nästa vecka för att testa på jobb som timanställd..Önskar mig ett fast jobb som jag trivs med och som funkar med sonen..Jobb som gör att man är ledig mycket och jobbar mycket, typ 2 veckor jobb och 2 ledigt..Jobbet med ungdomar är nästan så..Vi får se om det passar mig..Ska jag ha det så får jag det..Allt blir precis som det ska..Önskar dig Jasmine och er andra på forumet en härlig Lördag?Glöm inte att vi alla kan förändra vårt liv, till det bättre..Det handlar ofta om att våga...Höstkram???

Inte för att vara den som drar upp politik, men det är det här som händer när vänstern och högern får inflytande. Tjejer och killar blir osams. Och jag är singel.

Okej, jag går till jobbet på måndag hyperD. Bra att någon kan styra mig i rätt riktning.

jag hade den bästa drömmen, det var sommar och jag träffade en tjej och var ute och gick med henne.

Men jag har gett upp tjejer, dax att baka en stor prilla snus istället.

Tack snälla underbara ni.... jag förtjänar er inte...

Jag är så urbota trött, jag har en millimeter kvar till den berömda väggen och det känns som att ingen har lyssnat på mig. Prestationsprinsessan har bara presterat mer och mer. Jag är glad att gubben satte stopp och att vi flydde en vecka. Sen att kollegorna är sura, ja det säger mer om dem.

Gällande A är jag så förtvivlat konfys och jag fattar inte riktigt varför. Varför är jag så förbannat envis, eller rent av dum?

Just nu mår jag vansinnigt illa, har svårt att få i mig någon mat. Hamnat i en riktigt ond cirkel och hjälpen är väldigt långt bort. På måndag ska jag dessutom ta mig ensam till Amsterdam, med ett stopp i England... jag dör av skräck inför detta! Allt är som i en mardröm.

Tack så mycket för svar, både AlkoDHyperD och Ullabulla , det hjälper att läsa era synpunkter.

Det du skrev, AlkoDHyperD, om det där med de dövade känslorna som kommer tillbaka, var vad jag tänkte på för någon vecka sen, och som du säger kan jag nog just nu inte göra så mycket åt det - jag övar så att säga på att bara låta saker vara. En positiv bit i det här är att jag blivit genuint intresserad av människor igen, jag stannade upp och analyserade det lite igår - det kan låta konstigt kanske men en av sakerna jag gillar med att vara på gymmet är för alla olika typer av människor som är där, lägger märke till små egenheter hos folk igen, att bara vara istället för att döva uppmärksamheten med alkohol. Jag har nog dömt mig själv för hårt i det där med förändring, jag har ju, om man ska låta hård, inte levat bland människor under långa perioder med alkoholen, något jag tänkte på igår när jag gick förbi systembolaget och tittade in, "här har jag inte varit på länge" och det kändes helt okej - jag såg personal som jag aldrig sett förut, så pass lång tid har det ändå gått, och jag kom att tänka på min morbror som varit nykter i 25 år, hur han känner måste vara liknande, trots att så lång tid har gått - men han har gått vidare med sitt liv; så klart jag kan göra det samma, jag är visserligen i en helt annorlunda situation, eftersom jag är ensam, men i grund och botten är vi lika.

Ullabulla: Jag antar att det lika självklara som smått primitiva svaret på varför man gör en förändring är "för att jag behövde en förändring" om så anledningen till förändringen är att man börjar bli någonting man inte vill vara, eller håller på att döva sig in i döden bokstavligt talat, eller kanske för att de små ambitioner man ändå har lockar där borta någonstans, och som klichén säger är vägen dit intressant, hur än målet blir.

Som vanligt förskönar jag minnen, en liten bit i taget - slipar bort alla ojämnheter, och jag antar att till och med det är okej, bara man inte fastnar där. Å andra sidan är det inget storslaget jag försöker återskapa, så pass mycket självdistans har jag ändå, men som exempel letar fortfarande efter någon vag känsla jag hade förut, kanske är det bara så lätt, och så svårt, som att uppleva väderomslagen till fullo när hösten och frosten är på ingång, vara fullt klar i huvudet, och höra frostknastret under fötterna.

Det får räcka så, hur än rastlösheten kokar i kroppen på mig, den går över, för att den måste gå över - men mitt i det så förlängs tiden nästan outhärdligt.

Tack återigen för era svar.

Hej aeromagnus,
Ja, det förvånar inte att det till slut är läkaren som sätter ner foten. Det var på tiden! Och skönt för dig att äntligen kunna se ett slut på en onödig och i längden kontraproduktiv kontroll. Chefer och arbetsgivare är amatörer när det gäller det gäller alkoholrehabilitering men har ändå makten att genomdriva diverse åtgärder för att vara duktiga med sin alkoholpolicy. Idiotiskt! De saknar helt enkelt kompetens att göra sig delaktiga i en vettig behandling.

Där kanske du ändå får lite annat fokus. Det ingår i depression att allt mer pejla sitt mående och finna att det inte är bättre vilket blir en ond cirkel. Aktivering brukar vara det man rekommenderar. Och se sig själv med värme. Det är ok att vara ledsen och känna sig ensam. Ta med dig könslorna och gå ut i världen
Kram

Ja man kan vända på det från flera håll. Det jobbiga är att om man hela tid blir misstrodd så försvinner till slut motivationen. Tänk själv om din tränare hela tiden säger till dig att jag tror inte du kan klara detta. Hur gör hjärnan och känslorna då? Läkaren i torsdags 13/9 gav mig lite hopp. Han sa till min chef rent ut att om nu dessa prover vi tar fram till april (4 stycken) så får ni släppa för då ser ni ju att han försöker allt han kan. Så det kändes skönt. Så den där taggen som gnider i mitt hjärta multnar sakta bort.

Steker kassler och ska göra en gratäng med kassler, ris & hollandäsås.
Har köpt två stycken Nils Oscar alkoholfria öl.

Fredagen känns inte trevlig, kanske blir den trevligare om jag lyckas med maten och kanske känns den inte lika trevlig för att jag vart sjukskriven sedan i måndags. Jag fick också lergigan utskrivet som jag ska ta vid behov. Men jag gillar känslan jag får av dom så skulle nästan vela ta dom hela tiden. Men det går inte. Egentligen borde jag kasta burken i soptunnan.

Förra gången jag fick lergigan utskrivet tog jag dom varje dag även fast det står vid behov.

det är en lugnande tablett som inte ska vara beroendeframkallande.

Kanske bra för din son om du inte är ute på sjön. Det är så starkt av dig att vara nykter och finnas för dina barn?

Jag hade egentligen int så mycket att säga, ville bara hälsa på i din tråd och ge kärlek och uppmuntran.

Kram!

Jag blir lika glad varje gång det kommer ett inlägg från dig, men på sistone har jag inte riktigt haft tid att kommentera. Men,nu gör jag ett besök i din tråd för att önska dig en härlig resa och berätta för dig hur mycket dina tankar och reflektioner betyder för mig. Det är inte lätt att lämna alkoholens värld, för mig innebär det en stor social förlust, men när jag läser om ditt inre lugn så känner jag hopp. Hopp om att det kanske kommer en dag när mina tankar inte upptas av alkohol, när jag inte känner att det enda jag kan göra för att riktigt koppla av eller fira något är att dricka vin, när jag känner ett lugn i förhållande till alkoholen.

Du är min nyktra förebild!

Kram till dig fina Lim

Om det är på rätt sätt. Och hoppas verkligen att du får tag på den där läkaren eller mår bättre efter helgen.

Kram?

Ringde läkaren idag igen. Lämnade meddelande. Ingen återkoppling.

Sista dagarna har jag väl mer eller mindre fuckat ur. Mycket som händer på bara 24h.
Strax kommer musikproducenten hit och ska laga en "mustig köttgryta", kommer bli så jävla gott. Älskar att han tar en Uber med alla matvaror ?

Igår var den söte pojken med grått hår här. Fuck Me. De isblå ögonen ??

Flyr antagligen från mig själv, som vanligt. Men de är söta, och de gör mig glad. Mitt egna mående är bajs. Orkade inte ens komma upp från sängen för att äta eller gå på toa igår (då är det fan illa) tills gråhår kom hit med munkar och godis ❤️. Undrar Vafan de ser i mig ibland.

Måste ta på mig kläder nu, Mr music kommer strax.
Hoppas nu mår bra.

Fridens ?

Hej
Fredag och nyss hemkommen från skolan. Tänker på dig Märthan ❤️, hoppas du får hjälp och stöd! Var rädd om dig!
Kram Sigge

Passar samtidigt på att lyfta din gamla tråd. Klart att du vill leva och klart att du vill gå vidare. Kom igen nu vännen!

Men hallå du... Vart tog du vägen igen...? Pallra dig hit nu.

Tror att det kommer att bli en mycket intressant föreläsning för dessa AT-läkare! Och ingen är väl bättre att berätta än den som har egna erfarenheter att krydda med. Kanske inte finns någon anledning med att "komma ut" i det sällskapet - det får väl situationen avgöra. Kanske avsluta efter avslutad föreläsning med: By the way, jag är själv en av alkoholisterna! Men det kanske inte påverkar hur de tar emot budskapet. Svårt att veta? Hur som helst. Lycka till med föreläsningen!!!

Tänkte att jag kanske blir gladare om jag får lite mat i magen. Men jag får väl svälta när jag inte har en partner som är duktig på matlagning och bakning.

har stekt spagetthin i 40minuter nu men den blir aldrig mjuk.

Dag 130.

Blir inte riktigt bättre. Vart på psykiatrin och min antidepressiva ska bytas mot ny. Och de ska hjälpa mig att kanske söka nytt jobb då ja har de svårt att göra saker själv. Jag antar att de gör allt de kan. Men Jag förväntar mig en dag då allt vänder. Jag har i inte tålamod.

Ja har väntat så många dagar utan någon ork i kroppen.

Jobbet låter mig inte vara ifred, utan ringer varje dag, ja sjukskrev mig i måndags och är schemalagd att arbeta även nu o helgen. Men jag orkar inte. Och har valt att inte svara på samtalen alls. Jag bara ligger hemma i sängen, tittar på nyheter och ”nöje”. Äter mat ibland, går och lägger mig igen. Repeat.

Depressiv är nog ordet som beskriver läget.

Är det meningen att ja ska arbeta nu på måndag? Rösta vad ni tycker.

Dag 0, lördags drack jag vin som sagt. Det var inte gott. Ej heller det som åkte ner i min Osso Buco i onsdags. Måndag, tisdag, torsdag och idag är nyktra dagar. Imorgon ska jag och kärleken på stjärnkrog. Då blir det lite, ”fiiint”.

Sedan tillbaka till nelnyktra dagar, de underbara vardagarna med jordgubbssaft och kaffe.

Lillkattan var bortsprungen i en vecka. Hela familjen var utom sej. Imorse kom hon springande. Jättehungrig, men utan en skråma. Nu får lilla kattfröken hålla sej inne ett tag.

Styrkekramar till alla ?

När man behöver dig som bäst??