Senaste kommentarerna i forumet

Jag hör att du skäms men hur mår du ? Har du någon hos dej ? Om du behöver, tveka inte att gå till en sjukstuga.

Önskar jag kunde vara där.

Styrkekramar ? Låt oss veta.

Nu har jag varit extremt rastlös i över en vecka, promenerar över 2 mil om dagen och går till gymmet minst 3 gånger i veckan men det hjälper föga - en motorisk rastlöshet håller i sig även inomhus så fort jag stannar upp - det känns helt uppriktigt som en av faserna av alkoholabstinensen, kanske inte de mest akuta stadierna, men samma vilt stirrande, armslängande rastlöshet kommer över mig.

Sömnen fungerar hjälpligt än så länge, mellan 4-8 timmar per natt, inga mediciner eller droger av något slag.

Jag har sjukskrivit mig. jag är ganska så ledsen. antidepp gör inget för mig. tror jag tom har fått en massa humörsvängningar. Ja, det är ganska uppenbart?

jag har inte spelat bort mina besparingar.

jag är trött på att inget händer. Jag ger allt 100% i allt. Men det räcker inte till något.

Jag käkar medicin varje dag.
jag är nykter varje dag.
jag jobbar varje dag.
jag går till mottagningsbesök varje vecka, aldrig försen ens en minut.
Jag håller kontakt med familj varje vecka. Ringer varje ledig dag.

allt jag har är personer som säger "det ordnar sig". Det verkar inte att ordna sig? Jag är trött på tröstandet och att varje dag leva i misär. När har jag ändring i mitt liv egentligen? Aldrig om jag ska se på statistiken.

Samma visa varje vecka. varje kväll. varje minut.

Ja onekligen.

Något har hänt. Jag kommer inte upp ur sängen. Har ångest i hela kroppen. Igår hade jag en olustkänsla som jag inte riktigt kan föeklara.
Det var som om att jag tappat bort hela mig. Ingen identitet. Allt var bara borta. Jag var tom. Kunde inte vakna av larmet, sjukskrev mig från jobbet.

Idag är det lite bättre, jag har fått tillbaka känslan av att ha ett "jag". Försökte få tag på min läkare i fredags, de ringde inte tillbaka. Kan inte förmå mig att ringa nu. Det går inte. Det är som att tyngdlagen trycker ner min kropp.

Jag är orolig. Jag är besviken på mig själv att jag missat två dagar jobb. Jag är yr. Tror det kan vara en jävla bieffekt av voxran.
Mest är jag trött.
(Spontan tanke; Fan tänk om jag är manodepressiv. )

Fridens ?

Infinner jag mig.... haft ett kraftigt, eller har, återfall. Såpass jävla illa att jag inte ens befinner mig i svedala utan på solsemester. Alkoholen bokade en spontan resa utan eftertanke. Jag har massor att göra egentligen, möten mm.

Nu har jag sån ångest att jag bara vill dö...

Har sökt jobb på ett boende för ungdomar med missbruk..Hade passat mig perfekt tror jag..Hoppas turen är med mig..Arbetstider och miljön verkar vara exakt det jag söker..Hade sagt upp mitt jobb i kommunen direkt utan att tveka, om jag får denna tjänst..Hoppas ni på forumet har en fin/okey, höstdag..Min oro handlar just nu om jobb och min sons boende v/v. Triviala saker om man ser hur bra det går med min nykterhet..Det ska jag alltid tänka på när något känns osäkert..Kram???✨✨✨

Tack:)!

Du ska se att det löser sej, det mesta brukar göra det. Huvudsaken är att du är nykter

Låter bra att taggen är halvvägs ute - och att du har kollegor som har förtroende för dig - och som du också har förtroende för. Hoppas att det löser sig - och att du blir "släppt". Så att du slipper påminnas om det som var - och istället tänka idag. Och framåt.

Jag har pratat med två av mina kvinnliga kollegor som jag anförtrott mig åt. De kommer stötta mig och en av dom sa att hon följer med om jag vill till Previa på torsdag. Hon kunde kompa ut. Var gulligt av henne skulle tänka på saken. Känns skönt att mina kollegor ser upp till mig iaf.

Tack miss lyckad och detsamma!! ❤❤

Visste inte om jag skulle våga logga in för det är så många konstiga inlägg här (nåt virus?) Hittade knappt min tråd då sida efter sida efter sida innehöll konstiga inlägg.

Men idag är min dag. Nykter en månad till. Dvs 1 år och 7 månader.

Min man sa stolt till nån att jag inte har druckit på tre år ? Det kanske känns så. Det får mig ännu mer att tänka att det är så självklart att jag inte dricker. Ett år eller fem år... spelar roll. Nej, huvudsaken man kommer till den punkt där man identifierar sig som en person som inte dricker.

Jag tycker ibland att det känns konstigt att jag så sällan pratar med folk om nykterhet. Jag tänker så ofta på det och det är en stor del av mig att jag gör denna resa. Men jag öppnar inte upp mig om den. Jag skäms inte men jag hittar inget forum i det "verkliga livet" där ämnet känns helt bra att prata om. Då och då gör jag det och jag är helt öppen med att jag inte dricker och om nån frågar så säger jag att alkohol gav mig mkt ångest och att det är mycket skönare att inte dricka. Det säger jag utan skam. Men jag skulle aldrig berätta om hur jag drack ibland förr. Jag hade ju en idé förut om att när jag varit nykter ett år skulle jag öppna upp mig för mina närmaste om hur jag faktiskt drack i perioder. Men jag kunde inte. Det känns inte som deras ensak och det skulle inte ge mig något. Jag behöver inte erkänna för världen för att kunna hålla mig nykter utan det räcker att jag lovat mig själv att vara nykter. Det löftet till mig själv är viktigt att hålla så jag behöver inte "stänga dörrarna" till alkoholen genom att berätta för alla om alkoholens roll i mitt liv.

Många runt mig pratar om självförverkligande, självkänsla, att lyssna på sin inre röst, psykisk hälsa etc. Och när de pratar om alkohol har jag lätt för att inflika att jag inte dricker. För det passar i ämnet. Samtidigt som en annan kan säga att den upptäckt hur gott det är med ett glas vin på en vardagskväll så vågar jag svara med att jag har upptäckt motsatsen. Hur gott det är för mig att inte ta ett glas vin.

En person sa just det till mig. Hon har små barn. Rätt mkt stress. Och upptäckte vad ett glas vin gjorde för henne efter nattningarna. Jag kände igen mig. Det var exakt så det började för mig mitt sista besök i alkoholträsket. Innan dess hade jag inte druckit mkt sedan innan jag fick barn.

Man kan falla i alkoholfällan när som helst i livet antar jag. Tråkigt att jag gjorde det. Men man kan ju vända det mesta till nåt gott ?

Snart ska vi åka utomlands. Det ska bli skönt att vara nykter då och sova gott. Sist jag var utomlands drack jag vin varje dag tror jag. Helt sjukt för så har jag aldrig gjort nånsin innan eller efter det. Jag var förkyld dessutom. Sov dåligt varje natt. Kände mig extremt ful hela tiden. Denna gång ska jag njuta av resan helt obedövad.

Ha en fin dag allihop. En vit en!!

belägrade?
Över 30 sidors illustrativa förtecken innan ett svenskspråkigt inlägg uppenbarar sig.

Är strax på väg hemifrån, bortrest till fredagkväll.
Åker iväg med mycket kort kravlista.
Men inget nattätande.
Inget lösgodis.
Inga ostbågar.
Och tonvikt på kolhydratlåg mat.

Bon appétit & bon voyage.

Du behöver nog mer direkt hjälp och om du gör utredningen så får du i alla fall vissa svar och mer hjälp. Annars har du en bättre utgångspunkt för annan hjälp. Som Jasmine säger, kontakta vården. Nu.

… tror du behöver mer hjälp än du kan få här. Kan du försöka kontakta vården idag om du inte mår bättre?

Sköt om dig! Kram

Att man gör alla de rätta valen men ändå är det inte nog bra.

Eller är det bara en diffus känsla? Är det saker Du gjort och sagt under fylla? Eller är det besvikelse över att folk misstror dig? Lättare att få bort taggen om Du vet vad det är för något tänker jag! Då vet Du hur den skall tas ut så att säga! Otroligt starkt av dig att välja den nyktra vägen! Beundransvärt! Har insett hur svårt det är för en alkoholberoende person att göra det val som Du har gjort! Fortsätt med det så Du inte hamnar i eländet igen! Håller egentligen hus på anhörigsidan men läser här ibland också. Heja dig!

Jag läsen Al-anons böcker, lyssnar på poddar om medberoende och beroende. Jag ska börja gå på Al-anon möten först och sen på AA. Jag får ta en sak i taget, så att jag kan bearbeta. Jag ska försöka finna en sponsor men det blir när det blir, när jag hittat rätt. Jag förstår ditt resonemang och har hört det av fler som lever i nykterhet. Det finns de som hävdar att det är en förutsättning för att inte återfalla, att jobba med sig själv i stegen. 12-stegsarbetet är fantastiskt bra vittnar de flesta om och det fungerar för de som är villiga. Jag har redan gått olika program på beroendemottagningen och på enskilda samtal och de gav mig väldigt mycket. Idag har jag kontakt med en grupp som lever som nyktra beroendepersoner och kontakten med dem ger mig glädje och stöd. Vem vet, jag kanske har en sponsor ganska snart :)

Jag går ganska regelbundet till AA. Det håller mig inte nykter på det sättet utan att jag helt enkelt inte vill leva det livet jag hade.

Sådär. Nu har jag inga pengar kvar. Spelat bort allt på Star Burst. Jag ringer och säger upp mig från jobbet imorrn.

Har tom gått och köpt lössnus. Jag skiter i att skaffa flickvän nu. Nu väntar jag bara på att antabus går ur kroppen så ska jag korka upp spriten.

Skiter i att rösta också.

mina dagliga promenader.
Nu funkar det att gå drygt en halvtimme utan att benhinnorna börjar knota för mycket.
Och knäna pallar trycket.

Tänker på vilken väldig mängd skitsötslisk jag besparar min kropp nu.
Alkoholinköpen var på sin tid stora, skrymmande och ekonomiskt kostsamma.
Gränslösa.
Det skulle ju finnas och räcka till.
Och på samma sätt fungerar det med fel- och överätandet.
Det har aldrig blivit några blygsamma hekton godis när suget fallit på.
Nej, jag har kommit hem med en jättepåse på 1,5 kilo eller mer.
Plus några chips- och ostkrokspåsar.
Allt med påföljden att jag snaskat flera dagar på raken.
När påsarna äntligen tagit slut så har det förstås känts som att det fattats något.
Hela tiden den här dragkampen.

Jag märker också hur nöjd jag kan hålla min kropp genom att äta klokare.
Genom att tänka på blodsockret.

Det här känns bra.
Så här vill jag ha det.

Trevligt att få ett livstecken från dig!
Nähä, du behöver nog inte oroa dig för att bli insydd på livstid, men bra att du försöker få till en förändring när det gnager. Livet är väl ganska ok tycker jag. Alkoholen är inget jag tänker på, eller direkt oroar mig för. Har blivit invant, och inte svårt att avstå. Bör däremot se mig om efter lite mer sällskap och sociala kontakter. Hösten är i antågande, och jag kan ibland tycka att det skulle vara trevligt med lite mera mening, om du nu förstår...
Ta väl hand om dig. Försök få en nytändning på något sätt
Storkramen
//PP

Det trauma som uppstår av att vara aktiv alkoholist och de sår som uppstår av det skapar minnen som gör ont.
Som nykter vill man förmodligen bara blicka framåt och inte bli påmind om att man faktiskt har en sjukdom som kan blossa upp igen.

Likt en cancerpatient som går på kontroller och påminns om att risken för insjuknande finns kvar.
Kan AA vara något för dig?

En chans att jobba för fortsatt nykterhet och att reparera det som fortfarande gör ont?

Dag 125.

Dag 125 som nykter. FAN vad bra man mår bara man är nykter. Alla problem löses bara man håller sig borta från den lilla röda alkoholdjävulen, testa får ni se.

Nästan så jag måste nypa mig själv i armen. Om bara alla testade på ett nyktert liv.

Satte in ytterligare en tusenlapp. Kan lika gärna spela bort mina besparingar. Har sparat 40tusen det hår året. Jag är så jävla arg. Vad ska jag med pengar till. Jävla skitsak egentligen. Jag är inte ens spelberoende eller något sånt. jag bara testade igår och idag. jag tänkte att folk som spelar underhåller sitt huvud precis som alkolister underhåller sitt beroende med alkohol. Så man mår bra. Men inte det...

Jag åt mögligt bröd alldeles nyss hoppas jag blir sjuk.

Jag vill att mitt liv brinner ännu mer än vad det gör. Ned i avgrunden ska det, så långt ned att jag aldrig kan ta mig upp. Så långt ned att jag äntligen vågar ta mitt liv.

Jag lämnade min röst kl 8.00 i vallokalen. Jag åkte ned till platsen som skulle bli PLATSEN.. Jag tittade på min mobil min son mitt allt. Ska jag vara en egoistisk person igen? Ska jag tänka på min son? Vill jag se min son växa upp, bli pappa? Vågar jag ta den andra vägen? Kan jag svara JA på dessa alla frågor är valet lätt. Det kunde jag inte. Jag kan inte lämna min son, skada honom för livet. Jag vet inte i nuläget hur taggen ur mitt hjärta ska försvinna. Den måste bort och det snabbt för den gör att mitt hjärta blöder. Energin rinner ur min kropp, ur mig. Jag får fundera på detta när jag kör mitt träningspass idag. Jag kanske helt enkelt får förlika mig med tanken på att en gång alkis, alltid alkis oavsett vad jag gör för val. Jag hatar mig själv för de tankar som snurrade i mitt huvud igår och natten som var. Jag vill bara kapsla in tre skitår av mitt liv och gå vidare utan att behöva se tillbaka, utan att behöva bli påmind.