Senaste kommentarerna i forumet

Styrka kommer och går, jag vet ?

Saknar dej här, vännen ?

Nykter! Inte en droppe har jag tagit. Lusten har funnits där men jag har kämpat emot. :)
Skillnaden den här gången mot tidigare gånger är att jag har skrivit av mig här. Det har hjälpt oerhört mkt. Jag har funderat på att gå på AA-möten tidigare men det känns inte helt rätt för mig. Så att skriva och läsa här fungerar riktigt bra. Jag har inte skrivit så ofta men jag har ändå varit hjälpt av det. Jag kommer nog skriva ner mina hemskaste upplevelser när jag är som mest sugen för att få mig att minnas hur illa det kan bli.

Tack nino och Mrx! Vi kan så mkt mer än vi tror. ♡

Som andra också har skrivit, din berättelse är så gripande och går rakt in i hjärtat. Tänker också på hur kasst din man måste må.
Att han kanske är så djupt i träsket att han inte på egen hand klarar att starta en förändring. Har du ställt krav på honom att han måste ändra sig? Kan du säga/göra något som gör att han "vaknar" och inser att han MÅSTE agera?
Tror att det kan vara bra för dig att skriva på anhörigsidan också.
Många varma styrkekramar

Som har styrkan att stå ut med tristessen. Funderar du på vad du kan göra istället för att känna dig ensam och uttråkad? Eller härdar du bara ut?
Ha en fin start på veckan!

Och vardagslunken träder in. Ett slag förvar mot det oväntade.
Önskar alla en bra måndag och tips om att välja det vi mår bra av. Kanske stanna upp och bjuda någon på ett varmt leende.

Min hjärna är tillbaka med allt vad det innebär. Den har varit kidnappad varje helg av alkohol och medföljande ångest. Min fru jobbar varannan helg sedan -80 talet. Jag är alltså ensam då och ännu mer ensam sedan A försvann. Jag känner mig ensam och uttråkad. Igår kom frun hem från jobbet och tyckte jag verkade låg!! Tacka fan för att jag är låg. Har ju typ en vilsen hjärna att ta hand på om..

Pluralis majestatis=när en person använder ’vi’-formen för att betona rang.

Oftast är det omedvetet. Ibland medvetet. Mitt ex brukade använda det hela tiden - ’Vi borde tvätta skjortor’. Det betydde alltid att han tyckte att ”jag” skulle göra det.

I Stockholm används epitetet ”söta du” som en (omedvetet ? nedsättande) tilltalsform av kvinnor som tycker sig förmer än andra kvinnor.

’Jag är ingen älskling’ sjöng Lena Ph.

De ovan beskrivna uttrycken - ”vi” använt av personen som egentligen borde säga ”jag”, ”söta du” och ”älskling” är förstörda för mig.

För övrigt blir dagen helt fantastisk ? Hoc punctum brumbrum ?

Har bara inte hunnit på sistone, antingen pga jobb eller alkohol. Men, nu ska jag bättra mig- började bra med en nykter helg! Vad bra att du verkar trivas på nya jobbet- allt blir ju också mycket enklare när man är nykter..

God natt <3

Största Kramen Till dig Lim .. Kommer även från mig ❤️

Jag förstår att livet känns som en berg-och-dalbana stundtals. Nu verkar det som om din man har blivit riktigt elak mot dig emellanåt, i fyllan. Det kan vara svårt att hantera nattetid, eftersom barn sover och den berusade mannen inte är mottaglig för normalt resonemang..Det bästa är ju att prata med honom nykter, inte ens bakfull..Du är stark, duktig och värd ett gott liv..Det kan bara du bestämma hur det ska se ut..Supervarm kram till dig och barnen?????..

Hjälpt en polare ta bilder till hans årskalender. Han gör roliga nakenbilder typ, idag var vi i en häftig skogsglänta. Sen grillade vi korv över öppen eld.
Vaknade vid 12, som vanligt helt slut. Kroppen känns ofta som typ bly när jag vaknat. Men drömde massor i natt. Kan ju vara att jag sover oroligt.
Nu ska jag iväg på en kompisdejt i gamlastaden. Tänker mig ett mysigt fik med rykandehett kaffe. Kall in i skelettet idag efter skogen.
Denna tjommen jag ska träffa nu är en gammal bekant från när jag hängde på svartklubbeb. Han är sjukt mysig. Ska bli så kul att få lära känna honom bättre. Vänner kan man inte få för många av tänker jag. Vet att han gillar latex och rave, det är ju sjukt intressant.

Fridens ?

Finns en röd tråd i de flesta inlägg.. Många har otillräcklighet som en sak att berusa sig bort ifrån.
Jag fick diagnosen av en läkarspoling som kunde varit mitt barn om man tänker på åldersskillnaden
Alla symtom stämde men fick gå hem utan vidare utredning.
Tog mycket kraft och mod att överhuvudtaget gå till vitrockarna..

Nu ska jag inte kapa Vi-nägers tråd.. men jag tänker så här, IW:

Om man inte anser att det är ett vapen man ger bort när man informerar andra om sin alkoholism så anser man ju heller inte att informationen kan användas emot en själv, så då kvittar det ju ?

”Vi” kan inte prova.. ”Du” kan prova. ”Jag” orkar och vågar inte med alla men jag är uppriktig mot nära och kära, som behöver veta sanningen ?

Fridens liljor, som Sigge skulle säga ?

Blir helt tagen av det du skriver.. Pappans hjärna är helt kidnappad.. Du skriver det själv att du ska lämna.
Hoppas att du har styrka nog att bryta...
Du är stark... hela din text andas mod...

Största kramen vännen..

John

Vilken styrka att orka med det liv som du lever mitt i nu! Så gripande att läsa in rader. Så starkt jobbat mitt i allt elände!

Det du skriver går rakt in i mitt hjärta! Jag önskar dig all kraft och energi. Kram

Jag har också svårt att öppna upp mig om mina alkoholproblem, förutom till min fru och till viss del mina vuxna barn. Men jag har svårt att vara ärlig även mot vänner vi har haft i många år. Som du skriver så känns det på något sätt mer "skämmigt" att erkänna just problem med alkoholen. Det är fortfarande lite tabu över alkoholmissbruk och allt det ställer till med.
Däremot kan jag utan större problem dela med mig om att jag i vissa situationer lider av panikångest. Men jag ska försöka tänka om och öppna mig även på denna punkt då jag tror att det både kan vara bra för mig och säkert kommer att ta emot bra av de jag pratar med. Ha en fortsatt fin söndag!

Fast inte hos mig.. jag kör på som bara den med tre barn..
Fast skulle aldrig byta ut mitt liv mot något annat. Har skapat ett liv där utrymme finns.
Ifrågasatt det mesta av det man ska och måste och valt.
Ser ändå en trend av alkoholfritt och många som väljer det pga av hälsa och osv.
Jag väljer med stolthet nykterhet.
Vilken väg det var dit! En krokig och mörk väg med endlösa försök att minska.
Idag är det noll som gäller och kommer vara.
Vill aldrig börja om igen! Orkar inte kämpa mer.
Önskar alla en fin dag och ett liv ni valt att leva. Vi är fria och välja.

Jag gissar att det är svårt att vara öppen om saker man upplever som större brister eftersom vi är hårdkodade att försöka likna andra för att inte bli utstötta av flocken. Det här är ju också en sorts flock som vi känner att vi tillhör, för att vi liknar varandra på en stor punkt.

Men jag håller med, varför skulle inte det inte kunna så att vi kunde tala mer öppet om våra upplevda eller verkliga svagheter? Jag kan beundra folk som gör det, visar upp att de är verkliga människor och inte en perfekt fasad. Sådana människor får mig att slappna av mer, känna att jag inte heller måste vara perfekt. Så jag försöker vara mer öppen med mina svagheter. Kanske inte hur som helst. Men jag började för några år sen med mina depressioner. Berättade när det passade men ganska öppet. Nu försöker jag också prata om alkoholen men mest för folk jag känner. Men jag tänker inte skämmas för att jag inte dricker. Så om ytligt bekanta eller i jobbsammanhang har jag börjat med att jag ”fått nog”. Inte fått så mkt frågor på det...
Men vi är nog olika, vissa vill följa perfekt ledare i sin strävan att uppnå egen perfektion. Andra, som jag, beundrar imperfektion hos andra för att de känns äkta.
Jag tänker på det du sa Nurture om att ge någon kniven att köra in i ryggen. Men om man själv inte anser att det är en kniv? Kan de fortfarande köra in den i ryggen då?
Om man accepterar att man är som man är så kan de kasta kniv bäst de vill. Kanske är svårt men jag tänker prova, ett steg i taget. Jag är superbra på många sätt och har en jävla massa fel och brister. Men det är ju så jobbigt att gömma alla brister. Går åt så mkt energi till det. Jag vill ha den till annat. Vi kan ju prova, lite i taget? Jag hade inte tänkt skriva en. Innehållsförteckning direkt att gå runt med men i alla fall släppa skammen i så stor utsträckning som möjligt. Vi får se hur det går.

Jäkla bra beskrivet..Nurture..
Läskigt men viktigt.

Ha en fin söndag

John

... skrev samtidigt som du, lite mastodont jag med.

Inte heller jag är en ’postergirl’ för mina laster och jag är högst selektiv i vad jag presenterar och till vem jag gör det. Det ligger så himla nära till för våra belackare ( för de finns alltid, eller hur ?) att isåfall avpolettera oss som fyllekärringar. Och ursäkta mej, men det stämmer inte. Jag tänker inte räcka någon kniven som sticks in i min rygg.

Enligt mej räcker det med att på ett försiktigt men relevant sätt markera gränser i avsikt att hjälpa dej själv.

Du behöver inte vara nykterhetens profet. Bara du är dig själv sann.

Styrkekramar ?

Jag lägger stolt till en vit dag till mitt liv. När jag låg i min säng och funderade på om livet som jag kände till det var slut, en morgon för nästan 2 år sedan, kunde jag aldrig ana vilken resa som låg framför mig.

Imorse förklarade jag för min äldsta vad progressiviteten i alkoholism innebär och jag hävdar att man inte blir mer tolerant för alkohol med åren, utan snarare mindre. Många håller säkert inte med, men om man varit i ett läge där länken mellan frontallob och den centrala delen i hjärnan som reagerar på alkoholen, bryts, så att tänk och reaktioner inte längre följs åt, förstår man kanske vad jag menar. Då har man inte bara gått in i dimman utan förlorat kontrollen över vad man vill göra, och vad man de facto gör. Fick det förklarat fysiologiskt av en nykter alkoholist ( som för övrigt håller kurser ) en gång. Jag hade sökt en förklaring, och där fick jag den. Det slog även an, för det innebär att om man fortsätter dricka förlorar ( eller kan man förlora ) kontrollen över sina intentioner.

Och den insikten var läskig.

Försök ha en nykter dag, mina fina forumvänner.

Styrkekramar ?

till din nyktra tid ! Det är stort !!

Vad glad jag är över gemenskapen här. Ja, jag vet att jag har sagt det många gånger, men vissa saker tål att upprepas.

Tänk om vi vågade vara så här öppna och ärliga där ute i det där så kallade verkliga livet - trots att det ju faktiskt är det här som är just det äkta, riktiga och därmed verkliga.

Hur tuffa vi än är och törs stå upp för mycket är de allra flesta ändå otroligt påverkade av samhällets normer. Detta gäller inte minst den för oss högst aktuella alkoholkulturen.

Även jag som är hyfsat stark och i jobbet många gånger tvingas vara en förebild, vacklar. Att tacka nej inför andra upplever jag inte det minsta jobbigt (har som ni vet betydligt svårare att tacka nej när jag bjuder endast mig själv...). Däremot har jag en jättespärr vad gäller att berätta om mina A-problem. Det går bara inte. Inte alls. Inte. Jag skäms för att jag känner så, men kommer inte över känslan av... hm... misslyckande kanske... eller skam... eller en mix av båda.

Men...

Jag har faktiskt lite smått börjat prata A-problem generellt. Smyger in en del tankar här och där. Berättar att jag/vi har en vit period. Kan tala om för andra att jag avstår då jag ibland kan tycka att det börjar kännas lite fööör mysigt med ett glas på fredagen (haha, ett? fem-åtta-elva snarare, men om detta säger jag förstås intet). Alltså, försöker bidra på ett i mina ögon egentligen fegt sätt, men jag förmår inte mer, inte just nu i alla fall. Tänker och hoppas att jag ändå gör någon nytta genom att uppmärksamma att ett riskbruk inte är ofarligt. Och för varje gång bryter jag ned motståndet lite lite lite. Så en dag kanske...

Dock...

Jag informerar och skriver ärligt om min panikångest. Har nästan kommit att bli en talesperson för många vad gäller detta i min lilla stad. Alla jag har att göra med på ett eller annat sätt känner till hur jag kämpar med panikattacker, eller rättare sagt hur jag kämpar för att undvika dessa.

Vad är skillnaden? Ibland blir jag så trött på mig själv, så ledsen över mina känslor. Varför kan jag inte berätta om det ena när jag så öppet gör det om det andra? Vill ju så gärna göra skillnad.

Eller så är det som mina närstående säger i många sammanhang: "Du är bara en människa du med", "Du behöver inte rädda världen på egen hand" och "Tillåt dig att vara svag någon gång".

I dag är jag stark i mitt beslut, men tillåtrr mig att vara bara en vanlig människa, utan superkrafter, som väntar åtminstone ett par dagar till med att rädda mänskligheten... ?

Ha en fin söndag!

(Oj, tenderar mer och mer att skriva mastodontinlägg. Förlåt, men säger som tidigare, orden bara kom.)

Tack för klokskap. Just så. Allt får vara som det är bara vi ör nyktra. Igår blev jag överväldigad av allt som skulle göras.
Panik över handlingsförlamningen som kommer efter en tid med överaktivitet och stakt driv.
Väntar ut dippen och säger att det är ok, bara jag är nykter är det ok att göra ingenting och uppleva att världen runt mig förfaller av min inaktivitet. För det skulle den gjort även om jag avskärmat mig i dimman.
Som du skriver. Investera i hälsan. För mig kan den investeringen handla om att inte aktivt glra någonting för att förbättra utan helt enkelt låta bli att förvärra.
Ps. Att lämna ett förhållande som är kvävande kan verka skrämmande. Du kanske är där snart och vågar hoppa❤️