Senaste kommentarerna i forumet

Min son skickade en så fin bild med en klok text ”När du inte förväntar dig något av någon lever du lugnare”. Så klokt och så sant!

Kram🌺

@aeromagnus Du är en kämpe och jag håller verkligen med din fru! Alkoholen är en lömsk jävel men du har genomskådat 👺! Kram

"Tycka synd om mig själv" kommer inte återkomma men känslan var jobbig även om jag bearbetar den. Jag gör allt som står i min makt att lösa detta på lång och kort sikt.

@aeromagnus Du har slängt av dig offerkoftan, och ser lösningar istället för problem. Det gör skillnaden.

När man generellt börjar låta som om man har käkat bittermandel är det hög tid att se över kosten 🤩

Kram 🐘

Förlåt trådde jag skrev i min tråd, haha…

Önskemål till admin: Kan man få en liten bild på trådägaren när man scrollar under respektive forumsdel? Nu syns trådens namn och senaste kommentaren. Ett litet huvud bredvid trådrubriken får nog plats. Det skulle kanske locka fler att skaffa en bild till sitt nick.

Tack alla! Det värmer! Nu är det bara tungan rätt i mun med alla dokument till banken. Och lite oro för tvättmaskinen som jag aldrig använder. Funkar den verkligen. Skjutit upp till efter handpenning med att provköra. Lite feg mitt i allt.

Men wow så härligt @geggan, låter underbart, jag läste senast igår en artikel om att allt fler bara vill göra sig av med prylar- inte bara i vår ålder. Härligt att du fixat detta så metodiskt, imponerad.
Hoppas du känner dig riktig nöjd och får lite ställtid nu, Kram

@Geggan Varmt grattis till ditt nya boende 👏🏻och grattis t försäljningen👏🏻 Är så imponerad av dig! Fantastiskt!

Kramar😘

Tack snälla för era omtänksamma inlägg i min tråd🙏🏻 Så himla kloka och förstående❤️

@Sattva Jag skulle behöva möta en sådan som du på min rehabmottagning. Så mycket kunskap😘

@vår2022 Ja..precis som Sattva skrev så känns det verkligen som ett lotteri hur man blir bemött/bedömd av läkare mfl😘

@Charlie70 Jag undrar verkligen om läkaren förstår hur trött jag är😘

@aeromagnus Ja, det känns som om jag behöver överbevisa hur jag mår😘

@Geggan Ska kolla in pacing om det är ngt som är lätt att ta till sig😘

Helgen med maken har varit trevlig men kanske lite över min gräns. Något som gjorde mig väldigt glad var när min man och jag var på ett café och jag fick en komplimang av en kvinna för tröjan jag bar. En tröja med svart rygg och med toner i orange, gul, grön mm på framsidan. Kvinnan var i 70-årsåldern med tatueringar på halsen nedanför öronen, mycket kortklippt och bar lite orangea toner. Hon sa att hon blev glad av min tröja och jag tackade och sa detsamma. Ett litet möte på några minuter som gjorde mig väldigt glad. Tänk egentligen vad lite som behövs för att göra en annan människa glad🙏🏻

När vi åkte hem och satt i bilen sa jag till min man att jag är så trött på att inte bli riktigt tagen på allvar. Jag förstår att motion är viktig för min hälsa, att chips mm inte är bra, att jag ska gå förbi chipshyllan. Jag förstår även att det är viktigt att arbeta m nykterheten. Det handlar inte om okunskap….ja men ni fattar ju…jag behöver inte förklara för er.

Imorgon ska jag ha lönesamtal och avstämning m chefen. Att ha lönesamtal nu dels efter detta kaosartade år när jag har mycket sjukfrånvaro dels m denna trötthet känns inte bra. Efter fredagens avstämning så känns det inte så upplyftande att sitta och prata m chefen igen. Hon har ingen ställtid mellan sina möte vilket innebär att de börjar fem minuter för sent och avslutas några minuter innan sluttid. Jag sa det till henne då svarade hon att så måste det bli för henne eftersom hon nu har två verksamheter. Jag har försökt vara diplomatisk när det gäller min chef men i höstas blev jag väldigt irriterad och visade även detta för henne. På mitt medarbetarsamtal sa hon t mig ” och arg har vi ju sett att du kan bli”. Tyvärr, så har jag varit lite för öppen i början av min anställning vilket jag tycker att hon använder sig av nu. Vet inte om företagshälsovården går att nå imorgon men jag tänker själv ringa dit för att höra om jag kan få komma tidigare. Jag kan inte vänta t den 12/4 det funkar inte!

Nej, nu får det bli sängen😴

Kram🌺

@Geggan Grattis! Hipp hurra för dig och ditt nya boende 🤩 Riktigt skönt att gradera ner sig. Funderar på att göra det också, flytta från min trea på 77 kvm till en tvåa runt 50 kvm. Stuga eller lägenhet? Hyres eller bostadsrätt? Därom velar jag fortfarande.

Kram 🐘

@Vjlo Du hade verkligen bestämt dig, inifrån och ut! Du visste vad du ville uppnå, och du visste att drickandet bara resulterade i dåligt mående, och att än värre skulle det bli eftersom missbruket är progressivt.

Jag minns inte heller att det var speciellt svårt. Min vana trogen gick jag all in och dammsugade nätet på nykter kunskap. Och jag la mycket tid på att medvetet skapa nya nyktra vanor. Det tog mycket tid, men speciellt jobbigt var det inte.

Jag gick nästan och väntade på den stora motgången, för så enkelt skulle det väl inte vara? Den kom aldrig. Jag har inte ens varit i närheten av ett återfall.

Några gånger på konferens har jag råkat få mitt glas fyllt med vin, eller fått starköl av misstag. En millisekund har jag tänkt: ”Äsch, ett glas kan kvitta.” I nästa sekund har jag rest mig upp och stegat iväg mot baren för att byta. En gång bytte jag till och med lättöl mot cola. Tanten bara glodde på mig 🤣

Det som tog mest tid var att identifiera sig som en person som inte dricker. Och att kunna prata om det stolt för vem som helst som undrar.

Och att sluta vara avundsjuk på dem som ”dricker lite” i sociala sammanhang. Nu undviker jag sådana sammanhang, det ger mig ytterst lite att sitta och lyssna på folk som bara babblar i munnen på varandra utan att lyssna.

Kram 🐘

Kanske en till sak;

Jag drack nog inte tillräckligt ofta eller tillräckligt tungt för att verkligen ha ett kemiskt beroende - ja jag var beroende av flykten o kunna smita undan och "bara njuta", men när väl jag slutade (varje gång) så gick det ofta relativt bra. De flesta andra gångerna hade jag sug efter ett tag som jag var tvungen att tala mig ur - "nej det ska jag inte göra", det har varit väldigt lite sånt denna gång i början. Kanske för jag hade tur? för jag stängde dörren hårdare? för jag ville friheten mer?

Jag har inte löst så många av livets stora gåtor, men kanske blivit bättre på att ta hand om mig själv, stå för mig själv och stå på mig när jag vill något. Det är lite lättare allt eftersom, då minnet/närvaron av någon form av ångest/baksmälla legat i hjärnan

Nu är det klart! Igår både sålde jag och köpte lägenheter! Bollade med imaginära miljoner hit o dit. Jag hittade en optimal ny bostad, riskerade inte nya visningar idag utan lade stoppbud och accepterade samtidigt bud på min, eftersom jag ville vara säker på pengarna. Skrev på igår i tur o ordning. Ja, jag har ju lovat vara snäll flicka nu resten av livet! Blir i nygamla hoods, bott där förut, allt är bekant men ändå nytt. Grönt, nära alla stora parker, ändå väldigt centralt. Inte stort, men jag längtar ju efter att minska på allt och höra mig av med ännu mera. Så det blir att fortsätta trava nerför backen till second hand i ett par månader o sen helt enkelt flytta, en dryg km bort.

@Andrahalvlek ja det är toppen! Bästa stressmedicinen! Igår med andra kullen- marängbak, fina samtal och några partier canasta. Härligt!

@vår2022 grattis också från mig! Låter härligt! 🐳🐳

När jag var akut utmattad för många år sedan fick jag lära mig en teknik som kallas pacing. Kolla upp det! Det hjälpte mig mycket. Man skulle under två veckor föra dagbok över allt man hör och hur mkt man vilar. Sedan göra upp en plan där h ha örsndet o vilandet hela tiden varvas. Annars blir det lätt att man tar ut dig o sen vilar för mycket, vilket inte hjälper. Nu har du ju en stor väldigt konkret stressorsak, men det kan iallafall vara värt att prova. Kram från mig!

Var på AA igår lördags 16/3 och fick en väldig olustkänsla när vi pratade om relationer. Kände att skammen kom svepande över en. Mådde riktigt dåligt över att jag tog ett återfall 19/12 när vår son var nyopererad. Hur in i helvete dum i huvudet man kan vara att supa till det när ens son ligger på sjukhus. Vilken jävla idiot man är som är helt dum i huvudet. Jävla egoist man är. Den där skammen man hade då var fruktansvärd. Jag hatar mig själv för detta men jag kan inte fixa historien.
Min fru sa till mig när vi pratade på vägen hem att det var inte DU det var din sjukdom som slog igenom. Ja det var jävligt korkat men du fanns vid vår sons sida 24/7 under andra operationen. Du går på behandling, du går på AA. Vad mer kan du göra. Du gör allt som står i din makt och du är prommillefri. Fortsätt så så kommer tiden läka såren.

Utbrändhet/depression eller psykisk ohälsa är en fruktansvärd åkomma/sjukdom som inte alltid sysn utåt. Hoppas du får hjälp snabbt och bra hjälp. Det finns bra medicin (inte alkohol dock). Ofta hjälper vila och stresslöshet

@Andrahalvlek usch vilken tråkig information ni fick. Men tänk ändå vad bra att din mamma hörde av sig nu! Jag har själv en stor släkt på både min mammas och pappas sida - men väldigt dålig kontakt. Mycket för att mina föräldrar inte mådde bra (av olika skäl) under min uppväxt och då inte själva hade kontakt/blev oväns med syskon eller föräldrar. När de inte blev bjudna till familjesammankomster blev inte jag det heller och åren fortgick så. Allt var jättekonstigt faktiskt. Och det har tyvärr fortsatt så. Jag löste det genom att flytta ganska långt bort och har sedan inte flyttat tillbaka. När jag fick mina barn har jag känt att det är synd att de inte har tillgång till den stora släkt som finns (särskilt för flickan som pratar mycket om de små som tillkommit men som hon inte träffat på många år). Min pappa har blivit inbjuden till dop och bröllop men inte vi. När jag frågat honom om han inte tyckt det varit konstigt har det blivit jobbigt för honom. Men han har ändå inte stått upp för mig och barnen. Så svårt. Jag tycker ni gjorde helt rätt som hörde av er!

Kram!

@Varafrisk vad bra att du fått en tid hos företagshälsovården, även om den ligger långt framme. Måste du verkligen vänta så länge? Tänker att under tiden lyssnar du på dig själv. Orkar du promenera 10 min eller 20 är det OK, orkar du inte en timme är det OK. När jag var sjuk i min utmattning skrek min kropp efter energi. Jag löste det genom att äta. 20 kg gick jag upp på ganska kort tid. Hade önskat att jag hade kunnat hålla igen men hade inte förmågan just då. Känns igen? Är det helt slut med din efterbehandling nu? Tänker att det var väldigt bra att återfallsrisken kom upp för det är ju det sista vi vill - börja dricka igen.

Kram!

Närmar mig nu tre månader helt utan alkohol. De första veckorna var tuffa, särskilt på lördagarna. Tristess. En massa konstiga gamla känslor som bubblade upp. Ilska och frustration.
Sen kom en period där detta planades ut något. Nya tankar dök upp i stället. Det kändes som om jag gick mist om något. Missade livets goda. Allt var grått och trist. Samtidigt märkte jag ganska snabbt de uppenbara fördelarna. Man vaknar pigg och fräsch. Man sover bättre. Man tänker bättre. Man får tid över och helgerna känns betydligt längre.
Nu flyter veckorna på och de senaste helgerna har jag inte haft något besvärligt sug efter alkohol. Det blir nån glimt då och då när jag känner att det vore gott med öl men det går över rätt fort. Ibland kommer jag på mig själv att jag faktiskt inte tänkt på alkohol på flera timmar. Känslan av tröstlöshet och att man inte har något att se fram emot på fredagen och lördagen har så gott som försvunnit. Igår var jag trött efter jobbet och märkte faktiskt att jag inte var sugen på alkohol. Att inte var sugen på alkohol en fredag har nog inte hänt mig på många många år. Det är väl nu jag får skörda frukten av att jag höll ut de där första veckorna. Det känns bra. Hjärnan får vila och kroppen får vila. En välförtjänt paus efter alla år.
Men som jag skrivit många gånger har jag svårt att tänka mig ett liv helt utan alkohol. Jag tänker inte så. Jag tar en dag i taget i stället.
Trevlig helg alla ni som kämpar därute. Ni är inte ensam.

Avundsjuk på din tid.... men har egentligen inte bråttom! Jag har en sak jag måste ta tag i innan jag kan bli fri. Det är vår kissekatt som är kvar dock har jag folk som kollar den så den inte far illa.
Jag befarar att om tio år finns han inte och helst av allt hade jag velat fly utomlands för det kommer inte vara roligt att hör om detta.

Jag önskar dig all lycka och frid i sinnet ❤️

Men jag tror det fanns några komponenter;

Dels hade jag försökt flera gånger och hållit mig borta mer eller mindre länge, jag ska inte bläddra i dagböcker eller här för att beskriva exakt, men någon gång kanske det var några månader, några gånger längre, någon gång kortare.

denna gång... visste jag ju att jag kunde vara med om ganska mycket i livet utan att behöva öl eller något kraftigare, jag kunde må dåligt, kunde vara glad, och jag hade ganska lång erfarenhet av hur skönt det var slippa åka efter jobbet eller på lördagen och köpa ut, och sen dagen efter tömma flaskor, och bära ut. jag hade upplevt att det faktiskt gick göra saker på kvällarna även när jag kanske inte var på toppenhumör - annat än att dricka, och kvällarna gick ändå...

och denna gång kände jag nog, nej det är nog, nu får det räcka. jag faller inte en gång till. jag ska mota bort tanken snabbare om den kommer.

en vecka till ett år nu.

men summa summarum, är kanske, försök igen, och minns när du försöker att livet faktiskt går leva utan - om du vill.

@Sattva Ja, det är så sorgligt 😞 Men som sagt, nu ska jag göra mitt yttersta för att vi kusiner ska ha en hyfsat väl fungerande relation åtminstone.

Jag tänker att om jag har en kluven inställning till min moster, så måste mina kusiner ha likaledes till sin mamma. Givetvis har de i alla år fått höra hennes sanning, men de är samtidigt vuxna och tänkande individer. Kan göra sin egen bedömning. Och med tanke på hennes personlighet så måste de själva känt sig överkörda många gånger, icke lyssnade på.

Att en sådan person sen fullkomligt rasar ihop - inte klarar sig själv, blir halvsidesförlamad, knappt kan prata, inte minns något - måste kännas otroligt konstigt. Som om man blir snuvad på uppgörelsen med stort U. Helt plötsligt är man snarare en vårdare, och umgänget blir mer ett tvång än ett dugg trivsamt. Jag kan knappt föreställa mig hur det kan kännas.

Och alla onda, arga tankar man haft inför individen blir plötsligt solkade av skam. Vilket är helt fel, men också helt naturligt. Man skäms för sina arga tankar om vederbörande. Man får dåligt samvete för allt man gjort/sagt och inte gjort/sagt. Och samtidigt kan man inte göra någonting. Det är liksom för sent att förändra relationen. Det är som om personen man kände dött, och kvar finns ett vårdpaket.

Jag känner pyttelite likadant med min mamma. Hennes minne är så selektivt, hon är så van att bara skjuta undan allt jobbigt. När jag försöker prata med henne om min barndom, på ett icke-aggressivt sätt, tittar hon på mig helt förvånad: ”Var det så? Det minns jag inte.” Hon gör precis som hennes mamma gjorde när hon försökte prata med henne. Exakt likadant.

Så jag har gett upp. Korta stunder kan vi prata om dåtiden, då ur ett mer nostalgiskt sken. Vår resa i maj blir ett tillfälle att återuppleva gamla minnen, men vi väljer medvetet de positiva minnena. Jag försöker tänka här och nu med henne. Hon behöver mig här och nu. Och jag märker att vår relation har blivit otroligt mycket bättre. Vi har större behållning av vårt umgänge, båda två. För att vi träffas oftare, men korta stunder.

Jag har sagt det innan, jag säger det igen. Det är med gamla människor som med små barn. Det krävs kontinuitet för att få kvalitet på umgänget.

Kram 🐘