Senaste kommentarerna i forumet

... och du har 1 år utan giftet. Själv är jag tillbaka och idag var jag på ett Aa-möte och så dom laddade orden för första gången.' Hej heter X och är alkoholist'
Kändes faktiskt bra och skönt, är stolt över det. Coolt och bra att du sa upp dig. På återhörande!

Jaha det gick ju inte så bra, eller så gjorde det det. Jag har ju haft målsättningen att inte dricka alls och tänkt att jag inte kan dricka måttligt. Allt eller inget tänket. Ikväll hade vi gäster och jag bestämde mig för att dricka, jag kunde helt enkelt inte låta bli. Jag ville inte vara utan den festliga stämningen och gemenskapen. Så jag tid ett glas bubbel till välkomstdrink. Var det gott? Ja så klart det var. Sen drack jag inget mer, en smutt på rödvinet men valde läsk istället. Och hade roligt resten av kvällen. Så jag antar att det är vad man kan kalla måttligt drickande och kanske borde jag inte vara så hård mot mig själv, jag kanske inte måste ha allt eller inget-tänket? Kanske är jag i en fas i livet att jag kan hantera ett glas utan att vilja ha mera? Men varför kan jag inte skaka av mig känslan av ett misslyckande i så fall? Det där med att vara snäll mot sig själv, det är något jag behöver bli bättre på kanske är det så enkelt att om jag ändrar min målsättning till att vid SPECIELLA tillfällen kunna ta ETT glas av sociala skäl, så får jag göra det om jag vill. Men aldrig slentriandricka varje fredag och lördag och en eller två vardagar i veckan. Jag ska fundera på saken och konstatera att det är stort att jag valde att inte dricka mer än ett glas.

Jösses vad jag blir tagen av denna historia..
Saknar ord..
Hoppas att du kommer över detta trauma. Jag har en liknande historia
med svårigheter som man aldrig glömmer.
Sitter kvar hela livet..

Kram vännen

//John

Jag började arbeta tidigt och flyttade/flydde hemifrån redan som barn. Då var det inte så konstigt att flytta hemifrån som 16-17 åring och försörja sig sjöv, att ta hand om sig själv. Jag hade sparat alla mina pengar under mina tidiga tonårsår (städade redan som 15 åring på kontor) så jag kunde köpa mina egna möbler. Senare vidareutbildade jag mig och gick olika gymnasieutbildningar med full lön (vilket gick bra på den tiden) och det gick bra för mig. jag träffade min man och vi fick barn. Vi köpte hus och fick fler barn och livet fortgick. Tyvärr var maken ännu mer trasig men än ännu mer tragsik historia. det blev inte så bra och han drack och han drack mycket. Jag hatade alkohol och var ägnade mig mest åt arbet och barnen. Men efter en tid orkade jag inte och började gå ut en del med kollegorna och då drack vi alltid lie öl eller vin på krogen. Maken blev svatrsjuk på att det gick bra för mig yrkesmässigt och så var han svartsjuk. det slutade med en väldigt svår misshandel och jag lämnade honom. Jag hade ändå en stark kärna i mig och visste att jag måste gå. det var inte lätt och det var en svår tid.
Det var mycket hot och barnet for illa. Mitt äldsta barn hade npf diagnos och det var tufft för oss alla. När hen förstod att vi skulle skiljas, hotade hen med att ta livet av sig och jag var förtvivlad. Hur skulle jag göra? mitt barn mådde dåligt men jag visste att ja skulle gå under om jag inte lämnade.
Det blev inte lätt. Det kom in andra droger in i makens liv och jag var tvungen att göra orosanmälan. Hot om våld och jag fick fly med barnen inna jag fick en bostad till oss. Det tog några år innan det lugnade sig och att jag kunde se framåt.
Eftersom jag var ensamförsötjare fick jag jobba hårt för oss och barnen som var i början på tonåren, fick de tyvärr en del egentid. Min äldsta hittade på en del dumheter och jag fick åka in med hen till sjukhus, då jag inte visste vad hen fått i sig. Jag gick ner i tid och var mer hemma och det lugnade ner sig.

Jag träffade mitt livs kärlek och efter en tid uppstod jätteproblem. Min nya sambo var intelektuell och hade noll koll på känslor för barn. de skulle inte höras, inte ha en åsikt och definitift inte ställa till besvär. Det var skitjobbigt för oss alla. det gick såklart inte och jag lämnade igen. Jag fick bo inneboende med barnen i ett hus tills jag fick tag på en egen bostad. Under dessa tonårsår och med allt som varot och med ena barnets diagnos blev det väldigt oroligt. Även mitt andra barn hamnade i fel kretsar och jag kämpade för att hålla ihop oss. Hämta. lämna, ringa andra föräldrar, föräldravandra, skolkontakter, kontakter mes socialtjänsten. samtidigt gick det utför för mina föräldrar som närmade sig pension.

It´s not over until we say it´s over, – så sant! Den här vanan (med a) sitter djupt rotad, och jag har haft mina provperioder att dricka kontrollerat, men det har inte känts bra. Med åren så blir man ju mer känslig och reagerar på ett annat sätt än när man var ung. Idag känner jag mig tämligen trygg i min nykterhet. Vad som hjälpt mig är att dokumentera, tala, berätta om vad jag gått igenom. Det stärker minnet och gör återfall allt ointressantare. Jag påminns om hur sjuförjävligt det var (och blev!) förra gången. Jag märker också allt bättre hur enkla(?) saker som bra mat, viss motion, sömn, rutiner... och att ha roligt! ibland... ger mig en bra bas att stå på så jag klarar det mesta för det mesta. De till synes oöverstigliga hindren har fått rimligare proportioner. Inte minst: jag ser till att omge mig med bra personer som jag kan dela viktiga saker med!

I slutet på 30-talet flydde mina föräldrar med sin familjer från Finska Karelen med häst och vagn. Över en dag fick de lämna allt de ägde och alla djur kvar på gården. Min pappa kom från en bondefamilj med stora marker och min mamma från en liten gård. Båda mina föräldrar var två år när de fick fly, från samma by. Den långa vandringen (för allt de ägde hade de på vagnen, det som de fick med sig) gick till mellersta Finland. Där betraktades de som Karelare, ett särskilt folkslag som hörde till Finland. De fick bo som flyktingar, inkvarterade lite här och där tills de fick av Finland en bit mark att bygga sitt hus på.
Under andra världskriget skickades min då fyra åriga pappa med tåg från Finland över norra gränsen till Sverige. Med en skylt av papp på bröstet sattes han på ett tåg utan att veta vart han skulle, utan föräldrar. Barnen på tåget grät, kissade och bajsade påsig av rädsla och pappa har berättat att rädsla luktar.
När bomberna föll, stannade tåget och barnen fick springa till skogs och gömma sig. De kom alla till karantän/flyktingförläggning när de kom till Sverige.
Min pappa var ett ensamkommande flyktingbarn, innan det ordet ens fanns. Pappa kom till en bra familj, men kunde såklart inte språket. Det var svårt och hemlängtar var enorm. Det svåraste var nog att han inte förstod varför, varför hade han skickats bort och i skolan blev han såklart mobbad.
Varför berättar jag detta? Jo, för mina tidiga minnen som barn är, när pappa sitter i köket och vrålar ut sin sorg och ropar på sin mamma. Han är såklart berusad, för endast då kan han släppa ut sorgen. Det var hemskt och jag var så rädd. Var pappa sjuk? han var så konstig och skrämmande. Jag har kortat ner detta otroligt mycket, men det ger ändå en glimt av historien.
Ni kommer att märka att allt kretsar kring pappa och mamma hamnar i perfirin. Det är ingen slump för så var det även i det verkliga livet. Mamma var kvar i Finland med sin familj under hela sin uppväxt och fostrades som en lydig flicka. I min kärnfamilj var det pappa som var "Flodhästen i rummet" och mamma var "väggtapeten".
Pappa jobbade hårt och efter att ha skaffat bostad i Sverige, kom mamma hit med mig. Detta var på tidigt 60-tal och bostadsbristen var stor. Vi bodde mina första 10 år i en pytteliten sommarstuga, utan moderniteter. Vatten hämtades med hink ute på tomten i en pump, som handpumpades. Toaletten var ute i förrådet, där råttorna sprang. Jag och mitt syskon som föddes i Sverige, brukade kolla in alla råttfällor med skräckblandad förstjusning.
I de här åren, när jag var liten, startade mina föräldras missbruk. Det var mest pappa som söp varje helg, när han var ledig. Men det kom gäster och de söp tillsammans. Vi bodde i en liten sommarstuga, med ett endaste rum, så jag fick se mycket och jag var rädd. Jag minns när min vackra faster (som var mycket yngre än pappa) med Amerikansk look, låg på golvet medvetslös. Jag skulle ha sovit men var vaket då de lät så mycket. Jag var så rädd och trodde att pappa gjort henne illa. Jag minns att jag gick upp och ryckte i pappa och frågade -vad har du gjort? Idag förstår jag att hon blev plakatfull..
Mina tonår var dramatiska med mycket bråk hemma. Pappa söp som vanligt varje helg och även mitt i veckan om han blivit arg på typ chefen. Han satt då i köket med sin kaffekask och gruffade till en början, men sen blev det alltid värre och värre. Min pappa var stor och grovsarbetare/smed/svetsare och en riktig arbetsmyra. Vi måste alltid vara bättre än Svenskarna, för vi har fått komma hit och ingen ska säga att vi inte gör rätt för oss. Jag måste säga att min pappa var min strösta idol, när han var nykter. För han hade ett öppet sinn och var beläst. I min värld visste min pappa typ allt och jag älskade faktiskt båda mina föräldrar.
Min tonårsrevolt var rätt dramatiskt. Jag skrek, pappa skrek. Pappa hotade att döda mig, jag sprang. Tja sådär höll vi på och flera gånger var jag påväg att avluta mitt liv, när jag var 14-år åldern. Jag gick på hustaken, jag satt uppe på höghusets tak (på 70-talet var säkerheten inte så jättebra) och storgrät och kände mig så otroligt ensam. Jag hade ingen att prata med och jag sov jättedåligt. Jag åt nästan ingenting, för maten hemma var hemsk. Har ni fått växa upp på konserver som pyttipanna, hamburgare, kalops,, saltabiten på BURK, så fattar ni. Jag var mager som en räka och jättetrött. I skolan fanns jag, jag var där, men mentalt var jag helt bortkopplad. Betygen blev såklart skit men jag gick ut men 2,3 i snitt, vilket hade vari´t ej godkänd idag. Jag fick inte gå gymnasiet utan tvingade börja jobba innan jag fyllt 16.
Det här är tufft, att titta tillbaka och det kanske upplevs som förvirrat. Nästa del får bli mitt unga och vuxna liv.

Ännu en dag som försöker döda mig.

Franska, holländska, engelska italienska svenska... italienskan kon nog efter jag skrivit förut ??

Laddar för svartvinbärsläsk, sallad och en bra bok i sängen. Och fönstret öppet mot ljudet av vågor.

Njut ?

Får jag gissa: Franska, Italienska,tyska och engelska då :-)
Hoppas att du har det bra på konferensen.
Laddar för nykter helg men lite snacks m.m. unnar jag mig men inget socker.
Ska nog funka framför brasan.. Hoppas på lite ruggigt väder:-)

Kram

John

Vad för jävulskt jag gjort i mitt tidigare liv för att bli testad så här mycket i mitt nuvarande?

Var jag hitler? Stalin?

Verkligheten Känns orimlig. Inget jag kan göra förutom att gråta, Kavla upp ärmarna ännu mer och inte försöka falla in djupare i depressionen igen. Så innerligt stark och frisk man behöver vara för att vara sjuk.
Det är sjukt.

Önskar jag var frisk.
Snälla jag, bli frisk snart ❤️
Orka lite till.

Ringde FK och berättade att min läkare inte formulerat senaste sjukintyget korrekt, så nu försvinner min sjukpenning. Det är iaf 3000kr. Halva hyran nästan.

Bröt ihop.

Thats it.
Hur ska jag överleva? ...
någon som känner en halvt döende mångmiljonär?*ironisk*
Orkar inte.

Fan.

Hej Mrx!
Ja, kontrasterna är onekligen skarpa om man tittar på dina inlägg morgonen 21/10 och 26/10. Det känns som att du jobbar med din förändring, du testar dig fram på lite olika sätt. Vad funkar och vad funkar inte? Jag kan tänka mig att du lär dig massor och det kommer vara dig till gagn senare, hur du än väljer att göra med alkoholen. Tänk om det hade varit lätt att bara ta en öl. Då hade inte det här forumet behövts!

Önskar dig en fin helg med familj och vänner!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vacker, blåsig dag. Har jobbat på 4 språk idag - sååå kul ! Det var inte igår ?

Ja det blev riktigt knäppt där ett tag. Tror det var medicinen bland annat som fick fotfästet att tappa. Stress helt enkelt. Står fortfarande i kö till stressbehandling. Förstår ni hur mycket folk som behöver hjälp när väntetiderna är såhär?
Vad händer med vårt samhälle?
Läste någonstans (oklart om detta stämmer, man ska vara källkritisk) att 1/3 av dödsfallen för människor under 30 år nu är självmord.
Theeeeee fuuuuck?
Jag kan bara prata från egen erfarenhet att jag snubblar på den gränsen till och från. Men att det är så många fler idag som mår som jag gör ibland, det är bara tragiskt.

På tal om döden, tipsar om att se den nya filmen med Gaga. Holy Fuck vad bra den var. Tänker inte Spoila mer. Men se den vid tillfälle, tips från coachen. ❤️

Idag ska jag luncha med min padre, sen kommer Mr music förbi och hämtar vovvsingen över helgen. De älskar varandra ?
Och i kväll ska jag hem till flickvännen för lite quality time.
Hon har inte heller mått så bra på sistonde, älskade människa ❤️
Kanske blir att skaka de lurviga lite senare. Vi får se om någon av pengapungarna vill sponsra. De vill de säkert.
Loooool! Ny tanke, de kan få tävla om vem som får sponsra mig ?
Högst bud vinner.
Hahahahhaha orkar inte med detta, vad händer med mitt liiiiv? ??

Nu promenix!
Ta hand om er.
Fridens ?

Måste bara komma in och lämna lite värme och omtanke. Tids nog ska jag hinna läsa ikapp. Tills dess blir det bara ett ?

Din positiva i ställning och varma framtoning! Jag tror absolut du fixar detta!!

Var på bolaget igår och köpte öl och vin. Vi får främmande på lördag. Alkoholen skulle användas tillsammans med våra bekanta. Jag skulle dock provsmaka en öl igår kväll. Hallå det funkade inte. Jag tömde hela lagret. Nu sitter jag här med ångest på Pendeltaget.. Är på väg till jobbet. Varför e det så svårt att bara ta EN öl?

Gillar verkligen din positiva inställning! Fortsätt så, det är verkligen inspirerande.

Grattis till lång nykterhet. ♡ Njuter av att läsa om er som klarat en längre tid. Som både är trygga i det vita livet men också medvetna om att risken finns.

Härligt att det ordnade sig med jobb på närmare håll.

Ha det gott!

Kram

en date med min man!! Det var längesedan vi inte hade något barn alls hemma över natten. Nu ska vi ut och busa!!
Haha skoja bara.
Vi kommer nog att gå ut men lördag är ju en annan ny dag och då vill jag vara pigg och inte bakis.
Så nog ska vi ut en sväng men det blir Virgin Mary för min del, eller en alkoholfri IPA, så gott!
Och äntligen har min plana linje på SoberTime appen börjar få en liten kulle igen.
12 dagar tjoho

Av dig!! 3 år grattis!!⭐️
Känner i gen mig i ditt inlägg hur ditt drickande sett ut. Precis samma för mig. Jag drack väldigt lite i tonåren, gillade inte att bli full alls. Det började bli problem runt 30.
Sedan snabbt utför.. Det kan eskalera oerhört!
Jag har nu som du valt att inte dricka skiten!

För att du tror på mig!

Jag har nu varit helvit i exakt en månad.
Kan ana i ansiktet att jag ser piggare ut! Känner pirret i magen bara så där!
Idag är det fredag och AW väntar. Givetvis en vit AW för mig! Det blir A-fri öl och fokus på maten och sällskapet.
Tidigare brydde jag mig inte ett dugg om maten.. helst ville jag inte ha mat allas utan ville bli full så fort som möjligt.
Känner mig stolt över att jsg vågar bryta mönster och förändra!
Mot mitt autentiska jag! Vara glad ibland tillåta mig vara ledsen och trött ibland, Arg i bland och verkligen lyssna på kroppen!
Kram!

Har fortfarande pool-tjänst i min kommun. Nu känns allt bättre. Jobben ramlar in. Har även badhuset som en arbetsplats.Spännande och kul. Där finns en härlig relaxavdelning med mat och alkohol för den som vill köpa det. Funderade direkt på att man kunde sälja några alkoholfria drinkar där. Just nu säljs a-fri öl och vin. Ingenting för mig som aldrig gillat dom smakerna..Kanske finns fler sådana som mig som vill ha fräscha a-fria drinkar vid bubbelpoolen. Ska höra mig för om saken. Närmar mig min 3-åriga nykterhetsdag om några veckor..Känns superbra att jag klarat mig(än så länge) Jag tror aldrig jag kommer dricka mer..Men jag vill inte vara för stursk..Alkoholberoende får jag vara resten av livet, men jag väljer att inte dricka skiten, då klarar jag mig och får ett gott och sunt liv..Kram?

”It was like deciding to eat an entire toffee cheesecake - an exercise in self-destruction, but you’d enjoy yourself along the way”

?

vad vore livet utan er? I mot- och medgång, alltid finns ni här. Peppar och ifrågasätter efter behov. Tänk att ha så många nära vänner - som vet betydligt mera än vad de närmaste där ute i det riktiga livet gör - och inte känna til några fysiska detaljer. Ibland vet vi inte ens om det är en kvinna eller man, sällan ålder. Lång, kort, smal, tjock, mörk, ljus...

Tack för att ni finns! ♡

Har haft strul med mobilen, använder endast den när jag skriver här. Men i kväll har jag spammat så gott jag kunnat... En del av er hittar jag inte på, men önskar självklart att det går bra för er alla.

Rosa-Vina, jag ser fram emot att läsa din historia. ♡

AL, dina korta rader betyder mycket.

Manda och Gamlahäst, L-glutamin finns att köpa på många ställen. Själv köper jag det via ett apotek på nätet. Får inte göra reklam, så det är bara att googla. Effektivt är det, så prova.

John, Jasmine, Nurture och FinaLisa, alltid en fin kommentar. Det värmer. Och vet ni, den här gången har jag inte varit på glid. Vit som snö de senaste tio dagarna. Försöker ta dagen som den kommer och hoppas att kampen inte ska behöva bli alltför tuff. För det tar på krafterna. Men, jag är ju obotlig optimist, så är övertygad om att det ordnar upp sig till slut.

Kram till er alla!