Senaste kommentarerna i forumet

Det blev en super dag ändå! Efter en knackig morgon fick jag massa energi och har jobbat och fixat en massa. Kändes bara lite jobbigt när maken drack en öl innan maten, men jag tog ett glas kall Loka Crush istället. Viktigt att ha ett substitut. Känner mig positiv och glad! Sitter nu med te och macka och pluggar min språkkurs, alldeles klar och närvarande - precis som jag vill vara! Buenos noches mis amigos!

Två veckor sedan jag snubblade.
Besökt djupaste ångesthålen senaste dagarna. Ägnat mig åt alla möjliga knäppa destruktiva beteenden, men inte druckit.
Börjar känna av ordentligt sug, märker att hjärnan börjar trixa och förhandla - jag kan dricka bara när jag är själv, jag kan stänga av mobilen så jag inte gör nåt dumt, jag kan dricka bara några folköl mitt i natten för att jobba bättre, tjat tjat tjat tjat.
Imorgon möte igen, tänker att det blir en bra påminnelse om vad det är jag håller på med.

Helgen är över och det känns som jag upplevt precis alla känslor som man kan: jätteglad och superpepp, ledsen och deppig, trött och pigg - allt i en enda sörja hit och dit. Tror en del av deppigheten, kanske en rätt stor del, har att göra med att jag också är förkyld och lite energilös. Har tänkt mycket på alkohol, jobbigt att hela tiden göra det! Eller vad tycker ni? När man dricker så tänker man på det för att få tillfälligheter att dricka, när man inte dricker så tänker man på att man inte dricker. Är så TRÖTT på att tänka på alkohol, blir det bättre eller? Det som blivit supertydligt för mig under helgen är att jag brukar dricka alkohol för att bli glad när jag är lite deppig. Trodde jag mest drack för avslappning, men nej nej nej. Det är för att bli på bra humör, sluta oroa mig. Ha det lite "festligt". Hur gör man för att få den känslan utan alkohol?
Känslostormen fortsätter även idag: Är superglad för att jag har varit utan alkohol EN HEL VECKA! Känns fantastiskt, har inte hänt på 2 år sedan min son föddes. Och samtidigt känns det "jaha, och nu då, vad händer nu?" Och svaret är: INGET HÄNDER. Jag måste bara fortsätta kämpa. Men jag påminner mig om och om igen att jag vill bli den jag vill vara: jag vill vara stolt över mig själv. Jag vill vara en nykter närvarande person som upplever livet till fullo. Och jag vill vara en glad stark person som klarar att leva utan att behöver dämpa min oro med olika substanser. Och jag vill vara en bra mamma.
Nåväl, nu fortsätter veckan, heja alla oss som är starka nog att följa vårt hjärta!

Tack för du delar med dig av hur det går, du inspirerar när du sätter ord på hur det kändes att ha en alkoholfri helg! Du är beslutsam nu och skriva här är något som verkar hjälpa dig. Fortsätt gärna berätta här på forumet hur det går!

varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sol ute,sol inne - sol i sinne ?

Verkar som det var nåt i luften i helgen, eller kanske i kaffet... många omkring mej som mådde risigt eller fick negativa besked. Var telefonväxel igår för mina kära vänner.

Nåväl - kan vi damma av oss, sluta gråta, bryta ihop och gå vidare nu ?

Ibland undrar jag om jag är immun mot smärta eftersom jag hade så ont så länge ? Och så plötsligt hugger det till i ärret på ryggen där de tog höftben för att återskapa delar av ryggraden.. Vädret ?

Jag mår bra. Så jag kan vara stark åt andra. Payback time ?

Styrkekramar ?

Hej Rosa-vina! omtänksamt av dig att leta fram och lägga in en länk. Tyvärr innehöll den försäljning av en bok och därför redigerade vi bort länken.
Hoppas du förstår, fortsätt såklart gärna skriva och läsa här!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

aminosyror är proteiner, så de görs inuti cellerna.

Kram,

Nurture

och allt jag längtar efter är ett glas vin.
Men jag vet att det inte kommer att göra något bättre alls.
Hade en underbar morgon som följdes av ett väldigt jobbigt besked, och även om det som kunde inneburit katastrof, slutade lyckligt, är jag helt slut. Möjligheterna för katastrof tog musten ur mig.
Men imorgon är en ny dag, och ännu en nykter dag.

Börjar jobba i mörrn igen. Mår bra :)
Långpromenixisar med vovven, utgång med le gang, presenterat gamerboi för vänner och sjukt roliga dygn summerar helgen.

Mår bättre överlag igen. Jätteskönt. Verkligen jötteskönt.

Fridens?

Med mycket innehåll av det jag uppskattar.
Mer ork än vanligt! Hittar nya intressen som plötsligt får ta mer plats!
Sover bättre och är lugnare i sinnet om än mer påstridig med vad mina behov är!
Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag står ut med verkligheten och till och med njuter lite?
Helvita vackra dagar som helger och tycker inte det minsta synd om mig har tagit mig förbi det.

Jag är alltmer sällan här inne på forum men råkade nu få syn på dina senaste inlägg. Och så såg jag att MM skrev att ’er kärlek är grundad, det märks’. Det högg till i mig, liksom när du skrev om er historia som du inte kan gå in på pga anonymiteten. Det gjorde ont att läsa och påminnas om att ungefär där har jag varit. Inte så illa dock, det nådde sin vändpunkt tidigare. Jag nådde min smärtpunkt en kväll, packade det mest nödvändiga och gick praktiskt taget rakt ut. Har ältat dettta, och återkomsten, här på forum. För jag gick tillbaka efter hans löfte att sluta, och det höll efter en något knackig start. Idag är han helt nykter sen mer än sex år tillbaka. Jag har jobbat mycket med mig själv inom Alanon och Vuxna barn. Förstod så småningom att min del i vår osunda, om än på många sätt goda relation, hade rötter i min barndom. Vår relation idag är ärligare och rakare än nånsin. Och bättre, på ett annat sätt än förr.
Jag skriver om mig och mittt nu. Det jag vill, är att önska dig och er kraft till en vändning. Jag hoppas ni hittar en ingång som kan visa vägar ut. Allt gott ... och jag kan inte låta bli att sluta med det som blev mitt mantra: det är möjligt att ta makten i sitt eget liv❣️? Kram och styrka / mt

Hej Vinäger!

Toppen att det funkar.. Funderar lite på vad som orsakar bristen..?
Vilket organ producerar L-G.?
Ska kolla runt lite.
315 av 365 är väldigt bra.. Var stolt.. :-)

Kram vännen

John

Ditt inlägg gör mig både ledsen och glad. Glad och varm för att du mår bra, men ledsen att familjen, gruppen - flocken, inte mår bra.
Kan det vara så att din man dricker mer nu när du är nykter? Att han vet och känner att du tar hand om barnen och därmed kan "koppla av" och dricka?
Er kärlek är grundad, det märks.

Men för att inte hamna i ett djupt medberoende, kan du ta hjälp av någon?
Kan det gå att räta upp innan det är ett slagfält?
Han dricker, du tar allt ansvar, känner dig förmodligen ensam i din relation.

Det kommer ju antagligen inte bli bättre av sig själv, tyvärr.
Fundera på hur du vill att ditt liv ska se ut. Om en vecka, om en månad, ett år, om 10 år.
Utgå ifrån det.

Om man ser att ni är på 2 olika vägar just nu så kanske ändå sluthållplatsen är gemensam?

av att leva parallellt i samma hus är tung. Jag kan tycka synd om min man när han ,som du skriver, sitter och dricker men har varken roligt eller mår bra. Om jag då bjuder in och försöker nonchalera att han druckit ,sätter mej och tittar på tv med honom t.ex. då kan man ge sej f-n på att något elakt kryper ur honom och jag går. Det är som om de måste straffa sej själva men ska absolut inte erkänna det.

God morgon god morgon.

Min man kom hem kl 4. Kräktes och ropade på mig. Klockan 7 kunde jag lägga mig en stund igen innan barnen hann vakna. Mitt huvud värker. Han har kräkts på en matta som jag lade i köket igår. Den måste ju kastas... Egentligen borde jag lagt mig och struntat i honom men då skulle han börjat bråka. Och jag ville absolut inte att barnen skulle vakna och se honom i det där skicket. Så här illa däran har han inte varit sedan vi separerade ett tag.

Är det här hans botten?? Eller kan en människa behöva sjunka lägre innan han ändrar sig?

Det tar emot att skriva det här inlägget. En del av mig vill låtsas att allt är bra. Men det är ju lögn. Det är inte bra.

Jag och barnen ska alldeles snart åka iväg. Önskar jag kunde spendera några timmar i soffan men snart känns det kanske okej att gå ut.

Min man har varit sjukskriven i en vecka och jag kan säga att det var inte bra. Han djupdök in i ett dryckesmönster man bara kan ha om man inte har nånstans att gå på dagarna. Vilken skillnad... hade jag varit sjukskriven av samma anledning som han så hade hemmet varit skinande, tvätten tvättad och vikt, god mat hade stått på bordet och barnen hade fått göra något kul. Men han har istället ägnat veckan åt rent och skärt förfall.

Jag har träningvärk i kroppen efter min springtur. Huvudvärk ja men jag mår ju bra i alla fall. Min man kommer absolut att sova hela dagen. Jag kommer inte så mycket som att hämta ett glas vatten åt honom.

När vi kommer hem tänker jag leva som om han inte var hemma. Hög musik och dammsugning står på mitt schema sedan innan och det tänker jag inte ändra för att han mår illa.

Hoppas ni andra haft en trevligare natt.

Heja alla som orkar ta den nyktra vägen. Och heja alla som försöker. Och alla som förstår bättre än att såra och fördärva.

Vaknade 05.30 pigg och utvilad. Höll mig till kolsyrat vatten igår kväll. Har kör frun till jobbet nu på morgonen. Själv ska jag åka en vända till återvinningen och bahaus.

Och som du skriver finns det ju många individuella mönster!
Lätt att glömma det?
Hetsdrickande kan jag känna igen.

”För er som bestämt er för att bli den ni vill vara”
Precis så är det och kan ju vara.
Hoppingivande och inspirerande! Tack!
Detta ska jag fundera mer i kring!
Kram!

I dag är jag uppe tidigt!
Inte för att jag är bakis och måste springa på toa hela tiden, utan för att jag har en hel dag av naturupplevelser framför mig.
Jag njuter så!
Nykter dag nr 7 efter omstart nr 14..
Skam den som ger sig!

Idag kom tankar jag nog inte haft på ett par år minst.

Det var ett speciellt väder ute. Som påminner mig om andra tider. När vi grillade och drack vin. Jag och min man försökte hitta tillbaka till oss som par efter att fått två barn tätt. Det var på det där mysiga sättet. Jag kände mig väldigt lycklig och fri. Men det där övergick ju till något annat med tiden och när jag drack sedan ville jag göra det utan honom... för att slippa bråk.

Men idag tänkte jag på den där tiden innan. När vi hade det trevligt och roligt och framförallt måttfullt. Min man drack mycket i förrgår och nu idag igen. Det var plötsligt så jävla sorgligt att inse att han är som fast i tiden. Medan jag är nån helt annanstans och har gått igenom en stor inre resa, utan att han förstått det? Han har inte kommit nånstans. Och så kände jag plötsligt en sorg över våra förlorade mysiga kvällar. Alltså jag vet ju sanningen men känslan kom ändå. Kanske för att jag fick en sådan stark känsla av att vi är på olika stigar i livet.

Pga anonymiteten kan jag ju inte skriva så mycket men jag kan i alla fall säga att vi har gått igenom mycket tillsammans. Alltså positiva saker. Vi har en historia bakom oss som skulle kunna bli en bok eller en film. Vi har vandrat sida vid sida sedan jag var tonåring. Vi har gjort så mycket och varit med om så mycket. Att inse att vi lever så olika liv under samma tak är förkrossande. Han satt i soffan ikväll och drack öl. Jag sitter aldrig i samma rum som honom när han dricker men ibland går jag in dit i nåt ärende ungefär. Idag såg jag att han såg trött ut och det syntes att han inte ens hade kul. Men där satt han flera timmar ensam medan jag och barnen gjorde massa saker som en familj. Sedan gick han ut. Och jag kan pusta ut för då vet jag att jag slipper vara med honom när han druckit. Hoppas han inte stör mig när han kommer hem inatt.

Jag ser ju i hans ögon att nåt inte är bra.

Jag såg filmen A star is born med Lady Gaga och Bradley Cooper för någon vecka sedan på bio. Bradleys karaktär är ju alkoholiserad. Och i filmen väldigt sympatisk. Men jag kände verkligen att jag vet hur det är att leva med någon som dricker. Och det finns inget romantiskt med det... det är inte en vacker saga att man som partner gör allt för den som dricker. Jag kan faktiskt tänka mig att det satt många i biosalongen som skulle vilja rädda honom och vara den som får honom att må bra osv. Men de har ingen erfarenhet. Det finns inget romantiskt med alkoholism eller att vara anhörig till någon som dricker. Tvärtom kan jag inte tänka mig något mer oromantiskt.

Jag stack ut och sprang idag på sena eftermiddagen. Jag kände mig så stolt. faktiskt. Jag klarar mig! Jag dricker inte och jag mår bra så och jag står för det.

Känslan jag fick angående min man idag är en känsla jag gissar förstör för många andra som försöker sluta dricka men har en partner som dricker. Att man tycker att man gör det tråkigt för den som vill dricka och sådär. Jag har ju aldrig nånsin känt så tidigare. Tvärtom.. jag har aldrig tyckt att jag gör min man nån otjänst. Men idag kände jag nåt... Men samtidigt skulle han aldrig fråga mig om jag vill dricka. Jag vet att han är stolt över mig. Och antagen glad åt att barnen har en nykter mamma. Och jag vet att jag är hans förebild i detta. Men ja... inget ändras ju. Hur många år kan det pågå innan man glider ifrån varandra så mycket att det är kört för alltid. Det kändes helt absurt idag att vi lever så olika och har helt olika moraliska kompass i livet. Vi värdesätter helt olika saker (inte i teorin men i praktiken och det är det som räknas tycker jag). Hans önskan är att leva mer som jag gör. Men jag lever nästan som hans motsats....!!

Hmm känns konstigt att skriva sånt här. Om någon jag älskar. Och bryr mig om. Men det är tärande det här. Samma visa år efter år.

Alla ni som är i början av er nykterhet; på riktigt nu, ge inte upp. För man måste ta sig igenom många månader innan man förstår hur alkoholen har sabbat hjärnan och känslorna. Kasta inte bort de nyktra dagarna ni har utan försök samla fler. Låt inte alkoholen ta hela ert liv. Det är bara sånt slöseri. Önskar så mycket att min man fick prova känna hur det känns i mig nu... om han visste hur BRA det är att vara nykter länge och fick ett smakprov på det skulle han sluta direkt tror jag. Jag tror alla skulle sluta om de fick känna hur det är att vara helt nykter. Jämfört med mig som drack är livet 1000 procent bättre. TROTS problem och bekymmer så mår jag oftast bra. Jag som såg mig själv som en ångestfylld person förr... jag trodde det var min personlighet liksom men det var det ju inte. Det var bara alkoholen. Nu kan jag vara vemodig och sånt ibland men förr var det bara ångest nästan varenda dag.

Nu har jag hoppat hit och dit mellan ämnen tror jag. Ibland är det rörigt att skriva ner saker när man tänker många tankar samtidigt.

Godnatt allihop och njut av en vit natt och vit och pigg morgondag ❤

skarpt...i din otillräcklinghet ger du hopp till oss som kämpar.

Ångest igen, sliter sönder hjärnan, herre helvetes jävla kuksatan varför kan det aldrig bli tyst där uppe.
Hade sån jävla lust att stänga av det med lite a, bara några folköl, det kan jag ju (NEJDETKANJAGINTE)-
Men jag gick inte till affären. Jag hade en starkare röst som målade upp en bild av personen jag vill vara. Okej. En sekund i taget, andas genom ångesten, acceptera tjatet i skallen, sätta igång middagen, drömma om kärleken.
Hoppas ni andra också tar er genom helgen.

.

Skulle gärna läsa din teori om olika typer av alkoholism! Du får mer än gärna skriva en lång text!?. Du skriver alltid så tänkvärda inlägg. Och kloka! Tack för det.....

Du är en favorit bland skribenter.. Skitbra nick. :-)
Finns lite grejer med F-skatt som kan röra till det. Var försiktig. Om du samtidigt har inkomst av tjänst
kan det bli lite problemo..
Ett förslag är då istället att bolagisera . Ta in allt i ett bolag.
Bolaget tar risken. men din arbetsgivare måste vara med på att du fortsatt fakturerar istället för att uppbära lön.
Fiskalen vill inget annat än att ta den lätta vägen och beskatta fullt ut.
Viktigt: kontakta någon som är insatt så att du inte får konsekvenser.
Du skriver tokbra och ger inspiration :-)

//John