Senaste kommentarerna i forumet

Hur tungt har inte du det då som går och bär på allt detta?
Kan du inte ringa jourhavande medmänniska eller kyrkans jourtjänst, bara för att ventilera med en annan människa?
Jag vet vad du går igenom, har själv erfarenhet av att bli våldtagen.
Det är för jävligt.
Jag lider med dig men ge dig inte.

Styrkekramar
???

och försöker. Min plan är följande: noll "konstgjort" socker, dvs. godis, kakor, glass osv.
Pasta, ris: bara fullkorn. Bröd: mest rallarhalvor, ibland surdegsbröd.
Potatis: ok, fast kokta, väldigt sällan pommes.
Grönsaker, fett, kött, ägg, ost, bönor. ärtor osv: utan begränsningar.
Yoghurt, smoothies, flingor: ytterst sällan
Och det svåraste. Frukt, jag älskar frukt. 1 per dag klarar jag inte av. Det blir fler.

Detta är min plan. Igår vid middagen stod det goda vinflaskan framför mig, gästerna drack, jag kunde lukta och det gjorde absolut inget. Men jag snodde tre skedar glas från min mans skål när han var borta... Jag får inte. Annars måste jag ta sprutor, förstör min kvarvarande njure och dör inom 10 år. Jag vill inte dö. Idag funkade det bra. Jag kan säga att jag håller på att avsluta dag 1 idag...

Winna, äta på nätterna är inte bra. Jag är hungrig på nätterna för att jag försöker hålla sockret nere. Kanske dricka mycket på kvällen skulle fungera? Jag dricker typ två te eller något sånt. Det är lite vanesak också, jag kämpade mer de första nätterna för att bli av med detta ovana.

Just nu drar tankarna mot en redig kalasfylla, kedjerökande och titta på stjärnorna i natten.
Moffa en jäkla massa mat med dipp och sova länge länge.

Jag är trött, jag är sjuk och jag orkar inte. Att behöva gå till polisen för ytterligare ett förhör gör mig ledsen. Det triggar ångest som tusan. Kanske vill jag fly, kanske är det därför jag börjar tänka mer på alkohol. Gammalt invant beteende vid olustkänsla?

Jag vill inte jag vill inte jag vill inte gå till polisen igen. Jag vill inte vara med om detta längre. Hur ska jag klara detta själv utan exet? Jag vet inte om jag orkar (jag kommer orka, för jag måste).
Jag är rädd. Jag är ledsen. Jag vill inte sitta i det där lilla rummet med ful belysning utan fönster och i detalj berätta hur han våldtog mig igen. Jag vill inte svara på om jag kunde agerat annorlunda. Vad spelar det för roll egentligen?Jag sa nej och han fortsatte. Hade jag agerat annorlunda och skrikit, hämtat en kniv, slagits? Visst hade det blivit annorlunda, men nu gjorde jag inte det. Jag kapitulerade. Försvann från mig själv. Gav upp. Vad är det för fråga egentligen kära polisman?
Jag vill inte jag vill inte jag vill inte.. jag vill inte mer.

Jag är orolig för att trilla tillbaka i meningslösheten. Jag är rädd för att falla tillbaka i mörkret igen. Jag är rädd för att inte orka. Jag känner mig ensam i detta, för jag vågar inte be om någons hjälp. Vill inte bli besviken. Just i denna aspekten av livet lutade jag mig väldigt mycket på exet och ingen annan. För ärligt så litar jag knappt på någon. men jag litade på honom, och han gick. Fan.
Min mamma frågade mig varför han våldtog mig. Vad är det för jävla fråga?... Hur ska jag kunna svara på det? För han är en våldtäksman? Vafan vet jag?

Jag är rädd för vad som komma skall, och till trotts vänner och relationer känner jag mig ensam (iallafall just nu när jag ventilerar i ångesten).

Så om jag var min bästa vän vad hade jag sagt då?
Det är okej att vara ledsen. Det är jobbigt det du går igenom. Det kommer nog suga ett tag igen, men du kommer klara det. Drick vatten och gå ut på en promenad. Be någon följa med dig till polisen, du är inte ensam, våga vara sårbar inför andra. De finns många som älskar dig.
Jag älskar dig.
Ut och gå nu ❤️
Du får vara rädd, det är okej. Du kommer klara detta också.

Fridens ?

Men tänker jag på sockret och slisket och snackset så kör det ihop sig i huvudet. Igårkväll var det dags igen för den stora påsen ostbågar och godis. När jag gick och la mig tog jag med mig påsen och varje gång jag vaknade under natten läste jag några sidor ur en deckare och malde ostbågar. Hade jag varit ett spädbarn hade jag blivit ammad i stället - jag undrar om det är den känslan jag är ute efter. Tryggheten. Omhändertagandet. Att vila obekymrad och älskad i en varm och välvillig famn.
När jag fick syn på påsen i morse uppfylldes jag av liknande känslor av smuts och skam som när min blick föll på tomma burkar och flaskor som aktiv missbrukare.
Jag tar inte hand om mig själv när jag håller på så här.

rabbitgirl; vi vet ju att den vägen fungerar. Nolltoleransvägen. Jag mår bra utan socker men det är svårt att släppa besattheten efter att den fysiska abstinensen klingat av. Bara det är ju en väckarklocka. Att ge sig själv mat som man står ut med att äta i långa loppet är också en grej. Jag vill äta mycket mer grönsaker är vad lchf-dieten förespråkar. Pasta och ris klarar jag mig alldeles utmärkt utan, men jag saknar potatisen. Kanske får man skräddarsy lite? Lyssna in vad kroppen har att säga, vad som funkar i vardagen. Som det är nu är det vilda västern med mathållningen, sen sätter jag mig själv på Alcatraz och är stenhård - ja, och så håller det på så där ohållbart.

Du har väl ingen tråd längre ? Det finns en signatur kp under ’förändra sitt drickande’ som behöver din visdom..

Kram ?

Så, nu har vi plockat fallfrukt längs vägen och lillan skall göra äppelkaka ?

Jag får titta på när hon äter ?

Jag undrar det ja. Stämningsläget är fortfarande lite lägre än vanligt. Appen säger att det är 2dagar till blodbadsstart. Kan ju vara det som spökar. Förkylningen håller hårt, halsen gör svinont och mitt snor är neongrönt ? ( viiiii ska dansa i neooooon?)

Tycker det är ganska jobbigt att känna mig låg. Saknar träningen så himla mycket. Denna veckan skulle jag testsimmat för gruppen, men det kommer inte gå. Får skjuta lite på det ?‍♀️

Jävla förkylningar som alltid (ALLTID) sitter kvar så länge i kroppen.

Nu ska jag väcka Elvis så han får laga frukost till mig ? Och sen blir det nog en promenix och i kväll spelar Oskar Linnros på grönan ?
P3 musikdokumentär om honom var riktigt bra, tips.

Tänker vara nykter hela dagen idag också, och rökfri. Ska äta bra mat och försöka lägga mig i tid. Ska nog sova själv i natt.

Fridens ?

Ja, jag håller ❤️ !

Tror att det kommer en punkt då man känner att allt är tillrättalagt för att det ska funka av egen kraft, och att man är omgiven av änglar.

Men jag bevarar ett ödmjukt förhållningssätt till A, för sjukdomen är progressiv och vi kan bara läsa vad Anders, Heueh och andra har att säga om det ?

Jag gör mitt bästa för att lyssna ?

Hejsan
I Märthans tråd, men det går säkert bra ??. Hur går det för dig? Har läst lite och du verkar så jävla stabil.
Du gör det så bra och du stöttar så många här inne med ditt positiva tänk & pepp.
Så fortsätt som du gör kära Nurture!
Kram
S69

kära motvallskärring.

Full eller nykter, av eller på, med eller utan rosig uppsyn och vässade klor.

Saknar dina klokheter och din strävhet. Vi vill bara älska lite på dej ?

Kram från missemamman som saknar en själ i kretsen..

’Alla ska med’ säger man i armén. Ge oss ett livstecken ?

Största ?

En grå dag i mitt lilla paradis. Ungarna kom hem igår - vilken lycka !

Idag måste jag laga ngt gott ! Återkommer ?

Vi inspirerar varandra..Att skriva och läsa på forumet, har gjort min resa lättare och jag har fått fin stöttning av andra..

Hej M
Liksom so What, du har ju inte lovat någonting, inte ett skit.
Jag skrev i "det vidare livet" och krökade mest hela tiden iaf över 1 år i denna tråden. Jag var defenetivt i fel tråd, so What?
Men ett tips från "coachen" läs igenom din tråd i "förändra ditt drickande" stanna upp, reflektera. Ta det lugnt, du bestämmer, det är dina val och ingen annan. Men Alkohol är en förrädisk motståndare, som det är förjävligt svår att hantera. Särskilt om man gått över till risk/missbruk tidigare. Alkoholen är lurig, som bryter ner en både psykiskt som fysiskt, det kan funka att dricka, det kan spåra ur.
Det känns lite som rysk roulette, när vi dricker.
Men hursomhelst, jag bryr mig om dig och vill att du ska må bra!
Att du ska få en ännu bättre självkänsla ❤️, då gör man per automatik bra val, bra val för sig själv och sin omgivning.
Själv är jag inne på 117 dagen, kan jag kan du! Om du VILL!
Kramar styrka och positiva energier ??????❤️

Vill tacka för fin och inspirerande läsning av din tråd. Mot- och medgångar, blandat med oerhörda framsteg. Grattis till dig, på alla sätt. Du gör det!

Ska på intervjuv till hamnstaden ”min” båt åker till..Känns superbra..Förhoppningsvis kombinera båtjobb med jobb med människor..Får se vad det blir..Jag har ju jobbat i min kommun i så många år, nu till en kommun på helt annan ort..Jag har märkt att många i min omgivning har förändrat sina liv..Brytit upp från dåliga förhållanden, börjat plugga, flyttat till andra orter..Det rör på sig..Vågar jag så vågar du, ungefär..Jättekul..Sitter och filosoferar..Ensam med hundarna..Trivs jättebra i mitt hus..Men har en känsla av att jag kommer att ha ett boende på annan ort också..Känner mycket positiva känslor för många människor på båten..Trevligt att lära känna nya personer..Får se om ”prinsen” dyker upp snart..Jag hoppas det..Kram

Nu drog Elvis hem och Jag gör mig i ordning för dagen. Idag ska jag till min franstjej och sen vidare till min farsgubbe. Idag bjuder de på grillad lax. Blir trevligt ändå.
Sist jag hälsade på hos dem var exet med. När vi bröt mer eller mindre lovade jag mig själv och min far att nu, nuuuu är de Me time. Nu ska jag vara singel länge!

Jo tjena. Sämst på att vara singel tydligen. Jag letar inte. Och så är jag kass på att äta glass ur bägare. På tal om saker man är kass på lixom ?‍♀️ The struggle is real!

Hur som Elvis undrade om vi skulle definiera oss som flickvän/pojkvän bland vaniljisarna. Jag svarade att det nog är bättre att vi säger att vi dejtar. Jag vet att hans mamma frågat 2ggr nu. Hon är för övrigt jävligt trevlig. Hans far å.
Men att vi håller oss till primärpartners inom den andra världen lixom. Sen gick vi igenom lite mer riktlinjer och regler för vår
Relation. Bra skit. Viktigt.

Jag ser mig inte riktigt som upptagen, men jag är inte heller singel längre. Kanske singel men med skyldigheter ? Så kan man nog se det. Känns bra iallafall. Han är fin. (Men jag är lite rädd för att jag kommer trilla in i en relation igen för att det är tryggt. Ska verkligen försöka att inte göra det. Inte trilla tillbaka i samma hjulspår. Fortsätta lägga all fokus på min egna utveckling. Jag först) (hur håller sig singlar singlar? Jag förstår inte... personerna lixom bara kliver in i mitt liv och är bra människor.?‍♀️??)

Nu mot staden!
Och just det, hej dag 67 som nykter. Kul att råkas ?
Om 3 dagar har jag varit nykter i 10 veckor säger appen.
Känns gött ändå.
Vilken jäkla grej, jag lever nyktert.

Jag lever på riktigt.

Fridens ?

har diabetes typ... hm, varken 1 eller 2. Min beror på för hög nivå av hormonet kortisol som binjuren tillverkar (jag har en liten tumör på den) och på det att de tog bor 20% av min bukspottkörteln. Äter tabletter, men det finns en risk att jag måste börja med sprutor. Sockret ligger för högt.
Jag ser nu samma mönster som med vin. I början när jag blev sjuk, drog jag ner sockret till noll och det var bättre. Nu fuskar jag med att ta socker t ex efter promenaden och suget är större.
Kanske borde man göra som med vin? Noll tolerans för snabba kolhydrater?

Funderade lite över vilken diabetes du har? Har diabetes 1 i min familj och de kan äta det mesta utom ”flytande socker” men de tar ju självklart insulin i anpassad dos.
Diabetes 2 är ju mer anpassning med mat då man fortfarande har en insulinproduktion.
Ett tips om du har svårt att låta bli sockret är att ta det efter träning/ promenad. Då höjs inte blodsockret lika lätt?

Jag hade köpt största påsen ostbågar och satt och svullade på den. Senare på kvällen blev jag sugen igen och det klack till i mig när jag prövande vägde påsen, som för att känna efter om det fanns tillräckligt kvar. Jag upptäckte att det var precis så jag gjorde med vinboxen förr. Antingen fick man då ågren över att den var för lätt eller så blev man lättad över den betryggande tyngden. Fast nuförtiden handlar det om ostkroksfylla...

Alla de anledningar som finns att äta (och dricka). Det kan handla om:

a) Distraktion/avledning.
b) Tröst.
c) Vana.
d) Utfyllnad.
e) "I brist på bättre".
f) Verklighetsflykt.
g) Guldkant.
h) Dämpa ångest.
i) ...

Det är samma mekanismer som ligger bakom.

I vintras körde jag LCHF några veckor. Det var fantastiskt hur bra magen mådde (krympte lite gjorde den också). Hyn blev bättre och jag märkte överlag att kroppen tyckte det var skönt att slippa mjöl och socker. Sen en dag skulle jag luncha med en kompis, vi hade nåt vi skulle fira och tog in en dessert efter maten. Det blev slutet på mitt lchf:ande och jag är fortfarande av banan.

Tänker på det du skriver, att du blir trött och frustrerad. Hur viktigt det är att hålla blodsockret på jämn nivå. Hur ser det ut för dig, räcker det med livsstilsförändring eller måste du ta tabletter eller insulinsprutor?

Gah, huvudet bara snurrar. Men som jag skrev tidigare; det är så mycket värt att kunna formulera problemet i ord. Fundera. Rannsaka. Förstå. Klargöra.

Tycker att du känns så otroligt övertygad och stabil i din nykterhet. Vilken tur för dina barn att de har dig, och att du tog tag i ditt drickande. ❤️

Honungsblomman , miss lyckad, AlkoDHyperD, MondayMorning, Jasmine, Ler och Knaskatten, tack!! Jag blev helt förvånad över så många fina kommentarer ❤❤❤. Ibland tänker jag att jag mest tjatar om samma sak hela tiden och att jag "borde" vänja mig av att skriva här. Liksom gå vidare. Men jag vill ju skriva och bearbeta. Allt är inte direkt alkoholrelaterat men egentligen är det alltid det indirekt när man har ett beroende bakom sig. För allt jag gör nu, nykter, blir ju som det blir tack vare och på grund av att jag inte dricker. Allt hade ju varit annorlunda i mitt liv om jag drack. Nästan så att jag kan påstå att jag inte hade haft samma liv ens.

Mina barn har ju vuxit de här 1,5 åren också. Ganska mycket hinner ju hända i barns utveckling. De är mer medvetna, mer funderande och mer intresserade över omgivningens beteenden. De oroar sig mer över yttre saker... kan fundera på brottslingar och de sista månaderna har de för första gången nånsin börjat använda ord som öl och fullgubbar. När det dök upp var det i samband med något en kompis till dem berättade om nån full på stan. Det kändes så otroligt skönt för mig att jag inte dricker. Jag menar, hade jag varit berusad nu då och då så hade de ju fattat att det var pga öl. Vad pinsamt. Vad hemskt. Det är som guds försyn att jag hann ordna upp mitt drickande innan mina barns omvärldsuppfattning blev såhär stark.

Nu dricker ju fortfarande min man men tack och lov är det oftast ute och i alla år har barnen varit vana vid att det är jag och de som gör mest saker ihop osv. Jag tror att om jag fortsatt dricka som förut hade det varit värre för dem som det ser ut just nu. Det är ju alltid jag som vaknar med dem på morgnarna och sånt. Hade jag varit bakis hade det varit värre för dem än att min man är det. Menar inte att det är okej att han är bakis eller att barnen inte påverkas av det. Men hade jag varit det nu så hade det verkligen försämrat barnens liv på riktigt.

När jag resonerar så är det lite lättare att stå ut med att min man dricker. Jag försöker liksom tänka att han inte betyder nåt egentligen. Jag vet att det inte är sant... men jag måste tänka så. Det är också det kanske som gör det så lätt för mig att vara nykter trots att han dricker. Jag frestas ALDRIG att dricka med honom. Tvärtom. Och det är ju pga min inställning till alkohol i allmänhet men också hans drickande. Ibland tror jag att jag nästan har det lättare att inte vilja dricka just pga att han dricker. Jag inser ännu mer då hur viktigt det är att jag är en frisk och pigg förälder.

Alltså nu är det ju så att han arbetar och förstås är nykter ofta. Han drack inte igår men jag gissar redan nu att han kommer att göra det ikväll. Men då tänker jag redan nu på morgondagen. Han kommer att må illa men inte jag. Han kommer att stinka och kasta bort en dag. Hans ögon kommer att vara rödsprängda. Inte mina.

Igår hände en sak som fick mig att tänka på HALT som alla skriver om. Jag hade en lång dag på jobbet och hade arbetat klart första intensiva veckan efter semestern. Handlade med barnen efter hämtning. Kom hem strax innan 18. Helt slut på alla sätt och väldigt hungrig. Då tänkte jag "om nån höll fram en öl nu skulle jag kunna svepa den bara för energin". Alltså jag SKULLE inte göra det om det hände men jag förstod grejen. Rent fysiskt skulle min kropp vilja det för ENERGINS skull. Inte för berusning. Så om man är beroende och har slut på energi så är det inte konstigt om man faller. För då drar ju både suget och hungern och kraftlösheten i en.

Jag var ju enbart trött och hungrig och helt utan sug. Så jag skulle aldrig ta en öl. Men jag fattar grejen verkligen.

Nu ska jag ta en påtår kaffe.

Heja alla därute ❤❤ Kramar till er!!

Getingar är inte kul alltså. Ser ju att det kan verka löjligt utefrån men det är det inte för mig som lever i, och med, den rädslan ?‍♀️

Lördag, äntligen kan man sova ut. Somnade vid 2, vaknar av mig själv vid 7. kan inte somna om... Vafan kroppen? Känns som ett twistat skämt typ. Kommer ju vara skittrött idag med. Brööööl!

Fick ett brev från sjukvården att jag är satt i kö till en terapi för deprimerade. Kanske kan vara ngt ( fast jag hade behövt den i april maj) (kanske är bra ifs nu när polisskitet ska dras upp igen. Anyhow) blev även erbjuden att gå i sömnskola. Var någon typ av Kbt inriktad korttids utbildning typ. Jag tackade ja och anmälde mig med bums!

Tänk om jag kan lära mig att sova ordentligt. Somna i tid. Utan piller. Sova. Åååååh det hade varit en glädjens dag ?

Nu kan jag ju gå dygn utan sömn (skojar inte ens) om jag inte blir klubbad av sömntabletterna. Hatar det. Hatarhatarhatat det. Sömn är så himla viktigt för mig för att må bra och så är det det absolut svåraste att få till naturligt. Lite tragikomiskt ändå.

Nu vaknade Elvis till. Dags för kaffe ❤️

Friiiiiiidens?

hakar på och hoppas att du är ok heueh !

Hej på mej !

Läste jag i ett annat forum att man kan säga. Det slog an en sträng. Jag som inte kände mej som ’mej’ längre. Det var som om den riktiga jag suddats ut under resans lopp av familjeliv, mitt ex passivitet och min käre älskades oförmåga att avsluta ett endaste projekt nånsin. Alla jobb som krävde anpassning i absurdum och där det som var fint och bra med mej yrkesmässigt skulle kväsas av en nervös chef med oändligt kontrollbehov.

Hej på mej, liksom ? Här är jag ju igen - tittut ! Har fortfarande tvåsiffrigt i täljaren och längtar efter att invertera siffrorna.

Noterar att den här gången ger lc inte den vanliga effekten av att man dräneras och snabbt känner sej lättare. Min mage är utspänd och jag gillar inte min profil fast logik och våg pekar på motsatsen.

Utsövd efter nog 10 timmars sömn natten till idag. När tar tröttheten slut ? Komsi komsi energin, du är så varmt välkommen ?

Styrkekramar till alla fina idag ?

Antingen, eller, tänker jag en smula buttert. Inte samtidigt i alla fall. Visst går det att ha goda relationer till andra även om man är beroende. Kärleksförhållande som särbo eller på distans, släkt och vänner som man låter bli att dricka med när man umgås. Dricka måttligt tillsammans? Mjae, jag vet inte. Jag tror att vi som druckit oss till beroende och därmed även ökat toleransen också påverkas även av en mindre mängd alkohol. Vi går snabbt in i vårt påverkade tillstånd och då är man helt enkelt inte längre helt och fullt sig själv. Anser jag.

Ett liv med någon annan när man aktivt söker ruset även i vardagen? Det tror jag inte på. Så tänkte jag även när jag fortfarande var halvalkis-vanedrickare. Att jag skulle tvingas välja: alkoholen eller ett försök till förhållande. Min man tänkte nog inte alls. Inte att han skulle behöva ge upp alkohol för att vi skulle ha en chans till något bättre i alla fall. Kanske trodde han att med rätt kärlek, från min sida, skulle det vara enklare att avstå för egen del?

Feltänk, tycker jag. För vem kan mäta sig med allt det "goda" som fylleriet utlovar?

Men, tar man bort alkoholen ur våra liv så återstår ändå själva livet. Och vi själva. Våra alldeles egna svårigheter och tillkortakommanden. Det är ju inte så enkelt som man kan tro, att bara den där förbaskade fylltratten slutar dricka så blir allt frid och fröjd!

Vårt liv tillsammans, mannens och mitt, har snabbt gått utför. Där han ständigt ger sig rätten att halvslumra på soffan. I varierande grad av berusning, tillnyktring och håglöshet. Förhållandet haltar och han kan med all rätt fråga sig (mig) vad jag ser i honom?

Han är ju en snäll man som vill väl. Som försöker acceptera mig med mina sociala och känslomässiga svårigheter. Men med tiden så bryter alkoholen ner det mesta av det som är bra hos oss. Det blir svårare att orka med, att anstränga sig, att försöka. Så blir han liggande där på soffan. Halvslumrande. Jag förstår att han känner sig ensam. Med ruset som enda tröst.