skrev rabbitgirl i Tänk om

Liknande här. Jag har slutat dricka för 1,5 år sedan och det var kämpigt, men överkomligt.
Sen fick jag diabetes och borde sluta äta kakor, godis och sånt. Jag har aldrig varit storätare av dem, men när jag försöker gå ner till noll, blir jag frustrerad och trött. Kan inte låta bli att stoppa i mig de två godisen även om jag vet att det dödar mig. Till saken hör att jag är väldigt smal, så alla bjuder mig på allt som innehåller kalorier.
Jag kunde plocka bort vin från min omgivning i början. Jag kan inte plocka bort socker från min omgivning. Det finns överallt...Som diabetiker borde jag också dra ner på frukt, det är nästan omöjligt.
Hur gör man? Var hittar man den starka vilja att inte äta socker och tycka att mat med lite kolhydrater är god?


skrev FrkSmilla i Jag är klar.

Kan inte låta bli att le lite trots allvaret,
Känner såå igen mig i din getingfobi.
Har konstant en flaska hårspray och ett reklamblad till hands för att slå till om det behövs å då sprayar jag vilt omkring mig å tar ingen som helst hänsyn till vare sig fläckar på fönster eller död av växter- fullständig panik- elrackett hade jag en gång men den bidde inte långvarig-slog sönder den givetvis i mitt panikande och fäktande.
Traumat var när det flög in en bålgeting genom mitt sovrumsfönster en söndagsmorgon när jag låg och drog mig har nog aldrig varit så snabb upp ifrån sängen ut och stänga dörren så fort det bara gick--katterna kvar inne men de får klara sig tänkte jag i min desperation- tur jag hade en kompis hos mig då som fick mota ut den igen genom fönstret.
Olidligt har det varit denna sommar då jag trots 34 graders värme vägrat att ha balkongdörren öppen ;(

Lovely evening!

FrkSmilla


skrev Rosa-vina i En dag i taget resten av livet

Jag vet inte var jag ska skriva längre. Börjar att skriva i andras trådar, raderar, försöker igen. Det är tomt, blankt i skallen. Jag har även tappat lust att läsa många trådar och orkar inte ta del av de nya.

Jag är nykter så det är jättebra. Men just nu har mitt medberoende tagit upp kampen med mig och det tar all min kraft. Jag fåt ta en kamp i taget..


skrev mulletant i Mitt nya år

Att läsa väcker minnen....
Samtidigt som jag minns tankarna från tiden för 6-7-8 år sen då jag funderade på att lämna honom som fortfarande är min man.... så dök minnen upp från min första separation. Då tänkte jag länge och sen skilde jag mig och har aldrig ångrat mig. Men, tillbaka till den nuvarande. Så tydligt minns jag när jag kollade fastighetsmarknaden, ibland flera gånger om dan. Hur jag gick och tittade, planerade, tänkte strategiskt. Och till slut gick. Rätt ut i meterdjup snö, dvs jag tog bilen, men utan att ha nånting ordnat. Då var mitt glas fullt och droppen som fick det att rinna över skilde sig inte från alla droppar som genom år av missbruk fyllt det till brädden.
Men det att jag faktiskt gick blev ju (som ni som följt mig redan vet) det första steget i den förändring som ännu består. Mannen valde mig, nykterhet och att söka hjälp. I och med att han gick till AA kom jag till Alanon. Mitt tänkande, mina medberoendemönster ägnar jag fortfarande en stund varje dag och numera är det nästan alltid bara lustfyllt, en nyfikenhet på att utforska och upptäcka nya lager, bottnar, i mig själv.
Alla tankar om skuldkänslor känner jag så väl igen, även ’tänk om jag går och han blir nykter och hittar en annan’ - den tanken brottandes jag ofta med. Att läsa väcker minnen....
Många gånger, när han var grinig och missnöjd (i sitt fylleri) sa jag också att ’jag ger dig fri även om det smärtar mig, då kan du skaffa dig ett liv som du vill ha’ - men det ville han ju inte.
Dock, idag har vi ett bra liv. Inte utan svackor och stridigheter men så mycket sannare och ärligare. Långt mera frihet i tankar och handling för oss båda.
Vi kan alla ta makten i vårt liv, sådant det ser ut. Även ’våra’ alkoholister har den möjligheten. De väljer (också) själva.
Och ja, så bra med detta forum. Så många år min viloplats, trygghetsplats och livlina. Idag en plats för igenkänning och äkta samtal. Tack❤️


skrev Studenten i Jag är klar.

Jasmine, ja men jobbat har jag börjat göra ?
Och du har rätt, jag är inte kär i Elvis. blir väldigt sällan kär.
Ska ta reda på bad han menar med prim, tror inte det innebär pojkvän/flickvän. ✌️

I natt har jag jagat rasister på gatorna. Tror jag är lite nervös för lördagen. Helt sjukt att de ska få gå fritt på gatorna. Helt sjukt.
Så sovit ganska oroligt, meeeen vaknade i tid nästan. Nu blir det att göra sig ordning mot jobb. Mår helt okej, allting kommer lösa sig. Även ekonomin inom sin tid.
Det suger nu, men kommer inte alltid göra det.

Hoppas du får en fin dag (och ni andra som läser också).
Rosa bubblor är de bästa bubblorna ???❤️!

Fridens?


skrev Nurture i Stänga av hjärnan

Vilka fina siffror. Nu vill jag se en 8:a ?

Att äta lc är inte alltid lätt. Det är så invant och en del av en själv att äta bröd, pasta, potatis.. Det finns socker i nästan allt och vid en ordentlig lc-diet måste man även vara uppmärksam på de kolhydrater (k) som finns i tex bär och grönsaker.

Idag lägger jag nog min k- ranson på tomater och gör en härlig greksallad. Lidl har 2 förpackningar m jättefina spanska plommontomater för 16 spänn. Föredrar att köpa mina tomater från länder där de inte behöver växa i växthus eller under extra ljus/värmelampor. Och faktiskt smakar något.

Så med god fetaost eller liknande, röd lök, oliver och gurka blir det en underbar lc-sallad. Nomnom.


skrev Jasmine i Jag är klar.

Tänk på att du har haft fantastiska dagar, måste ibland komma dagar då man inte känner sig glad. Tyvärr. Men du, trodde att du börjat jobba? Då borde ju ekonomin bli bättre?

Fint med Elvis, han verkar bra! Men, om jag läser mellan raderna så kanske det inte är kärlek utan mer... attraktion? Du behöver såklart inte svara, det var personligt. Bara en reflektion.

Hoppas du har sovit gott och att du vaknar upp med lite mer solsken idag (eller som yogaläraren säger... känn de rosa bubblorna i kroppen, som champagne..). Kärlek???


skrev Studenten i Jag är klar.

Tack för din Medkänsla. Den känns nu. ?

Ligger själv hemma (behövde egentid, Elvis får vänta. Jag är trött) efter att ha bölat sönder i kväll. Efter jag skrev förra inlägget kom ett sms från FK, kommer få en inbetalning på 6000kr. Vafan.
Det går inte. Det går verkligen inte. Min hyra är på 6500kr. (Nej jag har inget sparkonto, jo det har jag men jag har levt på det nu ett tag. Den börjar sina Vafan)

Sen flög det in en geting i lägenheten och då bara tappade jag det. Nu kanske det låter som en bagatell. Men alltså getingjävlar är min största skräck i livet. Skojar inte ens. Jag blir livrädd. Helt skakig, maxat adrenalinpåslag, hatar dem. Får panik.

Så när getingjäveln flög in tappade jag det. Sprang rakt in i väggen med höften mot toan (hej nytt blåmärke) och väntade ut getingen i 20min inne på toan. Kollade ut. Den var kvar. Panikade lite till, gick in på toan.
Samlade mod, tittar ut igen med en hårspraysflaska i högsta hugg och då ser jag hur getingen lixom faller hejdlöst ner i min kopp med varm choklad från i går. Bara faller i luften ner i en kopp! Så jag slänger en tallrik över koppen och getingen är fast!

Sen gråter jag sönder. Tårar är läkande, ut med skiten. Känt ledsamhet några dagar nu, så det är bra att det kommer ut. Pratar med exmannen i telefon, kommer få hjälp av honom ekonomiskt denna månaden (hur fan ska man kunna leva på FK?!?! Hur i helvet? Vafan?! ?)

Sen kom han förbi och räddade mig från getingen i koppen. Ingen skada på geting, den levde och fick flyga ut. Han är go, en riktig klippa. Älskar honom så jäkla mycket❤️ Han kom alltså förbi endast för att hjälpa mig med getingen. Jösses ja.

Och Elvis frågade om jag ville bli primärpartner idag! Det gick fort. Lite överraskande fort. Han tycker nog faktiskt om mig, mycket. Jag ska sova på saken. Och sen behöver vi diskutera vad det kommer innebära. Lite kul ändå. :)

Ansiktsbehandlingen hick bra. Den gjorde ont. Hon vaxade mina ögonbryn bland annat. Det var jag inte beredd på, men var najs.
Blir nog bra ändå.

Jag är glad över att jag har ett tak över huvudet och att jag mår bättre. Gick runt sjön efter jag gråtit, fick kraft igen. Fin sjö.
Ekonomin kommer lösa sig. Jag tror att detta är slutet av jävulskapen nu. Det måste vända snart. Jag håller tummarna. Snälla humflum universum låt det vända nu ?

Vilket som är jag iallafall nykter och rökfri, hurra! Nu Nanna.
Fridens ?


skrev Jasmine i Stänga av hjärnan

Vad glad jag blir för din skull!!! Enjoy??


skrev Jasmine i Jag är klar.

... allt du skriver. Medkänsla?. Att bli övergiven som barn sätter djupa sår som är svåra att läka fick jag lära mig på kursen den här helgen. Kanske det vore något för dig? Var många där med trasig barndom... Lilla fina du, tror du hade behövt en mamma och en pappa nu som bara fanss där för dig... villkorslöst.

Har inte så mycket klokt att säga... sköt om dig... kärlek... mys så mycket du kan (närhet är ju helande?) och sov. Kram?


skrev Anders 48 i 7 månaders nykterhet

Wow. Grattis! Ren o skär inspiration......


skrev AlkoDHyperD i 7 månaders nykterhet

Mot psykisk ohälsa och mot återfall.
Fint med ett år.


skrev Nurture i Gör Om gör Rätt

... Ripasso.

Du gör som du vill - vem är jag att döma eller banna ?

Av någon anledning så är den första sidan jag får upp när jag trycker på ikonen till A- forum din allra första post från juli i Vill förändra mitt drickande. Det är ju himla irriterande. Märthan flera ggr om dagen, liksom ?? Men det är ett viktigt inlägg; en programförklaring, faktiskt.

Nu ska jag snart sova. Tomt hus, ungarna hos sin far, bara katterna och jag. Så jag tar mej själv och min mysdress ur skolan för idag.

Sweet dreams din toka ?


skrev Studenten i Jag är klar.

Polisen hörde av sig och ville ha ytterligare ett förhör. Försökte få kontakt med avokaten, men han svarade icke. Fattar inte hur lång tid detta ska ta egentligen.
Det var en riktig moodkiller, fick ångestpåslag och ville gå in i ett mötesrum och gråta.
Satt kvar vid min dator och stirrade i skärmen i stället.

Jag tror inte han kommer bli dömd. Jag tror han kommer komma undan med att ha våldtagit mig.

Mitt ex kom hem till mig direkt efter våldtäkten, för ja det hände i min lägenhet, och spelade in allt jag sa. Jag var i chock. Minns inte riktigt våldtäkten idag, hjärnan blockerar den. Kommer behöva lyssna på inspelningen och återuppleva allt igen snart. Kommer behöva lyssna på mitt ex röst när han tröstar mig och ställer frågor.

Allting.en.gång.till.

Det kommer göra ont.
Jag bara vet det.

?


skrev Märthan i Gör Om gör Rätt

Ja det vet ni ju alla att jag är och det är på gott och ont.

Jag drack vin igår! Nu hör jag ända hit Ohhhh Noooooo MEN mina vänner.... här kommer det...

Jag avskyr att känna mig styrd likaledes som jag avskyr att känns mig begränsad. Ni vet ju hur jag har nämnt att jag saknar vinet, smaken, strävheten... med det med mig så vet jag att om jag går och gnager på det, går och tycker synd om mig, går och funderar och ältar, ja då väller det tillslut över så kopiöst att jag skiter i allt. Det är inget alternativ. Så, jag handlar ju en del på bolaget fortfarande, alkoholfritt då, ser det som en del av min resa i att ta tjuren vid hornen och inte gå omvägar. Med starka tankar som att jag styr, inte A, bestämde jag mig för att köpa en småflaska av ett gott rött. Bestämde mig för att det är ok, utan strafftankar.

Tankar på att inte tappa kontrollen, på att inte bli berusad och absolut inte lukta alkohol inför barnen är mantrat, men samtidigt få smaka, njuta.

Så jag njöt av mitt alkoholfria och god kvällsmat, nattade barn och pussade barn utan stt lukta skit. Närvarande. Hällde upp ett litet glas till kvällens film. Tror jag satt och luktade på det i 20 min innan jag smakade. Analyserade. Tanken var att jag skulle unna mig hela den lilla flaska , njuta av den. Men det räckte fint med ett litet glas, det tillfredsställde det behov som jag själv sagt ok till.

Jag blev lite förvånad över att jag inte ville tömma flaskan, att även när jag kände smakerna och påminnelserna så är fyllan så avskräckande, att återigen förstöra min numera fantastiska sömn, att ha ont i håret på morgonen.

En annan reflektion som jag rustade mig för var hur jag skulle känna idag, om suget ökade eller toleransen att släppa på tyglarna ökat, men nej. Jag är glad att jag inte pinar mig, och glad över nykterheten.

Nurture.... så jag bits som fan, vägrar blech och stretar som vanligt emot och ör sådär jobbigt mot strömmen. Det må bära eller brista men jag kan inte leva i ett eget fängelse av begränsningar. Puhhh jobbig jag är.

FinaLisa.... Du är ju för go ?

Förresten, ytterligare en tanke som slog mig igår var att jag fick ett stick av dåligt samvete för den här tråden, man vill ju vara ”duktig” och på nåt sätt förknippar jag det med total nykterhet. Men Fuck it kände jag sen, den enda jag ska ha dåligt samvete inför gällande mina beslut är mig själv, mina barn och mina närmsta. Och dåligt samvet går många omkring med helt i onödan, för höga krav. Så jag är OK även om jag tagit ett glas vin, och trots att jag tänker njuta av de droppar som är kvar. Men skulle jag av någon anledning trilla tillbaks på något vis är det aldrig någonsin ok, men nej, jag tänker inte falla. Det är Jag som bestämmer, inte alkoholen!


skrev Studenten i Jag är klar.

men kanske borde tagit det ännu lugnare, för igår var halsen ännu värre. Jaja det är vad det är lixom, en jäkla förkylning.
Igår var mys igen. var på jobbet, kom hem och tvärsomnade. Sen kom Elvis förbi, lagade spagetti och köttfärsås till mig. Bäddade ner och myste. Sen fick jag ben and jerrys med hemmalagad varmchoklad (gjord på kakao och honung, super smarr!) (mina jeans börjar sitta tight XD hahahah)

Drömt livligt i natt, minns en dröm specifikt. Skrek åt en vän eller pojkvän (kanske exet oklart) att inte lämna mig, att jag behöver honom. Lämna mig inte!! Men personen gick. Vaknade upp ledsen och med en tomhetskänsla i magen. Sen vände jag mig och och skedade elvis ännu hårdare.
Att bli övergiven eller lämnad är aldrig kul. Jag blev det i min tonår av min far. Han sa upp kontakten helt, tog tillbaka nyckeln till huset.
Ville inte ha mig längre.
Bjöd med mina syskon på utomlandssemestrar, men inte ett ord till mig. Det gjorde ont. Jag tror jag har förlåtit honom helt idag. För jag behövde gå vidare. Inte hålla kvar vid trasigt. Min mor gjorde samma sak när jag blev inlagd på psyk första gången(told yah ive been sick), klippte kontakten "nu klipper jag av navelsträngen" sa hon och la på i telefonen. Jag var inte längre värdefull, för jag var trasig. Kanske kan det vara en anledning till att jag finner separationer så svåra ibland. Kanske kan det vara därför jag alltid varit duktig utåt, överpresterat, men ledsen inombords. Kanske har alkohol varit ett sätt att slippa känna. Eller ett sätt att känna något. Flykten från verkligheten.
Ja jösses ja...
Det var inte det detta skulle handla om.
Idag när jag vaknade fick jag en tanke på att kolla upp flygvärdinna spontant, ville bli det innan jag träffade min exman. Och tro fan så söker de efter flygvärdinnor nu. Funderar på att lämna in en ansökan? :D få resa runt i hela världen. vilken dröm. Inte sitta på kontor. Bara säga Adiiiiooooos bitches och vakna upp på Maldiverna en sketen onsdagsmorgon. Det hade varit något det.
Nu ska jag ta ut vovven och sen blir det äntligen ansiktsbehandling, som jag längtat <3

Fridens


skrev nydag2018 i Ett ärligt försök!

Grattis till tre nyktra veckor! Riktigt bra jobbat. Som ovan nämnt, kom ihåg denna känsla av hur bra du mår om a-suget skulle tränga sig på!


skrev På drift.80-talist i 7 månaders nykterhet

Sitter på jobbet och läser som vanligt en stund på forumet. Kommenterar sällan men en kopp kaffe och läsning av alla nya inlägg ingår oftast i min förmiddagsrutin.

Snart ett år som nykter. 31 augusti 2017 brakade allt samman igen. En tuff höst, många gånger med knuten näve i fickan. Låg självkänsla, ofta ville jag bara dra täcket över huvudet och ligga i sängen för att slippa möta mig själv.
Tiden gör det så klart bättre, relationer och förtroenden läker över tid.
I dag är en alldeles vanlig dag, fylld av små bekymmer men också små glädjeämnen.
Tänker att jag är tacksam för denna dag.
Tacksam för min nykterhet, tacksam för att jag börjar hitta strategier när ångest, oro och stress slår in.
Tacksam för alla alkoholindränkta sammanhang sommaren fört med sig och som jag oftast har lyckats skratta mig igenom.
Tacksam för att min relation med min partner är bättre än på mycket längre.
Tacksam för att min barn är friska.
Tacksam för att jag orkar rycka tag i saker på ett bättre sätt.
Tacksam för att jag vågar känna mina känslor utan att värdera om de är rätt eller fel.
Tacksam för att min hjärna och kropp börjar inse att jag aldrig kommer kunna dricka lite socialt. Kanske en gång, kanske 10 gånger, kanske i ett halvår, kanske i 2 år, men förr eller senare kommer det braka samman.
Tacksam för att jag börjar komma i gång med träning och bättre kost.

Håll huvudet högt alla som kämpar i dag, det är inget fel på oss, vi har så många kvaliteter och styrkor. Vi tål bara inte Alkhohol. Punkt.

//På Drift


skrev Amanda igen... i Hög på min egen förmåga.

Jasmine?❤️Jag mår bra, faktiskt är tillvaron helt ok. Varje morgon när jag vaknar och inte är bakis är en ynnest. Ni alla förstår men ibland blir jag både full i skratt och sorgsen över att jag är så tacksam för en sådan sak. Jag har fallit ett antal gånger denna sommar men jag går vidare. Det har bara bekräftat vad jag vetat länge, jag kan inte dricka alkohol utan att det skenar iväg. Det är en progressiv sjukdom, oavsett om jag är nykter eller ej.
Så vad betyder det egentligen då? Jo, jag kan inte dricka lagom. Det kommer alltid vara inget alls eller för mycket.
Så jag kämpar vidare men det är inte jättejobbigt och tack vare nästan ett år av obruten nykterhet så tror jag på mig själv i det här.
Hur går det för dig kära Jasmine? Jag har jobbat så mycket, velat läsa här men tiden räcker aldrig och jag får sällan vara ”ifred”... Min man är vaksam på ett jobbigt sätt, svartsjuk och känns klängig, jag känner mig taskig som skriver så för han försöker verkligen, har dragit ner på sitt drickande rejält. Han har inte varit full på länge och när han druckit något har det varit lite, lagom, men även på andra plan har han bättrat sig. Ansvar för barn och hem osv. Så jag känner mig som en riktigt egotrippad skit när jag bara vill vara ifred, vill inte ha sex, vill inte ligga nära i soffan och irritationen kryper i mig när han så ofta vill. Försökte förklara att jag helt enkelt inte är sugen, jag går faktiskt inte runt och är kåt hela dagarna?? Sa att det inte har med honom att göra, kanske är det åldern? eller det faktum att jag har huvudet fullt av andra tankar och grubblerier... Tror inte han blev övertygad, därav vaksamheten, kanske inbillar han sig att jag är intresserad av andra. Vilket är löjligt för jag känner att jag har viktigare saker att fokusera på än att springa runt och bli attraherad av män, det kommer liksom lååååångt ner på prioriteringslistan.... Finns nog inte med där ens, orkar inte. Därav mitt ointresse även för honom, som man... Det känns lite tråkigt men inte tillräckligt trist för att jag ska ta tag i det, kanske går det över.
Jag hoppas det går bra för dig Jasmine och alla er andra, all styrka ock kärlek till er!!!❤️?☀️??‍♀️


skrev Nurture i Gör Om gör Rätt

... Lisa ? Läste det bara som en go kommentar.

Nä, den här sura kattan vet att A är stort och allvarligt men jag ligger inte och gråter över det i nåt hörn. Just nu väser jag åt monstret likt min äldsta katt, som säkerhetsväser åt allt som hon upplever som ett hot. Men så var hon egentligen mammas katt med och don efter person ( katt ).

Just saying ?


skrev FinaLisa i Gör Om gör Rätt

Oops, hoppas ni tolkar mitt inlägg rätt nu...?
Det kändes som om jag kanske förminskade allvaret i alkoholberoendet...? men så menade jag ju inte!!! Bara så ni vet...?


skrev FinaLisa i Gör Om gör Rätt

..på andra sidan..?

Nurture, Märthan och Studenten, vilken underbar trio ni är?✌?

Ler eller skrattar nästan alltid när jag läser era inlägg.
Era kommentarer och känsloyttringar är ju så ljuvliga att läsa???

Kramar
???


skrev Nurture i Stänga av hjärnan

Så tar vi och klämmer en dag till !

Man märker att semestrarna är slut och att staden är mer fylld av liv.

Allt kul nu som kommer på jobbet... Sigge, hör du mej ? Det där med att ’ta ingen skit’, det funkade. Goe Sigge så skönt att läsa din livsglädje i Märthans tråd igår !

Och mannen på andra sidan Sverige som har bokat en resa till Paris åt oss. Bara så där ❤️

Det går bra nu. Tänk, att jag som aldrig orkat hålla ut och blogga nu nästan känner det som en nödvändighet.

Så mycket lycka just nu. Lyyyyyckaaa !!!


skrev MondayMorning i Nykterist och alkoholist i en kropp

Du är en så otroligt fin människa. Man kan känna ditt lugna och ödmjuka, mogna sätt genom dina inlägg.
Klok och eftertänksam.
Jag får alltid en varm känsla när jag läser det du skriver.

Tack


skrev Ler i Nykterist och alkoholist i en kropp

Lim .. Måste bara säga .. att vad många som har glädje av din tråd o dina tankar ❤️
Vi har gett oss ut på en resa , en riktigt svår o tuff resa .. en resa från a .. ju längre bort vi kommer ju starkare blir vi .. Såklart att det märks .. Att vakna pigg o fräsch .. inget att dölja .. ingen skam och lik i garderoben .. Såklart inger det självförtroende ? Så sträck på dig Lim .. Du är Stark , Trygg & Nykter ❤️