Senaste kommentarerna i forumet

vet inte hur jag vill ha det. orkar inte lägga tid på att tänka på det just nu. jag har ägnat så många dagar att prata om alkohol på beroendeenheten, med kollegor, med familjen och här.

jag tränar iaf tre gånger i veckan och äter nyttigt. Har fått en vän när jag raggade på nätet. det är positivt. Så jag går inte tomhänt även fast jag blivit dumpad.

Du bryter isen genom att dela med dig. Vi är många som kämpar. Fler än vi anar känner precis som du. Hjärna lurar oss genom att tro att vi är unika i att känna och vi vill där igenom fly och döva istället för att stå ut.
Prova att meditera strukturerat tex med vägledda meditationer tips Insight timer.
Kram till dig!

Ditt 10:e inlägg. Är inte det vad vi gjort världen till? Ett ställe där vi desperat försöker övertyga alla inkl. oss själva att vi är lyckliga? Vi ska ha allt och klara av allt och se lyckliga ut medan vi gör det. Jag vet av ...skäl vad som gömmer sig bakom många lyckliga fasader. Ingen mening att vara avundsjuk på någon. Det bästa vore att fokusera på vad man själv mår bra av utan att förden delen bli narcisisstisk. De allra flesta finmålade fasader har en bakgård med diverse sopor. Jag har inte nått upplysning själv på långa vägar, så gör inte som jag gör, gör som jag säger :)

Nu hittade jag min tråd lättare :)

Det går bra för mig. Jag har verkligen förändrat mitt drickande. Jag hade som mål att avstå helt till 2019, men har valt att dela en flaska vin med min syster vid ett tillfälle och druckit vin vid ytterligare 2 tillfällen. Vilket är sammantaget ungefär lika mycket som jag konsumerade under en vecka i våras när jag inte mådde så bra. Jag går in på 100 dagar på fredag (-3) och kan ärligt säka att jag inte saknar det ett dugg. Jag vaknar pigg på morgonen och känner stor tacksamhet. Jag ser färgerna i naturen på ett nytt sätt och känner livet i mig på ett sätt som jag inte kännt på länge. Jag tror att jag varit inkapslad i sorg så länge och äntligen har sorgens mantel släppt sitt grepp om mig. Jag mår äntligen bra och jag har inget behov av alkohol längre. Jag har inte varit varjedagdrickare och inte druckit mer än 1-3 flsk vin i veckan och inte heller varje vecka tidigare, men jag har druckit på ett osunt sätt. Jag ser själv att jag kanske förskönar detta lite (rätt mycket faktiskt) och känner varningsklockan pingla. Jag drack för mycket och för att döva. 1-3 flsk/v är för mycket då det sker typ 40 veckor om året.

Jag fortsätter att ta en dag i taget och tar stöd av poddar som Beroendepodden, Medberoendepodden och Eva Berlanders relationspodd (Imago institutet) som jag verkligen kan rekomendera.

Tänk, snart 100 dagar, skit alltså!

Andas mod inför mitt första möte. Egentligen inte nervös för hur det kommer vara, bara som vanligt stirrig över ny social situation. Jag kommer göra fel, inte hitta dit, inte kunna koderna, jag är ett UFO.
Tack för boktipset, öltunnan. Ska försöka få tag i den, verkar intressant.

Heja mej ?

Att hitta alla nya nyanser av ett nyktert liv, där slog du huvudet på spiken!
Är nog likt för mig, kommer inte ihåg hur man har kul utan alkohol och det är väl det jag måste lära mig igen.

Tinnitusen i sig hanterar jag bra, önskar bara jag fick tillbaks lusten att lyssna på musik igen, nykter alltså. Är otroligt vilken medicin whisky kan vara mot tinnitus, ja det dövar ju men är självklart en ohållbar lösning.

....Jag känner mej bara så driven att nu istället för att smygdricka, istället tjuväta sånt som vi normalt inte gör..
Märklig att inse hur jag fungerar. Det blir dessutom hetsätning när det sker i smyg. Skynda, skynda...
Jag hoppas på och ser fram emot mer öppenhet. I en relation är det aldrig bra att ha hemligheter bakom ryggen. Nånting av förtroende och närhet byts mot distans.
Dessutom vet jag, att den enda människa som jag kan påverka och förändra är mej själv.
Det är en fantastisk möjlighet som människa, att hela tiden kunna utvecklas. Nu har jag mycket att träna på och att lära mej.

Startat upp ett nytt livsprojekt, mår inte bra av att inte ha något att lixom kämpa för. Käns bra.
Mått helt okej idag. Var ut på långpromenix med vovvsingen. Fick städat hela hemmet och nu en ansiktsmask. Kan andas i naturen. Det ger verkligen energi.

Hoppas och tror att det har vänt nu.

Fridens ?

Du har träffat någon och inlett en relation där det var en uppförsbacke, du valde trots det att satsa. Verkligen chansade och öppnade dig. Fint gjort. Det krävs mod och kraft för att göra det, blotta sig för någon och släppa in. Tyvärr höll inte detta, du vet att det inte har med dig att göra dock gör det ont.

Du drack två folköl. Till och med det påverkade berättar du. Sömnen blir sämre. Du är uppmärksam på vad som händer i kroppen av alkoholen och trots att du känt dig nere nu efter detta skriver du här och berättar hur det är just nu med alkoholen. Det hörs att du fortsatt vill ha det på ett annat sätt med den.

Du är igång och fortsätt gärna berätta hur det går med din strävan efter att få det som du vill ha det med alkoholen. Det är vanligt att det går upp och ned emellanåt, både i motivation och i hur det faktiskt går. Du skriver här och är där med uppe på hästen igen!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Beror nog på vad du drack, hur mycket du drack och om alkohol fick dig att äta mer eller mindre. Även om du hindrades att motionera pga alkohol.

Jag gick ner 9 kg på 4 månader men då motionerade jag väldigt mkt mer. Men nu ligger jag på ca 7 kg ner och motionerar mindre.

Men jag hade ett uppehåll på tre mån tidigare utan att gå ner något alls.

Jag är uppe i 5 månader och det är väl lite upp och ner men jag känner igen vad du skriver (men jag har gått ner typ 7kg).

Men vi har ju spenderat åtskillig tid på att lära oss att man har kul med alkohol (och ignorerat det dåliga). Jag har ingen aning om hur det kändes att ha kul utan alkohol längre. Så det lär nog få gå ett tag innan man hittat alla nya nyanser av ett nyktert liv. Men jag vet samtidigt att jag ofta använde festen eller middagen eller awn som en ursäkt för att dricka. Dvs jag ville eg inte hänga på men alkoholen gjorde att det var värt det ändå. Då blev det halvtrista rätt kul. Men nu känner jag ju efter på riktigt om jag vill eller inte eftersom jag är helt utelämnad åt hur kul sällskapet är.

Men se upp med att ersätta beroenden. Testa motion i stället. Jag körde olika typer i början men har nu en svacka, dock så mådde jag bättre då än nu. Så jag ska ta mig i kragen.

Se det långsiktigt. Ja nu går det upp och ner men på sikt kommer du att hantera det galant.

Jag har också tinnitus, men har inte reflekterat mer över den faktiskt. Hoppas jag inte gör det. (Tänk inte på en rosa elefant)

Men om han slutar dricka vin hemma för din skull, kanske han tycker att du kan dra ner på knäckebrödet för hans.
Behöver ju inte handla om ”hämnd” eller något utan att han blir inspirerad av dina krafttag och vill göra egna. Även om han inte är redo att konfrontera sina alkoholvanor helt ut. Köp ett paket att ha i handväskan, viss skillnad är det väl ändå. Smygmacka vs. smygdricka. :)

att ge och ta?
Att få inblick i hur ni lever och vad som är svårt för er, på olika håll?
Varför inte möta hans idé, är det katastrof att gå honom tillmötes?
Det kanske inte varar för evigt?

och Själarnas resa av Michael Newton kanske kan vara något för dig? Spännande om vår existens.

Dagens tacksamhet att jag kämpade mig igenom ångestsöndag utan att dricka. Jag gick och kände på min exmans bib, men lät bli den.
Jag fastnar hela tiden i långa tankeloopar om hur livet borde vara. Det kanske är såhär, tänker jag, att eftersom det hör till mitt yrke att observera och fantisera om andras liv, går det där mönstret lite överstyr när jag jobbar ensam för länge. Jag blir avundsjuk på nästan alla, föreställer mig hur andra har sina tickande liv och vet vad dom håller på med. Jag mår bra när jag kommer fram till att jag får skita i tävlingen, när den tanken verkligen får utrymme känns allt så enkelt, det finns ju inget mål, jag kan ju bara låta bli att jämföra mig och acceptera mina livsval.
Jag läser om overklighetskänslor, och att en strategi att hantera är att bara acceptera. Jag provar det lite försiktigt. Det här är min värld och så känns den.
Jag undrar om jag lägger orimligt mycket tankeverksamhet på att försöka få grepp om existensen. Jag behöver hitta ett sätt att förhålla mig och hålla fast vid det. Jag är väldigt rädd för att leva i ett tomt universum.

Hej alla. Och tack för all omtanke ❤❤❤

Jadu MondayMorning ❤... jag tyckte det gick att kräva att hemma hos oss ska det inte drickas. Jag var så bestämd till en början. Trodde jag. Men jag får ändå säga att det händer så sällan att det förmodligen är mer sällan än vad alkohol förekommer i familjer utan alkoholproblem. Just själva drickandet. Sedan har vi dessvärre fått uppleva en bakfull pappa och man alldeles för ofta.

Tack vinäger, jag tror jag har koll ❤. Men jag accepterar nog mer än vad de flesta skulle. Eller vad de flesta tror de skulle acceptera i alla fall. Jag tror att det är svårt för många att veta hur de själva skulle agera och hur mycket de skulle gå med på. Teori är ofta lätt men praktik är svårare. Just nu mår jag ändå bra ändå och än så länge barnen också faktiskt. De har en trygg hemmiljö och ett rikt liv. Om jag drack vet jag inte hur det skulle sett ut... antaligen bråkigt och otryggt. Eller självklart skulle det vara så.

Tack Knaskatten för dina snälla ord ❤ och Jasmine ❤ kram till Er!

Ja miss lyckad.... jag har ju tankar på framtiden förstås. Just nu är det ändå okej i vårt äktenskap (men jag har ju rätt låga krav kan man säga). Jag är tacksam över att det går att leva ihop så att jag kan vara med barnen hela tiden. Glad att inte behöva lämna dem varannan vecka. Det är det viktigaste just nu. Min man sa senast igår... "hur gör man om man vill ändra hela sitt sätt att leva? Vara mer med barnen.... lägga pengarna på vår familj istället för dåliga saker". Jag svarade bara att det tar tid med nya vanor. Man får inte ge upp så fort det känns svårt. Så nog har han tankar kring allt... men tankar räcker ju inte. Som sagt... teori är lättare än praktik. ❤

Ja Ler du har så rätt, solen och värmen helgen som varit har varit så härlig! Kramar till dig också ❤

Hoppas alla har en fin måndag. Justja jag har varit nykter i 1 år 8 månader och 5 dagar ??

Kramar!

Åsså hugger vi i och drar ... ?

Kunde varit min man som skrivit tidigare inlägg både från MM och ADHD.
Svaret han fick från psykiatrin var att han var för ” socialt kompetent” för att ha ADHD
Önskar så att han fick hjälp med sin underliggande problematik och självmedicineringen!
Stor eloge till er ?

Det vänder nu. Fler bra ovh neutrala dagar än mörker. Sömnen sitter fortfarande inte. Ska försöka börja träna i morgon. Trotts att förkylningen inte släppt riktigt ännu. Tror jag går in på vecka 10 som förkyld. Hur är det ens möjligt? Anyhow.

Var ut igår och drack faktiskt öl. Blev en helkväll med utgång och idag är jag väldigt bakfull. Kan inte minnas att jag brukade må såhär dagen efter en utgång. Så vovven och jag har slumrat hela dagen.
Känns okej. Valde det aktivt.

Nu blir det mer film.
Fridens ?

Men eftersom jag förstått lite mer hur min hjärna funkar så vill jag vara observant på mig själv. Att ta på krigarutrustningen och gå all in är förenat med vissa risker. Även om jag har 99% chans att segra har jag inte råd med den sista procenten och fightingmood är energikrävande. Bränner jag hjärnan är jag närmare spriten.
Alltså tillåter jag mig känna sorg och rädsla. Stannar upp för att tänka. Planerar och håller mig på defensiven.
Det betyder inte att jag backar eller på något sätt är passiv.
Strategisk snarare.
Och ärligt talat. Då vill man inte bråka med mig, nej.

dag 2

resettar lite hära. Har börjat supa lite igen, drack två folkisar i fredags, mitt hjärta brast. Så jag tänkte eh skiter i detta.

hon mår för dåligt för att inleda ett förhållande med mig. Så nu är jag ensam igen. fyfan för att få upp hoppet.

sover dåligt när ja bara druckit två folkisar, såvisst påverkar även smått.

får se hur länge jag håller upp, tänker inte ens försöka. Det blir som det blir.

Har kommit upp på rätt köl igen tycker jag. I februari firar jag tre år som nykter... Frugan litar inte på mig än. Vet ej mer vad jag ska göra

Du är ju bara så klok..Tack för ditt sätt att se saker.
Tack.

Jag känner hur det kommer igen. Börjar som att jag känner mig livrädd inifrån, tvivlar på verkligheten, som att psyket bara ska falla och fortsätta falla. Hjärnan speedsurrar, hela framtiden spelas upp och den är körd, jag kommer aldrig orka. Jag ska inte bedöva det, jag ska fortsätta kämpa. Jag är så jävla inihelvetes trött på att bli starkare, ensammare, starkare. Jag längtar efter dagen jag har någon mer att vända mig till än mig själv. Kära universum, lova att den kommer.