skrev MondayMorning i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är
skrev MondayMorning i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är
Knäcka dig? Hur då? Känner dig inte personligen men jag känner spontant att du är
nog en av de sista man ska försöka knäcka. Hej Hopp - Fördel ADHD.
Styrkan. Din snabba hjärnan som har hittat lösningar långt innan
kärringen ens har börjat funderat.
Tips om du inte läst:
Fördel ADHD av läkaren Anders Hansen.
Beskriver bl.a. hur vi med dessa hyperkänsliga hjärnor hade mycket
större chans att överleva som jägare när vi var på grottstadiet.
Det var vi med den hypersensitiva hjärnan som såg och hörde
kaninen långt in i busken långt före alla andra.
Upplever ofta att jag hör allt - ser allt.
Folk reagerar ofta med:
Hur fan kunde du uppfatta det där? Kan ex vara nån gäst som sitter 2 meter
bakom i barsorlet och diskuterar med sällskapet om att beställa något mer.
Jag uppfattar det. Allt registreras. På gott och ont.
Nu ska jag ut och jaga snabba kaniner i buskarna.
Kram och jag behöver inte ens skriva "stå på dig och ta fan ingen skit"
För det vet jag intuitivt att du gör/inte gör.
skrev MondayMorning i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är
skrev MondayMorning i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är
Ja den där vodkavändan kom ju helt oförberett. Hur jäkla vanskligt är det inte?
Tror att det kan hända alla med beroende (när som helst och hur som helst),
därav bör man ha en fet boxhandske uppsatt framför fejset. Konstant.
När man läser att någon har tagit ett återfall efter 20 år nykter ..... då
fattar man att man aldrig går fri och ledig.
Och det du skriver har jag funderat på:
Okey jag har inte haft något sug eller vilja och dricka på typ ett år.
Är jag fortfarande beroende?
En annan fundering är:
Vad är skillnaden på ett återfall och periodarens "sätt att dricka"?
Är det supar mönstret om man inte har satt upp ett mål att vara nykter
och ett återfall om man har ett mål att vara nykter?
Om jag ser till mitt eget haltande under ett par år där det
var 1-2 månader helt utan och sen drack jag i en vecka.
Innan jag fattade att jag var periodare så tyckte jag att detta
var att ta ett återfall men egentligen är det ju det mönstret vi har i
sjukdomen.
Ja nu blev det svamligt med ADHD snurr i huvudet (innan
intaget av medicin).
Ska träffa en kompis snart så ska gå och peta i mig mina 40 mg.
Hon tycker jag är skitjobbig om jag missar att ta den.
Hon ringer innan och dubbelkollar om jag har tagit
Elevanse när vi ska ses.
Ska vi ses under längre tid än 3-4 timmar så försäkrar hon sig att jag har medicinen med
mig...OM den skulle gå ur kroppen.
:D
skrev Jasmine i Ett ärligt försök!
skrev Jasmine i Ett ärligt försök!
Då blir det nystart även för dig idag- verkar vara många som "börjar om idag". Fint att läsa om din man- var rädd om honom?
Kram
skrev Huskatten i Nykter!
skrev Huskatten i Nykter!
Åh Tullamore! Alltså, det är väl inte så konstigt att det är svårt att fullständigt klippa banden till alkoholen. Det finns ju så många goda stunder när en liten, lagom mängd är helt ok och vad är det för fel med det? Absolut inget. Det är ju bara det att det också finns de motsatta stunderna. Med för mycket, för ofta, på fel sätt - och med tråkiga konsekvenser. Och det är väl det här som gör det svårt att klippa banden? Att mycket faktiskt är bra med alkoholen också. Som Tullamore!
Det är också svårare att ta ett omtag på nykterheten. Vilket, när man kommer in i den på nytt, gör att man vårdar sitt val bättre. Tänker sig för både en och flera gånger inför ett återfall. Sedan faller man ändå, kanske! Men, många gånger kan det räcka med att tänka på hur jobbigt det är att börja om. Den vetskapen är en bra början att ta med sig.
skrev Vaniljsmak i Ett ärligt försök!
skrev Vaniljsmak i Ett ärligt försök!
Vad fint att läsa om det kärleksfulla förhållandet du har! Jag blir så glad för din skull. Det belyser också det förunderliga i alkoholmissbruket. Ja, du har haft en trasig barndom men lever ett fint och lyckat liv idag, precis som jag. Likväl drabbas både du och jag av "monstret" som gör allt för att få oss att falla. I slutändan verkar livsstil inte spela så stor roll, ett beroende är ett beroende helt enkelt. Jag är beroende oavsett om jag lever i ett slott eller ute i rännstenen. Det är lite tankar som börjat snurra hos mig efter att jag läst dina senaste texter. Det hjälper mig att förstå mig själv och det vill jag tacka dig för!
skrev Surkärring i Nykter!
skrev Surkärring i Nykter!
på att hålla mig nykter, vad är det med mig!?!
I helgen har jag tagit min Tullamore Dew, både fredag och lördag. Inte för att jag kände mig sugen utan på ren jävla pin kiv.
Jag FATTAR inte!?!
Jag ser mig fortfarande som en som inte dricker.
Igår var jag I skogen hela dagen och idag ska jag ut med.
Måste väck.
Taskigt mot familjen men jag kan inte vara inne.
Jag flyr..
Inga tonåringar hemma och Lilleman sov när jag tog mina groggar, så dem kan jag fortsätta ljuga för, att jag är nykter.
Jag blev inte oregerlig och jag mår inte dålig, är det då ok att dricka?
Nää.
Eller?
Fan (och varför vill min autocorrect alltid skriva Dan när jag vill svära?!?)
Varför klarar jag nästan ett år och sen inte ens en månad?
Det SKA gå!
Nu!
skrev Vaniljsmak i Fyller ångest
skrev Vaniljsmak i Fyller ångest
Fint att läsa i din tråd. Igenkänningsfaktorn är hög, så som den brukar vara när människor med samma beroendesjukdom får skriva fritt och öppet. Jag tackar för att du delar med dig, det är alltid lika tröstande att se att man inte är ensam i sin kamp.
Hoppas du får en fin söndag!
skrev Mrx i Fyller ångest
skrev Mrx i Fyller ångest
Vaknade PIGG och utvilad även idag. Vilken härlig känsla att smyga upp och käka frukost en söndag morgon klockan 06. Frun sover och även våra vuxna barn som har sovit över hör hemma i natt. De bor annars i olika städer pga jobb. Vi hade en klassisk mys kväll igår. Käkade taco och sedan blev det mys i tv soffan. Inbillar mig att de uppskattade min nykterhet lika mycket som jag själv gjorde. Känns nice att kidsen vill hänga med oss päron även fast den yngsta har fyllt 25 år.
skrev Bestemor i Blandade känslor
skrev Bestemor i Blandade känslor
Genom att läsa om dina erfarenheter ser jag en mindre svartvit framtid. Jag ska försöka att inte låta min nyktra utsikt skymmas.
Fint att du så ärligt delar med dej, jag är glad att jag hittade din tråd. Du har en del att lära mej!
skrev AlkoDHyperD i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är
skrev AlkoDHyperD i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är
Kom på att det var över ett år sedan jag höll på att trilla dit ordentligt. Vet inte om jag vill kalla den vändan för ett återfall. Drack då några helger och lyckades bryta innan det gick åt helvete. Men jävlar vad svårt det var. Har alltså inte druckit på ett år och skulle därigenom passera testerna för alkoholberoende.
Men vi vet ju bättre, eller hur.
Kanhända är inte längre diagnosen aktuell, men beroendet får vi leva med resten av livet.
Vilket i dagsläget inte bekommer mig. Att inte kunna dricka alkohol är inget funktionshinder.
ADHD däremot. Funktionsnedsättning som inte syns. Ansträngningarna för att klara enkla vardagssysslor.
Jag har en chef som inte accepterar min diagnos. Den finns inte. Bara påhitt. Hånskratt när jag nämner arbetsanpassning utifrån funktionshinder.
Så nu har hon startat ett drev. Hon är besatt av att knäcka mig. Sprider lögner och bildar allianser med de kollegor som inte förstår vad som pågår eller vågar ifrågasätta henne.
Mina regelbrott är egentligen strategier och symptom på just det funktionshinder som hon inte tror existerar.
Men jag är nöjd med mig själv. Står rak. Det är hon som är rädd för mig. Därav den orimliga ilskan och besattheten. Jag väntar och ser henne skjuta sig själv i foten gång på gång. Begår övertramp. Visar sig omdömeslös. Snart kommer hon göra bort sig rejält.
Och under tiden söker jag andra jobb.
Hoppas nästan att hon är dum nog att ge mig sparken. Så jag kan stämma henne. ?
skrev Huskatten i Blandade känslor
skrev Huskatten i Blandade känslor
Det knepiga är, att det är just det som fungerat för mig! Som avhåller mig från att börja dricka igen. Eller rent av hindrar mig från att över huvud taget längta efter att kunna dricka. Ändå tänkte jag hela sist året, att det här håller inte? Jag har själv valt bort alkohol, tänkte jag högmodigt, och så ska jag tvingas leva tillsammans med någon annans osunda alkoholvanor och ett smygdrickande utan slut! Jag var så sur inombords, blängde ilsket på hans urdruckna ölburkar och tomma spritflaskor. Kallade honom jäkla fyllo bakom hans rygg osv.
Så blev jag ensam en tid då han var på sjukhus och föll tillbaka i egna dåliga vanor. Där rök fina vinflaskan, portvinet och den dyra champagnen jag fått i present och tänkt spara. Inte haft någon som helst tanke att sätta i mig på flera år!
Det visade sig alltså att min bästa försäkring mot att trilla dit igen, är att leva med någon som fortsätter i sitt beroende. Men det är inget jag är särskild glad över. För han förstör sin hälsa, och det blir så mycket onödiga missförstånd och trögt tänkande i tilltagande berusning.
Ska jag komma med något slags råd är det att du får försöka slå dövörat till. Fokusera på det som får dig att må bättre och dricka mindre, och göra så liten affär av det som möjligt. Kanske din man bara behöver lite tid för omställning? För honom verkade det så bra i teorin att du skulle dricka mindre, men i praktiken så blev det något annat! Be careful what you wish for, ungefär. Kör ditt eget race tillsvidare. Vem vet, kanske han kommer på andra tankar längre fram. Lycka till!
skrev Igelkotten i Appen Sober Time
skrev Igelkotten i Appen Sober Time
Hade också ett sug igår och idag, kanske för att det var fint väder. Det är väl nåt jäkelskap med den här helgen.
Hade det inte vart för antabusen jag tar så kanske jag hade fått resetta ?
När du vaknar imorgon är det en ny dag och nya möjligheter att fatta ett beslut hur du vill ha det.
skrev AL i Ett ärligt försök!
skrev AL i Ett ärligt försök!
Han kämpar tillsammans med dej. Det är verklig kärlek.♥️
skrev Surkärring i Appen Sober Time
skrev Surkärring i Appen Sober Time
jag tappade sugen och tog 2,5 whiskey igår. På ren trots.
Inga tonåringar hemma och jag fick ett ryck.
Inget "farligt hände" men jag fick ju resetta. Och ikväl tar jag en drink.
Bara för att jävlas. Med mig sjäkv antar jag.
Livet utan alkohol jo tjena.
Faaaaaan
skrev Vaniljsmak i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är
skrev Vaniljsmak i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är
Kikar in här hos dig för att se hur det går. Har saknat dig och dina texter när jag varit borta. Skönt att se att du hänger kvar och att det verkar gå så bra för dig!
skrev MondayMorning i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är
skrev MondayMorning i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är
Hade gärna hängt med. Väldigt intressant. Kanske något du ska satsa på?
Extremt kunnig + taskiga erfarenheter. Bra kombination.
Jag håller själv på att starta upp ett miniföretag för föreläsningar
kring alkoholproblemen för unga i rest/bar branschen.
87% riskerar alkoholmissbruk. Vi toppar listan för cancerrisk.
Dessutom har väldigt många NPF av de som arbetar på krogen.
Fakta och erfarenhet har jag och prata kan jag.
Har inte alls någon tanke på att tjäna några
pengar på det men kan jag få en ungdom att tänka till
så är det bra.
Skönt att du är stabil trots allt. Det är toppen.
Kram
skrev Bestemor i Blandade känslor
skrev Bestemor i Blandade känslor
Jag förstår att det är komplicerat med två alkoholberoende när bara den ena verkligen har insikt och vill förändra. Jag är orolig för vad det kommer att innebära för vår relation.
Jag har precis börjat med Campral,med god effekt. Min man som länge klagat på att jag dricker för mycket, verkar nu tycka att jag överdriver mitt beroende då jag sökt hjälp.
Plötsligt tycker han att han måste offra så mycket för min skull, att allt fokus ligger på mej och att jag är egocentrisk.
Min tolkning - Han är alkoholberoende men vill inte erkänna det.
Kan man som nykter alkoholist leva med en missbrukande alkoholist?
skrev AlkoDHyperD i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är
skrev AlkoDHyperD i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är
Föreläsningen är inte förrän om en månad, men hade gärna haft dig med som sällskap :)
Massa saker som händer här. Kunde varit nog för att få mig på fall, men jag står stadigt och är vän med mig själv. Återkommer med mer om ett tag
skrev Bestemor i Blandade känslor
skrev Bestemor i Blandade känslor
Jag förstår att det är komplicerat med två alkoholberoende när bara den ena verkligen har insikt och vill förändra. Jag är orolig för vad det kommer att innebära för vår relation.
Jag har precis börjat med Campral,med god effekt. Min man som länge klagat på att jag dricker för mycket, verkar nu tycka att jag överdriver mitt beroende då jag sökt hjälp.
Plötsligt tycker han att han måste offra så mycket för min skull, att allt fokus ligger på mej och att jag är egocentrisk.
Min tolkning - Han är alkoholberoende men vill inte erkänna det.
Kan man som nykter alkoholist leva med en missbrukande alkoholist?
skrev MondayMorning i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är
skrev MondayMorning i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är
Hur är det här då?
Kollar bara läget med dig.
Och hur gick föreläsningen?
Hade gärna suttit som en fluga på väggen.
Kram
skrev Vinäger i Fyller ångest
skrev Vinäger i Fyller ångest
Försök hålla fast vid den, när eventuellt sug sätter in.
Önskar dig en fortsatt trevlig vit helg!
skrev Vinäger i Ett ärligt försök!
skrev Vinäger i Ett ärligt försök!
I går köpte jag vodka. Ja, jag vet, det är så j-a idiotiskt. Jag smög, men det är klart att M märkte att jag druckit, då jag sög i mig halva på kort tid.
I morse pratade vi - igen. Han hade sovit dåligt p g a detta och bad att jag skulle berätta för honom nästa gång suget kommer över mig, så att vi kunde göra något för att bryta det; promenera, titta på en film, knulla (förlåt, M:s ord...). Jag grät och förklarade mina känslor av skam. När jag frågade om han inte var less på mig, nekade han och övertygade mig med orden:
"Det hade lika gärna kunnat vara jag."
Det sammanfattade allt av betydelse. Han har verkligen förstått. Efter trettio år tillsammans väljer jag ändå att använda det lite klyschiga "Jag älskar honom till månen och tillbaka!" ♡
Vill så gärna tillföra något fint här på forumet, så jag vänder det negativa återfallet till något positivt. Mår trots omständigheterna fantastiskt bra just nu och är full av förhoppning (inte av vodka) inför framtiden.
Trevlig helg på er alla, oavsett om ni krigar eller "bara" ligger i beredskap! ♡
skrev Mrx i Fyller ångest
skrev Mrx i Fyller ångest
Vaknade PIGG och utvilad i morse. Vilken härlig känsla att slippa känna ångest och bakfylla. Jag minns vad jag sa och gjorde igår kväll. Somnade i min säng tillsammans med min fru runt klockan 22.30. Andra fredagar har jag somnat med Spotify i lurarna på alla möjliga konstiga ställen. Ofta på toaletten eller vid köksbordet.
skrev Igelkotten i Appen Sober Time
skrev Igelkotten i Appen Sober Time
Nu tycker jag den ser annorlunda ut men nu fattar jag den. Läses från höger till vänster. Står Now längst till vänster. Antal dagar är värdet på vänstra stapeln (vertikalt) för den står på ca 120 för mig så det stämmer. Överst är väl antalet reset (total)
Avg = ingen aning
Max, Min = antal dagar mellan reset??
Vet inte för det står 0 på alla fyra ?
Låt oss kämpa på, ha en bra och nykter helg Surkärring!
Är stolt över att jag kan komma fram som rökfri ! Slutade under veckan som gick. Lite gnissligt var det väl, men nu är jag lättad och utan sug efter nikotin. Stolt !