Senaste kommentarerna i forumet

Ett hälsohem som ligger i Dalarna.
Vegetarisk mat, inget kaffe, inget vin..säger de i annonsen.
Värt att kolla kanske?

Lycka till!?

att tacka för dina inlägg Ullabulla! Följer dig och har fått många input. Kul att Santorini också lämnar ett avtryck här! Just de här sakerna har jag jobbat mycket med de år jag hängt här på forum. Har därtill haft stor nytta av Al-Anon och andra 12-stegsprogram jag kommit i kontakt med. Hade verkligen svårt att ta in från början att jag har en del i besvärligheter, för att inte säga jävlighter, genom att finna mig i, försöka rätta till, anpassa mig och så vidare.... Jag möter fortfarande många utmaningar och ser allt som oftast mina beteenden i nytt ljus .... Stannar här just nu, hälsningar! / mt

Ibland tror jag att det bara är jag som oroar mej för mycket och vill lägga mej i. Men man märker nog bland vänner att andra också gör det. Blir kanske värre med åren, man har fler att oroa sej för. Fler som man inte kan styra upp;).
Just det här att man tror att man måste styra upp allt. Till en viss del kommer det från barndomen. Storasyster med tre yngre syskon så vet jag att jag alltid fått beröm för att jag varit hjälpsam pch snäll och ordnat. Men herregud, ibland måste jag påminna mej om att mina syskon är vuxna, dom är för fasen i 50-60-årsåldern dom också! Fast visst tycker dom det är bekvämt också när jag fixar och bestämmer.
Bra tråd, Ullabulla, bra att reflektera! Jag har läst en del av dina inlägg tidigare och känt igen mej. Vägen till förändring börjar med att man ser problemet tänker jag mej. Sen är det lång väg. När man dessutom är en "sanningssägare".

Äntligen en etta !

Gråblöt dag här i paradiset. Rådjuret kom förbi och försvann när jag kom uppför backen.
Lilla katt hoppade upp i knät, tittade på mobilen lite sårat, och hoppade ned.

Jag svär att dessa dagar är som guldäpplen; de lärorika, lite långsamma, skira och eteriska, när man får sjunka in i sej själv och makligt inkännande notera kroppens förändringar.

Jag mår bra. Riktigt bra ?

Kanske är det så " too much time on my hands"
Ibland så hinner jag inte alls.
Jag grejar med mig och mitt men när tomrum uppstår så kommer också detta behov av att liksom klamra mig fast vid andras problem eller frågeställningar.
Och tror att det är jag som ska komma med lösningarna.

Och när jag försöker styra upp mig själv att släppa taget så uppstår ett ännu större tomrum.
Och en ilska på dom som inte förstår hur de ska leva sitt liv,alt inte lyssnar på mig.
Vem är jag att tro.
Vem är jag att döma osv.
En halvgammal tant som också begått en massa misstag och blundrar.
Jag är ju inte alls felfri oegoistisk och kärleksfull alla dagar.
Mer bitter grälsjuk och felsökare.

Och i det så kanske man vill hitta en kanal till att få ur den här surdegen.
På den andras problem som man så tydligt ser.
Jag vet faktiskt inte. Och jag jobbar på det.
Just nu är jag i det stadiet att jag backar från en massa kontakter som tidigare varit positiva för mig trots att de inte är supermänniskor.
Men i dagsläget så växer deras brister framför ögonen på mig och jag vill bara (ibland) fysiskt puckla på dom så att de förstår.

Och när jag avstår mina råd eller förmaningar så växer surdegen.
Så min egen surdeg,hur ska jag kunna göra om den till ett gott bröd?

Dina sista två rader är så typiskt mej: Att tro att andra människors bekymmer är mitt problem som jag måste lösa. Det blir värre och värre tycker jag, eller så är det för att jag blivit medveten om det helt enkelt. Sen jag blev pensionär för ett år sen har jag gott om tid att tänka. Gick i terapi för att hantera stress av trakasserier och förtal som jag utsattes för. Detta gjorde att jag började tänka på hur jag själv är och vad jag gjort. Smärtsamt men kanske bra. Fast ibland känns det som om jag fastnar i nån trist version av "här har du ditt liv". Eller nån domedag. Det känns som att det bara poppar upp sånt jag gjort fel. Som om jag aldrig gjort nåt bra. Hmm. Hoppas det är övergående.
Nåväl, detta att lägga sej i andras liv. Att oroa sej. Jag har beroendeproblem, nykter sedan sex är nu. Beroende av kontroll, det är tydligt också, och andra går inte att kontrollera. Ser mer och mer mönster och arv. Min mamma har ett närmast sjukligt behov att komma med lösningar på allt. Jag blir irriterad på henne, antagligen för att jag märker att jag blir allt mer lik henne. Mina barn närmar sej medelåldern och klarar sej bra utan mina råd. Försöker låta bli att lägga mej i men oroar mej för mycket. Hur ska man stänga av det? Tror att jag gjorde det med alkohol och med mycket att göra på jobbet hade jag inte samma tid och ork. Typiskt medberoendebeteende är det nog. Jag antar att det är bra att man blir medveten och försöker ändra sej.
Du beskriver det så otroligt bra i ditt inlägg 3. Jag jobbar vidare med det.

Så kommer frågan upp i flödet

Och vad är personlighet om inte en samling beteenden. Tankar ligger heller inte färdiga på lager inne hjärnan, utan uppstår i varje nu.
Om man säger sig ha en viss personlighet, vad baserar man det på? Etiketter som satts tidigt i livet och sedan blivit en självbild, eller är personlighet helt enkelt den man skulle vilja vara utifrån sina värderingar?
Och hur länge ska man bete sig annorlunda än den ursprungliga ’personligheten’ för att kunna säga att förändring ägt rum?
Alkohol påverkar kemiskt och därmed direkt alla signaler inom och till och från hjärnan.
Både tankar, upplevelser, känslor och beteenden med andra ord.
Så om man vill använda uttrycket personlighet, skulle jsg vilja påstå att alkohol är i allra högsta grad personlighetsförändrande.
Till och med varaktigt om man druckit sig till beroende.

Blir så glad för din skull????✌

Kramar
???

Ligger i sängen hemma. Denna helgen har varit helt fantastisk. Faktiskt. Helt jäkla underbar.

När jag låg i badet, mer ett glas nypressad apelsinjos och jordgubbar tittandes på havet (jag vet, helt orimligt lyxigt. Jag typ dog. Badrummet är större än min lägenhet. Badbomben luktade typ magi och solsken) så insåg jag att idag för två månader sedan så låg jag i ett annat badrum, på golvet, gråtandes, hulkandes, krossad och helt slutkörd. Men i den stunden, just när jag var som svagast var jag också som allra jävla starkast. För två månader sedan idag bestämde jag mig att nu vänder vi detta skeppet. Jag kapitulerade, slutade kämpa mot mig själv. Sedan dess har jag en dag i taget, tagit hand om mig. Utforskat, utmanat och levt.
Livet förändras, och jag med det. Jag förändras och så gör livet.

Jag har nog aldrig varit nykter såhär länge under hela mitt vuxna liv. Och ibland undrar jag om jag kanske är yngre i huvudet just för att jag druckit bort en utveckling jag borde gjort. Eller så är det för att jag mest hänger med yngre ?‍♀️ (Eller mycket äldre) kanske är det en kombo, vad vet jag. Hur som...

Jag tog ändå ta ut en seger, en lättnad suck, klappade mig själv på axeln där i badet idag. Tack mig själv. Fyfan vad grym jag är. Tack För att jag bryr mig om mig själv, tack ❤️ Men mest tack för att jag inte gav upp hoppet på mig själv. Att jag inte gav upp.

Tänk om jag visste det jag vet idag för två månader sedan. Att livet skulle se ut såhär. Såhär bra.
För till och med när livet känns lite instabilt vissa dagar, så är det inte på långa vägar dåligt.

Min dag fortsatte med en promenad i skogen, vi tittade på havet och plockade hallon. Elvis lagade middag (och jag kan typ inte sluta stirra på honom. Just nu har han någon typ av 3dagars stubb going on ?). Sen käkade vi paj och låg sammanflätade i soffan. Mys, så jäkla mys.
Han säger att han drunknar i mina ögon ibland, och ibland trycker han upp mig mot väggen och jag tappar andan. Kontrasterna ?

Jag undrar om jag kanske hade slutdödsstöten av exet här om dagen. Kanske behövde jag det där dygnet med honom i huvudet för att kunna släppa honom. Jag drog i väg ett sms att jag tänkte på honom, och att jag hoppades att han mådde bra. Han svarade inte, och jag kände mig fri. (?)

2 månader folks.
Två jävliga och fantastiska och allt däremellan månader.
Nu måste jag Nanna. I morgon blir det jobb, träning och koncert (tror jag). (Konstig att sova utan Elvis) (livet va, kul är det ??).

Friiiiidens ?

Och tack för att du meddelar- annars blir man ju så orolig... Kram??

Hej Märthan,

Vi verkar dippa samtidigt. Har inte heller nåt sug, kanske bara lite... tråkigt ? Och så får det ju vara. Har man aldrig tråkigt vet man inte när man har roligt.

Men vet du vad ? Jag mår så bra nu. Jag har ingen gapig röst i mej som planerar när jag ska dricka, inget illamående, inget dåligt samvete och ro i själen ?

Det är värt allt !

Styrkekramar

Känns däremot som om det gått längr tid än tre veckor, mycket har hänt mentalt och fysiskt. Börjar hamna i en dipp, sugen som bara den men jag lyder inte sånt där mer. Däremot märker jag att det alkoholfria fungerar som en snuttefilt, det triggar inte suget men det ersätter på något vis. Vanan att gå med glaset i hand, som rökarens svårighet att bryta vanan snarare än beroendet i sig?

Dippnäven i humöret utan att ha några hormonella förklaringar. Huvudvärk från ingenstans trots mycket sömn två nätter i sträck. Faktiskt lite tröttsamt. Den här euforin som vissa pratar om kommer int till mig, har jojoat och druckit för lång tid tror jag.

Oavsett vad har jag varit nykter i 3 hela veckor och det är fint. Det är mer än på väldigt länge. Det är en frihet detta, att vara utan begränsningar. Kan sätta mig i bilen när so, jag gillar att köra. Ingen oro för vad andra ska tycka eller tro.

Var en sväng på IKEA idag, löste att några av er fått katalogen, har inte jag än. Brände dock mer än jag önskat, 20 papp! Men till mitt försvar var det sängar till kidsen som är tänkt att ha ungdomen ut här hemma. Suktar efter en ny till mig och gubba med men den lär bli betydligt dyrare och ingen IKEA, får alltså stanna kvar i drömlandet ett tag till.

Ha en härlig nykter söndag alla lovely krigare ♥️??

Tack för era svar. Jag tror att alla tre av er har rätt. Jag har nog för lite sömn, lite tråkigt och varit uppe i varv för länge. Kan ju vara att jag lagt till arbetet igen.
Det är ju kul att jobba, det är det. Dick har jag varit så jävulskt trött när jag kommit hem, Fasten det bara är 2h per dag så påverkar det ju hela dygnen. Anyhow... nästa vecka blir bra, då ska jag försöka chilla lite.

Helgen har varit mysig. Fick sova länge i natt. Elvis hämtade mig efter jobbet i fredags, lagade en massa mat. Igår gick vi på bio men innan bion så fick jag gå in på lush och välja en badbomb. Idag ska jag tydligen få bada badkar i glittervatten ?

Somnade i soffan igårkväll och blev buren till sängen. Han är fin Elvis. Idag gick jag jordgubbar med grädde och omelett till frukost, kaffe och apelsinjos (börjar misstänka att han kan vara en feeder ??(nejdå men ändå. Nom)).

Ibland ser han ut som Stålmannen har jag noterat, och ibland som prins Carl Filip. Fast längre. Han är vacker. Han är nog rätt precis just nu, precis som jag för honom. Han kallar mig enhörning ibland. Får förklara det mer sen, föööör nu ska jag så baaaada ?

Fridens ?

Nu har jag klurat ut det.

Jag räknar nedåt med min avhållsamhet ... och uppåt med min atkins ?

Så idag är dag 20 av 40 och dag 1 av... 20 !

Det ska jag fixa !

Samma dag här, känner mig otålig. Har som bråttom till att dagarna ska bli fler, komma låååångt bort från senaste fylla.
Men men, skynda långsamt är det vi får göra?
Håller förövrigt med om IKEA katalogen, ingen inspiration av den heller?

Önskar dig en bra söndag?

Oäten mus på terrassen
Dotter tillbaka från fjällvandring
Nya IKEA-katalogen suger
Åt för Sverige igår ..
Perfekt väder för en powerwalk
Nya lakan i sängen
Bara måste ha en sittbänk till hallen
Borde sluta demolera mina nagelband
Hoppas det inte var vännens son som råkade illa ut i Mijas
Dag 2 0 och jag vill se en 1:a så in i bänken..

Styrkekramar alla kämpar ?

Forumet har gett mig så mycket. Under lång tid var den här platsen min livlina. Så glad att det fortsätter som en plats där vi mänskor hjälper oss själva och varandra ? / mt

Vilka fina inlägg du har i forumet.
Du märks att du har kommit långt med dig själv under din resa här i livet.

Så mycket värme och omtanke det finns i dig och som du sprider vidare.
Tack för det??

Kramar
???

Läser omkring här, förundras lite och blir varm i hjärtat över värmen som strömmar emot... alla omtankar som svävar omkring. Som det alltid är här inne. Så mycket gott det finns hos människor bara vi är öppna och tar emot. Är just nu inne i en tid där jag har möjlighet att mera aktivt gå in i 12-stegsarbetet och är så tacksam för det. Stegen har hjälpt mig så mycket i att bli mera mig själv. Och det betyder inte alls att jag skulle ha mindre utrymme för andra, men ärligare, mera uppriktigt.
Allt gott till dig som läser. Ta hand om dig! Och glöm aldrig att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv / mt

Fortsätter fylla på den här anonymt personliga tråd - trots att dagantalet stiger och modet sjunker.
Har dragit omkring, slätat ut och börjat om. Igår nya kläder, samma gamla knuta inuti - irriterande.
Studsar från manisk energi till dov trötthet - faktiskt så pass mycket att jag nästan, men bara nästan, öppnar en flaska,och ursäktar det som självmedicinering.
Jag ser allt framför mig, och inte skulle det sluta bra - det gör det aldrig. Brukade tänka på fyllan som en semester från mig själv, att det var en nollställning , men det var naturligtvis en lögn - ingenting blev mjukare för det, och efter. Alltid samma, eller aldrig , det kvittar vilket.

Söndagen den nittonde, vilket gör dagantalet till en jävla massa helt enkelt.
Börjat samtala med en kvinna, hon är fin, och jag ska försöka att inte överlasta - som jag ofta överlastar alla - med ord, med min rastlösa intensivitet.
Sömn och kost och motion, inga mediciner, ingen särskilt - inget överskott, inget underskott.

Det var det, det - det var det.

Klart slut och puss och kram, era nynyktra, gammelnyktra, onyktra, trötta och pigga, glada och ledsna, knotiga och runda - allt lugnar sig i sinom tid, vem nu sinom och hans tid är - nån gång kommer den - ;)

Du kommer att klara det galant, tror jag. Du är stark! ?

Börjat jobba, massor med sociala evenemang, träning varje dag, nya relationer, brutna relationer, sena kvällar och tidiga mornar...om jag tolkat dina inlägg rätt.
När jag spinner loss och det blir lite för maxat (såå jävla gött när man är på högvarv, men baksmällan suger) blir jag sugen på allt möjligt sinnesförändrande. Jag har börjat använda de tankarna som en signal på att jag närmar mig ”taket” och behöver varva ner.
Naturlig trötthet kan upplevas som nedstämdhet också. Speciellt om man är kicksökare (som jag själv)
Ja, som du skriver, kanske behöver du egentid, eller iallafall återhämtning, på det sätt som passar dig. (Jag skulle valt att bli omhändertagen av Elvis alla gånger ?)

Ha det fint under semestern. Det här grejar du.
Kan ju vara skönt att vara ouppkopplad under ledigheten.
Passa på att njuta..

Kram

John

Har börjat arbeta igen efter en underbar sommar. Underbar blev den till stor del av att jag inte har druckit alkohol. Kämpa på alla på Forumet <3