Senaste kommentarerna i forumet

Avundsjuk på din tid.... men har egentligen inte bråttom! Jag har en sak jag måste ta tag i innan jag kan bli fri. Det är vår kissekatt som är kvar dock har jag folk som kollar den så den inte far illa.
Jag befarar att om tio år finns han inte och helst av allt hade jag velat fly utomlands för det kommer inte vara roligt att hör om detta.

Jag önskar dig all lycka och frid i sinnet ❤️

Men jag tror det fanns några komponenter;

Dels hade jag försökt flera gånger och hållit mig borta mer eller mindre länge, jag ska inte bläddra i dagböcker eller här för att beskriva exakt, men någon gång kanske det var några månader, några gånger längre, någon gång kortare.

denna gång... visste jag ju att jag kunde vara med om ganska mycket i livet utan att behöva öl eller något kraftigare, jag kunde må dåligt, kunde vara glad, och jag hade ganska lång erfarenhet av hur skönt det var slippa åka efter jobbet eller på lördagen och köpa ut, och sen dagen efter tömma flaskor, och bära ut. jag hade upplevt att det faktiskt gick göra saker på kvällarna även när jag kanske inte var på toppenhumör - annat än att dricka, och kvällarna gick ändå...

och denna gång kände jag nog, nej det är nog, nu får det räcka. jag faller inte en gång till. jag ska mota bort tanken snabbare om den kommer.

en vecka till ett år nu.

men summa summarum, är kanske, försök igen, och minns när du försöker att livet faktiskt går leva utan - om du vill.

@Sattva Ja, det är så sorgligt 😞 Men som sagt, nu ska jag göra mitt yttersta för att vi kusiner ska ha en hyfsat väl fungerande relation åtminstone.

Jag tänker att om jag har en kluven inställning till min moster, så måste mina kusiner ha likaledes till sin mamma. Givetvis har de i alla år fått höra hennes sanning, men de är samtidigt vuxna och tänkande individer. Kan göra sin egen bedömning. Och med tanke på hennes personlighet så måste de själva känt sig överkörda många gånger, icke lyssnade på.

Att en sådan person sen fullkomligt rasar ihop - inte klarar sig själv, blir halvsidesförlamad, knappt kan prata, inte minns något - måste kännas otroligt konstigt. Som om man blir snuvad på uppgörelsen med stort U. Helt plötsligt är man snarare en vårdare, och umgänget blir mer ett tvång än ett dugg trivsamt. Jag kan knappt föreställa mig hur det kan kännas.

Och alla onda, arga tankar man haft inför individen blir plötsligt solkade av skam. Vilket är helt fel, men också helt naturligt. Man skäms för sina arga tankar om vederbörande. Man får dåligt samvete för allt man gjort/sagt och inte gjort/sagt. Och samtidigt kan man inte göra någonting. Det är liksom för sent att förändra relationen. Det är som om personen man kände dött, och kvar finns ett vårdpaket.

Jag känner pyttelite likadant med min mamma. Hennes minne är så selektivt, hon är så van att bara skjuta undan allt jobbigt. När jag försöker prata med henne om min barndom, på ett icke-aggressivt sätt, tittar hon på mig helt förvånad: ”Var det så? Det minns jag inte.” Hon gör precis som hennes mamma gjorde när hon försökte prata med henne. Exakt likadant.

Så jag har gett upp. Korta stunder kan vi prata om dåtiden, då ur ett mer nostalgiskt sken. Vår resa i maj blir ett tillfälle att återuppleva gamla minnen, men vi väljer medvetet de positiva minnena. Jag försöker tänka här och nu med henne. Hon behöver mig här och nu. Och jag märker att vår relation har blivit otroligt mycket bättre. Vi har större behållning av vårt umgänge, båda två. För att vi träffas oftare, men korta stunder.

Jag har sagt det innan, jag säger det igen. Det är med gamla människor som med små barn. Det krävs kontinuitet för att få kvalitet på umgänget.

Kram 🐘

@Sattva Gamla vänner är riktigt nice 😍 Jag har några också som jag träffar några-någon gång per år, och vi bara fortsätter där vi slutade. Pang på liksom. Inget kallprat, direkt på kärnan. Vi pratar mest om relationer, privata och jobbdito. Så himla värdefullt att ha den typen av relationer.

Kram 🐘

@Varafrisk Ja, hoppas också att du verkligen får den hjälp du behöver och någon som verkligen kan förstå. Egentligen är det inte rocket science att kunna sätta sig in i och förstå din situation, det är fyrkantiga regler och fyrkantiga processer som verkar styra. Tänker också att det gäller att ha tur och få en läkare som inte är fyrkantig, som kan skriva ett bra underlag till FK som tar beslut. Det är i alla fall min förhoppning.

Absolut så påverkar en chef sina medarbetare och det är så många som inte borde få vara chefer med personalansvar, som inte har det kapaciteten eller kompetensen. Som inte har förmågan att handskas med svåra situationer eller att lyssna på vad man säger.

Ha en fin dag med din man och gör bara det du orkar. Kram❤️

@Sattva @Varafrisk Tack så mycket!❤️

@aeromagnus Tack för de fina och kloka orden!

@Andrahalvlek Vad skönt ändå om detta kanske leder till att du o dina kusiner får en relation!
Herregud, så komplicerat det är i många familjer. Varför blir det så?

@Varafrisk Hoppas verkligen du får den hjälp du behöver via fhv.

Helt ärligt, ibland är det ett lotteri. Bästa lotten är en läkare som förstår symtomen och vågar sjukskriva rejält så att en återhämtning över tid blir möjlig. Detta ihop med en fk- handläggare som är erfaren och inte bara går efter fk matriser kring förväntad sjuktid på en viss diagnos.

Det är många saker som ska klaffa utöver läkare o fk. Det du säger om din chef tex. Har många pat där stressade chefer är ett problem. Och det är ju så, stressen gör att det är svårt att tänka rationellt. Det känns också som att hon ser dig med färgade glasögon?

Om vi ska tänka att du har både utmattningssyndrom och lindrig depression är det en balansgång enligt min erfarenhet kring aktivitet. Depressionen behöver en spark i baken "bara gör". Massor av evidens för träningens goda effekter tex. Utmattningen behöver återhämtning, och en del får tex feber om de gör för mycket.

Du borde verkligen få träffa någon som kan detta o kan guida dig framåt utifrån dina förutsättningar! Vi är ju summan av våra liv. Allt med kampen kring alkoholen, dottern etc har såklart påverkat dig genom åren. Och så är vi alla en grundpersonlighet med olika känslighet som påverkar oss.

Njut av din o makens helg iväg. Gör det du orkar, men lämna marginaler. Planera dagarna glest, om det går!

@vår2022 Jag säger också ett varmt Grattis t dig❤️Låter som du haft en jättefin födelsedag!

Har varit på två olika spa i år där man inte kunnat dricka alkohol i ”spalokalerna”. Så skönt för alla!!

Kramar🥰❤️

@vår2022 Grattis i efterskott! Låter som en härlig födelsedag du haft. Håller med dig, att fira sin egna dag precis som man vill är bästa presenten!

Tack för era inlägg alla! Jag känner mig faktiskt riktigt stabil. Vet att detta är rätt beslut. Vet att jag behållit lugn och värdighet. Tagit hand om det som blossat upp inom mig. Detta handlar till syvende och sist om att jag faktiskt inte vill leva med en person som betett sig som min man gjort. Han får ta hand om sitt eget dåliga mående.

Lördag, så skönt! Sovit många timmar inatt, underbart. Är påväg iväg o ska träffa en gammal vän, vi träffades när barnen var små. Ses ett par gånger om året o har stort utbyte av varandra. Vi har följts åt genom skilsmässor, byte av jobb etc etc.

Önskar er alla en fin helg!

Har varit ledig och firat födelsedag med min man. Min önskan var en dag som var min dag. Vi började fm med ett löppass tillsammans i skogen med våra hundar. Sedan åkte vi till ett spa och åt en supergod lunch, varsin massage och sedan bubbelpool, ångbastu och poolbad. Vi vilade emellanåt och drack gott kaffe. Hem och lassa ved då leveransen precis kom och sedan ett träningspass med boxning. Hem och duscha, alkoholfritt bubbel och en ostbricka med massor av goda ostar och annat. Såg på en spännande serie och sedan i säng. Precis en dag som jag önskat mig, min dag.

Det kändes så otroligt fräscht att dricka alkoholfritt och kaffe på spat. Att fullständigt njuta, koppla av och ta in lugnet. Senaste spat jag minns var jag lika bubblig i huvudet som i bubbelpoolen och tänkte bara på att få fylla på. Sinnena som nykter i poolen var en så härlig upplevelse. Och att fortsättningen på em och kvällen gick i samma känsla. Fräsch, nykter och en aktiv dag. En av mina bästa dagar i livet! Funderar på om detta inte ska bli ett årligt inslag när vi firar våra födelsedagar😁

Ha en fin lördag! Ska njuta i sängen med en kopp kaffe till, ta en löptur med hundarna och sedan ska jag förbereda och laga mat inför stora familjen som kommer imorgon. Det ska bli trevligt och jag har även fått en dag som jag själv önskade ha det med bara min man och hundarna ❤️

@vår2022 @Amanda L Tack för att ni tittar in och delar med er🙏🏻❤️

Har legat vaken ett tag och tänkt på jobbet…på min chef. Hon är så stressad så hon hör inte vad jag säger, och säger jag ngt som inte passar henne så går hon i försvar. Det är verkligen så jobbigt😩

Handläggaren på Försäkringskassan ringde mig igår. Han hade fått läkarintyget att ingen förbättring skett därför ville han höra av sig. Om jag som lekman läser mitt intyg så skulle jag säga den personen behöver vara sjukskriven 150%. Fast det är väl ok men det måste vara tydligare…nu är jag som en öde ö. Denna gången blev jag även diagnostiserad med ”recidiverande depression, lindrig episod”. Handläggaren sa att hans erfarenhet är att stressade chefer påverkar läkandet hos den anställde. Jag tänker att stressade chefer påverkar hela personalstyrkan.

Jag har tid h läkare på företagshälsovården fast inte förrän 12/4. Tänker att det blir bra. De kan nog hjälpa mig lite m strukturen på jobbet. Handläggaren på FK sa att hans upplevelse är att företagshälsovården och vuxenpsykiatrin är bäst på utmattning.

När det gäller träning/promenader är det ju ngt som har funnits i mitt liv men inte lika frekvent under de senaste åren. Nu när jag är så trött så är det ju tröttheten som är orsaken att jag inte kommer ut det beror ju inte på att jag är bekväm. Jag tror faktiskt inte läkaren förstod det. Han pratade om 1-1,5 timma varje dag är jag är glad om jag kommer ut varje dag och då kanske 20 minuter. Behöver tänka om även när det gäller tolvstegsprogrammet och möten. Jag satte upp en plan men den är för en frisk Varafrisk. Jag behöver tänka om och jag behöver hålla det levande men på ett sätt som inte blir stressande.

Min man och jag ska åka iväg över helgen för att titta på ngt han tycker om. Jag är egentligen för trött men får se till att få många pauser. Tycker att det är lite jobbigt att åka iväg när vår dotter är då dålig. Tänker inte att hon är suicidal men undrar hur länge hon ska orka må så här. Det påverkar mig starkt😔

Ha det fint alla🌺Kram❤️

@Varafrisk Oj, så mycket som hänt dig senaste tiden. Och så mycket att ta ställning till. Jag tror att allt kring din dotter sugit mycket kraft. Då var du tvungen att vara till hands under så lång tid och nu behöver du kanske lika lång återhämtning. Minst.
Tyvärr är det ju så svårt att få och även när man får det så finns där alltid någon stress eller press att man snabbt ska tillbaka. och då funkar det ännu sämre.
Jag tycker bara att du ska tänka på dig själv, vad du orkar och vad som är återhämtning för dig. Det är ingen idé om du tar slut på dig helt och hållet. Ingen, varken man eller dotter kommer ju att må bättre av det.
Ibland måste man vara lite egoist, tror jag. Just för att man är den där stolpen som alla möjliga lutar sig emot... och då måste den ju vara väl jordad och stadig.
Det där med att sticka iväg på spa lät skönt. Brukar vara väldigt avkopplande, tycker jag.
För mig har träningen varit till stor hjälp. Utan träning känner jag mig missnöjd och trött.
Jag går på gym under vinterhalvåret iaf, och har två olika program som jag följer och skriver upp iplus min träningsklocka. Det är lite nördigt, men jag tycker det är roligt att se framsteg. Kolla statistik. Vet inte om sånt passar dig, men om det gör det, så kanske det kan ge lite extra puff och draghjälp att komma igång.
Fast promenader är ju också jättebra om det känns lättare.
Huvudsaken att du avsätter tid till dig själv och kanske något med din man?
Jag förstår att du är så innerligt trött, men jag tror vila är flera saker. Det är vila, men också att ha saker att se fram emot, att göra... Du har varit så stark, så länge.
Nu är tiden då du måste återhämta dig.
(Förlåt om jag säger självklarheter, men jag vet hur svårt det kan vara att ta ett steg tillbaka, på riktigt.) Det är bara välment!!!
Jag hoppas att du får den hjälp du behöver också så du slipper kämpa för det också...
Många kramar.

@Andrahalvlek
En vecka kvar till ett år :-D Skriver mer nästa helg!

Ha en trevlig helg!

@Vjlo Grattis till ditt första nyktra år! 🥳🥳🥳 År två är magiskt, då har man gjort det mesta nykter minst en gång. Man kan helt sluta tänka på det - och lägga all sin tankekraft på livet 😍

Hur kommer det sig att det gick vägen sista gången? Tänker att flera här på forumet tar upprepade återfall, de kan behöva dina goda råd 🤩

Trevlighelgkram 🐘

Kram 🐘

357 dagar / 51 veckor

@Andrahalvlek Ja, det låter som en person som körde över, oerhört självcentrerad och oempatisk. På det sättet var det bra att din mamma inte gav sig, att hon stod på sig och satte sin gräns. Självbevarelsedrift som säkert kostat mycket. Har också en i min släkt som liknar din moster, som kunde vara riktigt elak och som nu har gått bort i förtid. Ibland tänker jag att det är karma, att den negativa, svarta ”själen” påverkade kroppen och den svåra sjukdomen.

Jag tror att det kan finnas en stor tröst och försoning på något sätt hos dig och dina kusiner❤️

@vår2022 Du har helt rätt. Att medvetet köra över någons vilja är hänsynslöst. Besserwisser-fasoner. Och incidenten var bara ett exempel på alla gånger min moster tyckte att hon minsann hade rätt. Och min mamma var van att backa, trots att hon var storasyster, men den här gången ville hon verkligen inte. Min mamma var själv då rätt svag psykiskt. Hade väldigt svårt att förlika sig med åldrandet, och kroppens förfall, och hade nyligen flyttat till en ny stad och helt nya sammanhang.

Jag minns själv telefonsamtal från Gunilla, evighetslånga och det hördes att hon hade druckit, då hon mässade för mig hur jag skulle göra och tänka om min yngsta dotter, som föddes svårt sjuk och funktionsnedsatt. Trots att min moster hade noll egen funkiserfarenhet, och verkligen inte var utbildad kristerapeut. Hon var revisor.

Jag minns hur jag satt som på nålar, sjukt irriterad, men jag svarade och hummade på rätt ställen. Stod ut. Att ha dessa tråkiga minnen av min moster gör inte saken bättre. Men allt är som det är. Och jag tänker att även mina kusiner måste ha en mycket kluven inställning till sin mamma. Även på det området kan jag förstå, på ett sätt som kanske inte en utomstående kan göra. Bara vetskapen att någon annan förstår kan upplevas tröstande. Kanske.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja, förmodligen kan det finnas något underliggande i denna syskonrelation som kanske bara de vet om. Din mamma säger bestämt att hon inte vill ha blommor, systern kör över det och beställer blommor ändå och tvingas sedan backa och betala ändå. De säger upp kontakten, ingen ger sig och håller stenhårt på sin sak. Kan ändå tycka att man inte ska gå emot någons vilja, när man vet det. Kan känna igen det med en svärmor som kan köpa saker för att hon tycker man behöver det, fast man tydligt sagt att man inte gör det och kan bli sårad för det. Det blir lite offerkofta i det. Även om man kan tycka att skicka blommor är en fin handling sett utifrån, så kan det ligga mer i det som skapar ilska eller annat som blossar upp.

Det är verkligen viktigt att man lyssnar på varandra och respekterar varandras viljor. Även om man inte kan förstå det. Vi är olika och tänker olika, det som är rätt för mig kanske inte alls är rätt för någon annan. Om man tycker att man har rätt oavsett vad, blir det svårt att reda ut då man inte kan inta ett annat perspektiv.

Fint att ni ändå ska resa dit, tror att de är jätteviktigt och att kommande generationer bryter mönstret. Kram❤️

@Himmelellerhelvette Ja, det är otroligt sorgligt. Men allt blir som det blir och går som det går. Vi behöver inte traska i våra mammors fotspår mer.

Det känns ändå bra att både jag och min kusin tyckte att konflikten var våra mammors issue. Vi har båda två försökt prata förnuft med våra mammor, utan framgång. Vi ville inte gå förbi dem. Det känns bra att vi båda hade samma inställning, så att inte hon i alla år har tänkt ”min kusin borde höra av sig”.

Vi har bidat vår tid, tills det var för sent. Nu kan vi ha direktkontakt. Vi kommer knappast att springa ner dörrarna hos varandra, men ett mess, ett samtal och en träff då och då blir precis lagom.

Relationer kan man inte få för många av ❤️

Kram 🐘

Kom på en sak. Och det är nästan ironiskt. Upprinnelsen till den konflikt som gjorde min mamma och hennes syster ovänner för sju år sedan var att min moster ville skicka blomsterbud till min mamma då hon fyllde 70 år.

Det ville inte min mamma, hon vill helst bara glömma att hon ens fyller år. Hon vill inte uppvaktas, som mest vill hon ha ett grattis. Min moster stod på sig, förstås. Hon ringde en blomsteraffär här i stan som skulle komma till min mamma och fixa blommor på balkongen. Den 1 mars. Vi hade snö då.

Min mamma stod på sig: Inga blommor! Så min moster fick avboka leveransen, men ändå betala. Dyrt. Då blev hon så arg på min mamma att hon skrek ”jag är fan fed upp på dig”. Efter det har de inte pratat.

När min mamma får veta att min moster är så dålig som hon är så tänker hon allra först: ”Jag måste skicka blomsterbud.” Vilket hon gjorde igår. Och det är fan ironiskt, även om min mamma sannolikt inte ens tänker på sambandet.

Och ni som läser detta - ring era anhöriga som ni har bråkat med. Säg ”förlåt för allt jag gjort och inte gjort”. Se till att ni blir sams igen, innan det är för sent.

Kram 🐘

Även om de flesta eleverna är bra så suger de som inte är så bra ut musten ur en.

@Vinäger Tillfreds är ett utmärkt ord!

Jag känner igen det dåliga samvetet eller vad jag ska kalla det med att inte hänga här lika mycket och att jag vill svara i så många trådar och hänga med i mångas nykterresor.
Men nu försöker jag känna att jag är okej, jag hoppar in när jag kan utan stress. Ibland läser jag endast ett inlägg och ibland flera. Det är så mycket med alla nya intressen i livet nu när jag inte dricker längre som tar min tid och det är rätt tänker jag. Det är så det ska vara för just mig. Jag engagerar mig i en gemenskap just nu med människor jag hjälper att finna styrka och det lyfter mig och dom oerhört mycket. Det tar tid men det ger mig energi istället för att ta för jag märker att jag gör skillnad i dessa människors liv och de gör skillnad i mitt liv. Jag växer i mig själv genom att få möjligheten att hjälpa dom och det är en helt fantastisk känsla❤️

Ha inte känslan av att det finns ett vist sätt man borde agera på forumet, vi är alla olika och det är meningen, finns inga rätt eller fel bara att göra det som behövs för just en själv för att behålla nykterheten och utvecklas framåt🙏