Senaste kommentarerna i forumet

Tack IronWill för ditt svar och för att du är villig att lyssna.

Först måste jag berätta att svenska är inte mitt modersmål, så om jag säger någonting som låter konstigt så är det nog därför.

Det är två saker som jag grubblar över ikväll:

1. Jag är så rädd att jag ska övertala mig själv att jag kan fixa detta själv och att jag behöver inte sluta helt

2. Mina vänner som inte ens ha alkoholproblem är nästan mer in denial än vad jag själv är.

Men först oron nummer 1.
Mitt nuvarande drickande ser ut så här: Under den senaste året har jag varit så full att jag har fått minnesluckor 5 gånger om jag minns rätt. Jag dricker 1-2 gånger per månaden och då blir jag antingen full eller så måste jag använda all min viljestyrka att bara dricka lite. Jag dricker aldrig 2 dagar i rad eller tar en återställare. Än. Detta låter som riskabel drickande, men inte hardcore alkoholism vad det nu ens betyder. Nu har jag kommit till en insikt att jag inte får dricka. För mig är det lätt att avstå längre perioder, men att inbilla mig att jag klarar detta och sen börjar igen är problemet.

Det har varit perioden i mitt liv där jag har druckit minst en gång i veckan och stora mängder. Drickande har orsakat mer skada än bara jobbiga bakfyllor. Jag har betett mig dumt och och ibland farligt. Mellan dessa perioder har jag haft några år där jag har druckit på ett normalt sätt. Båda mina föräldrar är alkoholister, jag har haft en ätstörning tidigare och jag vet att kvinnor ofta byter ätstörningen till alkoholmissbruk.

Mitt liv är bra och jag har inga ursäkter att dricka mig så full som jag nu gör, jag hatade mig själv innan, nu gör jag inte det längre och ändå skadar jag mig själv med alkoholen.

Jag dricker nästan alltid mer än någon annan i sällskap. Eller åtminstone vill göra det. På grund av alla negativa saker som mina föräldrarnas och mitt eget drickande har orsakat i mitt liv, så borde jag inte ens vilja dricka. Detta betyder att jag måste vara beroende, eller hur? Jag gjorde också en test om mitt alkoholkonsumption i vilket jag fick 11 poäng. Det stod att om man fick 5 eller mer så borde man söka hjälp direkt!

Tillbaka till oron nummer 1: Jag är så rädd att jag kommer övertala mig själv att jag har lärt min läxa och kommer kunna dricka normalt i framtiden efter några månaders paus. Jag är inte rädd att sluta, jag är rädd att jag börjar igen. Det spelar ingen roll om jag börjar igen om 3 månader eller 5 år. Jag vet var den vägen leder.

Oron nummer 2:
Dom vänner som jag har pratat om det här har försökt att "lugna ner mig" och övertyga mig att jag är väl ingen alkoholist, jag behöver bara ta det lugnt med alkoholen några månader. Dom förstår inte varför jag måste sluta helt. Många av dessa vänner dricker sällan och max 2 glas per gång. Jag är rädd att jag låter dom övertyga mig.

När jag tidigare i mitt liv har druckit för mycket har jag inte förnekad att mitt beteende är riskabelt. Snarare har jag bara konstaterats att mitt liv bara är så här och vissa människor, som jag, bara dricker för mycket.

Jag vet att detta leder till någonting hemskt. Jag kommer att förlora mitt självrespekt och hälsa, "bara" dessa om jag har riktig bra tur. Om jag fortsätter så här, är det mycket sannolikt att jag blir hemlös, ensam och dör ung.

Jag kommer inte bli en sån där charmant fyllo som dricker bara lite varje dag och är småfull hela tiden. Jag har inga gränser och jag kommer bli den som kissar på sig, gör dumma saker på offentliga platser och överraskar nyktra vänner och familjemedlemmar genom att dyka upp aspackat på dom mest överraskande tillfällen.

Jag vill inte vara den kvinnan och jag behöver hjälp att vilja sluta.

Alla kommentarer här hjälper mig vidare, så snälla tveka inte skriva en rad om du har någonting som helst att säga.

Tack

Nejdå, alla som har eller har haft funderingar över alkohol passar ju in här.
För mig är det inte möjligt med normalkonsumtion. Det kommer funka ett tag sen går det åt helvete. Det är beroende på en hel radda med fakorer. Men var försiktig. Om man väl sabbat sina spärrar mot konstant överkonsumtion så är det nog svårt att bara få upp dem igen. Jag körde ”bara folköl” under längre perioder. Blev fler och fler och oftare och oftare. Tänker ibland att folköl nästan är värre än starköl. Man tränar upp förmågan att dricka mycket och fort. Sen om man halkar in på starköl då och då så går det fort utför. Så som sagt, ta det lungt och försiktigt ett tag så du inte förhastat dig.

Det finns mycket hjälp att få här på forumet också. Och befriande att skriva av sig.
Förstår om du gärna vill få någon att prata med men under tiden så är det väldigt givande att både dela med sig och få tips och stöd här. Vad är det du vill prata om?

Hej, jag behöver hjälp. Jag har precis insett att jag måste sluta dricka helt. Jag undrar om det finns en nykter alkoholist i Malmö, helst en kvinna, som skulle vilja prata med mig?

Jag är en kvinna som börjar närma sig 40-årsåldern. Mina båda föräldrar är alkoholister och jag är så rädd att jag kommer att övertala mig sälv att jag inte har en problem, eller att jag kan fixa detta själv.

Jag kan inte prata om det här med dom flesta av mina vännen och dom få som jag kan prata med förstår inte allvaret. Jag har sökt hjälp, men det kommer att ske åtminståne ett par veckor innan jag får det. Jag vill inte ändra mig under den tiden.

Just nu kan jag inte gå på möte för att jag har en hund och skulle behöva ta henne med. Jag ringde den den närmaste mötesplatsen och dom så att hundarna får inte komma tyvärr.

Jag skulle vilja träffa någon att prata med, ta en fika eller promenad. Jag har varit nykter en vecka nu och kommer att vara nykter när och om vi träffas, och förhoppningsvis framöver.

Jag är snäll och ärlig och mind hund är helt underbar. Hör gärna av dig om du har tid att träffas under dom närmaste dagarna.

Har legat på som fan idag, jobb, gym och innebandy. Innebandyn var riktigt slitigt!

Känns lite som att man inte passar in här när man har nått tillbaka till normalkonsumtion.

Ville nämna det för jag är stolt, att det inte blivit någon karatefylla, att jag lagt stark alkohol bakom mig. Att jag klarar mig fint nu på någon enstaka folköl en fredag som denna.

Känns lite tabu att jag nämner detta, att jag suktar personer med att normalkonsumtion är möjligt, men för många är det inte möjligt. Att här på forumet är det absolut ingen alkohol som bör drickas.

Tycker ni jag gör fel som nämner det? Ska jag hålla tyst om det? Kanske man faktiskt är klar här?

har en nykter alkolist på jobbet, för honom är det allt eller inget. Det går inte att säga att normalkonsumtion finns för många, att de lever sunda liv iaf. Han är stenhård med att det är totalt omöjligt.

Jag känner att många här på forumet är precis som han? Att det är onödigt att vi stör.

Och stor tilltro till processen.
Jag föll och har druckit vin två glas.
Detta är min dagbok och vill vara öppen med allt.
Jag orkade inte fundera på att inte dricka mer. Det tog över! Och tro mig vad jag försökt att ändra vanor och det har jag gjort.
Jag vill bara vara jag och förändring tar tid.
Jag väljer också att inte slå på mig eller tycka att jag är sämst.
Jag är bara en som försöker att ändra mitt liv och det tar tid.
Kram alla ?

Nu är det snart December. Julen och lång ledighet väntar. Som aktiv alkoholist brukade jag börja planera för en "långfylla" så här dags. Tänk så skönt att slippa det. Livet blir så mycket bättre utan alkohol. Kämpa på nu alla på forumet, det kommer jag att göra.

Känner mig också lättad att höra av dig. Har tänkt mycket på dig, men har haft fullt upp med min egen kaoshjärna.

Nu önskar jag att du du snart får professionell hjälp. Det är jobbigt att försöka vara stark ensam.

Håller med FinaLisa om att försöka bromsa farten i livet lite. Ta pauser och andas emellanåt.

Ta hand om dig! ?

Kram

Alltid skönt med besked, mina katastroftankar gör sig annars lätt påminda.
Ta hand om dig kära Studenten, det är inte meningen att livet ska gå i 190 hela tiden.
Tid för eftertanke måste också finnas.
Kramar
???

Tack, jag väntar med spänning?
Kramar
???

Bäst att skriva det då mindre aktivitet här oftast betyder att jag dricker.

Den stora dagen i går gav blandad kompott och jag återkommer så fort jag samlat både mig och alla intryck.

Tveklöst nykter i alla fall.

Ingen oro?
Lugnet har kommit tillbaka.
Ingen hjälp från sjukvården. Ingen återkoppling från polisen. Ingen ny läkare och inget beslut taget från fk.

Tagit beslut om att ”Fuck it” ?‍♀️
Det löser sig. Inser att jag missade min medicin en del innan psykbryt. Kan vara en drivande faktor till kritiskt läge. Och yttre faktorer, såklart. Och min hjärna, såklart.
Jag hanterar inte kriser så bra längre. Nu är jag medveten om det.

Tagit min medicin regelbundet en vecka igen, fått en snabb effekt. Idag och i går var jag glad. Sömnen är fortfarande svår. Men Hey jag försöker. Idag kommer den inte. Igår somnade jag utan pillz, hade ett viktigt jobbmöte i morse som jag inte kunde försova mig på. Och med sömnmedicin är det inte 100% säkert att jag vaknar. Men kom upp iallafall :D
I dag puschade jag la ödet. Inga pillz och ingen sömn. Det är okej ?‍♀️

Jag är okej. Njuter av den känslan. Omfamnar den. Noterar.
(Och nej ingen alkohol. Behövde tid för mig själv bara).

Allt är okej. På måndag börjar jsg jobba 50%, mitten av dec 75% och jan 100%.
Det är sjukt. Jag är sjuk.
Men det är okej. Jag har accepterat att jag antagligen inte kommer få någon hjälp. Läkaren jag skulle till i måndags sjukskrev sig. Nästa möte är när jag ska på begravning, så har inte fått någon ny tid. Trots att de skrev att det var akut från psyk?
Tragikomiskt. Måste skratta åt skiten. Andas, ta ett steg tillbaka etc. 2019 kanske blir mitt år? Jaaaaaag är så klar med 2018 :)

Sorry igen att jag skrämt er. Jag skäms för det. Det gör jag, men jag sjönk och var desperat och tänkte inte klart. För jag är sjuk ?‍♀️ Förlåt igen.

Fridens ⛄️❤️

Hej!

Jag har läst igenom din tråd. Det är bra att du har bokat in en läkartid. Jag hoppas att du kommer att få adekvat hjälp. Du nämnde tidigare att du har varit i kontakt med vården. Hur gick det då? Jag har pratat med ett flertal psykologer och tyvärr inte fått konkreta verktyg och strategier för att hantera stress och ångest. Till slut träffade jag en duktig och kompetent psykolog som hjälpte mig att hantera mina känslor på ett bra sätt.

Bor du i Stockholm? En psykolog kan lyssna och ge bra råd, men det är fortfarande du som måste göra jobbet. Vissa strategier fungerar bra på vissa individer medan de är verkningslösa på andra. Det är viktigt att hitta en strategi som fungerar för dig. Läs gärna på om acceptans på nätet. Det finns även bra böcker inom ämnet.

Du skrev tidigare ” Så, om jag öppnar ögonen och erkänner att dom där liksom attackerna finns och är en del av mitt liv, och jag vill lova mig själv att aldrig mer dricka, så måste ju lösningen vara att jag lär mig hantera det på andra sätt.”

Hur länge varar din ångestattack? Jag har själv lidit av måttlig ångest. Min tidigare psykolog berättade att ångest och stress kommer och går. Hon sa att ångesten oftast försvinner efter 30 minuter. När hon berättade detta var jag tveksam men jag gav det ett försök. När jag fick en ångestattack försökte jag att inte dricka alkohol utan istället gå en promenad eller göra något annat. Ångesten försvann oftast av sig själv efter 30 minuter eller en timme.

Du har nyligen varit med om en separation och det är okej att känna sig sorgsen över det. Hur många barn har ni? Tar din exman ansvar för barnen? Jag önskar dig lycka till med din resa!

Kram,

Holistic

... är att TÄNKA.
Att tänka är en förutsättning för att göra en förändring.
Man måste veta var man varit, var man är och vart man är på väg.

I det läget inbillar jag mig att det är oerhört bra att skriva och läsa här.
Jag känner för egen räkning att det ger så otroligt mycket att både se andras funderingar och utveckla sina egna.
Som du säger, guld värt.

Stay Strong

För mig är det guld värt att läsa och skriva här på forumet. Inser att många av oss har samma problem och vill göra förändring i våra liv. Nu kör vi hela vägen in i kaklet med vår förändringsresa. Vi har makten över våra liv. Vi bestämmer själva hur vi vill må. Lätt att skriva men inte lika lätt att leva upp till. Kämpa på där ute! ?

Så glad för din skull. Nu håller vi handen och hoppas vi hittar den bästa hjälpen i världen till just oss.
<3

Bra att du tänker som du gör. Du verkar konfident nu..
Vi är rätt lika. Jag drack också på samma sätt.
Jobb, jobb belöning, belöning o.s.v.
Hjärnan producerade belöningsmönstret på
ett jävligt bra och slugt sätt. Likt en robot tog man några bira som
sedan blev många. Alltför många..

Ha det fint ! Vi kämpar på...

John

Trött som f-n, mår skit, men nu är våra bollar i rullning, läkartid bokad.

Du, nu håller vi tummarna för oss.

Lycka till! ?

Bra jobbat, varje gång man fixar det är en seger. Du vet, man ångrar aldrig en nykter kväll. Keep up the good work!

Själv har jag varit på mitt andra AA-möte och känner mig berusad och full, av glädje och tankar.
Insåg precis nu att jag faktiskt har gjort mig förtjänt av en "medalj" redan, nykter i 90 dagar.
Det var i alla fall en kille som fick medalj för 90 dgr i kväll, fast jag vet inte hur det räknas.
Kanske måste man varit med där under tiden, det har ju inte jag, men det är ju knappast det som är det viktiga :-)

Bra onsdag för oss bägge alltså.

Stay Strong

Dina ord gör mig hoppfull. Du, precis som Ellan, är ju en av de "gamla" förebilderna här. Ni har bevisat att det går att leva ett naturligt nyktert vardagsliv, precis det jag eftersträvar. Tack för det! ?

Kram

Jättebra ju med läkartid.

Känner igen det där med mående och humöret, var i samma sits.. För mig tog det ca 6 månader av nykterhet innan det stabiliserande sig. Kan dock tilläggas att jag även äter antidepressiva, det kanske snabbar på förloppet?

Viktigt att ge det tid tror jag, gäller att stå ut. Det blir bättre!!

Jag blir glad av dina ord. Förstår att det måste vara smärtsamt att känna igen sig i vissa jobbiga situationer. Känner också hopp när du skriver att du ser en kraft i mig, kanske den som behövs för att våga göra förändringen.

Dessutom är det lika inspirerande varje gång att läsa om er som tagit er ur skiften, som det gått bra för, som klarat er under en längre period. Tack för att ni finns och fortsätter ge oss hopp. ?

Och du, släpp det dåliga samvetet, vi är många som hjälps åt.

Kram

Å tack snälla Femina ❤ tråkigt att du känner igen min mans beteende... Skönt att inte vara ensam om det men jag önskar att alla slapp leva så... vi är värda mer och bättre.

Hej finaste vinäger. Vad jag har missat det som händer dig just nu!! Vet du, jag tror verkligen att du kommer klara dig ur det här. Du KOMMER att bli nykter och lyckas leva nykter.

Massa kramar, tankar och styrka till dig. Nu blir det bara bättre. ❤❤❤