Senaste kommentarerna i forumet

Undrar om du hunnit skapa fred i Mellanöstern eller någon annan fredspristagargrej under dagen, med tanke på din aktiva morgonstart. I vilket fall som, härligt att du är piggare. ♡ Kram

Detta fixar du. Grattis till 16 dagar!
Du har fixat det tidigare..
Fortsätt så min vän..
En månad så är du tebax jag lovar. Håll ut.

John

Tack MM för dina kloka tankar kring periodisk beroende. Håller med om att det är svårt för andra att förstå. Själv vet jag varken ut eller in. Kopierar en text jag skrev den 13 maj:

"Multialkoholist

Känner mig vilsen i A-träsket. Hör liksom inte hemma någonstans. Förstår självklart att allas alkoholproblem är individuella, men tycker ändå att det går att kategorisera några till viss del. Vinlullare, festprissar, periodare, ensamdrickare... Jag upprepar och betonar att allas problem är individuella, men lite grovt går det att hitta en del gemensamma dryckesmönster hos ganska många. Inte sällan läser jag hur folk känner igen sig exakt i olika inlägg.

Dock är jag nog lite multi, då jag inte känner igen mig riktigt någonstans, eller - rättare sagt - nästan överallt. Vet snart inte vad jag ska göra. Famlar och försöker hitta samband och sammanhang, men förgäves...

Tycker och tror absolut inte att det är mer synd om mig än någon annan, men känner mig så förtvivlat fel i allt jag företagit mig för att få ordning på detta. Under ett halvår har jag hittat så många olika lösningar på mitt A-problem och lika många gånger har det dykt upp ett annat.

Min absoluta svaghet är, som jag nämnt många gånger, tillgänglighet i ensamhet. Jag KAN F-N INTE låta bli, det går inte. Känner mig usel som har så dålig karaktär. Det gick ju så lätt de första månaderna... Jag blir tokig snart. Har inte druckit sedan toa-tetrorna och innan dess tio dagar, men A-hjärnan "går med på det" bara för att den vet att den får vad den vill ha en annan gång, nästa gång tillfälle ges.

Det handlar inte om tristess, tycker inte att det är tråkigt utan alkohol. Det handlar inte om stress, får tvärtom ofta hjärtklappning när jag dricker numera. Det handlar inte om återställare, har ingen abstinens. Det handlar inte om att det är gott, dricker precis vad som helst som innehåller alkohol, ju högre, desto bättre.

Så vad handlar det om då? Jag vet snart ingenting längre. Det sjuka är att jag egentligen inte mår dåligt just nu. Har haft en helt underbar helg, förutom ovan nämnda tetror.

Fokuserar jag för mycket på A? Från morgon till kväll tänker jag på att jag inte ska dricka. Analyserar allt jag gör utifrån A. Hur det än är har jag ju varit nykter den allra största delen av de här sex månaderna, vilket jag ofta helt glömmer bort. All fokus ligger på återfallen. Den berömda inre hårda domaren, ni vet...

Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Kanske bara vara och sluta att konstant tänka på A ett tag kan hjälpa. Törs jag det? Har en stress-så-in-i-helvete-vecka framför mig. Och nej, det mesta av det kan jag inte undvika. Vet inte vad jag vill med detta inlägg, det skrevs nästan av sig självt...

Hälsningar Fröken Rådvill"

Förtydligar att detta inte är mina känslor i dag, Även om texten är relevant för att beskriva hur destruktivt jag druckit under lång tid.

Fina Ler, Jasmine och MondayMorning ❤❤❤ jag har läst era svar flera gånger. Miljoner tack för ert stöd och eran pepp och motivation.

Vi har haft en semesterresa hela familjen nu som var helt ljuvlig. Och ingen alkohol följde med. Det var otroligt rogivande. Jag behövde det. Ofta längtar jag hem mot slutet av resor men inte denna gång. Hade gärna stannat. Det var som att min hjärna tog en paus. Från allt. Jag har varit vid havet och känt en inre frid.

Förr om åren var jag en riktig hemmaperson men jag har insett att jag inte är det längre. Inte lika mkt i alla fall. Jag vill gärna åka på utflykter. Vara utomhus! Bada, upptäcka, bege mig ut. Hela semestern har varit så nu. Vi har hittat på roliga saker varje dag. Och det känns lite sådär nu... jag måste ju kunna ta det lugnt hemma också. Man kan ju inte vara på språng hela tiden. Det här är ett nytt dilemma för mig. Att försöka hitta ro hemma... det hade jag inte speciellt svårt med förut. Men jag har så mkt energi. Och lust att fånga dagen. Plus att jag vet ju hur trött jag kommer vara i höst och vinter när jag jobbar. Då är denna energi antaligen long gone ?

Jag tror jag ska försöka mig på en hemmadag imorgon. Kanske bra för barnen också att bara vara hemma. Jag kan greja på baksidan. Plocka lite inför den stundande hösten. Så får det bli. Min baksida är verkligen en naturoas. Precis vid skogen. Full med växtlighet. Det är rogivande att greja där.

Haha. Jag är ju knäpp. Häromdagen ville jag flytta in till stan. Nu vill jag bo vid havet utan grannar. Kanske bäst att landa lite och se vad jag verkligen känner. Jag har kollat jobbannonser också fastän jag inte orkar byta jobb ens ?

Var det kanske all denna röra i hjärnan som jag dövade med alkohol förr? Då slutade jag ju tänka på alla alternativ livet har att erbjuda. Då nöjde jag mig med en soffa att sitta i och ett glas att dricka ur. Det vill jag ju inte hellre ha precis.

Jag tänker rätt ofta tillbaka på vintern 2014/15. Då drack jag så mkt folköl. Jag pluggade mitt sista år. Mkt hemma. Ganska uttråkad men stressad. Jag hade i princip alltid en öl öppnad nånstans. Jag mådde så dåligt. Jag minns det som en mardröm. Jag är så glad att jag inte är där nu. Jag är så glad över att jag har lyxen att ha vanlig frisk ickealkoholiserad röra i huvudet istället för en svart sorglig klump i huvudet och bröstet. Man måste våga se tillbaka på de värsta stunderna. Det gör en tacksam över det man lyckats komma vidare till. Jag är ju som en levande boll av energi jämfört med då. Då var jag en grå massa. Även om jag var det i perioder... Och nykter däremellan... så var livet grått varendaste gång jag började dricka igen. Utan undantag föll jag ner i depression. Varje. Gång.

Varje gång.
Varje gång. Och det började alltid med ett glas. Sedan grå massa igen.

Jag kommer aldrig att ta ett glas igen. Och jag ska fortsätta minnas hur det var. Hur ofta jag provade dricka igen. Även om jag lyckades dricka rätt lite så smög sig depressionen på. En halv flaska vin i veckan räckte för att väcka ett monster. Som tog över mitt liv.

Jag kommer att kämpa mot det monstret så länge jag lever. Och jag måste komma ihåg att det är okej och normalt att livet är överväldigande ibland men det är inget man ska försöka döva med gift.

Kram till alla som behöver en kram ❤

Jag tuffar på och skriver visst 16 dagar i dag. (Det tog mig en stund att inse att jag räknade min första dag den första i månaden... Lättare för en virrhjärna att hålla koll på.)

Allt flyter - utom spriten - och jag mår oförskämt bra. Visst tänker jag på A alldeles för mycket. Men inte för att jag vill ha utan för att jag inte vill ha. Om ni förstår hur jag menar... Längtar tills jag inte behöver ha så mycket tankeverksamhet kring skiten. När det vita livet så småningom är naturligt. Och jag vet att man aldrig någonsin kan vara helt säker, men ändå...

Som vanligt, tack för all respons. Känns skönt att någon läser mina spretiga tankar. De kommer från hjärtat. Jag har sagt det förr, för en gammal f d svensklärare är det otroligt befriande att vara anonym och kunna skriva och skicka i väg kommentarer utan grammatikångest (ett nytt ord?).

Jasmine: Tack för att du informerar om att du ska vara borta. ♡ Marys tråd är borttagen, har för mig att hon mådde bättre. Mirabelles tråd finns kvar. Hoppas att hon mår bra. Saknar dem båda, mycket skratt och klokhet i en härlig mix blev det. ♡

Bemöter MM:s funderingar med ett nytt inlägg kring mitt dryckesmönster.

Ha det gott alla kämpar. Det har jag väl iofs skrivit i snart varenda aktuell tråd. Ja, jag erkänner, jag har spammat igen...

Kram

...att du tar hand om dig själv bättre nu. Skönt att du kan släppa tankarna och det lite dåliga samvetet som så ofta försöker tränga sig på. Helt onödigt om man ändå inte kan göra något. Du är så klarsynt. Önskar dig lite extra medvind nu. ♡ Kram

Tack ska ni ha! :)

Grymt bra jobbat!

.. gällande mellanmjölken, sen svär du som en borstbindare när du nämner såväl lättmjölk som becel (småskrattar glatt här vid jobbdatorn). Nädu, du o jag är nog allt både fullfeta och smöriga och allt vad det innebär.

Härligt att din linje är rak, du är snart på 0! Din morgonstart låter lite som min, men jag ger kattlåda och kaffet till gubben, fattar inte varför katterna föredrar att göra sitt inomhus när de mestadels är ute, morr.

Ha nu en riktigt lovely dag, och tack för att du finns!

På 100-dagen?????
Hipp, hipp, hurra!!
Grym är du?✌?

Kramar
???

Idag har jag vart nykter i 100 dagar.

Jag vaknade utan tröttheten idag. Har tidigare sovt 11timmar per natt och ändå vaknat helt utmattad i flera veckor. Helt förstörd.

Om detta håller i sig så ska jag fira min 101 dag med tårta hos mitt syskon. Tårtan är inte åt mig och mina framsteg. Men vi firar lite iaf!!

Heja mig! Jag vill må bra.

Tack båda. Jag har inte gett upp. Jag har trots allt ett år i bostadskön och jag försvinner från betalningsregistret om 2år.

Det är bättre än inget. Jag kanske träffar någon partner som vill att jag flyttar in, då kan man inte vara så nere som jag vart i inläggen. Det är nog ganska oattraktivt.

Kram

Det är lite svårt att komma upp tidigare än 09. Klockan ringer vid 07 nu varje dag. Men jag typ lägger mig samma tid. Behöver nog ta mina pillz tidigare på kvällen. Idag var det förbaskat svårt att vakna.

Ska dra till gymmet med en kollega på lunchen och Kötta.
Och på konsert på grönan i kväll. Skulle ju testa detta där mer mer koncerer ?
Blir nig kalas det, ser fram emot det iallafall ^^
Elvis kom förbi i går en liten stund och jag fick min promenix runt sjön. Livet känns lagom.
Saknar exet lite till och från. Hade velat berätta om jobbet, men nei.

Nu en kopp kaffe och sen dra till jobbet ✌️

Grattis på 23- dagen??

När denna dagen är till ända har jag nått mitt första delmål: 21 dagar?

Ha en skön dag!

Kramar
???

Upp 5.20
Sätta igång tvättmaskin
Städa köket
Tömma kattlåda
Sortera kläder
Kaffe !!!
Betala räkningar
Inhämta luft på terrassen

Det måste vara lakritsroten ?

Godmorgon alla kämpar ?

Man längtar alltid till något och när man väl fått det så är det nästa grej som skulle kunna göra livet optimalt. Mitt tips är att inte glömma bort att leva mellan sakerna som ”skulle göra/kommer att göra livet bättre”. Nu förstår jag verkligen att en egen bostad är viktigt för alla människor, men om du sitter hemma och deppar över det så missar du en massa chanser att få till en förändring. Du kanske träffar en tjej med egen bostad på tyskakurs (ovan), lär känna en hyresvärd på jägarexamen, råkar se en lapp om en lägenhet på stan etc. Visst tar jag i lite men häng i det blir bättre och speciellt om du håller dig nykter och inte deppar ihop hemma. Läs ditt första inlägg för inspiration :)

Inte för att man lyssnar på den som är tio år äldre. Jag är 42 iaf. För 5.5 år sen var jag bostadslös. Sov i soffor hos olika polare. Idag undrar jag varför jag väntade till hösten 2016 innan jag ställde mig i bostadskön. Med 3.5 år längre kötid hade jag kunnat välja bland det mesta idag. Nu kommer jag knappt på någon visning. Jag har mitt egna lilla gårdshus där jag inte trivs så bra. Vill bo kollektivt men med lugn. Vill ha ett akvarium att pyssla om.

Jag tänker samma som dig ibland. Vad är meningen? Jag har varit nykter i snart elva månader. Mycket positivt har hänt under den perioden men jag har lätt för att fokusera på problem och negativa saker.

När jag mår bra så är jag hoppfull och har ett driv. Glad och framåt. Men jag faller in i jobbighetskänslor ibland. Var ska jag bo. Hur vill jag bo?

Jag har haft skulder och skit. Men hade ett mål med det. Kommit en bra bit. Finns inget registrerat alls ich dagen innan jag varit nykter i ett år är jag helt clean i KFM. Till vilken nytta tänker jag. Allt suger ändå. Men det kommer underlätta. Även om jag alltid kan lösa saker ändå.

Jag flyr ofta i mina tankar. Vill fiska etc. Men vad är det viktiga? Dit måste jag. Ett boende jag trivs med känns som prio ett men jag vet inte hur och var. Då kan jag fokusera på det jag kan påverka. Men jag känner också att vilja ge upp ibland. Men kämpa. Skriv ner allt positivt. Då är det enklare att fortsätta kämpa. Så om tio år så är du ungefär i samma ålder som mig. Då är ditt liv mycket bättre än mitt om du fortsätter kämpa. Jag ska iaf framåt.

Vinäger, visst är det så att barndomen präglar oss.

Jag har syskon och vi har haft ungefär samma uppväxt med samma föräldrar. Vi har klarat av att hantera vår barndom på olika sätt och olika bra/mindre bra. Ett av mina syskon har svår ångest och en massa diagnoser (bipolär2, GAD, depressioner, fobier mm). Jag har druckit, det var min lösning när livet var svårt. Nu försöker jag lära mig att hantera mina känslor nykter. Min barndom är inte min stora sorg och det är inte den som är svår för mig längre. Ibland är det tufft när läkare, disktriktsköterska, från sjukhuset ringer mig om föräldrarna som klappat ihop (än en gång pga a). Men jag har börjat svara att vi inte har kontakt. Det känns som att jag börjar få en ganska bra balans och funderar inte så mycket på dem längre.

Nu måste jag sova. Jag har jobbat långpass idag och är sjukt trött. Så det kan vara rörigt det jag har skrivit...

natti natti

Tjena vännen!

Du ska vara stolt över dina 17 dagar. Känner riktigt i din text att du är konfident. Jag kände likadant. Bara skulle fixa det.
Dag 17 var ju datumet jag trillade vid tidigare. Men nu är det historia för mig.. Ser framåt bara. :-)
Har inte ont längre i den meningen att jag lider av det. Något lite har jag kvar men det går åt rätt håll. Tackar kroppen
som återhämtar sig så märkvärdigt bra. Skönt för dig Märthan att sömnen fungerar. Tror att detta nr 1 i ett tillfrisknande.
Magnesium är superbra. Zink är jag försiktig med men tar det ibland. Den driver lite hårt på koppar och jag känner av
det.

Kram

John

De vill att jag är nykter tills utredningen är klar. Då efter det har jag inget som håller mig från att dricka. Mitt liv är under mediokert utan eget ställe att bo på.

Så känner jag.

Tack för dina tankar och svar <3 Gällande sömnen så sover jag som galet! Kanske inte tidsmässigt men jag märker tydligt hur jag kommer ner i djupsömn och att det numer nästan är svårt att ta sig upp på morgonen. Trött blir jag och kan somna snabbt, jätteskönt och verkligen lyxigt! Som sagt önskar jag att jag hade fått mer tid för sömn, som det är nu vill jag inte somna innan barnen och ofta somnar de någonstans mellan 21-22... sen vill jag gärna ha lite tid med gubben och då blir det sällan sängen före 22:30-23... sen upp 04:50... så vardagar blir det lite lite, hade önskat 7h men sånt är inte livet för mig... sover dock utan klockringning på helgerna.

Alla svettningar, nervryckningar är helt förbi, har slutat fuskat med mitt kvällsliga magnesium, ökat på zink mm så det gör säkert sitt med. Hur är det för dig med dina "skador", har din kropp efter alla dina dagar återhämtat sig, för som du säger, den är en förunderlig fantastisk manick våran kropp.

(var tvungen att räkna eftersom du undrade och ja det är dag 17 idag, inga större sug bara en saknad, saknad efter vanan mer än ruset gissar jag)

M

Jobbet gick bra!
Så jäkla kul att träffa kollegorna, och att så många nya börjat. Kändes riktigt weird att komma in och allt var annorlunda men inget hade förändrats.

Det räckte med 2h tills det att jag skulle känna mig trött. Helt galet.
Somnade vid 22 igår och är ganska trött nu med.
Missat detta där med vilan ett tag. Är för mycket kul som händer samtidigt. Ska försöka att inte fastna i det hjulet igen där vilan inte exsiaterar.

Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Funderar på att gå till gymmet, men kanske är bättre med en promenix runt sjön med podd ändå. Om jag ska lyssna på kroppen. Vilket jag borde göra. Så det blir det.

Men först ska jag laga lite krubb och göra matlåda. Dags för sådant igen ?

Fridens ?

Hej Lilja4Ever!

Det du beskriver är något som jag tror att många här kan känna igen sig i: du gjorde en förändring, det gick enligt plan ett tag och sedan kom ett snedsteg. Utifrån din berättelse så måste jag först och främst säga ett rungande bra jobbat för en nykter månad! Du hanterar snedsteget på ett handlingskraftigt sätt, det vill säga genom att öppet och ärligt skriva här och reflektera över vad snedsteget kan lära dig om dig själv. Jag tolkar det du skriver som att du tänker att ett sätt att underlätta för dig själv är att öppna upp och berätta för vänner och familj om ditt beslut. Vad tror du att det skulle ha för positiva effekter för dig?

Varma hälsningar,

Kristoffer

Alkoholhjälpen

Grattis till 14 dagar. (17 idag ?) Du resonerar bra. Mycket av det du säger stämmer väl in på mig.
Räknandet av dagar kan vara bra i början men tjatigt efter ett tag. Det här med att lova nykterhet
för framtiden det tror jag också man ska undvika, blir ett hjärnspöke av det.
Obestämd tid är bättre och att man väljer själv..
Läste din tråd och just sömnlösheten hade ju du påtagligt och nervryckningar.
Nervryckningar. har jag haft i mängd. Det har ryckt i muskler, ben, ögonlock, vissa punkter
runt om på kroppen.Dessa fenomen är varningstecken som jag tagit på största
allvar. Är rädd för att en bestående alkoholskada kan uppstå om jag skulle fortsatt. Det här
var en anledning till att jag slutade fast jag inte ville sluta. Blev livrädd.
Kroppen är ju fantastisk och reparerar de skador som alkoholen har åsamkat, det är ju
reparationer som pågår när man får symtomen som du beskrev i ett tidigare inlägg.
Att kroppen svarar med nervryckningar, värk, svettningar m.fl. symtom ska man nog
bara vara glad över för annars har man nog inte en fungerande kropp.
Hur är det med sömnen nu Märthan? Borde blivit bättre nu när du har över 2 veckor.
Finns ju preparat för sömn om det inte blir bättre ex.vis Melatonin

Kram

John

Precis sån är jag, motvalls likaså. Tack Sigge och Jasmine för pepp och snälla ord!

Stannade upp vid ordet tävlingsmänniska, jag är själv en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna och har jobbat hårt på att aldrig vara en dålig förlorare. Men jag har genom den hårda vägen fått lära mig av mig själv att ofta blir tävlingar något man kan vända mot sig och inte med sig. För att ta ett konkret exempel, när jag var sjuk i mina ätstörningar så var det en tävling med och mot mig själv, för även när jag insåg att jag höll på att dö av svält var siffrorna på vågen så triggande att de betydde mer. Ja ni förstår tanken.

Sa en gång för längesedan att ingen kan bryta ner mig, för det gör jag allra bäst själv. Där tar jag lärdom. För det är sant. Jag är en stark person, men jag kan vända styrkan mot mig själv, helt galet och tyvärr tror jag många här känner igen sig i det. Lite därför jag egentligen är emot räknandet, tävlingen som oftast har ett mål och når man inte når det (snabb nog eller alls), då blir det skam och besvikelse generellt. Därav heller inga mål.

Jag är väl lite motvalls, för jag är inställd på att jag absolut kommer ta ett glas champagne, en flaska vin någon dag. Men inte nu, inte idag. Nu är jag nykter så det står härliga till. Jag vill ha ruset men jag vill inte ha efterföljderna, därför väljer jag just nu att vara nykter.

Och JA, avdramatiserar, genom att lägga min tävlingsanda åt sidan, genom att gå in på bolaget och peka finger åt vinet som jag delvis suktar efter. Så jag väljer alkoholfritt.

Idag firar jag min äldsta, utan att lukta vin. Märker att båda är mer harmoniska än någonsin med sin nyktra mamma.

Ha en lovely spretig och nykter dag alla underbara, M