Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt ärliga och långa svar. Du har också levt ett snabbt liv ser jag. Hur är det nu?

Absolut finns det mycket ångest och många diagnoser på den svenska Bdsm-scenen. Vet inte om det är för att fler är öppna med vem de är och Därför inte döljer sina diagnoser/mående, eller om fler med diagnoser gillar bdsm ?‍♀️ Kan och vågar inte svara på korrelationen där. Men jag känner mig trygg på scenen, jag har mina peeps jag hänger med. Bra människor, nära vänner.
Jag har sett dem det gått mindre bra för, de som kommit dit med destruktivitet i blicken och många som hittat hem. Hittat sig själva och sin safe-space, som jag tex.

Jag skriver en dagbok på en annan sida också (darkside), där jag är mer eller mindre lika öppen som jag är här. Nu har jag ifs valt detta som min huvudkanal att skriva om "det vidare livet" och vad det innebär för just mig.
Så det finns ingen vacker Facebook "titta vad lyckad jag är" bild, däremot en ganska naken skildring på ångest, funderingar, en del hjärtekross, psykiskt mående, sjuksrivning, arbete och skildringar från vardagens lustiga situationer som ibland uppstår. Sen är
Jag mer djupgående här, för här är jag anonym och det är så jävla skönt att få ut mina tankar i text och ibland få kloka svar, som ditt (tack igen ?).

Just känslan av oförmögenhet kommer från konstant behöva dra mig själv framåt. Kanske kommer det ur utmattningen, depressionen, kanske kan min hjärna inte tänka längre än vad näsan når. Kanske är det på grund av långa väntetider, kanske från bieffekter av medicin. Kanske är det för att jag inte vet hur jag ska kunna överleva ekonomiskt. Helt ärligt vet jag inte.
Kanske är det allt, kanske är det något annat ?‍♀️
Jag behöver hjälp, så jag väntar och väntar och gör så gott jag kan med det jag har, varje dag.

Haha :D Sen är det inte så många män ;) 2 lekkompisar sedan tidigare och en som jag dejtar. På just relationsfronten känns det väldigt stabilt, lugnt och tryggt ?
Det gör mig glad.

Jag kommer klara även denna dippjäveln.
På något vis.

Tack igen för att du skrev monday.

Fridens?

Tack Jasmine, och du med! Du verkar vara fantastisk! ❤

Tack Ler för din fina tilltro ❤

Jag börjar sakna sommaren nu. Det bådar ju lite illa med tanke på att det bara nyss blivit oktober ?

Mina barn sover. Min man är borta. Jag ligger i sängen redan fastän jag inte planerar att sova riktigt än. Jag har så svårt för att ligga i soffan själv. Ligger hellre som nu, med en barnarm runt mig.

Det är mycket nu. Med barnen och jobbet och jag har fått vara en riktig tigermamma de sista dagarna. Det har varit jobbigt. Mycket mycket jobbigt. Men jag försöker se det positiva.

Det första är att jag vågar vara en tigermamma. Jag vågar bli upprörd och arg och hävda mina barns rätt. Jag orkar! Och jag vågar. Och jag är klartänkt varje dag och då hinner man samla information om det man behöver veta för sina barns skull. Hinner man sånt när man dricker? Orkar man? Vågar man? Jag gjorde inte det. Men nu kan jag.

Det är ändå jobbigt förstås när det gäller ens eget barn. Men jag klarar av att finnas där och hjälpa till, inte bara med kramar och kärlek som är så självklar utan också med det där jobbiga.... att klaga, ringa samtal, leta fakta, lagar och vetenskaplig fakta. Jag klarar det.

Jag fattar att man dricker bort såna här jobbiga dagar. Att man jobbar hårt hela veckan och kämpar med mycket på sidan av och sedan bara vill in i en filt av vin en stund. Men skillnaden för mig som varit nykter så länge är att mitt beroende är borta. Så jag klarar mig utan vinet. Jag är faktiskt livrädd för tanken på att ens prova dricka ett glas. Livrädd för hur illamående jag skulle kunna bli. Hur ont jag kanske får i magen. Hur äckligt det skulle smaka. Hur ångesten skulle vakna till liv direkt. Så rädd är jag att jag faktiskt inte ens skulle dricka ett glas ens om nån kunde garantera att jag inte skulle bli beroende igen. Det är tur att jag är så rädd för alkohol.

Jag tror jag har omprogrammerat min hjärna på nåt sätt. Det är som att när jag försöker tänka tanken att dricka ett glas vin så gör min hjärna ett tankehopp över den idén så att jag inte ens kan tänka det ordentligt. Min hjärna har liksom byggt en mur runt den tanken så att det inte går att tänka den riktigt. Man studsar bort från tanken och jag hamnar i den nyktra riktiga och verkliga verkligheten. Min hjärna skonar mig från att ens behöva slösa tid på att fundera på att dricka. Det är som att den säger "been there, done that" och kastar ut mig från tanken så att jag slipper den. Haha, det är så svårt att beskriva med ord hur det känns. Hur det känns när man inte ens kan föreställa sig att på allvar dricka. Och kan ni tänka er att samma hjärna ville dricka jätteofta förr?? Nu vill den inte ens tänka sig att tänka en enda tanke som skulle kunna leda till att dricka. Inte ens som en fantasi.

Jag tycker det är ganska häftigt...

Jag tycker också det är lite häftigt att folk som inte har haft ett alkoholberoende har sug efter alkohol 99 procent oftare än vad jag har. De kan vara sugna varje helg medan jag kanske har det några gånger per år. Det är ganska konstigt egentligen. Jag klassar mig själv som alkoholist men jag vill inte ha alkohol och jag är nästan aldrig sugen på det och jag dricker det aldrig. Det är väl häftigt ändå! Att man kan bli fri såhär till den grad att man är friare än "vanligt" folk.

Ja. Att det är såhär hjälper mig mycket när livet svajar. För jag kan lita på mig själv i alla väder. Det kunde jag inte förr.

Godnattkram!

Håller med de övriga... Vad fint skrivet. Ärligheten.

Vem som helst kan hamna i alkoholberoende...... Och jag tror även att vem som helst kan ta sig ur det ❤

Kram!

och tar det lugnt.
Vi har pizza till middag ikväll. Gött.
Nu njuter jag av fin-te för att vårda min kaxiga hals. Något har hänt och när jag ska prata låter jag som Marge Simpson.
Ser fram emot en dag i skogen imorgon
Skönt för jag vet att jag inte kommer att vara bakis!

Hur var yin yogan? Hoppas du har en fin kväll!

Det du skriver är så på pricken. Jag är där, jag har varit där och dina tankar är mina. Koketterar inte med Amaronesmuttande heller. Mitt nick är ’stänga av hjärnan’ och det är det jag gått in för ibland.

Jag har ingen alkohol hemma. Tror inte det skulle funka. Det enda jag inte får i mej i alkoholväg är söta grejer. Ju stramare desto bättre, men vem bryr sej.

För tillfället är konsumtionen låg och sporadisk men jag vet också vad det innebär att köpa bara nog för 2 dagar. För längre tids drickande än så skulle inte bli vackert och jag vill inte tillbaka dit.

Du är ett sånt stöd för mig. Tröst.

Styrkekramar ?

Jag ser mig själv till viss del i dina inlägg. Jag har arbetat i Stockholms krogbransch i många år.
Arbetat med allt från små söta lyxbröllop till vip värd för artister som kommer för konserter i Stockholm.
Dejtat en hel del kända (och ökända) krogägare - den där klicken som alltid syns på bild.
De flesta av dom har idag avtjänat korta och långa straff för narkotikainnehav.

Droger och alkohol, sex och party. Svartklubbar, striptease, dungeons, spelklubbar nattetid.
Har vaknat upp på de mesta konstiga ställen och hos de mest vrickade männen.

Ständigt sökande efter uppmärksamhet och behov att hålla skenet uppe inför andra.
Lade till och med ut bilder på mig själv i vimlet, skrev att jag var på väg till Paris för
ett event - för att mina vänner skulle tro att: Ja men shit - kolla den där MM, vilket häftigt liv
hon lever. Kläder, skor, makeup samt män som betalade allt. All inclusive. Japp inklusive ångest
från helvetet.

Men så var det inte. Jag satt hemma i mina pyjamasbyxor och drack vin i min ensamhet.
Men jag vågade inte släppa ner min gard inför mina vänner. Jag hade ett driv att få allas
uppmärksamhet, se på mig. Se på mig-förmodligen en väldigt skadad självbild. En halv
identitet.

Ja du mitt liv bestod av sexuella relationer, pengar som rullade,
jävligt fejkad glamour, alkohol från tidig ålder, rå porr, misshandel,
Dominans, pisk mentalt stryk.

Illusionerna om att där var ett rikt liv. Det var det naturligtvis inte.
Det var fotbojor, jävligt tunga och flera på vardera vrist, ångest, bakfylla,
skam, skuld, sexuell destruktivitet men utåt sett var allting bara så coolt.

På djupet är vi bara människor. Och vi föds nakna och nyktra - nyktra till livet.
Vi skapar erfarenheter som formar oss. Men det går att forma om. Man får
starta på djupet och se sig själv som människa. Den där man egentligen är.

För bakom min roll, den identitet jag hade då, attityden att leva upp till, skådespelet
fanns den riktiga jag. Och jag är bra. Jag duger. Känner mig inte alltid älskad men jag
tycker om mig själv. Det beror mycket på att jag är ärlig mot mig själv. Jag försöker i
alla lägen se mig själv. Den där nakna livsnyktra människan.

"Känner mig så jävla oförmögen till att påverka mitt liv" - alla kan påverka sitt liv.
Även Du Studenten.
Känner bara så väl när jag läser det du skriver - att den magiska energin du har - bör
du lägga på något annat som inte är destruktivt.

Det kommer bra saker ur det, jag lovar.

Hej, skriver detta i all välmening, inget annat (måste ofta förtydliga det då mina inlägg ofta missförstås)

Har du ångest så kan jag lova dig att smiska män på rumpan mot betalning, eller förnedra -
psykisk/mentalt/fysiskt, inte kommer att leda till mindre ångest hos dig.
BDSM världen är en enda stor ångestscen, det finns stora likheter med alkoholen (som tenderar att eskalera)
För människor med en beroendeproblem är fetischscenen inte en bra lekplats.
Been there - done that. Jag vet.

Men vill inte skriva för mycket om det här på detta forum - det hör inte hit på något vis.

När jag läser dina inlägg så är det "så mycket", det är gasen i botten. Kläder, attityder, party, glamour, olika män.
Vad skulle hända om du släppte allt det där och bara såg dig själv?
Precis som du är? Utan en roll, utan något att leva upp till (för det har du inte) härinne kan du vara naken, du vet.

Du är absolut inte oförmögen att ändra ditt liv. Du har ju ett driv, du har tempo - men du måste lägga ditt tempo och driv på rätt saker i livet.

Vad händer om du släpper taget och bara är "studenten"?

Allting löser sig, men man får ta en sak i taget. Det viktigaste först. Det som verkar vara mest nödvändigt för dig just nu
är sömn och ekonomin. Börja där. Hur kan du lösa det på bästa sätt?

I all välmening

MM

Ja händelser kommer onekligen ikapp.

Vaknade upp brevid gamerboi i morse. Han börjar jobba i ottan, så klockan ringde 5. I går somnade jag vid 07 på morgonen, fick sjukanmäla mig igen. Snittat 3h sömn nu ett tag. Somnar på morgonen. Rädd för att lägga mig.
När sömnen inte funkar funkar inte jag. Och när jag inte funkar funkar inte sömnen. Moment 22.

Har strålande huvudvärk bakom ögat. Gör ont som fan. Alltså riktigt ont ont. Sjukskrev mig i dag också, eller jag bad om semester. Har inte råd att vara sjuk. Fick inte ut någon lön denna månaden. Så nu är det lixom att hitta strategier för att få in någon typ av inkomst svart. För vitt går inte, pga försäkringskassan. Då anser de att jag är mer arbetsförbar än 25%, jag som inte ens pallar 25%... hur blev det såhär?

Anyhow, blev erbjuden att följa med en väninna som extraknäcker som domina.
Det är onekligen i gränslandet för vad jag anser moraliskt rätt. Vet inte om jag är
Jättebekväm att delta i sessionen. Att hon gör det på hennes fritid är helt okej lixom men jag vet inte om jag vill gå den vägen.
Men Hey det ger pengar, och jag är i kris,
4000kr för Max 2h. Då kanske jag kan spara 2000 till nästa månad för mat. Vet inte om jag kommer få någon lön då heller.

Känns meningslöst alltihopa. Känner mig så jävla oförmögen till att påverka mitt liv. Den känslan är inte jätte skön. Ångesten hälsar på var och varannan dag. Försöker tänka att i morgon blir bättre. Men allt jag orkar är att ligga i en boll under täcket just nu.

Måste komma på ett sätt att orka mer.
Måste orka leva.

(Ps, alkojolhjälpen, det nya typsnittet är inte skitbra. Jätteliten text när man skriver på telefonen. Jag som har problemfri syn ser knappt texten. ?)

?

Det blir en bra dag till :)!

Vi delar väl erfarenheten av att ha levt nyktert en längre tid och sedan fallit tillbaka? Som så många andra förstås. Har man en gång druckit sig till ett beroende så kan man ju tyvärr inte o-dricka sig bort ifrån det. Ändå är det lätt att känna så. Att det av någon oklar anledning plötsligt ändå skulle vara möjligt att nöja sig med en mindre mängd. Endast en kortare stund av påverkan. Under många år, fram till det här senaste längre uppehållet, så var den tanken ständigt återkommande. Efter några veckor, månader så skulle jag bara? Men, varje gång blev det uppenbart att det var tyngre än väntat att göra ett omtag på nykterheten.

Idag är jag glad att vakna upp klar i huvudet. Livet är som det är, men jag slipper oroa mig för att lukta gammal fylla. Det är en lättnad. Önskar dig, och alla andra på forumet, samma lättnad. En okomplicerad dag då det är enkelt och självklart att välja bort alkohol. Den tillhör inte oss längre.

???

Du är så tänkande och står stadigt på min favorit lista över kloka människor.
Kramar ???

Hej, tack för fina ?
Kramar och lycka till dig
???

Trött men allt går bra. Ska prova på yin yoga imorgon ?

Ta tag i det som känns rätt i magen, den inre rösten.
Kramar
???

Ledsen .. Pga a så tappade jag kontakten .. med vissa vänner .. bl.a. ett äldre par som jag kännt i 30 år ..härliga levnadsglada människor som levde för varann o vänner o familj .. ❤️ Har tänkt en längre tid på dem att jag ska höra av mig och idag tog jag tag i saken .. Inser då att båda är borta .. Han gick bort förra året och hon för bara några månader sen .. Sorgligt .. Ledsen .. Ändå så otroligt tacksam att jag fick lära känna dem .. ❤️ Sorgligt att a har förstört så mycket för mig ... men känner ändå sån lycka och tacksamhet att jag har lyckats bli fri ..

...pratar med mina vänner.
...läser här.
...tränar lite.
...dricker alkoholfri öl.
...älskar mina barn.
...har min alkohol(fria) app.

Det känns bra.
Jag låter tankarna vara, de fladdrar ofta snabbt vidare.
Känner mig trygg, på något vis.

Lim .. Ja ibland kan man behöva ta en paus härifrån .. och jag är inte orolig över dig när du inte skriver på ett tag .. du är så stark o förståndig ❤️

Jag blir glad över ett livstecken från dig, men blir inte så glad över att höra hur du har det. Vad ska du göra nu? Hur ska du ta dig ur din situation? Har du någon att prata med och någon som hjälper dig?

Styrekramar??

Och fortfarande nykter. Igår var det nära. Blev ledsen och arg på älsklingen efter vårt telefonsamtal. Han var så obrydd om hur min dag varit och pratade bara om sig själv. Skulle bli så glad om han kunde fråga hur jag mår men det händer inte ofta. Har kämpat med sig själv så hårt dom här veckorna. Får känna mig stolt att jag inte har rört alkohol då jag skulle ha legat halvt medvetslös om jag inte gett mig fan på att låta bli. Får klappa mig själv på axeln för ingen annan kommer göra det.

Jag är säker på att du på ditt eget vis kan hitta tröst i tillvaron, utan alkohol.
Du verkar bära på så mycket visshet, och vishet. Känner att du har så mycket att berätta.
Tänk så länge du varit nykter!
Tänk vad du kan.
Jag vill följa dig och ser fram emot det.

Men det är svårt att låta bli. Är så himla trött. Kanske på grund av all omställning? Maken hemma igen, jag har slutat dricka, men inget är som vanligt ändå. Han är lätt handikappad, stapplar omkring med krycka och kan inte äta fast föda ännu. Det är mediciner och attiraljer högt och lågt. Lite vårdinrättning över hela hemmet.

Jag har även svårt att ta plats där hemma, trots att det i huvudsak är mitt val av möbler och annat. Och det är bara jag som sköter hem och trädgård. För att jag är dålig på att delegera. Vill aldrig besvära någon annan med praktiska och jobbiga saker. Och nu kan han inte göra något heller!

Jag har inte tänkt på det tidigare, men så är det. Därför var det skönt att få vara för mig själv ett par veckor. Sitta i soffan och bläddra mellan kanalerna med ljudet avstängt. Tänka mina egna tankar. Prata med katten i knät.

Återfallet handlade säkert om att göra den positiva känslan ännu större. Att verkligen njuta av avskildheten och tystnaden. Ändå var det känslan av isolering som kröp fram mer och mer. Insikten om hur ensam jag är, utan familj och vänner att tala om. En person utan någon förankring i resten av mänskligheten. Det var tungt att inse.

Men nu är det över. Tror jag. Kan inte föreställa mig hur angelägen jag var att köpa den där sista flaskan som aldrig blev av! Och nu är hela den känslan av begär helt borta. Fullständigt. För att i den här tillvaron, som jag nu delar med maken - så dricker jag bara alkoholfritt. I den här världen finns helt enkelt inte mitt beroende. Den har ingen plats här. Att man kan vara så schizofren? Märkligt.

Mycket tänkvärt inlägg. Bra åskådliggjort.
Hoppas att du fixar till det för dig på ett bra sätt..
Tack vännen!

/John

Vad fint du beskrev det! Nu har jag ju varken man eller jobb som fungerar och tror att det är därför jag dricker... men det kanske bara är ett beroende som inte är kopplat till något speciellt.

Tack för din beskrivning?