Senaste kommentarerna i forumet

Det absolut sista du är är just mellanmjölk... men det är min upplevelse efter ditt uttryckssätt och meningsbyggande här på forumet. Sen är ju inte mellanmjölken i sin betydelse fel, tror de flesta hamnar där och det är väl ok, kanske rentav lättare?

Ha en riktigt fin dag! Och tack för den lovely bilden av paljetter en dag som denna :)

Här är det fritt fram att skriva ut sitt lidande. Det är ok att vara ledsen över sin situation. Ok att sakna.
Men du, vad är det du väntar på? Livet pågår nu.
Inte ska du väl supa bort livet när väl utredningen är klar. Vad ska du då med utredningen till? Är den inte i syfte att kartlägga svårigheter och sätta in rätt hjälp så det svåra blir mer överkomligt?
Kärlek, tillhörighet och känsla av sammanhang är livsviktigt för oss tänkande flockdjur. Men det börjar med kärleksfulla handlingar gentemot sig själv. Fortsätt vara nykter, träna och äta hälsosamt. Om det inte ger cred utifrån så vet du iallafall själv vad du åstadkommit?

Du är väl en prinsessa ändå ? Du behöver inte prefixen party- eller prestations- för att vara en riktig prinsessa !

För övrigt anser jag att ungar inte alltid behöver nyttig mat. Det finns näringsvärde i köttbullar med mos oxå. Som tur är dras de till bär och gillar kanske för ungar ovanliga saker som broccoli och spenat... orka, liksom. Men de är i gott skick och uppskattar min kokkonst desto mer då den drabbar dem.

Styrkekramar ?

Du behöver ju inte alltid vara smart, rolig och fyndig;). I din tråd får du ju vara precis som du vill.. jag läser iaf:)

Sorgen över något man "förlorat" när man slutar dricka känner jag igen. Jag har ju tappat en bit av det som definierar mitt jag, jag var ju Partyprinsessan, den som alltid ville gå ut och dricka, dansa.. Jag hoppas verkligen den delen av mig kommer att fyllas av något annat för jag kan ju inte bara vara prestationsprinsessan på jobbet och den präktiga mamman som fixar alla aktiviteter, ser till att barnen alltid är mätta (på nyttig mat), välkammade, välklädda och alltid har gjort läxorna. '

Kram till dig idag??

Det är som du säger, vi är många som är på väg upp till "Level2" nu (Vart tog förresten Mary vägen och Mirabelle? Deras trådar är borta..). Jag kommer att åka bort idag, till ett ställe där det inte finns alkohol, och är tillbaka på söndag (Dag 14:)). Du behöver alltså inte oroa dig för mig?

Jag önskar dig en helt underbar helg!

Gäsp !

Ledsen, du har ju en jobbig grej, kom på det nu.
Hoppas det går fint.
Ber om ursäkt... Missade detta.

Stor Kram

John

Ville bara säga : Bra skrivet som uppmuntran till Vinäger som kämpar.
Men just det där när man mår som bäst. Glad för något eller bara jäkligt
uppåt. Då vill man fira och det är då jag har som lättast att ta till
en kall.Hjärnan som hejar på nåt otroligt. Svårt att stå emot den kraften just
då.

Bara en reflektion

// John

Du är bra som tänker som du gör. Du är mer förberedd nu. Tankar kommer och går, så är det.
Du har klarat det tidigare. Så får du tänka.
Gillar när du säger att du är förberedd för det måste man vara. Tänker lite lika som du.
Det är en fajt för dig nu, men du om någon vet att det blir bättre efter lite längre tid.
Individuellt förstås men kanske en vecka till sen är det lättare igen.
Har för mig att du fick återfallet i Mars och hade hållit i fem månader, stämmer det?
Om det stämmer är det fan bra. Du kan göra det igen vännen

Kämpa på, håller på dig ;-)

Kram

John

Jag är hjärtinnerligt glad att läsa om din nykterhet. Många bra tips i tråden med. Stor igenkänningsfaktor på när hjärnan blir ’kapad’. Det är väl så att vi har druckit oss upp till en toleransnivå som hjärnan känner igen och väl där vill hjärnan stanna i det belöningsläget. Men vad vet jag.

Håll i nu och grattis till tid ?

Läskigt att det aldrig går att koppla av...! Men bra insikt.
Hejar på dig!

"Jag "slog om" på mindre än en minut och började toksupa"

Ja du vet jag att jag och några till härinne har detta beteende. Det beteendet
som för andra är så svårt att förstå.

Det är svårt att få svar på varför. Jag har undrat så många gånger
vad det är som händer. Som periodisk beroendeperson kan man
gå från 0 till 100 på ett par sekunder. Och det går inte att stoppa.
Har man utvecklat denna typ av beroende så går det aldrig att känna
sig säker. Men man ska heller inte vara rädd att ett sådant kraftigt sug
kommer. Men man måste ha strategier för att rida ut skiten.

Jag vet av min egen erfarenhet så är det ca. 20 minuter som är
kritiska så lyckas jag sitta på händerna, ta en time out så går det
över. Och när det har passerat så är det helt borta och jag kan inte
då förstå att jag för en halvtimme sedan ville dricka. Så är det för mig
och självklart är det annorlunda för andra.

Det är en form av maniskt beteende. Och det är inte konstigt att
många av oss periodare ofta sitter efter en dålig period som korkade
frågetecken. Vad fan hände? Ofta hinner man inte med själv.

Som Anders nu då. 1 år och det har flutit på toppenbra. Sen kommer
snytingen han inte var förberedd på. Jag är så ledsen för det. Jag
hoppas det går bra för honom att ta sig ur. Det är många många härinne
som har så stor betydelse för mig och mitt nyktra liv. Jag har så många
att tacka som har hjälpt mig. Men hos de som har periodiskt beroende
känner jag mig hemma, dom förstår. Som jag förstår precis det du skriver
nu. Kanske är det så att man söker sig dit där man känner sig förstådd....

Jag tog själv ett återfall efter 2 år nykter mellan 2012 - 2014, och då eskalerade perioderna
något fruktansvärt. Toksöp som du vet.

Jag förstår precis hur du har det. Vet ej hur du har det men som jag
upplever det är att alkohol-rycket kommer när jag mår som bäst.
När jag är på topp. Behövs inga tråkiga nyheter, inga motgångar.
Som att hjärnan lever sitt eget liv.

Jag ville nog bara säga:
Hej Vinäger- Jag förstår.

Ja jag tror det blir bäst så. Faktiskt. Fortsätter utan ångest.

Inte hunnit skriva så mycket. Hängt med Elvis, ätit mat (all them carbs ❤️) och levt ut de snuskigaste tantbokskåserier ni kan tänka er, nykter. Elvis undrade om vi skulle bli officiella lekkamrater, i Said yes ? (För alltså Daaaaaaaaaaaamn ??)
Lever livet helt enkelt ?

I morgon börjar jag jobba, Fyfan vad skönt ?
Nu blir det soffläge, en film och egentid.

Alright!
Fridens ?

Varför sa ingen åt mig att man måste stå i bostadskön när jag var 18.

Nu är jag 30. Fyfqn alltså, ja trodde att allt lixom bara löser sig. Att när man har blivit klar med studiera så får man bostad. *magi* Nu är jag utan bostad (nästan)

Ingen tjej vill ha någon som bor hemma. Det är försent för mig. Kan lika gärna sluta upp med att vara duktig.

Bättre att sluta upp med psykofarmakan. Då är jag iaf en bytedelsefull person i min schizofreni.

Vad ska jag vänta på? 8 år till i bostadskön då är jag 40. Då kan jag lika gärna hänga mig själv om mitt liv inte fått fart innan det.

Min dator som jag var så stolt över att ha byggt själv är inget värt. Alla fisketurer med mitt nya fiskespö har vart slöseri på tid. Linan har trasslat varje gång.

Jag har ingenting förutom familj . Jag har inget eget liv. Jag väntar och väntar men kan inget göra.

Jag har betalningsanmärkningar sedan ett år tillbaka som är betalda. Men ingen vill ha mig som hyresgäst.

Kan lika gärna äta mig fet, sluta borsta tänderna, dricka alkohol. Allt är piss iaf.

Jag har vart duktig och hållt mig från frestelsen men har inget fått tillbaka.

Min ända livlina är att vinna på lotto. Då kan jag köpa mig en bostad.

Trevlig läsning. Min klagomur deluxe.

Om jag hade fått en chans att bevisa mig så hade jag gjort det bra ifrån mig. Har läst väldigt mycket på anhörigsidan. Skulle aldrig vela att någon gick igenom det ni fått gå igenom med era partners. Vad era barn får gå igenom osv.

Allt känna bara så hopplöst. Jag kan inte vänta längre på att få leva

.. rusa till Lidl och införskaffa paljettunderverket ? !

Tack för dina fina ord.

Vissa dagar i veckorna har jag riktigt långa dagar - idag är en av dem - och orden kommer inte riktigt som jag vill. Jag blir mellanmjölk, liksom.

A propos något helt annat - eller kanske bara en återblick i ämnet - så har jag i flera trådar nyligen läst om sorg. Och vemod.

Vi som slutar dricka kastas mellan det euforiska ( jag kan ! Jag mår bättre ! ) och ett vemod över att vi har lagt en bit av livet bakom oss. Jag har sugit på känslan sen jag var på kurs tillsammans med andra goa alkisar tidigare i år då jag frågade om känslan. Alla hade känt likadant. Det är vanligt att känna sorg och kanske ilska över att man tvingas ge upp en del av ens liv som ( man trodde ) definierade en.

Jag har upplevt djupa stunder av mycket viktigare existensiell sorg och den bleknar. Den finns där som en underton, men bleknar gör den. Och när man jobbar vidare med tillvaron - eller kanske bara stapplar, eller kryper - så kommer något annat istället.

Dessa ord kommer varifrån ? Jag undrar medan jag skriver..

Kanske är det vår eviga livslust som till slut gör att vi kan skjuta den lätt åt ena sidan i våra hjärtan, för vi orkar inte ha ont hela tiden.

Det är kanske där jag är nu. Ångest och skam har bytts ut mot jävlaranamma och en osjälviskhet. För när jag lade min alkosorg bakom mej kände jag mej befriad och mättad.

Och här avslutar Nurture sin bergspredikan.

Pax vobiscum ?

Dag 98

Funderar på mitt återfall jag kommer ta om 30dagar.

Då är min aspergerutredning klar. Då kan jag supa fritt.

Sitter och kliar sönder sårskorpor kan inte hålla mig från stygnen och skorpor på min mage.

Ett under att jag hållt mig 98 dagar så enkelt. Var är min parad och gratulationer? Vart är min gratis lägenhet och min flickvän.

Kommer aldrig få lägenhet, hur kommer det sig att hemlösa knarkare och alkolister får lägenheter och andra chanser men jag måste bo hos mamma.

Min kompis alkohol finns där för mig sen senare iaf. Någon jag kan lita på. Njae, nu överdriver jag .

Vinäger och Jasmin!
Blir också så glad över att vi håller!
Delad glädje är dubbel glädje???
Nu är det trippel glädje?

Kramar
???

Jag blev glad av ditt inlägg- så skönt att du inte behöver kämpa mot a just nu.

Kram??

MM, tack, det är precis så det fortfarande känns. ♡

Ja, det är alltså två veckor i dag. Det känns skönt att tiden rullar på och jag lägger till dagar utan någon som helst kamp. Jag njuter av varje dag och är tacksam över att få känna så.

När jag tog tag i mina A-problem i mitten av november var det också så enkelt den första tiden. Nu är alltså känslan densamma. Däremot är jag förberedd den här gången på att bakslagen kan komma fortare än vad jag kan ana. Även om jag kommer upp i 100 dagar finns ingen som helst garanti för att jag inte vandrar in på Systemet och köper äcklig vodka och fula tetror. Jag vet att det kan hända. Det har hänt. Jag är på min vakt. Mest rädd är jag för de gånger jag "slog om" på mindre än en minut och började toksupa. Det är svårt att värja sig då. Men erfarenheter har jag nu även av det och förhoppningsvis kan jag använda dem och arbeta fram ännu bättre strategier.

Råd jag har fått är att vänta tjugo minuter. Skriva här fort som attan, vilket jag utnyttjat en gång med gott resultat. Och så förstås HALT. Filar på egna personliga strategier så länge, men försöker också att tillåta mig att slappna av emellanåt. Det behöver jag. Gode värld, vad jag behöver det efter all kamp till och från under det senaste halvåret.

Just i dag är jag stark. Just i dag är jag så j-a bra. Just i dag är jag oslagbar. Just i dag är jag nykter.

Kram

Tänk att det finns människor som fortfarande tror att barndom inte präglar oss. Grrr... Sedan vad vi gör med oss själva och hur vi klarar att hantera
vår på olika sätt skadade uppväxt är en annan sak. En del av oss har tur att få en trygg vuxenrelation och kan kanske genom den orka bearbeta trauman. Andra förblir trasiga utan att förstå sambanden.

Att bryta med sina föräldrar är ofta svårt, men ibland nödvändigt. Jag tycker att du tog ett klokt beslut och som du själv skriver: "måste skydda mig själv". Människor som inte vet vad det handlar om har så lätt att tycka att "mamma är ändå mamma" och gärna lägga huvudet lite på sned samtidigt. Grrr igen... Det är klart att hon är min biologiska förälder, hon har ju fött mig, men någon mamma kanske hon aldrig har klarat av att vara.

Hoppas att du snart får känna dig lite piggare. Och grattis till 24 dagars nykterhet. ♡

Kram

.. och säga att jag gillar att läsa din tråd! Du är smart, rolig, kaxig och lite motvals ibland... haha.. Jag är tävlingsmänniska så mig passar det att räkna dagar, men var och en gör på sitt eget sätt.. Och du, när jag läste ditt första inlägg var jag riktigt orolig för dig- så grymt starkt att du klarat 14 dagar!! Jag säger bara, wow keep up the good work.

Kram??

Tror kanske tröttheten kommer och går, så är det för mig i alla fall.. Och jag går inte heller ner i vikt trots att jag slutat dricka och skåpäta på kvällarna. Men, vi njuter av vår nykterhet tycker jag.. Men, hur mår du annars? Har du fortfarande tunga tankar?

Tack- det blev ett skratt till frukosten.. Jag vill också ha en röd mysdress med paljetter! I övrigt håller jag med Sigge.

Kram??

... från dej Sigge ? Tack !

Sitter och väntar på ett tåg i asfaltdjungeln. Lyxade till med en lungo macchiato från en kaffekedja. De goa tjejerna fixade det galant efter lite förklaringar och viskande ( ’varför lärde vi oss inte det på baristautbildningen’ ?)

Näe tjejer, men i Italien kan de nog inte göra chai latte på havremjölk heller, som damen till höger ville ha. Så ni var snäppet vassare ändå !

@difficultclient
@kaffetrams

Hej N
Grattis till dina 25 dagar ??.
Du är verkligen en seratoninhöjare N, blir glad av att läsa dina inlägg. Mycket humor, stor självdistans det kommer man långt på. Fick en bild framför mig, dig i Lidl dressen ??.
Önskar dig en dag fylld med positiva energier ❤️.
Kram S69