Senaste kommentarerna i forumet

... var den att hon har gett upp mer än du? Kommit till en annan gräns där vi inte är ännu även om vi inte vet hur långt borta det är?

Åh, den där berättlesen gick rakt in i hjärtat..

... glad för att du verkar ha funnit ett lugn utan alkoholen. Jag blir inspirerad och tänker att så där vill ja också känna... och det gör jag ju efter en tid utan alkohol. Tack Lim för att du delar din vardag, det hjälper oss "vilsna själar". Du verkar var en så fin mamma och en så stark person.

Kram?

Nikita är en tjej, en fin tjej, som tigger på pendeltåget jag åker på.

Nikita är alltid påverkad. Hon sluddrar fram sin ramsa att hon är hemlös; med trött röst men med ett fint uttryck i ansiktet och en själ som skriker ”ta hand om mej”.

I somras plockade en blekt tonårstjej av Nikita från tåget på stationen där jag kliver av, och tog med henne till affären och handlade Nikita en matkasse - eller kanske två. Nikita var modest, men lät sej övertalas lite grand. Kåldolmar. Kakor. Godis.

Idag såg jag en tjej bakifrån som halsade något med skruvkork på perrongen. Snabbt. Tåget kom. Tomglaset ner i soptunnan. Alkopop.

Jag har gjort detsamma, fast med minivintetra, 25 cl, vit ( diskret tror man, det kan ju nästan se ut som en Mer fast det gör det ju inte egentligen, eller hur ?). På perrongen. En liten hutt innan kaoset och ensamheten hemma.

Nikita och jag klev på pendeltåget och hon satte igång. Hemlös. Slant till härbärget. Tror nog hon bor nånstans för hon är rätt hel och ren, fast alltid borta. Hon fick min slant; man måste vara snabb dock för hon är så van att inte få nåt i muggen så hon flyger förbi.

Jag steg av. Nikita åkte vidare.

Vad var skillnaden mellan henne och mej ?

Låter kanske självklart, men ändå något att fundera kring..Jag drömde inatt att jag drack och att flera närstående förstod att jag tagit ett återfall..Usch vad det kändes jobbigt.Hade bara druckit lite, så onödigt.Tänkte i drömmen att då kan man lika gärna dricka rejält, när det ändå var förstört..Tänkte också på vad jobbigt att börja på dag ett igen, och att tilliten från mina barn var förstörd..Usch.....Jag var mycket glad när jag vaknade och allt bara var en hemsk dröm..Jag känner en enorm tilltro till livet emellanåt.Nytt jobb nu och eventuellt nästa år igen ut på nya äventyr jobbmässigt..Ibland längtar jag efter en man, men stundtals så tänker jag att det kan vara svårt med mina planer på resejobb om jag ”binder” upp mig med någon..Vi får se..Allt blir precis som det är menat..så småningom och hela tiden..Kram?

Ja är i samma situation som du. Varför gör vi så här mot oss själva? Vem har lärt oss att bete oss destruktivt? Skönt att det är över för dig, vet inte om jag kan säga detsamma?

Kram?

Hetsätning... ja, förstår det precis... Jag har hållit på i veckor och det var min nykterhet som triggade ätandet, måste ju göra något destruktivt för att upprätthålla eländet?

Och den där relationen med exet.. shit vad jag känner igen mig... Jag är ju ingen bdsm person (tror jag iaf), men i min destruktiva relation ber jag om ursäkt för allt och känner mig helt undergiven. Och jag älskar honom ändå... trots att han inte alls är snäll mot mig?. Och jag förstår att du kände "äntligen fri" samtidigt som du vill ha honom tillbaka, att du vet att han inte är bra för dig (och att ens vänner påpekar det) men ändå vill en del av dig tillbaka. Jag kanske har fel, men så känns det för mig...

Kram??

...

Jag har sett dem, de normala. Min exman är en av dem. Han denna där gamerboi är oxå en av dem. På något vänster hittar jag dem ganska ofta. Känner ifs fler "icke normativa", så det finns många på spektrumet.

Idag är jag yrslig och en ledsen liten pöl, lite mer än vanligt. Ifs första Gången jag är ensam och hemma på ett tag. Kan ju vara lugnet som gör det tilllåtandes. Och så vill min hjärna spela upp bilder på exet och henne tillsammans bakom mina ögonlock. Jag är inte svartsjuk, bara ledsen. Lite orolig för henne. Han är som sagt psykiskt farlig. Jag vet att hans ex före mig blev ganska fucked up (och jag vet ju hur jag var. Fortfarande är... vet ni jag är fortfarande lite rädd att säga något negativt som skulle kunna komma tillbaka till mig. Jag var så jävla mindfucked. Vi kallar det psykisk dominans i Bdsm-sfären, jag var och är väldigt osäker på om det var det eller om det var manipulativt beteende med sociopatiska drag. Vilket som var jag orolig även i vår relation, skrev dagbok om det då. Någor var väldigt fel, och ändå stannade jag. Mina vänner ville inte att vi skulle vara tillsammans. De tycker inte om honom. Min flickvän avskydde honom.
Allt jag gjorde i den relationen var fel, bad om ursäkt för allt. Frågade om lov för allt.
En gång blev jag utskälld i timmar för att jag drack ett glas vatten utan tillåtelse, tills jag gick därifrån. Då sprang han tillslut efter och lugnade mig. Slutade med att jag gick be om ursäkt om det med. Tror jag var ganska hjärntvättad i slutet. Och jag tilllät mig. Jag älskade honom. Ju mer vi bråkade, ju mer jag anpassade mig för att hålla friden. Destå mer älskade jag honom.
Jag var så jävla lost när vi gjorde slut. Jag fanns inte kvar. Tror att det var därför det gjorde så jävla ont, för jag var så beroende av honom. Han fanns där vid aborten och han fanns där vid förhören med polisen, han var den jag stöttade mig på. Jag gav bort mig, till honom. Jag vet att jag tänkte "äntligen är jag fri" samma tillfälle som han gick.
Och ändå är jag fortfarande ledsen, och ändå saknar jag honom, Fasten det var en typ sv psykisk misshandel i mångt och mycket. Jag blir så trött på mig själv). (Och att skriva detta offentligt gör mig rädd, för det skulle kunna sumpa ett "oss" igen i framtiden. Jag är nog fortfarande inte helt fri från honom)

Undrar varför jag inte fått någon samtalspartner eller psykolog att prata med. Insåg det nu att jag bara stått i kö. Ja förutom i början när det var akut och några samtal när jag hade suicidala tankegångar. Men inget där emellan. Tycker det är lite obehagligt egentligen.

Ensam stark? Kanske...
Ska ta upp det på samtalet med läkaren nästa gång,

?

Jag vill säga som Vinägermamman. Du är jättetuff. Hugg i och dra nu, vännen.

Styrkekramar ?

Tycker att du ska känna dig stolt över att du reser dig upp, borstar av dammet och fortsätter din nyktra resa efter dina återfall. Det är superstrongt av dig! Kram & kämpa på! ???

...och tack för att du orkar bry dig. ♡ Det betyder massor. Ha det gott! Kram

Önskar så att jag kunde säga för alltid, mitt självklara mål, men åtminstone för den här gången. Blev alldeles för stor mängd som vanligt, men gjorde inte bort mig för någon annan än mig själv.

Tack Nurture för stärkande ord, de bär jag garanterat med mig nu. ♡

Vet inte mer vad jag ska skriva, känner mig som alltid som en bluff. Jag mår ju så bra mellan "anfallen" och de senaste månaderna har jag inte ens behövt kämpa utan allt har gått så lätt utan A. Just nu vill jag iaf inte ha skiten.

Ta hand om er! ♡

Resa mot dag fylld av löften ?

Tänker att det nog är så att jag har lust att börja träna igen..

Var kom *den* tanken ifrån ??

Och jag är misslyckad i detta forum.... vet inte vad jag vill.... men jag lever, förlåt att jag inte uppdaterat...

Studenten... jag var i Amsterdam för jobb men ska snart dit igen för nöje, AMF, något du säkert känner till?

Älskar att få musik och lyrik i ’present’ - härligt ?

hur normala människor lever.
Jag vet inte om dom finns ens.

Men om man kan hitta sin inre okejröst till vem man nu än är.
Det vore inte så dumt.
Jag får vara som jag är.
Jag låter det vara som det är.
I resist nothing.
Kanske blir man inte så åksjuk i livet då?

Att känna sig nöjder och glader är för skönt.
Precis den här låten får jag upp i huvudet när jag läser dina rader. :)

https://www.youtube.com/watch?v=mCLbU1NxBhA

Åh sköna dag !! Hade finaste väninnan på besök igår, äldsta dottern satt med vid lunchen, min osso buco blev jättegod och allt blev jättetrevligt. Inte alls sockerfri men supermumsig. Faktiskt nöjd och jätteglad ?

God morgon!

Vaknade tidigare än jag hade lust med för ett av mina barn ville upp. Jag kliver alltid upp då. Ligger aldrig kvar i sängen och låter någon vakna ensam. Försöker tänka tillbaka på hur det var när jag var bakis på morgnarna. Och jag minns att det var likadant då. Jag klev upp helt livrädd i varje cell av min kropp för att jag skulle behöva må illa halva eller hela dagen. Men upp kom jag och jag spenderade återstoden av dagen med att kompensera allt.

Men jag var inte bakis alltid. Jag drack ju sällan så sent på kvällarna just pga min stora skräck för bakfylla. Men jag minns ändå allra tydligast den period jag faktiskt drack sent. Och hur förjävligt jag mådde både under natten och sedan dagen efter.

Nu försöker jag uppbringa minnen men ärligt talat har jag svårt för att komma ihåg hur det kändes att vakna bakis eller sova berusad. Jag vet att det var vidrigt.

Ibland om jag är förkyld nu för tiden så kan jag på morgonen känna en bekant känsla som påminner om att vara bakis. Men det är bara i några sekunder det känns och dessa gånger tackar jag nästan mig själv högt för att jag inte dricker.

Min man fortsätter att dricka med samma frekvens som vanligt. Jag påverkas dock mindre och mindre av det. För jag är så långt ifrån honom. Så länge han låter mig vara när han dricker så går det bra. Däremot ser jag ju hur i olika form vi är. Jag är bara några år yngre än honom men jag tror att jag skulle få en chock om jag fick byta kropp med honom en dag. Jag kan tänka mig att den känns sliten. Han vaknar alltid med rödsprängda ögon dagen efter han druckit. Igår drack han med en vän. Denna gång hemma hos oss men det sköttes ändå snyggt och jag och barnen var på en annan våning och gick sedan och sov. Men jag förfäras lite över mängderna öl de dricker. Fast de umgås stilla över mat, fotboll och öl.... så kommer vännen hem till oss med två proppfulla påsar med öl. Alltså fulla till bristningsgränsen. Men han gömde dem för mig. Skämdes kanske. För alla vet att jag starkt ogillar alkohol. Men mina ögon scannar av allt. Jag ser en påse med öl så lätt att jag skulle nog kunna se en genom en stenmur. Och jag gör en snabb kalkyl i huvudet kring hur fulla de ska bli av mängden jag kan tyda. Jag suckar högt och himlar med ögonen bredvid min man när vännen kommer med öl. Men sedan brukar jag släppa det och försöka fokusera på hur glad jag är över att jag är jag och inte dem.

Om en liten stund ska jag och barnen iväg på en rolig aktivitet och sedan tänker jag att vi ska ta en söndagsfika på stan.

Ha en skön dag allesammans. Kram!

Dagarna går så fort.
Det är skönt att vakna utan bakfylla och utan ångest och att ha lika mycket på kontot som jag hade igår kväll.
Jag har sovmorgon idag och drar mig i sängen med en kopp kaffe och en bok, Facebook, tidning och surf.
Funderar på om jag ska ut och springa när min Garmin säger "rör på dig!"
Skönt åt det varken är klockan eller magen som bestämmer vad jag ska göra idag. Jag är helt fri att bestämma själv.
Det är 425 dagar sedan jag slutar dricka.
Jag har haft ett antal setbacks under den tiden men jag är försiktigt hoppfull och känner mig stark!
Detta ska bli en skön söndag.
❤

Exet och den unga dejtar.
Dem är en grej.

Jag misstänkte det.
Gör ont.

som Jim Carrey ska ha sagt under en intervju.
"Depression orsakas av att din kropp och ditt psyke blir utmattade av vem du försöker vara i världen."
Ja, kanske det.
När det uppstår en nog stor spricka mellan ens innersta väsen och den fasad man upprätthåller så måste något gå sönder till slut.
Något brister, därför att behovet och längtan efter äkthet och autenticitet krockar med kraven och förväntningarna.
På samma sätt blir det ohållbart i längden vid andra obalanser.
Man jobbar på tok för mycket.
Man har inget arbete alls.
Man går ständigt på högvarv.
Man lägger aldrig in en högre växel.
Man ska manövrera ett tusenbitars livspussel.
Man äger bara ett fembitars.
Och så har vi vår hjärna på det.
Som konstant är igång och dömer och ifrågasätter och kritiserar och toktjatar om precis allt.
Och vi tror på allt den gafflar om.

När jag kom i kontakt med Eckhart Tolle och hans tankar om den mänskliga hjärnan så var det en lättnad.
Hans resonemang erbjöd en väg ut ur denna maniska tankevärld - helt enkelt genom att inte gå på den.
En hjärna är ett fantastiskt verktyg som dock bör användas med försiktighet.
Ungefär så lyder Tolles recept.

När jag använder mig av det receptet så får jag perspektiv.
Det perspektivet visar att där finns någonting bortom tanken.
Och bara vetskapen om detta gör att jag känner mig mindre som ett djur i en bur.
Ja, tills jag börjar tro på nån livsviktig tanke som min hjärna precis serverar mig.

Till slut ordnar det sig.

Önskar er alla den sortens lördagkväll ni allra mest behöver.
Kram <3

Vodka är ingen bra idé. Tänk att jag går bredvid och håller min arm om dina axlar. Vi fixar detta. Vet ju att man aldrig mår så bra som när man är helnykter.

Styrkekramar ?

Hej allihopa.

Tack gulliga fina Jasmine och Ler. Jag har läst era svar och blivit glad av eran omtanke. ? Har läst hos dig Jasmine att du inte mår så bra ? Du kanske behöver gå och prata med någon? Även om nykterhet är vägen att gå för att må bra så finns ju andra faktorer också.

Jag har inte kommit mig för att skriva. Har gått in på forumet nångång men inte hunnit eller orkat logga in.

Jag har inte tänkt på alkohol sedan jag loggade in sist. Jag hade ju nåt form av sug där men det försvann (som jag visste att det skulle). Och sedan har jag varken tänkt på för eller nackdelar med alkohol. Livet bara rullar på med allt man har att göra.

Skönt med lördag. Vaknade ganska tidigt med barnen. Började städa runt 9. Har städat åt alla djur vi har och nu ska jag greja i barnens rum. En härlig höstdag.

Det här forumet är toppen. Men det har faktiskt varit lite skönt att inte logga in. Då har jag tänkt mindre på alkohol. Ibland behöver jag en paus från att analysera medan jag andra gånger mår jättebra av det.

Kämpa på alla nynyktra därute ❤ Höstkvällar och mornar är mycket sköna när de är nyktra ❤