Senaste kommentarerna i forumet

Att du saknar vare sig empati eller är inskränkt... har du läst idiotboken?

Har gått omkring med ett milt obehag som är svårt att sätta fingret på. Saker är oklara. Folk säger inte vad de vill och inte vad jag vill höra.

Men jag har fått sova !

Nu ska jag fundera på varför jag stör mej på folks tankar om de inte passar in i min värld.

Kanske är jag bara inskränkt ? Eller saknar tålamod ?
Eller empati ?

Eller så borde jag sluta fundera så mycket !

Styrkekramar till alla fina ?

.. när jag läser ditt inlägg och förstår hur stor alkoholens makt är. Shit, ska vi hålla på med den här kampen hela livet bara för att vi lät oss lockas av den där viskande alkoholrösten? Och sjukdomen sitter i hjärnan, herregud hur ska vi undkomma, det finns väl ingen bot annat än disciplin att låta bli?

Amanda, är sjukt imponerad av dig och din styrka i att mostå alkoholen. Heja dig liksom!!!

Kärlek?

Kärlek?

Jag hittade en knapp på min PC bredvid alt gr. Om man trycker på den kan man välja olika emojis, men tror det beror på vilken version av Windows man har. Lycka till! Annars går det jättebra med <3 <3

.. hoppas du har någon att prata med om dina tunga tankar. Jag bröt kontakten med min mamma i flera år, men i samband med min skilsmässa kände jag att jag behövde återuppta vår relation för barnens skull. Trots att jag fortfarande tycker att hon inte varit någon bra mamma så är hon en fin mormor till mina barn. Jag skulle, som du, önska att hon kunde "erkänna" att hon gjort fel under min barndom, men det kommer nog aldrig att hända och jag försöker förlika mig med det. Det känns i alla fall skönt att mina syskon stödjer min uppfattning och tycker likadnt även om de har valt att alltid hålla kontakten med vår mamma och inte konfrontera henne. Det är i alla fall en stor sorg att min barndom var så trasig, att jag inte kan se tillbaka och tänka att jag hade det tryggt och bra som barn. Men, det enda vi kan göra ära att skapa en bättre uppväxt för våra egna barn.

Fint att höra om att ni är nyktra tillsammans- enjoy!

Kramar??

Hoppas den fortsatte i samma anda och att du nu får en god natts sömn. Välkommen måndag;)

Kram??

Gud så härligt! ?

Du nämnde det ordet Nurture i ditt senaste svar, ett ord jag fnulat på ett tag, särskilt när det kommer till forumet och mig själv.

Saken är den att när jag för ett par år sedan här, gjorde ett halvhjärtat försök till balans kom till en gräns där flera hamnar, flera som jag läser om i andra trådar. Hur räknandet av dagar nästan kan bli tvång, hur forumet faktiskt kan bli ett beroende i sig mitt i all fantastisk stöttning, vänskap och egeninsikter. Jag vet av min egen för mig erfarenhet att om man sätter ribban för högt blir fallet hårt, skammen ändlös.

Jag har aldrig och kommer aldrig lova någon, inte mig själv eller andra, total nykterhet resten av livet. Just nu är det definitivt vad jag behöver, utmanande prövningar, ifrågasättande, våga stå upp inför mig själv, skilja på alkoholjävulen i mig och mitt faktiska Jag. Se förbi den glorifierade bilden av alkohol som vi ständigt får upptryckt i nyllet precis överallt! Men förbud och skamkänslor är negativt, inget jag mår bra av. Att föra en ständig kamp rakt ner i urnan är inget för mig. Nu behöver jag kampen, men rakt ner i urnan resten av livet?

Sigge skulle kallat det spretigt, kanske rentav offerkofta? Spretig är jag.

Oavsett vad sätter jag en ✔️ För dag14 och därmed 2 nyktra veckor. Det kommer fortsätta på obestämd tid, det känns fint. Utan förpliktelser, utan skam och utan tvång.

Ja,hur börjar man.
Jag har ju läst vad du skrivit en del och tror nog att du egentligen kommit en bra bit på väg.
Jag tror på ärligheten framför allt.
Så länge man försöker blocka sin egen sanning eller andras sanning om vad som egentligen händer så kommer man ingen vart.

Men när man vågar se,identifiera och bena ut så börjar resan.
Kanske man själv står kvar på exakt samma fläck.
men tankarna har börjat resan åt en och så får man själv följa efter eller stå kvar
Och varje steg åt rätt håll ger plats för nya tankar.

Så har det varit för mig och ibland är sanninganra så påtagliga och glasklara.
och jag så oförmögen att ändra på situationen så värsta krockarna har uppstått i skallen.

Så då väljer jag att gömma mig i diket igen.
Men de poppar upp igen de där sanningarna och jag har hunnit med att sakta förstå att det var sant,det där jag såg sist.

Men ibland.När man gjort någon illa.
Vågat se att man gick för långt.
I ivern att göra rätt. Eller skydda/hjälpa någon som inte bet om det.
Då har jag stått där och försökt säga till alla och mig själv.
Men jag ville ju bara..

ja vad ville jag?
Skydda dom.
upplysa dom.
Bestämma över dom.
Lindra min egen ångest i att hindra dom att göra fel?

Gång på gång så tycker jag att jag agerar rätt.

men ser i efterhand att det gjorde jag inte.
Då är det svårt att sudda.

Då är det redan gjort.
Då blir jag ledsen och slår på mig själv,istället för att förstå vidden av min sjukdom.
Att tro att andra männniskors bekymmer är mitt problem.
Att det är jag som måste gå in och lösa dom.

Tror jag är mer i diket än mitt på vägen! Lite guppigt och skumpigt , men man vänjer sej..... branten upp till vägkanten känns hög och slirig. Kanske tryggare att skumpa kvar i diket?
Fast nä, jag vill nog hellre åka på den jämna fina vägen ! Titta noga åt höger och vänster , hålla avstånd och inte gasa på så jag kanar ner igen ... Men hur börjar man färden upp ??

Vaknade upp i någon jäkla lyxvilla med havsutsikt med Elvis. Är trygg, är safe, är bakfull.

Får reflektera senare.

Jag slutade dricka i Januari, på grund av min partners alkohol-problem (lite småsjukt det där; HAN har problem, så JAG slutar dricka - men inte han...suck)

I alla fall; eftersom jag vet hur det känns att vara full så vet jag även vad skillnaden är när jag är nykter.

1.) Jag orkar inte med fulla människors jävla hjärndöda svammel. Små-berusade KAN de vara kul, men de stannar ju aldrig där. Och då orkar jag inte med dem.

2.) Jag har alltid älskat att dansa, men jag är tjock och ganska blyg (vilket jag maskerar under en spelad attityd av "jag är en stridsvagn") så en eller två öl brukade jag kasta i mig innan jag gick upp på dansgolvet (alkohol tar ju faktiskt bort hämningar) men så har jag noterat nu, som nykter, att bara jag kommer igång med dansandet så försvinner blygheten - jag liksom tränar bort den. OCH; jag dansar bättre när jag är nykter - mindre vingel och fummel.

3.) Jag behöver inte bli fattig av att gå ut.

4.) Mina vänner är samma som innan, och det är jag med - jo, de blir jobbiga när de blir packade, men vid det laget har jag så kul att jag klarar mig utan dem för kvällen.

Dvs: inleder kvällen med prat och gemenskap, och när de blir packade och jobbiga går jag och roar migsjälv. Inte varit några problem hittills - och det jag är gladast över är att jag LÄRT MIG släppa loss UTAN att behöva droga mig. Bara wins för mig. Eller ja...att inse att mina vänner är JOBBIGA är en nackdel. Och LUKTEN. Det luktar så sjukt illa om fulla människor, och det hade jag aldrig tänkt på innan. Usch!

Tror att det är mycket en attityd-fråga. I början var jag helt ärligt väldigt bitter. Nu är jag bara glad.

En dag av självklarhet !

Nu en kopp kaffe på förstukvisten.

En härlig dag ?

Doppa mig i ett svalkande bad och låsa tungan i lagomläge ?. Så jävla bra! Älskar enkla metaforer. Och bada är ju lika nödvändigt som att andas?

Igår var en dag med huvudvärk och tyngre tankar. Det händer mycket i mig nu och händelser som jag förträngt pockar på och vill komma upp till ytan. Jag läste era kommentarer redan i fredags, men orkade inte återkoppla.

Tack Nurture, Femina, FinaLisa och Jasmine för era inlägg. Det värmer ett lite trasigt hjärta att få läsa det ni skriver. Jag ska läsa lite trådar nu på morgonen innan jag beger mig ut och går med mina hundar. Ikväll kommer min dotter med sin familj på besök, så då blir huset fullt av liv och rörelse, skratt och glädje. Det är precis vad jag behöver. Fast just nu behöver jag en stror mugg med kaffe.

Igår sa min man att han inte tyckte att det var en så stor grej att han nu gått över till a-fritt. -Jag ser inga problem med det sa han. Han har tagit sitt beslut utan min påverkan. Jag har inte sagt något alls om hans alkoholvanor. Jag sa att jag inte ska dricka mer för 22 dagar sedan och 5 dagar efter mig tog han sitt beslut. Det är så att jag nästan måste nypa mig i armen. Vi är båda nyktra och umgås mer än på flera år. Vi pratar mer, ser filmer tillsammans. Det går åt rätt håll men visst finns det irritation också. Vi har fortfarande olika syn på städning och jag gör fortfarande det mesta hemma. Jag ska jobba på det utan att tjata (det blir aldrig bra). På något sätt ska jag få karl att frivilligt bidra med sin insatts. Belöningssystem kanske?

Jasmine, jag har valt bort kontakten med mina föräldrar sedan ett år. Jag kan inte göra något för dem, utan måste skydda mig själv. Har du och din mamma kunnat reda upp er relation? Jag har aldrig kunnat prata med mina föräldrar då de förnekar allt kring alkohol. Att de slog mig - var i uppfostrande syfte. De erkänner inga fel, utan bemöter mig med tystnad.

Kram till er alla fina <3

Jag skriver på datorn och kan inte göra fina hjärtan (hur gör man?). Vill inte använda mobilen till detta forum, men kanske kan lägga in det i läsplattan...

Vad händer med dig?
Hör av dig så vi vet.
Kramar ???

"Kan göra det med alkohol i kroppen med men det är så oändligt mycket lättare helt klar i huvudet."

Det är dit vi ska, till insikten om att det mesta är mycket lättare när vi är nyktra. Den tillfälliga ångestlindring A kan lyckas ge är ju just mycket tillfällig. Efteråt blir det oftast sju resor värre.

Jag hittade dig, ha en fin söndag! ♡

att slå upp ögonen 5.30 utan huvudvärk och illamående när barnbarnet ropar "Mommo, vakna!". Känna ett par knubbiga, gosiga armar runt halsen och bara kunna njuta av nuet. ♡♡♡

God morgon, världen!

Kuk

Fel uttryckt av mig. "Får kanske göra ett undantag nu" ska vara "Vill nog göra ett undantag nu". Gillar dina inlägg, ditt sätt att skriva. Men tack för omtanken, du har rätt i sak.

... för att du inte skriver hos mig, ok ?

Då är ju forumet ångestskapande och dess syfte förfelat.

Kör en uppdatering av det alternativa och mer positiva sättet att räkna:

Dag 11 eller 270-(ca 45)= 225. Ja, alltså 225 vita dagar av 270. Tror att det var John som uttryckte att jag har fin historik. När jag ser det svart på vitt känner jag förstås en viss stolthet. Nu hoppas jag att minusdagarna stannar på 45 och de vita dagarna fortsätter att öka i rasande takt. Just nu är förutsättningarna goda.

Nurture: Ok, då förstår jag. Jag brukar mest kommentera i "Förändra sitt drickande". Har ju lite prestationsångest och kan få dåligt samvete när jag inte hinner/orkar skriva så mycket hos andra. Får kanske göra ett undantag nu. ♡ Kram

Biggie: Tack för fina ord, de värmer. ♡ Trevlig fortsättning på helgen du med.

... lagt ner alkoholen för att jag inte mådde bra av den. Jag har inte haft något missbruksproblem men dejtade en man som gärna drack glas efter glas så jag hakade på. Mådde skit både fysiskt och psykiskt. Det luriga med alkohol är att den skapar ångest, den dämpar den inte. Man vill gärna tro att man mår bra och inte har någon ångest alls men man blir liksom kidnappad i hjärnan. Hur som helst, jag har alltid druckit alkohol när jag varit ute för att "alla andra" gör det. Nu har jag varit ute utan att dricka alls och vet du vad? Det är ingen skillnad! Jag pratar med folk, dansar och har mig precis som innan! Jag känner mig nästan lite snopen, jag har alltid trott att jag behövt nåt glas vin för att kunna umgås men det var tydligen inte sant! Det jag däremot har märkt är två saker. De som har problem med alkoholen blir provocerade av någon som inte dricker. Om du vill undvika tjafs med sådana så drick en alkoholfri drink eller ett glas alkoholfritt vin så slipper du ta diskussionen, ingen ser någon skillnad. (man ska ju inte göra saker för att behaga andra men om du inte vill ha en massa frågor om varför du inte dricker så kan det vara ett alternativ. Du verkar ju annars ha väldigt bra vänner som respekterar ditt beslut så ta tillvara på dem!)

Det andra som jag märkt är att det ger en känsla av ett övertag att vara den som inte behöver dricka! Tänk såhär "alla andra behöver alkohol i kroppen för att kunna umgås, vad synd det är om dem!" Ge dig själv en klapp på axeln för att du kan vara utan alkoholen! Du har fått en otroligt fin insikt, nämligen att du inte vill skada dig själv mer med destruktiva beteenden. Suveränt bra jobbat! Nu är det dags för nästa steg, sitt inte hemma och tyck synd om dig själv! Gå ut och dansa och du ska se att det kommer att bli hur kul som helst!

Ser att du kommenterar o stöttar i princip varje tråd här inne. Du är SÅ härlig! ? och själv är du på dag 11 som en riktig krigare, grymt jobbat ? Kram o trevlig helg på dig ?