Senaste kommentarerna i forumet

... behöver inget vin, komstaterar jag. Men ja, använde ’finvin’ fast det inte var så fint. Jag använde rivet citronskal för att få upp syran i grytan. Zeta har även en god olivolja som har citronarom tillsatt.

3 veckors hetsätning (yes folks! Hetsätning. Ni vet när man äter tills man inte kan andas och magen gör ont) lämnar spår. Kommer inte in i mina jeans. Förstår inte varför jag blir sådanhär. Jag lixom aktivt letar efter det mest kaloririka och äter utan att smaka. Träningsvärk i käkarna. Balans Were you at? Kan vi inte bli kompisar istället?

Jag vet att alla val är mina egna. Jag vet att ingen tvingar mig att äta tills jag nästan kräks. Likt väl som när jag inte kan äta. Det är oxå ett val.

Ska det verkligen vara såhär?
Hur fan lever normala människor?

Hur blir jag normal?

detta db:t innehåller en triggervarning angående alkohol. Brottas du just nu med att inte dricka rekommenderar jag inte att du läser detta. ✌️ ?

Hotellfrulle ??
Sova middag.?
Bli utslängd från bibblan pga missade att de stängde utan min vetskap ?

Haft ångest halva dagen, den ba hänger där. Inte mycket att göra. Typ som en jobbig släkting på julmiddagen. Hen är där, man får betee sig ändå och foka på
något annat. ?‍♀️
Tycker det är tungt att ångesten påverkar min andning dock. Bara att acceptera skiten och möla vidare. Att kunna andas obehindrat är ju inget man behöver ?‍♀️ Jo.

Nyrest hem till estocholmo. Kom på att en polare lämnade lite vodka här tidigare. Gjorde en drinkos på apelsinjos och den.

Gamerboi kommer förbi lite senare. Vill gå ut och dansa. Vill sova. Vill ut och resa i världen. Önskar jag får någon typ av lön öht denna månaden. Otherwise är jag så jävla fucked så det är sjukt.

Hur blev det såhär? Rent ekonomiskt alltså? Hur blev jag såhär jävulskt fattig? Jag har alltid haft en buffert. Alltid haft koll på min ekonomi.
Det kom precis innan jag blev sjuksriven tror jag. Och när en sjuk individ tänker att hen (jaaag) ändå inte kommer vara i livet så länge till så bryr man sig inte helt enkelt. Bjöd på allt för andra som då hade drt tufft. Sen när livsgnista kom tillbaka så kachingar man in minimum. Och denna månaden nada.
Jag vet inte riktigt hur tanken är att man ska kunna gå runt?
Om inte man bor i en mindre Stad där hyran och maten är rimlig. Där man har möjlighet till att frysa in mat och göra storkok. Där månadsräkningen bara för boende och att leva ligger på mindre än +9000kr. Kanske får jag flytta ifrån Stockholm. Kan inte, har inte råd. Jävla moment 22 ?‍♀️

Tanken slog mig att ta några hundratusen i lån, dra utomlands, leva lajf och sen bara gå och självdö (En tanke, ej en önskan). Leva livet i ett år, risken finns la att jag skulle bli bättre, må bra. Älska livet och sedan vara skuldsatt för evigt istället.

Inte tillräckligt med vodkis för att bli berusad, men ångesten släppte. Skönt. Dumt och farligt. Men skönt, jag kan andas igen. Bråkar fortfarande (men släpp då tankejävel) på saknade av exet. Ibland mer i bland mindre. Men ändå konstant. Önskar att vi var tillsammans igen, önskar att jag aldrig träffat honom. Önskar att han är lyckligare nu.

Fridens ?

...ja, då trillar jag dit igen. Tack och lov inget vansinnesdrickande hittills, men ändå. Tillräckligt! Dessutom är vodka inköpt den här gången, ingen bra investering (förutom för A-hjärnan, som tycker att det är perfekt, mycket procent i förhållande till restprodukten. Lätt att slänga, med andra ord).

Så ledsen och besviken. Först en helvit månad, sedan det ångestsfyllda återfallet. Sedan ytterligare fyra fräscha veckor innan A-tankarna kopplade bort allt sunt förnuft. Hallå, jag har ju inte ens behövt kämpa nu. Dagarna har rullat på och jag har känt mig hyfsat säker, ännu en gång bedrägligt säker visar det sig.

Får ta hjälp av min nykterhetsstatistik, annars bryter jag ihop. Har fortfarande omkring 260 vita dagar av ca 310. Kämpar för att känna stolthet över detta, men just nu är det tufft.

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst för så behöver jag det bäst."

Kram på er alla kämpar ♡

Att rastlösheten släppte för tio dagar sen, det var lögn, och tillfällig lindring, den kom tillbaka,
men för några dagar sen deppade jag ner mig totalt, hemskt kändes det, och en genuin och allvarlig tanke kom "Om inte det här släpper, om jag inte får lindring eller hjälp, så kommer jag köpa sprit på fredag" - en liten och svag lindring kom, och än är inte faran över, men jag lyckades bromsa mig. Var alldeles nyss på väg till systemet, "Nu struntar jag i det här, jag behöver lugn", och jag velade fram och tillbaka med mig själv - lindring kanske, men i utbyte mot, allra minst baksmälla och överjordisk ångest att jag har brutit mot den här långa nykterheten som jag kämpat med hela året, men med största sannolikhet värre saker än så.

Gick istället och köpte lite onyttigheter i form av chips och godis - inget bra substitut på några vis, men nu är jag hemma igen, och väntar jag bara en stund till så stänger dagens möjlighet till snedsteg.

Det är en dag imorgon också, tröstar jag mig med, ifall jag skulle ändra mig, men för idag klarar jag mig utan alkohol. Nu ska jag ta mig en kopp te.

Stolt men inte nöjd, som det heter.

Men undrar óm de som inte dövar med mat, alkohol, tabletter eller liknande inte har något hål att fylla eller om de bara inte är "beroendepersoner" och gör på något annat sätt?

Winna, hoppas du mår bättre idag?

Känner igen mig totalt i det du skriver IronWill. Många av oss med alkoholproblem har överaktiva tankar som jag tror vi på något sätt måste stilla. Vi tänker för mycket för vårt eget bästa. "Önskar man kunde vara dummare" precis så. En framsida av att tänka för mycket är att man blir eller framstår som intelligent för man är alltid mer eller mindre förberedd på saker. Baksidan är att huvudet blir utmattat, man stressar sönder sig med krav och oro för framtiden och på något vis behöver vi stilla detta snurrande. Och så kom alkoholen in i livet..

Jag tror starkt att de flesta beroenden vi skapar syftar till att fylla ett hål som vi inte hittar något annat sätt att hantera.
Att summan av alla laster skulle vara konstant vet jag inte, men summan av alla beroenden i alla fall.
Jag har ökat andra iom att jag slutat dricka. Vissa positiva andra mindre positiva men ingen lika illa som alkoholen. Hålet är kvar dock, och vägrar hålla sig igenfyllt. Känns som många här har liknande upplevelser med depression eller social fobi eller något annat som inte står rätt till. Vi skulle eventuellt må bra av att vara dummare har jag tänkt. Upplever att många här har hög intelligens och stor självinsikt, vilket kanske även gör oss olyckliga i olika former. Vi grubblar och tänker och söker lindring från olika plågoandar. Givetvis en generalisering men det är en känsla jag får här på forimet bland välartikulerade trådar och hårda sanningar. Att inte dricka ger oss på sikt bättre utgångsläge att hitta lösningar. Eller kanske om vi har tur, att bli vän med oss själva och acceptera. Citalopram är en av mina ”kompisar” med. Kroniskt säger min läkare i ställer för att behöva komma med faktisk hjälp (inte för att han kan men ändå). I mitt fall upplever jag att ekonomisk överdriven trygghet är i konflikt med min vilja att leva ett enklare och lugnare liv (växte upp fattigt och gnska otryggt då jag var stand in som pappa i familjen också). Men jag har ingen lösning. Gå emot min största rädsla att ”behöva leta enkronor” igen för att få det lugn jag eftersöker. Känner mig ofta som ett djur i en bur. Men utan lösning på det så måste jag lindra och trösta för att orka gå vidare. Kanske inte hela problemet men en del av det. Säger absolut inte att det är synd om mig eftersom många här bär på liknande, eller svårare, livsdilemman. Men jag ångrar inte att jag slutat dricka. Jag tänker klarare och har mer hopp än på länge. Men i slutändan måste hålet fyllas (eller accepteras och levas med) innan trösten kan minskas eller helt utebli. Tror jag.

... även om jag inte alltid kommenterar.. Så skönt att du klarar både sockerfritt och a-fritt- verkligen starkt jobbat! Under min nyktra tid började jag "unna mig" mer socker och det mår man ju verkligen inte bra av. Tyvärr är jag inte på så bra humör idag, men skickar ??? i alla fall. (Hur gör du osso buco utan vin? Eller menar du att du tar "finvin" istället för tetran?)

Så sorgligt, ytterst onekligen.
(Jag vet att dem inte fiiiiiinnns, mina rädslor är irrationella?‍♀️)

Dagen som gick;
Höll på att somna sittandes på föreläsningen, höll mig aktiv. Fick professorn att tänka till. Ty studenten är smart när hon vill.
Käkade sushi med en klasskompis. Hon är fin.
Gick tillbaka till bibblan och fortsatte med min forskning.
Hörde av mig till en gammal relation (vi är fortfarande vänner) angående en forskare som studerar på samma arbetsplats som honom. Han visste vem hen var. Saknar honom ibland, vi hade en jättefin relation (tills han var otrogen)(det är okej. Gjorde ont då. Kommit över det nu). Han är oxå professor och 24 år äldre än mig ? ?‍♀️ Min mamma tyckte att det var lite udda att min partner var äldre än henne. Jag tyckte det var skitkul. Men alltså ålder är verkligen bara en siffra. På riktigt alltså. Och jag finner äldre män attraktiva. Och yngre män och kvinnor och hens and and and... Sidospår där.

Sen köpte jag en massa ostar och finskinka till mig själv, godis och lite kex, oliver och Nomnom till osten samt ett paraply. Traskade i spöregn i typ 40 min.
Det gjorde ingenting, ingenting alls faktiskt. Kände mig glad och peppad idag fasten mina tygskor blev lika kalla och blöts som Antarktis.
En speciell känsla att gå i regnet, aj lajk it! (jag vågade inte åka buss. För jag vet inte hur man gör i denna staden).

Nu på kvällen har jag mest ätit och ätit tills Mr music (eller vad jag nu kallade honom) ringde, pratade och skrattade i några timmar. Han är skitrolig, det är synd att han knarkar så mycket.
Men hans liv och hans val, i guess. Jag vet att jag aldrig kommer fastna för knark pga jag vet att jag skulle tycka om skiten för mycket så jag tvärnekar om jag blir bjuden. Testade amfetamin en gång på en av Stockholms svartklubbar och dagen efter funderade jag på om och hur jag skulle kunna få mer. Såååååå heeeeell Nah! Nope Nope Nope nooooooope. Nej.

Vågade gå till matsalen ensam och käka frulle i morse, det gjorde mig glad :)
För jag är en fegis, och det var en stor utmaning. Men i did it och kaffet var svingott. Nu ska jag ta en dusch, rädda en spindel från badrummet och förhoppningsvis kommer jag få Nanna.
Tror jag katchingade in 3h sömn i natt.

Kände mig glad idag ❤️
Undrar om det är jobbet som drar ner mig så mycket i Stockholm, eller om själva miljöombytet och att få stimulera mitt intellekt gör mig gladare? Oklart.

Tackar iallafall humflum universum för en kväll utan ångest. Fridens ?

... åsså finns det inga riktiga zombisar längre.
Dom dog, varenda en faktiskt, i en lika mystisk som fatal hudsjukdom i början av seklet.
Mycket sorgligt, alltihopa.

Sitter här med en koppkaffe och varvar ner efter en arbetsdag. Imorgon är det fredag och man får en välförtjänt vila i ett par dagar. i helgen ska jag jobba snickra och måla på mitt hus. Inga planer på att förgylla helgens arbete med några "helrör" brännvin. Resultatet blir så mycket bättre utan. Både för kropp,själ och huset. Kämpa på alla på forumet.

Det blir en lugn och fin dag. Skönt att se vita dagar ticka ner och sockerfria dagar upp. Nya vanor. Det vidare livet i dubbel bemärkelse. *Som* jag har längtat efter trygghet. Jag känner mej nästan som ett socialt experiment. Från ett kopiöst slentriandrickande för att kunna ta mej igenom vardag och för att kunna sova, till att känna att överkonsumtion är äckligt. Nåväl, jag tar inget för givet. Som jag skrev är associationssuget enormt starkt. En väninna ville träffas och ta en aw. Jag föreslog fika. Det gick finfint ! Jag ska laga osso buco på lördag och började som vanligt tänka i tetror av matlagningsvin, av ren vana, tills jag tänkte ett varv till och ”allvarligt” - det där äckelvinet köper jag inte hem nånsin, ever .. bottenslasket från EU’s vinsjöar ( som många boxar är också ) ska man bara ge f-n i. Och absolut inte hälla i sej ?.

Så jag är inte *botad* men tänker lite annorlunda. Kanske. Hoppas jag..

Bara för dig Knaskatten skall jag meddela att äldredamen kattan M, som är en formidabel väsare mot fluffkatten R och även mot mej om jag klappar inopportunt, ligger PÅ min viktiga korrespondens på köksbordet och spinner. Mitt framför mej mao. De två herrkatterna ligger utspridda i nån säng. Yngstakattan har gått på walkabout igen. Tror R gav henne däng i helgen .. ?

Ha en bra dag alla fina ! Styrkekramar ?

På AA möte,öppet kvinnomöte där även jag får delta.
Hon pratade om egot dvs beroendehjärnan som trixade med henne.
Och för mig som medberoende så är det en så märklig mix av ego tänkande kontra jag är inget värd tänkande.
Ytterligheter där jag inte får balans.
Men hennes ord fick liksom perspektiv på det hela.

När man ägnar sig åt sig själv,fokuserar på sig själv och på riktigt grottar ned sig i sin livssituation finns risken att man(jag) tippar över.

Mitt liv blir nästan omöjligt att leva trots att jag egentligen lever ett riktigt bra liv.
Jag hackar ned på allt som går att hacka på.
Min arbetssitation,mina vänskaper min relation osv
Det kan vara allt möjligt det handlar om.

Småsaker som vad jag tycker om att äta,eller hur jag vill bli tilltalad.
Till de större där jag inte känner mig fullt ut respekterad som människa.

Visserligen nödvändigt i tillfriskningsprocessen.
Att på djupet och på riktigt ta reda på vad JAG vill.

Samtidigt blir det då ibland alltför stor djupdykning i egot som jag inte mår bra av.

Och så då motsatsen.
Där jag går på knäna till Kina och tillbaka för att hjälpa en i nöd.
Utan tanke på egen vinning och egen belöning.

Helt utan sammankoppling av egot och medberoendedelen som ändå på något sätt sitter ihop.

Det är ju just när egot eller jaget? fått nog som det vaknar till och säger herrejävlar.
Nu är det dax för förändringar.
Upp till kamp emot orättvisor.
Det är bara du som kan och ska förändra ditt liv osv.

Så utan egots dragkraft så stod man sig slätt.

Så att ge detta ego/eller kanske jaget mer lagom med näring och kraft så man stannar i det berömda mellanläget.

Kan behålla vidvinkelperspektivet där både jag och en annan persons vilja och önskningar är lika viktiga.

Nya insikter och svårt att ta till sig att även ullabulla kan bete sig som en narcissist ibland.

ditt svar känns trösterikt. Lite synd att jag ska vara tacksam för ditt återfall men det gör att jag känner mig mindre ensam på något vis. Så tack.

Jag läser dina texter och tycker du verkar så stark och så mänsklig i dina svagheter, jag tycker om hur du formulerar dig.

Skönt att kunna tänka att trots återfall går vi framåt. Trots mina 15 dagar med alkohol hade jag ju typ 85 dagar utan, på semestern.

Jag mår så mycket bättre när jag inte dricker.
Jag älskar att vakna klar i knoppen, så klar som en disträ person som jag kan vara, vill säga.
Jag älskar att slippa lukta bakfylla.
Älskar att vara utan hålen i plånboken, att lägga pengarna på annat.

4,86 dagar sedan omstarten.
Jodåsåattee....

När du skrev i Jasmines tråd kände jag igen mig. Och så ville jag läsa DIN tråd. Men den fanns inte!
Tills jag upptäckte att den låg HÄR, i det vidare livet. Här har jag aldrig varit förut.
Här trodde jag att bara gamla lyckade ex-alkisar med flera vita år bakom sig fick hänga. Och att man var så förbi hela alkoholgrejen att man mest utbytte kakrecept och pratade väder. Typ.
Tji fick jag.
Visserligen skrivs det en del om katter - något jag uppskattar - men i övrigt hade jag inte många rätt.
Jag känner ju igen mig!
Det kanske är här jag ska vara, trots att jag inte är nykternykter, utan bara kör någon sorts mycket försiktig omvänd 5:2 när det kommer till vin.
Tål att funderas på.
Hur som: Nurture, gillar din tråd. ?

Hahaha den videon! Åh den gick rätt in i hjärtat. Älskar frozen ❤️
Tack!

Nu Nanna.
Tack för att du stöttar winna. Vekligen tack??

Kram på dig.
Nu tar du fram båda reskamraterna och berättar för dom att du behöver tröst och jättemycket mjuk och lurvig nallekärlek.
Och fortsätt gråta.
Du är nykter, vacker, värdefull och enastående tapper.
<3

Grattis till dom 100, Studenten!
Ja, och till det mindre frekventa bolmandet förstås! ;)

https://www.youtube.com/watch?v=r5sA2JLvFPY

Och ångesten lika så. Nykter ångest iallafall. Rinner tårar och blöter hotellkudden. Undrar om någon annan gråtit i denna kudden?
Övriga orimliga katastroftankar min hjärna håller på med nu är Zombis. Japp ni vet, sådanadär som inte finns.

Ska jag öppet och helt ärligt erkänna så var det en fobi till mig i många år. Zombis. Låg vaken skräckslagen på nätterna och väntade på att de skulle komma. Hade reservplan på hur jag skulle hantera det (aint gonna Tell yah) och skaffade mig två skokartonger med mediciner. Som jag gömde i städskåpet. De är nog kvar i det skåpet när jag tänker efter ?

Shit crazy

Den lilla otäcka skräcktanken kom över mitt huvud. Antagligen för att jag bor på nedreplan. Det är nytt. Jag är själv. Känner mig lite otrygg. Jag är trött. Och jag kollar på läskig film (smart brud?‍♀️).

Bad exmannen berätta att det inte kommer Zombis i natt heller.
Helt jävla ologisk, skrämmer skiten ur mig.

Varför får jag så ofta ångest nu för tiden?
Funderar på om det också kan vara en bieffekt, fast nu kanske eftersom jag sänkt dosen.
Thiiiiis is Why i aint lajk mediciner.
Visste att jag var knäpp förut. Nu vet jag inte om det är mig det är fel på eller om det är medicinen som fuckar med mig...

Sover nog med lampan tänd i natt. Glad att gossisarna är med ändå. ❤️✌️

Är lite omodern, har inte ens Instagram. Men gillar dig ändå... och det du skriver... En bra kombo. ♡

Tack för fina ord, Nurture! ♡

Läste några gamla inlägg i min tråd och hittade bland annat detta. Lika aktuellt i dag, trots att det gått snart tio månader. Delvis redigerat.

Jag tänker att det är ett val att inte dricka. Jag FÅR om jag vill, men VÄLJER att avstå. För mig vore det enklast om alkohol aldrig mer skulle finnas i min närhet. Men det är klart att det inte fungerar att leva så. Det hänger alltså på mig, om jag väljer att dricka eller inte. Däremot undviker jag fortfarande tillgänglighet i den mån jag kan.

Min man vill inte att jag ska dricka alkohol, men han är alltid noga med att han inte bestämmer över någon annan, i alla lägen. Blir lite knepigt ibland.

Jag vill poängtera skillnaden på att ha problem och inte. Att ta ETT glas finns ju inte i åtminstone min värld - vad skulle vitsen vara utan rus? Och tvärtom för M, har han bestämt ett enda glas är det inget problem för honom att ta just ett.

Hittade flera äldre inlägg som visar att vissa saker vad gäller A aldrig ändras. De flesta visar dock på ett bra facit. Stärkande då man tvivlar trots förhållandevis lång nykter period.

Min app att jag har 2 månaders dag på ciggen också.
Alltså shit. Jag har nog inte rökt så här lite på så lång tid sedan jag var 19.

Det gör mig stolt :)

Bestämde mig för att gå till systemet. Bestämde mig för att inte gå till systemet. Bestämde mig för att först gå till hotellet (30'min från systemet) och om jag ville till systemet igen skulle jag gå tillbaka (visste att detta inte skulle ske pga jag är lat). Bestämde mig för att köpa ett 6pack 3,5or på Ica istället.
Tittade på priset för 3,5orna och köpte en Cola i stället.... bestämde mig för att jag kan köpa vin i morgon istället, idag är jag nykter (kommer antagligen inte köpa vin i morgon heller, men man kan ju alltid lura hjärnan. Så brukade jag tänka när jag dietade förut btw, "i morgon får jag köpa snacks")....

Alltså, det är fantastiskt intressant hur tidigare beteenden och tankemönster kan triggas av yttre stimuli och social kontext.

Som ni kan se har min hjärna bråkat lite med sig själv idag. Nykterheten vann igen, vilket betyder att jag kommer hoppa in på dag 100 som nykter, nykter!

Hipp hipp hurra!
Firar med en 60krs godispåse ensam på mitt hotellrum, som har 3(?!) sängar i sig. Lovar att jag bokade ett singelrum ?
Innebär ifs att jag får 3 täcken ?

Skolan gick bra, min handledare blev i eld och lågor över min tänkta forskning. Lite prestationsångest ??
Blir bra.

Idag blev bättre än igår ?
I morgon blir bättre än idag.

Friiiiidens ?
(Hallå 100 dagar?!!! ?❤️)

Jag har tagit semester från jobbet för att hardcore studera en vecka. Ska på förläsning i dagarna 3 och på handledartid i dag.
Ska för första gången i mitt liv bo på hotell själv. Känns orimligt läskigt ??

Haft tankar på att köpa en flarra rött "för sömnen skull", lol. Alltså vad är det för tanke egentligen, ALLA vet att sömnen blir sämre med alkohol i kroppen. Köper Jag en flaska rött köper jag oxå ett paket cigg. Mår lite illa av tanken på att röka just nu. Udda.
Eller så är lite åksjuk av tågets skarpa svängar... vilket som känns nikotin väldigt äckligt just precis nu.

Packade ner en fleesfilt och två godsedjur... noll rutin på vad man ska ha med sig??‍♀️ Har Säkert 10kg studielitteratur och några tjocktröjor. Inte berättat för några vänner som bor i staden att jag ska dit. Behöver verkligen egentiden och fokus. Nästan ingen vet att jag är bortrest. Ganska skönt ändå.

Så nu har jag två val egentligen 1, fucka ur och gå på gamla beteendemönster. 2, inte fucka ur och testa någor nytt. Som att faktiskt göra det jag tänker göra. Fasten det är läskigt, och lite jobbigt.

Vilken vuxen människa packar med sig två godsedjur till hotell? ?❤️ ?

Fridens ?