Senaste kommentarerna i forumet

Stresshantering. På mitt senaste läkarintyg står det depression bara. Men psykologen antydde (sa rakt ut "detta är ju utmattning) på att det var mer än vara depression.

Ingen har tagit upp ptsd ännu. Får kolla upp det. Adhd kollade de för några år sedan, minns ibte riktigt vad de sa om det riktigt. Tror inte jag gav utslag för det (då iaf). Kanske kan kolla upp det igen.

Haha sexlivet är torrt nu. Noll lust. Nada. Så pojkarna får fint nöja sig med mitt sällskap endast. De verkar nöjda. Vill de ha mig i sitt liv får de lixom hela kakan, inte bara glassyren (Hahahahha Omg vilken snuskig liknelse ??‍♀️).
Fick ifs en jätte jätte fin wand som ser ut som en unicorn igår av min polare. Inte testat den, men herregud vad fin den är ? Super qute ?.

Haft sjuuuuukt med ångestpåslag idag. Nästan hela dagen. För mig är det som att jag får svårt att andas. Varje hjärtslag känns. Jag andas mer med öppen mun för luften är otillräcklig, och så blir jag yr och trött. Sov middag länge idag igen. Försöker djupandas igenom skiten.

Kanske har jag hängt runt så mycket på sistonde för att ångesten blir inte lika påtaglig när jag är med andra. Kanske.

Har oxå tänkt på Hur mina tankar blivit lite bittrare (Kanske inte rätt ord/känsla) på att släppa in in nya människor på livet. Som nu senast hos psykologen så kände jag att "varför ska jag öppna mig för dig?". För det spelar ju ingen roll egentligen. Jag kommer ändå ingenstans, de är bara flyktigt. Och det tar på mig att öppna mig för nya människor. Jag visar upp min sårbarhet, det är krävande. Fan vad krävande det är. Min far sa till mig när jag var kring 19-20 ish att "mitt namn, du måste vara modig och ärlig, annars kan de inte hjälpa dig".

Och jag är öppen och ärlig och modig. Och jag pratar med läkare och psykolog och samtalsmänniskor, öppnar mig, slussas vidare, väntar. Kämpar på att de ska lyssna (?) kanske. Att jag ska slippa dra på detta ensam.

Jag gör samma med männen och kvinnorna och de ickebinära som jag dejtar, är öppen, modig och ärlig. Jag tror det är det de tycker om med mig, "äktheten".
Exet lämnade ju mig för mitt mående, det gjorde nog ett djupare sår än vad jag trott.
För jag har blivit räddare att öppna mig.

Gamerboi har frågat lite om mina päron, och i vanliga fall har jag berättat en ganska lagom lång historia. För honom har jag bara sagt att det är en lång historia.
Han får inte komma in. Mina murar är uppe.

Samma känsla var det i fredags. Muren uppe. Blev lite irriterad på att behöva prata.
Gudars nu babblar Jag.

Jag vet inte riktigt om det är jätte bra att dra upp muren. När jag var tonåring så kom inget mig nära eller in (eller ut, grät inte ens på den tiden. Ingen (mamma) skulle få se mig sårbar) spelade ingen roll om hon så sparkade mig i magen. Jag grät inte. Tillls jag var ensam och hysteriskt kunde skrika ut min ångest i en kudde ( tragiskt i know Right ???‍♀️)(Men det var då. Jag gick i terapi för det. Kan ju gråta idag tex).

Jag vet inte hur jag ska göra. Vem jag ska lita på. Hur jag ska känna. Min ångest konsumerar mig. Tillåter jag den att göra det? Tar jag på mig en offerkofta? Eller får jag må såhär? Är det legitimt?

Fan jag orkar ju ingenting. Önskar jag bara kunde ha brutit lårbenet så att man kunde laga mig och sen var allt bra. Folk skulle ha skrivit roliga saker på gipset. Skickat blommor. Jag skulle kunna ha skrattat åt eländet. Sett en deadline tills man prelvisste att det skulle vara över.

Kommer jag någonsin bli frisk?
När det inte syns? Hur förklarar jag för andra då?
Min mamma har mer eller mindre avsagt kontakten nu, hon väntar tills jag är frisk och "normal" igen.
Jag saknar henne ibland.

Anyhow. Ångesten dunkar på i takt till musiken, och jag tog mina sömnpiller tidigt idag. Vill bara sova bort från allt.
Imorgon måste bli bättre. I morgon blir bättre (Gud det känns som att jag säger det varje kväll) (kanske tur att jag inte har något minne ?)

Okej. Sov sött alla fina rara.
Snokar i nästan allas trådar, ni är bra.
Ge inte upp.
I morgon blir bättre.
Fridens ?

Det är ju det som är det fina med forumet, det finns alltid någon eller några som inspirerar och ger igenkänning. Att ta rygg på någon och/eller peppa varandra har nog de flesta haft nytta av.

Du verkar beslutsam. Bra där. Önskar dig lycka till. ♡

Ska jobba med bl a barn och ungdomar igen. Det blir nog bra. Får se om jag ger mig ut på sjön till nästa sommar igen.Har sett matberoende och andra missbruk på nära håll på båten..Precis lika sjukt som alkohol eller annat..Jag har svårt när folk låtsas som att dom ej har problem..Jag vet att”sjukdomarna” innebär mycket förnekelse..Samtidigt finns det massor av människor som erkänner..Intressant att fundera på varför det är så..Kanske handlar om man har erkänt för sig själv eller ej..Blir lika beklämd vilka missbruk det än gäller..Kram

Var det psykologens val? Kanske har jag inte läst din tråd tillräckligt noga, men, har du fått behandling för PTSD efter våldtäkten? Tror du det skulle vara värt att försöka få till en utredning? (nu tänker jag främst ADHD, men man brukar behandla PTSD först om det finns trauma)
Du kämpar ju så med dig själv. Tänk om det finns förklaringar och rätt hjälp så det inte blir så stark motvind för dig.
Själv har jag komplext PTSDoch ADHD och kan relatera till en del - tyvärr inte till ditt spännande sexliv? (förutom lite tafatta försök senaste åretsom nybliven singel).
Ursäkta om jag tipsar om redan provade vägar
Kram

Idag igen.

Tänker ta ner min dos på voxra till 150. This aint working. ✌️

Lunch m bästa gudmor lockar ?

Gårdagen blev ändå okej, tvingade upp mig själv. Sen fick jag spontanbesök av kompis och på kvällen kom gamerboi över med nybakade kakor. Galet mycket kakor denna helgen. I Kidd you not. Fick upp studielitteratur och halvt organiserat det.

Nu jobb, tågen kaosa så jag blir sen. ?‍♀️
Försov mig. Har så svårt att vakna. Åt kakor till frukost.
Snart är denna arbetsdagen förbi.

Tatueringen läker skitbra ???

Ni som har varit här ett tag betyder mycket för mig som är ny, det ger hopp att läsa om Er resa. Finns det andra som har klarat sig så kan jag.

Ha en god söndag kväll!

Blir så glad av era peppande ord. Ja, jag mår riktigt bra nu. Så himla skönt att slippa kampen, åtminstone för tillfället. Njuter av tacksamhet för varje dag det nyktra livet rullar på. Eventuella svackor tar vi när de kommer.

Ta alltid ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att du varit glad i onödan.

Kram på er alla kämpar ♡

för vänliga ord. Det värmer. Jag har inte kollat min egen tråd på länge, bara skrivit nåt enstaka inlägg i andras trådar. Jag vet inte, hur klok och nyanserad jag är, men jag har definitivt lärt mig mer om livet och om mig själv under de år jag skrivit här. Har hittat en plats där jag arbetar aktivt med Stegen och det tillför nya insikter. Att söka sitt sanna jag är som att skala en lök, nya lager ger nya insikter. Det paradoxala är att skalandet, som ju på ett sätt är att söndra sig själv, för djupare mot kärnan så söndrandet är samtidigt ett helande. Jag känner så starkt att ömsesidigheten är en väsentlig del i det som är verksamt, eller hjälpsamt, i stegarbetet. Jag tycker så om tanken som Olle Carlsson uttryckte om Katarina församling: här hjälper vi inte andra, här hjälper vi varandra. Det ställer människor jämlikt tillsammans. En ingång till samarbete där människans värdighet är i centrum.
Allt det bästa till dig aeromagnus och till andra som läser. Varje dag, varje stund och situation inrymmer möjligheten att välja, och att ta makten i sitt eget liv. Det enda liv du har makt över. / mt

Ångestpåslag idag igen ?
Nu har det varit någon typ av ångest varje dag. Håller i sig någon timme. Det är ovanligt. Vet inte varför det kommer nu?

Det är ju bara en känsla.
Der måste bli bättre än såhär.
Det måste finnas mer i livet.

För grejen är den att det finns mer. Men jag kommer inte på tankar längre än till näsan. Jag orkar inte. Rent kognetivt så känner jag mig efterbliven. Jag vill så jävla mycket men jag kommer inte upp från sängen. Tröttheten är förlamande, känner mig ibland fången i min egna kropp.

Kanske var det en av anledningarna till att jag valde att dricka så ofta förr. Att slippa känslan av nedstämdhet och trötthet (ja jag vet att det inte är helt sant alla gånger). Men med alkohol i kroppen försvann mina spärrar. Jag är en ganska impulsiv tjej överlag, men med alkohol Försvinner konsekvenstänket. Både på gott och ont. Brukade tänka "undrar vart jag slutar i natt" när jag tog första klunken, för i didnt know ?‍♀️?‍♀️?‍♀️.

Vilket som är det en riktigt kass coping. Jag kan inte dricka bort ångest, än heller röka bort den.
Så vad kan jag göra?

Jag kan bita ihop igen, bädda sängen. Ta en till kaka (kakor är lajf just nu. Hej sockerkick). Ta på mig kläder och ta ut mig själv och vovven på promenix. Andas igenom ångesten.
Är yr, vill gråta, känner mig så himla trött på denna tröttheten. Jag är så tröööööött! Så himla trött på psykisk ohälsa. Ibland känns det hopplöst. Jävla kämpande hela jävla tiden.

Sorry för neggo inlägg, igen.
Hoppad detta kan bli ett inlägg som jag någondag kommer kunna läsa och tänka "shit! I Made it".

?

Det är helt ok att räkna 300 minus 45. Varför inte? Ska räkna likadant.. Du har ju kollen
ändå i huvudet ditt. Avgörande för ditt resultat har ju varit ditt agerande och att du tagit
tag i problemet som snart kanske inte är ett problem.. Din kropp har du ju givit nödvändig respit
från A. 255 dagar är fint vännen..
Vi kämpar på nu enligt egen metod.. Huvudsaken är att vi fyller kroppen med liv istället för A.
Tycker att du är duktig.. flera andra är också duktiga nu och kul att se dessa människor få ordning
på mycket i sina liv trots guppig väg..Gillar det jag ser och det känns oerhört mysigt att
vi kämpar tillsammans. Man kan alltid gå in här och läsa lite om man vill bli peppad..

Kram vännen

//John

Min kropp och jag längtar här i från. När jag blundar ser jag turkost vatten, svajande mörkgrönablad.
Har aldrig riktigt känt mig hemma i Sverige. Alltid längtat härifrån. Vette fan vart, och jag vet inte hur.

Jag längtar hem.
Hur hittar jag dit?

Vinäger, jodå hjälp försöker jag att få ända sedan april meeeeen du vet köer. Har ändå kämpat igenom depression Etcetcetc själv, det är fan imponerande ?
Men ja, jag behöver hjälp proffesionellt, så jag väntar och väntar.

Jag kommer dra ifrån mitt jobb asap. Just nu hänger jag där pga är inte andtällningsbar. Kan ju bara jobba 25% och under tiden kör jag ju plugg vid sidan av (lite i smyg) för att få min kandidat så jag blir kvalificerad kan söka nya jobb.
Så det finns en plan. Jag är Påväg bort. Det är bara tråkigt så in i döden nu. Men det passar väldigt bra i tiden med detta jobbet.

Fick in 11h sömn i natt igen. Fan bokstavligt talat sovit hela denna helgen ?‍♀️
Ganska skönt ändå. Nästa vecka kommer bli bananas.
Jag äe glad att du äe här oxå vinäger❤️ Tack ???

Nu, promenix och frulle ❤️
Fridens ?

..utan ett enda avbrott har jag fått sova mer än 9.5 timmar.
Helt otroligt.
Jag är utsövd och ändå helt mörbultad känna det som.
Tacksam.
Jag är så trött.
Skrev till mina 2 bästa vänner och bekände fredagens synder.
Vet inte varför men att bekänna och be om förlåtelse känna som något som helar mig. Men det börjar bli så tjatigt bara. Borde ju vara förbi det där, vaddå återfall..heter det så? Är det det som jag varit igenom? Sommaren, festivalen, bara lite till.. Återfall är väl sånt alkoholister har? Jag är ju inte alkoholist! Väl? Jag har inget behov, inget sug..jag kan bara inte bromsa mig. Det är väl något annat? Inte jag, väl?

Vem försöker jag lura?
När ska jag säga det högt?
När ska jag känna mig hel igen.
Dag 1 börjar nu.

Så fint att höra av dig!!! Och vad glad jag blir över att du är nykter... så brukar det ju inte vara när någon "försvinner". Jag har varit orolig för dig såklart och sakanat dig här! Men, förstår om man kommer i en period då man inte orkar skriva.

Önskar dig en fin söndag i solen!

Kramar???

Bra att du tagit hjälp och insett att du kanske behöver bromsa det hektiska livet lite. Angående jobb, finns det någon möjlighet för dig att byta? Alltså, om det är det du vill. Att efter en längre sjukskrivning komma tillbaka och må dåligt efter bara ett par timmar kan ju signalera att det är jobbet som i grunden skapar oro och ångest. Det där vet du förstås själv, bara en tanke som slog mig. Hoppas att det ordnar sig för dig på ett eller annat sätt. ♡ Tack för att du finns här. Kram

Vet inte vad det är med mig. Kan gå in och läsa här då och då, men har inte kunnat förmå mig till att skriva något. Det har varit ett slags stopp, en psykologisk spärr, vad gäller detta. Förlåt! ♡ Vet ju själv hur orolig man blir när någon vanligtvis aktiv "försvinner". Men nu gör jag ett försök i alla fall att få ner några tankar.

Min nykterhet håller i sig. Har inte ens varit kämpigt sedan det pinsamma återfallet för tre veckor sedan. Det hade ju då gått nästan en månad utan kamp, så det var verkligen ett misslyckande. Dock även en påminnelse: Jag KAN INTE låta bli om jag blir ensam med A. Åtminstone inte ännu. Det är alltså nödvändigt att fortsätta med de strategier jag tjatat så mycket om.

Jobbsituationen har varit lugnare, men för ett par veckor sedan blev jag övertalad att vara ansvarig för ett tillfälligt projekt. Jag visste inte om jag skulle orka det, men tackade till slut ja. Högsta chefen bönade och bad, jag var typ den enda som kunde fixa detta. Låter stort och kanske skrytigt, men i just det här fallet är det så. Arbetet i sig är inte så avancerat, men jag måste ha extra fokus på detta under ett par månader och det tar på krafterna. Vet av erfarenhet att det är lätt att A-tankarna erbjuder falsk stresslindring. Men jag är beredd och hittills har det som sagt gått riktigt bra.

Apropå strategier. Veckorna fyller jag med aktiviteter. Allt från träning och promenader till ett extra jobb, helt annorlunda mitt ordinarie. Det fyller inte bara tiden utan ger också mycket tillbaka emotionellt. Träningen har gjort att jag tappat några A-kilon och jag känner mig mycket piggare och fräschare. Törs som vanligt inte ta ut något i förskott, men njuter av att det nyktra livet rullar på.

För någon vecka sedan var det trehundra dagar sedan jag bestämde mig för att leva ett nyktert liv. Ni som följt mig vet att det gått bra långa perioder, men att jag också ramlat - mer eller mindre - några gånger. Men, det viktigaste, att jag alltid rest mig igen, borstat av mig och likt en dåre envist fortsatt framåt. 300 minus ca 45 har det blivit. Alltså ca 255 helnyktra dagar sedan mitten av november förra året. Det är banne mig något att vara stolt över!

Ser att det kommit många nya hit. När jag har ork gillar jag ju att välkomna alla, ge råd och stöd, peppa och hålla tummarna. Nu tänker jag mest att "snälla, härda ut de första dagarna/veckorna, det blir bara SÅ MYCKET BÄTTRE". Livet återvänder, alltså det nyktra tillståndet i vardagen, oavsett livssituation. Att möta det nykter är ibland nästan outhärdligt i början - det finns ju en anledning till att vi tagit till flaskan - men efter ett tag inser man att man inte kommer undan i längden. Livet måste till slut konfronteras. Alkoholrus med tillhörande bakfylla och ångest var inget vi ville ha, men när vi har hamnat här är det bara vi själva som kan bryta den negativa spiralen. Detta betyder inte att vi måste klara det på egen hand - det finns hur mycket hjälp som helst att få. Men det börjar med vår egen vilja till förändring. Först i tanken, men det räcker inte. Tanken måste övergå till handling. Lycka till! ♡

Alla mina fina "gamla" vänner här: TACK för att ni finns och bryr er! ♡ Nu har jag läst ifatt era trådar och gläds åt att det går så bra för de flesta. Vilka kämpar ni är! Har saknat att diskutera med er, men har som sagt inte riktigt orkat. Skäms lite, men det har bara inte gått att börja skriva något. Hoppas att energin till detta återkommer, då det ger så mycket att få vara en del av detta fantastiska forum, som har varit ett avgörande stöd, och fortfarande är, för så många.

Kram

Var tvungen att redigera några siffror, så nu stämmer inte tiden för inlägget riktigt. ?

MrUrgel. Vi är nog verkligen inte ensamma, på gott och ont. Och visst är det knas att vi envisas med att testa om det går, innerst inne vet vi ju svaren..
För mig är det bara att göra om och göra rätt. Eller snarare Göra om och Låta bli.
Jag vet vad som gäller för mig. Det är noll och inget för mig. Jag fattar bara inte varför jag ska utmana det med jämna mellanrum. Som om jag på ett par månader ska växa ifrån oförmågan att hantera alkohol. Så dumt.

Men nog ältat.
Imorgon är en annan dag.
Kram o god natt.

Jag vilade hemma ?
Fick lite ångestpåslag kring 22 så tog en hutt theralen. Sen kom gamerboi hit och tog ut vovven och snozade.
Sov i 11h (lite därför jag inte tycker om theralen), sen sov vi middag efter frukost. Tog ut vovven på långpromenad. Köpte lite godis och kakor. Somnade om när jag kom hem, vaknade ganska nyligen. Lagar middag, ska ta ut vovven igen och snart gå och lägga mig.

All that sleep?
Tackat nej till sällskap idag, har ju älsklingsvovve som vill ligga nära alltid. Är lite besviken på mig själv för att jag inte orkat ta tag i plugg idag. Men jag har varit så jävulskt trött. Får Kötta i morgon.

Noterat en ny typ av ätbeteende, no me gusta. En vecka till måste tatueringen vila och sen kanske jag kan börja träna igen ❤️ Gud vad jag saknar det. Har lite kvar av förkylningen i kroppen.

Denna lördagen lär inte gå till historien men kropp och knopp har fått vila.

Fridens ?

Har precis läst igenom din tråd och blir lite full av skratt. Varför, det är ju inget att skratta åt? Jo, för att jag känner igen mig själv så himla mycket. Jag skrattar snarare åt mig själv. Efter ett helt vitt år tyckte jag också att det var dags att fira. Hur skulle jag då utföra detta firande? Jo, självklart med några öl....och kanske en och anna wiskey...och kanske en bag in box också som pricket över i:et...min satans dumma fan. Firandet höll i sig ett par år. Lyckat beslut. Nu har jag hållt mig nykter i 4 månader. Det går ganska bra, klar att jag blir sugen då och då.....men det är ju sånt som vi måste lära oss att leva med. Tyvärr, och det är med viss sorg jag säger det, så tror jag att sådana som du och jag inte kan dricka. I alla fall inte som "vanligt" folk gör. Och i alla fall inte jag. När vi sätter igång så blir det "all in" med allt vad det innebär. Skiter i ansvar och konsekvenser. Det är ju så gott att berusad. Vi får nog göra ett av de stora valen, antingen dricka med allt vad det bär med sig eller hålla oss nyktra. Att hatta fram och tillbaka funkar inte. I alla fall inte för mig, kanske gör det så för dig.
Titta i backspegeln, hur har vårt drickande sett ut? Normalt, utan ångest och dåligt samvete? Nä, inte för mig i alla fall. Det är så jag gör, just nu, för att hålla mig nykter....tittar i backspegeln och funderar på vart det hela bär om jag forsätter att sprita.
Om du verkligen vill slippa gömma dig, ha ångest och göra som du gör så måste du nog ta beslutet att aldrig mer dricka igen.....och då menar jag aldrig mer i hela ditt liv. Många har gjort det och kan leva med det. Jag har gjort det och jag hoppas att jag ska klara det, för mig finns det inget alternativ. Kanske finns det det för dig?

Vet du vad en intellektuell person är? Jo, det är en person som tänker på sex mindre är 5 gånger om dagen.
Vet du vad en alkoholist är? Jo, det är en person som tänker på alkohol mer är 1 gång om dagen.

Jag är inte intellektuell, men jag tänker på alkohol mer än en gång om dagen.

Jag håller tummarna för dig......och alla oss andra också.
/Ola

a

Du behöver vila och ta hand om dig själv. Hur mår du idag? Kram

...tills det går dåligt.
Tyckte det gick bra men åh jag är så trött.. nytt jobb, nya skolor åt barnen och jag är trött trött trött..
Tjejmiddag igår.
Två glas på krogen på vägen dit på fastande mage, sen vin vin vin och irish coffee på det, jag är ju dum i huvudet.
Hämtade dottern från bussen, hon cyklade och trillade i stormen, jag cyklade och vinglade, hon grät och jag kom med ursäkter.
La mig vid 11 och kräkte en gång i natt.
Mår skit och dottern tröstar och älskar mig.

Var kan jag gömma mig?
Hur kan jag göra bot?
Varför gör jag såhär.
Ångest

Det har vart snällt av er att stå ut med mina utspel, peppat mig, fått mig att må bra de här månaderna. Jag har gillat att läsa på anhörighetssidan , jag har nog läst nästan varenda sida. Skojar inte. Jag är inte pojkvän eller pappa än, men när jag blir det ska jag ha er i åtanke, ert ”lidande”har inte vart förgäves om vi säger så, jag har fått väldigt mycket. Jag har behövt allt beskrivande in i minsta detalj för att förstå.

/Kärleksguden