Senaste kommentarerna i forumet

Tänker på våra barn..Nu är snart alla vuxna..Eller på väg att bli..Som förälder hoppas man ju att barnen ska få det bra och göra goda val..Har vi lärt dom det? Har vi själva gjort goda/kloka val? Som vi är nöjda med..Det finns massor som jag kan ångra när det gäller mig och våra barn..Tex att jag blev alkoholberoende och att jag inte tidigare ställde ultimatum för deras pappa när det gällde just alkohol..Kan ju inte göra något ogjort..Jag får försöka välja mer rätt nu..Tex jobb och miljöer jag mår gott i..Det är det jag önskar mig nu när jag åker till orten för att prova på jobb..Eventuellt besöka stället jag sökt jobb på för unga med missbruk..Känner mig lite melankolisk idag..Lite tveksam inför det nya..Läser en bok av Eva Sanner..Passionskoden..Handlar om att våga hoppa..Att våga göra val i livet som känns jobbiga men ändå spännande..Det finns ju oftast en väg tillbaka eller åt ett annat håll..Det viktigaste är att jag är nykter, att jag är min egen nykterhet..Dvs jag har dragit i de flesta tåtar man har räckt mig, men ändå hittat en egen väg i det hela..Jag har fina vänner på hemorten, men vill gärna ha fler nu på den nya orten..Kram till alla, och våga nytt?

Det har gått bra och jag tänker nästan inte alls på a längre. Vill inte ens dricka något a-fritt vin. Jag är inte intresserad av att få smaken i munnen, känner stark motvilja mot just vin. Ibland kan jag ta en lite a-fri öl som törstsläckare, men bara en.

Jag har flyttat mitt focus till andra saker som jag mår bra av, som att simma, gå på spa, massage, Yoga och löpning. Det är mitt sätt att prioritera mig själv. Det enda som gnager är att jag ätit smågodis och choklad, lite varje dag. Det måste trappas ner och bort.

Just nu är jag sjuk och ligger nerbäddag i soffan med en mugg te och snart en film att se.

En fin nykter dag till blir det, och idag utan socker med ?

Styrkekramar ?

Har jag nu tagit steget för att avbryta min smärta.
Den pågående nedåtgående karusell som varit runt mig i över ett år.
Som började så bra och kändes så rätt.
För att sen sakta bli alltmer uttunnat och även snedvridet pga min sjukdom medberoendet
Jag har anpassat mig,förstått accepterat och förlåtit.
Pga andras oförmågor och ryggsäckar.
Återigen lite hävt mig upp och känt mig lite bättre som åtminstone ser vad som felar.
Alternativt slagit på mig själv och tagit på mig skulden för att kunna korrigera mig själv så att allt fortsätter flyta på.

Klassiska medberoendebeteenden men jag har inte förmått avbryta.

Men nu efter alltför många timmars tandagnisslan så har jag börjat sätta punkt.
Om jag klarar det återstår att se.
Fortfarande lämnar jag dörrar öppna och vinklar att se om och när jag blir svag.

Men här och nu ser jag klart och hoppas att jag har styrkan att sätta mig själv i första rummet och vad jag behöver.

Ja, det går bättre för mig också.
Den eviga tröttheten gav sig lite och jag kunde TRÄNA. På riktigt, så att jag kunde njuta av detta. Sista veckor var jag dödstrött even en dag efter träningen. Imorse, när jag gick in i träningslokalen och kände doften, fick jag dopaminkick! Min beroendehjärna är magisk. Snart räcker det att jag bara doftar på träningslokalen och mår bra av det.
Jag är som en råtta som man separerade från mamma i 6 timmar per dag i experimentet som du citerar. Var på sjukhuset som barn. Utan mamma i två veckor, det var under tiden när man ansåg att detta var bra, ingen smittorisk.

Jag har slutat få kickar av doften av vin. Hjärnan glömmer bort, äntligen.
Maten. Den eviga kampen.
Tack Winna för tips. Jag har alltid kokt ägg med mig. Små ostar och haloumi är bra ide också! Ska börja med detta.
När jag blir hungrig kan jag ta frukt och min socker blir sjukt högt av detta. Stop. Ägg istället.
Har du också diabetes Winna?
Om det gäller bröd äter jag mycket rallar halvor. Påverkar mitt socket perfekt. Skönt.

Lite konstig att du försöker gå ner i vikt och jag försöker gå upp, men reglerna blir samma.
Jag har bestämd mig att lägga tid på att laga mat. Kaloririkt, men utan onödiga kolhydrater. Att leva i stunden och njuta av att äta. Annars går allt så fort i livet att jag inte hinner fixa något och då går allt så snabbt. Sockret upp.

Beställde den nya boken av Olga Rönnberg. Kommer på måndag.

Vu är starka Winna. Vi ska slå våra rekord!

Så, en fin nykter dag idag och jag räknar ner igen ? Det känns tryggt och bra att räkna.

Styrkekramar ?

Hejsan M
Hur har du det?
Vad händer ?
Kram Sigge

och har landat efter en givande och välmixad resa.
Jag höll hårt i min kravlista fram till onsdagkväll då jag beställde in dessert efter middagen.
Sedan luckrade jag upp den gradvis, med mer och mer eftergifter, tills jag satte stopp när jag klev upp i morse.
Nu har jag precis kommit innanför dörren efter 45 minuters gång.
Personligt rekord på den här sidan året.
Och förra året.
Samt året dessförinnan.

Alla dessa val jag gör.
I varje ögonblick av varje dag.
Det är det som är mitt liv.
Och mina ja och nej i varje situation skapar min framtid.

Det är så sjukt mycket som har hänt. Det är egentligen ganska sjukt att livet kan se ut såhär, som att man vänder på en handflata så är allt annorlunda. Iallafall för mig. Får berätta mer sen, men läget just nu är nyvaken, hos vänner, med gamerboi.

Fridens ?

Edit jag raggar på tre tjejer nu. Världens harem. Nu gäller det bara att snärja dom lite listigt. ?

En liten update

Jag raggar nu på två tjejer, det gäller att ta för sig, snälla pojkar slutar sist och det är jag tacksam för för då får jag fler tjejer.

Solen skiner här också?

Jag har köpt skruf portion extra stark och en red bull.

nu ska jag in på badoo och ragga tjejer. Inom året är slut så ska jag få doppat, innan nästa sommar ska jag ha skaffa flickvän.

jag ger inte upp så lätt.

Jo, det var fint och roligt att vara på sjön..Det var bara sommarjobb och vikariat..Står uppsatt på det också..Men känner att jag även vill fortsätta jobba med människor..En dragning till stället båten går till har gjort att jag söker mig dit..Där är vackert och flera personer jag snabbt lärt känna väl..Jag följer känslan och försöker få jobb på orten..Veckovis jobb eftersom sonen finns på hemorten..Pappan och sonen vet min önskan..Jag har både skrikit och gapat på sonens pappa, med dåligt resultat..Har ju själv fått skäll av barnen många gånger för mitt supande..Biter bättre med konstruktivt samtal utan fördömande och nedsättande ord..Brukar fundera ett tag numera innan jag smsar eller ringer?Kram

Hej
Skönt att höra från dig Märthan.
Lyssna på din kropp och ta beslut därefter. Man måste inte ett jävla skit. Behöver du tid för återhämtning, ta den. Dags att du sätter dig i första rummet Märthan. Varför ? Jo därför du är värd det.
Take care ❤️❤️❤️
Kram

Du gör rätt i att söka det du mår bra av! Och om sonen ändå snart flyttar finns det ju ingen anledning att stanna i "hemorten". Men, har jag missat något, vill du inte längre vara på sjön? Det som du såg fram emot så mycket!

Vilket fint sms du skrev till sonens pappa! Önskar att jag kunde vara så där diplomatisk och snäll, säga allt på ett positivt sätt istället för att uttrycka ilska och besvikelse, man kommer ändå ingen vart med det... Hoppas du får ett lika fins svar tillbaka.

Önskar dig en fin lördag i solen!!! (Om det är sol där du bor...) Kram?

Är på träningsläger med klubben vilket alltid är lika härligt. Träning och utomhusaktiviteter hela dagarna och myshäng på kvällarna. Ikväll ska vi samlas i en av stugorna för lite avslutning. En av kompisarna har köpt dryck. När vi stod och snackade lite mellan passen sa hon att hon även köpt några alkoholfria öl och cider till mig. Gulligt. Fast jag dricker nog helst mineralvatten. Nåja, omtänksamt ändå.
Det är egentligen den självklara tonen jag vill förmedla, men märker att det är svårt att beskriva så här.
Jag har aldrig erfarit något negativt med att vara öppen med mig själv. Diagnoser och beroenden har aldrig minskat respekten.
Det är lättare att stå rak i rätt omgivning

Lika bra som terapi?

Haft kontakt med pappan..Skrev sms..Vissa människor tar in saker och info lättare genom att läsa..Jag skrev att vi faktiskt stöttat våra döttrar genom åren och sett till så dom vågat sig på utmaningar som studier på andra orter, jobb i andra länder, peppat dom till att göra saker dom velat göra..Och att han funnits som en bra pappa i frågor som dom behövt hans hjälp i tex renoveringar, ekonomi mm saker han är duktig på..Men att vi dom senaste åren supit så mycket så stödet som närvarande föräldrar brustit..Nu har vi sonens sista månader i hemmiljö innan han flyttar iväg för studier..Nu ska vi ge honom stöd och trygghet för att ha med sig på sin väg mot vuxenlivet..Vad vill vi ge honom att ha med sig, för att kunna göra goda val? Trygghet och uppmuntran, självkänsla och framtidstro..Eller oro, ångest, skam och skuld..Du kan välja att göra som du gjorde 2016..Hålla dig nykter, du har kraften, det vet jag..Låt inte andra personer med beroenden dra ner dig i alkoholträsket..Du är stark, jag vet det..Styrkekram..??✨..Ungefär sånt sms skickade jag till sonens pappa idag..?

Det värmer, när du skriver till mig..Har nu mycket funderingar kring framtiden..Det viktigaste är att vi mår bra. Samtidigt är arbetet för mig sammankopplat med att må bra..Det ger mig energi, friheten i att slippa oroa mig för ekonomin för mycket, och goda relationer..Just nu vill jag ut i ”världen” och träffa nya människor att samarbeta med..Det nya jobb jag söker är inte heller på hemorten..Här finns ingen utveckling för mig längre..Sonen ska också studera på annan ort nästa år..Jag önskar han väljer dit jag söker mig, men han bestämmer själv..Allt har sin tid..Nu ska jag åka dit nästa vecka för att testa på jobb som timanställd..Önskar mig ett fast jobb som jag trivs med och som funkar med sonen..Jobb som gör att man är ledig mycket och jobbar mycket, typ 2 veckor jobb och 2 ledigt..Jobbet med ungdomar är nästan så..Vi får se om det passar mig..Ska jag ha det så får jag det..Allt blir precis som det ska..Önskar dig Jasmine och er andra på forumet en härlig Lördag?Glöm inte att vi alla kan förändra vårt liv, till det bättre..Det handlar ofta om att våga...Höstkram???

Inte för att vara den som drar upp politik, men det är det här som händer när vänstern och högern får inflytande. Tjejer och killar blir osams. Och jag är singel.

Okej, jag går till jobbet på måndag hyperD. Bra att någon kan styra mig i rätt riktning.

jag hade den bästa drömmen, det var sommar och jag träffade en tjej och var ute och gick med henne.

Men jag har gett upp tjejer, dax att baka en stor prilla snus istället.

Tack snälla underbara ni.... jag förtjänar er inte...

Jag är så urbota trött, jag har en millimeter kvar till den berömda väggen och det känns som att ingen har lyssnat på mig. Prestationsprinsessan har bara presterat mer och mer. Jag är glad att gubben satte stopp och att vi flydde en vecka. Sen att kollegorna är sura, ja det säger mer om dem.

Gällande A är jag så förtvivlat konfys och jag fattar inte riktigt varför. Varför är jag så förbannat envis, eller rent av dum?

Just nu mår jag vansinnigt illa, har svårt att få i mig någon mat. Hamnat i en riktigt ond cirkel och hjälpen är väldigt långt bort. På måndag ska jag dessutom ta mig ensam till Amsterdam, med ett stopp i England... jag dör av skräck inför detta! Allt är som i en mardröm.

Tack så mycket för svar, både AlkoDHyperD och Ullabulla , det hjälper att läsa era synpunkter.

Det du skrev, AlkoDHyperD, om det där med de dövade känslorna som kommer tillbaka, var vad jag tänkte på för någon vecka sen, och som du säger kan jag nog just nu inte göra så mycket åt det - jag övar så att säga på att bara låta saker vara. En positiv bit i det här är att jag blivit genuint intresserad av människor igen, jag stannade upp och analyserade det lite igår - det kan låta konstigt kanske men en av sakerna jag gillar med att vara på gymmet är för alla olika typer av människor som är där, lägger märke till små egenheter hos folk igen, att bara vara istället för att döva uppmärksamheten med alkohol. Jag har nog dömt mig själv för hårt i det där med förändring, jag har ju, om man ska låta hård, inte levat bland människor under långa perioder med alkoholen, något jag tänkte på igår när jag gick förbi systembolaget och tittade in, "här har jag inte varit på länge" och det kändes helt okej - jag såg personal som jag aldrig sett förut, så pass lång tid har det ändå gått, och jag kom att tänka på min morbror som varit nykter i 25 år, hur han känner måste vara liknande, trots att så lång tid har gått - men han har gått vidare med sitt liv; så klart jag kan göra det samma, jag är visserligen i en helt annorlunda situation, eftersom jag är ensam, men i grund och botten är vi lika.

Ullabulla: Jag antar att det lika självklara som smått primitiva svaret på varför man gör en förändring är "för att jag behövde en förändring" om så anledningen till förändringen är att man börjar bli någonting man inte vill vara, eller håller på att döva sig in i döden bokstavligt talat, eller kanske för att de små ambitioner man ändå har lockar där borta någonstans, och som klichén säger är vägen dit intressant, hur än målet blir.

Som vanligt förskönar jag minnen, en liten bit i taget - slipar bort alla ojämnheter, och jag antar att till och med det är okej, bara man inte fastnar där. Å andra sidan är det inget storslaget jag försöker återskapa, så pass mycket självdistans har jag ändå, men som exempel letar fortfarande efter någon vag känsla jag hade förut, kanske är det bara så lätt, och så svårt, som att uppleva väderomslagen till fullo när hösten och frosten är på ingång, vara fullt klar i huvudet, och höra frostknastret under fötterna.

Det får räcka så, hur än rastlösheten kokar i kroppen på mig, den går över, för att den måste gå över - men mitt i det så förlängs tiden nästan outhärdligt.

Tack återigen för era svar.

Hej aeromagnus,
Ja, det förvånar inte att det till slut är läkaren som sätter ner foten. Det var på tiden! Och skönt för dig att äntligen kunna se ett slut på en onödig och i längden kontraproduktiv kontroll. Chefer och arbetsgivare är amatörer när det gäller det gäller alkoholrehabilitering men har ändå makten att genomdriva diverse åtgärder för att vara duktiga med sin alkoholpolicy. Idiotiskt! De saknar helt enkelt kompetens att göra sig delaktiga i en vettig behandling.