Senaste kommentarerna i forumet

i sak, jag ville bara få in att vi ibland sätter våra normer och åsikter om vad som är rätt eller fel i ett sammanhang där vi inte vet ?

Så fort och hårt har jag nog inte sprungit förut ?
Blodsmak och mjölksyra ?
Blev ett snabbt styrkepass hemma å. Så nu blir det att städa, duscha maaaaaat och förbereda mig för Elvis.

Ångesten försvann med svetten. ?

Li-Lo och ursäkta.

Nurture

Sorry.. Var osäker på detta ..
Ska inte hända igen...
Suddade bort så gott det gick.
Det var riktigt klantigt
Ber om ursäkt än en gång.

Varma hälsningar

//John

Och ja, visst ska vi LEVA istället för att slösa bort livet i alkoholdimma. Du skriver så fint, hoppas bara att du mår bättre nu och kan få en förklaring till dina lunginflammationer.. (Du är inte övertränad?).

Kram till dig idag!

Nu är ju jag iofs en sån där konstig mamma som (om hon inte druckit dagen innan) gillar Liseberg, Grönan, Vattenland och liknande... MEN, jag förstår din känsla av att det är enklare att gå till jobbet äna att vara hemma med barnen. Den känslan hade jag när barnen var mindre och behövde ständig passning. Idag är det annorlunda, det är ett lugn hemma med äldre barn (när mamman inte dricker och är trött vill säga..). Jag gissar att dina barn är yngre än mina och vill då bara säga... tålamod.... det kommer bättre tider??

... som två veckor onykter. Det ska jag spara i min tråd för det är ack så sant! Själv är jag ju dödstrött efter min sk "semester", så trött att jag sjukskrev mig idag.

Jag hoppas verkligen att du får några fina, soliga dagar med familjen i stugan- det är du så värd?. Hoppas också att du anmälde vård av barn istället för att ta av din semester när barnen var sjuka. Då kan du ju få tillbaka den någon gång i höst när det kan behövas lite ledigt...

Många kramar till dig idag!!

Hon har något han vill ha,en ung kropp och ett vackert yttre.
Hon säljer det för att få det bättre.
Det är ett argument man inte kommer ifrån.
Om de ibland lyckas,om tycke kan uppstå trots detta kan säkert vara fallet.

Men grunden är skev och bygger på att kvinnan är i underläge och mannen utnyttjar det underläget för att få det han vill ha.
Det är ingen jämställd relation som bygger på mannens och kvinnans fria val och självständighet.

Jag ser att ni vill ha kontakt med varandra. Vi ser gärna att användare respekterar att detta är ett anonymt forum och det finns många skäl till det. Vill man ha kontakt kan man mejla oss var för sig och uppge skäl och kontaktuppgifter. Vi förstår att det ibland uppstår kontakt som man vill utveckla utanför forumet.

Ser att ni var "försiktiga" men mejla oss nästa gång.

Tack Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag känner igen det där med katastroftankar... det man inte trodde skulle "hända mig" har ju faktiskt hänt... Din sorg måste vara oerhört svår att bära och särskilt om du känner dig ensam med den. Jag hade inte heller något stöd i min sorg då barnets pappa valde att inte "gå in i sorgen" . Under min sorgeperiod insåg jag vilka som var mina riktiga vänner och vilka personer i min närhet som jag kunde "räkna med". Jag lärde mig också att även små ord eller handlingar betyder mycket när livet är i gungning. Efter perioder på sjukhuset var det till exempel ovärderligt med vänner som inte skyggade utan bjöd hem oss på middag mitt i allt elände. Ett kort från någon med en hälsning betydde också mycket.

Det här kanske blev lite rörigt, men jag vill mest sända min medkänsla och kärlek. All styrka till dig ?

Vill bara säga: wow bra beslut.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Så mänskligt du skriver om en saknad/längtan efter en stark känsla, eufori. Precis som du skriver påverkar alkohol vårt belöningssystem såväl på kort som på lång sikt.Ett facit, jo det vore skönt samtidigt är vi lite olika funtade vi människor. Jag blir lite nyfiken på hur det var innan alkohol fanns i ditt liv. Vad gjorde dig glad, uppsluppen, nöjd, pirrig osv

Kanske det är ditt facit?

Hoppas du får fler svar och andra berättar om sina erfarenheter.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Drar ut och springer fort som fan istället.

Håller så med i det du skriver. Vem är jag att döma, liksom ? Hade förutfattade meningar. Min kusin träffade en Thailändska som redan varit gift 1 gång i Sverige och hade 2 barn med sej in i förhållandet. De har varit tillsammans i 20 år nu. Som fd heroinist är han kanske inget catch. Hon har hållit honom på rätt köl och de älskar varandra.

Kärlek och förhållanden kommer väl i alla skepnader, vikter och färger.

Föesäkringskassan ringde precis, inte helt glad i dem. Hon frågade hur jag mådde när jag skulle börja jobba, och meddelade mig om hur det blir om jag blir fortsatt sjuksriven.

Detta är första samtalet jag har med dem. Någonsin.

Frågade om det var rimligt att betala ut 8000kr i månaden. Hon beklagade och tyckte synd om mig, men sa att nästa månad blir likadan och det är bra om jag börjar jobba snart.

Jag sa att absolut vill jag jobba. Men det är inte så att jag brutit benet och det läkt ihop, min hjärna gick sönder, och nu behöver jag sakta men säkert komma tillbaka. Hon beklagade sig igen. Jag vet att de vet att jag blivit våldtagen. Jag vet att de vet att det står depression, utmattning och suicidala handlingar, jag vet att de vet att det står akut stressymtom. Jag vet att de vet att jag inte brutit benet.

Vet inte varför jag reagerade med att bli ledsen. Kanske kom verkligheten ikapp igen. Kanske var det hennes monotona och ledsamma ton som påverkade mig. Kanske är det att 8000kr inte täcker att leva en månad. Jag kommer behöva be om att få låna pengar nästa månad också. Fan.

?

Vi är många som kämpar mot a.

https://www.youtube.com/watch?v=XQCo9dpz4LY

åsikt som du, jag mår fysiskt illa när jag ser äldre, ofräscha ”gubbar” med yngre ”köpta” kvinnor . Jag lever mej in i deras situation och målar upp en bild av hur kvinnorna har det , det är ingen vacker bild.....
Jag har otaliga gånger hamnat i diskussion med min man om det. Han har rätt i en sak: Vad vet jag? Ingenting .....
Är mina priviligierade värderingar samma som de här flickornas? Förmodligen inte
Hade de ens varit vid liv om de inte befann sej här? Vet inte
Är jag säker på att det är hon som blivit lurad och inte mannen? Nä
Är kanske denne man inte alls ett ”dåligt kap” i hennes ögon, han slår inte, hon har mat, lever i ett land med bra sjukvård, skola osv...,,
Alla dessa argument kan diskuteras i oändlighet här hemma men det han har rätt i är att jag vet inte och utan att fråga så kan jag inte vara säker på om min verklighet stämmer med hennes. Jag är kanske bara dömande och nedlåtande?

Tack! Ska genast läsa :D

Känner mig lite mähä idag. Sovit oroligt. Vaknat massor av gånger, drömt mycket och läskigt. Obehagliga drömmar, pistolhot och grejer. Men mår väl okej ändå tror jag. Ska Försöka kicka igång dagen. Har mens och huvudvärk.
Kanske blir en lite lugnar promenix idag istället för träning.
Behöver städa hemma idag oxå.
Ligger och funderar lite på hur det kommer bli med rutiner när jag börjar jobba igen. Allt går ju! Men det är endå en lite oroande tanke lixom, att trilla ur rutin.

Faaaast, jag är inte ett offer för omständigheterna. Jag styr denna skutan, så även rutiner.
Jag "trillar" inte ut rutin, jag väljer att trilla ur om jag gör det. Note to self, det kommer gå bra. I got this ?

Ligger och tänker lite på hur mina tidigare drykesmönster sett ut. Vill ju inte glömma, Fasten det känns som det skönaste alternativet. Jag kunde lätt få i mig en Bib rött 14% hemma själv en kväll och gå till jobbet på morgonen dagen efter.
Standard var ifs inte en bib, för man behövde dricka så himla mycket då. Utan en kvarting vodka och en flaska vin. Sen utgång på det. Hejdlöst drickande. Aldrig tillräckligt. Alltid på jakt efter mer. Kunde gå till toan och kräkas (pga uppenbarligen för hög promille), bättra på sminket och ta en till vodkaredbull och en till och en till och fortsätta kvällen.

Skulle jag bara träffa någon ny, säg på dejt tex så var det minst en halv kvarting vodka i kroppen innan möte och sen resten i smyg.

Sov någon över hos mig så gick jag upp tidigare för att smygdricka minst 3-5glas vin innan hen vaknade upp.

Jäkla mycket tandborstande, munsköljande, tuggummituggande liv...

Jag är så glad.
Så jävla glad.
Att jag slipper detta.
Det är över.

Fasten jag sovit oroligt och är trött, så vaknade jag nykter.
Jag vaknar och är inte bakfull.
Jag vaknar och känner fortfarande att jag är precis där jag ska vara i mitt liv.

Jag vaknar för 48 morgonen upp, nykter. 48 morgonar. Herregud! ??

Tack ?

Fridens?

Eller lust och lust. Jag är nog lite rädd att gå själv. Att stå där som ett byfåne. Medan alla andra pratar med varandra. Och jag står där för mig själv.

Huh, så läskigt att ens barn får en dödsdom, men underbart att hen klarade sig. Förstå att livet efteråt blir lite annorlunda. För mig är det alltid nära till katastroftankar, för det värsta kan hända. Det har ju hänt.

Jag har dövar min sorg och mina känslor med a i flera år. Ibland bryter jag ihop och blir till en blöt fläck på golvet och "fulgråter" ohejdat, oftast när jag är berusad. Det kan vara en doft eller en känsla som sätter igång sorgen som en lavin, när jag inte är beredd och har garden uppe. Då faller jag men som den duktiga flicka jag är så reser jag mig alltid och går till jobbet som vanligt.

Dåtid (efter att mitt barn dog)
Det fanns en tystnad omkring mig överallt, på jobbet och även i min stora familj. Det var aldrig någon som frågar mig om min sorg, om jag saknar, hur jag klarar min sorg. När kollegor talar om sina barn var jag uteskuten ur samtalet. Jag satt tyst intill och deltog inte, trots att jag har ett barn till som faktiskt lever.

Idag (har det gått 16 år)
Jag har nytt arbetet och de flesta vet inte min historia. De vet att jag har ett barn och barnbarn och att jag älskar dem. Det är väldigt lite privata samtal på mitt arbete och vi vet inte så mycket om varandra. Bra sådär ytligt känner vi varandra. Idag kan jag tycka att det är skönt. Men jag kan sakna att mina syskon, min man, mina föräldrar inte frågar eller tar upp samtalet. Det är alltid jag som säger att nu skulle hen älskat att vara med eller att hen alltid gjorde si eller så. Men vi berör inte min sorg. Den bär jag ensam och idag vågar jag möta den nykter.

Jag vill så gärna finnas för mina barnbarn och vara en del i deras liv. Det är min största drivkraft för att hålla min nykterhet, för min och för barnen. Jag vill dela deras vardag och kanske en dag bli gammelmormor (jag fick barnbarn när jag var 43 år). Jag vill leva, vara frisk och bli jättegammal.

dag 90

Just nu är det fiske. Man kanske kan gå på något som har med kräftfiske att göra. Det är ju säsong nu i augusti. Men det är väl bara det att jag har inte lust att gå själv.

Vidga sina cirklar ! Det är vad jag ska göra idag. Kanske beställa en fin öronlappsfåtölj till rummet som blir fixat. Det ska bri riktigt fint därinne. Tänkte göra en vägg full av familjefoton.

Något livsbejakande !

Styrkekramar till alla därute ?

????????
Kommentarer överflödiga....

Kramar ???

Du är helt makalöst grym!
Vilken yttre och inre resa du gjort de senaste veckorna!!!????
Så övertygad du känns i dina resonemang om nykterheten.

Lovade ju en recension och den lade jag under avdelning för tips på litteratur mm. Inlägg nr 183

Kramar ???

10 dagar rökfri, bom! ??