Senaste kommentarerna i forumet

Med nyttig mat, god sömn och ingen alkohol;)

Godnatt?

Du har haft en intensiv period och kanske behöver vila? Tror inte att du är manodepressiv, men kanske har en liten släng av det beteendet, något jag tror många har (inklusive jag själv).

Hoppas du fick tag på din läkare och kan få hjälp redan imorgon, hoppas du hittar tillbaka till ditt "vanliga jag".

Kramar?

Alkoholen är ett passerat kapitel för mig. Jag har inte ork, tid, lust eller vill offra saker för sprit, vin och öl. Jag mår prima, jag har pengar (även om inte det var ett problem när jag drack), jag har en glad familj men en arbetsgivare som inte litar på mig, ja inte min fru heller för den delen.

Ok. Det var tråkigt. För det finns så många här som jag gillar. Men men

Utifrån dina inlägg så gissar jag att du har en hel del tankar på vad du behöver göra för att må bättre. Så bra att du vill träna och söka nya sociala kontakter samtidigt är det här inte rätt forum för det. Kanske har vi inte varit tydliga med det men vi värnar verkligen om anonymiteten här och tar till och med bort uppgifter som kan leda till av-identifiering.

Jag hoppas verkligen att du har andra arenor för den typen av kommunikation och hoppas att du stannar här trots våra begränsningar.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det brukar finnas AA möten utomlands. Kram

Är det någon i stockholmsområdet som skulle vela börja gymma med mig?

Hej NT
Vill bara säga att du är så jävla bra, snacka om att du är en förebild! Du gör det så bra, du motiverar och peppar så många härinne❤️Du gör skillnad för så många!!!
Kramar sigge

En All Inclusive kan vara allt och inget. Familjetid och time out, eller fritt vin på buffén. Tufft ställe du har valt, tänker jag.

Ibland behöver man tröst, ibland tough love. Jag blev serverad oombedd tough love men det tänker jag inte gå in på nu. Stöd köpte jag. Duktig psykiater.

Men du vet allt det där.

Med all omtanke i världen skriver jag nu i Sigges anda: ta professionell kontakt. Dig själv är den enda du inte kan fly ifrån. Det är ingen tröst att vara på AI i dagsläget. Gräv fram stålet i dej, åk hem, face the music och gör upp en plan, för din egen skull.

Styrkekramar ?

Fick äntligen tag på receptionen för min läkare. Han hade varit tjänsteledigt och därför inte hört av sig. Rimligt ändå.
Fick äntligen ett samtal till psykolog och blev kallad till nästa vecka. Nu kanske jag kan få proffesionell hjälp att bearbeta mig (?). Tycker ändå att det gått ganska snabbt med 2 månader väntetid. Tänkte att det skulle ta längre tid. Så det är ju glädjande :)

Väntar på att min läkare ska ringa upp så jag kan kolla Vafan det är som händer med mig. Är sjuksriven idag också. Kommer inte upp. Får inte i mig ordentligt med mat. Sömnen sitter inte. Såg att jag gått ner ytterligare i vikt. Hejdå muskelmassa!
Oooooch jag har en ny annalkande förkylning inkommande. Så ingen träning heller, jag som ville börja simma denna veckan. ?

Vad hände?

Nykter, tjuvröker klart det sista paketet från i helgen. Orkar inte riktigt bry mig och det ger mig samvetskval inför mig själv. Försöker att inte låta negativa tankar ta över, att jag är kass för att jag mår dåligt, att jag inte kan klara av det som andra kan. Jag kan inte ens jobba 2h om dagen. Är jag bara lat? Jag har ju kunnat kämpa med denna tröttheten tidigare på jobbet. Vafan?... :/
Jag orkar inte
Inte just nu.
Jag vill ju bara må bra.
.
.
.
.

Jag vill ju bara må bra.

?

Hejsan
Vet inte om du Märthan vill att jag skriver i din tråd. Till Jasmine vill jag skriva, att vi har alla vår egna resa att göra, vi gör så gott vi kan. Jag är väldigt sällan inne på AF numera. Varför? Jo det beror på att jag är trött på allt "alkoholtugg". Men jag diggar dig Märthan som fan, du stack ut direkt här på forumet, med din härliga stil! Dessutom osminkad, öppen och ärlig. Jag höll inte med dig om allt, men jag kände igen mig starkt i dig & gör så även nu. Härligt, bra & starkt & modigt att du skriver i detta läge.
Släng av dig rustningen, svärd och hela skiten. Ring till AF duktiga medarbetare och bolla tankar, känslor med dom. Våga ta steget och prata med din arbetsgivare, säg som det är! Pang på bara. Familjen likaså. Sedan kan du bara vara, andas, få stöd & hjälp till förändring/ bättre långvarigt mående. Jag tror stenhårt på dig, du är värd att ha det bra ❤️❤️❤️❤️
Kramar fyllda med mod & positiva energier.

Tänkte faktiskt på dig igår och undrade var du hade tagit vägen och hur du mådde. Tråkigt med återfallet?. Måste ändå säga att jag tycker att du gör rätt som "flyr från allt" om det innebär att du kan komma tillbaka till att må bra igen! Jag önskar att jag hade haft det modet, du vet min dröm är att bara dra till ett Ashram i Indien. Men, jag är som du, ansvarsfull och plikttrogen så jag har inte (ännu) vågat.

Dina kollegor må vara sura, men de vet inte hur det känns för dig inombords och de hade säkert inte reagerat likadant om du hade sagt att du fått en allvarlig sjukdom och behövde komma bort ett tag. Eller hur? Men, vi kan inte berätta hur det känns, om vår kamp och förtvivlan.

Märthan, sköt om dig!!! (Sigge var är du nu när M behöver dig?????) ????

Drog med hela familjen på en AIC, bokade i söndags och drog tidigt i måndags, från skola, jobb, allt!

Så här borde man kanske kunna göra o glädjas, men den annars ansvarsfulla M har nästan dödsångest. Mina kollegor är skitsura.

Allt känns som en mardröm, har aldrig velat fly så mycket som nu ?

Goda vanor.

De nyktra vanor jag levt sedan i juli sitter där.

Drack vin i lördags och söndags, men det var inte gott och jag fick en emotionell baksmälla. Ett djupt obehag. Sov mer än vanligt.

Det vara bara skönt att återgå till vanliga ( vidare ) livet i måndags, då det är så jag vill känna mej.

Styrkekramar ?

Jag hör att du skäms men hur mår du ? Har du någon hos dej ? Om du behöver, tveka inte att gå till en sjukstuga.

Önskar jag kunde vara där.

Styrkekramar ? Låt oss veta.

Nu har jag varit extremt rastlös i över en vecka, promenerar över 2 mil om dagen och går till gymmet minst 3 gånger i veckan men det hjälper föga - en motorisk rastlöshet håller i sig även inomhus så fort jag stannar upp - det känns helt uppriktigt som en av faserna av alkoholabstinensen, kanske inte de mest akuta stadierna, men samma vilt stirrande, armslängande rastlöshet kommer över mig.

Sömnen fungerar hjälpligt än så länge, mellan 4-8 timmar per natt, inga mediciner eller droger av något slag.

Jag har sjukskrivit mig. jag är ganska så ledsen. antidepp gör inget för mig. tror jag tom har fått en massa humörsvängningar. Ja, det är ganska uppenbart?

jag har inte spelat bort mina besparingar.

jag är trött på att inget händer. Jag ger allt 100% i allt. Men det räcker inte till något.

Jag käkar medicin varje dag.
jag är nykter varje dag.
jag jobbar varje dag.
jag går till mottagningsbesök varje vecka, aldrig försen ens en minut.
Jag håller kontakt med familj varje vecka. Ringer varje ledig dag.

allt jag har är personer som säger "det ordnar sig". Det verkar inte att ordna sig? Jag är trött på tröstandet och att varje dag leva i misär. När har jag ändring i mitt liv egentligen? Aldrig om jag ska se på statistiken.

Samma visa varje vecka. varje kväll. varje minut.

Ja onekligen.

Något har hänt. Jag kommer inte upp ur sängen. Har ångest i hela kroppen. Igår hade jag en olustkänsla som jag inte riktigt kan föeklara.
Det var som om att jag tappat bort hela mig. Ingen identitet. Allt var bara borta. Jag var tom. Kunde inte vakna av larmet, sjukskrev mig från jobbet.

Idag är det lite bättre, jag har fått tillbaka känslan av att ha ett "jag". Försökte få tag på min läkare i fredags, de ringde inte tillbaka. Kan inte förmå mig att ringa nu. Det går inte. Det är som att tyngdlagen trycker ner min kropp.

Jag är orolig. Jag är besviken på mig själv att jag missat två dagar jobb. Jag är yr. Tror det kan vara en jävla bieffekt av voxran.
Mest är jag trött.
(Spontan tanke; Fan tänk om jag är manodepressiv. )

Fridens ?

Infinner jag mig.... haft ett kraftigt, eller har, återfall. Såpass jävla illa att jag inte ens befinner mig i svedala utan på solsemester. Alkoholen bokade en spontan resa utan eftertanke. Jag har massor att göra egentligen, möten mm.

Nu har jag sån ångest att jag bara vill dö...

Har sökt jobb på ett boende för ungdomar med missbruk..Hade passat mig perfekt tror jag..Hoppas turen är med mig..Arbetstider och miljön verkar vara exakt det jag söker..Hade sagt upp mitt jobb i kommunen direkt utan att tveka, om jag får denna tjänst..Hoppas ni på forumet har en fin/okey, höstdag..Min oro handlar just nu om jobb och min sons boende v/v. Triviala saker om man ser hur bra det går med min nykterhet..Det ska jag alltid tänka på när något känns osäkert..Kram???✨✨✨

Tack:)!

Du ska se att det löser sej, det mesta brukar göra det. Huvudsaken är att du är nykter

Låter bra att taggen är halvvägs ute - och att du har kollegor som har förtroende för dig - och som du också har förtroende för. Hoppas att det löser sig - och att du blir "släppt". Så att du slipper påminnas om det som var - och istället tänka idag. Och framåt.

Jag har pratat med två av mina kvinnliga kollegor som jag anförtrott mig åt. De kommer stötta mig och en av dom sa att hon följer med om jag vill till Previa på torsdag. Hon kunde kompa ut. Var gulligt av henne skulle tänka på saken. Känns skönt att mina kollegor ser upp till mig iaf.

Tack miss lyckad och detsamma!! ❤❤

Visste inte om jag skulle våga logga in för det är så många konstiga inlägg här (nåt virus?) Hittade knappt min tråd då sida efter sida efter sida innehöll konstiga inlägg.

Men idag är min dag. Nykter en månad till. Dvs 1 år och 7 månader.

Min man sa stolt till nån att jag inte har druckit på tre år ? Det kanske känns så. Det får mig ännu mer att tänka att det är så självklart att jag inte dricker. Ett år eller fem år... spelar roll. Nej, huvudsaken man kommer till den punkt där man identifierar sig som en person som inte dricker.

Jag tycker ibland att det känns konstigt att jag så sällan pratar med folk om nykterhet. Jag tänker så ofta på det och det är en stor del av mig att jag gör denna resa. Men jag öppnar inte upp mig om den. Jag skäms inte men jag hittar inget forum i det "verkliga livet" där ämnet känns helt bra att prata om. Då och då gör jag det och jag är helt öppen med att jag inte dricker och om nån frågar så säger jag att alkohol gav mig mkt ångest och att det är mycket skönare att inte dricka. Det säger jag utan skam. Men jag skulle aldrig berätta om hur jag drack ibland förr. Jag hade ju en idé förut om att när jag varit nykter ett år skulle jag öppna upp mig för mina närmaste om hur jag faktiskt drack i perioder. Men jag kunde inte. Det känns inte som deras ensak och det skulle inte ge mig något. Jag behöver inte erkänna för världen för att kunna hålla mig nykter utan det räcker att jag lovat mig själv att vara nykter. Det löftet till mig själv är viktigt att hålla så jag behöver inte "stänga dörrarna" till alkoholen genom att berätta för alla om alkoholens roll i mitt liv.

Många runt mig pratar om självförverkligande, självkänsla, att lyssna på sin inre röst, psykisk hälsa etc. Och när de pratar om alkohol har jag lätt för att inflika att jag inte dricker. För det passar i ämnet. Samtidigt som en annan kan säga att den upptäckt hur gott det är med ett glas vin på en vardagskväll så vågar jag svara med att jag har upptäckt motsatsen. Hur gott det är för mig att inte ta ett glas vin.

En person sa just det till mig. Hon har små barn. Rätt mkt stress. Och upptäckte vad ett glas vin gjorde för henne efter nattningarna. Jag kände igen mig. Det var exakt så det började för mig mitt sista besök i alkoholträsket. Innan dess hade jag inte druckit mkt sedan innan jag fick barn.

Man kan falla i alkoholfällan när som helst i livet antar jag. Tråkigt att jag gjorde det. Men man kan ju vända det mesta till nåt gott ?

Snart ska vi åka utomlands. Det ska bli skönt att vara nykter då och sova gott. Sist jag var utomlands drack jag vin varje dag tror jag. Helt sjukt för så har jag aldrig gjort nånsin innan eller efter det. Jag var förkyld dessutom. Sov dåligt varje natt. Kände mig extremt ful hela tiden. Denna gång ska jag njuta av resan helt obedövad.

Ha en fin dag allihop. En vit en!!