Senaste kommentarerna i forumet

Jag hörde någon berätta om ett av sina lägsta idag, om stunden han gått över gränsen för vad som är mänskligt värdigt att göra mot sin kropp, bara för att beroendehjärnan krävt det. Det gjorde mig så ledsen att jag fortfarande skakar inuti. Han mår bra nu men jag vill ändå vrida jorden tillbaka för att stoppa honom från att göra så mot sig själv. Snälla universum låt värmen vara störst.

Mrx, jag kan inte annat än hålla med Vinäger i det hon skriver så bra ovan. Jag förstår att du inte menar nåt illa med ditt inlägg och jag hoppas att du lyckas med din förutsättning att dra ner på alkoholen. Ha en bra kväll!

Du frågar om några flera än nydag2018 har synpunkter på ditt inlägg skrivet på fyllan, dessutom en planerad sådan, med härliga samtal och hög musik.

Jag har det och vill förklara varför.

I ditt inlägg #43 skriver du följande:

"Jag har inget alkohol sug

Jag har inget alkohol sug att kämpa med. Alla mina blodvärden är bra och har ingen abstinens. Jag är här inne för jag vill dra ner på min konsumtion och må bättre. Väger 105 kg och är 181 cm lång. Borde nog väga 85-90 för att må riktigt bra. Tänkte att jag skulle bli lättare om jag minskade min öl och vin konsumtion."

Med all respekt för att du vill minska i vikt och att dricka mindre säkert är ett bra sätt att göra det på, men det känns inte som att Alkoholhjälpen är det bästa forumet för just viktnedgång.

Här kämpar människor som är b-e-r-o-e-n-d-e av alkohol, inte sällan med ganska grava problem. Vi har ofta exakt det du säger dig inte ha - sug och abstinens. Jäkligt jobbiga sådana.

Visst romantiseras alkoholen i samhället. En stor del av poängen med forumet är att här vill vi problematisera detta, inte triggas igång av det. För det gör många, triggas alltså. Admin ber ofta människor att undvika att skriva här när de här druckit. Speciellt om det är just ett förhärligande inlägg.

Hoppas att du tar detta på rätt sätt. Jag vill tillägga att du knappast är den förste - och garanterat inte den siste - som gjort detta.

Lycka till med välmåendet, där har du en stor poäng i att ett minskande av alkoholintag är en mycket bra hjälp.

Jag fastnar vid din första mening, din beredskap att sätta ord på dina tankar och känslor som sannolikt funnits med dig ett tag. Gissar att det är lite skrämmande och en stor lättnad. Jag hoppas att din tråd får fart och att andras berättelser kan stötta dig nu. En liten önskan, du skriver att du är påverkad när du skriver. Vi brukar uppmuntra användare att vänta med inlägg tills det en är nykter. Finns många skäl för det, hur blir det för dig? Vi finns här.

Hur har du det idag, berätta gärna.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Kära du,

Det är oklart för mej om dip’en är för att du dricker eller för att du har tråkigt. Jag orkar knappt dricka längre. Blir så fruktansvärt trött och illamående efteråt.

Hoppas du hittar gnistan. Vi tycker om dej ?

Kramiz ????

Hej,

Egentligen inte. Det mest effektiva i min erfarenhet är att göra en ärlig kovändning och att varje dag försöka göra det man lovat att man ska göra. Om du säger ’aldrig mer’, gör inte om det, då.

Med tiden vinner du tillbaka andras förtroenden och med det, din självrespekt. Då kan du börja leva din egen sanning och inser att du gått igenom en mörk tid i ditt liv men att det finns en ärlig och rättfram stig.

Med självrespekt kommer förlåtelse från andra och till slut bleknar ångesten och tvivlen.

Då är du nästan där.

Styrkekramar ?

Men jag känner mig nöjd ändå.
Har haft 3 kvällar med öl eller vin som inte har spårat ut och det känns ok
Ser jag tillbaka jag jag dragit ner så väldigt mycket. Från att ha druckit massor, hade jag 320 nyktra dagar, som jag sen inte kommit upp i igen, men jag snittar 29 nyktra dagar åt gången vilket är en enorm förändring.
Jag tänker efter extra innan jag dricker (oftast) och jag är glad.
Det är ju alltid värt nåt.

Det är som att jag först nu börjar förstå. Det är ett år sedan jag började försöka förändra, och tre månader sen jag på allvar fattade beslutet att vara helnykter. Nu kommer liksom allt ikapp, hur mycket jag förstört, hur mycket tid jag blivit av med, vad det gjort med min självkänsla att jag behandlat mitt liv så vårdslöst så länge. Jag tror att det här är en bra och nödvändig sorg. Jag känner liksom lukten av frid, som att det är en tunn gräns mellan det gamla och den jag vill vara, och jag ska sluta hålla tillbaka, snart, när jag gråtit klart.

Jag gymmar en hel del på jobbet. Tar 3h friskvård istället för 1h i veckan. Jag blir klar med arbetet iaf, och ibland lite till.
En del av kolegorna tar:

* 1,5h lunch,
* 2h raster i slutet på passet.
* extra antal kafferaster

Jag har aldrig kommenterat hur de sköter sina raster osv. Har inte orken eller viljan till det.

Så jag tänkte att jag passar på och gymmar lite extra. Det skadar väl ingen om jag ändå hinner med mitt arbete.

MEN så idag tyckte en arbetskamrat att nä han ska fan inte få gymma. Så han ringde chefen och berättade att jag är i gymmet istället för att arbeta.

Ska på onsdag göra precis samma sak som jag brukar. Gå till arbetsgymmet och gymma. Blir det problem igen så är det fan krig på arbetsplatsen.

Ser inte riktigt att jag gör fel som gymmar. Borde ju gå att se genom fingrarna tycker jag.

Sätt på en rolig film som tvingar dig att skratta. Det sätter igång endorfiner och oxytocinet i kroppen.
Kramar
???

Har en rejäl dipp, vet på riktigt inte hur jag tar mig upp...

HUR står man ut med nykterhetens tristess och varför tycker man ens det är trist??

Så konfys o less

?

Jag vet att en del älskar snö, men jag är ambivalent. Jag vill mest vara inne och titta ut. Jag har nog aldrig haft någon som med normal, svensk regelbundenhet åkte på skidsemester, utom pappa. Jag saknar det lite, även om kaos runt liftar, isande vindar och pjäxor som spänner inte är min idé om paradiset ?

Nåväl, det blir en nykter dag till. Är aptrött - hittade en otroligt bra serie på Netflix igår - Bodyguard - och sov alldeles för dåligt inatt. Borde vila, men ’no rest for the wicked’.

Styrkekramar ?

Styrkekramar

För att älsklingen var på fest med arbetskamraterna. Jag var ensam och hade tid att döda. Drack lite av whiskeyn han hade hemma och sen minns jag inget mer.
På morgonen var han så arg på mig. Jag hade tydligen klöst honom vilket syntes på märkena han hade och skrikit en massa. Jag kommer inte ihåg alls varför jag hade varit arg. Inget minne av något. Det här var i början av vårt förhållande. Jag kan ärligt säga att jag hade tur som hittade honom. Även om det inte blev bättre på en gång så har det blivit bra nu. Jag var djupt nere redan då. Tömde två- tre bib:ar vin per helg. Fy fan.
Inte för att jag är sugen på alkohol nu men jag ville bara få ur mig ett av dom hemska minnena.

Adde, du gav mig ju ett och annat råd. Visade tillsammans med Berra vägen.
Mulletant - vad vore detta Forum utan dig?! Alla klokheter, allt stöd du ger. Både på anhörigsidorna, men inte minst till oss alla som fastnat i alkoholen. Även om vi alla vet att det är svårt att bli fri, och att de som.dricker förorsakar så mycket lidande för personer i vår närhet, så uppmuntrar du och stöttar. Det är så fint.
Ni är fina exempel på personer som stöttar andra när nitillfriskat från era beroenden/medberoenden, tack!
//PP

Har faktiskt tänkt tanken att ta med, för övrigt så borde man påtala det. Klarar ju inte av Carlsberg & Staros alkoholfria piss & läsk är för sött.

För övrigt så har du rätt. Får se om jag går ut med arbetskompisarna, har inte bestämt mig men jag kan ju inte isolera mig från gemenskap.

Härligt! Och så fint att du delar med dig. Sprider inspiration och förmedlar hopp! / mt

Om de du träffar är värda att umgås med så är det roligt utan sprit. Om det bara är kul med aw om du är full, så skit i den. Du missar inget. Syntetiskt kul är inget alternativ längre.
Jag går på krogen enbart med folk som jag verkligen vill hänga med. Om jag känner mig nödd och tvungen att gå på något liknande där jag eg inte har så mycket att tillföra, så gör jag kortare besök.
Ta med egen a-fri bira till restaurangen. Har de bara skit utan alkohol så kan de väl inte gnälla med någon övertygelse. Annars får du väl föreslå en uppkorkningsavgift på nån kr per flaska. Borde funka bra. Fråga annars om de är hälsomotståndare. Anfall är bästa försvar.

är alltid roligt att se att det fungerar !!

GRATTIS PP !!

Men det är den 22/11..Kanske inte spelar så stor roll, men fyller år samma dag?Kul att höra ifrån dig. Hoppas du har det fint på alla vis..Varm kram till ytterligare en stöttepelare?

Ja, ni vet ju hur det är, ni båda. Säkert inte Santorini! Och Pi, av dig har jag lärt mig att ta återfallsrisken på allvar. Idag är det skönt att inte tänka på den med oro, samtidigt vet jag att någon form av socialdrickande, det är bara att slå ur hågen. Inget jag sörjer och garanterat det enda som fungerar med 100%ig säkerhet.
Ta vara på er!!
//PP

En nykter helg igen. En av många. Reflekterar över hur jag mår och känner. Den ihållande paniken och skulden har tonat ut. Mitt mående är viktigast. Barnen då ? Jo, det är ju så som vi alla vet att om mammor och pappor mår bra och håller vad de lovar, mår barn bra. Mina mår prima. Har serverat den lilla en skogshuggarportion med italienska köttbullar och ris, på sängen. Hon äter som två hästar och är smal som en pinne.

Just nu ( säger jag försiktigt ) känns det som om bitarna i livet faller på plats. Jag har ingen ätstörning, och ingen längtan efter alkohol. Ett nytt jobb har erbjudit både utmaningar och belöningar. Jag håller mina löften till andra, och skall hålla dem till mig själv.

Easy does it betyder försiktigt. Easy är inte lätt för nånon som är så renons på tålamod som jag brukade vara. Men det är verkligen så, att konsekvens och försiktighet leder till möjlig förändring. Det som jag trodde var fullkomligt omöjligt. Jag såg inget ljus i tunneln, ingen himmel runt hörnet.

Såg på Lena Ph’s krogshow på tv igår. Vi är årsbarn. Fin tjej, Lena. Går ut där och öppnar sej. Visar att livet kan göra vansinnigt ont för de som verkar ha allt. Alkoholen förstörde ju en fin del av hennes liv. Collateral damage; debris humaine.

Snart skall jag åka och hämta upp min äldsta vid stationen. Hon och Lillan blev inte debris humaine - den stöten tog jag mestadels själv. Men det gör inte ont längre - det gör f-n gôtt ?

Men jag behåller ett minne på axeln som viskar ’memento mori’ i mitt öra.

Styrkekramar ?

Så fantastiskt bra! Nu släpper vi aldrig detta.

Tårarna har börjat komma och det känns som att dom aldrig mer ska sluta. Jag tänker gråta hela världen.

Och knyttet sördje efteråt och tänkte
Jag var dum
När jag lät regn och mörker
Flytta in i mina rum

och många kramar från mig.