Senaste kommentarerna i forumet

belägrade?
Över 30 sidors illustrativa förtecken innan ett svenskspråkigt inlägg uppenbarar sig.

Är strax på väg hemifrån, bortrest till fredagkväll.
Åker iväg med mycket kort kravlista.
Men inget nattätande.
Inget lösgodis.
Inga ostbågar.
Och tonvikt på kolhydratlåg mat.

Bon appétit & bon voyage.

Du behöver nog mer direkt hjälp och om du gör utredningen så får du i alla fall vissa svar och mer hjälp. Annars har du en bättre utgångspunkt för annan hjälp. Som Jasmine säger, kontakta vården. Nu.

… tror du behöver mer hjälp än du kan få här. Kan du försöka kontakta vården idag om du inte mår bättre?

Sköt om dig! Kram

Att man gör alla de rätta valen men ändå är det inte nog bra.

Eller är det bara en diffus känsla? Är det saker Du gjort och sagt under fylla? Eller är det besvikelse över att folk misstror dig? Lättare att få bort taggen om Du vet vad det är för något tänker jag! Då vet Du hur den skall tas ut så att säga! Otroligt starkt av dig att välja den nyktra vägen! Beundransvärt! Har insett hur svårt det är för en alkoholberoende person att göra det val som Du har gjort! Fortsätt med det så Du inte hamnar i eländet igen! Håller egentligen hus på anhörigsidan men läser här ibland också. Heja dig!

Jag läsen Al-anons böcker, lyssnar på poddar om medberoende och beroende. Jag ska börja gå på Al-anon möten först och sen på AA. Jag får ta en sak i taget, så att jag kan bearbeta. Jag ska försöka finna en sponsor men det blir när det blir, när jag hittat rätt. Jag förstår ditt resonemang och har hört det av fler som lever i nykterhet. Det finns de som hävdar att det är en förutsättning för att inte återfalla, att jobba med sig själv i stegen. 12-stegsarbetet är fantastiskt bra vittnar de flesta om och det fungerar för de som är villiga. Jag har redan gått olika program på beroendemottagningen och på enskilda samtal och de gav mig väldigt mycket. Idag har jag kontakt med en grupp som lever som nyktra beroendepersoner och kontakten med dem ger mig glädje och stöd. Vem vet, jag kanske har en sponsor ganska snart :)

Jag går ganska regelbundet till AA. Det håller mig inte nykter på det sättet utan att jag helt enkelt inte vill leva det livet jag hade.

Sådär. Nu har jag inga pengar kvar. Spelat bort allt på Star Burst. Jag ringer och säger upp mig från jobbet imorrn.

Har tom gått och köpt lössnus. Jag skiter i att skaffa flickvän nu. Nu väntar jag bara på att antabus går ur kroppen så ska jag korka upp spriten.

Skiter i att rösta också.

mina dagliga promenader.
Nu funkar det att gå drygt en halvtimme utan att benhinnorna börjar knota för mycket.
Och knäna pallar trycket.

Tänker på vilken väldig mängd skitsötslisk jag besparar min kropp nu.
Alkoholinköpen var på sin tid stora, skrymmande och ekonomiskt kostsamma.
Gränslösa.
Det skulle ju finnas och räcka till.
Och på samma sätt fungerar det med fel- och överätandet.
Det har aldrig blivit några blygsamma hekton godis när suget fallit på.
Nej, jag har kommit hem med en jättepåse på 1,5 kilo eller mer.
Plus några chips- och ostkrokspåsar.
Allt med påföljden att jag snaskat flera dagar på raken.
När påsarna äntligen tagit slut så har det förstås känts som att det fattats något.
Hela tiden den här dragkampen.

Jag märker också hur nöjd jag kan hålla min kropp genom att äta klokare.
Genom att tänka på blodsockret.

Det här känns bra.
Så här vill jag ha det.

Trevligt att få ett livstecken från dig!
Nähä, du behöver nog inte oroa dig för att bli insydd på livstid, men bra att du försöker få till en förändring när det gnager. Livet är väl ganska ok tycker jag. Alkoholen är inget jag tänker på, eller direkt oroar mig för. Har blivit invant, och inte svårt att avstå. Bör däremot se mig om efter lite mer sällskap och sociala kontakter. Hösten är i antågande, och jag kan ibland tycka att det skulle vara trevligt med lite mera mening, om du nu förstår...
Ta väl hand om dig. Försök få en nytändning på något sätt
Storkramen
//PP

Det trauma som uppstår av att vara aktiv alkoholist och de sår som uppstår av det skapar minnen som gör ont.
Som nykter vill man förmodligen bara blicka framåt och inte bli påmind om att man faktiskt har en sjukdom som kan blossa upp igen.

Likt en cancerpatient som går på kontroller och påminns om att risken för insjuknande finns kvar.
Kan AA vara något för dig?

En chans att jobba för fortsatt nykterhet och att reparera det som fortfarande gör ont?

Dag 125.

Dag 125 som nykter. FAN vad bra man mår bara man är nykter. Alla problem löses bara man håller sig borta från den lilla röda alkoholdjävulen, testa får ni se.

Nästan så jag måste nypa mig själv i armen. Om bara alla testade på ett nyktert liv.

Satte in ytterligare en tusenlapp. Kan lika gärna spela bort mina besparingar. Har sparat 40tusen det hår året. Jag är så jävla arg. Vad ska jag med pengar till. Jävla skitsak egentligen. Jag är inte ens spelberoende eller något sånt. jag bara testade igår och idag. jag tänkte att folk som spelar underhåller sitt huvud precis som alkolister underhåller sitt beroende med alkohol. Så man mår bra. Men inte det...

Jag åt mögligt bröd alldeles nyss hoppas jag blir sjuk.

Jag vill att mitt liv brinner ännu mer än vad det gör. Ned i avgrunden ska det, så långt ned att jag aldrig kan ta mig upp. Så långt ned att jag äntligen vågar ta mitt liv.

Jag lämnade min röst kl 8.00 i vallokalen. Jag åkte ned till platsen som skulle bli PLATSEN.. Jag tittade på min mobil min son mitt allt. Ska jag vara en egoistisk person igen? Ska jag tänka på min son? Vill jag se min son växa upp, bli pappa? Vågar jag ta den andra vägen? Kan jag svara JA på dessa alla frågor är valet lätt. Det kunde jag inte. Jag kan inte lämna min son, skada honom för livet. Jag vet inte i nuläget hur taggen ur mitt hjärta ska försvinna. Den måste bort och det snabbt för den gör att mitt hjärta blöder. Energin rinner ur min kropp, ur mig. Jag får fundera på detta när jag kör mitt träningspass idag. Jag kanske helt enkelt får förlika mig med tanken på att en gång alkis, alltid alkis oavsett vad jag gör för val. Jag hatar mig själv för de tankar som snurrade i mitt huvud igår och natten som var. Jag vill bara kapsla in tre skitår av mitt liv och gå vidare utan att behöva se tillbaka, utan att behöva bli påmind.

Till nykterhet och stor flörändring. Härligt att läsa dina reflektioner.
Jag tänker såhär; Att bara skruva på korken och vara ok med det är en typ av nykterhet. Att sluta dricka och oxå ta hand om det underliggande, det som skaver och många gånger har fått oss att dricka, jobba med tankar, känslor och beteenden, det är för mig tillfrisknande. Vi är alla olika men jag tror på den senare varianten där vi möjliggör ett liv i balans och att få må bra. Beror säkert på vår egen historia men jag har verkligen behövt det sistnämnda för att förstå mig själv. Vad som har format mig till den vuxna Ellan. 12-steg och psykoterapi har varit mitt stöd. Har du hittat något som passar dig? Vet att du tidigare efterfrågat möten online?
Önskar dig en fin dag. Nu dax för yoga och morgonkaffe för här blev det sovmorgon.
Kram
Ellan❤️

Du var en av mina första inspirationskällor här :). Läste om ditt beslut och undrar bara om det går bra och hur du mår.?

Jag märker att det händer saker i mig själsligt och mentalt, nu när jag inte längre dövar mina känslor med a. jag försöker att jobba med mitt medberoende, se min sorg, vara tacksam för den tid jag fick med mitt barn. Jag är mer tillåtande mot mig själv och andra och försöker att inte vara dömande. Jag vaknar pigg och glad på morgonen och är tacksam för min nykterhet, tacksam över livet. Visst har jag pissadagar, men de är inte lika många som förr och inte lika djupa. det blir bättre och bättre. Jag har börjat att flytta focus från mig själv och vill göra mer för andra. Jag smider planer :)

För mig räcker det inte att sluta dricka (som för de flesta med alkoholproblem). Jag måste jobba med min insida och särskilt med mitt medberoende. Jag har varit väldigt sjuk i medberoende och det är där jag lägger ner min tid på att tillfriskna. För när jag tillfrisknar i mitt medberoende försvinner lusten att dricka (mig till sömns för att slippa känna).

Idag ska jag meditera, utöva Yoga och gå ut och vandra i naturen. Dricka kaffe och äta äppelpaj, se en film och bara ha det gott!

Gör det inte. Agera inte på dina känslor. Du behöver nån att prata med om detta. Jag föreslår att du ringer nån av alla hjälplinjer, MIND till exempel. Du kan även chatta med dem. De har stor erfarenhet av att möta människor som mår som du gör just nu.

Du anar inte vilket helvete du lämnar över till dina barn om du tar ditt liv. Det är det värsta som kan hända! Så länge du lever kan allt både förändras och förbättras.

mind.se
tel: 90101

men nu får du ändå sluta tänka såna tankar. Du har klarat av att bli nykter och vara nykter i 2,5 år. Bra gjort! Skit att du känner att folk inte litar på dej ändå. Ja livet är inte rättvist alla gånger men det får du ta. Du kan inte förstöra din sons liv genom att själv ta livet av dej för den sakens skull. För att du är bitter och kränkt just nu. Du pratar om himlen och graven men det är en väldigt egoistisk tanke. Istället får du bita ihop och visa att du är fortsatt pålitlig. Det blir bättre igen. Man blir utsatt för mycket orättvisa men döden är inte en lösning på det. Jag tror på dej, du har gjort ett jättebra jobb! Fortsätt framåt!

Så känner jag mig just nu. Funderar på hur jag ska göra med allt. Att ständigt bli påmind om hur usel jag varit som pappa, make, medmänniska och person gnager i mig. Jag vet att jag varit usel men hur länge ska man få sota för det? Vad är rimligt? Det enda som verkar kunna lösa detta är en plats 2m under gräset. Jag ska lämna min röst imorgon i valet och sedan ska jag göra mitt val...

Kontraktet gäller tillsvidare men först året skulle det lämnas blod varje månad. Efter ett år skulle det omförhandlas och vi kom överens om stickprov. Jag tog tjänstledigt tog jobb i annan kommun men valde att återvända. Jag trodde i mitt enfald att tre år av nykterhet skulle vara ett bevis nog men käftsmäll fick jag. Jag fräste åt min chef i fredags att stickprov är ok men att se en läkare är inte ok för jag behöver inte mangla saker jag behöver lämna det gamla bakom mig. Det enda som kan hjälpa är himlen via graven för förståelse och förlåtelse kommer det nog aldrig bli.

Kan känna din stolthet och glädje över dig själv och ditt liv..Du är en härlig kvinna och du är värd det allra bästa..Ha en fin kväll..Snart är du frisk?

God kväll allihop.

Jag hostar och hostar så att jag håller på att bli tokig. Men samtidigt mår jag så bra.

Jag har haft en vecka av relativt dagligt "a-sug". Inte på samma sätt som förr i tiden men ändå. Det har inte känts farligt och jag har inte mått dåligt av det precis. Jag har ju vetat att jag inte ska dricka och jag vet att alla sug försvinner, för det har ju tiden lärt mig.

Men nu känns det ändå som att jag är lite stolt över mig själv. Jag har gått på affären med det där suget men ändå inte tänkt köpa nåt. Jag har varit på stan. Jag har varit ensam hemma. Min man har jobbat borta. Etc. Alltså jag har levt vidare utan alkohol, precis som jag alltid ska. Men hade det varit för två år sedan hade en sådan här vecka utan minsta tvekan fått mig att bryta en nykter period. Ingen tvekan.

Man växer av att låta suget vara utan att agera. Man klarar en hel vecka av sug. Och det försvinner! Utmanar alla att våga prova!

Jag tror att det är hösten som har satt igång det hos mig. Jag skrev förut vet jag om att det inte alltid ens är alkoholsug utan snarare minnen där alkohol varit med. Jag minns höstkvällar och middagar med vin. Och det råkar vara mysiga minnen. Därav suget. Men minnen är ju selektiva. Jag har ju hundra gånger fler minnen som är tragiska. Och de sitter i ryggmärgen så därför dricker jag inte. Jag har ju många fler mysiga minnen där alkohol varit frånvarande!

Jag är ju fortfarande sjuk men jag var på affären idag (det måste man ju tyvärr ibland... Vill inte smitta nån men man måste ju ha mat hemma). Jag sminkade mig och gjorde mig lite fin när jag gick. Såg mig i spegeln och tänkte att om jag drack skulle jag se hemsk ut. Nu var jag sjuk och slut men säg ändå fräsch ut. Alltså jag gjorde mig lite fin med flit för att jag inte skulle glömma bort den fördelen med att inte dricka.

Jag är lika stark som alltid i min nykterhet vill jag ändå skriva. Antagligen ännu starkare. Varje hinder man tar sig över gör en starkare.

Jag är så tillfreds i att spendera denna lördagkväll nykter.

Godnatt ❤

Hej,
En fundering... gällde inte kontraktet under en viss tid? Så hade jag det i varje fall. Lämnade blod under ett år och sedan har vi från båda parter kommit överens om att avtalet är uppfyllt och ”avslutat”. Jag skulle bli väldigt förvånad om jag återigen skulle behöva lämna blod. Finns ju ingen anledning från arbetsgivarens sida om de inte misstänker att jag återigen har problem. Vilket i så fall gäller alla på min arbetsplats. Förstår din besvikelse och frustration i detta. Låt dock inte den känslan ta för stor plats. Uppenbarligen finns inte kunskapen hos de personer som anser att detta är en bra sak. Vore kanske bättre om alla anställda lämnade prover? Skulle nog ge ledningen lite att fundera över... Nej prata du med företagshälsovården och säg hur du känner och mår. Sköter du ditt jobb som du ska och har tagit ansvar för ditt tillfrisknande så tror jag inte ens att de har rätt att kräva det.
Du är grym, fortsätt precis som du gör. Du ska vara stolt över dig själv. Och ingen kan ta vår nyktra tid och våra framgångar ifrån oss.
Kram
Ellan

Korven smakad inte ens korv. Det var lamm och smakade kofta.