Senaste kommentarerna i forumet

Tänkte steka mig två korv med bröd nu. Kanske jag blir lugnare av att äta lite, men inte ens det går problemfritt.

Korven är inplastad i superplast som knappt gick och öppna upp.

Kvällens problem hade vart lösta om jag hade en flickvän som hade kunnat ge mig en ”gammal goding” ett handjob. Men inte ens det har man. Det är inte samma sak själv.

Jag har så mycket stress i mig. Det är alldeles för mycket jobb. Allt är för stimmigt. Jag har inte sovit och blivit utvilad på ett halvår.

Nä jag är inte glad förrestenJag är arg. Jag är arg på hur det känns konstigt i munnen efter att jag ätit knäckebröd, jag är arg för att jag nu inte får spela mer nu när jag förlorat det jag var redo attt förlora. Jag är arg på allt. Grrr.

Nu har jag spelat bort 500kr på casino. Jag blev iaf glad när jag några ggr vann under loppet.

Slutspelat. Nu har jag iaf underhållet mig själv och fått lite utlopp. Fått vara lite glad.

Ska nog inte spela mera på ett bra tag. Men jag fick 2,5 h nöje. ?

Och jättegrattis till dina 2 1/2 nyktra år. Wow! Förstår hur du känner inför att fortsatt behöva kontrolleras. Nog för att vi är alkoholister, det vet vi så väl, men man måste också få möjlighet att lägga bakom sig. Paketera, plombera och lägga på hyllan. Att då igen behöva träffa en läkare är ju lite som att kastas tillbaks till det som var. Tror inte att vi behöver den "hjälpen" - det klarar vi så bra själva. Tycker som AlkoHD att företagshälsan kontaktar man väl om man skulle återinsjukna. Tycker hela grejen låter dum. Hoppas att du slipper! Åter igen grattis till dig. Jag tar rygg på dig och hoppas att jag snart också kan säga att jag varit nykter ett par år:-) Men nu: En dag i taget. Inte skynda......

Du lever verkligen livet?. Och så härligt att det är utan inflytande av alkohol!!! När jag läser dina inlägg känner jag mig SÅ tråkig. I din ålder hade jag precis avslutat en lååång utbildning, var sambo och gravid. Inget bus alls där?. Och nu... gjorde efterrätt åt fyra barn när du dansade loss och idag blev det badhuset med samma barn. Känns som om jag måste bli lite mindre präktig... förut kunde jag åtminstone bli full och dansa, hångla men nu i mitt vita liv går ju inte det heller. Suck. Jag säger bara ENJOY❤️❤️

Vi dansade! Herregud min skapare. Börjar bli människa nu. Fan vad fin han är. Kunde nog nästan krama ur min klänning där ett tag, och han med.
Det är typ första gången jag är ute med en man som faktiskt dansardansar, inte trycka upp skrevet i ryggen dansar eller stå brevid och säga att man inte kan dansa (för hen är feg). Jag brukar Kötta sönder totalt på dansgolvet, blundar och låsas att ingen är där. Blir ett med musiken och lamporna ❤️ Älskar musik!

Så vi dansade, hånglade, pratade, skrattade, tjivases och flörtade. Middagen gick bra, jag var faktiskt nervös. Men det gick över ganska snabbt.

Efter konserten så gick vi hem till honom. Käkade hamburgare och chips mitt i natten. Han frågade vad vi var. Och precis i samma sekund som han frågade låg jag och tänkte på samma. Jag vet faktiskt inte blev mitt svar.

För mina damer och herrar, jag är rädd. Jag är rädd för att bli kär och krossad igen. Grey har jag redan gråtit för en gång i januari, för att göra en lång historia kort. Jag skulle kunna falla för honom, det vet jag. Han säger att han litar på mig. Jag litar nog inte på honom, inte fullt ut. Ifs litar jag inte på någon fullt ut förutom exmannen. Men grey har en sak som många andra män inte har, jag kan se honom med mig i framtiden vid min sida. Han är någon jag faktiskt skulle kunna skaffa barn med. Så jäkla rimlig är han. (Nu vill jag verkligen inte ha barn öht, men ni kanske förstår min poäng)

Precis innan vi båda somnade inatt så sa jag till honom att "du vet att vi dejtar nu va?" Han svarade "ja, det är läskigt" så jag sa "läskigt, men fint".
Sen kramade han ihop mig till en liten boll i hans famn och jag somnade.
Han är farlig på det sättet, jag tror jag skulle kunna utveckla riktiga känslor för honom. Men han är för trasig, och jag kommer inte orka bära honom om han dippar igen. Där är han och jag lite för lika... kan två halvhela/halvtrasiga människor verkligen komplettera varandra utan att dra ner varandra? Jag vet inte.

Anyhooooooow, ny dag och nytt kalas. Ska slira om till en lite mer Bdsm-inspirerad outfit och städa ihop här hemma. I kväll blir det kalaaaas och jag tänker nog parkera mig i bubbelpoolen ganska snabbt in på festen.
Ska presentera Elvis inför folket å, så han får lite mer vänner på sthlmscenen.
Hoppas ni får en fin lördag!

Friiiidens?

Ska inte.

Jag är utmattad, min läkare tror att jag blir trött av medicinen. Efter att jag dragit ned psykofarmakan nu i ett par veckor så är jag fortfarande trött. Det är ledsamt att vara så trött hela tiden. Allt känns som ett berg att bestiga.

Sedan har jag spytt varje morgon i tre veckor nu också. Är illamående och spyfärdig i 1h varje morgon. Sen går det över fram mot dagen.

Jag har iaf snart nytvättade kläder och är nykter. Det är alltid något.

in några enkla mellanmål som man kan ta med sig när det riskerar att brista.

# En bit getost, halloumi eller babybelost.
# Ett hårdkokt ägg.
# Några paprikaskivor.
# Oliver.

Det finns annat också, såsom avocado, lax, makrill i tomatsås, ölkorv...

Tack, Jasmine, annars var fredagkvällen bra. Hoppas du får en fin fortsatt helg!

Godmorgon alla compadres ?

Dag 0, är det nån som undrar ?

Min sockerutmaning höll sej i 14 dagar, sedan var jag bara tvungen att ta en återbulle. Eller, ett kardemummafall. Eller, hur var det nu ?

Kardemummabulle !

Men, sedan var det upp på hästen igen och resten av dagarna och fortskridande ligger jag väldigt låg i kolhydratintaget. Under 20 gram/dag ska man ligga för att gå ner i vikt. Jag ligger väl och skvalpar mellan 20 och 30 de flesta dagarna ( de när jag inte får finskt lakritsgodis ? ). Det går utmärkt. Prova keso/kvarg med en skvätt fun light och lite hackade nötter eller keso med en liten skvätt vaniljyoghurt, canderel och valnötter ( eller vilka nötter som helst ) när kroppen skriker SOCKER och ni blir både mätta och ert söttsug väl tillfredsställt.

Men alkoholen då ? Jag hör kören - ” hon duckar frågan ”.

Jag har aldrig carte blanche att dumdricka. Har färre anledningar att stänga av hjärnan än kanske nånsin och hoppas att de inte kommer tillbaka.

Kanske blir det en IPA idag. Kanske ett glas vin.

Jag har inte bestämt mej.

Har bägge sorterna i kylen. De har legat där sen i onsdags. Jag har inget sug. Men jag känner mej och gamla vanor är svåra att bryta. Precis som det aldrig skulle falla mej in att prova heroin eller kokain har jag en spärr nu.

Kanske.

Styrkekramar ?

Ja just nu vill jag vara en lemur. Snabb liten och kunna dra till mitt hål i sanden.

Läste dina ord nu på morgonen. Mycket bättre går inte att starta dagen. ♡ Tack. Ha en fin lördag! Kram

Först: Inget skärande!
Gör utredningen så kanske du kan få en annan typ av hjälp om det är så att du behöver det. Ganska mycket hjälp faktiskt.
Funderar du på skärande så är det definitivt INTE slöseri på tid att kontakta psykiatrin. Sen är det oavsett aldrig slöseri med någons tid om man mår dåligt och vill ha stöd. Och som sagt alla är här frivilligt och just för att ge och få hjälp av andra.
Ta hand om dig!

Längesen jag hälsade på här hos dig.. Fint att du verkar må bra! Tror att den här nedräkningen (om jag minns rätt) har något med socker/kolhydrater att göra. Om det var så får du gärna ge några tips på hur du gör. Tror socker har blivit min ersättning för alkohol.

Hoppas du har en bra fredagskväll!

Kram??

... och konstigt att det alltid tycks enklare att få tag på "slisk" än något som är nyttigt. Hoppas du har en bra fredagkväll i övrigt!

idag brast.
Vi tog med svärfar för att förtidsrösta och hela proceduren drog ut på tiden.
Väl hemma hos honom igen - det skulle vankas kaffe med dopp - var jag så galet hungrig att jag slukade wienerbrödet och vaniljbullen i ett nafs.
Jag var inte sugen.
Jag var vrålhungrig.
Resten av dagen åkte blodsockret racerbana och jag har varit vrålsugen sen dess.
Vad lär jag mig av detta?
Att sockerintag föder fortsatt sockersug.
Att alltid ha något ätbart med mig så att jag inte åker dit på att äta slisk när hungern kommer.

Så sorgligt det är att det fortfarande finns hierarkier i olika sorts ohälsa och diagnoser. Två och ett halvt år nykter och fortfarande möter du misstro. Inte konstigt att många väljer att inte söka hjälp av rädsla för att bli ’avslöjade’ och mötas av omgivningens skambeläggande.
Vilken annan sjukdom eller diagnos med risk för recidiv eller sjukdomsskov skulle resultera i en liknande behandling?
Det borde ju räcka med att arbetsplatsen har regler som arbetstagarna vet om och att man kopplar in företagshälsovården vid behov, dvs om personen återinsjuknar.
Tråkig kultur i ledningen på din arbetsplats låter det som. Och fint att arbetskamrater och elever uppskattar dig - de som räknas och känner dig och vilkas omdöme baserar sig på hur du är som person, lärare och kollega.
Ofta är det tyvärr så att det vi gör bra inte får lika mycket uppmärksamhet som när vi misslyckas.
Och det är helt rimligt att känna besvikelse över brist på uppskattning och tillit.
Kram

Det låter som det värsta har gått över just nu då. Du vet att det kan brinna till och sedan mår du på ett annat att. Du känner dig själv bra.

Du tar inte våran tid. Forumet är till för att skrivas och läsas på. Du skriver att du har svårt att ta hjälp, då krävdes det mod att berätta hur du mådde här på forumet. Bra gjort!

Bra att du vet att du kan ringa psykiatrin om du mår sämre igen.
Hellre en gång för mycket än för lite.

Varma hälsningar,
Rosette

Som jag rockar min silvriga rygga. Tror jag älskar 90talet lite.
Tog en kort kort polokläning till. Långa ärmar, tunna strumpbyxor och nya höstskor. Mina ben ser ut att vara 2 meter. I Kidd you not.

Det är ändå lite lyxigt (hur sjukt det än låter) att få ingå i idealet för dagens senmoderna samhälle. Ibland undrar jag om folk hade tyckt om mig om jag inte hade varit typiskt "vacker".

Det är verkligen inte ett höja sig tilll skyarna inlägg. Det är något jag funderat på många gånger. Om andra människor gillar mig, eller bara vill vara med mig för hur jag ser ut.

Snabba tankar såhär en fredagkväll på tuben. Nu ska jag och mina meteralånga ben förföra grey. Hoppas på daaaaaaans i kväll! ??
Åååh jag vill försvinna in i musiken.

(Jag förstår att det inte alltid kommer vara såhär. Men just nu är livet mitt smörgårdsbord. Något jag kommer gagga om på ålderdomshotellet i framtiden. Most likley ?)

Fridens ?

Det är så imponerande att se alla steg du tagit, följa din förändring och vilka strategier du använt. Du har verkligen vänt om helt och önskar att flera i din omgivning kunde se detta. Lita på dig och förstå vad du faktiskt bemästrat.

Inte konstigt om du kan känna olust och kanske nedstämdhet när du inte känner dig litad på efter allt jobb du gjort och fortfarande gör. Både med alkohol, vikt, hälsan överlag.

Tyvärr är det nog något flera kan uppleva som gjort en förändring av sina alkoholvanor. Du är i din process, de som är i din närmaste omgivning är i sin. Det Kanske kan handla om oro och rädsla. Omtänksamt, men som visar sig på ett sätt som är svårt att ta till sig av. Kanske kan det handla om tillit. Tillit kan behövas byggas upp. Ibland tar det längre tid än man tror.

När du ser din egna förändring, vilka vinster är du mest nöjd med? Att klappa sig på axeln, finns det något som du kan ge dig själv just nu som skulle kunna bli en liten klapp?

Trots att det känns tufft just nu när du upplever en del motstånd är du här och sitter ord på hur det är för dig. Flera kan säkert känna igen sig i dina ärliga reflektioner och ser ditt inlägg som hjälpsamt.

Tack för du berättar här öppet för oss hur det är för dig just nu. Det ger oss chansen att ge dig stöd.

Vi finns här och cyberklappar dig på axeln! Bra jobbat aeromagnus!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Jag kan ringa psykiatrin. Men jag är inte personen som ber om hjälp och "slösar" på någons tid. Även fast jag slösar eran lite granna nu!

Jag brinner till lite ibland. Känslorna går över ganska så snabbt. Även fast de inte försvinner helt.

Jag får väl ducka eller ta smällen so en man. Har varit tjänstledig ett år från min gamla skola men är nu tillbaka. Vi hade ett kontrakt om lämna blod mm under 2017. Tog mitt senaste glas 3e februari 2016. Så jag frågade min chef om hur vi skulle göra. Jo jag ska lämna oförberedda stickprov under detta år också. Men icke då nu ska jag träffa läkare på torsdag på företagshälsovård och lämna blod. Ja jo man kan ju tänka sig att jag fan får skylla mig själv. Som man bäddar får man ligga. Sluta böla magistern, väx upp ta konsekvenserna. Arbetsgivarens motivering är att de bryr sig om mig och inte vill att jag trillar dit igen... Kanske är det så men min känsla säger kontroll och misstro. Min fru misstror mig också. Mina arbetskamrater ger mig stöd och tilltro.

Jag blev faktiskt besviken att få träffa läkare. Jag behöver inte det jag mår prima, inga tankar på att supa, tränar har nu gått ned 30kg. Jag mår bra. Varför kan ingen jävel bara ge mig en klapp på axel du är så jävla bra. Vi tror på dig men när du känner oro kom till oss. Så nu när jag simmat här i simhallen 2000m så här på fredagskvällen så går mina tankar om världen vore bättre med en alkis mindre. Det är så jag känner nu. Jag har känt mig stark men energin rann ut. Jag får nog stanna i ändå för min sons när jag ser han leka i vattnet ser jag mig själv som liten. Nä nu ska jag inte gnälla mer men besvikelsen sprutar ur mig just nu.

Kanske. Ska göra en utredning snart. Psykiatrin tror att jag har asperger eller att jag är autistisk.

Så jag har ingen behandling. Jag pratade med psykolog ett tag.

Du beskriver känslor av ensamhet och uppgivenhet. Vissa saker är inte riktigt lika roliga som de annars kan vara, samtidigt ger du inte upp, du är en riktig kämpe och du kommer kunna må bättre än nu.

En tanke jag får när jag läser är om det kan vara så att du lider lite av så kallad postakut abstinens. Du har varit nykter 4 månader och det är sannolikt att det skulle kunna vara så.

Postakut abstinens kan påverka känslor och tankar, man tänker mer negativt och kan känna sig mer nedstämd. Vanligt att känna sig olustig och svårt att veta vad som kan göra att man mår bättre. Just där och då.

Oavsett vad som gör att du mår som du gör just nu låter det som du tänker att stöd från någon skulle kännas bra. Jag tänkte på det du skrev om sjuksköterska. Vet du vart du kan vända dig för att få stöd eller någon att prata med just nu? Fortsätt såklart också skriv och berätta här hur det går för dig. Du har ännu en nykter dag att bocka av straxt. Bra jobbat!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Du är så klok och nyanserad. Tänk om man kunde besitta den egenskapen.