Senaste kommentarerna i forumet

Och tack AlkoDHyperD ❤❤❤❤❤

Första september 2018.

Idag har jag haft alkoholsug tror jag!! Har inte hänt på mycket mycket länge. Känns jättekonstigt och inte så trevligt.

Jag har haft en väldigt bra dag. Gott humör. Irritationen jag hade igår är helt borta.

Gick till affären. Med många barn. Därinne fick jag som ett ryck och funderade plötsligt på att köpa nåt. Då frågade min son "mår du bra mamma?". Han såg att jag blev konstig för jag stannade och kliade mig i ögonen. Jag sa att det var bra och så släppte jag tanken och köpte ingefära och honung istället så att jag kan göra en riktigt stark ingefärashot för halsondan.

Vi var klara på affären och började promenera hem. Då cyklade två killar förbi oss. Den ena hade hämtmat i en påse och den andra hade en systemetpåse. Båda vände sig om mot mig och log (de kanske trodde alla barn var mina och blev förvånade eller nåt ?). Då kände jag plötsligt att jag så gärna skulle vilja cykla med en kompis och ha vin i en påse. Helt fri.

Men jag vet ju att det inte är sant. Jag avskyr att dricka vin med en kompis för det blir oftast för mycket och jag skämmer ut mig eller så känns det åtminstone så dagen efter.

Nu ska jag göra ingefäradricka.

Planerar mig hjärna att återfall? Jag har inte tänkt såhär konkret på alkohol på otroligt länge.

Känner inte att jag kommer att dricka men närheten till tanken idag skrämmer ändå lite. Eller så är den okej. Jag vet inte. Är min hjärna nyfiken på berusning efter så lång tid helt klar i tankarna?

Nu är jag absolut inte sugen och det visste jag att jag inte skulle vara heller. Så det får väl vara okej att tankarna kom.

Många kramar till er därute!

Tänk inte på vad du misslyckats med tidigare. Idag gör du inte det❤️

Akut! Är på ett ställe med massor av tillgänglig alkohol. Jag blir ensam stundvis och känner nu hur A-hjärnan får nytt bränsle. Det här är situationer jag aldrig bemästrat de senaste sex-sju åren. Minst. Är rädd.

Ja, för att få nåt begrepp om skadeverkningarna.
Trodde jag skulle ha skenat iväg säkert fem kilo till, men det är väl allt stillasittande och ätande nu under sommaren som gjort sitt till i jäsprocessen.
Har 25 kilo att tappa.
Märker så väl att fetman förändrar mitt sätt att agera.
Jag bemödar mig verkligen om att vara så trevlig jag bara kan mot människor jag möter.
Den egenskapen finns där ändå, som ett karaktärsdrag, men jag spär på ytterligare, som en ursäkt och gottgörelse till min omvärld för att jag finns till i min fethet.
Som om jag tänker att jag besudlar deras livsrum med min uppenbarelse.
Men det har nog inte med mitt BMI att göra utan snarare min självkänsla.
När jag drack - och var smalare - hade jag precis samma tillvägagångssätt.
Samma tankar.
Det rör sig om olika beroenden men oj, så sammasamma det är iallafall.

Du ska vara stolt över dej själv. En dag i taget. Vi fixar det här. När världen omkring oss strular är det normalt att ångesten kommer, men ett är säkert och det är att det blir bättre.

Jag hejar på dej, vännen.

Styrkekramar ?

Ja, idag blir det en bättre dag?
Jag är med på det??

Kramar
???

Går det fortsatt åt rätt håll. Kan utifrån våra tidigare erfarenheter tycka att det kanske vore nyttigt att vara aktiv här.
Även om det nu är nya som skriver har du mycket att dela med dig av till andra, och stöd finns ju i massor att få.
//PP

Så öppen, äkta och underbar. ♡ Just nu känns du så otroligt stark. Fortsätt att ta hand om dig, så kommer allt att bli bra. ♡ Kram

Dåligt med ork just nu. Vill bara berätta att jag läser och tycker att du är grym. Keep up the good work! ♡ Kram

I dag blir en bra dag. Så bra jag förmår att göra den. Det räcker långt. Gott nog. Det har jag bestämt. Sådeså. ♡

Utan var du lägger ansvaret för det. Om du visar att du försöker bete dig respektfullt så gott du kan och berättar att det handlar om dig och inte dem samt ber om ursäkt om du brusar upp utan anledning tar de inte skada. De lär sig att de är viktiga nog att vara delaktiga, få förklaringar och lär sig att människor kan må dåligt av och till.
Du är en fantastisk förälder, Lim!

Höst.

Jag är omgiven av grönt, här på min terrass. När jag öppnade dörren till den hoppade äldste missen ned från solstolen där han legat över natten, och promenerade in till sin frukost. Det skall jag strax också göra.

Idag ska jag spika upp tavlor och fotografier, och äntligen inreda det lilla rummet, där äldsta dottern igår byggde ihop en dagbädd i vit metall; en romantisk skapelse som nu väntar på madrass, kuddar och vackra textilier. Det blir en dröm i vit spets och virkade omtagsband, en minioas att slumra i när man vill vara med men ändå lite undanskymd från livet i huset. På tre ställen omgiven av fönster kommer jag att kunna ligga där, likt Maya desnuda, och äta chokladpraliner läsandes böcker om söta, lätt kantstötta hjältinnor som får den trevlige karln till slut.

Bara det.

Idag åker kanske symaskinen fram också och DET var länge sedan. Jag har vackra tyger som lagts på hög för detta ändamål.

Äldsta dottern kom hem igår, i en virvelvind av intryck från första hela veckan i skolan, tog fram skruvdragaren och fixade ihop bygget. Sen ville hon ha stekt potatis. Det är mysmat här hemma. Jag gullade med henne och när jag tittat in till henne på sitt flickrum hade hon somnat med ljuset på. Håret var draperat över kudden och äldsta kattan draperad över hennes arm. ’My prrrrrecious’ tycktes katt säga när hon glodde på mej medan jag sträckte mej ned över huvudgärden och stängde av lampan, den kantiga benstommen som hon ärvt av morfar och mamma tydlig i ljuset och med bleknande sommarfräknar strödda över näsan.

Ha en bra dag alla kämpar ?

God kväll allihop.

Ja ellerhur Ler och Winna... De små detaljerna gör mycket. Det är när jag kommer på små exempel mitt i vardagen som jag förstår hur grundligt ett alkoholmissbruk påverkar oss. Och hur det inte är självklart först att det är alkoholen som förstör. Det är ibland så subtila saker.

Oj vad det är svårt att vara positiv nu för mig. Jag har varit på så dåligt humör halva dagen idag. Varit lättretlig. Känns som att jag äter hela tiden. Jag är vresig mot mina barn. Jag tror det är pms. Okontollerbart känns det nu. Jag tänker ena sekunden "nu ska jag vara snäll och andas och sluta gnälla" och nästa sekund står jag där och gnäller ändå. Min hals kliar också så jag är nog snart sjuk.

Jag tål att vara på dåligt humör ibland men jag tål inte när jag blir otrevlig mot mina barn. Det är inte okej. Men det är som att det är nån annan i mig som beter sig illa. Usch. Och mina barn försöker muntra upp mig... stackarna. Men jag försöker förklara varför jag varit lättretlig. Iof har de mest varit ute och lekt så det var inte lång stund de behövde stå ut med mig. Hoppas jag är trevligare imorgon!!! Jag tror jag ska läsa på om strategier för sånt här. Det värsta som finns är att vara barn till någon som är irriterad. Det minns jag från när jag var barn själv. Så det ska mina barn slippa!

Kanske ska se till att ta oss ut till skogen imorgon. Då brukar mitt humör alltid bli bra nästan. Men å andra sidan kan det göra mig ledsen att möta hösten..... får då sörjer jag att sommaren är slut. Men naturen är alltid bra.

Jahapp vilken muntergök ?

Men nåt muntert på riktigt är att jag varit nykter i 1 år 6 månader och 21 dagar ? närmare bestämt 567 dagar. Jag laddade ner en app nu för att räkna efter. Minns förr när jag gjorde det och tyckte att tiden gick så långsamt. Minns tydligt hur 90 dagar var mitt första mål. Att jag skulle känna mig nöjd då och fortsätta leva nyktert. Och det har jag hållt.

Nu blev jag på lite bättre humör genast ?

Kram och godnatt!

- och hon har tillbringat fredagkvällen med att dammtorka och dammsuga. Jag är också så jäkla nöjd med mitt beslut.

Fridens liljor & nattinatti

Att jag tackat nej till en cool fest med vänner för att ligga hemma och klappa på ett godsedjur. ??? men jag är tröööött!

Vad händer med mig? ?
No Mo fomo? Maybe baby, Vi får se. Nu Nanna (22:30'en fredag Vafan? ?). Och jag är så jäkla nöjd med mitt beslut. Fridfullt typ. Mvh tantagda95år.

Fridens ?

….och beslutsam! Det bådar gott. Jag önskar dig all styrka du behöver för att köra ett nytt nyktert år. Men, om du mot förmodan skulle falla, så slå inte så hårt på dig själv. Det händer de allra flesta av oss, vi tar ett eller flera återfall på vägen. Nästan så att det "ingår" - även om man helst skulle vilja slippa. Kör hårt, vi är många här som finns för stöttning - oavsett om du är nykter eller inte. Vänligen//Anders

Efter en sommar med diverse fusk går jag den vita vägen med start...imorgon.
9 månader av alkoholfritt.
Men juni, juli, augusti kommer jag att falla tillbaka.
För att jag har bestämt att det är ok.
För att det gick bra denna sommaren.
För att jag älskar vin och gin.
För att jag vill att det ska funka.

Det är fredagkväll och jag sitter ensam i min säng som oxå agerar soffa. Denna lägenheten är ganska mysig ändå, flera små ljuskällor lite överallt. Mjuka Kuddar och speglar för att få känslan av att den lägenheten är större. Det är en mysig lägenhet och jag är så himla tacksam över att jag har den. Det är jag verkligen ?❤️

Så det trillade ner en inbjudan för en fest i kväll från en av pojkarna jag träffar. Denna är en musikproducent och en av hans polare skulle spela lite nya låtar kombinerat med möjligheten till utlevnad för gästerna. En chill bdsmfest helt enkelt. De brukar vara de bästa kalasen tycker jag. Nu brukar jag varken ha utlevnad eller sex på kalasen, men stämningen och öppenheten är min melodi. Jag trivs helt enkelt, det är fint.

Tackade nej till kalaset, sa att jag var trött men att vi måste ses snart och att han var en jäkla globetrotter änna. Har för
mig att han nyss kom hem från en turné i staterna, eller om det var Berlin? ? Ingen aning, skit samma?‍♀️
Han sa att vi kanske kunde sova ihop i natt och jag svarade varken jakande eller nekande. Hade varit mysigt med sovsällskap (har redan pratat med Elvis, han var helt okej med detta. Så no worries).

Det enda som säger emot är ju att jag måste städa i ordning här hemma och ta disken. Behöver duscha också, tror fan jag skiter i att raka benen. Görlpower, Gudrun! Eller så skiter jag i det och går och lägger mig i stället.
Ska mysa med Mr grey i morgon (Hahahahahha han kommer hata mig om han någonsin får reda på detta smeknamnet), ni vet han från Pride. Första duden jag hade nyktert sex med sedan uppenbarelsen ?. Mr grey ?
Undra om inte jag ska börja kalla honom för det ändå till honom. Åh så kuuuuul!
(Bland mina vänner afk kallar jag honom för duschkillen. Men det är en helt annan historia.?)

Nej men Vafan, jag orkar inte. Jag är trött och vill inte diska ?.
Hoppas ni får en fin fredagskväll!
Friiiidens ?

Precis lagt på luren med mitt försäkringsbolag. Ringde dit efter att exmannen tipsat om att ringa för att se om de kanske fanns någon försäkring som kanske skulle kunna ge någon typ av utbetalning. Psykisk ohälsa är ju ändå oxå en typ av skada lixom. Fasten det inte syns som ett brutet ben med gips.

Märkte hur tanten i telefonen blev tyst. Och mumlade att hon läste något från en tidigare case där jag bett om ersättning. Året var 2011 och jag inser att just fan, de nekade mig då. Det var innan jag fick min diagnos (som nu är avskriven sedan några år, tack terapi ?)

Så frågar hon hur det är med min alkohol nu? Och där kom det. I mina papper från 2011 när jag blev inlagd står det att jag är sjuk pga alkohol. Detta var innan någon typ av utredning och i samband med ett suicidalt försök landat på psyk istället. Absolut var jag skitfull då. Men inte tillräckligt för att bli stämplad som alkis på papper. (Kommer på nu när jag tänker efter att jag inte fick någon medicin under min första inläggning förutom B-vitamin. Trotts att jag osade av ångest och på riktigt var sjuk i annat)

Jag svarade tanten i telefonen att jag tyckte det fallet var missvisande. Att jag sedan fick en diagnos, att jag gått i terapi, att jag Inte uppfyller de kriterierna längre. Att jag studerat och gift mig, att jag i vanliga fall jobbar heltid. För hon undrade vad jag gjort sedan 2011. Hon ville väl dubbelkolla så jag inte var missbrukare och att våldtäkten var under fyllan eller nått (jag var nykter under våldtäkten btw).
Vad vet jag? ?‍♀️
Vilket som så kunde jag även svara att jag nyligen gjort leverprov och att det finns siffror på att jag ligger under normala (hurra!), och att jag är nykterist.

Där efter fick jag läsa upp från mina sjukintyg med stressymtom, utmattning, depression etc etc. Inte någonstans står det något om alkohol där (ifs lärde jag mig det redan 2011 att inte nämna det, för alkoholism på papper ger ingen ersättning)(nu vet ni det).

Så hon sa att hon trodde på mig och jag får en utbetalning på 3000kr för sveda och värk. Det är ju nästan en halv hyra. Eller mat för resten av månaden. Underlättar massor! Blev så positivt överraskad.

Samtidigt så gör detta samtalet mig ledsen. Fan 2011, det är ett bra tag sedan. Och jag förstod ju att jag inte skulle kunna säga till tanten i telefonen att "Nä du, livet har fan varit jävligt kämpigt och jag har inte lärt mig att dricka. Tydligen hade ni nästan rätt redan i början av min 20års period. Sedan har jag mest sprungit snabbt snabbt snabbt och jagat och flytt från känslor och självhat eller jobbat för mycket eller studerat för mycket i omgångar tills jag inte orkar mer och då ligger jag ner en period och är trötttrötttrött tills jag börjat om igen, och mycket av detta har jag hanterat med att bli skitfull".
Det skulle verkligen se bra ut på papper det, eller inte. Lite som att skjuta sig själv i foten. Eller i låret.

Jag är så himla glad över min nykterhet just nu, så ni förstår nog inte. Det finns inte mycket här i världen som jag kan påverka, livet är (eller har) varit väldigt jobbigt i perioder. Och det är ganska jobbigt till och från nu med, men jag är nykter och det kan jag kontrollera.

Jag vet inte om jag skrivit det förut men det känns som att jag fått en ny chans i livet. Att jag är "20 igen" eller lixom får möjligheten till att leva. För Fyfan vad psykisk ohälsa och stress har jagat mig.
Våldtäkten genererade med en total smäll in i väggen, ett sista "Nä men nu ger jag upp på riktigt alltså, nu dör jag" och tack vare att jag faktiskt är fast anställd så kunde jag bli sjuksriven på heltid.
Det har jag inte kunnat tidigare.
Att vara sjuk och faktiskt vara sjuk på riktigt. För jag vet att man måste vara frisk för att vara sjuk annars, ett jävla jobb att vara sjuk utan skyddsnät ska ni veta.
Men nu har jag vilat på riktig. Mött mig själv på riktigt. Vågat stanna upp och frågat mig själv, vad gör mig glad idag? Vad är bra för mig idag?

Det kommer ju nästan alltid något gott ur det onda, kanske var sjukskrivningen det braiga ur våldtäkten?

Ibland känner jag att jag wastat bort så många år med att må dåligt. Det är sorgligt och gör mig lite ledsen. Jag har ju haft kul också såklart, massor med kul. Men ångesten och osäkerheten har alltid funnits nära (ja och alkoholen då såklart)
Det vet jag nu. Nu när det känns som att jag vaknat. Så himla tacksam att jag vaknade innan 30, vissa människor vaknar aldrig upp. Vissa slösar bort hela sina liv.

Långt inlägg, spretigt säkerligen (Hej Sigge), men ärligt.
Nu ska jag och min emotionella bakfylla gå ut på långsam promenix runt sjön. Det behöver jag idag. Glöm inte att fråga dig själv , vad behöver du idag för att må bra på riktigt?

Fridens ?

(https://fof.se/tidning/2007/6/beroenden-darfor-ar-de-svara-att-bryta)

Hjärnans belöningssystem har till uppgift är att få oss att vilja göra sådant som befrämjar individens och artens överlevnad - att äta, dricka och ha sex.
Det finns ingen anatomiskt avgränsad del i hjärnan där belöningssystemet sitter. Det handlar snarare om kommunikationsbanor som binder samman flera av hjärnans delar. Bland de viktigaste är amygdala som har med känslolivet att göra, pannloberna, ventrala tegmentum som sitter ovanför hjärnstammen samt en del som kallas nucleus accumbens. Dessa olika delar kommunicerar med varandra genom att skicka och ta emot signalämnen såsom dopamin, glutamat, gamma-aminosmörsyra (GABA) och olika små peptider.
När du till exempel äter något gott utsöndras signalämnet dopamin och gör att det uppfattas som lustfyllt. Det leder i sin tur till att du vill göra det igen - och du anstränger dig gärna för att få återuppleva denna behagliga känsla. Om de tidiga människorna i stället för att aktivt söka efter mat suttit och väntat på fallfrukt hade arten antagligen inte överlevt.
Det går att bli beroende både av droger, som alkohol eller nikotin, och av belönande beteenden, exempelvis olika sorters spel. Grunden till allt beroende är att hjärnan stimuleras snabbare och starkare än vid andra stimuli.
I stort sett alla droger ger dopaminpåslag, men det kan ske på olika sätt. Centralstimulerande medel som amfetamin och kokain påverkar dopaminsystemet direkt, medan heroin verkar via andra signalämnen i hjärnan som i förlängningen ger ökade halter av dopamin. Alkohol är ett specialfall och ger vissa människor inget dopaminpåslag alls, utan i stället en lättnadskänsla eftersom den dämpar stress och obehagskänslor.

Beroende skapar drogminnen

En viktig del i ett beroende är att det skapar starka minnen av drogen och situationer där drogen förekommer. Detta går att studera med hjälp av hjärnavbildning med så kallad PET-kamera.
I en sådan studie undersökte beroendeforskaren Nora Volkow, chef för National Institute on Drug Abuse i USA, arton kokainmissbrukares hjärnor. De arton fick se en neutral video med naturscenerier från Grand Canyon och sedan en video där det förekommer kokainrelaterade bilder, exempelvis personer som använder och säljer kokain. Naturbilderna satte inga spår, men kokainvideon gjorde att det frisattes dopamin i missbrukarnas hjärnor som ett slags försmak av kokainruset. De fick själva skatta hur starkt suget efter kokain var. Ju starkare de skattade suget, desto högre dopaminpåslag kunde forskarna se i deras hjärna.
På liknande vis har Nora Volkow och hennes medarbetare också kunnat se att lukten av människors favoritmat gör dem sugna, oavsett om de är hungriga eller ej. Även här motsvarade frisättningen av dopamin hur gärna deltagarna sade sig vilja äta maten.

Ungdomshjärnan särskilt sårbar

De senaste årens forskning har visat att det tar tid för hjärnan att mogna. Det är först efter 20-årsåldern som mognaden spritt sig ända till pannloberna, som har hand om planering och impulskontroll.
Denna omognad gör ungdomars hjärnor särskilt mottagliga för att utveckla ett beroende. Det beror på att hjärnan är så formbar. Den lär sig att tycka om de snabba belöningar som grundlägger ett beroende - det gäller såväl alkohol och nikotin som att skjuta ner någon i ett datorspel. På grund av hjärnans omognad är unga människor också mer benägna att ta risker än vad vuxna är.
Just detta visar hjärnforskaren James Bjork vid National Institute on Alcohol Abuse and Alcholism, USA, i en ny studie. Han lät tjugo ungdomar (12-17 år) och tjugo unga vuxna (22-33 år) spela ett spel där man kunde vinna pengar. Spelarna valde risknivå genom att välja att trycka på fyra olika knappar. Haken var att ju mer man kunde vinna, desto större var också risken att även förlora allt man vunnit hittills. Under spelet studerade forskarna försökspersonernas hjärnor med hjälp av magnetresonansavbildningsteknik.
Hos de vuxna såg James Bjork stark aktivering i en del av hjärnbarken som man använder för att planera sitt handlande. Aktiveringen var starkare ju mer man garderade sig och undvek risk. En sådan aktivering såg han inte hos de unga spelarna, utan de spelade på och förlorade också oftare.

Gener kan hjälpa eller stjälpa

Alla som prövar en drog utvecklar inte ett beroende. Här spelar ärftlighet stor roll - en del människor är mer sårbara än andra. Vissa som har ett beroende har antisociala personlighetsdrag och är också impulsiva och sensationslystna. Frågan är vad som är hönan och vad som är ägget. Svaret kan vara att det handlar om mängden dopaminreceptorer i hjärnan.
Jeffrey Dalley vid University of Cambridge i Storbritannien visade nyligen att råttor som är mer impulsiva och otåliga också är mer benägna att nyttja kokain när de får tillfälle.
Forskarna lärde först råttorna att de för att få mat skulle stoppa nosen i ett hål när de såg en ljuspuls. Det visade sig då att 7 procent av råttorna inte kunde vänta på ljuspulsen, utan stack sina nosar i hålet hela tiden. Dessa djur visade sig också ha färre dopaminreceptorer i hjärnan.
I ett uppföljande försök, där råttorna fick tillgång till kokain, använde de impulsdrivna råttorna kokain både mer och oftare än de mer tålmodiga råttorna. De drogbenägna råttorna hade färre dopaminreceptorer från början, skriver forskarna i Science, och detta faktum kan vara en förklaring till deras beteende.

En mutation som ökar risken

Alkoholforskaren Charles O'Brien vid Treatment Research Center, University of Pennsylvania, tror att det finns stark ärftlighet som påverkar vem som blir alkoholist.
Ett exempel är att vissa människor tycks ha en förändring i sin arvsmassa, en mutation, i en av de opiatreceptorer som alkohol verkar på. Denna så kallade mu-receptor finns i 25 olika varianter, och i den aktuella varianten finns en skillnad i arvsmassan där en enda bokstav har ändrats, från ett A till ett G.
Denna lilla förändring verkar öka risken för att personen ifråga ska bli alkoholist. Personer med denna förändring kännetecknas av att de har alkoholism i familjen, att de får mycket euforiska rus och att de har ovanligt starkt alkoholsug. Ungefär var fjärde europé bär på denna genvariant och varannan japan, men bara 1 procent av afroamerikanerna.
Även miljön är viktig för om vi utvecklar ett beroende eller ej. Om en drog är lätt tillgänglig provar fler. Men även medicinska miljöfaktorer spelar roll. En viktig sådan faktor är stress.
Forskare har kunnat visa att råttor som utsätts för stress snabbare blir beroende av en drog. Förklaringen är att hjärnan vid stress skickar signaler till binjurarna, som då tillverkar stresshormonet kortisol. En verkan av hormonet är att det ökar känsligheten i dopaminsystemet. På så vis kan stress öka risken både för beroende och för återfall.

Stress tidigt i livet ökar risken

Det verkar också som om stress tidigt i livet ökar risken för beroende. I sitt avhandlingsarbete har Lisa Gustafsson vid Uppsala universitet simulerat två olika uppväxtmiljöer för råttor. Dels en trygg situation, där ungarna varje dag under tre veckor separerades från modern en kvart då och då. Det liknar den normala situationen när råttmodern slinker iväg för att äta. Dels en osäkrare situation, där ungarna dagligen togs från mamman hela sex timmar i sträck. När råttorna blev vuxna visade det sig att de som hade haft den trygga uppväxten var mer skyddade mot alkoholberoende. Dessa råttor drack mindre mängd och svagare alkohol än de råttor som haft en otryggare uppväxt.
Det finns i dag en vedertagen definition av beroende som används inom vården. Den inbegriper flera olika delar, bland annat att man för att få samma kick av drogen, eller beteendet, måste öka dosen allteftersom - man har utvecklat tolerans. Ett annat tecken är att individen försummar viktiga saker i livet och inte själv kan förmå sig att sluta - drogen har kidnappat hjärnan.

Är beroende en kronisk sjukdom?

Många forskare har också börjat betrakta beroende som en kronisk medicinsk sjukdom. Detta synsätt hävdades av Charles O'Brien och hans tre kolleger i en artikel som publicerades år 2000 i det amerikanska läkarförbundets tidskrift JAMA. För att styrka sin tes jämförde de drogberoende med tre kroniska sjukdomar som man i dag anser är medicinska: högt blodtryck, diabetes och astma. Och likheterna var slående.
Ärftligheten var hög både för beroende och för de tre sjukdomarna, men även miljön spelar roll. Risken att drabbas av diabetes ökar av stress och övervikt, medan stress och tillgång till billig alkohol ökar risken att människor blir beroende av alkohol.
Ytterligare en likhet var att det handlar om kroniska tillstånd. Att behandla högt blodtryck eller diabetes fungerar så länge medicinen tas, men man blir inte botad - sjukdomen kommer tillbaka om man slutar ta medicinen. På liknande vis finns suget efter alkohol eller narkotika kvar hos den som är beroende, även om han eller hon avhåller sig från det.

Anti-belöning försvårar

När beroendet är långt framskridet har den drabbade övergått till att tvångsmässigt söka efter och använda drogen. Detta stadium beskriver amerikanen George Koob och svensken Markus Heilig i augustinumret av tidskriften Trends In Neuroscience.
Enligt denna modell går beroendet från ett impulsdrivet stadium, där drogen ger en behaglig känsla och lusten att ta drogen drivs av ett sug, till ett tvångsmässigt stadium. Livet utan drogen präglas då av nedstämdhet och fysiskt obehag. När drogen tas infinner sig en känsla av lättnad, snarare än behag.
- Vi har lyckats få råttor som får andas alkoholånga att hamna i detta stadium på tre månader. När det gäller människor är det individuellt, men det kan handla om några år, säger Markus Heilig, som leder den kliniska forskningen vid National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism i USA.
Han beskriver dopaminsystemet som själva inkörsporten till beroendet och att hjärnans belöningssystem är nödvändigt för att beroendet ska etableras. Men i ett andra stadium sker ytterligare förändringar i hjärnan.
Hjärnans formbarhet tonar ner den positiva förstärkningen som drogen ger - den försöker anpassa sig till det ständigt höga dopaminpåslaget. Dessutom börjar ett slags "anti-belöningssystem" att verka (bild 2). Utan drogen mår den beroende dåligt och får ångest och drabbas av nedstämdhet och störd sömn. Det beror bland annat på att amygdala påverkas. Ett ämne kallat CRH aktiverar amygdala som har hand om våra rädsloreaktioner, och vi känner obehag, stress och ångest.

Chans till ny behandling

Att betrakta beroende på detta sätt öppnar för nya sätt att behandla, genom att ta bort de negativa känslorna som den beroende upplever utan drogen. Det pågår i dag försök med ett ämne som blockerar CRH.
I försök med beroende råttor kunde de fås att låta bli alkohol när de fick injektioner med blockeraren. Nu inleds kliniska studier i samarbete med läkemedelsföretaget Eli Lilly.
Markus Heilig arbetar även som läkare och har då kontakt med människor i långt framskridet beroende, och han anser att det behövs nya läkemedel.
- Vi måste göra något! Vi kan ha hur fin forskning som helst men om vi inte får folk att ta läkemedlen, hamnar vi i samma bedrövliga kliniska verklighet där människor är kvar i sitt beroende, säger han.

försökte jag bygga mig en koja att gömma mig i, trösta mig i, vila mig i, bara vara i. Men kojan blev till slut ett fängelse. På samma sätt är det med överätningen/felätningen. Jag tröstar mig med godis, snacks, allt smarrigt som kan få belöningscentrumet att duscha mitt inre i dopamin. Och så har min koja återigen förvandlats till ett fängelse. Samma känslor uppstår. Att förlora sig själv. Skammen. Det dåliga samvetet. Varorna i min kundkorg är inget fredagsmys, det är missbruksprodukter, beroendeprodukter.
Men.
Efter den här veckans skrivande har en förändring tagit plats. Jag är på väg att ruta in och muta in dom områden jag kan påverka så att riskerna att beroendeäta minskar. Jag håller mitt medvetande öppet och alert så jag kan registrera vad som sker i mig under dagarna. Imorse tittade jag på mitt ansikte i badrumsspegeln. Jag var inte lättare. Jag stod där med välstoppade äppelkinder. Men jag kunde möta min blick. Känna mig som en god partner till mig själv.

Superbra kämpat! ??

Jag är just nu inne i en tuff period, så jag är extra stolt över att jag inte dricker. Det är det jag gjort tidigare, druckit på ångest och stress. Jag har även börjat att skriva på anhörigsidan om mitt medberoende och den sidan av mitt liv. Just nu är det mitt medberoende som är den tuffa delen och som också har sin roll i mitt tidigare drickande.

Jag har även nytt sätt att se på mig själv och det är att jag är en person som inte dricker alkohol, då jag har utvecklat en kemisk allergi. Jag har inga problem att avstå och känner inget direkt sug (mer än att jag kan sakna mysfaktorn). Mitt problem är att om jag dricker nöjer jag mig inte med två glas om det finns en flaska vin hemma. Min stoppknapp är ur funktion. Eftresom jag haft nyktra perioder förut vet jag att jag skulle klara ett glas och även två, men sen återfalla i ett för högt alkoholintag igen. Jag vill inte dricka, vara lullig, vakna bakis och må pyton mer. Den tiden är nu passé, slut. Jag hoppas innerligt att jag får nåden att leva nykter. Jag försöker att jobba med mig själv, ta hand om mig på bästa sätt. Försöker att undvika så mycket stress som möjligt. Men jag kan aldrig vara säker, så jag försöker vara på min vakt...

Ni som har gått det internetbaserade programmet. Vad tyckte ni? vad det en bra hjälp/stöd? Vad är bäst? Vilka insikter har ni fått?

Har man fått en gåva, ska man förvalta den väl.

Jag läste i en tråd igår, några rader, strofer, som beskrev en människas mående i detta nu och ville kommentera att ’du har just skrivit svaret på sinnesfridsbönen’ - ni vet

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Vederbörande kände ro, mod och tacksamhet. Ungefär så. Och jag tänkte att är inte det det bästa man kan göra, eller känna, så vet inte jag vad det är.

Vi behöver alla lite mod att orka och våga kämpa för det vi säger att vi vill här, och ro och ömhet - kanske mot oss själva - att acceptera parametrarna i våra liv. För vi lever alla inom vissa givna ramar. Barn eller annat som förpliktar; yrke, fysiska förutsättningar ger oss ett ramverk.

Ibland måste man hitta en öppning i ramen som man kan utvidga för att expandera den och ta sej ut. Ibland måste man vänta och ibland går det inte.

Förstånd att förstå skillnaden att en del saker går inte ( just nu ) att förändra men mod och envishet att förändra det vi kan.

Jag stångades inuti min ram i nästan 10 år och jag tror att alkoholen förlängde den tiden. A passiviserar och; gör oss utmattade. Nu lever inte jag i ett ’halleluja-moment’ men jag är upplyft att de senare årens stångande har lett till att jag fått en öppning så jag kan hoppa igenom och ta tag i det jag har velat så länge.

Har ni några projekt som ni först nu orkar eller finner inspiration till att förverkliga ?

Styrkekramar till alla ?