Senaste kommentarerna i forumet

Ligger här bakom fördragna gardiner och surfar runt på forumet. Tänkte mest hälsa på och säga att jag läser alla dina inlägg och följer din reda med spänning.

Läste mer i din tråd och det där med Känslan som man inte vet var den kommer ifrån känner jag igen. Den som jag tidigare botade med en flaska vin och en massa meddelanden till olika personer, både kända och okända (på typ Tinder..). Jag har den idag och vill bara fly, men vet inte var.. Skulle helst klä upp mig, gå till en uteservering, dricka vin och flörta med någon. Men, det är ju en tillfällig verklighetsflykt, ett destruktivt beteende. Vet dock inget sunt som kan bota den där krypande känslan.

Nu blev det lite rörigt, men vill bara ge dig massa beröm för att du hanterade den där känslan utan alkohol och utan en Tinder-date. Hurra, hurra, för dig!

Tack Jasmine! ??
Ja 5 veckor har gått förvånadsvärt fort ändå. Ska hoppa in och läsa i din tråd också, är inte så aktiv i andras trådar. Men läser det mesta. Som en tyststalker i busken brevid. ?.

Visst har jag tänkt tanken med att flytta. Har flyttat många många gånger i mitt liv. Fick ett erbjudande via jobbet att starta en tjänst i Gbg till hösten. Men jag vet inte riktigt. Har 1, redan bott där. 2, vill komma tillbaka till arbetet och jobba 100% innan jag gör något nytt livsomväldigande. Älskar ifs Göteborg. Det är min hemstad ❤️ Iallafall i hjärtat.
3, jag kommer komma över honom inom sin tid också. Kan Jag komma över andra ex, kan jag komma över honom.

Så vi får se vad som händer i framtiden. Kanske bor jag i en helt annan stad inom några år ?‍♀️
Hade velat bo i Spanien. Där har jag inte bott ännu.

✌️

Du är grym?? Det har ju inte gått lika bra för mig, men....

Fint att du har fått en belöning med lyster och pigga ögon! Det där med en snygging i flödet som man inte kan sluta tänka på förstår jag alltför väl?

Du har inte funderat på att flytta och börja om? I en ny stad eller ett nytt land? Det är vad jag skulle gjort om jag inte hade barn..,

Kram???

Tack finaste soooommarfliiickan! ❤️❤️❤️❤️❤️ Dag 30 för dig idag va? Fyfan vad grym du är, vad grymma vi är ??

Pratade med mamma i telefon vid 11 idag, frågade vad hon gjorde "driiiicker proseccoooooo"
Jasså nu? Undrade jag. "Jaaaaa, och igår och i morgon, jag har semeeeester!"

I min familj har vi alltid haft nära till alkohol. Min mor har nästan alltid ett glas vin till matlagningen. Vid fest/middag/helg/fredagar etc etc finns det alltid någon typ av alkohol. Det var normalt för mig när jag växte upp. Trodde alla levde så. Nu tror inte jag min mor är alkoholist eller ens beroende.
Men alkoholen ska finnas där, som en självklar +1 till alla event. Det var först när jag blev sambo med min exman som han förklarade att det var väldigt ovanligt för honom och hans uppväxt med tex ett glas vin till matlagningen. Då förstod jag att det kanske inte alls var normalt med så hög alkoholkonsumtion. Men hela min släkt är kända för att inte spotta i glasen. På mors sida. Min biologiska morfar dog ju som alkoholist och av alkoholen. Satt på dass, och föll ihop. Bara dog. Jag träffade honom en gång som bäbis. Mamma gav ett ultimatum, mig eller alkoholen. Han valde alkoholen.

Anyhow, tänkte inte skriva om det egentligen. Idag när jag gjorde mina fransar så berättade jag för min kompis att jag tänkte göra en tatuering! Har finurlat länge på det nu. Vill ha en på underarmen, en abstrakt rosgrej.
Och hon berättar att hennes sambo är tatuerare. Oddsen! Och att han är specialist på rosor.
Kollade egenom hans insta och bokade tid redan nu på fredag för konusltion. Huuuur ballt?!

Han är verkligen jätte duktig.
Jag är supernervös. Men Vafan YOLO eller nått ?

Nu tillbaka till tvättstugan.

?

Känner igen mig också, dag 2 för mig!

Det skänker hopp till oss som befinner oss i början av vår resa. Grattis till 23 kg!

till forumet !
Jag känner igen mig i allt du beskriver ! Jag hade ingen egen identitet och den hittade jag först 1.5 år in i nykterheten. De sista åren drack jag tills jag somnade och det blev ju liksom ingen bra sömn av det. Att ta det första glaset var så förödande ! Hade inte en chans att sluta då, allt skulle ner innan jag slocknade. Kommer ihåg helgmornar då jag spydde upp första supen men tvingade ner en slurk så jag skulle komma igång. Gick bättre om jag bottnade med några klunkar starköl först.
Ta en dag i taget och bestäm dig på morgonen innan du kliver ur sängen att just idag ska du inte dricka oavsett vad som än händer. Det beslutet hjälper mer än man kan tro. Och ta inte det första glaset !!

Och fortsätt att skriva här det hjälper också fantastiskt mycket !

Jag har supit bort mitt självförtroende och min identitet. Jag är rädd för allt hela tiden. Jag Ian inte sova och försöker använda alkohol som sömnmedel. Jag gillar inte ens sprit. Jag gillar känslan när berusningen sprider sig i kroppen. Det behövs så lite för att uppnå den känslan men har jag väl fått giftet i mig kan jag inte sluta. Jag dricker tills jag däckar... Men jag vill inte ha det så här längre. Därför börjar jag skriva här så jag kan påminna mig själv när suget kommer hur illa det blir.
För nu vill jag vara nykter och fri.

?????????

35 dagar!

Och så härligt att du känner dig fräsch, fin och med en massa lyster.

Ha en härlig dag!

Vad bra att du tagit beslutet. Att registrera sig här är ett stort steg tycker jag. Det visar att man passerat förnekelsestadiet (till viss del i alla fall).

När jag var i din ålder drack jag ofta alldeles för mycket de gånger jag drack. Fullast på släktfesten, fick ledas hem av min man efter några glas vin hos grannarna o.s.v. Då erkände jag för min man att: "ok, jag har dåligt ölsinne och tål inte alkohol". Jag lovar att ta det lugnt". Vissa gånger lovade jag: "Nä, nu får det vara slut. Det här var sista gången!!!"

Men eftersom detta bara hände då och då och jag typ aldrig drack alkohol på vardagarna så var jag ju såklart ingen "alkoholist". Alkoholister tar ju återställare och sitter halva dagarna på en parkbänk. Jo, tjena! Idag 9-10 år senare har mitt askalas-drickande slutat men istället är jag en skåpsupande alkoholberoende 38-årig 2-barnsmor. Har slutat dricka på offentliga tillställningar men dricker hemma i min ensamhet istället.

Jag tycker att ditt beslut är toppen men vill som alla andra poängtera att du inte får vara för hård för dig själv om du skulle vackla någon gång. Det är många gånger en process. Jag har själv "slutat" många gånger men trillat dit igen när jag känt mig stark. Tänkt att, nu minsann har mitt beteende förändrats. Nu kan jag dricka normalt. Det har jag INTE kunnat!

Jag vet inte vilket socialt skyddsnät du har men jag ångrar att jag inte tidigt gick ut och berättade om mina problem. Vågar du göra det så tror jag att det vore jättebra. Vet de om dina problem så kommer ingen att truga på dig ens den finaste Amaronen. Men jag har full förståelse för om du inte vill vara öppen. Det har aldrig varit ett alternativ för mig tyvärr...

Önskar dig all lycka till! Du kommer att fixa det här på ett eller annat sätt men det är inte säkert att vägen blir spikrak. Kram!!!

Jag har resonerat precis som du Tjejen91. Aldrig mer dricka. ALdrig för jag vet att det är ett gift som ger massor med dåliga konsekvenser. Målet har jag brutit massor med gånger. Inte för att jag vill. Utan för att målet är för högt ställt. Missar man målet så blir man besviken. Vad gör vi då? Jo då tar vi till alkoholen igen för att döva den ångest och besvikelse som kommer. Mitt råd till dig. Säg till dig själv "Nu tar jag en vit månad! När du uppnått detta, belöna dig med något du tycker om. Kanske ett biobesök med din kille. Sedan sätter du upp ett nytt mål. Nu ska jag vara nykter ett kvartal. Sedan ett år, två år, hela livet.

Det svåraste/mest problematiska är att det anses onormalt att inte dricka men normalt att hälla i sig ett gift. Första tiden undvek jag ställen där det fanss alkohol. Efter ett tag så kunde jag sträcka på mig och säga att jag inte dricker för jag mår inte bra av det.

Lycka till med att sluta dricka. Du har gjort ett bra val. Säkert kommer du stöta på motgångar men låt inte dessa störa dig.

Dagen startar med att jag vaknar tidigare än larmet. Sådant är väldigt skönt, när det bara gäller 30min innan. Kunde ligga och dra mig länge. Dricker min kaffe och filosoferar lite, han dök up i mitt flöde idag. Ny profilbild, skitsnygg. Såklart.

Jag är inte samma människa riktigt som jag var när allt sket sig. Ska försöka hålla huvudet högt, utstråla trygghet och säkerhet. Glädje och lugn när jag ser honom på lördag.
Jag vet att jag ser annorlunda ut. Hyn är finare, jag ser solkysst ut, inget mörker i mina ögon (eller under för den delen). Igår när jag såg mig i spegeln så sa jag högt "daaaaamn", för Damn vilken lyster min hy har.
Tror jag kan ha fått ner ett kilo till. Kroppen blir starkare för varje dag.

Nu ska jag iväg och fixa fransarna, sen blir det tvätt hela dagen. I kväll ska jag få somna i nytvättade sängkläder ?❤️
Och idag är jag nykter ?
35 dagar har jag i bagaget. Booooojakasha!

Fridens ?

Jag förstår vad Du menar. Jag gör detta enbart för min egna skull, annars skulle det aldrig funka. Att sluta för någon annan vet jag är helt ohållbart. Min kropp klarar helt enkelt inte av A. Jag har dessutom ibs vilket förvärras såfort jag dricker.
Men jag förstår ditt tänk.

Tack Ellan!
Jag förstår att aldrig mer är ett tungt val, men som du skriver så känner jag också att min ranson av drickandet är över. Jag gör detta för min skull, inte för att någon Tycker det. Jag blev livrädd för mig själv förra helgen när jag var helt oförmögen att göra något. När jag låg där i duschen och var helt borta.

Tänk om något hade hänt? Om jag hade satt kräken i halsen, om min dotter hade slagit sig och behövt åka till akuten. Jag har inte druckit på 8 dagar nu. Det känns som en befrielse samtidigt som jag vet att utmaningen väntar runt hörnet. Men jag känner mig redo.

Förlåt för långt svar, bara skönt art skriva av sig.

Jag kan förstås inte veta om dina kollegor märker något Märthan, men har du varit ordentligt påverkad vore det inte osannolikt i alla fall.

Bakfull som i mitt fall kanske inte alltid märks även om jag är övertygad om att någon måste ha känt lukten.

Låter som ett väldigt bra steg mot ett sundare drickande att hålla dig nykter på jobbet. Men både du och jag kanske skulle må bra av att bli avslöjade? ?

Tack för att du delar din historia Ellan. Det betyder oerhört mycket att få veta att man inte är ensam.

Blir glad att läsa att du fått så bra hjälp och att familj och vänner hängt kvar.

Min mardröm är att bli avslöjad, både av familjen men även i arbetet. Samtidigt så har man ju ögonen på sig efter en sådan sak vilket borde underlätta nykterheten.

Det vore en befrielse att lägga korten på bordet men jag är inte säker att mannen skulle stanna kvar hos mig. Han skulle se det som ett enormt svek att jag har gjort detta i smyg i så många år. Han själv dricker knappt något och är den mest psykiskt stabila personen jag känner.

Trots att han hittade en kaffekopp med rödvin i sovrummet valde han att tro på min historia vilken det nu var. Minns inte ens bortförklaringen...jösses alltså.

Han har påpekat många gånger att jag luktar aceton, men har trott på mig när jag sagt att det beror på att jag äter LCHF.

Jag är uppenbarligen inte redo att lägga korten på bordet än men att registrera sig här känns som ett första steg. Tack för allt stöd!

Dagarna går. Det är varmt och torrt och man får pimpla vatten eller cola zero. Jag håller i min nykterhet och min träning. Har gått ned 23 kg sedan januari känns bra. Semestern i Kroatien var underbar men i Sverige var det ju bättre väder men vi hade bra. Jag är på min sista burk antabus sedan ska jag stå på egna ben och det kommer gå kanon.

Jag är alltså inte orolig för att dricka alkohol på lördag. Som sagt, jag har gjort slut med den delen av mig. Ångrar inte en enda sekund. Mår bättre, sover bättre och har fan så mycket mer energi och mindre ångest.
I morgon är det 5veckor ?

Sååååå jääääävla fett!! ?

Ja jag kommer har flera vänner på plats i lokalen, de vet om att vi gjort slut och så, så kryckor har jag gott om ?

Meeeen det var jävligt smart med damage control, kommer skriva till honom på torsdag. Dels vill jag ha tillbaka lite stuff från hans lägenhet. Och sen får vi la prata om hur vi ska hantera detta. Kommer med största sannolikhet inte vara en Engångsföretelse pga samma umgängeskrets. Så tack! Jätte bra idé ?

Idag körde jag ett pass i simhallen
(notering mest för mig själv nedan)
5x100 fri st2:00
4x50 ben st 1:10.
5x100 fri st:2:00
4x50 ben st1:10
400 avbad.
1800m

Sen blev det bokläsning i solen, köpte en bulle och kaffe. Kändes megalyx ?
Ligger och funderar på om jag ska våga mig på lite löpning i kvällspromenaden, eller om jag bara ska promenixa.
Den som lever får se. :)
Mår bra idag, skönt med egentid ?

Fridens ?

Det där var oerhört peppande för mig, tack! Fy f*n för att bli påkommen på jobbet ? min mardröm! Har varit onykter på jobbet i stort varje dag detta året, ibland riktigt överjävligt och ingen märker, men de gör de nog men vågar inget säga då jag hittills skött allt jag ska med bravur. Mitt allra första löfte till mig själv är att ALDRIG mer gå till jobbet onykter, aldrig! För jag har nog tangerat gränsen.

Ny dag avklarad och semestern närmar sig.

Bra arbetskamrater underlättar en hel del. Har en kamrat som är oskyldigt snäll som jag gymmade med idag. Fick lära mig en del samtidigt som vi tröttade ut kroppen i 40minuter.

Det var så trevligt att jag bokade in fredagen som kommer med gym.

Var också iväg en snabbis på beroendemottagningen och fick mig en dos antabus.

Under semestern så får jag med mig antabus hem för fyra veckor. Har avbokat all psykiatri, boendestöd, mottagningsbesök för fyra veckor. Tror jag klarar mig galant bara jag håller mig nykter och jag har inget starkt sug efter alkohol. Även fast jag erkänner att det skulle vara gott att få i sig en öl. Men de dagarna är för någon annan månad, inte just nu.

Hej och välkommen hit!
Så klokt att du reagerar på ditt drickande och oxå agerar. Jag blev nykter vid 41 års ålder och har ibland skojat om (med underton av allvar) tänk om jag hade fattat detta tidigare!!!
Att leva som nykter i ett samhälle där alkoholen flödar är både enkelt och tufft. För mig har det handlat om att lära om och fokusera ”rätt”. Dvs nya saker blir roliga och gamla väljer jag bort. Kroghäng och långa middagar är inte roligt längre. Jag utsätter mig inte för det längre. Däremot har ett intresse för yoga väckts och jag är och nosar på att utbilda mig till något annat. Utmaningen är oftast när vi förväntas dricka. Men genom övning och åter övning så blir det alkoholfria alternativet en vana. Jag tror att vi själva gör det så otroligt stort i våra huvuden just detta vad omgivningen ska säga och tycka. Men om vi skiter i dem och fokuserar på vad som är bäst för oss och våra familjer så blir det något enklare.
”Aldrig mer” är något som jag undviker för då känns det så oändligt stort. Ungefär som när jag var barn och grubblade på var himlen och universum tog slut. Men det där är olika och vi har olika förhållningssätt. Jag är en person som inte dricker, jag har druckit klart min ranson, jag blir sjuk av alkohol, riktigt ordentligt sjuk! Dessa använder jag...
Så fortsätt skriv här och ta hand om dig!
Kram
Ellan

Hej,
Jag förstår din känsla... men du är långt ifrån ensam. Jag är dock inte under 40... fyller 44 i år och blev nykter vid 41. Har barn i mellanstadiet och levde, ett till utåt sett, vanligt familjeliv. Jag drev dock mitt beroende så pass långt så att det uppdagades på mitt arbete. Jag hade då gjort otaliga försök att sluta på egen hand och via VC. Jag ville inte för mitt liv att någon på mitt arbete skulle få veta något. Aldrig i livet! Jobbar i finansbranschen och aldrig att jag ville tappa ansiktet inför ledning och kollegor. Uppvaknandet blev brutalt. Men jag är nykter och är kvar på samma arbetsplats. Har tom blivit erbjuden ”bättre” tjänster och jag vet att flera kollegor ser det som en styrka att ta sig ur ett dåligt mående. Att blotta sig och visa sig svag, be om hjälp, har istället blivit en vinst. Nog om det.
Jag förstår din känsla av skam och skuld. Jag har många gånger tänkt; hur i helvete kunde det gå så fel?! Jag har unnat mig stunder av sorg och självömkan men jobbat på för att ta mig vidare. Att våga prata med andra om sin skit är inte lätt. Alla är inte helt bekväma med sanningen men jag är ”lagom” öppen. De som vet har fått veta av en anledning. Och jag har fått en enorm stöttning av vänner och familj. Trots att jag sårat och svikit dem när jag drack. Mina barn är en stor drivkraft i detta och av dem får jag oxå höra sanningen. Den är tuff och hård men oxå väldigt kärleksfull. Idag är jag en närvarande mamma (inte bara fysiskt) och behöver inte fundera på gömda vinglas, kaffemuggar med kvarglömda skvättar eller bli stressad av att hinna till bolaget.
Jag lämnade regelbundet prover på VC under ett års tid. Mina levervärden förbättrades snabbt och i övrigt så har mina magproblem och min ångestproblematik minskat nästintill helt.
Så ta ett djupt andetag och känn dig stolt. Du har fattat grejen, du har insikten och du har alla möjligheter att vända detta. Att leva ett liv utan alkohol är varken tråkigt eller grått. Och jag tror inte du skulle peka ut mig som alkoholisten om vi träffades och inte tycka att jag var särskilt tråkig.
Så kämpa på och lycka till. Du är värd det!
Kram
Ellan ❤️

Du har hittat hit till alkoholhjälpen och startat en tråd då du vill sluta dricka. Alkoholen har kommit in på ett sätt i ditt liv och nu har du flera anledningar som gör att detta är ett beslut du fattat.

Du reagerade lite på en av kommentarerna du fick som kanske handlar om ett försök till gott råd. Vi är ju alla olika och ibland fungerar något för en person som kanske inte fungerar för en annan. Precis som "DetGårGättre" sedan skriver finns det olika vägar att göra denna förändring på.

Du känner dig själv bäst och är expert på vilken väg som kommer vara bäst för dig, det märks att du tänkt på detta länge.

Fortsätt gärna läs och skriv här, hoppas du hittar mycket som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet