Senaste kommentarerna i forumet

Mjo...håller med till viss del vad gäller forskningen.

Tror dock att alkoholen är ett av våra största hälsoproblem.

Ganska komiskt att jag ätit LCHF/lowcarb, tränat, tagit miljoner med tillskott och i övrigt levt ett på ytan hälsosamt liv samtidigt som jag förgiftat kroppen.

Med tanke på mitt yrke/position så blir det dessutom väldigt svårt att söka hjälp inom sjukvården eller socialtjänsten. Omöjligt skulle jag nog säga om jag inte vänder mig till ett annat landsting.

Om jag inte uppfattat fel när jag läst dina inlägg så vill du inte sluta, utan försöka dricka "normalt"? Har du testat läkemedelsbehandling, Campral eller liknande?

Är medicinare... har haft 5v som längst ett par ggr under dessa år... Har stor koll över vad skiten gör och inte och allt däromkring, mycket sk fakta är ifrågasättbar ur flera synvinklar, forskning är mycket fuffens....

Så underbart att höra att det finns fler. Missförstå mig inte, det är förstås fruktansvärt att alkohol förstört så mycket för så många.

Jag ska leta upp din tråd och läsa den direkt. Det kan inte vara för sent!

Jag har en medicinsk utbildning i bakgrunden så jag kan tyvärr inte gömma mig bakom ”det är extremt ovanligt med bestående skador”. Jag vet allt för väl vad alkohol gör med kroppen. Jag har bl.a tidigare arbetat med att bedöma intyg och alkoholmarkörer.

Så komiskt att jag satt där själv som alkoholberoende och diagnosticerade andra.

Hur ofta kollar du dina värden Märthan? Har du några längre vita perioder?

Skulle du bli rädd eller av någon annan anledning bestämma dig för att sluta så stöttar jag dig gärna.

Oj vad du INTE är ensam Ångerfull 4-ever❤️ Jag började skriva här för snart ett år sedan, då var jag 37 och hade druckit dagligen sedan min yngste son slutade amma. I fem år alltså. Innan han blev till hade jag förstås också druckit för mycket, i alla år sedan jag var 16. Men jag är duktig, duktig på allt så ingen förstod vidden av problemet.
Jag har druckit innan föräldramöten, innan jag hämtat mina barn hos kompisar, innan jag handlat osv... Samtidigt som jag skött allt jag ”ska” har jag spytt för att bli nykter, gömt alkohol som jag druckit bara för att bli normal i umgänget med andra, jobbat och kört barnen till skola och dagis med skakande händer och bakisyrsel, bett till någon diffus övre makt att ingen märker. Hört mig själv ha problem att formulera vettiga meningar för att hjärnan är som trögflytande gelé...
Nej, du är inte ensam, du är inget freak, tvärtom tror jag att vi är många. Men hur ska vi klara oss när vi i verkligheten är allt annat än det vi förväntas att vara? Duktiga mammor som fixar allt. Grejen är att vi ÄR fantastiska men något gör att vi dricker, vi flyr från något. Min egen nykterhet var totalt stabil under de första ca 9 månaderna, jag var som min andra tråd heter ”Hög på min förmåga”. Jag var okrossbar. Men livet är som livet är och jag föll för att jag gick sönder och hopplösheten tog över. Men jag reste mig och det är det man gör, man ger inte upp utan man fortsätter framåt. Har man blivit fast i ett alkoholberoende kommer livet aldrig bli lätt, det har jag insett och ibland gör det mig förtvivlad men det jag vill säga är att vi är många och du kommer inte dö om 10 år. Hur vet jag det? För att jag är som du och jag är inte unik och alkohol dödar inte så snabbt, gör du något åt din konsumtion nu kommer du med lätthet se dina barnbarn växa upp❤️
Du är här och det innebär ett stort steg i rätt riktning. Kan jag så kan du, det vet jag!!
Många kramar till dig och om du vill kan du se om du kan hitta min första tråd som heter ”Allt dåligt i mitt liv är direkt kopplat till alkohol” den finns i forumet ”Förändra mitt drickande”. Där står det om min första tid i nykterhet, kanske kan det vara till hjälp. Önskar dig all styrka!
Kram Amanda??‍♀️

Mina röda har samma svar som dina, även övriga levervärden... men rädd, Nej inte på det sätt som du, återigen tyvärr. Men det är Bra att du reagerar och agerar, faktiskt. Varför har du inte berättat för någon om dina andra farhågor, vad de än må vara? Lufta dem här annars, där du är anonym, för prata är viktigt. ♥️

Hur går dina tankar Märthan? Känner du att du har ditt drickande under någon sorts kontroll eller dricker du inte sådana mängder att du tror att det är skadligt?

Jag fick svart på vitt att jag förgiftar min benmärg eftersom mina röda blodkroppar var förstorade. Det skrämde skiten ur mig rent ut sagt.

Fortsätter jag så kommer jag att dö, så enkelt är det. Förmodligen inte imorgon, eller kanske ens om 10 år, men jag kommer ju inte att få träffa mina barnbarn det är ett som är säkert.

Vi lever ihop, han har ett beroende han med men på ett annat sätt. Jag smygsuper jag med, även om jag inte ”måste”, konstigt egentligen. Ja vi har väldigt lika bakgrund utefter det jag läst, jag är dock inte lika rädd som du, tyvärr.

Tycker du gör ett bra jobb som avstår helt, var snäll mot dig själv ♥️

Jag riktade mig egentligen inte bara till kvinnor under 40. Tiden löper på och jag blir ju också äldre. Tänkte främst på någon i samma livssituation, vilket du verkar vara.

Önskar ibland att jag hade misskött något så att jag hade blivit avslöjad. Vad annars kan få saker att vända tänker jag?

Lever du ihop med pappan till dina barn?

För jag har fyllt 40 men jag har haft mina troll i kroppen sen innan 30... du är inte ensam... Jag har funnits här på forumet sen 3 el 4 år tillbaks...

Sköter mitt jobb perfekt, hög status. Inga vänner vet, jo en. Missar aldrig möten eller måsten. Utåt sett perfekt. 2 mindre barn.

Ja, tänk vad det skulle hjälpa andra om det kunde finnas en öppenhet i samhället kring problemet. Jag skulle inte känna mig helt misslyckad om jag bara kunde peka ut någon fler "vanlig" person med samma problem.

Dag 22 idag och ångesten äter upp mig. Vad har jag gjort???!!!! Kan jag bli förlåten om jag berättar? Kan kroppen förlåta mig eller har jag skadat den för alltid? Får man en levertransplantation om man supit bort sin lever? Är andfåddheten och den dåliga konditionen jag haft under våren ett tecken på alkoholrelaterad hjärtsvikt?

Gaaah!!! Jag vet inte om jag fixar detta!!!!

Hejsan
Jag är ju visserligen inte mamma och under 40 år. Men jag kan lova dig att det finns massa mammor och pappor som smygsuper, pimplar vin och dricker för ofta och för mycket. Som har familjer, där inte deras omgivning vet och sköter sina jobb klanderfritt.
Du är verkligen inte ensam ❤️.
Men vet du vad ? Du kan inte ändra på det som varit, men jävlar vad du kan göra skillnad för dig och dina nära och kära framöver. Try it you will like it, its non alcoholic ??.
Kram S69

Är lite orolig för nästa lördag.
Exet kommer vara där, han kommer hålla i den (mer eller mindre). Han kommer synas och höras mycket, för det är sådan han är. I mitt minne hör jag hans skratt. Jag är orolig, för jag vet inte hur jag kommer reagera.
Jag är orolig för att han kommer ignorera mig.

Jag är orolig för att mina nyktra dagar inte är tillräckligt. Men så tänker jag tvärt om igen och ifrågasätter mina egna tankar. Tillräckligt för vem? För honom?
Ja antagligen. För honom är det nog inte tillräckligt. Men rent krasst spelar det egentligen ingen roll. Jag känner hur jag slår ner på mig själv igen. Tankar som "vem som helst kan vara nykter en månad", att jag inte är tillräcklig (igen). Men grejen är ju den att jag har nog aldrig varit nykter såhär länge förut.
Så jag borde känna mig stolt.
Men så ser jag mig ur hans ögon och känner mig bara patetisk.

Nu vet ju inte jag hur han tänker eller hur han känner, så det är ju här det blir lite farligt. Att jag tror mig veta hans känslor. Och därför påverkar det hur jag känner mig. Det är ju ingen sanning. Det är "bara" en tanke och känsla. Hur jag väljer att agera på detta är helt upp till mig.

Jag tror det är bra att jag tänker, rationaliserar, bollar med oron och osäkerheten. Det känns lättare nu när jag fått ut mina tankar i text. Jag är orolig att se honom, men jag kan faktiskt lämna kalaset om det blir jobbigt. Kanske känner jag ingenting när jag ser honom och har svinkul i stället? Eller så blir det jobbigt och roligt samtidigt, Det vet vi ju inte.

Nu ska jag fortsätta med min dag som jag tänkt den. Nu blir det mat (för utan mat mår man kasst).
Sen blir det träning (för det gör mig glad) och sen blir det filmmys med exmannen och vovven i kväll. Grymt bra underlag för att ha en bra dag.

Jag är inte patetisk. Jag är inte en dålig människa. Kom igen nu hjärnan, bättre kan du.

Fridens ?

Funkar det så funkar det, placebo eller ej! Testa igen. :)

Söker du hjälp, behöver du inte vara orolig för ngn transportstyrelse. Det är värsta sekretessen. Så om det står ngt i din journal, tror jag inte du behöver oroa dig för att ngn annan ska se.
Så våga be om hjälp, det är inte farligt, jag lovar.
Kram S69

Tack för svaret Sigge69. Har läst din tråd och tycker att du är stark och inspirerande.

Du verkar ha haft tur i mötet med sjukvården. Själv oroar jag mig mycket för att få en diagnos i journalen eller att bli anmäld till Transportstyrelsen. Vågar inte riktigt ta hjälp. Inte ännu i alla fall.

Hejsan
Välkommen hit till AF!
Jag la alla korten på bordet till en läkare. Fick en medicin som heter mirtazepin.Tog mig ur livets ekorrhjul och la in mig på en vårdavdelning i 4 dagar. Jag har kört mitt egna race utan ngn mer kontakt mer sjukvård. Jag har utöver detta, berättat som det är, till mina nära och kära, samt till mitt jobb. Är nu uppe i 81 nyktra dagar. Vill inte gå ngn behandling eller samtal. Hänger på detta forum, skriver om min resa, dag för dag. Så har jag lagt upp min plan.
Ha D gott
/sigge69

Finns det ingen som vill dela med sig lite? Är så ny och vilsen i allt.

Längtar tills jag har lika många vita dagar som du. Håll ut!

Hoppas du får kul i kväll! Kompisar som får en att skratta är guld ?

Idag var jätte najs. Träffade upp mina kompisar och några nya jag inte träffat tidigare för parkhäng. Vi gjorde enorma bubblor. Inga små fjösiga här int! Förstår inte hur det kan vara så kul och fascinerande med enorma bubblor. ?‍♀️?

Blev lite felplanering för mig med maten, så det blev bara en protteshake till lunch, så vid 18 drog jag hem för att laga middag. Insåg när jag satte mig i sängen att shit vad trött jag är. Så jag ställde in kvällen.
Nu efter en dusch och nedvarvning är jag så nöjd med det beslutet. Egenvald egentid, lite goddoftande krämer på kroppen och strax en film och glass ?
Känns bra. Stod och blundade i duschen och mådde bara bra. Log lite för mig själv.
Vilken jävla förändring.

Fridens ?

Men vilken ände börjar man i?

Kroppens organ har en fantastisk förmåga att läka sig. Bara se på dina blåmärken du haft eller såg på huden. Ta hand om din kropp så blir det nog bra. Sen finns det mängder med olika prover på levern ju.

Hej allihopa i den kvävande värmen.

Här är det full fart de flesta dagar. Jobb och sedan försöka ha lite semesterkänsla. Det går bra men nu längtar jag till ledigt på riktigt. Men lite till kvar. Har nog aldrig haft såhär sen semester förr. Jag blir galen snart ? Har måndagsångest redan idag tyvärr. Men ska försöka skaka av mig den.

Vi har gjort roliga saker idag och dagen gick så fasligt fort. Längtar så mkt till ledighet när jag kommer hinna göra saker jag längtar efter. Känner mig sjukt avundsjuk på alla lediga haha.

Jag vill måla om, ut och springa och bada ute. Sova länge. Sola. Titta på filmer halva natten. Plocka blåbär. Iof gör jag mkt av detta nu med men det blir jobbigt samtidigt som jag jobbar heltid ?

Fattar ärligt talat inte hur jag ska orka jobba ännu mer. Känns som jag jobbat flera år utan ledighet nu.

Imorse tänkte jag hur det vore med en öl eller så. Men vet ni, jag orkade inte ens tänka klart tanken för jag har ju massa annat att göra än att dricka. När ska jag ha tid och ork att ens dricka en? Förr tänkte jag tvärtom. Jag ville ha öl för att tänka att jag skulle orka med allt annat. Nu är tanken på alkohol helt utmattande. Tur det för annars hade det kunnat bli massa alkohol den här perioden. Varm sommar, sen semester, trött.

Nu ska jag greja lite hemma. Fast egentligen orkar jag inte. Det är så vansinnigt varmt här inne.

Kram på er!

Alla tuffa stunder som kommer så gäller det att hålla ut bara. Det går över. Men försök ha fokus på sig själv att det kommer bli bättre. Jag har varit ute och traskat i ren panik men det går inte att gå ifrån sin känsla. Ofta blir det upp från sängen, ner i sängen och upp igen inom loppet av sekunder. Men det blir bättre med tiden. Sen kan det vara jobbigt även om ett halvår men då får man bara försöka acceptera att det känns skit och gå med små steg framåt.

I en övergång just nu skulle jag själv rekommenderat stesolid för att få lite lugn i kroppen då det är en påfrestning för kroppen av att sluta tvärt med alkoholen. Så försök få tag i det via psykakuten t ex samt några zopiklon så du kan sova och återhämta dig!

Drick mycket vatten och fyll på med mycket b1 och b12 vitaminer främst. C-vitamin kan också vara bra men inget "livsviktigt".

Tack.

Har jobbat idag. Ligger och tänker på energin jag inte har. Orkar inte ens sitta vid datorn. Jag tror det är min medicin, som jag behöver för att inte ha vanföreställningar och psykoser. Men den gör mig så trött.

Mycket annat gör mig trött, jobbet; jag har jobbat i ett par timmar idag. Människor; jag tål inte människor, blir trött av att prata och umgås.
Sjukdom; att inte vara helt frisk i huvudet gör mig trött.
Bostad; att inte ha något eget får mig att känna mig lite misslyckad. Det tar på krafterna.
Mottagningsbesök; att gå på/få besök upp till 4 ggr i veckan tröttar ut mig.

Jag är glad att jag klarar allt, men skulle vela skala av på listan.

Hur arbetar jag bort nervositeten, stressen, småirritationen? Hur finner jag lugnet när allt runt omkring mig är som det är. Måste jag finna min grej? Lite musik?