Senaste kommentarerna i forumet

Är jag en klassisk periodare. Uppehåll på 1-2 månader sedan rätt ner och det med full kraft. Sedan kravlar jag mig upp och med livet som insats helt nykter igen Sean börjar jag om. Tack för att du lyfter de olika begreppen.
Kanske åter en nyckel för mig att ta med på denna väg vi alla vandrar.

Kommer som ett brev på posten så som det ska vara när hösten anländer. Träden tappar sina löv och går in i vila, varför skulle det vara annorlunda för oss?

...så småningom hittar du andra sätt att ha kul, kanske också med andra människor.
Du kommer att få tillbaka energi som tidigare gick åt att bota bakfylla.
Du kanske upptäcker sidor hos vänner som är nya för dig?

Själv tycker jag det är enormt trist att gå på krogen och dricka läskeblask. Så det har jag slutat med. Istället njuter jag av lördagar o söndagars tidiga morgnar, då jag antingen bara ligger och läser, eller ger mig ut i skogen, bars för att jag kan, och för att jag mår så bra!

Vad säger din fru?
Kanske kan hon stötta dig, så ni gör saker tillsammans?

Att bara komma ut, andas frisk luft och lyssna på ingenting är helt fantastiskt, men det är vad jag tycker.. Du kan prova ju, om du vill. Kanske funkar det för dig, kanske behlver du något annat?
Men testa, om du orkar!
Din grej väntar där ute, och någon dag kommer du att känna dig glad över att vara nykter, för då kan du göra det där andra, som du inte hade gjort annars.
Och om det deppiga inte går över, varför inte träffa en läkare? Du kan ju behöva hjälp, och det är varken farligt eller fel.
Lycka till! Jag tror på dig.

Jag sa upp mig från mitt jobb i förrgår.
Efter en känslomässigt galen vecka.
Pendlande mellan sorg, ilska, rädsla, högmod, förvirring, upprymdhet (lite spännande att hoppa utan fallskärm, typ)
Nådde stressgränsen ett tag. Kände att jag förlorade greppet om tillvaron.
Självklart dyker tanken på en rejäl bläcka upp. Tanken är inte laddad, utan bara en signal om att livet är svårt just nu och att jag tvivlar på min existens, tvivlar på att jag klarar vara kvar som gäst i normaliteten. Vad spelar det för roll att byta arbetsplats när det är just arbetsplats som sådan, att styras, som jag inte klarar av.
Tar mig själv i handen och tröstar. Ser alla känslorna och bara är i dem. Pratar med vänner, skriver, tränar, gosar med barnen, spelar piano.
Allt detta kan göras samtidigt som världen gungar. Det är så den blir stadig igen.
Nu ska jag registrera F-skatt och planera för enskild verksamhet vid sidan om. Söker även ”vanliga” jobb. Känns skönt att ha satt ner foten.

Jag tänkte jag kunde ta ett glas vin till middagen ute, men skippar det.
Åt en fantastisk, gigantisk, jättegod sallad!
Sen en otrolig konsert och nu hemma, yr av lycka, rusig av rock och spik nykter.
Så gött.
Jag ångrar INTE att jag inte drack ikväll.
Livet är najs.
God natt

Plockboxar, ni vet de där lådorna som har hål i olika former där klossar med motsvarande form och storlek ska stoppas in. Kuber i det kvadratiska, klot i det cirkelformade och tetraeder i det trekantiga.
Klossarna är olika i form och ibland färg, men ändå kan man se att de hör ihop.
Alla kommer in i boxen på något sätt, kan man säga.
De flesta skulle säga att plockboxen som metafor beskriver en viss flexibilitet och vidsynthet då hänsyn tas till variationen i form och mångfalden av färger.
Kan så vara.
Bortsett från att det råkar bli lite fel i plockboxfabriken då och då.
Eller vid paketeringen.
Och det hamnar ett ojämt och spretigt föremål bland kuberna, kloten och tetraederna.

Om uppgiften nu är att få in alla lösa föremål i plockboxen skulle nog den målmedvetne iallafall försöka även med den spretiga avarten.
Först genom att skruva och lirka. Att pressa in den provas kanske, men är svårt, för den är lite vass i kanterna och svår att få grepp om.
Hmm. Bekymmersamt.
Beroende på hur gärna man vill ha även den udda biten i sin låda - är det inte så noga kan man ju nöja sig med variant nummer ett här nedan - finns det lite olika sätt:
1. Konstatera att det inte går att få in alla klossarna eftersom en uppenbarligen är defekt eller felpaketerad.
2. Fila bort alla kanter och ojämnheter på måndagsexemplaret. Vissa kan modifieras, andra är svårare att putsa och forma.
3. En ny öppning kan sågas, alternativt en befintlig utvidgas så den missanpassade passar.
4. Man kan förstås lyfta på locket och därmed tillåta alla möjliga former och varianter.
Äh, nummer fyra räknas inte, det är väl ingen sport, kan man ju tänka. Fusk!
Beror på nog på vad målsättningen är.
Om man uppfattat det som att bitarna ska i lådan, punkt.
Eller om man uppfattat det som att bitarna ska in i lådan på rätt sätt, nämligen genom de formade hålen.
Ett av mina barn löste hela plockboxuppgiften mycket snabbt, genom att först prova en rund bit i ett fyrkantigt hål och sedan titta en stund på hela lådan varpå han resolut öppnade locket och skyfflade in samtliga bitar.
Mamman konstaterade nöjt att den pojken är inte dum.
Han tröttnade visserligen på just den leksaken ganska fort, men det finns ju pussel och lego att leka med.

Inget av sätten är rätt eller fel. Det viktiga är att förstå att det finns mer än ett sätt att tänka. Och bestämma sig för vad man har för målsättning.

en kommentar om vad du skrev i Granits tråd: Inte många som fått diplom av sin lever ?!!
Ensamhetskänslan när man är bland andra slår till ibland, alkohol eller ej. Det är en känsla man har inom sej .... vissa gånger vill man egentligen inte, andra gånger är sällskapet fel man får inte den ” varma känslan” ... det är så många aspekter som spelar in för en bra kväll ihop med andra.Jag tror man är extra känslig när man slutat med alkohol ( vet ju när jag varit gravid t.ex hur fruktansvärt tråkigt det varit med fester) Folk blir ju ”korkade” när de dricker....
Ville egentligen bara säga att det handlar inte bara om att du slutat dricka, det handlar mycket om hur man är eller mår
Kram ?

Har du kollat CBD olja? ;-)
Vet ej om det stoppades i Sverige men..
Du får kolla själv var hur det finns.
Har hört bra om denna; Charlotte’s Web
(finns en historia på nätet bakom flickan Charlotte)
Annars får du ta en tripp till Canada :)

Och hatten av för ett otroligt bra kämpande.
Way to go

MM

Har haft svår ångest under så lång tid nu, jag vill ha Stesolid mot ångesten, men det får jag inte.
Snälla, kom inte med någonting "motion är bästa ångestdämpande" för det handlar inte om det.

Bara för att jag är stämplad som alkoholist i mina papper så får jag ingenting.
Har blivit erbjuden 2x2mg stesolid mot att jag går och tar Antabus tre dagar i veckan, det känns som ett skämt.
Här har jag hållit mig nykter i tio månader, och inte bara ger de mig en så låg dos att jag inte ens kommer känna det, jag måste ta en medicin som jag inte ens behöver.

Vad kan jag göra åt detta?

Jag letar upp någon som säljer morfin snart.
Har förklarat så gott jag kunnat för psyk att det verkligen inte funkar längre snart men de lyssnar inte.

Jag är ingen drogsökande person, det enda jag ber om är tillfällig lindring.
Problemet är att jag tål mediciner väldigt bra, så även vid tillfälliga perioder så går toleransen upp extremt snabbt.

Kan jag få dom att lyssna eller ska jag bara ge upp?

Jag vill inte börja dricka igen, men köper snart småflaskor med sprit jag kan ta under dagen, och då är jag tillbaka på ruta ett inom kort.

Har någon ett råd att ge mig, snälla - snälla kan någon hjälpa?

Tack för att du delar med dig av din historia. Det ger så mycket att få ta del av så ärligt, naket inlägg. Jag är helt tagen och mina tankar fladdrar kring både min och makens historia.
Stort tack och kram till dig. Kan inte skriva mer, det bara snurrar i huvudet av tankar. Jag ska försöka dela min historia i min tråd.

TACK!

Härligt att du mår bra och är på ”G” ?. Du är verkligen en kämpe ? Vad intressant med L-glutamin, det kanske är något för mej också. Finns det att köpa i hälsokostaffärer? Jag ska googla på det iaf.
Ha en riktigt fin helg du med ? Kram

Tack för som vanligt fina kommentarer. ♡ Det slog mig att jag varit borta ett tag och kände att jag ville hinna skriva innan ni "gamla" forumvänner funderar. Har ju en tendens att försvinna vid sämre perioder, men nu ska jag berätta något positivt.

Efter förra helgens vodka-incident höll suget i sig, det klamrade sig fast och släppte inte vad jag än använde för motattacker. Ville verkligen inte gå ner mig i det svårkontrollerade starkspritsträsket, men klarade från början inte av ångesten, så vid två tillfällen köpte jag folköl, det var just då en kompromiss för att inte kapitulera helt.

Suget och ångesten fortsatte att angripa mig, men som så ofta vid dessa tillfällen satt jag på mina vita knogar och bara väntade och väntade. Fattade inte alls varför suget kommit tillbaka med så full kraft, det vita livet har ju periodvis varit riktigt behagligt och utan kamp. Nåväl, läste tillbaka lite i min tråd och hamnade i en beskrivning av en bra period i våras, där jag berättar om hur förundrad jag är över att suget är borta. Sedan kommer förklaringen: L-glutamin!

Det hade jag helt glömt bort. Det är väl som det mesta, när det rullar på tänker man inte på hjälpmedlen. Hade t o m kvar av det hemma så gick direkt och tog ett glas (L-glutamin alltså...) och, tro det eller ej, suget försvann! Förra gången tog det flera veckor innan jag insåg att det var det som hjälpt mig. Nu kan jag andas ut och tänker då rakt inte göra något uppehåll igen. En helt naturlig produkt - en aminosyra - som vetenskapligt bevisat hjälper mot sug. Så tacksam att jag återupptäckt den. (Och nej, jag har inga intressen i försäljningen av denna.)

-----------

I dag är det ett år sedan jag tog det slutgiltiga beslutet att bli nykter. Ca 50 dagar har A-hjärnan lyckats övertala mig, dock sällan till extrema fyllor, vilket bara det är en vinst. En enkel summering ger 315 vita dagar av 365! Ger mig själv en klapp på axeln. Jag är ännu inte där jag vill vara, men helt klart en bit på väg. Dessutom har jag fortfarande målet i sikte.

Nu ska jag göra mig klar för AW. Tar det säkra före det osäkra och tar bilen, trots gångavstånd. Varför chansa vad gäller de strategier som är lätta att genomföra...

Ska läsa ifatt i trådarna i helgen. Har lite viktiga saker att utföra först, som t ex att gosa med ett nyfött barnbarn. ❤

Trevlig helg och kram till den som vill ha och behöver.

Härligt att läsa att kroppen har helat sig så bra och ger dig en sådan belöning för de förändringar du har gjort!
Förhoppningsvis, med mer tid, så kommer även resten av kroppen hänga på.

Önskar dig en höstfin helg!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Mrx
Det funkar bra, 17 vita nätter och dagar.
Starkt att hålla dig till de tre glasen. Lyfter på hatten för den prestationen. Jag har samma insikt som du. Jag vet att jag inte klarar att hantera alkohol, men min önskan är att kunna . För har lärt mig att helt avstå är tuffare än vad jag klarar. Så att genomföra sober October är mitt första delmål.
Vi kämpar på :)

Igår kväll käkade jag och frun middag i stan. Det blev 1 glas rött till maten. Vi skulle på teater och innan föreställningen började tog jag ytterligare 2 glas rött. I pausen drack jag kaffe. Det kändes bra för mig att kunna hålla mig till dessa tre glas vin. Mitt mål här inne är att kunna minska min konsumtion inte att avstå helt. Hur går det för dig Tomen?

tjoho!

Det blir middag och konsert.
En jättebra sak med att vara nykter är ju att jag kommer att komma ihåg hela spelningen, inte spendera alla pengarna i baren och därtill kommer jag vara frisk o fräsch lördag morgon. Hela helgen, faktiskt.

Jag minns att det kändes konstigt att dansa till musiken, första gångerna nykter. Men det är otroligt befriande att känna att jag KAN dansa nykter, jag är tillräckligt cool för att inte bry mig.
Och så inser jag att de pengarna som normalt dracks upp en konsertkväll, räcker gött till en band-tisha eller nästa konsertbiljett.

Det är ju guld!!

Det inte är hur vi har det utan hur vi tar det.
Lyckan glimtar till och det är härligt men alla känslor är välkomna och ska inte tryckas undan eller fly ifrån.

Påväg mot healing, blir spännande. Sitter och väntar på bussen med en termoskaffe i handen. Billigare än att köpa ?
Gick långpromenix med vovvsing, han uppskattade det mindre. Soffpotatis delux.
Ska nog försöka få in ett kortare träningspass i kväll. Har joinat en viktminskningsgrupp, lite tävling om vem som går ned mest. Tänkte vinna?‍♀️ Jaaaaaaaaaa jag vet, men Fuck it jag behöver något att göra och motiveras av.
Och det får upp mig ur sängen.

Nyktert som vanligt, och rökfritt. Räknar inte dagar riktigt längre. Har min app i bakgrunden som löser den biten.
Nu kom bussen!

Fridens ?

Nu är det ett tag sedan du skrev din fråga här på forumet. Jag undrar hur du mår?

Det svåra med att ställa en sådan viktig livsfråga i ett sådant här forum är att många andra svarar utifrån hur de TROR att de själv skulle göra i en sådan situation. Men ingen annan lever just ditt liv. Ingen annan än just du har hela bilden av ditt liv och din situation. Ingen annan än just du kommer heller få leva med konsekvenserna av ditt val.

Många gånger vill vi också kunna se in i framtiden, för att kunna ta ett bra beslut i nutid. Som när du ställer frågan "Vad är oddsen att han verkligen vill sluta börja jobba å vars ihop med mej egentligen?" Ingen kan veta det. Vi kan bara se hur det har sett ut historiskt. Hur har personen gjort och tagit beslut fram till nu? Det kan säga en del om hur en person kommer göra och ta beslut i framtiden. Men ingen vet egentligen.

Så mitt hopp är att lyssnar på din oro och tar hand om dig själv under tiden.

Varma hälsningar
Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Du snubblade igår och jag tolkar det du skriver som att du besviken på att det hände. Hur mår du idag?

Nu har du möjlighet att påverka nästa steg. Antingen blir detta ett tillfälligt bakslag och du tar ett nytt beslut om att fortsätta din förändring där du var. Eller så blir det en längre process... Vad känner du att du kan göra idag så det blir bästa, möjliga för dig?

Vi finns här!
Med hopp om att du mår ok!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vi verkar ofta glömma att problem är vardagsmat och att lycka inte handlar om att vara problemfri.

Var det något speciellt som hände igår? Försök komma tillbaka till nykterheten- vi vet ju att det är värt det.

Kram?

Har fått ett barnbarn till 6/10, som jag skall resa och hälsa på. Så härligt, att vara nykter och få uppleva detta.
Nu har jag 4 barnbarn, 2 flickor och 2 pojkar.

Ja, det var ungefär så det var för mig också. Tänk att det är så jävla lätt att bara sluta tänka, sluta orka.
Hur mår du idag? Jag hoppas att du kan förlåta dig själv och vara snäll mot dig. Allt du byggt upp finns kvar, dina två månader räknas lika mycket för det.
Är det såhär det kommer vara, att man tror att man är säker, att man byggt upp tillräckligt mycket för att resonera bort det, och så kommer det ändå kunna slå till när som helst? Hur länge då? Blir det lättare?
Hur skyddar vi oss från plötsliga attacker när vi inte kan lita på våra egna hjärnor?
<3

Hoppas allt går bra för dig Mrx?