Senaste kommentarerna i forumet

Jag beställde det efter att ha läst om det här på forumet. Väckte viss nyfikenhet från barnet när hon öppnade apotea-lådan och fann en burk full med vitt pulver. Inte för att jag nånsin sysslat med sånt.

Gjorde en ( för mej ) intressant observation: som fd bulimiker drar ångesten igång när jag ätit, speciellt när jag ätit nåt ’onyttigt’. Igår var det pizza. I vanliga fall hade hjärnan börjat sjunga att ’ nu har du sabbat den här dagen, nu kan du lika gärna äta en glass med. Eller 2 !!’ Men jag funderade lite och kände inget ångestsug alls. Om så effekten är placebo, så var den välkommen ?

Ett steg i taget, lägg pusslet eftertänksamt !

Kan även tillägga att jag under 2 års tid har stått på en väntelista på att få göra en utredning för ADD eller ADHD men psykosociala enheten i min hemort är överbelastad och urusel. Jag har haft som morot att när jag väl får en ordentlig utredning så jag sluta med alla berusningsmedel men den dagen har inte kommit ännu vilket får mig att känna mig ännu mer utanför och bortglömd.

Låter som du hade en fantastisk dag igår och att dagen ser ut att gå i samma härliga tecken.

Så himla skönt att vara nykter när det är sommar och fint väder tycker jag, det finns så mycket mer att göra. Jag tror att jag hade haft det mycket svårare om det varit en regnig sommar. Även om jag samtidigt tycker det är fruktansvärt med alla skogsbränder som härjar i landen pga av värmen och torkan.

Jag ska till en kompis idag och hänga. Det ska bli så himla skönt med sällskap och jag vet att jag kommer få skratta för hon är en av de roligaste människorna jag känner. Det känns lovande.

Ha en fin dag fina du

Ja men precis SM, lite den "jaha, och nu då?"... tror den kan vara nyttig ändå. Kanske. Om man kan hantera den och stanna i känslan.

Igår var så himla najs.
Var ut och tränade på förmiddagen. Vaknade utav mig själv vid 7 igen (weird).
Sen blev jag hämtad utav kompisen med cab, åkte och badade pool. Sen joinade bästis och helvete vad vi badade. 4h nonstop med lek, kullerbyttor, stå på händer etc. Var helt slut ?
Sen blev drt grillat och mys på altanen tills klockan slog 00. Fick skjuts hem igen och somnade utan sömntabletter vid 01:30.
Älskar sådana dagar. Fasiken vad kul det är, shit vad man skrattar. Har jag sagt att jag älskar sommaren? Jag älskar sommaren ?❤️☀️

Idag känner jag mig lite trött men vaknade ändå vid 9.
Ska vidare sen för att gå på ett såpbubbel event med ett kompisgäng. Ska bli jättekul!
Och i kväll tror jag (har inte bestämt mig ännu) att jag ska följa med till rockfestivalen i kungsan med några andra polare.

Dack en alkoholfri öl igår, den var god. Den räcker så himla bra. För jag är nykter. Känns som att man får äta tårtan och ha den kvar samtidigt med afria öl.
Undrar om det kommer finnas det på festivalen i kväll, eller om jag får dricka en Cola istället? ?‍♀️ Den som lever för se ^^

Hoppas ni får en trevlig lördag!
Fridens ?

medan mannen ägnar sig åt frivilligarbete med ungdomar på festival. Livet är lugnt. Så här efter mer än sex år av total nykterhet är det tydligt hur mycket annat i relationen vi hade att lära oss hantera. Olikheter i behov och önskemål som drunknade i problemet alkohol. Nu har vi en grund som är långt mer genuin än nånsin innan och de utmaningar som uppstår hanterar vi oftast utan dramatik. Det är underbart vilsamt. En djup tacksamhet känner jag mot detta forum som var min livlina så länge. Lika tacksam är jag för att vi fann tolvstegsprogrammet som idag är en del av vår vardag på lite olika sätt.
Våra barnbarn som stod i centrum då jag hittade hit - och började skriva i samband med mitt uppbrott - har blivit tonåringar och vuxna. Ett par nya har tillkommit? Också syskonbarn som är till glädje. Jag kan fundera hur det skulle sett ut om vi varit skilda, levt varsina liv. Hur skulle våra sammanhang varit idag? Det får vi aldrig veta och jag är tacksam för livet som det är. Tacksam inte minst mot mig själv, att jag hittade kraften och modet att gå och att jag hade modet att komma tillbaka för en, säger en chans till. Tacksam för att jag därefter orkade hålla taget och stå kvar i kravet på total nykterhet. Jag är övertygad om att det var en förutsättning för det liv vi lever idag. En liten bonus är att även i vårt alkoholdränkta samhälle kommer allt tätare mediainslag om ökad efterfrågan på alkoholfritt och allt fler har modet att gilla när jag lägger ut sånt på sociala medier. Då känner jag mig verkligen som en vinnare!
Till dig som läser önskar jag en skön fortsättning på sommaren! Ta vara på livet? / mt

Det är så skönt och tryggt. Ärligt. Nykter, trött ( min trogne följeslagare tröttheten ), belåten.

Den iskalla saften ( light, passionsfrukt, m isbitar ) glider ner i strupen. Ungar och djur harmoniska. Hett som satan ute; håller mej inne. Snöar in på gamla filmer.

Fri från ångest och sånt som jagar/jagat.

Lite intendiv vardagslycka här i stillheten ??

Tack för ditt svar Adde! Är så glad att jag äntligen reggat mig på det här forumet.

Jag känner inte till din historia men det låter fantastiskt att din kropp förlåtit dig för en ganska brutal misshandel i många år.

Jag tror, precis som du skrev, att ensamheten lätt kan få en att tänka i fel banor. Lite "Jaha, vad ska jag göra nu då". Skönt att du insåg att det inte var något farligt och att du fick din promenad. Jag blir väldigt rastlös när jag inte har planer, när ingen hör av sig, när det inte finns något roligt att göra. Det är fallgropar jag är väldigt medveten om. Som tur var finns det inget systembolag där jag bor och jag måste isf ta mig med tåg eller buss till närmsta stad. Lite meckigt och inget jag öht är intresserad av. Så då får det bli annan tröst i form av kanelbullar, en glass, kaffe eller Cola

Idag är det fredag och jag hoppas du har något trevligt planerat. om inte så fixar du det ändå, det är jag övertygad om.

Kram

av min nykterhet var jag också smått nojig över hur det stod till i kroppen/knoppen. Kollade div olika saker men hittade aldrig några problem förutom efter ett antal år när jag var tvungen att hitta orsaken till en svår hosta. Då hittades det ett bråck på övre magmunnen som nog, NOG, är en sk krigsskada, dvs en effekt av misshandel av magsäcken med alkohol. På den tiden kände jag ju inte de skarpa magsyrorna som läckte upp och förstörde magmunnen. Jag hade ju lite annat att tänka på...
Jag drack i över 20 års tid och det mesta i flytande form hittade vägen ner. En period fixade jag hembränt själv och höll på med det tills folk påpekade att jag luktade aceton och då slutade jag med den smörjan och höll mig till ordentlig alkohol.

Kroppen är en oerhört stark och välutvecklad maskin som har en formidabel kapacitet till att ordna fel och brister.
Men alla har inte samma styrka inom sig så bästa sättet är ju självklart att inte dricka alkohol.

Jag saknar dig här! Sorgligt med din man, hoppas han kommer till "insikt". Det går ju inte att förändra någon som inte vill. Hoppas i alla fall att livet i övrigt är bra. Kramar till dig idag!

Livet krumbuktar sig som vanligt och nästan inget blir som jag tänkt men det är ganska roligt ändå. Sist skrev jag att det var skönt att slippa ha alkoholen flåsandes i nacken, så är det tyvärr inte jämt men det gäller inte min egen konsumtion iaf. Det är ju positivt fast ändå inte.
Alkohol är i långa loppet som ointelligents på flaska. Och nä, min man reglerar inte sitt intag på ett värst vidare intelligent sätt... när jag skrev det sist vet jag inte hur jag tänkte.
Nåväl, jag har rutit ifrån på ett sätt jag inte tidigare gjort så vi får se vad som händer även om jag nog innerst inne vet hur det kommer sluta.
Jag håller mig upptagen, har inte mycket tid att tex skriva och läsa här även om jag så gärna vill. Saknar er och tänker på er ofta, känner ibland att jag behöver läsa era stöttande rader men snart lugnar nog saker och ting ner sig... Vill finnas kvar här för jag behöver er och hoppas att ni alla blir fria och får leva som ni själva vill❤️❤️❤️
Kramar??‍♀️

Tack DetGårBättre och Märthan för att ni svarar. Det betyder mycket eftersom jag går igenom detta i hemlighet för både familj och sjukvården.

Jag är helt nojig och kan inte tänka på annat. Borde glädja mig åt 3 veckors nykterhet utan minsta sug men kan inte flytta fokus dit. Vågar inte tänka på hur min lever mår med tanke på att min benmärg (blodkropparna) tagit stryk. Läser att levercirros inte behöver ge några symtom och kan uppstå redan efter 3-5 års drickande.

Hur mycket och hur länge har ni druckit?

Och känslan gick över. Vet fortfarande inte riktigt vad det var.
Men det var inget farligt iallafall.

Läste lite bok och gick ut på min kvällspromenad. Saknar exet litegranna i kväll.
Hade velat veta hur han mår. Hur det går för honom. Kanske kan vi bli vänner i framtiden. Kanske är han borta för alltid. Fortfarande inte helt över honom. Undrar om han tänker på mig ibland, eller om han bara gick vidare.

Försöker lita på att allt händer av en anledning. Att allt kommer bli bra.

Funderar också på att skaffa en tatuering och bokade in en ansiktsbehandling till augusti. Tänkte köra en riktig sådan lyxbehandling med aha/pha syra and shit. Sett att jag fått ytliga rynkor och förstorade porer.
Så attack på det ?
Alkohol/rökning/stress/depression måste ha slitit som fan på hyn.
Ska bli gött iallafall.

Fridens ?

Hej adhd!
Jag känner riktigt att du LEVER ??! Inte en endaste dag till spillo, inte en dag till trolldryckens berusning och inte en jävla dag till att vara bakis!
De ska va gött & leva ????
Kram Sigge69

Den är en fantastisk manick... levern är det allra bästa organet på att reparera sig om man ger den tid. De flesta prover likaså, ät bra, stressa lite och andas....

Ingen ursäkt att dricka alls... men cirros vågar jag mig på att säga svårt troligt.... oreparabla skador även det nästintill osanniolokt men det har med övrig livsstil att göra...

Kram och ta tillskott av vitaminer

Inte förlora en enda dag i berusningsdimma eller bakfylla. Jag vill leva så mycket jag bara kan.
Nästan precis ett år efter min svåra infektion som angrep hela kroppen inklusive hjärta och lever, som tvingade mig acceptera en helt annan fysisk förmåga än jag varit van med - drabbas jag åter av en medicinsk knockout och ännu en gång tvingas jag ändra mina förväntningar på framtiden. Och ännu en gång tankar om livets villkor. Jag som levt i en föreställning om odödlighet har nu dödsångest för andra gången på ett år.
50% lungkapacitet. Rökning har ingen preskriptionstid. Straffet kan komma till och med nitton år senare. KOL. Förmodligen. Ska göra spirometri inom kort. Kommer även kräva vidare utredning. Lungcancer? Tanken dyker upp. Igår kändes den sann, idag tror jag lite mindre på den. Men KOL skrämmer mig. Känns orättvist. Jag har det så tufft ändå just nu. Behöver min fysiska styrka.
När jag var ung ville jag inte leva. Jag försökte ta mitt liv många gånger.
Idag vill jag inget hellre än leva.
Jag trodde innan att viljan att leva var villkorad. Om jag inte kan träna, eller röra mig ute i det fria är livet inget värt.
Så är det inte. Jag vill leva så länge jag kan.
Idag, med en ny medicin som lyckligtvis verkar hjälpa lite, har jag varit en runda på tempocykel och en liten sväng med mountainbiken. Det går. Om jag andas genom näsan, lite som att snorkla, fast på cykeln. Hostan sliter inte tarmarna ur mig idag. Det finns hopp.
Skulle aldrig falla mig in att slösa bort en enda timme i alkoholdimma. Slösa bort krafter i onödan. Finns inte på kartan.
Uppmanar er alla på forumet - LEV
Kramar

Bra jobbat?

Jag kontrollerar nästan aldrig något. Men hade sjukt ont i höger sida vid nedre revbenen. Gick med ångest, kollade upp det och allt normalt. Hade antagligen ramlat på väg hem och det var anledningen till smärtan. Men känner man efter och tänker efter om man är sjuk blir det ju sju resor värre. Har annars tagit vanliga prover vid avgiftningar och allt har varit normalt. Kroppen är väldigt tålig och reparerar sig fantastiskt. Sen tål den ju inte evig misshandel. Gå och kolla upp det om det plågar dig mycket och du behöver lugn.

Hur har det gått för dig?

Jag tror att du har helt rätt att det finns risk att man trillar dit igen om det visar sig att att allt är bra och den enda anledningen att man slutade var för att man blev orolig över sina värden.

Just nu känns det helt osannolikt att jag någonsin ska dricka igen men jag vet vilket fruktansvärt gift det är och vad det fått mig att göra så jag är väldigt ödmjuk just nu. Känner bara ett enormt behov av att få bekräftat att jag är frisk för att kunna gå vidare. Vet inte hur jag ska kunna få bekräftelse på att allt är lugnt? Kan du berätta om hur du kontrollerat din hälsa?

Det är nog ingen fara faktiskt. Det är standard men om du tillhör de där promillena vet ju ingen. Vi är många som haft dödsångest och kollat upp sig etc... Oftast är det helt normalt. Su behöver inte massa hjärnspöken ovanpå allt. När allt lagt sig och du är helfrisk och mår toppen, då finns risken att du negligerar de tankarna du har nu och dricker det där glaset.

Tack snälla för hejarop! Det gör mig så glad ? Ni är grymma ?

Just nu har jag en sådan där känsla i kroppen. Jag saknar något. Min första tanke var att höra av mig till någon av de män som vill erbjuda "närhet". Eller tindra lite, kanske gå på en Spontandejt med en främling. Men det är oxå ett sätt att fly från en känsla jag inte riktigt kan sätta Fingret på. Är jag hungrig? ?

Min andra tanke var en minneskedja av hur det tidigare varit när det känts såhär. Ibland köpte jag vin utan att ens tänka på det. Kom hem, öppna flaskan. Dricka direkt ur, så slipper man diska. Och pusta uuuuuuut.
De kvällarna blev oftast väldigt oproduktiva. Lyssnade på hög musik, låg i telefonen mest. Kunde ju inte läsa eller fokusera på en film. Jag bara var, excisterade i berusningen. Somnade alldeles för sent oftast. Pausade livet. Och denna känslan av något son jag inte riktigt vet, försvann.

Det är inte rastlöshet, inte ångest.
Jag är inte ledsen.
Kanske har jag tråkigt?

Eller så är det för att jag skulle träffat en kompis idag, men han ställde in.

Kanske är det en ensamhetskänsla?
För just nu umgås jag ju bara med mig själv. Brist på stimuli? Dopaminkick?

Ingen aning. Hur som, jag tänker inte springa ut i någons famn eller dricka vin. Så jag får la helt enkelt finurla vidare på vad jag känner.
Och det känns helt okej :)

Fridens ?

... av era hälsningar. Jag drack alkohol en dag den här veckan av pur ilska och förtvivlan. Men sen upp på den nyktre springare igen, den med den starka trygga ryggen, och där sitter jag stolt och belåten igen. Ni är ett sånt fint stöd, alla fina. Igår var jag på trevlig krog och drack mineralvatten utan sug. Tillsammans med en av de väninnor jag väljer att umgås med för alkohol är inte gott i hettan tycker hon och jag håller med.

Jag kryssar omkring i forumet och läser om hur vi alla kämpar. Vänd på orden - alla vi kämpar. Vi försöker iallafall och det är väl det som räknas. Vi får försöka ?

.

... är precis vad jag också har använt alkoholen till. Ofta somnat i soffan eller med TVn på. Inte roligt. Men, som ni beskiriver, ibland känns det som om hjärnan kokar över och det enda som kan lindra är alkohol...